Saturday, March 31, 2007

I trädgården hela dagen, i stort sett, röjer fjolårets land. Underbart att kunna starta så tidigt, i fjol kom våren så sent att det blev jättestressigt att få klart allting till sommaren. Nu kan vi gå och påta i lugn och ro. Idag fyllde jag en pallkrage med jord och sådde plocksallat och asiatiska blad under fiberduk. Lite som en drivbänk.

Dagens mat: tunnskurna revbensspjäll stekta i ugn med årets första kryddörter, klyftpotatis och palsternacka i ugnen, jordärtskockspuré, morötter.

Igår: stekt lammkorv (egengjord), potatis- och jordärtskocksmos, vitkålssallad.

Vet inte vad en näringsexpert skulle säga om vår mat, den vilar just nu väldigt tungt på kött, rotfrukter, potatis och kål. Men det färska gröna är på väg, idag kunde jag plocka några blad från trädgårdssyran, snart kan kan börja plocka in blandade "ogrässallader".

Dagens loppisfynd: en kaffekanna i Rörstrands Forma för 40:-

Friday, March 30, 2007

Trädgårdspyssel

Fantastisk dag idag! Jag har varit i trädgården hela dan, rensat ogräs, röjt i landen och bara njutit! Och så har jag faktiskt satt några rader med sättlök (gul och schalotten) och sått spenat, rucola och salladssenap. Det är minst två veckor tidigare än jag sått något år tidigare, men det är varmt och jorden är torr och fin, så varför inte? Alltihopa ligger under fiberduk, så kommer det frostnätter och dåligt väder har det en chans att klara sig ändå. Det ska bli intressant att se hur det går.

Monday, March 26, 2007

Lite av varje

Liten trädgårdsrapport: vårvärmen har satt fart på odlingslustarna och jag har börjat röja ett gammalt jordgubbsland och flytta plantor till ett nytt. Har också börjat hacka igenom kökslanden för att få bort allt ogräs som börjat spira. Eftersom vi täckodlar håller sig jorden ganska lucker och fin, så någon riktig djupgrävning behövs inte (landen blir ändå djupgrävda med några års mellanrum när vi har potatis och rotfrukter i dem). Men hacka ytskiktet för att få bort ogräs är svårt att komma ifrån. Borde gödsla här och var, men först måste jag tala vänligt med någon av byns hästägare om stallgödsel ;-) I fjol blev det gödslat med hönsgödsel, benmjöl, vedaska, färskt gräsklipp och kompost, utmärkt alltsammans, men det skulle inte skada med en dos hästskit... Har också grävt upp jordärtskockor och återplanterat de minsta. Skockor är något av det lättaste man kan odla, de bara växer och eftersom man alltid glömmer kvar några i jorden så kommer de tillbaka år efter år. Och så kan man skörda dem nu, när det knappt finns något annat färskt att äta.

Idag köpte jag fem påsar med sättlök, gul, röd och favoriten schalottenlök som blev väldigt bra i fjol. Hoppas kunna sätta dem snart om det här vädret fortsätter – idag var det +17 i skuggan!

Försöken att äta lokalt fortsätter efter lite fuskande i helgen. Ett av barnen fyllde år och valde wokade grönsaker med nudlar som födelsedagsmiddag – svårt att göra med lokala ingredienser såhär års. Så det fick bli ett litet avsteg. Nu är vi på banan igen. Dagens middag blev: helstekt kotlettrad (närproducerad gris), klyftpotatis, broccoli och jordärtskockor. Vitlökssmör för att pigga upp det hela. Broccolin delade jag i småbitar/buketter och stekte ihop med potatisen i ugnen en liten stund, det blev väldigt bra. Allt blev gott och uppskattat även av barnen.

Bett R World har en kul utmaning om lokalt ätande på sin blogg – kolla den!

Thursday, March 22, 2007

Bästa butiken?

Jag passerade Borås på väg till fältjobb igår och passade på att handla på Coop Forum. Bortsett från de direkt specialiserade eko-butikerna så är nog det en av de allra bästa om man vill ha tag på KRAV-mat. De är inte lika bra på närproducerat, men det finns en del. Mjölkprodukter från Falköpings mejeri och ett par sorters svenska äpplen, t.ex. Dessutom KRAV-ägg i rejäla förpackningar till anständigt pris, KRAV-sylt från Änglamark och Torfolk i Värmland och en del annat trevligt. En hel del KRAV-kött finns också. Värt ett besök om man är i Borås-trakten.

Däremot var det lite sorgligt i grönsaksdisken, men det är det ju överallt just nu. Massor med fräscha grönsaker, men nästan bara importerat. T.o.m. kålrötterna är importerade (från Tyskland). Odlar vi så lite kålrötter i Sverige att de inte räcker till? Köpte i alla fall rödbetor, vitkål och en massa äpplen.

Tuesday, March 20, 2007

KRAV eller närodlat?

Sonia P tog upp frågan om närodlat kontra ekologiskt i en kommentar häromdagen och jag tänkte att den tål att diskuteras lite mera. Vad "ska" man välja, vad är viktigast? Om man har en KRAV-märkt vara som är producerad längre bort och en icke-KRAV som är producerad i närheten? Vad väger tyngst - transportproblematiken med fossila bränslen och global uppvärmning eller problematiken kring konstgödning och bekämpningsmedel?? Jag har ingen aning, måste jag välja så blir det tillfälliga beslut för stunden. Inte särskilt genomtänkt, men inte 17 orkar man vara genomtänkt i mataffären en sen eftermiddag med hungriga barn! (jag är kass på att planera, så det blir betydligt fler impulsköp och snabba beslut i matbutiken än vad det borde vara...). Jag har nog trots allt en tendens att prioritera närheten, kanske för att koldioxid och klimatfrågor är så mycket på tapeten just nu - sånt smittar av sig. Och är det inte så att användningen av kemiska produkter minskar också i det konventionella jordbruket - eller är jag fel ute nu?.

Min dröm är förstås både-och. Närodlat OCH ekologiskt. D.v.s. våra egenproducerade grönsaker och sånt vi köper här i närheten och vet är ekologiskt. Men som det är just nu så är det bara en begränsad del av vårt ätande som uppfyller båda kraven. Dock har vi en stor tomt och bygger ut köksträdgården vartefter, så det blir en allt större andel eget :-)

Problemet är kanske mer akut för den som bor i stan och har svårt att odla själv. Å andra sidan finns det oanade möjligheter där också. Titta här vad man kan göra på ett hustak!

Sunday, March 18, 2007

Liten trädgårdsrapport

Idag har det varit ett bedrövligt väder! Regn, hagel och snö om vartannat, blåsigt och så dessemellan glimtar av sol så man vågat sticka ut näsan lite. Men krokus och snödroppar blommar och de första (och sista) livstecknen syns i köksträdgården.

De sista är några övervintrade palsternackor som fortfarande är fräscha och fina. Idag hittade jag också några persiljerötter som glömts kvar i höstas. De verkar OK, ska testa till middag idag.

De första livstecknen är annars lite piplök som sticker upp försiktiga strån, trädgårdssyran med små gröna blad, persilja från i fjol, citronmeliss som har pyttesmå blad och så rabarbern som skjuter bulliga fina skott. Det finns hopp om livet och våren i alla fall :-))

Middag ikväll: ugnsstekt kalkonlår, ugnsbakade palsternackor och persiljerötter, potatismos, lingonsylt.

Saturday, March 17, 2007

Handla lokalt – mwahahaaa

Eller man borde inte skratta, snarare gråta. Gjorde helgens mathandling i vår lokala medelstora Hemköp-butik, som vanligt med intentionen att köpa så närodlat som möjligt. Det gick inget vidare...

Grönsaksdisken är en katastrof. Jag hittade blomkål, morötter och gurka som inte var importerade. Exakt var i Sverige de odlats var inte helt uppenbart, dock. Nånting säger mig att det iaf är ngnstans i södra Sverige, så det får väl vara någotsånär OK.

Frukten blev svenska äpplen och så en kompromiss med apelsiner och bananer. Som sagt, frukt är svårt att vara utan...

Mjöl, svenskt, OK. Även här är det oklart var det odlats.

I mjölkdisken är ju det mesta svenskt, men på sedvanligt Arla-vis får man inte veta hur långt mjölken färdats från kossa till mejeri till butik. Det finns ju några lokala, mindre mejerier i Västsverige, men de kommer inte in i vår butik. Dåligt!

Ägg - KRAV-äggen kommer från Roslagen. I övrigt finns bara "industri-ägg".

Honung - från vårt eget riktnummerområde. Dagens bästa lokala köp!

SIA-glass från Slöinge utanför Falkenberg, lokal produktion men varifrån råvarorna kommer är lite oklart.

Inget kött eller fisk idag, det finns i frysen härhemma.

Rätt deprimerande alltså, både utbudet i sig och att det är så svårt att få veta var maten EGENTLIGEN kommr ifrån. Hade jag varit riktigt noga skulle jag kommit ut ur butiken med en burk honung och inte så värst mycket mera. Alternativet är att åka runt till gårdsbutiker och handla. Men då har vi det där med onödig bilkörning, utöver att det tar tid. Och jag VILL kunna handla lokal mat i hemma-butiken, varför ska det vara så förbaskat svårt!?

Dagens VARFÖR???: Färdigkokta rödbetor, inplastade, från Spanien. Alla kommentarer överflödiga..

Dagens mat: till lunch omelett med lök och potatis, till middag currygryta på lammbog och till detta något med blomkål och hemgjord squash-pickles. Funderar på att baka naan-bröd, men barnen kommer antagligen att ropa på ris... (curry är ju inte precis lokalt, men vi har ett antal öppnade burkar med currypasta och chutney som behöver användas innan de blir dåliga)

Friday, March 16, 2007

Boktips

Ett par böcker som inspirerat mig i mitt trädgårdsodlande:

Toby Hemenway: Gaia's Garden. A Guide to Home-Scale Permaculture
Patrick Whitefield: The Earth Care Manual. A Permaculture Handbook for Temperate Climates

Det här är inga traditionella trädgårdsböcker. De tar ett helhetsgrepp på detta med odling, miljö, försörjning, resurser, boende o.s.v. – det som kallas permakultur. Samtidigt får man gott om handfasta tips på hur man kan anlägga en trädgård för att få ut maximalt av den med minimalt med resurser och ansträngning. Gaia's Garden är skriven för amerikanska förhållanden, vilket betyder att man inte direkt kan överföra sorter och sånt till svenska trädgårdar. The Earth Care Manual – för övrigt en riktig tegelsten med sina drygt 450 sidor – är skriven för brittiska förhållanden och betydligt mer användbar. Men båda böckerna är fantastiska inspirationskällor.

Permakultur som idé och koncept är för övrigt värt en egen diskussion - men det tar vi en annan gång. Kolla
http://www.holon.se/folke/lectures/permacult/permakultur_sv.shtml under tiden

Thursday, March 15, 2007

Köpstopp - en ny trend

Något sprider sig – en ny folkrörelse? Fler och fler människor väljer att under en viss tidsperiod avstå från att handla något utom mat (och sånt som är helt nödvändigt). Bortsett från att det är lite oklart vad som är "nödvändigt" utöver mat (jag antar man får sätta sina egna gränser) så gillar jag det här! Ett sådär lite lagom subversivt sätt att utmana konsumtionssamhället och dito hysterin. Kolla in den här bloggen, här finns mycket att läsa vidare om köpstopp

http://notbuying.blogspot.com/

Frågan är vad som händer om detta skulle sprida sig på allvar. Hur många människor behövs för att göra skillnad, för att få bort en del av alla fullständigt urfåniga och meningslösa pryttlar som omger oss?

Själv orkar jag inte binda upp mig vid något köpstopps-löfte just nu. Men jag hejar på alla som gör det. Jag kämpar med att få flyt på äta-lokalt-grejen. Mat idag: panerad sej ("fiskpinnar"), potatis, morötter, egeninlagda grönsakspickles. Hemrörd majonnäs – fettbomb men gott! Får väl kompensera med trädgårdsjobb till helgen...

Tuesday, March 13, 2007

1800-talet har aldrig varit större...

... än i dagens alternativsväng. Och jag talar inte om mode. Bläddrar i gamla nummer av Åter och hittar sida upp och sida ned med artiklar och annonser om "gammaldags" redskap. Det goda livet ska förverkligas utan el och fossila bränslen men med hästdragna redskap, vedspisar, fotogenlampor och en massa andra pryttlar som härrör från sekelskiftet 1900, plus/minus några decennier.

Aldrig hade så många svenskar varit sysselsatta med jordbruk som då och aldrig hade så mycket jord legat under plogen. Sen kom krigen, industrialiseringen nådde nya höjder, det moderna samhället gjorde sitt intåg och landsbygden blev bensin- och dieseldriven – både redskapen och de fordon som behövdes för att ta sig därifrån när man flyttade till staden.

Vår sörgårds/bullerbyromantiska bild av det gammaldags livet på landet speglar en egentligen ganska speciell epok. En epok som i högsta grad var präglad av 1800-talets intensiva industrialisering. För alla de här järnplogarna, självbindarna, separatorerna och järnspisarna är industriprodukter. Tillverkade i våldsamt hälso- och miljöskadliga fabriker som drevs med kol- eller vattenkraft. Av män, kvinnor och barn som slet för slavlöner. En viss kontrast till Bullerbyn, inte sant?

Men vad hade man dessförinnan? Trä! Plogar och årder i trä med en järnbill som vårdades ömt. Spadar och hackor i trä med en järnskoning nedtill. Allt, nästan, i trä med ett litet inslag av det dyra, handsmidda järnet. Och man odlade betydligt mindre arealer än under det nyodlingsintensiva sena 1800-talet.

Det är kanske inte så märkligt att just sekelskiftet 1900 fått en sådan genomslagskraft. Knappast någon tidsperiod efter inlandsisen har omformat landskapet på samma sätt - det strukturer vi ser omkring oss idag på landsbygden är nästan alltid från 1800-talets andra hälft eller något senare (är de äldre får de status av kulturmiljöer och vårdas ömt).

Men det tål att funderas kring en smula. Vilken slags teknik vill vi ha i ett framtida resurssnålt samhälle? Vad är hållbart i det långa loppet? Vill vi driva stora rationella jordbruk, halvstora med hästredskap eller ska vi alla odla lite mat med hacka och spade där hemma? Och även om vi löser en del av energiproblemen med hand-, häst- och oxkraft så återstår ju själva redskapen. Nu finns det fortfarande mängder med gamla redskap runtom i ladorna som kan fixas till och användas ett tag till. Men de håller ju inte i evighet - vad ska vi ha sedan? Om vi ska nytillverka redskap kommer vi att behöva industrier - men hur ska de drivas. Och varifrån tar vi järnet – ska vi återuppliva urgamla tekniker att utnyttja myrmalm och rödjord.

Börjar man nysta i en sådan här problematik så blir det till slut ganska skruvat och tillspetsat. Men det tål att tänkas på – hur medveten och alternativ man än anser sig vara så finns det en massa saker man bara inte "ser".

Monday, March 12, 2007

Äta lokalt - lägesrapport

I försöken att något lite minska familjens ekologiska fotavtryck försöker vi äta lokalt, d.v.s. undvika mat som åkt långa sträckor innan den hamnar på matbordet. Det går lite sådär, det blir en hel del kompromisser. Såhär års är definitivt den värsta tiden att försöka hitta lokalproducerat i butikerna. Mjölkprodukter och spannmålsmat går ju rätt bra. I grönsaksdisken finns det potatis, lök, morötter, vitkål och några förskrämda träiga rotfrukter. Gissa om vi är trötta på rårivna morötter och vitkålssallad... Potatis går ju alltid ned, men det börjar bli svårt att hitta KRAV-potatis. Och barnen ropar efter ris och pasta. Har man tur finns det svenska äpplen, annars blir det ingen frukt - eller en kompromiss med importerad (det blir det senare, frukt är svårt att vara utan).. Hemma i frysen finns det några enstaka påsar kvar med ärter och bönor från i somras, men det är snart slut. Och då dröjer det flera månader innan vi kan plocka nåt nytt.

I köttdisken finns bara mamma Scan eller brasilianskt kött, ingetdera särskilt lockande. Som tur är har vi lamm, gris och lite kalkon från närområdet i frysen. Matkällaren börjar bli tom, någon enstaka syltburk, lite konserverade bönor, pickles och ättiksgurka är det enda som finns där.

Skulle vi bara äta hemodlat/lokalproducerat skulle vi förvisso inte svälta, men det skulle bli ruggigt trist och ensidigt. Å andra sidan är det väl så det är för de flesta i världen (och här hos oss också för bara ett par generationer sedan). Man har ett ganska litet antal basvaror som man äter dagligen (typ bröd. gröt, mjölk och potatis i vår kultur) med små tillägg av annat. Och så en massa speciella rätter till fest, några få gånger per år.

Det är kanske just det man ska sträva efter, bygga vardagsmaten på några få lättillgängliga råvaror - men vi är ju så himla bortskämda med ständig variation. Det är svårt att uppskatta basmaten efter förtjänst. Och eftersom vi inte gör det, så blir utbudet därefter. I vår lilla livsmedelsbutik finns det femtielva sorters tomater från olika delar av världen - men försök hitta en kålrot som inte är träig! Nånstans har vi tappat kunskapen om vår inhemska mat. Det är inte bara trist, det kan bli förödande om vi på sikt måste minska drastiskt på importmaten. Hur kommer vi att må om vi inte kan laga god mat av det som finns hemmavid?

Fast än så länge är det onekligen lite av veckans i-landsproblem - på ett sätt. Och samtidigt inte.

Igår åt vi: kokt hemrimmad fläsklägg, potatismos och ugnsbakade palsternackor. Idag blir det hamburgare på lammfärs och hembakat bröd, vitkålssallad (igen!) hemgjord grönsakpickles, gurka, lök + senap/ketchup etc.

Och hjälp vad jag längtar till sommaren och färska grönsaker från trädgården!! Men igår plockade vi in lite piplök som börjat skjuta skott - det var gott!

Saturday, March 10, 2007

Mer lästips

Fortsättning på länken från i onsdags:
http://groovygreen.com/index.php?option=com_content&task=view&id=349&Itemid=57

Här anar vi våren, snödropparna är nästan utslagna och det är milt i luften, om än lite gråmulet. Nu ska det bli en solig vecka, om SMHI har rätt!

Friday, March 09, 2007

Hästmannen, bonderomantik och freak shows

Jag såg filmen om Hästmannen häromdagen. Av någon lustig slump läste jag strax dessförinnen boken om den siste bonden på Tämmesboda. Det är ungefär samma upplägg, ett (eller ett par) original på en gammal gård med få eller inga moderna bekvämligheter. De lever sitt liv som för 50–100 år sedan, brukar gården med häst, lever enkelt, har lite djur etc.

Det finns ju en hel rad böcker och filmer på samma tema, jag tror det började med Dan Korns böcker redan på 80-talet (var det väl?) och sen har det bara fortsatt. Uppenbarligen är det en lukrativ genre, både förlag, författare och fotografer kan tjäna en slant på skäggiga original, vackra gamla hagmarker, potatisupptagning i höstdimma och kossor i motljus.

Samtidigt är det något vagt olustigt över det hela. När jag såg Hästmannen blev jag såklart också fascinerad av hans livsöde och de vackra bilderna. Men jag blev också en smula illa till mods och än mer så efteråt av alla överentusiastiska kommentarer från folk i omgivningen.

Det känns som om ett antal människor med i och för sig intressanta (men också delvis tragiska) livsöden utnyttjas för att vi ska få en stunds verklighetsflykt och känna oss lite bättre till mods. Som en slags freak show där vi båda kan förfasa oss och drömma oss tillbaka till ett förflutet som vi bara har mycket vaga och väldigt överromantiska föreställningar om.

Vad är det vi beundrar? Att någon går sina egna vägar, på tvärs mot den moderna strömfåran? Det hårda arbetet? Frånvaron av bekvämligheter? Den nära kontakten med djur, natur och årstidsväxlingar? Ett liv utan löneslavande? Försöker vi förtvivlat skapa någonslags mål och mening i våra egna trista liv genom att beundra andras (iofs inget ovanligt!)? Ändå är det väl inte så många av oss som på allvar skulle vilja leva utan el, rinnande vatten och centralvärme någon längre tid (jag säger bara Gudrun...). Sen är det ju en annan sak att vi med tilltagande oljebrist och energikris kanske ändå kommer att få dra ned på moderniteterna, men det skulle bli en tuff omställning för många av oss!

Jag är lite rädd att det här idealiserandet, nästan helgonförklarandet, av gamla gubbar med vedspisar och fina hästar, men utan el och dusch, blir nåtslags ersättning för en verklig förändring. Vi känner oss bättre till mods en stund, sen återgår vi till våra vanliga resursslösande, stressade liv utan att något händer. Vi fortsätter att jobba för mycket, köra bil för mycket, handla för mycket, ha på tok för lite tid till oss själva och vår familj och allt det där.

Riktiga förändringar börjar ju som bekant med oss själva och våra närmaste, med konkreta handlingar och inte med verklighetsflykt via böcker och TV... Bonderomantik och freak shows leder just ingen vart.

Wednesday, March 07, 2007

Lästips

Jag orkar inte skriva nåt eget just nu. Men läs gärna den här listan:

http://groovygreen.com/index.php?option=com_content&task=view&id=347&Itemid=57

(Nångång ska jag lära mig att göra såna där snygga länkar där man inte behöver skriva hela URL:en)

Tuesday, March 06, 2007

Orkar inte!

Egentligen skulle jag skrivit om en massa funderingar jag fick efter att ha sett Hästmannen på TV i söndags. Men jag orkar inte - jobbet suger musten ur mig och huvudet bara snurrar av trötthet och funderingar på vad jag egentligen vill göra och hur jag når dit... ber att få återkomma.

Saturday, March 03, 2007

Rastlösa dagar

Nu anar man våren, det är tö och några plusgrader, fåglarna sjunger som tokiga och solen värmer i ansiktet när den väl tittar fram. Den lyser in i huset och avslöjar otvättade fönster och vinterns dammråttor, som fått växa i lugn och ro alldeles för länge. Med solen kommer den stora rastlösheten. Det går inte att sitta inomhus, det har vi gjort hela vintern, nu är det dags att gå ut och ta tag i saker och ting. Röja, plantera, anlägga nya trädgårdsland, heja på snödropparna, skyffla kompost, fälla några träd som står på fel plats, vadsomhelst bara man GÖR något.

Men ute är det slaskigt och dyngsurt överallt, gräsmattan går knappt att gå på, att gräva är inte att tänka på och det är tjäle i komposten! Det går knappast att göra nåt vettigt ute den närmaste månaden. Vänta, vänta, vänta... och sticka emellan med lite vedhuggning, så det är klart innan odlingssäsongen sätter igång. Men rastlösheten drar i kroppen som en växande oro...

Friday, March 02, 2007

Stress!

Om det är nån som tror att det är ett lugnt och stressfritt jobb att vara arkeolog så kan jag meddela att ni är helt fel ute! Att jobba med uppdragsarkeologi (såna grävningar som beror på exploateringar, typ vägbyggen och sånt) har under de senare åren blivit väldigt tufft. Det handlar väldigt lite om att gräva ut och forska och väldigt mycket om att skriva anbud, vinna anbud, slå knut på sig själv för att försöka pressa kostnader så mycket det går och ändå göra ett bra jobb (när man gräver ut en fornlämning så FÖRSTÖR man den - en utgrävning kan aldrig göras om. Ett visst ansvar, alltså).

Det handlar om att ansvara för 4-5-6 projekt samtidigt. Det handlar om deadlines, att snabbt och effektivt producera texter, tolkningar och bedömningar, räkna med att ständigt bli ifrågasatt och ständigt känna att man - hur mycket man än jobbar - alltid kunde gjort det ännu lite bättre. Om rapporter som blir skrivna i absolut sista minuten för att man hela tiden måsta ta sig an nya projekt och inte hinner avsluta de gamla. Det handlar om konkurrens med goda vänner och kolleger på andra arbetsplatser, om att hålla goda idéer hemliga för att vinna anbud. Och ett konstant dåligt samvete för att man inte ORKAR göra ett så bra jobb som man borde.

Det är ju inte vi som gräver som bestämmer vad som ska grävas, när det ska grävas, vad det får kosta och hur ambitiöst det ska vara. Länsstyrelsen bestämmer, vi gör jobbet. Och vi är alltså helt beroende av att länsstyrelsens tjänstemän fattar vettiga, genomtänkta beslut. Vilket de ofta inte har tid eller rätt kompetens för att göra.

Alltså vaknar man på nätterna och funderar på vad man har glömt för viktiga saker, man är konstant orolig för att inte göra ett tillräckligt bra jobb och det är så gott som omöjligt att koppla av jobbet även när man är ledig. Efter att ha diskuterat akuta projekt med ett par kolleger idag (på min lediga dag, jag jobbar 4 dar/vecka) så höll jag på att sortera rena kläder till barnen. De har varsin byrå och jag stod framför dem och insåg att jag plötsligt inte visste vilken byrå som var vilket barns!! Jag fick fundera en lång stund innan jag kunde lägga kläderna på rätt plats. Det kändes faktiskt ganska skrämmande. Stressymptom, eller??

Sen gick jag en promenad och blev lite lugnare - men hjälp, vad är det som händer i min hjärna egentligen???