Tuesday, September 30, 2008

Utmaning dag 3

Inget köpt idag. Till kvällsmat åt vi äppelfläsk med kokt potatis: rimmat fläsk som låg och drällde i kylen, egen lök och potatis, fådda äpplen. Gott!

Hittade en massa brödkanter som blir frukost i morgon i form av brödpudding med hemgjord sylt. Och så gjorde jag gråärthoummus att bre på macka i stället för dyrt pålägg (de sista av fjolårets gråärter + tahini från förrådet).

Men imorgon får vi nog handla lite!

Monday, September 29, 2008

Utmaningen dag 2

Idag blev bara ett par liter mjölk inköpta. Däremot upptäckte jag att vi bara hade en lammsadel och lite korv i frysen – nästan inga köttmiddagar den kommande månaden alltså. Men lammsadeln blir i alla fall en god söndagmiddag :-)

Och så upptäckte jag att barnen har satt i sig all honung, och jag som tänkte göra müsli med honung, rågflingor, havregryn och hasselnötter, alltsammans rostat i ugnen. Blir nog till att köpa lite honung i alla fall. Bättre än konstig översötad köpemüsli i alla fall (den där nyttiga varianten är det ingen som gillar...)

Man ska inventera sina matförråd lite oftare, det är lätt att tappa kollen på vad som finns hemma...

Dagens mat:
rester av gårdagens köttfärsbiffar
bönorna från igår, blandade med vinägrett till en sallad
ugnsbakade rotfrukter och potatis

Till nattamat blir det nybakat rågsiktsbröd, där jag smög ned resterna av potatismoset från igår.

Sunday, September 28, 2008

En utmaning

Den här månaden har i stort sett alla ingående pengar gått rakt ut igen, mycket beroende på att vi fått köpa en ny vattenpump (den gamla brann, inget att göra) och laga den trasiga brännaren till pannan. Nu har vi vatten och värme men inga pengar.

Så vi har en alldeles egen utmaning den här månaden och det är att köpa så lite mat som möjligt. Vi ska först och främst äta från trädgården (så det blir mycket vegetariskt) men också utnyttja det vi har i förråd. Inte minst äta upp konstiga/bortglömda köttbitar i frysen, innan det är dags att bunkra upp med mer kött i vinter. Det är vid såna här tillfällen man är väldigt glad åt att man faktiskt har ett litet matförråd – läs mera här om att bygga upp ett sånt!

Vi kommer att köpa mjölkprodukter, ägg och lite mjöl (fast vi har en del sånt i förråd också) men inte så mycket mera. Får se hur det går, det kommer att krävas en hel del planerande. Visserligen äter vi redan nu mycket av vår egenproducerade mat, men när vi är trötta och stressade så blir det ändå en del färdigköpt (mamma scans köttbullar har räddat en och annan vardagkväll...).

Det kommer att bli mycket potatis och rotfrukter, baljväxter, köttgrytor på de där beniga bitarna som ligger längst in i frysen, hemlagad müsli till frukost, hemlagat äppelmos med mjölk till mellanmål, mycket hembakat bröd till maten o.s.v. Jag ska försöka rapportera lite hur det går.

Idag åt vi:
köttfärsbiffar (köttfärs från frysen)
potatismos (egen potatis)
squash/lök i ugnen
blandade kokta färska bönor
stekt svamp med en aning grädde på (en slatt som höll på att bli för gammal)

Alla grönsaker från trädgården, svampen från skogen häromkring.

(Vän av ordning, som tycker att vi är väldigt ansvarslösa som inte har pengar till mat, kan jag lugna med att vi har en del sparade bra-att-ha-pengar för såna här tillfällen – men vi vill inte använda dem förrän det är helt nödvändigt)

Friday, September 26, 2008

Mycket nu...

Det har inte blivit så mycket bloggat på sistone, det har helt enkelt varit för mycket annat. Utejobb, långa dagar, förberedelser för bokmässan och så deltagande i mässan. Ska jobba där imorgon igen (lördag), men idag är jag faktiskt ledig. Så idag ska jag "bara" koka äpplemos, tvätta, röja i trädgården, sticka strumpor och läsa en del av gårdagens bokmässefynd. Kanske gå ut och leta flera trattisar, det är hur många som helst i år! Bloggandet får jag väl återuppta när jag har tid...

Monday, September 22, 2008

Insamling Barncancerfonden

Malin på Ekoblogg har startat en insamling till Barncancerfonden. Gå hit och läs mera! Och skänk en slant!

Sunday, September 21, 2008

Trädgården i september

Ett av årets trädgårdsmål var ju att dra ut på odlingssäsongen så långt det gick. Hittills går det ganska bra; en liten lägesrapport kommer här (inga bilder tyvärr, kamerastrul). Det har varit ganska kallt några nätter nu, snudd på frost och det märks på de känsligare växterna.

Kålen klarar ju både frost och kyla utmärkt. Den första omgången broccoli börjar ta slut; den blev också ganska hårt åtgången av larver. Men den sommarsådda broccolin är jättefin och vi kan börja skörda nu. Palmkålen växer på bra liksom grönkålen och den skulle vi kunna börja plocka av, men jag tror vi ska vänta in den första frosten. Den blir ännu godare då. Rödkålen är inplockad, liksom en del vitkål. Jag har gjort en liten omgång surkål för första gången någonsin och det blev faktiskt gott!! Men en del vitkål står fortfarande kvar i landet, det är nog dags att ta in den snart.

Bönorna går lite sådär. De kom igång väldigt sent i år, de grodde dåligt i torkan och jag fick så om en del. Borlottibönorna hinner nog inte mogna till färdiga bönor, men vi äter de kokta bönskidorna och de är goda. Rosenbönorna kommer nu också sent omsider. Tyvärr knaprar rådjuren på bönorna! Vaxbönor och brytbönor sådde jag i pallkrage i juli. De växer långsamt nu i kylan, men lite kan vi plocka.

Jag sådde också märgärter i juli. De blommar nu, men jag tvivlar på att det hinner bli några färdiga ärter innan frosten kommer. Samma sak med den sista omgången bondbönor.

Squash och pumpor växer utmärkt. Sommarsquash har vi mer än vi orkar äta, nu provar jag att torka den i tunna skivor. Pumpor och vintersquash får vara kvar ute tills frosten tar bladen, sen får de eftermogna inomhus. Det brukar gå bra. Gurkorna blir det däremot inte mycket av. Dem sådde jag ju också i juli, efter en misslyckad första sådd. Och gurkor blir det, men bara minigurkor – de tycker inte alls om höstkylan. Fast inlagda minigurkor är ju också gott...

Pac choi och en del andra asiatiska blad växer bra och kan snart börja plockas. Mangold och sallad står kvar i landet och det plockar vi fortfarande, liksom salladslök.

Rotfrukter är ju väl anpassade till kylan, inga problem där. Den första omgången sommarmorötter är uppäten för länge sedan, men jag sådde nya i juli och dem plockar vi nu. Vi har också börjat använda vintermorötter och palsternackor. De kan stå ute hela vintern om man bara täcker dem så inte marken fryser. Kålrötter klarar sig också bra. Vi har ingen bra vinterförvaring för rotfrukter, så för oss är det enklast att försöka ha dem kvar ute så länge det går, samma sak med potatisen. Rödbetor har vi också, men de tål frosten sämre och dem får vi snart ta in. Jag har sått i omgångar och de sista börjar bli åtminstone pingisboll-stora. En del rödbetor har jag lagt in redan, vad vi ska göra med resten vet jag inte riktigt. Jordärtskockor har vi också, men dem väntar vi lite med att ta in. De kan ju (liksom palsternackorna) stå kvar i landet ända tills våren, om man så vill.

Ännu kan vi alltså till stor del livnära oss på mat från trädgården. En del säsongsförlängningsexperiment fungerar bra, andra mindre bra. Ska vi på allvar kunna odla på hösten så måste vi nog få bättre ordning på frostskydd och dessutom få växthuset på plats. (Nån gång...). Ett stort problem är dock ljuset. När det blir mörkare på hösten så bestämmer sig många växter för att gå i vila och då hjälper det inte hur mycket man frostskyddar dem. Så det handlar lika mycket om bra vinterförvaring, konservering och förädling som om att skydda ömtåliga växter. Vi jobbar på...

Och så är det massor av svamp i år! Idag har vi plockat gula kantareller, taggsvamp och mängder av trattkantareller. Mycket svamp äter vi upp direkt, men trattisarna torkar vi. Sen kan man göra världens godaste svampsås i vinter :-)

Saturday, September 20, 2008

Lästips – kärlek och relationer

Jag brukar inte skriva särskilt mycket om känslor, kärlek och relationer. Det är svårt att skriva personligt om sådant utan att bli alltför privat och utlämnande. Mig själv kan jag väl lämna ut, men helst inte mina nära och kära.

Men jag läste det här inlägget hos Mirandas have och jag tyckte det var en så bra formulering av saker jag själv går och funderar på. Klicka dit och läs inlägget och kom sen tillbaka hit!

(tadam, tadam, lite pausmusik medan ni läser)

OK, har ni läst? Jag tycker att hon sätter fingret på något viktigt – att vi lever i en tid med väldigt orealistiska förväntningar på parförhållande och föräldraskap. Vår partner och vår lilla familj ska vara det som gör oss lyckliga, känner oss sedda, självförverkligade, det ska vara spänning och romantik och samtidigt jämställt och rättvist. Vi ska ha ett vackert hem, välartade barn, intressanta vänner att bjuda på spännande mat, vi ska engagera oss på fritiden och så ska vi såklart ha ett intensivt och häftigt sexliv. Pust, säger jag bara!!

När det här inte fungerar fullt ut är det lätt att bryta upp, skiljas och gå vidare in i nya förhållanden. Ibland är det naturligtvis nödvändigt, det finns destruktiva relationer där man tar skada till kropp och själ. Det ska ingen behöva leva i!

Men att skiljas är inte bara slitsamt känslomässigt, det är också väldigt resurskrävande på andra sätt, dubbla bostäder, sämre ekonomi, fler resor o.s.v. I en krympande ekonomi kan det t.o.m. vara så att man inte kan skiljas av krasst ekonomiska skäl. Man har helt enkelt inte råd. Så hur skapar man hållbara förhållanden, med realistiska förväntningar på varandra?

Det som jag tycker är så klokt i Mirandas inlägg är tanken på att vi behöver fler relationer. Inte för att bryta upp ur ett förhållande, utan just för att skapa mer realistiska förväntningar på varandra. Att vi behöver flera nära, djupa, långvariga relationer med olika människor för att tillgodose våra behov på olika plan. För en enda människa kan knappast göra det fullt ut, i alla fall tror jag det är väldigt ovanligt.

Historiskt sett har människor oftast levat i ganska små grupper, med mer eller mindre samma människor omkring sig hela livet. Det var släktingar, grannar och andra som man känt sedan barnsben och vuxit upp tillsammans med. Även alltid har funnits människor som flyttat och rört på sig, så har nog de flesta ändå levt med ganska stabila och långvariga relationer till andra.

Idag är det ju inte alltid så, vi lever med ett starkt flexibilitetstryck på oss och vi förväntas ständigt jaga efter något nytt och bättre, vare sig det nu handlar om en livspartner, jobb eller bostad. Jag tror inte vi mår särskilt bra av det. Själv har jag tappat många av mina relationer från barndomen och tonåren på grund av flyttningar och annat. Men jag har under vuxenåren byggt upp en liten grupp av människor som jag nu känt i ganska många år och är mån om att hålla kvar kontakten med. Människor som finns kvar, oavsett vad om händer i livet i övrigt, människor som känner mig väl och som jag kan prata med om nästan vadsomhelst och som fyller olika behov i mitt liv. De är livsviktiga! Om man sedan kallar det för vänskaps- eller kärleksrelationer spelar mindre roll. Kärleksfulla relationer kanske är en bra sammanfattning.

Vad tycker ni?

Wednesday, September 17, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 28 – Slänga eller spara?

Den här veckans gröna livstips är också mer funderande än konkreta tips. Det handlar om saker, prylar, grejer, alla de här tingen som omger oss och som man inte sällan undrar hur de egentligen kom in i huset.

Varje gång vi har flyttat (och det är många gånger) har vi rensat bland grejer, slängt, gett bort, gjort oss av med. Ändå känns det som om vi nästan badar i grejer. Vindsförråden som verkade så stora och härliga när vi flyttade in i vårt nuvarande hus känns plötsligt små och trånga. Lite kan vi skylla det på ett typiskt medelåldersfenomen – åldrande släktingar tömmer hus och lägenheter för att flytta till äldreboende. Och så det blir plötsligt dödsbon att ta hand om. Och det är min generation som är omhändertagare av alla gamla släktingars pryttlar. På gott och ont.

Jag har ett väldigt kluvet förhållande till prylar. En sida av mig är våldsamt minimalistisk och vill städa bort allting och leva i ett tomt hem, med bara några få väl valda, estetiskt tilltalande föremål. En annan sida av mig vill spara på en massa bra-att-ha-grejer. För att de är just – bra att ha! Och en tredje sida gillar gamla vackra föremål och släpar gärna hem grejer från loppisar och antikbodar. Lägg därtill en sambo som är komplett oförmögen att slänga något som kan vara bra att ha (och det är mycket det) så kan ni räkna ut var det hela slutar. Grejer. I massor.

Det minimalistiska är fortfarande trendigt (om jag inte är helt fel ute) och man kan köpa massor av böcker på temat "rensa i röran", vare sig det nu är med feng shui eller någon annan undergörande metod. Men är det så väldigt fel att ha mycket saker omkring sig? Hur kan man se på prylar ur ett resursbevarande, grönt perspektiv?

Om man tänker på föremål ur ett livscykelperspektiv så är det naturligtvis bättre att spara på och återanvända gamla grejer än att köpa nytillverkat. Eller köpa på loppis. Gamla föremål är inte sällan båda vackrare och bättre gjorda än moderna (jo, det finns förstås undantag).

Man kan också fundera på vad som kan komma att behövas i framtiden. Det beror såklart på vilket framtidsperspektiv man har. Om man, som jag, ser en framtid med minskad energianvändning, egen matproduktion, en minskad resursanvändning totalt sett, så finns det plötsligt alla möjliga saker som kan vara bra att ha. Om man dessutom ser en försämrad ekonomi som något troligt (och vem gör inte det i dessa dagar??) så är det ju väldigt bra att ha saker hemma och slippa köpa nytt. Kanske är det t.o.m. klokt att använda eventuella extrapengar man har nu till att köpa sånt som kan vara bra att ha hemma om ekonomin blir sämre – arbetslöshet, höjda räntor, stigande matpriser, sämre pension och andra dystra framtidsutsikter kan mycket väl bli verklighet för flera av oss.

Sånt som vi sparar på eller köper på loppis när vi hittar är förstås saker vi gillar och behöver. Men mycket av det är samtidigt bra-att-ha-grejer inför en osäker framtid. Här är en liten lista på sånt som vi gärna tar vara på.

* Verktyg och redskap, gärna icke-elektriska, av olika slag är aldrig fel att ha, i synnerhet inte när man bor i ett gammalt hus. Spik och skruv är jättebra att ha hemma, olika sorter.

* Trädgårdsredskap, rejäla och hållbara. Man sliter på redskapen när man gräver och grejar i lite större skala.

* Spillvirke. Till att laga saker, eller bara när man behöver en brädlapp. Om inte annat kan man elda med det.

* Rep, snören av alla möjliga slag. Behövs alltid.

* Köksredskap, icke-elektriska. Om inte annat är det bra när det är strömavbrott. Min favorit är en handvevad mixer (fast den är faktiskt köpt ny).

* Glasburkar och flaskor till konservering och förvaring.

* Glas och porslin. Finns mängder med fina grejer på loppis. Eller ta vara på släktingarnas gamla. Om man har plats i skåpen, så är det jättebra att ha rejält med porslin att duka med. Man kan bjuda hem massor av folk utan att behöva använda engångstallrikar. Det är dessutom vackert att duka med gamla ting. Svenskt porslin från 1900-talets första hälft (till 60-talet ungefär) har mängder med designhistoriska höjdpunkter och ofta finns de på loppis för en spottstyver.

* Garn, stickor, virknålar. Man kan faktiskt inte få för mycket garn. Det är en omöjlighet. Och hur krisig tillvaron än är så blir det alltid bättre med varma strumpor.

* Tyg, sybehör för handsömnad. Jag är inte nåt vidare bra på att sy. Men det är aldrig fel att kunna laga saker och om det kniper kan jag knåpa ihop enklare klädesplagg. Och det är alltid bra att kunna sy för hand om det skulle behövas.

* Böcker. Egentligen försöker jag låta bli att köpa så mycket böcker. Men de liksom smyger sig på en i alla fall (begriper inte hur det går till). Internet i all ära, men det är aldrig fel med en riktigt bok. Vi köper allt möjligt, både skönlitteratur och mer praktiska böcker. Handböcker är alltid bra, gärna gamla sådana – hur fixar och lagar man saker utan el, t.ex. Gamla kokböcker är guldgruvor, inte minst med konserveringstips. Barnböcker, också sådana som barnen kommer att "växa i" om några år. Och om inte annat är bokhyllor på ytterväggar utmärkt som isolering.

Hur ser ni andra på det här med prylar?

Monday, September 15, 2008

Det här är intressant! Kol som jordförbättring.

När jag skrev om matjord för ett tag sedan så var det någon som kommenterade om att blanda kol i jorden som förbättring. Nu har jag hittat den här artikeln i nättidningen Hen and Harvest.

År 1542 beskrev en av de spanska erövrarna hur det fanns städer, åkrar med bördig jord och ett omfattande nätverk av vägar i Amazonas. Senare forskare har tvivlat på de här uppgifterna. Man hade inte hittat några spår av den här civilisationen och jorden i regnskogen är inte alls bördig – den jord man får när man bränner regnskogsträd för att odla utarmas på några år.

Nu har man nyligen hittat ganska omfattande spår av bebyggelse och odling i Amazonas från 1500-talet. Så de gamla uppgifterna verkar ha fog för sig. Det är intressant i sig, men det kanske allra mest spännande är hur man byggde upp odlingsbar mark i regnskogen. Jorden tycks ha innehållit väldigt stora mängder kol. Det blir i och för sig nästan alltid kol i marken där människor vistats, kol från eldstäderna sprids runt på boplatsen och ut på åkrarna. Men här tycks man medvetet ha utnyttjat kol som jordförbättring. Det handlar om så kallat aktivt kol, bränt i gropar (som enkla kolmilor) och sedan finfördelat. Man vet dock inte om man medvetet brände kol eller om kolet var en biprodukt av att man t.ex. lagade mat i gropar.

Allt det här kolet fungerar som utmärkt jordförbättring och tycks underlätta för växterna att ta upp olika näringsämnen. Dessutom fungerar det som en kolsänka och minskar CO2-halten i atmosfären. Det öppnar sig onekligen spännande perspektiv kring ekologisk odling i framtiden. Kan vi ta efter och kanske till och med förbättra de gamla Amazonas-böndernas teknik?

Läs artikeln och kolla gärna de intressanta länkarna!

Friday, September 12, 2008

Independence Days – uppdatering

Eftersom jag blev sjuk så kom det av sig lite med trädgård och vinterförråd. Men lite har i alla fall blivit gjort.

Plantera eller så något: Inget alls. Den här årstiden är det egentligen perfekt att sätta perenner och det hade jag väl tänkt också, bärbuskar och kanske mer fruktträd. Jag är sugen på några buskar med aronia. Men det har inte hunnits med alls, å andra sidan är det ju inte för sent än.

Skörda något: Potatis, broccoli, gråärter, bondbönor, rödkål, morötter, kålrötter, rödbetor, sallad, squash, vaxbönor, brytbönor, rosenbönor. Och så svamp från skogen.

Konservera/ta vara på något: Alla gråärter är inplockade och ligger på tork. Squashen har blivit chutney och bostongurka. Och så har det landat ytterligare ett lass äpplen här (från en granne denna gång) som har blivit äppelmos. Idag ska jag också lägga in rödbetor.

Lägga något till matförrådet: Se ovan.

Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider: Inte nåt.

Förvalta/sköta om något/hushålla: Stickar strumpor på löpande band, och gör slut på en del restgarner. Fortsätter karda och spinna från ullförrådet.

Laga en ny maträtt: Experimenterar med att använda riven squash i bröddeg (vi har mycket squash...). Går ganska bra.

Stödja lokal matproduktion: Knappast något utöver den egna trädgården.

Minska sopmängden: Inga nya inititativ denna vecka. Fast brevbäraren har äntligen uppfattat att vi har en "ingen reklam"-lapp på brevlådan... lite mindre till pappersinsamlingen

Lära sig något nytt: Nix.

Hur går det för er andra?

Wednesday, September 10, 2008

En bra dag!


En av de bästa sakerna med mitt jobb är att man får vara ute så mycket i skog och mark. Jag jobbar inte så mycket med stora utgrävningar utan mera med att hitta okända fornlämningar och att lokalisera och bedöma kulturmiljöer av diverse slag. Och då får man vara ute och gå väldigt mycket. Även om vi har kartor och flygbilder till hjälp så kan man aldrig riktigt förstå ett landskap om man inte "känner det i fötterna", letar upp de gamla stigarna och vägarna, följer dem till gamla gårdsplatser eller ut på utmarkerna. Först när man förstår hur människor förflyttat sig i ett gammalt landskap, kan man förstå något av deras villkor. Vi missar så lätt det när vi bara åker runt i bil – man märker inte topografin, man känner inte backarna, förstår inte var det var lätt eller svårt att ta sig fram.

Terräng och topografi sätter gränser som vi idag glatt sätter oss över med bilar, stora vägar som skär genom landskapet och flyglinjer som går rakt över det. Kanske missar vi något viktigt här när det gäller att förstå vår historia?

Igår var jag i alla fall ute och gick större delen av dagen i ett stort gammalt utmarksområde med skog, våtmarker och branta bergssidor. Här har människor jagat och fiskat, släppt kor och får på bete, samlat virke och ved och tillverkat träkol – det finns mängder med små gropar kvar i marken som har fungerat som ett slags små kolmilor. Det är fascinerande att gå i de gamla fotspåren, se de lämningar som finns kvar och försöka förstå hur man använde landskapet. Och väldigt avkopplande, även om det är jobb.

Lite svamp fick följa med hem (det finns faktiskt samband mellan vissa svampsorter och gamla kulturmarker) – gulkremlor, kantareller och några taggsvampar. De hamnade så småningom på en hemlagad pizza tillsammans med schalottenlök, tomatsås och mozarella. Gott!

Monday, September 08, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 27 – Diskmaskin eller handdisk?

På banan igen med gröna tips. Idag tänker jag inte komma med så många pekpinnar utan snarare mana till lite eget funderande. Hur diskar du och vad kostar det i energi och vatten?

Idag är ju diskmaskinen nästan standard i svenska hushåll och det framhålls ofta att man faktiskt sparar energi och vatten om man använder sin diskmaskin i stället för att handdiska. Riktigt så självklart är det förstås inte utan det finns ett antal olika saker att fundera kring.

* Diskmaskinen kan spara vatten och energi vid själva diskningen. Men hur mycket gick åt för att tillverka och transportera maskinen? Hur mycket energi kommer återvinningen av den uttjänta maskinen att kosta? Frågan är om diskmaskinen vinner vid en livscykelanalys som innefattar allt från råvaruutvinning till skrotning?

* Man kan jämföra maskinen med alla dess material med det som behövs till handdisken: en diskborste och en propp till avloppet. Är man riktigt ekoreko så diskar man såklart med en hemstickad disktrasa i ekobomull ;-) Ett alternativ är diskborstar där man bara byter ut huvudet när det behövs och slipper slänga hela borsten. Finns flera olika fabrikat.

* Maskindiskmedel är starka saker – handdiskmedel är mildare. Hur det är med miljöpåverkan vet jag faktiskt inte. Men diskar du för hand kan du använda väldigt lite diskmedel och i stället låta varmvatten och handkraft göra jobbet. Man behöver inte heller "spolglans" eller andra konstigheter när man handdiskar.

* Om man sköljer disken i en massa rinnande varmt vatten innan man sätter in den i maskinen så försvinner besparingen omgående.

* Om man handdiskar och sköljer i balja så kan man använda sköljvattnet att vattna med. Så neutraliserar man den större vattenåtgången.

* Diskmaskinen värmer vatten med el. Om du har varmvatten från ved eller pellets så ser energiåtgången annorlunda ut än för elvärmt vatten. Varmvatten från lokal ved är koldioxidneutralt, vilket inte varmvatten från el är.

* Om du har mycket äldre porslin och glas, kanske arvegods eller loppisfynd, så tål det oftast inte maskindisk. I så fall kanske det är lika klokt att strunta i maskindiskandet helt och hållet.

* Om du har diskmaskin: skölj inte av disken, diska bara fyllda maskiner och använd de energisparprogram som finns.

* Om du handdiskar: diska och skölj i ho/balja, minimera vatten- och diskmedelsanvändningen, diska direkt så du slipper blöta upp intorkad disk, återanvänd sköljvattnet.

För den som undrar: vi har ingen diskmaskin och planerar inte heller att skaffa någon. Vi handdiskar och försöker vara "ordentliga" (det slarvas förvisso ibland...). Å andra sidan har vi vatten från egen brunn och värmer det med pellets (ibland ved), så miljöbelastningen vad gäller vattnet är ganska måttlig. Det tar lite tid att handdiska, men vi jobbar på att lära upp barnen ;-)

Läs mera: OneGreenGeneration skriver om diskmaskiner.

Sunday, September 07, 2008

Tack!

för alla varma tankar och välgångsönskningar efter förra inlägget! Jag har inte bloggat något mera sen, eftersom jag uppenbarligen tog med mig en rejäl förkylning hem från sjukhuset. Så jag har varit däckad några dagar till, suck.

Bättre nu i alla fall och ska försöka ta mig till jobbet imorgon, om inte annat för att se hur det känns och ta ett allvarligt samtal med min chef. Återkommer med det mer seriösa bloggandet när jag är lite piggare.

Idag har vi i alla fall plockat in de sista gråärterna och en massa broccoli. Och squashen växte sig halvmeterstora när jag inte var hemma och tog hand om dem! Men trädgården får inte bli en stressfaktor, det måste förbli roligt!! Då får man bortse från att saker och ting växer en över huvudet ibland...

Thursday, September 04, 2008

Sjukt – eller kanske bara stressat?

Om någon undrar varför jag inte bloggat på en vecka så är förklaringen mycket enkel: den veckan har jag tillbringat på en hjärt/lungavdelning på sjukhuset i Borås. Åkte in akut i fredags med hjärtklappning och en del andra symptom och de bestämde sig för att behålla mig några dagar. Är undersökt från topp till tå, inklusive skiktröntgen i en mysko apparat som såg ut som hämtad från Star Trek eller något liknande och har knatat runt med en trådlös övervakningsapparat och en massa elektroder på kroppen. Men ingen hittade några fel någonstans, utöver att hjärtat slår för fort. Så nu är jag hemskickad med "medusin" för hjärtat och en lite lagom diffus diagnos: stress. Vilket iofs mycket väl kan stämma, det är inte första gången kroppen sagt ifrån med olika stressymptom, dock aldrig på det här dramatiska sättet.

Vi får se vad som händer, nu ska jag följas upp och hållas under uppsikt ett tag. Hoppas inget annat visar sig och att detta lugnar ned sig så småningom utan mediciner. Och så får jag nog ta och fundera en hel del både jobbsituationen och en del annat i livet. Vi får se var jag landar, det är en lång process och jag vet varken var jag ska börja eller var det ska sluta.

Nu är jag i alla fall rejält kollad och uppenbarligen är jag fullt frisk, egentligen. Hjärtproblem är verkligen en gräddfil in i vården, man kostas på allt möjligt och de släpper inte hem folk i första taget!

Jag kommer nog att reflektera mer kring detta i senare blogginlägg; nu är jag bara glad att vara hemma och att medicinen uppenbarligen gör nytta. Utöver att jag är väldigt trött, mår jag riktigt bra!