Saturday, December 18, 2010

Dag 08 – Ett ögonblick

Livet består ju egentligen bara av en mängd ögonblick, som pärlor på en tråd. Mitt i ögonblicket är det svårt att veta vart det kommer att leda. Först efteråt, med det redan skeddas perspektiv, kan man se vad som hände.

Ibland undrar jag hur det hade varit om några ögonblick varit annorlunda, eller aldrig inträffat. Om bara ett endaste ögonblick varit på ett annat sätt så kanske jag hade haft ett helt annat liv. Märkligt att tänka sig.

Monday, December 13, 2010

Dag 07 – Min bästa vän

Till en bästa vän kan man säga ”ja, du vet”. Och vännen kan svara ”jo, jag vet”. Och man vet att vännen faktiskt vet och att det kommer att ordna sig med allt det där jobbiga eller krångliga eller vad det nu var.

Sunday, December 12, 2010

Dag 06 – Min dag

En lördag utan barnansvar och direkta måsten

Vaknar kl 6 trots ledig dag och sovmorgon. Märkliga drömmar under natten. Vill inte gå upp, det är kallt och mörkt.
Går upp när det ljusnar. Tö och slask ute. Går ut och skottar undan en massa blötsnö innan den fryser till igen. Ett rejält motionspass.
Kaffe, mackor, GP. Slösurfande.
Katterna vill gå ut men blir blöta om tassen och vill in igen.
Sockersaltar fläsk och rimmar en lammstek. Husligt!
Katterna uppskattar lite köttrester i matskålen.
Diskar och städar lite i köket.
Röjer ur det där allt-möjligt-rummet där allsköns skräp hopar sig. Julpyntar lite.
Tvättar, hänger, viker.
Hittar ungarnas julklappsönskelistor och försöker koka ned dem till nåt realistiskt.
Äter en avokado och ett par sillmackor.
Börjar på en stick-beställning, en mössa.
Äter svindyr lyxig chokladglass från Ben & Jerry's.
Mer stickning. Slösurf. Chatt.
Ser ett oerhört bra och gripande program om döden på ett hospice i Holland.
Gråter en skvätt.
Tittar på Kunskapskanalen om Homo Erectus.
Katterna har tråkigt och roar sig med att anfalla stickningen.
Tar ett par kvällsmackor (när barnen är hos sin pappa gitter jag inte laga mat).
Klappar katter mellan varven.
Mer teve, stickning och slösurf.

En stillsam dag helt i mitt eget sällskap. De är ovanliga och jag behöver dem för att må bra i själen.

Saturday, December 11, 2010

Dag 05 – Vad är kärlek?

Kärleken är en fånge. Den sitter hårt omsluten av förväntningar, outtalade regler, givna men aldrig utsagda förutsättningar, brustna förhoppningar och illusioner.

Kärleken har en demon som följeslagare. Den heter Svartsjukan och viskar i ditt öra att kärleken inte räcker till. Att någon annan får det du tycker är din rättmätiga del och att du inte heller är värd särskilt mycket kärlek. Den livnär sig på otillräcklighetskänslor och gamla besvikelser och så länge du matar den kommer den att fortsätta viska svartord i ditt öra.

Men du kan sluta mata Svartsjukan och istället vänligt men bestämt säga åt den att gå och lägga sig i korgen. Lägg en mjuk filt om den så sover den gott och du kan smyga därifrån. Då kan du gå och lirka fram Kärleken ur dess fångenskap och dela den med så många du vill och den kommer att räcka åt alla.

Monday, December 06, 2010

Dag 04. Det här åt jag i dag.

Egentligen tycker jag inte om att skriva om vad jag har ätit. För en duktig flicka äter liksom inte vadsomhelst och hursomhelst. Hon trycker inte i sig en chipspåse en fredagskväll för att hon är ensam och trött och lite ledsen. Och hon äter inte marmeladmackor till frukost för att hon glömt köpa nyttigt pålägg. Eller svullar i sig choklad på väg hem från affären eftersom hon glömde att äta nåt litet och nyttigt till eftermiddagskaffet.

Duktiga flickor äter genomtänkt för att må bra och hålla vikten. De äter LCHF och kalorisnålt. De äter magert kött och de är vegetarianer. De äter stenålderskost och GI, superfrukter och emellanåt en tunn skiva surdegsbröd. De äter klimatsmart och ekologiskt och närodlat.

Gaaaah!

Men OK. Idag åt (och drack) jag:
rågbrödsmackor med ost och leverpastej
en massa te
kaffe
banan
mer kaffe
för mycket thaibuffé
ännu mer kaffe
lite förvirrade matrester
ett par mackor igen
lite julgodis nallat från barnens pyssel

Sunday, December 05, 2010

Dag 03. Mina föräldrar.

Min far är borta sedan många år. Han var inte alltid så värst bra på det där med att vara en far, men jag är ledsen för sakerna han inte fick uppleva. Som sina yngsta barnbarn. Min disputation - jag tror han hade varit stolt och glad. .Och jag tror han hade tyckt om mitt hus. Han skulle sett sig omkring och kommit med goda råd och tips och kanske fixat något som var trasigt. Sen skulle han suttit i trädgården och njutit av tystnaden och klappat mina katter, fast han var allergisk.

Min mor är en överlevare och om de levande vill jag inte skriva så mycket. Det kommer för nära.

Men min mormor, som blev lite av en extramamma, vill jag skriva om. Hon blev nästan hundra år och gjorde världens bästa frukostbrickor. När man kom ned i köket på morgonen så stod där en bricka till var och en med smörgåsar och te. Små fina smörgåsar på hembakat bröd och gott pålägg, ofta matrester, sällan dyra köpepålägg. Godast var jordgubbssmörgås med smör, skivade jordgubbar och lite socker.

Sen tog man sin bricka och satte sig var man ville. Kanske på den stora kalkstenshällen ute i trädgården, den som var kall på morgonen och solvarm om man sovit länge.

Idag står mormors prickiga tekoppar i mitt köksskåp och ibland dricker jag te ur dem och blir glad.

Saturday, December 04, 2010

Dag 02. Min första kärlek.

Här skulle jag ju förstås ha någon söt historia att berätta om när jag pussade nån kille på dagis eller så. Men det har jag inte och förresten gick jag aldrig på dagis.

Så vad är den första kärleken? Är det kändisförälskelsen? Svenne Hedlund i Hepstars hade långt mörkt hår, tjock lugg och polotröja och såg så himla söt och snäll ut. Ett par kompisar och jag skulle busringa till honom bara därför. Jag tror det stupade på att vi inte hittade något telefonnummer.

Var det den mörkögde killen i klassen på mellanstadiet som naturligtvis inte brydde sig om mig ett dugg? Var det alla virriga tonårsförälskelser som egentligen aldrig blev något men som var oerhört viktiga där och då. Den snygge och superintressante killen som satt i elevrådsstyrelsen (som jag), var fältbiolog (som jag) och var politiskt aktiv låångt ut på vänsterkanten? Men han var ihop med en tjej som jobbade som sjukvårdsbiträde och det var ju mycket mer proletärt och betydelsefullt än att gå en plugglinje på gymnasiet (som jag).

Kanske kom den första kärleken när mitt första barn föddes? När han låg på min mage och tiden höll andan och hejdade sig ett ögonblick.

Eller är varje kärlek den första? För att varje kärlek är ny och unik och fast den liknar en massa andra kärlekar så är den ändå alltid något alldeles eget.

Friday, December 03, 2010

Dag 01. Presentera sig själv

Hur presenterar man sig själv utan att låta som man är på anställningsintervju?

I spegeln ser jag en medelålders kvinna och undrar var hon kommer ifrån och hur hon blev sådan hon är. Jag vet att hon alltid - hela livet nästan - har varit den där duktiga människan. Engagerad, kunnig, drivande. Hon födde tre barn, hon gjorde nånsorts karriär med jobb och skrivande och undervisning och projektledning och jag vet inte allt. En massa år höll hon på att vara duktig, hon fick uppskattning och hade väldigt, väldigt roligt. Hon köpte hus och anlade en köksträdgård, syltade och saftade och konserverade. Spann ull och stickade strumpor. Brann för att bevara gamla metoder och köksväxter och hålla kunskaper vid liv inför den oundvikliga kollapsen med klimatförändringar och Peak Oil.

Väldigt duktigt alltihopa. Det var viktigt att hela tiden vara igång och göra duktiga saker, ja egentligen det enda som riktigt räknades.

Sen blev plötsligt allt tomt och svart. Världen blev en farlig plats där allt var hotfullt och skrämmande. En moderlig läkare skrev ord som ångest och utmattningssyndrom på ett sjukintyg och skickade hem henne att vila och gå långa promenader. Och en psykolog försökte tålmodigt hjälpa henne att förstå och tänka lite annorlunda.

Idag ser hon på mig i spegeln och ser lite trött och vilsen ut. Hon vet nog inte riktigt vad hon vill. Jag tror att hon försöker förstå hur man kan göra allt det där som är roligt utan att det blir tungt och kravfyllt. För egentligen är det ju så mycket som är roligt. Jag är rätt säker på att hon vill fortsätta att odla grönsaker och laga god mat. Hon vill nog också fortsätta att ullpyssla och sy och sticka. Vara lite lagom duktig på jobbet, göra en och annan väl avgränsad forskningsinsats men i övrigt luta sig tillbaka och låta de yngre jobba på. Det får inte bli för mycket, kropp och själ sätter effektivt stopp för alla överdrifter. Det är klokt av dem,

Så småningom vill hon bli farmor, det är jag helt säker på. Bli världens snällaste farmor, skämma bort barnbarnen nåt alldeles oerhört och samtidigt lära dem att odla morötter och sticka strumpor. Ja. Det blir nog bra.

Thursday, December 02, 2010

Nystart och utmaning

Det här var en rolig utmaning. Den ska jag haka på. Som en sorts nystart eller omstart av den nästan avsomnade bloggen.

Vilken dag som helst ska jag börja.