Sunday, May 27, 2012

Uppgiven spenat


Spenat tycker inte om sommar. Inte mizuna heller. När det blir för ljust och för långa dagar börjar den se ut så här.


Spenatbladen blir spetsigare, mizunan börjar bli besk och det syns små blomknoppar i mitten. Då vill den blomma och sätta frö och inte ge några fler blad. Man kan visserligen få ut lite mera av den om man knipsar bort blomknopparna, men egentligen är det bara att ta bort den, om man nu inte vill samla eget frö, förstås. Jag tar bort den och sätter dit några hemlösa bönplantor i stället.


Och sår lite fler rädisor. Det är möjligt att man, rent teoretiskt, skulle kunna så för många rädisor. Jag har aldrig lyckats.



Spenaten har tagit en del näring ur jorden, så jag toppar det hela med en blandning av jord och hästgödsel. Sedan vattnar jag och lägger gräsklipp över hela härligheten. Bönplantorna deppar lite efter omplanteringen, men de tar sig nog. Längst till höger står en spenatrad kvar som ska plockas av innan jag tar bort den också. Den som tittar noga kan nog se några småplantor av målla till vänster. Så vist ordnat är det, att mållan börjar växa till sig precis lagom när det tidigaste gröna ger upp!

Saturday, May 26, 2012

Kulturarvsbönor



Alla kulturarvsbönorna grodde fint och har fått komma ut på friland. I år blev det Gotländsk vit, en brytböna Fiskeby och en vaxböna Helios. Om sommaren blir bra, så kan jag skörda egna frön till hösten och dela med mig till andra intresserade.

Några bönor får vänta till nästa år. För att vara helt säker på att fröna blir sortrena så odlar jag de olika sorterna en bra bit från varandra. Men då är det svårt att få plats med så många olika sorter. Brun böna från Östergötland och lite annat får vackert vänta.

I en annan del av trädgården växer den stora bönodlingen med rosenbönor, borlottibönor och vaxbönor. Den har inte kommit så långt ännu, dock.

Sunday, May 20, 2012

Bönpyssel


Bönor i alla former är gott, men pyssligt. Inte för kallt, inte för vått och inte gillar de nåt vidare att bli försådda inomhus och sedan utplanterade heller. Minst 12 grader i jorden och gärna mer, annars tvärvägrar de att gro överhuvudtaget. Men samtidigt går det inte att så dem för sent heller, då tar frosten dem innan de har mognat. Alltså får man dalta lite med dem.

Att täcka marken med genomskinlig plast är ett bra sätt att får upp temperaturen (och så får man användning för alla de där plastsjoken som pelletspåsarna är inpackade i - återbruk is da shit!). Nu räckte det med ett dygn för att komma upp i 15 grader så idag blev det bönsådd. Rosenbönor för att de är snygga och goda att äta med citron och olivolja, borlottibönor som är perfekta i soppa och så vaxbönor som bara är goda i största allmänhet. Plasten får ligga kvar tills bönorna har grott, sedan klarar de lite lägre temperaturer.

Kulturarvsbönorna har jag försått inne, de står ute i skydd nu och ska planteras ut endera dagen. Mycket spännande!

Thursday, May 17, 2012

Rabarberkaka är liksom aldrig fel

Bäst och enklast. Gör den på rabarber såhär års, på andra färska bär eller frukter efter årstid. Årstidsanpassning är grejen, i all matlagning.

Några stjälkar rabarber
100 g smör
2 ägg
2 dl socker
1 tsk hel kardemumma (kan uteslutas eller bytas mot annan krydda)
1 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
lite råsocker

Sätt ugnen på 175 grader och gör i ordning en kakform.
Skölj och skiva rabarbern.
Smält smöret.
Stöt kardemumman i en mortel, grovt eller fint efter smak.
Vispa ägg och socker fluffigt.
Blanda i det smälta smöret.
Blanda i kardemumma.
Rör ned mjölet, blandat med bakpulvret. Det blir en ganska tjock smet.
Klicka ut smeten i formen och tryck ned rabarbern. Strö lite råsocker över alltihopa.
Grädda i 35-40 min.
Njut!



Wednesday, May 16, 2012

Så långt det har kommit nu - eller inte

Lägesrapport en småregnig majdag. Det känns som om jag har kommit igång bra detta året och får allting i jorden utan att panikstressa. Men det går trögt... lite riktig värme skulle behövas nu efter allt regnet för att få fart på det hela.

De första bondbönorna sådde jag i mitten av april och de har blivit några centimeter höga. Bondbönor kan vara lite tröga i starten, men har de väl kommit igång så fortsätter de av bara farten. Mer lättodlat finns nästan inte och till skillnad från andra bönor så gror de i kall jord. De är något av det första som kommer i jorden på våren.

Här är det inte ens färdiggrävt, bara nästan. Stora Kvickrotslandet blir sakta bättre. I år blir här kål (vitkål, broccoli, grönkål, rödkål) på ena delen. Den andra blir ett experiment - en Three Sisters Garden med squash/pumpor, majs och bönor tillsammans. Tanken är att bönorna klättrar på majsen, stöttar den och fixerar kväve i jorden medan squash och pumpor bildar en levande marktäckning som håller fukten kvar och ogräset borta. Jag provade detta för flera år sedan, med klent resultat. Det mesta torkade bort eller drunknade i ogräs. Lite mer välplanerat detta år och förhoppningsvis mer lyckat.

Pallkrage med grönt som jag sådde redan i början av april under glas: spenat och mizuna. Det här har jag plockat av ett tag nu. Framåt sommaren kommer de här plantorna att gå i blom, men då kan jag sätta något annat här. Eller låta dem blomma och ta vara på fröna till nästa år.

Vitlöken satte jag i oktober, den har kommit upp fint, men bladen börjar gulna. Det brukar betyda kvävebrist  - jag har lagt på färskt gräsklipp och hoppas på det bästa. Skördedags nångång i slutet av juli/tidigt i augusti.

Löken kommer fint (och ogräset), men morötterna som ska växa däremellan får man ha en kraftig lupp för att få syn på...

Några palsternackor från ifjol får stå kvar och ge frö till nästa år.

Ja, och så har gråärterna kommit upp, och sockerärter. I krukor växer kål, bönor, majs, pumpor och squash i väntan på varmare väder och utplantering...

Sunday, May 13, 2012

Göra eget örtsalt

Plättlätt och gott. Gör såhär:


 Ta en näve färska örter. Jag använder en "bas" av libbsticka och lök i någon form - här gräslök och lite vitlöksblast. Till detta en eller flera andra örter. Den här gången blev det timjan och oregano. Några nässeltoppar slank med också. De ger inte så mycket smak, men vacker färg och lite mineraltillskott. Blanda inte för många olika sorter, då blir det bara något utslätat ointressant utan egen karaktär.


 Stoppa i mixer eller matberedare tillsammans med grovsalt. En näve salt till två nävar örter - ungefär.


 Kör till en grön smet. Det gör inget om det är lite struktur på den, allt behöver inte vara fullkomligt sönderdelat.


Lägg det hela på tork några dagar. När det är riktigt torrt smular jag ned det i en kryddkvarn och maler över maten. Kryddkvarnar brukar finnas på loppis för en tia eller så - man kan unna sig att ha flera stycken med olika sorters krydd- och saltblandningar.

Några frölänkar

Tips och läsning om kulturarvssorter och om att ta vara på egna frön

Föreningen Sesam samlar folk som bevarar fröer genom att själva odla dem i sina trädgårdar

Fröuppropet, en initiativ från Centrum för biologisk mångfald på Alnarp, där man uppmanade folk att sända in gamla sorter med dokumentation

Fröodling.se är en handbok på nätet om konsten att odla fram egna fröer från olika sorters köksväxter.

Saturday, May 12, 2012

Vi skapar levande genbanker i våra trädgårdar...

... och vi är många. Jag sitter och plockar med fröpåsar med spännande innehåll. Gotländsk vit böna. En finsk bondböna. Brun böna från Östergötland. Svedjerova. En dansk matlök. Mina egenförökade gråärter, ursprungligen från Orust, men odlade så länge här att de börjar bli en sjuhäradsärta. De här fröerna finns inte att köpa, ändå är det många som odlar dem och det finns en livaktig rörelse för att bevara och sprida gamla, lokalt anpassade sorter av köksväxter. Vi byter med varandra, förökar i våra egna trädgårdar och sprider fröer vidare till dem som är intresserade.

Gamla sorter av köksväxter är ett kulturarv i lika hög grad som fornlämningar, gamla byggnader och kulturlandskap. Liksom vi bevarar föremål i museer, finns det genbanker som frysförvarar fröer i väntan på... ja, något oklart. Men vi måste också odla de gamla växterna för att bevara dem och det är här alla trädgårdsodlare kommer in i bilden. Vi håller ett genmaterial vid liv och låter det gradvis anpassas till klimatförändringar och lokala förutsättningar. Gamla sorter har ofta en stor genetisk spridning, vilket är en nackdel för den storskaliga odlingen. De kan gro och mogna ojämnt, se ut på olika sätt, svara dåligt på konstgödsling och vara svåra att skörda maskinellt. Samtidigt innebär den här spridningen ett skydd mot torka, blöta, angrepp av insekter och sjukdomar och allt möjligt som snabbt kan slå ut en väldigt likformig gröda. Alltid är det några ärter eller rovor som överlever och man får i alla fall någonting att äta, även under dåliga år. I en tid med snabba klimatförändringar kan de här grödorna förhoppningsvis bidra till matförsörjningen, just genom sin anpassningsförmåga. I mina trakter skulle till exempel gråärten kunna bli värdefull igen. Den är god, lättodlad, proteinrik och ger föda till såväl djur som människor. Rena Kinderägget!

De stora fröfirmorna är alltså oftast ointresserade av de här sorterna. Det finns små fröfirmor som kämpar på för att hålla ett stort sortiment med kulturarvssorter, men de kämpar i motvind mot hårda regler och höga avgifter för att få registrera och sälja sorter. Mer om detta här. Mot detta registrerings- och avgiftstjafs kan vi jobba politiskt, genom att stödköpa från de små firmorna och genom att odla gamla sorter och ta vara på fröer. Och så är det ju så himla roligt att odla gamla köksväxter!