Det är såhär års man börjar övergå från att äta direkt från trädgården till att äta av det man tagit tillvara under odlingssäsongen. Idag handlar ju vinterförvaring mycket om hur man fryser in olika saker. Men frysförvaring är inte bara positivt, det tar energi, utrymme och man blir beroende av el. Bor man där det lätt blir strömavbrott så behöver man nästan en generator för att klara frysmaten under längre avbrott – frysvaror klarar ett eller två dygn om man inte öppnar frysen, men sen är det kört, om det inte är minusgrader ute så man kan bära ut maten.
Vi fryser ändå in en del mat, men vi försöker också lära oss att ta vara på frukt och grönt utan frys, med äldre metoder. Trots allt har vi ju bara haft frysteknologi i ett par generationer, medan vi har vinterförvarat mat betydligt längre än så!
Det som hamnar i frysen är först och främst kött. Vi köper direkt från producenten, allstå mycket åt gången. Det mesta hamnar i frysen som det är, men vi gör också korv och köttfärs. Det spar plats att skära rent och färsa ned köttet och egen korv är jättegott!
I frysen hamnar också en del grönsaker som vi tycker blir godast så: framför allt broccoli och gröna bönor/vaxbönor. Förvällt och packat i lagom portionspåsar. Saft fryser vi in i sirapsflaskor, det är lagom mycket att ta fram åt gången och det fungerar bra så länge man inte fyller flaskorna ända upp.
Konservering i glasburk använder vi till främst sylt och äppelmos, men också till diverse inläggningar som chutney och pickles. Det fungerar bra, men det är inte helt energisnålt: man behöver burkar och lock och det går åt en hel del el och vatten när man kokar in. Men sen håller det sig mycket länge i sval källare eller t.o.m. i rumstemperatur om det kniper.
Somliga kokar in kött och grönsaker; jag vågar inte det eftersom det finns en liten risk för botulism om man inte kan få upp konserveringstemperaturen över kokpunkten (jag tror det ska var 120 grader). Det kan man bara i speciella konserveringsapparater som fungerar ungefär som en tryckkokare. Men frukt och bär går bra, liksom inläggningar med mycket salt, socker eller ättika som hämmar bakterietillväxten.
Insaltning har vi också provat på, bl.a. med bönor. Men jag tycker det är bökigt, det går at en massa salt och sen måste maten saltas ur igen innan man kan äta den. Har man mycket kött i frysen så kan insaltning dock kanske vara ett sätt att rädda köttet från förstörelse. Att ha några kilo grovsalt är ingen dum idé.
Men det roligaste att experimentera med tycker jag är de riktigt gamla metoderna syrning och torkning. I år har vi torkat jordgubbar, svarta vinbär, äppelringar, squash i skivor, ärter, bönor. bondbönor, svamp och nypon. Vi har brödlådor i kartong (såna man får gratis i livsmedelsbutikerna) där vi skurit bort botten och häftat dit plastnät i stället. De kan staplas på varandra, antingen ute en varm dag, i en sommarvarm bil eller inomhus ovanpå braskaminen och fungerar bra i all enkelhet. Däremot kan vi inte torka så mycket åt gången, för det skulle vi behöva nånslags stabilare lösning.
Syrning hade jag aldrig provat förrän i år. Det började med att jag läste om hur man kan göra kimchi själv, jag provade och det blev jättegott! Sen gick jag vidare till surkål, det lyckades vid första försöket så nu kommer i stort sett hela vår vitkålsskörd (i och för sig inte jättestor) att bli surkål – egensyrad kål smakar oerhört mycket friskare och godare än den köpta. Jag har också provat att syra rivna rödbetor. Det är inte klart ännu, men det verkar som det blir gott det också.
Syrning omfattar ju också andra traditionella tekniker – surdegsbröd, t.ex., som jag aldrig lyckas riktigt med och hemgjord yoghurt som jag aldrig prövat på. Mer kvar att lära...
Årets vinterförråd innehåller inga stora mängder med mat, men mycket smått och gott av olika slag. Och det känns väldigt bra att titta på hyllor med glasburkar fyllda med torkat av olika slag, surkål, sylt, äppelmos, inläggningar... mycket god mat blir det! Med det som ännu finns kvar därute (och som inte rådjuren ätit upp!) kan vi laga måltider med mest egenproducerat ett tag till. Framåt våren börjar det nog tyvärr ta slut...
Mer om vinterförråden i kommande inlägg: vad lagar man för mat ur förråden, hur långt räcker en liten köksträdgård egentligen och en del annat.
No comments:
Post a Comment