Monday, June 29, 2009

Högsommar

Nästan 30 grader varmt och första dagen på semestern. Det är rosor, pioner, jordgubbar och smultron. Bad i lilla sjön och ljumma kvällar. Sockerärterna har börjat blomma och det är närsomhelst dags att ta upp den första potatisen. Ljuvligt, och så idylliskt att det nästan bräker!

Det blir en nedtonad sommar. Folk frågar "vad ska ni göra, ska ni resa någonstans?" Det känns lite fånigt att svara "nej, vi ska nog mest vara hemma". Men så blir det nog. Vi bor ju mitt i sommarnöjet, på sitt sätt. Därtill är det dåligt med pengar att resa för och dåligt med ork att planera något resande.

Dåligt med den mentala orken, men livsglädjen återvänder sakta, en liten bit i taget, två steg fram och ett tillbaka. Att separera från någon man delat sitt liv med i närmare 20 år är en rejäl kris. Det vänder upp och ned på precis hela tillvaron. Allt jag trodde på har ställts på sin spets, allt måste omprövas. Och i efterdyningarna av den omedelbara skilsmässosorgen kommer en massa annan gammal mental dynga upp, som legat på botten i många år. Nu måste den tas om hand och det tar tid. Och det får det göra. Även om det är ett tungt jobb, tror jag det är nödvändigt att göra det. Jag vägrar vänligt men bestämt att ta diverse piller mot dåligt-mående i själen, hellre får det vara jobbigt ett tag.

Just i detta nu är det bra. Det är ljummet i trädgården, humlorna surrar, rosorna doftar och det finns smultron inom plockavstånd. Att sitta i allt detta är läkande - kanske den bästa anledningen av alla att behålla huset och trädgården och gneta på ett tag till.

Tuesday, June 09, 2009

Vad händer?

Ja, vad händer. Inte mycket i bloggen, men mycket i trädgården - förstås. Hela vårsådden är klar, lite paus nu med mest rensning och gallring. Skörd av de tidiga: sallad, spenat, sparris, rabarber. Tittar på krusbärskarten som sväller fint. Jordgubbarna likaså. Bönorna har börjat gro, squash och pumpor står i en drivbänk och ska ut när de blivit lite större.

Men mycket skrivet här blir det ju inte. Det är så mycket annat. Mycket på jobbet, stress och deadlines och sånt som ska vara klart före semestern. Men mest händer det nog inombords. En massa efter-skilsmässo-stress som varit nedtryckt ett tag medan jag hade fullt upp med att få flyt på allt praktiskt. Nu kommer den upp till ytan och har en tendens att ta över allt annat. Lite ledsen, mycket trött, kanske inte riktigt deprimerad, men lite åt det hållet. Lite grå filt över tillvaron.

Jag vet att det kommer att vända, jag vet att jag hittar ut och upp igen, men jag vet också att det tar tid. Det är så många känslor som spretar åt alla håll och kanter och som måste få komma upp och tittas på innan jag kan göra något hanterbart av dem. Det är smärtsamt ibland, men nödvändigt. Mycket ska omprövas, en del ska behållas - det som är kärnan, mitt jag - en del tankar och föreställningar måste bara släppas iväg.

Jag är inte ensam i detta, jag har stöd och hjälp. Men det är ju ändå jag som gör det själsliga jobbet och det tar det mesta av mina krafter. Lite trädgårdsbilder ska det nog ändå bli framöver!