Hur mycket trädgård behöver man?

Jag roade mig med att räkna ut hur mycket yta jag har uppodlat just nu, så här kommer lite siffror för den som vill jämföra eller så.

Köksträdgården består av två delar, ett mer intensivt odlat område med upphöjda bäddar och ett mer extensivt där jag har sånt som inte behöver tittas till dagligen. Därtill jordgubbsland, bärbuskar, fruktträd och andra perenner.

De upphöjda bäddarna är sammanlagt på 60 kvm. I år kommer här att växa morötter, palsternackor, rödbetor, lök, ärter, lite bondbönor, lök, kålrötter, majrovor, olika sorters bönor, lite potatis och diverse bladgrönt. En liten sparrissäng finns här också.

Jordgubbslandet är 30 kvm. Det större, extensiva området är 130 kvm och här ska det växa det mesta av potatisen, gråärter, bondbönor, squash, pumpa och diverse kålsorter. Sammanlagt alltså ca 220 kvm. Därtill kommer nio gamla bärbuskar (svarta/vita/röda vinbär + krusbär) och några nysatta (vinbär, krusbär, amerikanska blåbär, bärhäggmispel), några rabarberplantor, ett land med jordärtskockor samt diverse kryddväxter på olika ställen. Fyra små äppelträd ger förhoppningsvis en hel del frukt om några år. Och så har jag ett plommonträd som aldrig ger någon frukt.

Räcker det till? Nej, inte alls. Vi köper en hel del frukt och grönt, framför allt på vintern och våren. Skulle vi bli helt självförsörjande på grönt så skulle jag behöva betydligt större yta.

Hinner man med? Tveksamt. Det är mycket jobb för en ensam vuxen som dessutom jobbar nästan heltid. Om jag ska utöka med nånting så blir det med fler perenner. Att odla ettåriga växter är mycket jobb och innebär dessutom att man hela tiden stör och rör om i jorden och dess mikroliv. Perenner växer långsammare, ger mindre mat per yta (iaf innan de etablerat sig ordentligt) men är lättare att sköta och skonsammare för jorden. Den där skogsträdgården full med ätbara växter är jag väldigt sugen på...

Rosor, pioner och jordgubbar

Det blir inte så mycket tid att blogga nu. Trädgården tar en massa tid, diverse engagemang IRL likaså och till råga på allt har vi dragit på oss någon enveten magsjuka som inte riktigt går över. Vi verkar dock vara lite på bättringsvägen nu, hoppas det släpper snart!

Efter det vackra vårvädret kom ett par veckors envetet regn och det gjorde underverk för trädgården! Nu har det mesta grott, gräset växer, ogräset likaså, bärbuskarna blommar, ett av de små äppelträden likaså. Jag har fått rosor och pioner i födelsedagspresent, så jag blev tvungen att rensa i en av de försummade perennrabatterna. Med rosor och pioner på plats började jag fundera på någon lågväxande marktäckare (ingen naken jord!). Sen rensade jag jordgubbslandet och eftersom jag har en jordgubbssort som revar sig vildsint så fick jag en massa plantor över. De fick bli marktäckare i ros-o-pionlandet. Två problem lösta på en gång! Jordgubbarna ska blandas upp med lite låga kryddväxter, timjan och sånt. Återstår att se om allt det behagar trivas ihop eller ej.

Två små äppelträd var också en födelsedagspresent (Aroma och Discovery). Nya träd föder funderingar på var man ska sätta dem. Ska jag sätta dem invid dem jag köpte häromåret (Åkerö och Transparent Blanche) eller ska jag börja på en ny fruktträdgård i gräsmattan? Men då borde jag först dränera ordentligt. Kanske skulle jag gräva den där dammen det funnits funderingar på ett tag? Det borde ju kunna bli en del av dräneringen. Och ha lite fina växter invid dammen, och kanske guldfiskar...

Drömmarna tar aldrig slut :-)

Det gror i år igen!

Lika konstigt varje år. Man petar ned några frön i jorden och så kommer det upp en liten planta. Sockerärter och blåärter sticker upp små groddar, man börjar ana morötterna och i en drivbänk kommer de första kålplantorna. Drivbänk är verkligen effektivt – mindre än en vecka och det gror! 

Nu är faktiskt allt sått som tål lite svalare temperaturer. En kort paus inträder innan det är dags för de värmekrävande fröna. Märklig känsla. Vad ska jag göra nu när jag inte behöver röja och så?

Independence Days, andra året

Jag skrev ju förra året om en utmaning från Sharon – Independence Days – som jag verkligen gillade. Nu fortsätter utmaningen ett år till. Själv gillar jag tanken på att göra något litet varje dag, eller i alla fall varje vecka, för att öka min egen matproduktion och verkligen ta vara på och äta upp det jag odlar. Så jag hänger på i år igen. Någon mer?

Jag beskriver inte utmaningen här, kolla på länkarna och läs särskilt Sharons kloka inlägg! Det kommer nog en snygg banner också så småningom :-)

Förbanna inte maskrosorna – gör kimchi!

För en tid sedan skrev jag ju om att göra kimchi, en koreansk, starkt kryddad grönsaksinläggning. Nu jag precis gjort en burk kimchi på späda maskrosblad. Det blev mycket gott!! Starkt och lite beskt, fast en del av maskrosornas beskhet försvinner i hanteringen. Prova! Man behöver inte ta bara de allra spädaste bladen, det går bra med lite grövre också. Gör sallad av de minsta i stället.

Vårbruket fortsätter

Det har varit några fantastiska dagar nu ett tag. Bloggandet har fått stå tillbaka för det praktiska trädgårdspysslet. Och framsteg har gjorts. Det mesta av potatisen är nu i jorden. Sockerärter, morötter, palsternackor, de första bondbönorna och det mesta av sättlöken likaså. Morötterna har t.o.m. börjat gro (om det nu inte är ogräs, men det brukar inte växa i så prydliga rader...). Sallad och spenat spirar i en pallkrage. Väldigt snart (så fort jag hinner) ska jag så kålrötter, majrovor, gråärter och mer bondbönor.

Samtidigt märker jag hur svårt det är att klara av en stor köksträdgård som ensam vuxen. Den här helgen har barnen varit hos sin pappa och jag har i stort sett jobbat heltid därute. Men det går ju inte varje helg. Alltså måste jag rationalisera och förenkla! En klar förenkling detta år är att jag inte har försått någonting inomhus alls. Sånt som måste försås, tomater t.ex. får jag väl helt enkelt köpa plantor av om jag vill ha det. Annat tänkte jag pröva att så utomhus i pallkragar med glas enligt en sorts förenklad varmbänksprincip. Två pallkragar på varandra. Ett rejält lager färsk hästgödsel i botten, vattnas ordentligt så den brinner som den ska. På detta köpejord från plantskolan, i med fröerna och så ett gammalt fönster ovanpå alltihopa. Gödseln ger lite värme och fönstret håller kvar den. 

Idag har jag sått broccoli, grönkål och palmkål på det sättet. Jo, man kan så kål på friland, men här äter jordlopporna upp alltihopa! När det blir mer pålitligt varmt ute, tänkte jag göra likadant med squash, pumpa och gurka. Gurkorna får helt enkelt stå kvar i pallkragen hela sommaren, de är hopplöst känsliga för omplantering. Så får jag se hur det går.

Ny bok! Trygga barn och trygga föräldrar

Jag lärde känna Cecilia Moen för flera år sedan när jag själv var hemma med två småbarn och ibland kände mig rejält vilsen. Jag kände att något var fel med hur vår kultur betraktar och behandlar barn och jag kände mig inte alls hemma i de gängse råden från BVC och från andra föräldrar. Cecilia hjälpte mig att sätta ord på det som kändes fel och blev en klok "storasyster" som berättade om evolution och hjärnforskning, tipsade om  böcker och hemsidor.

Nu har Cecilia gett ut en bok för alla föräldrar, blivande sådana eller för den som bara är nyfiken. Hon beskriver hur man kan likna hjärnan vid en dator som har medfödda ”program”, vilka utvecklats genom evolutionen. Boken berättar om vilka behov barnet har och hur man som förälder kan tillfredsställa dem, om anknytning och hur barnets hjärna stimuleras av att utforska verkligheten. Därtill innehåller boken mängder med praktiska råd. 

Cecilia skriver utifrån sin egen erfarenhet och hjärnforskningens resultat. Det här är en bok för den som är nyfiken på hur samspelet mellan barn och föräldrar fungerar på en grundläggande nivå, det som gäller oss alla oavsett diverse kulturella överlagringar. Rekommenderas!!

Läs mer och beställ boken här!

Vardagshjältar till undsättning

Att vara ensam och ta hand om en stor trädgård är förstås inte så himla lätt alla gånger. Mycket av jobbet är tungt och en del saker orkar jag bara inte med själv. Det är här vardagshjältarna kommer in i bilden och de har jobbat på under påskhelgen. En stor hög med stenar har flyttats från grusgången framför ytterdörren (där man bara snubblade på den) till rätt ställe där de ska kanta en odlingsterrass – äldste sonen med flickvän fixade det. Ett dräneringsschakt som legat öppet hela vintern är till stor del igenfyllt, här gjorde alla barnen en insats. Och Stora Kvickrotslandet är vändgrävt och rensat av en kär vän som dessutom baxade upp en stor sten som var ivägen. TACK till er alla!!

Nu återstår mest roliga saker – så, sätta och plantera. Beställa mer fröer, jaga sättpotatis och sättlök. Det känns som jag är sent ute, hoppas det inte är för sent att få tag i de sorter jag vill ha!!

Första sådden!

Visserligen i en pallkrage med glas över, men ändå! Spenat och sallad blev först ut som vanligt, de gror och växer snällt även vid låga temperaturer; faktum är att de trivs bäst innan sommarvärmen kommer på allvar.

Tre pallkragar till har jag att fylla. Där kommer jag att förså olika sorters kål (för att skydda lite mot jordloppar som annars äter upp de små kålplantorna) och kanske så lite mera salladsgrönt. När det är uppätet och kålplantorna utflyttade blir pallkragarna perfekta till frilandsgurkorna, som har det lite kämpigt ute på "riktigt" friland här. Jag tycker gurkplantor är svåra att flytta, de bara dör för mig. Så jag sår dem direkt på ett varmt ställe. Hittills har det faktiskt fungerat bättre än att förså dem.

Vad kommer härnäst? Ärter, antagligen och de första morötterna. Och sättlöken som också tål lite kallare väder. Den första potatisen under dubbel fiberduk. Sen kommer allt slag i slag när det blir varmare. Sist ut blir bönor och gurkväxter (gurka, pumpor, squash) och sen kan jag pusta ut lite.

Prylar och värden

Jag springer mycket på loppis. Både för att hitta roliga saker (porslin, framför allt) och för att köpa sånt jag behöver. Och då har jag börjat fundera på det här med prylars andrahandsvärde. En genomsnittlig köks- eller annan hushållspryl kostar (grovt räknat) någonstans runt 20% av nypriset för samma typ av föremål. Några exempel: påslakan 25:-, örngott 10:-, stor kastrull 60:-, mattallrikar av känd svensk design och god kvalitet 15-20:-. Och så vidare. Då pratar vi om föremål som visserligen är använda, men i god kondition och som kommer att fungera i många år till. Vad hände med resten av värdet??

Skryt

Nu händer det saker i köksträdgården. Fem av tio odlingsbäddar klara för sådd (bara det blir lite varmare). De här bäddarna ligger nära huset och här ska sånt växa som man skördar ofta och lite av - sallad, sommarmorötter, sockerärter, kryddor, lök och en massa annat.


Och en stor del av Stora Kvickrotslandet är grävt och rensat. Det här området ligger lite längre från huset (zon 2 om man pratar permakulturspråk) och här ska en del av vinterförrådsmaten så småningom växa. Här blir det potatis, kål, pumpor, ärter och bönor till torkning - sånt man inte plockar av dagligen och som inte behöver tokpassas med vatten och rensning. Jag har marktäckt och odlat delar av det ett par säsonger och nu är området i såpass god form att jag ska börja strukturera det. Fyra odlingskvarter ska det bli, med permanenta gångar emellan och något fint blommigt i mitten. Och kanske en bänk att sitta på när man tröttnar på att jobba. Och ett litet bord att sätta kaffekoppen på. I bakgrunden står stommen till växthuset som förhoppningsvis kommer på plats i år!

Aaaaj!!

Medelålders tanter ska inte ge sig ut en hel dag i trädgården och gräva. I alla fall inte utan att mjukstarta lite först. Varenda muskel värker, och några till. Varför lär man sig aldrig??

Resultat har det i alla fall blivit: en massa kvickrotsrötter bortgrävda, ett dräneringsschakt som legat öppet hela vintern är igenskottat, hallonen nedklippta och rensning av jordgubbslandet påbörjad. Bara resten kvar...

Vad tänkte vår Herre på?

När han skapade kvickrot och revsmörblomma, alltså. Jag har tillbringat en solig eftermiddag i köksträdgården under hårt slit med att få bort alla övervintrade exemplar av just sådana. Hur mycket man än gräver bort kommer det nya hela tiden. Grrrr!!

Äntligen vårbruk!

Nu börjar det likna lite vår här också. Igår var det sol och massor av plusgrader och vårbruket kom igång så smått - det vill säga, jag rensade EN av tio odlingsbäddar, körde jord och gödsel och sen kände jag mig rejält ledbruten. Suck. Det tar längre och längre tid varje år att sparka igång den vinterdegenererade medelålderskroppen och börja använda bortglömda muskler igen. ..

Bara nio bäddar kvar att göra i ordning, plus jordgubbslandet och örtlandet. Och fyra pallkragar som ska fyllas med färsk gödsel och jord för att bli en sorts varmbänkar. Och sisådär en 150 kvadratmeter land att gräva ordentligt för att få bort kvickroten (ja, jag vet, man får aldrig bort den helt, men försöka kan man ju). Förra året odlade jag potatis under halm på en stor del av den ytan. Väldigt mycket av kvickrot och annat har kvävts, men det är en kraftig rotfilt kvar under halmen. Jag vet inte om jag ska täcka ett år till och chansa på att rotfilten bryts ned, eller om jag ska gräva. En variant är ju att gräva planteringshål för plantor (typ kål eller pumpa) och täcka runt om med tidningar och halm. Idéer, någon?

Idag är det grått och fuktigt. Inte läge för att rensa och gräva. Hämta gödsel hos hästgrannen, kanske?

Vår i zon 4

Såhär års blir man ruggit avis på alla som bor i zon 1 (ni vet, skåningar och annat löst folk) och som är ute och påtar för fullt i sina trädgårdar. Här är det fortfarande tjäle...

Vilket givetvis inte hindrar rabarbern från att försöka i alla fall.

Eller trädgårdssyran som kommer upp snällt år efter år tidigt på våren med små trevliga blad som smakar nästan som harsyra. Godast nu, när det knappt finns något annat färskt att äta.

Idag gick det i alla fall att få upp några övervintrade jordärtskockor utan att ta till spett! Hmm, soppa, eller ugnsbakade, eller frästa tunt skivade med vitlök...?

Palsternackorna har också övervintrat och börjat skjuta nya gröna skott. Men är var tjälen så enveten att det inte gick att få upp en endaste nacka. Om ett par dagar kanske!

Men vad f-n??!

Varifrån kom det här vita? Jag som tänkt beskära vinbärsbuskar idag! Det blir nog inomhusjobb i stället. Kan ju alltid städa...

Sol, vår och smuts

På morgonen lyser vårsolen in genom köksfönstret och avslöjar obarmhärtigt alla vinterns avlagringar av damm och smuts. Vart man än tittar är det rent ut sagt skitigt. Det finns folk som tar sånt som en utmaning och sätter igång med Stora Vårstädningen. Och så finns det såna som jag. Jag tycker om att ha det rent och fint omkring mig och jag avskyr att städa. Det är trist, jobbigt och hur man än gnor blir det aldrig riktigt bra. Jag är helt enkelt inget bra på att städa, även om jag försöker hålla huset hyfsat rent.

Avigsidan med att bo i ett äldre och lite slitet hus blir så tydlig när det kommer till städning. Det blir helt enkelt inte rent på samma skinande sätt som det blir i ett nytt hus med släta, jämna ytor. Här är det lite slitet, sjavigt och ojämnt. Smuts gräver ned sig i springor och ojämnheter. Mängder av profiler och lister som samlar damm och flottiga fingeravtryck. Slitna tapeter i köket som drar åt sig fett och smuts.

En lösning är ju att göra om allting. Lägga nya (plast)golv överallt, riva ned tapeter, måla om köket, byta alla repiga skåpluckor, riva ut allt gammalt och smutsigt. Men jag har inte riktigt tid eller råd - jag försöker fräscha upp ett rum åt gången och det går inte fort. Köket skulle jag egentligen vilja bygga om från grunden, det är väldigt slitet och har en massa opraktiska lösningar.

Och där nånstans landar man i eko-dilemmat: bygga nytt och slänga ut all gammal skit eller ta vara på det som finns och renovera lite varsamt? Ha ett skinande och hygieniskt hem eller leva med en del smuts i hörnen som inte riktigt går att få bort? Sätta sin helt egen prägel eller leva med de spår som generationerna före oss har avsatt.

Hursomhelst tas alla ekorekotips för att städa tacksamt emot! Hur gör man med slitna linoleumgolv, flottig vävtapet i köket, repiga skåpluckor och dörrkarmar med flagnande färg? Så att det faktiskt ser rent och fint ut, även om det är slitet!

Den subversiva disktrasan

Okej, det är dags att ta det här ett steg till. Visst är det kul att torka diskbänken med en egenhändigt stickad disktrasa i fina färger. Det är gott med mat från egen trädgård och inget värmer så bra som ved man huggit själv. Man känner sig duktig och inte så lite mallig över allt man åstadkommer. Det räcker en bra bit.

Men det riktigt roliga med allt det här pysslet är att det är så underbart subversivt. Med varje hemstickad disktrasa och varje hemkokt syltburk slår vi undan benen på konsumtionssamhället en liten smula. Vi tufsar till den tidvis helsjuka livsmedelsindustrin en aning i kanten och vi ifrågasätter behovet av att hela tiden köpa allting färdigt. Vi väljer att använda fritiden till att producera i stället för att konsumera. Om tillräckligt många gör det blir det samhällsomstörtande på riktigt.

Tänk att man kan sticka en disktrasa och vara subversiv på samma gång :-)

Earth Hour - ja, men tänk efter först!

Den 28 mars kl 20.30-21.30 inträffar Earth Hour. Tanken är att så många som möjligt ska släcka ljuset en timme som en global manifestation mot klimatförändringar. Idén är det inget fel på. Men tänk efter en smula på vad du gör under den timmen. Hade du tänkt sitta i mörkret, eller framför ljuset av en vedbrasa? Gör det - inga problem. Men hade du tänkt tända en massa levande ljus och sitta och mysa en timme? Eller en fotogenlampa? Tänk en gång till, om du nu inte har vaxljus eller någon annan sorts fossilfria ljus. Både paraffinet i de levande ljusen och fotogenet i lampan är fossila bränslen. Frågan är om du inte släpper ut mer växthusgaser genom att tända levande ljus jämfört med att ha elektriskt ljus tänt? I synnerhet om elen kommer från vind eller vatten - som ofta i vårt land.

Läs mer hos Crunchy Chicken

Vårtecken II

Häromdagen vräkte det ned ett par decimeter blötsnö över Sjuhäradsbygden. Snödropparna bryr sig inte det minsta. Här i zon 4 tar våren lite tid på sig, men man blir desto gladare av de små försiktiga försöken att besegra vintern.

Nu töar det vildsint, men snödropparna vill ändå inte vänta.

Utmaning - Tolv låtar

Jag har blivit utmanad av min kollega Leif. Utmaningen går ut på att lista tolv låtar som betytt något extra i mitt liv. Och en sån utmaning måste ju antas! Problemet har bara varit att välja... det finns så mycket bra och jag har valt bort massor som kunde varit med. Men till slut blev det en lista där jag grävt djupt ned i mitt eget förflutna (är man arkeolog så är man) och landat i 70-talet, där de tjockaste kulturlagren avsattes. På vägen ned har ett och annat mer recent samlats in och på ett par ställen har jag gått ännu djupare ned i föregående sekler. Temat verkar ha blivit kärlek, politik och rödvin. Hmm, är man ett barn av 70-talsvänstern eller inte ;-))

När jag nu tittar på listan så slår det mig att jag å ena sidan tar med Jösses flickor samtidigt som det mest är låtar av och med killar. Undrar hur det gick till?? Men jag ville göra en personlig lista och inte en PK dylik, och då blev det såhär. The soundtrack of my life :-)

I'm not in love - 10cc. Det är avslutningsfest i nian. Jag dansar till den här låten med killen jag varit avståndskär i hela terminen. Tiden står stilla en stund...

I don't know how to love him - Jesus Christ Superstar. Jag kunde tagit nästan vadsomhelst från JCS. Skivan snurrade oavbrutet i mitt och syrrans rum en period (det var på den tiden när det fanns LP-skivor som snurrade på skivspelare och när alla ungar inte hade egna rum). Men det här är en av de vackraste kärlekslåtar som skrivits, den var som balsam för tonårsångesten och gav en tro på att kärlek faktiskt är möjlig.

Vi måste höja våra röster för att höras - Sånger om kvinnor. Bästa kompisen och jag såg Jösses flickor på Malmö Stadsteater nån gång i mitten av 70-talet och blev alldeles lyckliga av alla möjligheter som skulle öppna sig, bara vi kämpade. På den tiden var kvinnokampen fortfarande en levande rörelse, en del av det allmänna upproret mot allt etablerat. Sen blev feminismen genusvetenskap och själv en del av etablissemanget (det är en annan historia). Men den här sången är fortfarande en klassiker!

Jakten på Dalai Lama - Hoola Bandoola Band. Jag kunde valt mycket ur proggvärlden. Men den här har fastnat, både för att musiken är vacker och för textrader som biter sig fast. De fattiga i Calcutta som inte har nån mat/samlar koskit och silar den för att se/om det finns några osmälta risgryn kvar. Med Hoola Bandoolas låtar vaknade en massa politisk medvetenhet (till föräldrarnas fasa, vilket ju gjorde det hela ännu roligare).

Quand je bois du vin claret - gammal fransk dryckesvisa. Minnen av sommarjobb med roliga, musikaliska kompisar och många fester. Då lärde jag mig den här visan och den blev nästan en signatumelodi i vårt kompisgäng. Sen märkte jag att den dök upp lite här och där, inte minst på Medeltidsveckan i Visby. Den ska sjungas, inte lyssnas på. Chantons et buvons - låt oss sjunga och dricka, naturligtvis i goda vänners lag!

Fred - Imperiet. Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänbart pris? Frågan - och låten - är ständigt aktuell! Det är förresten Imperiet också.

Dunkar varmt - Tant Strul. När punkpojkarna skrålade om att vara ung och kåt gjorde Tant Strul den här låten. Och den är hemskt mycket bättre!

Wish you were here - Pink Floyd. Somliga skivor återupptäcker man, inte minst texterna. Albumet är ett av PF:s mest helgjutna och titelspåret har en lätt surrealistisk text som man ska lyssna på när man är lite melankoliskt kär. We're just two lost souls swimming in a fish bowl year after year. Wish you were here.

Me and Bobby McGee - Janis Joplin. Freedom's just another word for nothing left to lose. Är friheten möjlig först när inget återstår att förlora? En skrämmande och fascinerande tanke på samma gång. JJ är förmodligen hög som ett hus på den här liveinspelningen som gjordes kort före hennes död, men so what, det är bara så bra i alla fall.

Märk hur vår skugga - Bellman/Thåström. Carl Mikael Bellman var inte bara en glad suput som hade picknick på Djurgården med Ulla Winblad. Det finns en Bellmanvisa för varje sinnesstämning, inte minst de dystra. Och det finns alltid hopp och livsglädje i svärtan. Bellmanuttolkare finns det mängder av. Thåström är en av de bästa.

Vara vänner - Jacob Hellman. Han gjorde en bra skiva och försvann sedan. Vad hände? Den här låten är i alla fall ljuvlig och spelades flitigt en sommar för länge sedan med en speciell arbetskamrat i tankarna. Ska vi bara vara vänner eller kan det möjligen finnas något mer? Lyssna förresten på klarinetten i kompet! Det här är så bra!

Kärlek väntar - Kent. Jaja, det är lite banalt att lista Kent. Men vad tusan, det är en av de ganska få nyare låtar som fastnat. Så den får vara med.


Nu går utmaningen vidare. Jag utmanar Ottopippi, Hippihäxan och Suresh. Take it or leave it :-)

Du strålande nya värld

Jag hör på radio att 51% av svenskarna vill ha kärnkraften kvar eller utbyggd. 30% vill avveckla och resten vet väl inte riktigt vad de vill. Jo, visst. Kärnkraft är väl bra. Det är bara några små tekniska detaljer att lösa, sen har vi hur mycket billig energi som helst, inte sant?

Visst, det finns ju lite miljöproblem kring uranbrytningen. Men vi kanske kan hämta vårt uran någonstans i tredje världen, så slipper vi tänka på det. Sen ska ju avfallet hanteras, transporteras och deponeras någonstans. Å andra sidan finns det ju alltid kommuner som behöver arbetstillfällen, så de kan väl borra ned det i berggrunden där. Risker? Nja, vi måste ju värna om jobben. Och det där med att kärnkraftverken skulle kunna bli mål för terroristattacker – nä, men så jävliga kan di väl inte vara??

Det ska visst finnas en ny sorts kärnkraftsteknik som är hemskt mycket bättre och säkrare och som skapar mycket mindre avfall. Jodå, och vi kan göra guld också, bara vi hittar de vises sten.

Egentligen har vi ju inga alternativ till utbyggd kärnkraft. Jag menar, då måste vi ju spara på energi. Minska vår energianvändning helt enkelt. Hemska tanke! Då kanske vi till och med måste ompröva hela vårt sätt att leva. Usch så jobbigt!

Är det överhuvudtaget någon som minns vad vi trodde på en gång i tiden. Hur vi gick i Barsebäcksmarscher och skanderade Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind! Nej, jag tänkte väl det. Tror jag ska gå i ide att tag och hoppas att det här tramset går över...

Sticka en disktrasa!

När man har garnförrådet fullt med bomullsgarner och ett förråd med grytlappar som räcker en livstid, vad gör man då? Svar: man stickar en disktrasa, eller flera. Det går fort, är kul, låter en kombinera färger på alla möjliga sätt och man slipper köpa något. Kan det bli mycket bättre?

Hemgjorda disktrasor är förbluffande funktionella. De håller länge, kan tvättas hur mycket som helst, suger upp bra (särskilt när de tvättats några gånger) och gör rent, särskilt när man gjort dem i rätstickning som river bra.

Såhär kan man göra: Använd ganska tunt bomullsgarn. Lägg upp ca 50 maskor på stickor 2½ eller 3. Sticka rätstickning tills du har en kvadrat. Virka fasta maskor 2–3 varv runtom i en annan färg (glöm inte att öka en maska i varje hörn och varv). Eller flera varv och flera färger. Klart! Ett bra nybörjarprojekt om man ska lära sig sticka, det spelar ingen roll om det blir lite snett och vint, disktrasorna fungerar ändå.

Lite uppdateringar

Det blir långt mellan inläggen nu, det är så mycket annat att tänka på. Men här är en liten lägesrapport. Sambon blir ex-sambo nästa månad, han har precis skrivit kontrakt på ett hus. Nu börjar den stora karusellen med att dela upp och packa pryttlar. Vi har så inihelsike mycket prylar att det på sätt och vis ska bli skönt att bli av med en del av dem. Samtidigt måste jag ju köpa till en del nytt för att vardagen ska fungera. Det får bli mer aktiv loppisjakt ett tag framöver.

Funderar en del kring hur mycket man egentligen ska komplettera. Det kanske kan vara skönt att låta huset vara lite "tomt" ett tag och inte omedelbart köpa saker bara för att fylla ut hålen. Och samtidigt passa på att göra klart en del renovering som vi inte lyckats åstadkomma på fem år. (noterar: kolla om du klarar av att renovera hus med en person INNAN du köper ett sådant ihop med denne...).

I trädgården händer just ingenting, knappt ens planering. Jag har inte en kommit loss och beställt fröer. Det börjar väl bli dags nu! Å andra sidan är det fortfarande bottenfruset därute och det går inte att göra någonting på ett bra tag ännu. Men jag hoppas att det snart tinar såpass att jag kan börja gräva upp det övervintrade palsternackorna och jordärtskockorna.

Det är lite virrigt just nu. Ha tålamod. Det kommer nog både trädgårdsrapporter och annat så småningom när det nya livet börjar sätta sig en smula.

Det töar!

Större delen av trädgården är fortfarande täckt av snö. Men under rhododendronbuskarna i söderläge töar det snabbt och de första lökarna sticker upp. Det blir nog vår i år igen.


Det här krokus, den är lätt att känna igen.

Det här vet jag inte vad det är. Möjligen är det några små påskliljor som är lite tidigt ute.

För ordningens skull...

... bör jag väl tillägga att idén till mössan i det förra inlägget är hämtad från boken Sticka Nu. Jag hittade den bland bibliotekets nyförvärv och den innehåller allt möjligt trevligt, inte minst idéer som man kan utveckla vidare själv. Jag är sugen på att sticka en kjol efter deras grundmönster!

I boken finns också en utförligare beskrivning av mössan.

Konsten att göra en mössa

Man börjar med ett får. Har man inget får är det en fördel att ha fårägande vänner. Så kan man få vacker gråsvart ull (som dessvärre inte alls gör sig på foto...). Man kardar ullen (och önskar sig en kardmaskin).

Så spinner man ullen och tvinnar den till ett mjukt tvåtrådigt garn.

Man lägger upp ganska många maskor, som till en halsduk ungefär, och stickar rätstickning tills man har en remsa som räcker lagom runt huvudet. Hellre en aning för kort än för lång – den töjer sig. Det blir en snygg kant om man i ena sidan lyfter den första maskan på varje varv.

Remsan ska vara så bred att den går att vika dubbel.

Man syr ihop remsan till en ring och plockar upp maskor i ena kanten (den där man inte lyfte maskor). En maska i vartannat varv ungefär. Så stickar man resårstickning, eller något mönster man gillar, eller bara slätstickning tills man har en lagom hög mössa. Då minskar man på varje eller vartannat varv (beroende på om man vill ha en rund mössa eller en toppluva) ungefär var sjunde maska tills man bara har 8 maskor kvar på stickorna. Man snörper ihop toppen, fäster trådar...

... och beundrar sitt färdiga verk.

Slutligen sätter man mössan på en frusen vän som därmed blir varm och glad!

Läs en sprillans ny bok!

En när och kär vän skriver på en science fiction-roman. Den är så sprillans ny att den inte ens är färdig. Men du kan redan nu börja läsa - nya kapitel kommer hela tiden. Om du gillar boken så kan du rekommendera den till Bok-SM. Jag har gjort det!

Läs bok

Vårtecken II

Igår körde jag till och från jobbet utan att behöva slå på helljuset för första gången i år. Man får ta vara på de små glädjeämnena...

Vårtecken

Världen må vara bottenfrusen men i soluppgången sjöng fåglar som tokiga. Jag hörde talgoxar och några andra som jag inte kunde identifiera. Det blir nog vår i år igen.

Utflykt till sjön

Idag var vi tillräckligt friska för en liten tur ned till sjön. Det var tyvärr inte mycket till skridskois, för mycket snö. Men det var mysigt att fika och leka i snön.

Svårt att tro att vi ska bada här om ett halvår...

Food Waste Reduction Challenge

Bloggvärlden är fylld av olika bloggares utmaningar om ditten och datten. En av de klokare kommer från Crunchy Chicken och handlar helt enkelt om att inte slänga mat! Utmaningen är enkel: minska så mycket som möjligt på den mat som hamnar i soporna eller i komposten. Det här gäller förstås inte sånt som man rensar bort, skal och sånt, utan riktig mat, som egentligen skulle ätas upp.

Vi är ganska bra på att ta vara på matrester och undvika slöseri, men visst slängs det mat i onödan här också. Så nu fick jag en kick att tänka till lite extra!

Här är ett gammalt inlägg om att ta vara på rester!

Nätbutiker jag gillar

Nu har jag lagt upp en ny länklista. Jag tänkte lista nätbutiker där jag brukar handla, som har ett bra sortiment, bra service och kloka värderingar. De stora drakarna, som Amazon etc, tar jag inte med, utan tanken är att puffa lite för mindre företag som kanske inte alla känner till.

Det blev fyra butiker till att börja med. Runåbergs fröer är huvudleverantör för mina grönsaksfröer. De har intressanta, ofta äldre sorter, förökar själva sina fröer och har en sund inställning till detta med EU-sortlistor och GMO-utsäde. Snabb service och ett extra plus för en ovanligt lättnavigerad webbsida.

Hos Minimundus har jag framför allt handlat strumpor och underställ i härliga varma ullkvaliteter till både mig själv och barnen. Men de har annat trevligt i sortimentet också, som tvålar, rengöringsprodukter och diverse mamma-barn-pryttlar.

Garnkorgen har ett rejält sortiment av fina garner av de mest skilda slag. Här handlar jag framför allt självrandiga strumpgarner i olika kvaliteter, men det finns massor av annat, t.ex. de fina Visjögarnerna. Snabb service!

Hos Tvåleriet köper jag tvättnötter. Men här finns också tvålar, krämer och eteriska oljor. Jag gör egna tvålar och hudkrämer, men Tvåleriets produkter uppskattas bland vänner och bekanta som inte tillverkar eget. Snabb service här också.

Tipsa mig gärna om andra bra småbutiker på nätet! Dock kommer jag inte att lägga ut någon butik som jag inte själv testat.

Vinter

Familjen är fortfarande sjuk och det är mest vila och vänta på att alla blir feberfria och hostar färdigt som gäller. Det blir inte så många knop gjorda och lådan med fjolårets fröer står fortfarande och väntar på sortering. Svårt att tänka på trädgårdsplanering när trädgården är full av vinter!

De gula hallonen remonterar och ibland blir det några som hinner mogna på hösten. Men de flesta blir inte mer än kart innan frosten tar dem.

Vinterhungriga rådjur gillar grönkål. De hann knapra i sig det mesta innan jag kom på att jag skulle sätta galler över den. Med lite tur kommer den tillbaka till våren. Så får den växa ett tag så vi kan plocka de första skotten. Sen kan jag ha någon sommarsådd där i stället. Försådda bönor som jag kan plantera ut när kålen ger upp, kanske?

Barnen har inget emot snön i alla fall.

Sjuk familj och trädgårdsplanering

Vi har fått nånsorts rejäl förkylning med hög feber som vandrar runt i familjen, så det har inte blivit så mycket gjort på hemmafronten den senaste veckan. Jag hade tänkt gå igenom alla fröpåsar från ifjol och se vad som behöver kompletteras, men det har jag helt enkelt inte orkat. Man kan ju tycka att det är gott om tid med sånt, men en del saker behöver försås snart för att hinna bli något till sommaren. Chili, t.ex. ska i jorden vilken dag som helst. Jag ska så en gul chili som heter Sarit Gat, som ger mycket goda, fruktiga chili som är precis lagom starka.Så tänkte jag beställa en ny sort från Runåbergs som heter Hot Lemon bara för att beskrivningen låter trevlig! Och kanske någon mer sort också.

Aubergine ska också sås i god tid, jag försökte i fjol men alla småplantor dog. Nytt försök i år! Och så ska jag så några tidiga tomater och hoppas på att jag får växthuset klart i tid så de kan flytta in där. Frilandstomaterna är ingen idé att så förrän senare.

I år får jag tänka om lite med trädgården eftersom vi bara bli tre som ska äta ur den. Mer fokus på sånt som barnen verkligen gillar och mindre på sånt som bara jag äter. Mycket lök (det sätter vi alltid för lite av), massor av morötter men lite mindre av andra rotfrukter. Mycket broccoli, som ju också är lätt att spara i frysen (jodå, barnen äter broccoli). Mycket vitkål, eftersom det gick så bra att göra surkål i fjol. Och så vidare. Men det gäller att planera nu, sen när det väl är dags att börja så och sätta har man inte tid att tänka efter vad, var och hur mycket.

Orkar jag så ska jag göra varmbänkar i år igen. Men det är lite för tidigt ännu.

Det bidde en blogg till!

Födslovåndorna är över! Det blev en arkeologiblogg, trots allt. Titta in till Arkeologisk vardag och kolla. Sprillans nytt, inte så mycket att läsa än, men det kommer.

Kul med ull, men...

... hur ska man hinna? Jag har en kofta till mig själv på gång, vantar till barnen och en beställning på strumpor/benvärmare. Så har jag lovat att sticka en svart mössa till en vän i utbyte mot honung (sjysst byte, tycker jag) och jag har en jättevacker gråsvart gotlandsull som skulle passa perfekt till det. Den ska bara kardas och spinnas och tvinnas först...

Och en likaledes jättevacker melerad nougatbrun/brun/vit ull att karda och spinna och så ytterligare några kassar med vit och grå ull. Det är så himla kul att pyssla med ull och jag har alldeles för lite tid. Vad gör man?

Bloggar om arkeologi

Jag brukar ju inte göra så mycket väsen av mitt jobb på den här bloggen, tanken är att den ska handla om andra saker. Även om mitt intresse av odling, självförsörjning och traditionella metoder naturligtvis har en koppling till mitt yrke som arkeolog. Men för den som vill läsa arkeologibloggar kan jag tipsa om min kollega Leif som har en lista på sådana på sin blogg.

Blev lite sugen på att själv starta en arkeologiblogg med funderingar kring den arkeologiska vardagen, långt från stora guldskatter och Indiana Jones-äventyr. Frågan är bara om världen behöver fler bloggar...?

Köpa fröer – inte så lätt alla gånger

Multinationella utsädesföretag som Monsanto köper upp fler och fler patent på olika slags grönsaksfröer. Med tanke på deras aktiviteter med bekämpningsmedel och genmanipulation så vill jag inte ta i deras produkter med tång ens en gång. Och hela grejen med att man kan köpa patent på gamla sorter av utsäde är ju fullkomligt vansinnig – vad händer med den genbank av traditionella grönsaker och annat som borde vara en tillgång för alla? Inte minst för att möta problemen med klimatförändringen!

Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg, så jag ska inte tjata om det igen. Men det är sorgligt, inte minst med tanke på att utbudet av fröer blir mindre och mindre för oss som försöker ha en Monsantofri zon i trädgården. Hos Runåbergs, som håller en bra linje vad gäller dessa frågor, är det betydligt fler sorter som har utgått än som har tillkommit. Trist!

Lösningen? Att ta vara på sitt eget utsäde, förstås! Här finns information i massor!

Gräsmattefunderingar

Som det ser ut så kommer jag alltså snart att bli ensam vuxen i Elins trädgård (Elins är alltså det inofficiella namnet på huset, ifall någon har missat det). Drygt tretusen kvadratmeter, en del är naturtomt som jag inte behöver göra något direkt åt, men resten? Hur hanterar man en stor trädgård så enkelt och rationellt som möjligt ensam?

Köksträdgården är kanske det minsta problemet, de upphöjda bäddarna är etablerade och där behöver jag bara fylla på kompost och gödsel med jämna mellanrum. En del del skottkärresläpande, men det är jag ju van vid. Så och rensa klarar jag förstås bra själv.

Men allt det andra? Växthuset som fortfarande inte är på plats (där hoppas jag på ett gäng goda vänner som mutas med en god middag när växthuset väl står på plats). Flera träd som ska tas ned och det klarar jag bara inte själv. Blir till att tigga hjälp där också - och jag vill ha ned träden både för att gallra ut i björkdungen och för att jag behöver veden. Dags att lära sig hantera motorsåg, kanske? Om nu finns några motorsågar som är hanterbara för småvuxna medelålders fruntimmer, förstås?

Det jag mest funderar på är gräsmattan. Den är stor! På tok för stor. Finns inte en chans att jag har tid, ork och lust att jaga över den med gräsklippare på egen hand var och varannan helg för att hålla den snygg. Så vad gör man? Tar bort grästorvor och sår in ängsblommefrön? Gör om hela rasket till fruktträdgård? Skogsträdgård med en massa ätbara växter? Gigantiskt potatisland? Leasar några får? Struntar i alltihopa, låter den växa och slår med lite då och då?

Tips, någon?

Bloggtips

Nu ligger en ny blogg på läslistan. Kolla in Handjord som bloggar om vad man kan göra av sånt som kommer från jorden – ull inte minst. Fina bilder!

Bara en liten uppdatering

Först ett TACK!! för alla varma kommentarer och kramar! Skönt att ha vänner "därute"! Vi gnetar på med att lösa det praktiska och just nu gäller det mest akuta att hitta en bostad till i rimlig närhet härifrån (Bollebygd-Alingsås kommun, ungefär). Till en rimlig kostnad, bör tilläggas, bostäder finns, men kostar... (den som har kontakter i bostadsbranschen här får gärna kontakta mig privat på elins.tradgard (at) gmail (dot) com).

Mitt i detta börjar det bli dags att planera så smått för årets odlingssäsong, inventera fröförrådet och beställa nya spännande fröer. Lite distraktion, om inte annat. För köksträdgården ska jag fortsätta med, även om det kanske blir i lite mindre skala. Eller så får jag övertala barnen att det är jättekul att rensa ogräs ;-)

Att våga släppa taget

Ibland måste man våga släppa taget om sådant som inte fungerar. Våga gå vidare och tro att något nytt kan växa ur det gamla, som när ormen ömsar skinn.

Efter flera år fruktlösa försök att reparera att trasigt förhållande har min sambo och jag bestämt oss för att gå skilda vägar. Vi har försökt om och om igen att hitta tillbaka till varandra, men hur vi än burit oss åt har det aldrig blivit riktigt bra. Vi kan vara vänner och leva i någonsorts resonemangsäktenskap, men det är inte det vi behöver. Och det tar så mycket energi att leva i ett inte fullt fungerande förhållande att det inte blir mycket över till annat. Framför allt blir barnen lidande av att de vuxna inte orkar och förmår vad de borde.

Jag behöver mycket mer av kärlek och närhet än vad jag haft de senaste åren och jag behöver få ge av min egen kärlek till någon som vill och förmår ta emot den. Jag behöver finna ro i mig själv och hitta min egen väg i livet, ensam eller tillsammans med någon som vill vandra den med mig. Och även om det alltid är sorgligt när saker går i kras och inte blev som man ville, så finns det ändå mycket av lättnad och förhoppningar inför framtiden i det som sker.

Rent praktiskt kommer jag och barnen att bo kvar här i huset och jag hoppas det ska fungera ekonomiskt. Deras pappa letar boende i rimlig närhet härifrån för att kunna vara en så stor del som möjligt i deras tillvaro.

Ni som känner oss - var inte ledsna för vår skull. Det kommer att bli jobbigt ett tag och jag kommer att vara ledsen och säkert kommer jag att behöva gråta ut hos någon vän. Det är ju det man har dem till, inte sant? Bloggen blir kanske en smula försummad ett tag. Men jag har stora förhoppningar om att detta blir bra när det praktiska löser sig och vi får ordning på våra nya liv.

Men tänk gärna på oss en smula!

Lästips i juletid

Från Restoring Mayberry, om att se sitt barn växa upp i en värld med Peak Oil och global uppvärmning och ändå behålla hoppet.

"I want to spare my daughter this. I want to instill, to whatever extent a father can, the high and driving Spirit, the sanguine craving to restore. Of course it is too late to change everything, and always has been. Everything is too big. But each of us can do something where we are, and there are millions of us.

We could look at the world's troubles and sink into grief, as we could when a fire sweeps through a forest or a flood wipes away a city. But forests and populations generally come back, sometimes better. We can mourn for the already extinct species, lakes and forests as we mourn our dead, but as long as we remain alive we are greater than grief. Nature will return, and with our help can return in time for our species to appreciate."

Läs hela inlägget här!

GOD JUL!

En god jul önskar jag alla er bloggläsare, kända som okända, familj, vänner, alternativkompisar och arbetskamrater! Hoppas ni får det lugnt, roligt och mysigt. Nu tar bloggen jullov och återkommer någon gång nästa år.

Jodå, bloggen lever...

...och jag också. Men det är stiltje just nu, det verkliga livet har första tjing på min tid och uppmärksamhet och det behöver mycket av den varan just nu. Så småningom återkommer jag.

Tidens tand

Någonstans på Hisingen en grå decemberdag. Här bodde människor på stenåldern, men också för bara några decennier sedan, kanske när jag var barn. Så fort det mesta försvinner och så lite som blir kvar. En trappa som leder till ingenstans. Några järnkrampor som kanske höll fast en flaggstång. Resterna av en kamin som en gång värmde huset. Husgrunder, snart övervuxna av gräs. Vad blir kvar efter oss en gång?

Ekohjälte - och en del ledsenhet

Malin på Ekoblogg har utnämnt mig till ekohjälte. Jag tackar och bugar för denna utmärkelse och rodnar lite klädsamt. Bloggosfären är full med folk som skriver på samma tema som jag och jag känner ofta att jag har hur mycket som helst att lära. Men om någon har lite nytta av mina utläggningar här, så blir jag förstås jätteglad!

Som ni har märkt så är det lite stiltje här. Det händer mycket i det verkliga livet utanför bloggosfären som kräver tid och uppmärksamhet och jag varken hinner eller orkar skriva så mycket. Det mesta är bra och intressanta saker, men just nu är jag lite ledsen. En god vän till mig har förlorat sitt hus och sina två katter i en brand. Det är så fruktansvärt tråkigt för honom och det väcker en massa otäcka minnen hos mig, eftersom mina föräldrar förlorade sitt hus på samma sätt för många år sedan. Jag vet något om hur det känns...

Det är också lite av en självhushållares värsta mardröm. Många av oss eldar med ved i större eller mindre utsträckning och för det mesta går det ju bra. Samtidigt behövs det bara ett litet misstag, en stunds ouppmärksamhet för att en katastrof ska inträffa. Och att förlora sitt hus innebär ju så mycket mer än bara hus, möbler och kläder – det är matförråd, fröer och plantor, redskap och verktyg, alla handböcker och gamla nummer av Åter, allt det där praktiska som man använder för att leva sitt självhushållarliv. Mängder av investerad tid och kunskap som går förlorad och som är svår att ersätta, oavsett hur bra försäkring man har. Inte lätt att börja om.

Som arkeolog hittar man ofta rester av hus som har brunnit ned en gång för länge sedan. Det förkolnade resterna finns kvar länge i marken, liksom sönderbrända föremål som blivit kvar. Då och då tillåter jag mig att kliva ur min professionella och lite kyliga roll som undersökare och fundera kring hur det gick för dem som bodde i huset. Kom alla ut? Hur gick det för djuren? Vart tog människorna vägen, fick de hjälp eller inte? Orkade de börja om på nytt? Vad betydde de förlorade tingen för dem – den svartnade skärvan av en tallrik som jag håller i min hand, var det bara något att äta på eller bar den på viktiga minnen för någon en gång? Bränder väcker känslor, då som nu.

Var rädda om er!!

Lästips - ny bok

Lena Israelsson har kommit med en ny bok: Klosterträdgårdar. Himmelska platser på jorden. En vacker bok som innehåller beskrivningar av olika klosterträdgårdar i Europa som hon besökt och tips på kloster man själv kan besöka för att bo en tid. Men boken innehåller också intressant läsning om ekologiska odlingsmetoder (där klostren verkar ligga väl framme) och om användningsområden för olika örter. Kan varmt rekommenderas!

Örtmediciner och andra huskurer

Det ska sägas med en gång: jag är bara en glad amatör när det handlar om att använda örter och annat från naturen till att hela och läka. Men ämnet fascinerar mig och jag försöker hela tiden lära mig något nytt. Kanske kan jag bli en klok örtagumma på riktigt gamla dar :-)

En del enklare huskurer använder jag förstås här hemma. Utöver sådant jag plockar och torkar själv, köper jag en del eteriska oljor och prövar olika sätt att använda dem. Det jag skriver om här är bara sådant jag testat själv och som fungerar för mig och min familj, jag garanterar inga resultat för någon annan, eftersom man reagerar olika på växter, precis som man kan göra på skolmedicinens läkemedel.

Magont kan ju bero på flera olika saker. Virus, dålig mat, stress, uppkördhet av fel sorts mat (eller för mycket) o.s.v. Har man en rejäl magsjuka är det bästa att bara låta den ha sin gång och tillföra mycket vätska. Det finns ju färdig vätskeersättning att köpa, men man kan också blanda sin egen. När magen börja lugna ned sig kan det hjälpa med te på mynta, smaksatt med lite honung. Myntan dämpar illamående och uppkördhetskänslor, honungen höjer blodsockret lite så man piggnar till en aning. Det kan också fungera mot stressmage, även om man naturligtvis måste göra något åt orsaken till den också!

Uppkördhet och illamående kan också dämpas med en matsked bäsk (malörtsbrännvin) eller med avkok på torkad rölleka. 1 msk torkad rölleka i en tekopp vatten, koka upp och låt dra några minuter. Det är mycket beskt, men lugnar magen effektivt.

Mot oro och lindrig depression finns det ju preparat på johannesört att köpa. Jag kryddar brännvin med johannesört i stället. Om det hjälper vet jag inte, men det smakar gott och gör ingen skada i måttliga mängder. Man tar de gula blommorna precis när de slår ut, lägger i en burk och fyller på med brännvin. Låter stå en vecka och silar av. Man kan dricka det som det är, eller spä ut det med okryddat brännvin efter smak. Även citronmeliss sägs hjälpa mot depression och nedstämdhet, men det har jag ingen egen erfarenhet av.

Mot oro, när man har svårt att somna hjälper humle. Man kan stoppa en liten kudde med humlekottar och ha i sängen, sägs det - jag har inte provat. Avkok på humle (se rölleka ovan) har jag däremot testat och jag tycker det hjälper mig att komma till ro på kvällen. Men det smakar beskt!!

Förkylning kan förstås dämpas med diverse huskurer. Te på timjan med lite honung i hjälper mot hosta. Mot täppt näsa kan man använda eterisk olja av eucalyptus i ett klassiskt ångbad. Fyll hett vatten i en bunke, droppa i några droppar eucalyptusolja, täck huvudet och bunken med en stor handduk och andas in den väldoftande ångan. Man kan fylla på olja ett par gånger men inte mera.

Jag har också funderat på att odla röd solhatt mot förkylning - men jag vet inte hur man använder den (någon?)

Trötta ömma muskler får hjälp av massage. En massageolja med några droppar eucalyptus eller enbärsolja stimulerar blodcirkulationen och hjälper massagen på traven. Luktar gott gör det också!

Mot lindriga eksem och torra hudpartier hjälper ringblomssalva. Det kan vara en god idé att prova det innan man tar till starkare medel. Kådsalva mot hudåkommor har jag läst om, men inte provat än. Däremot kan en droppe tea tree-olja hjälpa mot lindrigare hudinfektioner.

Sen finns ju hela aromaterapin och dess teorier om dofternas inverkan på kropp och själ. Mycket spännande - det är ju uppenbart att dofter påverkar människor på olika sätt. Det är något jag skulle vilja lära mig mera om!

Här är en amerikansk blogg av en kvinna med djupa kunskaper om örter som läkemedel. Alla hennes tips och råd går inte att använda eftersom hon bor i en helt annan miljö och klimatzon. Men jag tycker om hennes sätt att skriva och tänka. Lästips, alltså.

Tvättnötter

Jag fick några tvättnötter av en kompis för att prova vad jag tyckte om dem. Jag har bara provat dem på vanligt kulörtvätt än så länge, men det fungerar så bra att jag har beställt flera härifrån. Så nu ska jag prova ordentligt på olika sorters tvätt och olika temperaturer. Jag ska också jämföra med asklut, som vi gör av lövträaska och använder framför allt till vittvätt.

Tvättnöten är egentligen ett frö som innehåller saponiner, tvålämnen som gör rent. De växer i Indien och fraktas hit med båt, som är ett hyfsat miljövänligt fraktsätt, i alla fall jämfört med flyg. Läs med på hemsidan ovan!

Saponiner finns ju också i vår inhemska såpnejlika. Men för att kunna utnyttja den måste man gräva upp rötterna och det kan man ju egentligen bara göra om man odlar den själv. Någon som har provat?

Örtteer

Som jag har påpekat tidigare så kommer det att vara lite glest mellan blogginläggen ett tag. Det verkliga livet behöver en hel del mental och verklig tid just nu. Jag ska försöka ta mig samman och skriva lite funderingar och idéer kring jul och julfirande så småningom, men inget julande före första advent!

Örtteer var det, ja. Jag dricker med förtjusning både vanligt te och kaffe, antagligen alldeles för mycket. Men det är ju både ekonomiskt och klimatsmart att bryta av med ett egengjort örtte mellan varven. Godast tycker jag att det blir att blanda lite olika sorter och det här är några av mina egna favoriter.

Som bas i de flesta blandningar har jag mynta och/eller svartvinbärsblad. Mynta finns ju i landet en stor del av året och svartvinbärsblad plockar jag på våren när de är späda och fräscha och torkar. Vi har flera buskar och jag plockar lite från varje. Det verkar inte som om buskarna tar någon direkt skada av det. Myntor smakar ju lite olika, den starka pepparmyntan passar kanske bäst på egen hand med lite honung, medan den mildare grönmyntan gör sig bra i blandningar.

Ofta tar jag ungefär lika delar mynta och vinbärsblad och lägger sedan till något mer för att variera smaken. Timjan är mycket gott, liksom lavendel (i små doser, annars smakar det parfym). Man kan också blanda mynta, timjan och lavendel till en smakrikt och mycket gott te.

Vanlig salvia ger ett väldigt gott te. Man skulle kunna tro att kryddsmaken skulle ta överhanden, men det bli bara gott. Använd den som den är, eller blanda med annat.

Citronmeliss använder jag färsk, men inte torkad. Jag har försökt torka den, men jag tycker den tappar väldigt mycket i smak. Så det får bli sommarte.

Det här är i stort sett de örtteer jag gör för att dricka som te. Jag tar väldigt gärna emot tips på andra goda blandningar! Sen finns det ju en rad örter som fungerar som milda huskurer mot enklare åkommor som förkylning och ont i magen. Det blir ett senare inlägg!

Ringblomssalva

Gryning frågade efter recept på ringblomssalva, så här kommer det. Det blir en fet, mjuk salva som passar bra på torra hudpartier eller på lindrigt eksem. Jag som blir en "torris", särskilt på vintern, använder den i ansiktet, men det passar kanske inte alla. Den kan också användas på nariga läppar. Fast nu har jag köpt läppcerathylsor och ska försöka göra mitt eget cerat med bivax och olja. Rapport kommer!

Ringblomssalva
Gör först ringblomsolja: Plocka ringblommor, nyp av alla de små blombladen och torka lätt en eller två dagar i rumstemperatur. Lägg dem i en glasburk och fyll på med rapsolja (eller annan vegetabilisk olja) så det täcker. Låt stå en vecka i soligt fönster. (Om jag använder torkade ringblommor på vintern så värmer jag det hela lätt i vattenbad först och låter det sedan stå några dagar). Sila av oljan, förvara den svalt och mörkt.

Blanda 40 ml olja med 10 gr bivax i en liten glasburk (ungefär, man kan variera proportionerna till den konsistens man vill ha). Värm försiktigt i vattenbad så att vaxet smälter. Låt det svalna, rör hela tiden så salvan blir bra blandad. När den börjar svalna kan man droppa i lite eterisk olja om man vill, som parfym eller om man vill ha en speciell effekt av någon olja (men det går utmärkt helt utan doft också). Jag tar gärna lavendel och kanske lite geranium och ylang ylang. Man får ta ett par droppar i taget och sniffa sig fram till en god doft. Färdigt!

Man kan naturligtvis göra större satser, men jag gör helst lite i taget för att alltid ha fräsch salva.

Våra örter

Vi har en fullständigt ostrukturerad örtodling i trädgården. Från början var det en prydlig liten örtagård. Men när det blev för mycket jobb att hålla den välskött och fin (ni vet, sådär som de är i trädgårdsböckerna) så valde vi en helt annan lösning. Flera av de perenna örterna fick flytta ihop med blommor och buskar i en lång rabatt med blandade perenner. Sådana örter som självsår sig (oregano, gurkört) får göra det och så rensar vi bort när det blir för mycket. Ettåriga örter sås där det råkar finnas plats. Myntorna har fått ett eget land på en skuggig plats där andra örter inte trivs så bra. Slutligen återstår det en liten yta där vi odlar sånt som kräver lite mer ompyssling och kanske behöver sättas på nytt varje år. Lättskött och bra!

Vi odlar flera olika örter, sånt vi tycker är gott, sånt som är vackert, som är bra för pollinerare och sånt som bara är kul! En del har provats som vi sedan har struntat i eftersom vi helt enkelt inte använde det, eller för att det inte trivdes hos oss. Med tiden har det blivit ett urval av pålitliga örter som dessutom är bra att använda på olika sätt. Jag kan ha glömt något, men den här listan täcker det mesta:

Timjan, vi har provat flera olika sorter av vanlig timjan och av backtimjan. Mina favoriter är helt vanlig timjan och så citrontimjan. Men ingen timjan trivs riktigt bra här. Det är så eländigt fuktigt vintertid att den mer eller mindre ruttnar bort och måste sås eller sättas på nytt varje vår. Nästa år funderar jag på att göra en specialbädd för timjan och andra fuktkänsliga örter, upphöjd med mycket grus och kanske lite kalk i.

Oregano, till tomatsås och pizza. Vi odlar mycket mer än vi använder, den självsår sig och sprider sig över hela trädgården. Ibland får man rensa ganska handgripligt. Men bina älskar oregano, så för det mesta får den hållas. Vi har en sort med gröna blad och en med gulaktiga, båda är goda.

Mynta, till te, tzatziki, taboulleh och annan medelhavsinspirerad mat. Växer vildsint, omöjlig att utrota och överlever det mesta. Jag har några olika sorter: pepparmynta, grönmynta, chokladmynta som alla smakar lite olika. Grönmyntan är kanske den mest allsidiga, åtminstone att ha i mat. Med tiden hybridiserar de olika sorterna med varandra, så det kan bli lite vadsomhelst i myntalandet. Det är bara att acceptera, eller så får man sätta nya plantor med ett par års mellanrum.

Citronmeliss, till te eller att smaksätta dricksvatten med. Jag har också lagt några kvistar i brännvin, men det är inte avsmakat än. Växer ohämmat överallt, kommer tidigt på våren och de små vita blommorna är mycket populära bland insekterna.

Dragon, god till fisk- och äggrätter, men pröva också i en svampsås! Lättodlad, man sätter en planta och så växer den snällt. Efter några år får man dela den, när den blir för gles i mitten. Den kommer tillbaka tidigt på våren, just när man behöver lite färskt grönt.

Körvel, dansk. Den har en fin, lite anisaktig smak och passar bra i en nässelsoppa tidigt på våren. Självsår sig och är tämligen problemfri.

Rosmarin, till alla goda lammrätter. Den vill ha det torrt, varmt och soligt. Det finns folk som lyckas övervintra rosmarin i södra Sverige, men jag har aldrig lyckats, inte ens vid en husvägg i zon 1! Så jag köper en planta eller två på våren och så använder vi den under sommaren. Ibland lyckas jag t.o.m. komma ihåg att torka till vintern...

Salvia, till alla rätter med griskött men också till te. Den är lättodlad och blir en liten fin buske med tiden. Vackra blålila blommor, som insekter uppskattar. Det finns olika sorter, jag tycker den vnaliga är lättast att odla och bäst i smak. Men jag har också en brokbladig variant som är väldigt fin att se på.

Malört, att lägga i brännvin till egen bäsk, som är många gånger godare än Systemets bäsk (den är inte alls bra). En liten dos bäsk lugnar en orolig mage. Malört har också använts till att bekämpa insekter inomhus, men det har jag inte provat.

Åbrodd är släkt med malörten men har en mildare, parfymerad doft. Den är lätt att odla och mycket lätt att föröka – man sätter ett skott i vatten och det får nästan ofelbart rötter. Jag odlar den bara för att den luktar så gott och är fin att fylla ut buketter med.

Gurkört har fina blå blommor som är goda att ha i en sallad. Mycket populär biväxt som självsår sig och sprider sig lite varstans. Vi låter den hållas, den lockar nyttiga insekter till olika delar av trädgården.

Libbsticka är en bra smaksättare i grytor och soppor, bladen smakar lite buljong-selleri-aktigt. Om den trivs, blir den en jätteplanta så man får tänka till lite innan man planterar den. Annars är den mycket lättodlad.

Persilja gror långsamt, men har den väl tagit sig så har man den. Den är tvåårig och låter man den fröa av sig så kan den självså sig. Här har vi persilja som har stått på samma plats i flera år. Den slätbladiga är min smakfavorit, även om den krusbladiga kanske är mer dekorativ. Men man kan ju odla båda!

Dill kan också vara lite trög i början, men har man väl fått den att trivas på ett ställe så självsår den sig glatt. Eftersom den är lite kinkig med växtplats, så är det en god idé att låta den växa där den vill. Då har man dill för många år framöver.

I senare inlägg: att göra te av örter och örter som medicin

I hyllorna

Jag är lite dålig på att uppdatera bloggen just nu. Det är mycket annat som ska göras och tänkas på, både privat och på jobbet. Men ett och annat inlägg per vecka ska det i alla fall bli.

Idag tänkte jag lite kort komma in på vad det faktiskt har blivit av sommarens odlande och insamlande. Vad hamnar egentligen på hyllorna i skafferi och matkällare?

Sylt och saft, förstås. Vi odlar vinbär (röda, svarta, vita), krusbär, hallon, jordgubbar, smultron och amerikanska blåbär. Rabarber hamnar också i syltgrytan och så gör vi saft av fläderblommor och älgört. Vi plockar också blåbär (uselt i år) och lingon i skogen. Det blir sylt som i alla fall räcker en bit in på våren.

Vi har också torkat rabarber, jordgubbar och svarta vinbär. Mycket gott som godis eller att blanda i brödpudding, müsli, eller vad man vill. En del rabarber och krusbär kokar jag in i sockerlag. Det blir vinterefterrätt tillsammans med lite grädde eller vaniljglass när man längtar efter sommaren mitt i vintermörkret.

Som jag skrivit om förut så hamnar en del av sommarens grönsaker i frysen, men eftersom torkning är årets experiment, så har vi provat att torka squash i år (gul och grön). Särskilt den gula blir väldigt god, nästan lite söt, att äta som den är i torkat skick. Ännu har jag inte prövat att använda den i maten, men det står några burkar och väntar på mig...

Torkar örter till te och kryddor gör vi förstås (mer om örtte i ett senare inlägg). Men jag har också torkat nässlor, att smula ned i bröddeg eller till te. Och så har vi plockat mängder av trattkantareller i år och torkat.

Vitkålen har blivit till surkål, men mitt försök att syra rivna rödbetor gick inte alls bra! Det blev en slemmig geggamojja som inte alls gick att äta :-( Diverse gröna blad blir till kimchi och det kan vi nästan göra hur mycket som helst av, så gott är det!

Bland burkarna med torkat finns också gråärter, bondbönor och borlottibönor (det senare mycket lite, men ändå). Bra och mättande mat att ha hemma, bara man kommer ihåg att lägga det i blöt...

Sommarens lökskörd ligger luftigt i papperskassar i skafferiet. Som vanligt satte vi alldeles för lite, så det kommer inte att räcka så länge till... Men det är roligt med egen lök, även om det är struntbilligt i butik. Framför allt schalottenlök gåt åt i stora mängder här hemma, den är mild och mycket smakrik.

Pumpor och vintersquash är världens enklaste mat att vinterförvara - man bara tvättar av dem, torkar noga och lägger dem på en hylla i rumstemperatur (eller lite svalare) och låter dem vara ifred. Man får titta till dem då och då, det händer att någon börjar mögla. Annars är det bara att äta upp dem vartefter man blir sugen.

Ja, vad är det mera? En hel del kvar i landen, förstås, rotfrukter och kål, framför allt. Vi täcker med halm innan tjälen går ned, så kan vi skörda hela vintern. Grönkål och broccoli har rådjuren gått hårt åt, men nu har vi täckt över dem och hoppas de kommer igen till våren med nya skott. Ett land med asiatiska blad (ffa pac choi) har de inte hittat än. De kan stå hela vintern och tål flera minusgrader. Eller så tar man in dem och gör kimchi!

Sist men inte minst – det egenkryddade brännvinet! Varje år (nästan i alla fall) gör vi brännvin med bäsk (bra mot orolig mage), johannesört (mot lindriga höstdepressioner), krusbär (väldigt gott), svarta vinbär (dito) och annat vi får lust att testa. I år har jag gjort ett fantastiskt hallonbrännvin, lite sötat och smaksatt med kanel. Mums!

En annan sak: Ibland får jag lust att samla recept och idéer kring att äta lokalt och ta vara på sin egen mat i en kokbok. Skulle det kunna vara något, tror ni?

Frågor och svar

Jag tänkte försöka svara på några frågor från förra inlägget:

Miranda frågar om gödsling och övergödsling. Vi grundgödslar med stallgödsel, som vi har obegränsad tillgång till med flera hästgårdar som grannar. De är glada över att bli av med gödseln och vi tar tacksamt emot den. Brunnen hästgödsel kan man lägga på ganska stora mängder av, förutsatt att man har växande grödor som tar upp den. Ingen höstgödsling, alltså. På våren lägger vi på kompost och gödsel rakt av, sedan kan vi ge en extra dos om vi planterar eller sår en andra gröda som är näringskrävande, kål t.ex. På hösten får det mesta som inte äts upp stå kvar och vissna ned och det tillför ju också lite näring och organiskt material.

Under säsongen så övergödslar vi med gräsklipp. Även här har vi tillgång till grannarnas överflöd – killen i huset bredvid dumpar sitt gräsklipp hos oss. Vi har vår egen gräsmatta också, förstås, även om vi slarvar med att klippa den. Då och då klipper vi utan uppsamlare, så att gräsmattan får lite gödning.

Vi låter också grönsaksrens och -blast ligga kvar i landen, liksom en del ogräs som kan ligga och vissna ovanpå täckmaterialet.

Åsa frågar om hur och vad man ska börja med, om man nu vill börja odla. Förutsättningen är att båda jobbar och de har barn. Ungefär som vi alltså...

Det är jättesvårt att svara på, men ett enkelt råd är att börja med sådant som ni tycker är extra gott att äta färskt från landet. Det är ju ganska meningslöst att odla sånt som ingen är sugen på att äta, oavsett hur färskt och bra det är. Jag skulle föreslå de säkra korten potatis, jordgubbar, ärter och morötter. Potatis är extra bra om man vill ta upp nya land och kanske bekämpa ogräs samtidigt.

Välj en tidig potatissort, så slipper ni fundera på bladmögel och sånt. Räkna med att den är klar runt midsommar eller en bit in i juli. Köp minsta påsen med sättpotatis, läs på i nån lämplig handbok om hur man förgroddar och sånt, sätt i jorden, kupa när det behövs och gräv upp fantastiska knölar till sommaren att avnjuta med lite smör och salt! Man kan nästan inte misslyckas med potatis. Silla är en mycket god, tidig sort.

Jordgubbar: köp några plantor, sätt i jorden och plocka goda gubbar i juli. Täck med halm eller svart plast mellan plantorna (om man inte har mängder med mördarsniglar) så får man rena fina jordgubbar och slipper en hel del ogräs. Väljer man en äldre sort så kommer man att få en massa småplantor som revar sig till hösten. Dem kan man flytta till ett nytt jordgubbsland och odla ännu flera gubbar .-)

Morötter: välj en tidig sort här också (sommarmorötter). De blir skördeklara under sommaren och kan plockas vartefter man blir sugen. Och de bortgallrade minimorötterna är rena delikatessen. I samma rad som morötterna sår man några rädisfrön, så ser man var raden går och var man ska rensa. Morotsfrön tar tid på sig för att gro och det hinner komma en hel del ogräs under tiden... Rädisorna äter man upp, förstås. Mellan morotsraderna kan man peta ned några sättlökar, de trivs bra ihop.

Ärter, slutligen. Välj sockerärter, där man äter hela skidan, eller märgärter, som man spritar. Mycket gott och lättodlat. Höga sorter behöver något att klättra på. Ärter är bara att peta ned i jorden och sen växer de. Men fåglar gillar ärtgroddar, så det är klokt att täcka med fiberduk eller kanske halm den första tiden.

Squash och pumpor är lättodlade när de väl tagit sig, men kräver mycket plats och bör förodlas om man nu inte bor i Skåne. Det är alltså lite mera jobb, men väl värt det om man är förtjust i squash. En hel del vatten och gödsel vill de ha.

Hur stort ska man börja? Börja litet, så man hinner ha koll och lära sig. Vi började med två upphöjda bäddar (kanske 8-9 kvm vardera) och ett litet kryddland. Sen har det bara vuxit! Man kan också börja med några pallkragar. Att sätta några bärbuskar är ju aldrig fel heller.

Nu har ni ju gott om tid att planera - kolla runt på roliga fröbutiker på nätet, låna eller skaffa några bra böcker (allt av Lena Israelsson är bra, Åke Truedson är också ett säkert kort, i alla fall om man inte bor för långt norrut) och gå ut och planera i trädgården!

Ha det så kul!

Hur mycket blir det egentligen?

Mat från trädgården alltså. Jag har ingen aning! Ibland tänker jag att jag ska väga allt som skördas och anteckna alla burkar etc. som ställs undan. Men det gör jag ju aldrig och dessutom går det ju inte att hålla ordning på allt som äts direkt från landet - jordgubbar, små utgallrade morötter och sånt. Eller sånt man ger bort, eller byter mot annat. Det är nog ganska mycket på en sommar.

Så jag nöjer mig med att försöka hålla en ungefärlig koll på hur långt maten räcker. Det som tar slut först är sånt vi ska försöka odla mer av nästa år. Med tiden förändras ju också våra matvanor i takt med att vi äter allt mer från egen odling - då räcker det ju inte lika länge. Det är en ständig förändringsprocess.

Egentligen odlar vi inga stora ytor, även om det kan verka så när jag berättar om allt vi skördar och äter. Jag har aldrig gjort någon exakt uppmätning, eftersom vi har odlade ytor utspridda på flera ställen, mer eller mindre intensivt utnyttjade. Men om jag ska höfta till det så har vi nånstans mellan 100 och 150 kvm upphöjda bäddar, intensivt gödslade och utnyttjade, där vi ofta odlar två–tre grödor per säsong, antingen genom samodling (lök och rotfrukter, t.ex.) eller där tidiga skördar (som spenat) efterföljs av värmekrävande (som bönor).

Sen har vi ett område runt 200 kvm som vi håller på att omskapa till en intensivodlad yta, där vi i år har haft potatis, pumpor och en del kål, alltså sådant som står ute större delen av säsongen. Det är gammal igenvuxen åkermark som vi bryter upp igen med marktäckning och ogräsbekämpande grödor och allt är inte uppodlat än. Det kommer att ta några år att få den ytan lika produktiv som de upphöjda bäddarna, men när det är färdigt kommer vi att ha sammantaget kanske 300–350 kvm intensivt odlade bäddar, inklusive ett växthus som är under uppförande.

Till detta ska läggas kryddland, ett område i utkanten av trädgården där vi har jordärtskockor, flera bärbuskar och två små nysatta äppelträd som inte ger något än, men snart hoppas jag. De ska bli flera och kanske kan det bli andra fruktträd också. Vi har också goda möjligheter att plocka bär och svamp och vi får ofta äpplen från grannar med överskott – om inte annat tar vi gärna deras fallfrukt till mos.

Det är inte så mycket, men det räcker ändå en bra bit. Små intensivt odlade ytor ger en oerhört hög avkastning – man får mycket mat med en hanterbar arbetsinsats. Allt jobb kan göras för hand med enkla redskap. Det är alltså en matproduktion som är i stort sett oberoende av fossila bränslen och jag är övertygad om att trädgårdsodling av grönsaker, bär och frukt är en mycket viktig pusselbit när man ska lösa matförsörjningen i framtiden. I stort sett alla hyfsat friska människor med en bit mark att odla skulle kunna ordna i alla fall en del av sin egen mat. Och varje egenodlad potatis, morot och tomat minskar vårt beroende av storskalig, fossilberoende produktion och långa transporter.

Så hur mycket blir det då? Ja, vi äter enbart hemodlade grönsaker och bär hela sensommaren och hösten. Det vi har nu kommer att räcka åtminstone en bit in på nästa år. Sen börjar det ta slut en sak i taget och framåt vårkanten–försommaren blir det nästan bara köpemat. Redan nu har vi börjat köpa frukt, men grönsaker och rotfrukter räcker ett tag till.

Mer detaljer kring olika grödor kommer i ett senare inlägg.

Från trädgård till vinterförrråd

Det är såhär års man börjar övergå från att äta direkt från trädgården till att äta av det man tagit tillvara under odlingssäsongen. Idag handlar ju vinterförvaring mycket om hur man fryser in olika saker. Men frysförvaring är inte bara positivt, det tar energi, utrymme och man blir beroende av el. Bor man där det lätt blir strömavbrott så behöver man nästan en generator för att klara frysmaten under längre avbrott – frysvaror klarar ett eller två dygn om man inte öppnar frysen, men sen är det kört, om det inte är minusgrader ute så man kan bära ut maten.

Vi fryser ändå in en del mat, men vi försöker också lära oss att ta vara på frukt och grönt utan frys, med äldre metoder. Trots allt har vi ju bara haft frysteknologi i ett par generationer, medan vi har vinterförvarat mat betydligt längre än så!

Det som hamnar i frysen är först och främst kött. Vi köper direkt från producenten, allstå mycket åt gången. Det mesta hamnar i frysen som det är, men vi gör också korv och köttfärs. Det spar plats att skära rent och färsa ned köttet och egen korv är jättegott!

I frysen hamnar också en del grönsaker som vi tycker blir godast så: framför allt broccoli och gröna bönor/vaxbönor. Förvällt och packat i lagom portionspåsar. Saft fryser vi in i sirapsflaskor, det är lagom mycket att ta fram åt gången och det fungerar bra så länge man inte fyller flaskorna ända upp.

Konservering i glasburk använder vi till främst sylt och äppelmos, men också till diverse inläggningar som chutney och pickles. Det fungerar bra, men det är inte helt energisnålt: man behöver burkar och lock och det går åt en hel del el och vatten när man kokar in. Men sen håller det sig mycket länge i sval källare eller t.o.m. i rumstemperatur om det kniper.

Somliga kokar in kött och grönsaker; jag vågar inte det eftersom det finns en liten risk för botulism om man inte kan få upp konserveringstemperaturen över kokpunkten (jag tror det ska var 120 grader). Det kan man bara i speciella konserveringsapparater som fungerar ungefär som en tryckkokare. Men frukt och bär går bra, liksom inläggningar med mycket salt, socker eller ättika som hämmar bakterietillväxten.

Insaltning har vi också provat på, bl.a. med bönor. Men jag tycker det är bökigt, det går at en massa salt och sen måste maten saltas ur igen innan man kan äta den. Har man mycket kött i frysen så kan insaltning dock kanske vara ett sätt att rädda köttet från förstörelse. Att ha några kilo grovsalt är ingen dum idé.

Men det roligaste att experimentera med tycker jag är de riktigt gamla metoderna syrning och torkning. I år har vi torkat jordgubbar, svarta vinbär, äppelringar, squash i skivor, ärter, bönor. bondbönor, svamp och nypon. Vi har brödlådor i kartong (såna man får gratis i livsmedelsbutikerna) där vi skurit bort botten och häftat dit plastnät i stället. De kan staplas på varandra, antingen ute en varm dag, i en sommarvarm bil eller inomhus ovanpå braskaminen och fungerar bra i all enkelhet. Däremot kan vi inte torka så mycket åt gången, för det skulle vi behöva nånslags stabilare lösning.

Syrning hade jag aldrig provat förrän i år. Det började med att jag läste om hur man kan göra kimchi själv, jag provade och det blev jättegott! Sen gick jag vidare till surkål, det lyckades vid första försöket så nu kommer i stort sett hela vår vitkålsskörd (i och för sig inte jättestor) att bli surkål – egensyrad kål smakar oerhört mycket friskare och godare än den köpta. Jag har också provat att syra rivna rödbetor. Det är inte klart ännu, men det verkar som det blir gott det också.

Syrning omfattar ju också andra traditionella tekniker – surdegsbröd, t.ex., som jag aldrig lyckas riktigt med och hemgjord yoghurt som jag aldrig prövat på. Mer kvar att lära...

Årets vinterförråd innehåller inga stora mängder med mat, men mycket smått och gott av olika slag. Och det känns väldigt bra att titta på hyllor med glasburkar fyllda med torkat av olika slag, surkål, sylt, äppelmos, inläggningar... mycket god mat blir det! Med det som ännu finns kvar därute (och som inte rådjuren ätit upp!) kan vi laga måltider med mest egenproducerat ett tag till. Framåt våren börjar det nog tyvärr ta slut...

Mer om vinterförråden i kommande inlägg: vad lagar man för mat ur förråden, hur långt räcker en liten köksträdgård egentligen och en del annat.