Wednesday, December 17, 2008

Tidens tand

Någonstans på Hisingen en grå decemberdag. Här bodde människor på stenåldern, men också för bara några decennier sedan, kanske när jag var barn. Så fort det mesta försvinner och så lite som blir kvar. En trappa som leder till ingenstans. Några järnkrampor som kanske höll fast en flaggstång. Resterna av en kamin som en gång värmde huset. Husgrunder, snart övervuxna av gräs. Vad blir kvar efter oss en gång?









1 comment:

Vendela H said...

Mmmmm....Det är vemodigt med rester av mänskligt liv men samtidigt väldigt stimulerande för fantasin. Vilka var dom som bodde där en gång, varför flytade de, varför var det ingen som tog över deras hus osv. Sedan är det också lite märkligt hur snabbt naturen tar över och städar bort alla spår av mänsklig aktivitet. Har kommit flera böcker de senaste åren om övergivna platser. Minst tre åtminstone. Passar på att önska Gott nytt år.
Hälsningar: Vendela