Friday, February 29, 2008

Vårkänslor i trädgården

Det händer en del nu. Snödropparna blommar och krokusen är på god väg. Påskliljorna tittar upp lite försiktigt. I köksträdgården kommer övervintrad persilja, piplök och några centimeter gräslök. Rabarbern har stora fina knoppar och i kryddlandet har flera plantor övervintrat. T.o.m. en rosmarinplanta verkar ha klarat sig.


Ett lyckat experiment: förra året började vi odla upp en gammal åker som inte plöjts på 50 år eller så. Bl.a. försökte vi kväva den gamla växtligheten med ett tjockt täcke med tidningspapper och ovanpå det gräsklipp och halm (bl.a.) Sen satte vi potatis i täcket och fick en hyfsad skörd. Idag var jag ute och grävde i det landet och det har blivit riktigt bra. Den gamla grässvålen är i stort sett borta och det var mycket lätt att vändgräva landet. En del kvickrotsrötter är såklart kvar, men det tar ju flera år att bli av med dem. I år ska jag gödsla ordentligt och sätta pumpor och squash där. Sätter ut plantor och marktäcker rejält runt dem så borde ytterligare en del ogräs kvävas. Återkommer med rapport i höst.

Keynes barnbarn

Den kände ekonomen Keynes förutspådde på 1930-talet att produktionen skulle bli så effektiv att hans barnbarn bara skulle behöva arbeta några få timmar per dag för att tillfredsställa sina behov. Han hade rätt när det gäller produktionen. Men vi arbetar mer än någonsin, de flesta hushåll har två lönearbetande vuxna – och samtidigt står många helt utanför arbetsmarknaden.

Vi blir inte lyckligare, trots att vår materiella välfärd ständigt stiger. Mest lyckliga var vi på 1950-talet. Sedan har det stagnerat och fler och fler människor blir sjuka och stressade i ekorrhjulet med ständigt stigande krav på produktivitet i arbetet.

Stigande löner driver på en konsumtion av prylar och upplevelser. Det här stressar oss också, att hänga med i statusjakten, och därtill är den i de flesta fall skadlig för miljön. Vi kan inte öka produktionen av prylar utan att snabbt slå i det ekologiska taket – frågan är om vi inte har gjort det för länge sedan.

Om detta handlar boken Keynes barnbarn. En bättre framtid med arbete och välfärd av samhällsforskaren Christer Sanne. Han visar också på möjligheter att ta sig ur ekorrhjulet och den alltmer ökande konsumtionen. Minskad arbetstid är nyckeln i hans förslag – många skulle vilja arbeta mindre, även om lönen sjunker, men ser inga möjligheter att göra det i praktiken. Samhället bygger på att man arbetar 40 tim/vecka – eller inte alls! Deltidsalternativen är få och uppmuntras sällan.

Det är en intressant bok, mycket lättläst och en bra beskrivning av hur synen på välfärd, konsumtion och behov har förändrats över tiden. Läs den!

Wednesday, February 27, 2008

EU och fröerna

Genom att vi är med i EU så är vi också bundna till EU:s bestämmelser om vilka slags fröer som får säljas, d.v.s. bara sådana som finns på EU:s officiella sortlista och därmed uppfyller en rad olika krav. Meningen med sortlistan är att säkra kvaliteten på de fröer som säljs och så långt är väl allt gott och väl. Problemet är alla de sorter av säd, köksväxter m.m. som av olika anledningar inte finns med på listan. Och de som inte finns med är ofta gamla lantsorter. De är mer ojämna i kvalitet vad gäller avkastning, mognadstid och utseende och de passar inte in i modern storskalig odling. Däremot kan de ha en rad andra fördelar – god smak, anpassning till lokalt klimat och motståndskraft mot dåligt väder eller olika skadegörare. Att de mognar ojämnt kan ofta vara en fördel i en liten husbehovsodling där man vill skörda och äta lite vartefter och inte behöva ta hand om 150 broccolihuvuden på en gång.

Men den stora poängen med att ha kvar en mångfald med gamla sorter är att de bär på en enorm genetisk variation. Dels finns det mängder av olika sorter, dels bär varje sort i sig på en stor variation. Moderna sorter är mer enhetliga och ofta är de hybrider (F1), som fungerar mycket bra i storskalig odling, men som inte kan förökas. Man måste köpa nytt utsäde varje år. Kanske inget problem för oss idag i västvärlden men ett jätteproblem i tredje världen, där fattiga småbönder luras/övertalas att byta till hybridsorter och därmed blir beroende av de stora fröföretagen.

Över hela världen försvinner gamla sorter. En del för alltid, andra bevaras i liten skala i små husbehovsträdgårdar. En hel del fröer sparas i nedfryst skick i fröbanker runtom i världen. Det finns dock inga garantier för att dessa fröer går att återuppta i odling. Enda sättet att verkligen bevara en sort är att fortsätta att odla den.

Vi behöver den genetiska variationen i de gamla sorterna. Det kan vara precis det som behövs för att vi ska kunna förädla fram nya tåliga sorter ifall dagens sorter drabbas av sjukdomar och skadeinsekter (genmanipulation är INTE svaret på det problemet!). Det kan också vara de gamla sorternas anpasslighet vi behöver i tider av snabb klimatförändring och risk för missväxt. Att ha kvar en rad olika sorter med olika egenskaper kanske t.o.m. kan förhindra hunger och svält. Det finns inga garantier för att dessa sorter klarar sig bättre, men just den stora mängden genetisk information ökar sannolikheten för att i alla fall några individer av en sort växer och mognar till frö, som då har blivit en liten smula mer anpassat till nya förhållanden. Det fungerar inget vidare med F1-hybrider.

Alla som har en liten trädgårdsplätt kan hjälpa till att bevara traditionella sorter. Flera fröfirmor saluför sorter som inte finns med på EU:s lista, men de får endast sälja dem i små mängder. Köp dessa sorter och spara frön från dina plantor. Ge bort fröer eller byt med andra (det är fullkomligt tillåtet). Hör med äldre lantbrukare och andra odlare i trakten om de har kvar gamla sorter. Be att få frön eller plantor och sprid dem vidare. Bojkotta F1-hybriderna.

Läs mera:
om gamla sorter hos Naturskyddsföreningen
om att odla sina egna fröer hos Runåbergs och på en ny webbplats om fröodling
om föreningen Sesam som jobbar med att bevara gamla sorter

Monday, February 25, 2008

Årets fröer

Nu har årets stora fröbeställning gått iväg! I år har jag beställt det mesta från Runåbergs som har ett mycket bra sortiment med spännande fröer och många gamla sorter, inte minst en hel del som inte står på EU:s officiella sortlista. Eftersom EU-byråkratin och hanteringen kring försäljning av fröer är minst sagt absurd så köper jag väldigt gärna sånt som inte är sanktionerat av EU! Även Impecta har ett intressant sortiment med gamla sorter och det blir kanske något därifrån också. De har intressanta pluggbrätten till försådd som jag är lite sugen på.

Jag återkommer någon gång till detta med EU:s sortlista, men i korthet innebär det att regelverket kring försäljning av fröer kraftigt försvårar möjligheterna att bevara och sälja gamla sorter. Vilket i sin tur innebär en utarmning av det genetiska arvet som kan bli förödande på sikt.

Det blir mycket sådd i år, vi kommer att utöka köksträdgården ordentligt och dessutom har vi ett begagnat växthus på G (tjohoo!!), som vi förhoppningsvis får ordning på ganska snart. Så nu ska jag odla en del som jag aldrig har provat och dessutom pröva nya varianter av sånt vi brukar odla. Jag ska inte tråka ut er med hela sortlistan, men här är en sammanfattning av vad vi ska odla i år:

Sallad m.m.: flera sorters plocksallad, cossallat (Little Gem, jättegod!), spenat, olika asiatiska blad, bl.a. pac choi och mitsuna (den där med flikiga blad), salladslök, mangold, rädisor. Knölfänkål, gick fint förra året och blev god.

Rotfrukter: fyra sorters morötter – tidiga, sena, gula och rosa morötter (Atomic Red). Måste ju prova rosa morötter ;-). Kålrötter, palsternacka, majrova, persiljerot, rödbetor (gula, röda, polkagrisrandiga). Det här är vintermaten som kan stå i landet långt in på hösten.

Kål: Broccoli och grönkål brukar vi ha, i år ska vi också testa palmkål. Även huvudkål (röd och vit), som också är nytt för oss. Egen surkål, kanske? Det här är också vintermat, även om vi frossar i färsk broccoli på sommaren. Kålrabbi: nytt för oss.

Ärter: Gråärter att torka till vintern. Märgärter och sockerärter till färsk-ätning.

Bönor: Bondbönor att äta färska, torka och konservera. Vaxbönor, haricots verts och rosenbönor mest att äta färska, men lite kommer att hamna i glasburkar. Spritbönor (nytt för oss) att torka till vintern: Borlotto, en rödspräcklig sort.

Gurka: bara inläggningsgurka i år, tror jag, på friland. Den är god att äta direkt också.

Squash: grön, gul (Yellow Crookneck, mycket god!) och Tromboncino, aldrig provat men den ser kul ut.

Pumpa, vintersquash: Spaghettipumpa, nakenfröpumpa och så en liten sort som heter Baby Bear och ser ut som mini-halloweenpumpor. Vintersquash, flera sorter. Perfekt vintermat som kan sparas flera månader i rumstemperatur.

I växthuset: flera sorters tomater, chili, basilika, aubergine (aldrig provat) och sen vet jag inte riktigt. Först ska det på plats...

Potatis förstås, flera sorter. Lite blommor här och där bland grönsakerna (ringblommor, krasse och kanske något mer). Lite kryddväxter, även om det mesta verkar ha övervintrat fint.

Det är väl det mesta, något har jag kanske glömt. Om allt går enligt planerna (vilket det iofs aldrig gör...) så ska vi vara självförsörjande på grönsaker från mitten på sommaren och en bra bit in på hösten. Förhoppningsvis ska vi kunna torka, konservera och frysa in tillräckligt mycket för att det ska räcka även under vintern och våren, även om vi får komplettera med en del "köpe". Med kött direkt från producenterna i frysen och egna bär därtill så kan vi nästan räcka lång näsa åt livsmedelsindustrin.

Saturday, February 23, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 2 – Byt mensskydd!

Vi tillbringar närmare en fjärdedel av våra fertila år med att ha mens. Och vi lägger en förfärlig massa energi på att låtsas som vi inte har det. Det ska inte synas, inte märkas, inte kännas. Helst ska vi kunna leva precis som vanligt under mensen – även om många faktiskt inte kan det på grund av värk, kraftiga blödningar eller dåligt humör. Men samhället förväntar sig att vi "ställer upp" ändå, även om vi kanske helst skulle vilja vara hemma och ta det lugnt.

Industrin har såklart tagit fasta på det här genom att erbjuda oss mängder av engångsmensskydd, ständigt nya och förbättrade, ständigt mer osynliga och diskreta. Som sagt, inget får märkas...

De här engångsskydden är naturligtvis ett miljöproblem. De slängs i stora mängder, de innehåller plast och de fastnar i reningsverken och ställer till det om vi spolar ned dem i toan. Det blir också dyrt, tusentals kronor under en livstid. Plastskikten gör också att det blir väldigt tätt, vilket inte är särskilt bra för känsliga slemhinnor i underlivet (Egentligen skulle vi antagligen må bäst att att gå helt utan trosor, med långa kjolar för att hålla värmen, men det känns kanske en liiiten aning främmande...). Många kvinnor använder trosskydd med plastskikt mer eller mindre dagligen, det kan bara inte vara bra för kroppen.

Det finns alternativ, faktiskt en hel del olika varianter. Huvudvarianterna är menskoppar och tygbindor. Menskoppen är en liten kopp i gummi eller silikon som samlar upp blodet. Man tömmer den då och då, sköljer ur den och sätter in den igen. Jag har inte provat, men jag vet att många trivs med den. Det finns flera typer och återförsäljare, googla på Diva Cup, Moon Cup eller the Keeper. Det finns också en slags flergångstampong av natursvamp som kan tvättas och återanvändas, bl.a. hos EcoSoft.

EcoSoft säljer också tygbindor och det är det alternativ jag har fastnat för, fast mina kommer från ImseVimse. Jag har köpt dem ganska nyligen och inte hunnit långtidstesta, men är så länge är jag väldigt nöjd. Det är mycket bekvämare än man skulle kunna tro – faktiskt mjukare och skönare än engångsbindor! De är gjorda i mjuk flanell, har vingar och en fuktspärr så det inte läcker och de finns i olika storlekar och tjocklekar, från trosskydd till nattbinda. Man sköljer dem i kallt vatten när de är använda och tvättar sedan som vanligt. Jag tycker inte att det är varken jobbigt eller äckligt, har man haft tygblöjor till barnen så är tygbindor en ren bagatell.

Man kan också sy sina egna bindor – instruktioner här och här. Är lite sugen på att testa, jag har en massa utslitna handdukar liggande som borde kunna fungera bra.

När vi ändå pratar om tygbindor: titta på det här projektet – att hjälpa flickor i Uganda med vettiga mensskydd så att de kan gå till skolan även när de har mens. Ett storföretag i branschen försöker plocka poänger och marknadsandelar genom att erbjuda gratis engångsskydd till de här flickorna. (Fler än jag som kommer att tänka på Nestlés kampanj för bröstmjölksersättning – man delar ut gratis prover för att skapa ett behov??) Projektet Goods 4 Girls erbjuder tvättbara bindor i stället. Man kan hjälpa till genom att skänka antingen pengar eller bindor – kolla själva!

Wednesday, February 20, 2008

Äta fisk

När jag flyttade till Västsverige för ett 20-tal år sedan blev jag helt fascinerad av utbudet av färsk fisk! Det vara bara att gå till fiskaffären eller fiskbilen och köpa det som såg gott ut. Det fanns många sorter att välja på, torsken var fortfarande stor och fin, priserna var överkomliga. Diskussionen om utfiskning hade inte kommit igång, däremot var vi ju väl medvetna om problemet med kvicksilver i insjöfisk.

Idag är det som bekant inte lika lätt. Fisk är gott och nyttigt, men när fler och fler sorter hotas av utfiskning och när man försöker sälja fisk som fiskats på andra sidan jordklotet som "färsk" (jag syftar på den så upphaussade pangasiusfilén), jag då blir man båda arg och förvirrad. Vad ska man egentligen köpa? Är det lika bra att sluta äta fisk? Vi har minskat en hel del på fiskätandet och jag tycker det är synd.

Det är inte bara försvinnande torsk som är ett problem. Även strömmingen/sillen verkar minska – den fisk som fångas blir allt mindre. Fiskodling (lax t.ex.) orsakar stora miljöproblem, både genom påverkan på den vilda laxen och genom att maten till den odlade laxen består av småfisk som i vissa fall transporteras hit mycket långa vägar. Jätteräkorna, goda och populära, innebär både miljöproblem och sociala konsekvenser.

Vad kan man äta då? Musslor anses vara de bästa skaldjuren eftersom de fångas nära land = låga transportutsläpp (och så är det ju gott också!). Insjöfisk i måttliga mängder (om du inte är gravid) är också OK, vad jag kan förstå – gädda, gös, abborre, olika slags ädelfisk. Men det kan vara svårt att få tag på om du inte fiskar själv. Här finns det knappt att köpa. Makrill verkar vara OK, liksom sej. Sej kan ju verka lite småtrist, det är inte min favoritfisk. Men den passar väldigt bra att göra hemlagade fiskpinnar av.

Fiskpinnar från frysdisken är ganska ointressant mat, mest panering och inte mycket fisk. Hemlagade är något helt annat. Nu pratar vi saftig fisk, knaprig panering och mycket smak. Kokt potatis och hemlagad örtmajonnäs är väldigt gott till. Tycker man majonnäsen är för fet så är potatismos lika gott. (Strunta i köpemajonnäsen, i synnerhet lätt-diton. Den har ingenting med riktig majonnäs att göra. Frågan är om den kan betecknas som människoföda överhuvudtaget...).

Hemlagade fiskpinnar med örtmajonnäs
Ca 4 port
ca 400 g sejfilé (eller ta mer och få en bra rest)
1 ägg
några matskedar vetemjöl
ca 1 dl ströbröd
salt och peppar
smör och olja (lika delar) att steka i

Örtmajonnäs
1 äggula
1 tsk vitvinsvinäger eller pressad citron
1 tsk dijonsenap (el annan stark osötad senap)
½ dl mild olivolja
1 dl rapsolja el annan neutral olja
en rejäl näve hackat kryddgrönt efter smak: dill, basilika, dragon etc (men blanda inte för många sorter)
lite salt

Ta fram ägg och olja till majonnäsen så det får rumstemperatur.

Sätt på ett kok potatis.

Skär fisken i lagom stora "pinnar" och ta bort benen som sitter i mitten av den tjockaste delen av filén. Salta och peppra runtom.
Doppa fisken först i vetemjöl, sedan i uppvispat ägg och sist i ströbröd (jo, det blir rätt kladdigt...). Lägg fiskpinnarna på en skärbräda e.d. och låt dem torka en stund.

Gör majonnäsen: Blanda äggula, senap och vinäger i en skål. Vispa i oljan, först bara liite åt gången (droppvis) sedan mer vartefter det tjocknar. (jag gör det här i en handvevad mixer, mycket enkelt). Det är lite joxigt i början, men man lär sig. Ta det lugnt med oljan bara!
Smaka av med lite salt och rör i örtkryddorna. Om såsen skär sig så häller man i en matsked kokhett vatten och rör om ordentligt, det hjälper!

Stek fiskpinnarna på medelvärme i ganska rikligt med smör och olja. De ska får en vackert gyllenbrun färg.

Servera med majonnäsen, kokt potatis och generöst med sallad och råkost för att balansera fettet.

Rester? Kalla fiskpinnar med lite majonnäs på en macka blir en rejäl frukost eller lunch.

Anki skriver också om fisk idag, det verkar vara en trend ;-)

Monday, February 18, 2008

Sådd och soppa

Första försådden gjorde jag i helgen. Tre sorters chili: Ajo Blanco Cristal, Sarit Gat och några frön från en vanlig spansk peppar från mataffären. De två köpesorterna odlade jag redan förra året, båda är mycket goda, särskilt Sarit Gat, som är gul, ganska stark, med en fruktig, fin smak.

Jag hade chilin ute under glas förra sommaren, men det blev inte mycket till resultat. Antagligen var det för kallt, När jag väl tog in dem någon gång på sensommaren så började de växa och ge mogna frukter och jag har plockat lite hela vintern. I år får de nog stå inne hela året, om det inte blir en jättevarm sommar.

Chilin kan man använda i en god soppa. Köttfärssoppa är stapelföda hos oss, inget originellt, men god vintermat. Särskilt med vitlöksbröd till. Som med de flesta soppor kan man variera ingredienserna en hel del. Snabb och bra vardagsmat!

Köttfärssoppa (4 pers)
300–400 gr köttfärs av valfri sort (lamm är väldigt gott!)
2–3 morötter
1–2 valfria rotfrukter (gärna persiljerot el palsternacka)
2 gula lökar
1 hackad chili, valfri styrka (om man vill)
1–2 vitlöksklyftor (om man vill)
valfri kryddört, gärna timjan
500 gr krossade el passerade tomater
3–5 dl buljong (kött el grönsaks)
ev. salt o peppar
lite smör el olja att steka i

Skiva rotfrukter och lök. Fräs köttfärs, vitlök o chili i en stekpanna så det blir smuligt. (Man kan gärna fräsa löken också). Häll över det i soppkastrullen. Tillsätt alla övriga ingredienser utom kryddor. Koka upp och låt koka tills rotfrukterna är mjuka men ej mosiga. Krydda och smaka av, tillsätt mer buljong om det blir för tjockt. Färdigt.

Saturday, February 16, 2008

Länktips – sy kläder

Skapa ditt eget mode! Sy nytt, sy om, diskutera dina syprojekt, titta på videoklipp med gör-det-själv-instruktioner till mer eller mindre underliga projekt. Det mesta finns på ThreadBanger.

Friday, February 15, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 1 – Attityden är allt

Att börja ställa om sitt liv mot en mer resurssnål tillvaro är lite som att börja banta eller sluta röka. Man kan göra det drastiskt, allt på en gång. Eller så kan man göra det gradvis, en bit i taget. Vad som fungerar bäst beror på ens personlighet, livsstil och en massa annat. Men ingen metod fungerar om du inte verkligen vill förändra något. Motivationen måste finnas och stödet från omgivningen. Och – viktigast av allt – det måste finnas något lustfyllt, någon sorts belöning med att ändra livsstil.

Så det är ganska meningslöst att säga till sin familj eller sig själv att "nu måste vi sluta använda så mycket el, vatten, bensin, papper, vi kan inte åka på semester, äta kött eller köpa apelsiner eftersom världen håller på att gå under och vi är alla dömda att stekas i klimatförändringens hetta eller drnkna när havet stiger om vi inte gör något nu och det är jättejobbigt och skrämmande!". Hur kul låter det?

Pröva detta istället: "Vi ska prova nya goda matrecept" (du behöver inte berätta att de innebär mindre kött och mer lokala grönsaker) "I år ska vi åka tågcharter till Italien på semestern. Sol. bad och massor av pasta!" "I sommar ska vi göra ett litet köksland och alla får välja en favoritgrönsak att odla" "Vi kan väl ta en cykeltur i stället för att ta bilen. Det är så fint väder och vi skulle ju försöka gå ned i vikt" "Jag tänkte vi skulle ha flera kvällar tillsammans hemma. Vad skulle ni vilja göra?" "Vi sparar pengar om vi kan använda mindre el. Vad ska vi använda dem till för något roligt?"

Okej, en del av det där var kanske en smula patetiskt, men ni förstår innebörden. Man kan få nästan alla förändringar att framstå som positiva om man lägger fram dem på rätt sätt (det finns t.o.m. konsulter som får betalt för sånt!). Är du singel så får du hitta på din egen belöning, har du familj så involvera dem. Låt barnen vara med och hitta på smarta sätt att spara och låt dem komma på bra belöningar.

Sen har vi den kanske ännu svårare nöten, diverse släktingar, kompisar, arbetskamrater, grannar och bekanta i största allmänhet som förmodligen redan tycker att man är en smula konstig. Och än konstigare blir man i deras ögon när man börjar ta hem matrester från jobbet för att kompostera, inte tänker flyga nånstans på semestern o.s.v. Många av oss har väl känt oss som UFOn vid fikabordet nångång.

Man kan alltid framställa sin livsstil som en slags hobby. "Det är så roligt att odla egna grönsaker". Eller stressterapi "Jag gillar verkligen att stoppa strumpor, det är så avkopplande". Eller hälsosamt "Jag hade jättebra värden på hälsokontrollen. Det måste bero på att ekologisk mat har bättre näring och fettsyror" "Jag har gått ned 5 kg sen jag började cykla till jobbet. Det är verkligen effektivt".

Ja, ni fattar poängen. Det finns alltid förstockade typer som inte fattar nåt (förhoppningvis inte i den egna familjen) och det kommer alltid att finnas nån som tycker du är komplett vansinnig. Sånt får man leva med. Med rätt attityd kan man ändå uträtta ett och annat storverk.

Thursday, February 14, 2008

Grönare liv på ett år

Som en liten motvikt till domedagsprofetior och allsköns deppighet så tänkte jag försöka visa på olika positiva möjligheter, smått och gott som
vi kan göra för att dämpa klimat- och miljökrisen. Tanken är ett tips eller
en utmaning per vecka under ett år. 

En del kommer ni att känna igen från tidigare inlägg (det är svårt att vara
helt originell) men förhoppningsvis kommer det en del nytt också. Praktiska
tips, hade jag tänkt, filosoferandet får ha egna inlägg.

Idén är inte ny, jag har inspirerats bl.a. av Sharon och Klotet 2007. Men bra 
idéer är till för att lånas. Snart börjar vi – stay tuned :-)

Wednesday, February 13, 2008

Resurser, ransonering och demokrati

Gunilla skrev i en kommentar till mitt inlägg häromdagen

"Jag har också tänkt på det där med demokrati och vilka politiker vi väljer. Är det så illa att vi egentligen skulle behöva en "grön diktator" för att få ett hållbart samhälle. Men det är ju också helt ohållbart"

Ja, det är ju helt ohållbart. Samtidigt är det på något sätt demokratins dilemma – att majoriteten styr innebär inte att majoriteten nödvändigtvis har rätt (Hitler och nazistpartiet kom till makten i Tyskland åtminstone delvis på demokratisk väg!). Vi får som sagt de politiker vi förtjänar (och med tanke på alliansens bravader så undrar jag vad vi gjort för att förtjäna dem...).

Demokrati tar också tid. Och det måste den få göra. Beslut behöver diskuteras, funderas på, remitteras hit och dit innan de slutgiltigen fattas. Alla inblandade ska få chans att säga sitt. Men när det gäller klimatfrågor behövs det snabba och ganska drastiska beslut. Och inga politiker kan fatta sådana utan att åka ut så det visslar vid nästa val. När det väl fattas beslut så tenderar de att bli ganska lama. Visst, det är bra att dra ned 20–30% på utsläppen av växthusgaser, problemet är bara att det antagligen behövs upp mot 80–90% minskning! Från oss i västvärlden. Tredje världen släpper ut helt försumbara mängder jämfört med oss. Kina utpekas ofta som en bov i sammanhanget. Men genomsnittskinesen släpper ut ungefär 1/6 av den mängd CO2 medelamerikanen släpper ut – och EU ligger inte så långt efter USA. Vem ska minska sin förbrukning?

Om människor ska ändra sig, behöver de övertygas om det meningsfulla i det. Förändring kommer inifrån, det är en gammal klyscha, men ändå sann. En annan sanning är att ekonomiska styrningar kan vara ganska effektiva, men bara till en gräns. Nu vill man påverka vår bensin/dieselförbrukning genom att höja priset. Det kommer att fungera – men bara delvis. Och det är dessutom i hög grad en klassfråga. Den som har gott om pengar kan köra på som vanligt, den som har lite halvdåligt med pengar får dra in på något, men kommer ändå att fortsätta att köra, om än kanske lite mindre. Och den som är fattig kan knappast köra bil alls. Jag är inte helt övertygad om det rättvisa i detta.

Bilkörning är i så väldigt hög grad en del av vår livsstil att det ska mycket till för att vi ska ändra våra körvanor. Och i stora delar av landet finns det helt enkelt inte någon kollektivtrafik som är ett realistiskt alternativ. Vettiga cykelvägar är också en bristvara, bor du på landsbygden får du i allmänhet cykla på dåliga bilvägar, ofta utan vägren, med fara för livet. Cykelbanor är förbehållna stadsborna. Det handlar om att köra bil eller stanna hemma.

Ransonering, då? Det har prövats tidigare. Och det kan fungera om alla är övertygade om vikten av att spara. I krigstider har det varit ransonering av allt möjligt från bensin och bildäck till kaffe och fläsk. Och under oljekrisen 1973 var det bensinransonering. Är det något att pröva igen?

I slutändan tror jag ändå att det enda som fungerar är att vi alla ställer om våra liv, att vi är beredda att faktiskt ändra vår livsstil för att förändra samhället. Det är bara vi själva som kan göra något Och många tillsammans kan vi faktiskt få saker att hända. Medvetenheten ökar sakta men säkert, fler köper ekomat, miljöbilarna blir fler, vi "tänker grönt" i allt fler sammanhang.

Samtidigt finns det starka motkrafter som trots stora ord egentligen inte vill förändra någonting. Tekniknördarna som tror att allt blir bättre med nya tekniska lösningar, klimatförnekarna som stoppar huvudet i sanden och så alla vi vanliga människor som säger oss vilja leva grönare men som också egentligen vill att allt ska vara som vanligt. Byta till lågenergilampor är inget problem, men skippa semesterresan till Thailand är värre. Eller enkla saker som att sluta skjutsa ungarna 2 km, när man lika gärna kunde låta dem gå själva (eller varför inte promenera med dem?). Köpa KRAV-mat ville man ju gärna göra om den inte vore så dyr. Torktumlaren måste man använda för inte kan man hänga tvätten inomhus. Och så måste man ju unna sig att köpa något nytt allt emellanåt.

I en demokrati är det vår egen rättighet och skyldighet att informera oss, välja de politiker som står för något vettigt, använda vår konsumentmakt till att påverka producenterna, välja vår egen livsstil. Det är en väldig massa makt vi har egentligen. Det gäller bara att använda den!

Tuesday, February 12, 2008

Monday, February 11, 2008

Saker jag inte förstår – Tillväxt

Det finns en hel del saker jag bara inte förstår och då menar jag inte kvantfysik och sånt (det begriper jag iofs inte heller) utan en massa helt vardagliga företeelser. Som det här med den eviga tillväxten. Alla politiker, från rött till blått (möjligen med undantag för miljöpartiet) verkar vara rörande eniga om att en ständig tillväxt är en absolut förutsättning för välfärd, ekonomisk trygghet och allt det där. Somliga försöker vara lite mer PK och tala om "grön tillväxt", som jag tror betyder att man tillverkar solfångare och etanolbilar eller att företagen har en plan för sitt miljöarbete (typ inga pappersmuggar i fikarummet). Möjligen också att man producerar fler tjänster och färre varor.

Som jag förstår det hela, ska det ständigt produceras fler och fler varor och tjänster och vi ska öka vår konsumtion hela tiden. Samtidigt som allt fler, högst trovärdiga, experter talar om att vi måste minska vår resursanvändning drastiskt för att ha en miljö värd namnet att överlämna till barn och barnbarn.

Men hur går det ihop?? Hur ska vi kunna öka och minska på samma gång? Hur ska vi kunna producera mera utan att samtidigt öka energi- och råvaruförbrukningen? Visst, vi kan återvinna material och använda i nytillverkning, men det kostar energi. Att transportera varor hit och dit kostar också energi, även om de är återvunna.

Somliga menar att det är tjänster som är nyckelordet. Att producera tjänster förbrukar generellt sett mindre energi och råvaror. Men det är inte helt oskyldigt, det involverar t.ex. transporter och trots allt en del förbrukning. Om jag köper städtjänster så ska nån ta sig hit i bil för att göra jobbet, för att bara ta ett exempel.

Det finns några områden där en tillväxt antagligen skulle vara bra. Mycket lokalt förankrade tjänster, t.ex., där transporterna blir korta. Matproduktion är ett annat exempel. Med tilltagande olje/bensin/dieselpriser borde småskalig, lokal matproduktion ha en framtid. Kanske kommer det att behövas många fler bönder i framtiden. Och småbutiker som säljer den närodlade maten.

Återbruk är en annan sektor där jag kan tänka mig att tillväxt kan behövas. Återigen i den lilla skalan, småföretag som förädlar och säljer second hand-prylar. Renoverade möbler, t.ex. Design- och sykunniga människor som "förädlar" gamla kläder. Eller skrothandlare som fixar den där grejen som behövs för att laga en trasig maskin.

På lång sikt är det nog nödvändigt att vi ställer om till ett annat, småskaligt, lokalt samhälle med ett minimum av transporter och med en energiförbrukning som helt bygger på förnybar energi. Men på kort sikt är det naturligtvis ett problem om vi handlar mindre, förbrukar mindre. Företag går sämre, folk blir arbetslösa, skatteintäkterna minskar, den offentliga sektorn krymper. Och det är ett reellt problem som man inte bara kan vifta bort. Frågan är om det går att lösa den problematiken på något annat sätt än genom att högljutt ropa på "mer tillväxt"?? Kanske behövs det helt andra lösningar som vi har svårt att se idag. Risken är att övertron på tillväxt blockerar tanken så att vi inte ser de andra lösningarna.

Frågan är också hur man ganska snabbt och drastiskt förändrar ett samhälle på demokratisk väg. Det kräver ju faktiskt att vi röstar fram politiker som har bra och trovärdiga idéer på den fronten – men det gör vi ju inte. Snarare är det de värsta tillväxtivrarna som får röster, oavsett ideologi i övrigt.

Hade jag själv haft några bra idéer hade jag kanske varit just en sån politiker. Men nu har jag ju inte det, jag är bara bekymrad och förvirrad!

Saturday, February 09, 2008

Shopping

Idag har jag shoppat! En kasse med böcker och serietidningar, ett par knappt använda örngott, några fräscha handdukar, två skålar och ett uppläggningsfat i Old Höganäs. Alltihopa för knappt 200:- Vad gjorde man utan loppisar?

Det verkar bli mer och mer populärt att loppis-shoppa. Vår favvo-loppis är nästan alltid full med folk, men idag var det så man knappt kom ut eller in i butiken. Ska man fynda nåt så måste man stå i kö när de öppnar, sen försvinner grejerna. Men det är OK ändå. Om man överhuvudtaget ska handla så är det loppis som gäller. Grejer kommer till nytta i stället för att hamna på soptippen och efterfrågan på nya grejer minskar. Mindre tillverkning, färre transporter, mindre CO2-utsläpp.

Nu tänker "vän av ordning" att om alla slutar köpa nytillverkade saker så blir det arbetslöshet, lågkonjunktur och ekonomisk kris. Och det ligger väl något i det, så länge vi lever i ett samhälle där ständig tillväxt är normen. Å andra sidan tror jag inte att ett sådant samhälle är möjligt i långa loppet (men det tar vi en annan gång). Hursomhelst är det kul att loppisfynda!

Friday, February 08, 2008

Elin och elen

År 1942 låt dåvarande lärarinnan i byn Elin Petersson bygga huset vi bor i. Det här var under egnahems-tiden, när en del av folkhemsbyggandet innebar att den som ville bygga ett eget hus kunde få förmånliga lån. Man ville uppmuntra husägandet - från vänsterhåll såg man en möjlighet för arbetarklassen att komma bort från usla hyreskaserner och från högerhåll menade man att risken för kommunism och social oro minskade om folk hade egna hus (och huslån!) att ansvara för.

Elin lånade 7500 kronor, byggde sitt hus och bodde där resten av sitt liv. Riktigt hur huset var inrett från början är lite oklart. Det fanns en vedspis i köket som en senare
ägare tog bort (grrr!!) och förmodligen en vedpanna. Senare blev det oljeeldning och
nu har vi pellets – och funderar på att byta till vedpanna. Cirkeln sluter sig... Vi vet inte om elektricitet var inbyggt från början, men förmodligen var det så.

Tidigare hade Elin bott i skolans lärarbostad, byggd i slutet av 1800-talet. År 1933 skaffade Elin el till sin bostad. Här finns gott om åar och små vattenfall och 
flera mycket små vattenkraftverk etablerades tidigt. Elin slöt avtal med ett av dessa – om
el till tre ljuspunkter. Tre lampor. Det var det hela. Inget kylskåp, ingen elspis, ingen 
elvärme, ingenting. Tre lampor. Och det måste ändå har varit fantastiskt, tänk att få klart ljus och slippa osande fotogenlampor.

Det är lite svårt att tänka sig att bo med så lite el. Men det fungerade uppenbarligen. Källare 
till matförvaring, färsk mjölk levererad dagligen från en gård i byn (mycket viktigt - ett av 
barnen på gården hade till uppgift att ställa mjölkkannan på "frökens" trappa varje dag. 
Missades det, blev det inte nådigt!)

Och det är ju inte så länge sedan folk klarade sig alldeles utmärkt utan el, eller med en 
mycket liten förbrukning. 1930-tal, våra mödrars och mormödrars generation. Varför skulle vi inte kunna klara oss med 
lika lite? Lite vatten-, vind- eller solcellsel till det nödvändigaste (vad det nu är...). Ingen kolkraft eller kärnkraft. Värme från ved (eller fjärrvärme i stan). Handkraft i stället för alla småmotorer. 
Färre lampor, vi kanske trots allt inte behöver ha hela huset och trädgården upplyst dygnet runt. 

För 75 år sedan klarade sig alltså Elin med tre lampor. Det tål att reflekteras över.

Wednesday, February 06, 2008

Lite bloggtips

Sitter på tåget på väg hem från ett möte och har ingenting roligare för mig än att surfa runt. Så här kommer lite lästips för alla andra som inte har något vettigare för sig ;-)

Sharon har en ny blogg, ännu mer inriktad på Peak Oil-frågor och liknande. Flera bra länkar!

Riot 4 Austerity, om att dra ned 90% på konsumtion och energianvändning har en hemsida med mycket läsning

Greenpa skriver i Little Blog In The Big Woods om att leva resurssnålt och off-grid i praktiken utifrån 30 års erfarenhet.

Crunchy Chickens blogg är alltid läsvärd.

för att nu bara ta några i högen. Trevlig läsning!

Monday, February 04, 2008

Tio trevliga saker med att leva resurssnålt

Väldigt mycket i klimat- och miljödebatten handlar ju om att minska, dra ned, sluta med, låta bli att etc. Låter lite trist, futtigt och grått på nåt sätt. Och ska man förändra något i dessa tider så måste man ju sälja in det som något positivt och livsbejakande, gärna lite attraktivt och småsexigt sådär. Så här kommer min lista på tio väldigt trevliga saker med att leva resurssnålt.

1. Man får äta massor av god mat. Om man struntar i allt svindyrt (och dåligt) importkrafs, typ smaklösa tomater i februari, så kan man i stället satsa matbudgeten på god närproducerad mat, frossa på sånt som det är säsong för. Tänk litervis med jordgubbar i juli, nybakat bröd på egenhändigt malet mjöl, färskpotatis från eget land, kött från ett lamm som betat på en bohuslänsk saltäng, de första äpplena på hösten...

2. Man får en massa motion och frisk luft när man går eller cyklar i stället för att ta bilen, när man gräver i trädgården, hugger ved, plockar bär och svamp. Och man slipper lägga tid och pengar på svettiga instängda gym.

3. Man får pengar över. När man inte åker på dyra semesterresor, minskar bilkörandet, shoppar mindre och minskar elförbrukningen så klirrar det till i kassan och på bankkontot. En hel del pengar som man kan lägga på något ordentligt (som att amortera av på huset), avkopplande (gå ned i arbetstid) eller bara något väldigt roligt (en massa fint garn att sticka av).

4. Det är kreativt. Laga mat från grunden, sticka, sy om gamla kläder i stället för att köpa nytt, laga saker, bygga något av gammalt virke som annars skulle slängts – hur mycket mer kreativt kan det bli? Det är mycket roligare att skapa en tröja av den där högen med restgarner än att gå och köpa en tröja som någon annan har designat. Tro mig!

5. Det frigör en massa tid. Med färre utgifter kan man gå ned i arbetstid om man vill (okej, det funkar inte för alla, jag vet, men det funkar för ganska många). Och lägger man mindre tid på shopping, resor och sånt så står man plötsligt med helt lediga dagar ibland. Wow, liksom!

6. Man upptäcker det lilla och nära. Stannar man hemma på semestern så hinner man upptäcka den lilla badsjön, svampställena, de roliga och kanske lite oväntade ställena i hemstaden. Eller man kanske upptäcker att grannarna är väldigt trevliga. Eller att det är jätteskönt att bara sitta i solen på balkongen eller i trädgården.

7. Man får en helt annan känsla för sammanhang och samband därhemma. Årstidernas växlingar blir plötsligt väldigt tydliga när man odlar själv, rör sig mycket ute (utanför bilen), när man släcker lampor och följer dagsljusets växlingar, när man drar ned på värmen inomhus och låter solen värma huset. Kropp och själ får möjlighet att leva med de naturliga växlingar som är en del av vår biologi.

8. Man har färre prylar att stressa över, färre saker som ska skötas, vårdas, servas. Mer energi till roliga saker.

9. Man stressar mindre, Man har ro att njuta av enkla saker som fågelsång en tidig vårmorgon, känslan av solen som värmer, en promenad i skogen, fika med vännerna, en bra bok... (fyll i själv!)

10. Man får tid att vara med sina nära och kära i lugn och ro i stället för att dra iväg på aktiviteter hela tiden. Man hinner träffa vänner, leka med barnen och låta dem vara med i det dagliga pysslandet, ha långa samtal med sin partner (om sånt som är lite viktigare än tvättider eller vem som ska skjutsa ungarna), kramas och älska.

Vad väntar du på?

Sunday, February 03, 2008

Varför bloggar man?

GP:s helgbilaga Två Dagar har en artikel om bloggar.  Visste du (det gjorde inte jag) att 1% av svenskarna bloggar och att kvinnor 
är i överväldigande majoritet, särskilt unga kvinnor. Vanligast är dagboksbloggar, men vill 
man ha riktigt många läsare ska man skriva om mode eller kändisskvaller. Föga förvånande...

Men varför bloggar man egentligen. Varför bloggar du? Varför bloggar jag själv, förresten?

För att jag har något jag vill förmedla – tankar kring miljö, klimat och livsstil – och inbillar mig att det finns folk som vill läsa om sånt. För att pröva min förmåga att skriva utöver det lite torra skrivandet jag gör i jobbet. För att det är så himla kul när folk faktiskt läser här och skriver kommentarer. För att det är en jäkla egotripp att se läsarsiffrorna öka (också ett skäl...) För att knyta kontakter med likasinnade. Skälen är många..

Varför bloggar du?