Sunday, November 16, 2008

Våra örter

Vi har en fullständigt ostrukturerad örtodling i trädgården. Från början var det en prydlig liten örtagård. Men när det blev för mycket jobb att hålla den välskött och fin (ni vet, sådär som de är i trädgårdsböckerna) så valde vi en helt annan lösning. Flera av de perenna örterna fick flytta ihop med blommor och buskar i en lång rabatt med blandade perenner. Sådana örter som självsår sig (oregano, gurkört) får göra det och så rensar vi bort när det blir för mycket. Ettåriga örter sås där det råkar finnas plats. Myntorna har fått ett eget land på en skuggig plats där andra örter inte trivs så bra. Slutligen återstår det en liten yta där vi odlar sånt som kräver lite mer ompyssling och kanske behöver sättas på nytt varje år. Lättskött och bra!

Vi odlar flera olika örter, sånt vi tycker är gott, sånt som är vackert, som är bra för pollinerare och sånt som bara är kul! En del har provats som vi sedan har struntat i eftersom vi helt enkelt inte använde det, eller för att det inte trivdes hos oss. Med tiden har det blivit ett urval av pålitliga örter som dessutom är bra att använda på olika sätt. Jag kan ha glömt något, men den här listan täcker det mesta:

Timjan, vi har provat flera olika sorter av vanlig timjan och av backtimjan. Mina favoriter är helt vanlig timjan och så citrontimjan. Men ingen timjan trivs riktigt bra här. Det är så eländigt fuktigt vintertid att den mer eller mindre ruttnar bort och måste sås eller sättas på nytt varje vår. Nästa år funderar jag på att göra en specialbädd för timjan och andra fuktkänsliga örter, upphöjd med mycket grus och kanske lite kalk i.

Oregano, till tomatsås och pizza. Vi odlar mycket mer än vi använder, den självsår sig och sprider sig över hela trädgården. Ibland får man rensa ganska handgripligt. Men bina älskar oregano, så för det mesta får den hållas. Vi har en sort med gröna blad och en med gulaktiga, båda är goda.

Mynta, till te, tzatziki, taboulleh och annan medelhavsinspirerad mat. Växer vildsint, omöjlig att utrota och överlever det mesta. Jag har några olika sorter: pepparmynta, grönmynta, chokladmynta som alla smakar lite olika. Grönmyntan är kanske den mest allsidiga, åtminstone att ha i mat. Med tiden hybridiserar de olika sorterna med varandra, så det kan bli lite vadsomhelst i myntalandet. Det är bara att acceptera, eller så får man sätta nya plantor med ett par års mellanrum.

Citronmeliss, till te eller att smaksätta dricksvatten med. Jag har också lagt några kvistar i brännvin, men det är inte avsmakat än. Växer ohämmat överallt, kommer tidigt på våren och de små vita blommorna är mycket populära bland insekterna.

Dragon, god till fisk- och äggrätter, men pröva också i en svampsås! Lättodlad, man sätter en planta och så växer den snällt. Efter några år får man dela den, när den blir för gles i mitten. Den kommer tillbaka tidigt på våren, just när man behöver lite färskt grönt.

Körvel, dansk. Den har en fin, lite anisaktig smak och passar bra i en nässelsoppa tidigt på våren. Självsår sig och är tämligen problemfri.

Rosmarin, till alla goda lammrätter. Den vill ha det torrt, varmt och soligt. Det finns folk som lyckas övervintra rosmarin i södra Sverige, men jag har aldrig lyckats, inte ens vid en husvägg i zon 1! Så jag köper en planta eller två på våren och så använder vi den under sommaren. Ibland lyckas jag t.o.m. komma ihåg att torka till vintern...

Salvia, till alla rätter med griskött men också till te. Den är lättodlad och blir en liten fin buske med tiden. Vackra blålila blommor, som insekter uppskattar. Det finns olika sorter, jag tycker den vnaliga är lättast att odla och bäst i smak. Men jag har också en brokbladig variant som är väldigt fin att se på.

Malört, att lägga i brännvin till egen bäsk, som är många gånger godare än Systemets bäsk (den är inte alls bra). En liten dos bäsk lugnar en orolig mage. Malört har också använts till att bekämpa insekter inomhus, men det har jag inte provat.

Åbrodd är släkt med malörten men har en mildare, parfymerad doft. Den är lätt att odla och mycket lätt att föröka – man sätter ett skott i vatten och det får nästan ofelbart rötter. Jag odlar den bara för att den luktar så gott och är fin att fylla ut buketter med.

Gurkört har fina blå blommor som är goda att ha i en sallad. Mycket populär biväxt som självsår sig och sprider sig lite varstans. Vi låter den hållas, den lockar nyttiga insekter till olika delar av trädgården.

Libbsticka är en bra smaksättare i grytor och soppor, bladen smakar lite buljong-selleri-aktigt. Om den trivs, blir den en jätteplanta så man får tänka till lite innan man planterar den. Annars är den mycket lättodlad.

Persilja gror långsamt, men har den väl tagit sig så har man den. Den är tvåårig och låter man den fröa av sig så kan den självså sig. Här har vi persilja som har stått på samma plats i flera år. Den slätbladiga är min smakfavorit, även om den krusbladiga kanske är mer dekorativ. Men man kan ju odla båda!

Dill kan också vara lite trög i början, men har man väl fått den att trivas på ett ställe så självsår den sig glatt. Eftersom den är lite kinkig med växtplats, så är det en god idé att låta den växa där den vill. Då har man dill för många år framöver.

I senare inlägg: att göra te av örter och örter som medicin

7 comments:

Miranda said...

Jag känner igen allihop, men den danska körveln har nog gått ut här ... och libbstickan råkade maken meja ner med röjsågen. En elelr två gånger reste den sig på nio, men nu är den tyvärr utgången och jag planerar att så en ny rugge nästa år (och märka ut den bättre).
Malört har jag som självsår sig flitigt, men vi är inte så flitiga snapsdrickare här så vi gör inte av med så mycket.
Funderar på om jag har någon som inte du tar upp ... du nämner inte gräslök, men det utgår jag ifrån att du har!? Och lavendel? Vi har lavendel både i kakor och i örtte. Ringblomblad strör vi i badkaret eller fotbad. Till min kryddväxtodling räknar jag också koriander och basilika som jag inte vill vara utan.

Christina said...

Gräslök har vi såklart, den kanske jag mer räknar som grönsak, liksom piplök. Lavendel trivs inte så bra här, jag har försökt (det är zon 4).

Basilika är samma problem, inomhus trivs den inte och ute blåser/regnar den sönder. Eller blir uppäten. Men nästa år, när växthuset är på plats, då ska jag odla basilika och tomater i massor! Koriander har jag inte provat, faktiskt. Använder du den färsk, eller torkar fröna?

Ringblommor självsår sig lite varstans, de räknar jag mest som ogräs ;-) Jag gör ringblomsolja till salva som är mjuk och snäll mot ömtålig hud.

Miranda said...

Oj, är lavendel så kinkig? Eller: Har ni zon 4? Jag trodde 3 ...
Jag har haft koriander om har gått i frö, men har inte hittat något sätt att tröska den och dessutom var den ganska svartnad vid det laget och det är ju faktiskt svamp ... de har gått till utsäde. Så behöver man inte snåla. :-)
Isop då - går det som lavendelsubstitut?

Har du recept på ringblomssalva nånstans?

Christina said...

Lavendel är nog mest fuktkänslig och gillar inte kombinationen av fukt och kyla, tror jag. Iaf så dör den varje vinter. Nu har jag nästan slutat försöka.

Isop är vacker och tålig som kantväxt, fast jag använder den bara till det.

Recept på ringblomssalva kommer!

www.jordochdjur.se said...

Dill har jag svårt att lyckas med. Jag har provat att så på flera ställen i trädgården men jag får bara upp några enstaka plantor. Vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt nästa år?

/Monica

Miranda said...

Jag har lyckats fint med dill en gång när jag sådde den veckan efter midsommar (i Skåne).
Man kan också ta en näve dillfrön och kasta upp i luften och låta dillplantorna välja plats själva.
Persilja låter jag självså sig efter behag, det kanske funkar med dill också!
Lycka till!

Cecilia said...

Hej! Åbrodd!!! Det har jag inte haft sen vi bodde i Vi. Kan du komma ihåg att göra en lite planta till mig till våren? Det luktar så fantastiskt gott!