Sunday, May 27, 2007

Äta lokalt – hur går det?

Jotack, lite sådär. Det blir svårare och svårare att hitta närproducerat i grönsaksdisken, de egna förråden är på upphällningen och det dröjer ett tag innan vi kan skörda något mer substantiellt i trädgården. Just nu skördar vi diverse gröna blad till sallader, piplök, örtkryddor, rädisor och rabarber. Gott, men inget att bygga en måltid på.

I grönsaksdisken finns lök från Nya Zealand och Sydafrika, äpplen från Sydamerika och diverse andra långväga resenärer. Potatisen börjar bli dålig, men det finns ju fortfarande morötter... Och i frysen har vi lamm- och griskött från djur här i närheten. Så det blir fortfarande den gamla vanliga "vintermaten", dock uppiggad med grönsallad.

Längtar efter allt det färska som är på G – små späda gallringsmorötter, sockerärter, färskpotatis, jordgubbar...

Middag idag: plommonspäckad grisbog i ugnen, kokt potatis, örtagårdssås, grönsallad, rädisor.

Saturday, May 26, 2007

Det vilda i trädgården

Vi odlar strikt ekologiskt, d.v.s. vi använder ingen konstgödning och inga bekämpningsmedel, inte ens såpvatten eller andra "godkända" medel. Och vi har mycket små problem med sjukdomar och skadeinsekter. Det är bara två saker som vi inte får någon ordning på: potatisbladmögel och kålfjärilar (inte ens fiberduk hjälper mot dem!). Men det blir trots allt både potatis och kål, om än lite mindre än vad det blivit annars.

I ett permakulturtänkande ska varje trädgård ha en bit "vildmark", orörd natur som inte används till något. Och i en ekologisk trädgård fyller den här orörda naturen en viktig roll som hemvist för alla slags insekter, fåglar och andra djur som äter upp skadeinsekter. Det blir en balans i trädgården som inga kemiska bekämpningsmedel någonsin kan skapa.


I vår trädgård är den orörda biten ganska stor, en lövträdsdunge med lite vatten och fuktig mark där paddorna trivs, sly och träd med fågelholkar och en massa blommor. En trädgårdsarkitekt skulle säkert kunna skapa något fantastiskt av den, vi låter den vara som den är, även om den inte är direkt "produktiv". Indirekt är den antagligen väldigt produktiv, just genom att vara en fristad för djur och växter.

Dessutom tillåter vi en hel del självsådda växter att frodas i gräsmatta, rabatter och köksträdgård. En del är ätbara, som ängssyra, en del är bara vackra – vi har mängder med förgätmigej, lupiner, aklejor och fingerborgsblommor som i stort sett får stå kvar där de kommer upp. T.o.m. en del ogräs får vara kvar, så länge de inte direkt inkräktar på grönsakernas växtrum.


En ekologisk trädgård innebär mindre jobb än en konventionell. Det går också åt mindre pengar och energi, genom att man arbetar MED trädgården än MOT den. I stället för att till varje pris göra om trädgården till något den egentligen inte vill vara, låter man delvis vara som den är. Dessutom är det så vackert, med blommor och grönt.



Också inne i själva trädgården finns det vilda med; i den här rabatten (ovan) samsas planterade och självsådda blommor fint. Man får rensa undan det värsta ogräset, men i övrigt är det ett lättsamt sätt att få det vackert.



Snart blommar liljekonvaljerna – finns det något som doftar godare?!






Friday, May 25, 2007

80% mindre - bensin

Det här med vår bensinförbrukning är så pinsamt så det vill jag helst inte skriva om... Av alla förändringar i Sharons utmaning om att minska förbrukning och konsumtion, är nog detta den svåraste för oss. Som det är nu är det bara jag som kör till jobbet, men det är illa nog. Med fem mil enkel väg, en hel del körning i jobbet och diverse körning på helgerna med skjutsning av barn, åka o handla o.s.v. förbrukar jag ungefär en tank per vecka – ca 40–45 liter eller i runda slängar 2000 liter/år. Enligt Sharons beräkningar skulle en rimlig förbrukning vara 50 gallons per person och år, alltså 189 liter om året (enligt en konverteringstabell jag hittat på nätet). Även om jag lägger till barnens andelar, så hamnar jag lååångt utanför vad som är rimligt. Och då kör vi ändå mindre på fritiden än många andra, vi har t.ex. inga organiserade aktiviteter som kräver en massa bilåkning.

Det värsta är att det är så svårt att göra något åt det. Vi har ingen kollektivtrafik där vi bor. Det GÅR att ta sig kollektivt till jobbet, men det tar en förfärlig tid. Närmsta busshållplats är 3 km bort och där går varken att parkera bilar eller ställa upp cyklar. Man kan köra (eller cykla!) en dryg mil till det större samhället, där det går både tåg och bussar och det gör jag ibland – det är bara det är såpass dyrt att resa då och då, jämfört med att ta bilen, att det är en ren förlust. Månadskort är inte aktuellt, eftersom jag dels bara jobbar 4 dagar/vecka, dels använder bilen mycket i jobbet. Det är lite av en ond cirkel!

En väg är förstås att byta den halvgamla bilen till något nyare och mer bränslesnålt, eller kanske en etanolbil (fast etanolen är ju högst diskutabel som alternativ...). En annan väg skulle vara att jobba mer hemifrån, men det är inte OK för min arbetsgivare. Byta jobb? Sluta jobba och göra något annat – men vad?

Men knäckfrågan är: hur sjutton kommer man ned på en rimlig förbrukning när man bor som vi gör? Eller ska man inte bo såhär, om man inte kan stanna på gång/cykelavstånd det mesta av sin tid? Är det helt enkelt djupt omoraliskt att bo på landet och pendla till stan, även om man odlar sina egna ekologiska potatisar? I förlängningen är det här ett problem som berör hela samhällsplaneringen - ska de flesta av oss bo i städer, cykla till jobbet och låta landsbygden bebos enbart av dem som producerar mat? Eller vill vi ha en landsbygd med både storskaliga bönder och små husbehovsproducenter, med andra jobb vid sidan av? Eller människor som bara vill ha det lugn och det utrymme som finns på landet? Hur ska vi i så fall lösa transporterna? Utbyggd, småskalig kollektivtrafik? Ska vi sätta press på arbetsgivarna att i mycket större utsträckning acceptera hemarbete? Men det går ju inte i alla branscher. Det finns ju inga självklara svar, men de här frågorna borde ha hög prioritet hos alla som sysslar med att konkret planera vårt framtida samhälle. Jag är bara rädd att de inte har den prioriteten.

Sunday, May 20, 2007

I trädgården...

... växer sallad, spenat och asiatiska blad så det knakar och vi har plockat flera omgångar. Vi plockar också rädisor, piplök, gräslök och rabarber. De flesta sådder är uppe nu, även de tröga morötterna. Rödbetor har också varit trögt, men nu kommer de så smått. Märgärterna har av någon anledning grott dåligt, får eventuellt fylla i raderna. Potatisblast syns nu i alla landen, t.o.m. det nya potatislandet där vi lagt potatis direkt på backen under tjocka lager med marktäckning (hö). Det är ett experiment för att se om vi kan få ordning på en hopplöst ogräsbemängd yta, där det så småningom ska bli mera köksträdgård.

Vi har planterat ut broccoli och fänkål, den senare under fiberduk. Mellan broccoliplantorna har vi satt sättlök. Fänkål odlar vi för första gången i år. Jag sådde dem inomhus, de grodde snällt men blev väldigt taniga och klena, såg rejält ömtåliga ut. Men de verkar faktiskt ha blivit lite uppiggade av att komma ut, hoppas nu de klarar sig! Jordtemperaturen ligger runt 10–12 grader på morgonen och jag vågar inte riktigt så bönor och gurka än. Men snart är det dags. Inomhus är det en enda röra med tomat- squash- och pumpaplantor som bärs ut i varmt väder och in igen på kvällen. Det ska bli väldigt skönt när vi kan börja plantera ut alltihopa!!

Vi har också kommit överens med en granne att han dumpar dålig halm hos oss, som vi kan ha till marktäckning. Vårt ställe börjar bli uppsamlingsplats för allt möjligt som grannarna vill bli av med: fuktskadad halm, gräsklipp, gamla fönster, you name it... men vi har nytta av det, så varför inte?!

Saturday, May 19, 2007

80% mindre – elanvändning

Jag har minskat procentsatsen från 93 till 80% jämfört med det ursprungliga inlägget, eftersom det är ungefär den siffran som gäller för EU-länderna. D.v.s. vi behöver minska vår energi-, råvaruanvändning och konsumtion med ca 80% för att nå en rimlig nivå, globalt sett.


El är kanske ett lite mindre problem i Sverige än i en rad andra länder, eftersom vi har tillgång till vattenkraft som är ganska OK jämfört med alternativen. Men vi använder en hel del elenergi från kärnkraft (högst diskutabelt, miljömässigt sett) och importerad kolkraftsel, som är en ren miljökatastrof. Alltså har vi all anledning att minska på elförbrukningen.


Vårt hushåll förbrukar ungefär 5000 kWh per år, vilket är ganska genomsnittligt för en familj i villa som inte värms med el. Men vi skulle alltså behöva minska till 1000 kWh/år. Det skulle innebära rejäla förändringar... men en klar ambition är att i alla fall börja minska förbrukningen, även om vi inte når målet i en handvändning.
Till att börja med kan man ju använda en del av alla de där tipsen som dyker upp i alla spara-el-sammanhang:
  • minska användandet av TV, dvd, video, datorer (snyft) och stänga av allt som står på stand by
  • byta ut glödlampor mot lågenergilampor och tända färre lampor
  • enbart tvätta välfyllda maskiner och skippa torktumlaren (det gör vi redan, vi hänger i stort sett all tvätt)
  • byta ut frys o kyl mot nya, elsnåla apparater – ett tveksamt råd eftersom det går åt en massa energi för att tillverka och transportera nya apparater och för att transportera och återvinna de gamla. Vi behåller våra apparater tills de går sönder
  • minska användandet av alla små elapparater, inklusive de uppladdningsbara: mobiler, rakapparater, min elektriska kaffekvarn, hushållsassistenten... kort sagt göra mera för hand (men den handvevade kaffekvarnen maler bara grovmalet – får väl gå över till kokkaffe)
  • planera matlagningen så man använder spisen så effektivt som möjligt
  • minska vattenförbrukningen eftersom vattenpumpen drar en hel del el (vi har egen brunn)
Men detta leder knappast till någon 80%-ig minskning. Det skulle behövas mer radikala åtgärder! En del som vi har diskuterat är:
  • stänga av kylskåpet vintertid och förvara kylvarorna i skafferiet (som är rejält kallt på vintern). Fullt genomförbart, men lite krångligt eftersom man inte når skafferiet direkt från köket.
  • ta vara på mat på annat sätt än genom att frysa den: inkokning, nedsaltning o.s.v. Det här håller vi fortfarande på att lära oss.
  • installera en vedspis och använda den till matlagning och bakning. Fullt genomförbart, här har stått en vedspis tidigare och vi har tillräckligt med egen ved. Men dyrt, med inköp och installation (kräver murare och inspektion av sotaren). Ingår dock i långtidsplaneringen.
  • installera en fot- eller handpump för vatten (inomhus alltså). Det borde gå, men vi är lite osäkra på hur det ska göras. Krångligt, men bra att ha vid strömavbrott.
  • tvätta för hand. Det finns nytillverkade handvevade tvättmaskiner, men såvitt jag vet inte i Sverige. Går naturligtvis att beställa.
Frågan är om ens det skulle räcka... Men vi börjar så smått och följer siffrorna på elräkningen. Rapport kommer så småningom.

Friday, May 18, 2007

Tillväxtmyten

I dagens GP skriver Birger Schlaug om miljöpartiets framtid nu när i stort sett alla partier har miljöfrågorna på sin agenda. Som avrundning skriver han: "Man måste våga kritisera det som förenar Reinfeldt och Sahlin: jakten på ekonomisk tillväxt och uppbärandet av det konsumtionssamhälle som manar fram klimatförändringar och annan miljöpåverkan." Och det är ju bara att hålla med. Tanken på den ständiga tillväxten och den ständigt ökande konsumtionen är just bara det: en tanke. Det finns ingen naturlag som säger att ett samhälle ständigt måste ha en ekonomisk tillväxt. Det är en tankefigur, en kulturell konstruktion, som dessvärre hotar att skada hela vår jord ohjälpligt och kanske, om det går riktigt illa, utplåna hela mänskligheten. (Jag är alldeles för optimistisk för att tro att det kommer att gå så illa. Men risken finns där onekligen.)

Tanken på det ständiga framåtskridandet har sina rötter i 1800-talet med evolutionism och industrialisering. Man börjar alltmer se tiden som linjär, hela tiden på väg någonstans, mot något bättre. Den tanken finns redan tidigare i europeisk kultur och är ju tydlig t.ex. i kristendomen – vägen mot det eviga livet. Men den har förstärkts alltmer under de senaste 100–200 åren.

Andra kulturer kan ha, och har haft, helt andra sätt att förhålla sig till tid och förändring. Man kan se tiden med en slags omvänd framtidstro, där den bästa tiden redan har varit och nu går det bara utför. Eller man kan se tiden som cyklisk, där allt går runt med årstiderna, men inte mot något nytt och annorlunda, snarare en ständig upprepning. Och förmodligen på en massa andra sätt också.

Kulturella konstruktioner och tankefigurer är svåra att förändra, även om de är aldrig så destruktiva. Men det går. Frågan är om vi är beredda att göra det. Men om fler tänkte som Birger Schlaug och framför allt omsatte tankarna i handling så skulle det i alla fall kunna gå åt rätt håll. För om vi inte vågar ta avstånd från politiska och samhälleliga "heliga kor" så kan vi aldrig förändra något. Och då går det sannolikt åt pipsvängen med oss!

Wednesday, May 16, 2007

Nittiotre procent mindre!

Utsläpp av växthusgaser m.m. alltså. Sharon har en rejäl utmaning på sin blogg – en utmaning som får det mesta att blekna i jämförelse. För att komma ned på en utsläppsnivå som är rimlig i förhållande till vad länder i tredje världen förbrukar – och behöver förbruka för en anständig levnadsnivå – och i förhållande till vad jorden kan tåla, så borde genomsnittsamerikanen minska sin förbrukning med 93%!! Europeer släpper ut något mindre än amerikaner, men fortfarande absurt mycket. Säg att vi, på ett ungefär, skulle minska med 80–85%. Det är nästan ofattbart mycket och skulle innebära en radikalt förändrad livsstil. Inte nödvändigtvis sämre, men mycket annorlunda.

Sharons utmaning går ut på att minska förbrukningen till 7% av USA:s genomsnitt på följande punkter, antingen genom att sluta använda vissa saker eller genom att använda förnyelsebara råvaror och dito energi:

  • Elektricitet
  • Bensin/diesel
  • Uppvärmning
  • Matenergi (den energi som går åt till att odla, förädla och transportera mat)
  • Vatten
  • Konsumtionsvaror
  • Avfallsmängd
Skulle du kunna göra samma sak? För oss i Sverige skulle det röra sig om att gå ned till kanske 15–20% av genomsnittlig förbrukning. Här hemma skulle det innebära stora förändringar på vissa punkter (bilkörning), mindre på andra (matenergi). Jag har dock inga siffror på hur det svenska genomsnittet ser ut, men det måste väl gå att hitta?! Egentligen vert jag inte riktigt hur vår egen förbrukning ser ut heller, pinsamt nog. Man kanske skulle få överraskningar åt alla håll om man började räkna...
Nu ska jag till jobbet, men jag lär återkomma till det här ämnet. Dagens asgarv: Reinfeldt är i USA och ska diskutera klimatfrågor med Busken. Tror de ens själva att någon tar dem på allvar??

Sunday, May 06, 2007

Köksträdgården – lägesrapport

Nu börjar det se bra ut i trädgårdslanden. I år har vi hittills sått/satt följande:

lök: gul, röd, schalotten
potatis. tidig och medeltidig
morötter och palsternackor
gråärter, märgärter, sockerärter
bondbönor
diverse gröna blad, mangold
majrova och kålrot
röd- och gulbetor

Det mesta har kommit upp fint. Morötterna är lite tveksamma, liksom betorna, och mangolden syns inte än. Inomhus har jag sått tomater, chili, broccoli (ska snart ut), knölfänkål, salladslök, pumpa, vintersquash och sommarsquash. När det blir riktigt varmt ska de ut, men knappast före början av juni. Då ska också vaxbönor, gröna bönor och rosenbönor i jorden.

Senare i sommar tänkte jag så grönkål för övervintring och kanske mer broccoli. I fjol hade vi ett elände med kållarver, trots täckning med fiberduk. I år tänkte jag prova att så kålen såpass sent att man kanske klarar sig undan den värsta anstormningen av larver. Kålen växer ju också bra under hösten och kan vi bara skydda grönkålen från rådjuren så kan det bli tidig vårmat också.

Utöver det sådda och satta har vi också perennerna som snällt kommer tillbaka år efter år (hur bekvämt som helst): trädgårdssyra, piplök, rabarber, persilja som övervintrar eller självsår sig och de flesta örtkryddorna (det är alltid något som inte klarar vintern, i år var det flera timjanplantor som dog).

Jämfört med i fjol ligger vi ett par veckor före med det mesta. Om vi slipper de värsta frostnätterna nu, så kan det bli en fantastisk odlingssäsong (även om det är lite obehagligt att det antagligen beror på växthuseffekten...)


Improviserat "växthus" för småplantor



Gråärter på rad


och bondbönor, med kålrötter och majrovor bredvid



och så lite blomsterprakt också!

Saturday, May 05, 2007

Ta makten över maten!

Sharons blogginlägg om mat och demokrati fick mig att börja fundera på vem som egentligen har makten över vad vi stoppar i oss. Är det du själv eller någon annan som bestämmer vad som ska stå på matbordet? Hur fria är vi, när vi är beroende av livsmedelsindutrin för att få vårt dagliga bröd? En livsmedelsindustri som prånglar ut den ena produkten mer märklig än den andra och försöker få oss att tro att det är MAT (läs innehållsförteckningen på nästan vilken förpackad matprodukt som helst - vill du äta den sen?).

Det enda sättet att VERKLIGEN stå fri i förhållande till livsmedelsindustrin är förstås att producera sin egen mat. Det är möjligt för många, men naturligtvis inte alla. Lite svårt om man bor i en lägenhet i stan (fast det finns ju odlingslotter). Men varje egenodlad potatis, kryddplanta på fönsterbrädet, lingonsylt av egenplockade bär och kantarell i svampkorgen är lite av en självständighetsförklaring.

Man kunde önska att det fanns fler möjligheter att skaffa bra mat för den som inte kan odla själv, eller föda upp köttdjur. Att varje livsmedelsbutik hade frukt och grönt från lokala odlare. Att det var lättare att köpa kött direkt från uppfödaren. Att det fanns gott om gårdsbutiker och lokala grönsakshandlare på torgen. Att man kunde avskaffa alla mellanled och "förädling" av mat, som ofta bara innebär att man fördärvar en bra råvara (det finns förstås lysande undantag - goda charkuterier t.ex. Eller ost).

Riktigt fri blir man den dag man kan spara och ta tillvara överskottet så att man har mat hemma också de dagar och tider det är svårt att få tag på bra mat. Bor man i eget hus har man möjlighet att ha flera frysar, man kanske har ett stort skafferi eller t.o.m. matkällare. I moderna lägenheter är allt detta bortrationaliserat. Men en frigolit-isolerarad låda på balkongen för potatis och rotfrukter kunde man kanske ha? Eller varför inte bygga hus med rejäla matkällare till varje lägenhet?

Det behövs förstås också kunskap om hur man tar vara på mat. Recept på sylt och inläggningar finns i de flesta baskokböcker. Men där står sällan hur man kokar in frukt och grönt, hur man torkar kött eller saltar in mat. Gamla kunskaper som är på väg bort. Eller – är vi på väg att få en renässans för den ädla konsten att producera och ta vara på sin egen mat? Man kunde ju hoppas...

Tuesday, May 01, 2007

Sparris!

Hurra, jag har fått en sparrissäng :-)) Det har jag velat ha i åratal, mest för att det är så gott med sparris, men så är det på något sätt en rolig grej också. Och perenna grönsaker är aldrig fel. Så nu har jag en smal bädd i kanten av köksträdgården med 7 sparrisplantor, inte så många, men det går ju att utöka.

Det är lite pyssel med att anlägga en sparrissäng. Först ska man gräva ett rejält dike på en 30–40 cm, plocka bort sten och ogräsrötter och bottna med gödsel och lite jord. Sen ska man sätta plantorna i diket och fylla på med jord så det täcks. Vartefter som skotten växer fyller man på mera jord tills man är uppe på rätt nivå. Och så fär man inte plocka ett endaste litet skott förrän tredje året! Definitivt ett långtidsprojekt, men också ett sätt att ännu tydligare markera för sig själv att "nu ska vi stanna här". Inget mer flyttande om vi inte blir absolut tvungna av nåt närmast katastrofartat skäl!!

Samma sak gäller för skogsträdgården också – det kommer att ta åratal innan det blir som vi har tänkt och just nu är det bara ett antal spridda buskar, ett potatisland, en massa tidningspapper och täckmassa och framför allt en massa planer. Men om tio år så...

Sparrissängen är ett resultat av gårdagens utflykt till Rångedala utanför Borås, en av mina favvo-plantskolor. Vi köpte också en björnbärsplanta, ytterligare en svartvinbärsplanta och så två rosa luktpioner och tre regnbågslupiner, bara til lyst.

Dagens mat: hembakade pitabröd på dinkel, välkryddad fräst köttfärs (lamm+kalkon), tsatsiki, tahinisås och blandade grönsaker.

Dagens fika: en kaka med årets första rabarber, den står i ugnen och luktar gott!