Friday, March 13, 2009

Utmaning - Tolv låtar

Jag har blivit utmanad av min kollega Leif. Utmaningen går ut på att lista tolv låtar som betytt något extra i mitt liv. Och en sån utmaning måste ju antas! Problemet har bara varit att välja... det finns så mycket bra och jag har valt bort massor som kunde varit med. Men till slut blev det en lista där jag grävt djupt ned i mitt eget förflutna (är man arkeolog så är man) och landat i 70-talet, där de tjockaste kulturlagren avsattes. På vägen ned har ett och annat mer recent samlats in och på ett par ställen har jag gått ännu djupare ned i föregående sekler. Temat verkar ha blivit kärlek, politik och rödvin. Hmm, är man ett barn av 70-talsvänstern eller inte ;-))

När jag nu tittar på listan så slår det mig att jag å ena sidan tar med Jösses flickor samtidigt som det mest är låtar av och med killar. Undrar hur det gick till?? Men jag ville göra en personlig lista och inte en PK dylik, och då blev det såhär. The soundtrack of my life :-)

I'm not in love - 10cc. Det är avslutningsfest i nian. Jag dansar till den här låten med killen jag varit avståndskär i hela terminen. Tiden står stilla en stund...

I don't know how to love him - Jesus Christ Superstar. Jag kunde tagit nästan vadsomhelst från JCS. Skivan snurrade oavbrutet i mitt och syrrans rum en period (det var på den tiden när det fanns LP-skivor som snurrade på skivspelare och när alla ungar inte hade egna rum). Men det här är en av de vackraste kärlekslåtar som skrivits, den var som balsam för tonårsångesten och gav en tro på att kärlek faktiskt är möjlig.

Vi måste höja våra röster för att höras - Sånger om kvinnor. Bästa kompisen och jag såg Jösses flickor på Malmö Stadsteater nån gång i mitten av 70-talet och blev alldeles lyckliga av alla möjligheter som skulle öppna sig, bara vi kämpade. På den tiden var kvinnokampen fortfarande en levande rörelse, en del av det allmänna upproret mot allt etablerat. Sen blev feminismen genusvetenskap och själv en del av etablissemanget (det är en annan historia). Men den här sången är fortfarande en klassiker!

Jakten på Dalai Lama - Hoola Bandoola Band. Jag kunde valt mycket ur proggvärlden. Men den här har fastnat, både för att musiken är vacker och för textrader som biter sig fast. De fattiga i Calcutta som inte har nån mat/samlar koskit och silar den för att se/om det finns några osmälta risgryn kvar. Med Hoola Bandoolas låtar vaknade en massa politisk medvetenhet (till föräldrarnas fasa, vilket ju gjorde det hela ännu roligare).

Quand je bois du vin claret - gammal fransk dryckesvisa. Minnen av sommarjobb med roliga, musikaliska kompisar och många fester. Då lärde jag mig den här visan och den blev nästan en signatumelodi i vårt kompisgäng. Sen märkte jag att den dök upp lite här och där, inte minst på Medeltidsveckan i Visby. Den ska sjungas, inte lyssnas på. Chantons et buvons - låt oss sjunga och dricka, naturligtvis i goda vänners lag!

Fred - Imperiet. Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänbart pris? Frågan - och låten - är ständigt aktuell! Det är förresten Imperiet också.

Dunkar varmt - Tant Strul. När punkpojkarna skrålade om att vara ung och kåt gjorde Tant Strul den här låten. Och den är hemskt mycket bättre!

Wish you were here - Pink Floyd. Somliga skivor återupptäcker man, inte minst texterna. Albumet är ett av PF:s mest helgjutna och titelspåret har en lätt surrealistisk text som man ska lyssna på när man är lite melankoliskt kär. We're just two lost souls swimming in a fish bowl year after year. Wish you were here.

Me and Bobby McGee - Janis Joplin. Freedom's just another word for nothing left to lose. Är friheten möjlig först när inget återstår att förlora? En skrämmande och fascinerande tanke på samma gång. JJ är förmodligen hög som ett hus på den här liveinspelningen som gjordes kort före hennes död, men so what, det är bara så bra i alla fall.

Märk hur vår skugga - Bellman/Thåström. Carl Mikael Bellman var inte bara en glad suput som hade picknick på Djurgården med Ulla Winblad. Det finns en Bellmanvisa för varje sinnesstämning, inte minst de dystra. Och det finns alltid hopp och livsglädje i svärtan. Bellmanuttolkare finns det mängder av. Thåström är en av de bästa.

Vara vänner - Jacob Hellman. Han gjorde en bra skiva och försvann sedan. Vad hände? Den här låten är i alla fall ljuvlig och spelades flitigt en sommar för länge sedan med en speciell arbetskamrat i tankarna. Ska vi bara vara vänner eller kan det möjligen finnas något mer? Lyssna förresten på klarinetten i kompet! Det här är så bra!

Kärlek väntar - Kent. Jaja, det är lite banalt att lista Kent. Men vad tusan, det är en av de ganska få nyare låtar som fastnat. Så den får vara med.


Nu går utmaningen vidare. Jag utmanar Ottopippi, Hippihäxan och Suresh. Take it or leave it :-)

10 comments:

hippihäxan said...

Oj, oj oj, det var en nöt ... ska fundera på det över helgen!!
Tack för utmaningen.

Leif Häggström said...

Well done! Helt OK lista, något lugnare än min kan man ju lätt konstatera.
Skall bli intressant att följa hur de trenne utvalda tar sig an det hela.

Christina said...

Det är helt OK att fundera ett tag, Hippihäxan! Ta den tid du behöver.

Leif: jo, det blev mest lugna låtar, undrar varför? Jag fastnar nog ofta för texter och stämningar i musik, då blir det oftast inte det mest röjiga :-)

OttoPippi said...

Oj, oj, oj!!! Klart jag antar utmaningen!! Men jag måste också verkligen fundera ett tag, även om jag alltid hävdat till en määäängd låtar att just den är världens bästa. Jag återkommer! Ballt! Undrar just om min lista blir lugn eller röjig?? Jag har alltid hävdat att jag inte är någon balladmänniska men nu får jag nog se sanningen i vitögat, när väl listan blir klar alltså!
Hoppas allt är bra med dig? Kram!

OttoPippi said...

Förresten. Gillar din lista jättemycket!! Vi har lika musiksmak, åtminstone från ett håll. :-)

Anonymous said...

Kommentar från en högst tillfällig gäst i trädgården:

Håller helt med "Claes" (se Leifs blogg) om att detta passar bättre i typ Facebook - även om låtlistan är förankrad i den 70-talska myllan, så är det banala budskapet ändå mer gångbart där. Ett störande undantag är dock "Wish you were here", som definitivt inte hör hemma på en lista från en bloggande 50-talist som ingen längre orkar lyssna på. OK, det är en fantastisk låt som säkert går hem hos många, men den är liksom "far above" för att platsa här.

Till sist, ett tips:

Dra ner lite på surkålen i landen, så produceras mindre skit, till förmån för såväl bloggen som den kokbara tygtrasan på toaletten!

Christina said...

Anonym tycks ha vaknat på fel sida! Men det är ju helt OK att INTE hänga på den här bloggen om man inte trivs här. Faktiskt ;-)

lelle said...

Vilka jättebra låtar! Hellmans platta spelas ofta här. Hela alltet är sagolikt och avgrundsdjupt skitbra. Fler artister borde göra en Hellman, dvs göra något bra och vara nöjda med det. Enligt ryktet tröttnade Hellman på offentlighetens kalla, blå ljus och började på något svenssonkneg i stället. Men han spelar fortfarande. Så smått.

Jag föddes när de flesta av dina låtar var poppis, men jag har fina minnen till de flesta ändå. Tycker att de är mer eller mindre "far above" allihop, faktiskt.

Christina said...

Det är lite kul hur de som föddes på 70-talet ofta gillar samma musik som vi som var unga då. Men mycket av det är ju tidlös, bra musik.

Samtidigt var ju meningen med den här utmaningen inte att lista de tolv bästa låtarna, utan de som betytt mest och det är ju inte riktigt samma sak.

hippihäxan said...

Jag har lite glömt bort utmaningen, men då och då kommer den upp i huvudet och jag funderar vidare på vad som har betytt något i musikväg. Gillar också flera av låtarna på din lista. Märk hur vår skugga får nog komma med, älskar Imperiet.