Monday, December 29, 2008

Att våga släppa taget

Ibland måste man våga släppa taget om sådant som inte fungerar. Våga gå vidare och tro att något nytt kan växa ur det gamla, som när ormen ömsar skinn.

Efter flera år fruktlösa försök att reparera att trasigt förhållande har min sambo och jag bestämt oss för att gå skilda vägar. Vi har försökt om och om igen att hitta tillbaka till varandra, men hur vi än burit oss åt har det aldrig blivit riktigt bra. Vi kan vara vänner och leva i någonsorts resonemangsäktenskap, men det är inte det vi behöver. Och det tar så mycket energi att leva i ett inte fullt fungerande förhållande att det inte blir mycket över till annat. Framför allt blir barnen lidande av att de vuxna inte orkar och förmår vad de borde.

Jag behöver mycket mer av kärlek och närhet än vad jag haft de senaste åren och jag behöver få ge av min egen kärlek till någon som vill och förmår ta emot den. Jag behöver finna ro i mig själv och hitta min egen väg i livet, ensam eller tillsammans med någon som vill vandra den med mig. Och även om det alltid är sorgligt när saker går i kras och inte blev som man ville, så finns det ändå mycket av lättnad och förhoppningar inför framtiden i det som sker.

Rent praktiskt kommer jag och barnen att bo kvar här i huset och jag hoppas det ska fungera ekonomiskt. Deras pappa letar boende i rimlig närhet härifrån för att kunna vara en så stor del som möjligt i deras tillvaro.

Ni som känner oss - var inte ledsna för vår skull. Det kommer att bli jobbigt ett tag och jag kommer att vara ledsen och säkert kommer jag att behöva gråta ut hos någon vän. Det är ju det man har dem till, inte sant? Bloggen blir kanske en smula försummad ett tag. Men jag har stora förhoppningar om att detta blir bra när det praktiska löser sig och vi får ordning på våra nya liv.

Men tänk gärna på oss en smula!

Friday, December 26, 2008

Lästips i juletid

Från Restoring Mayberry, om att se sitt barn växa upp i en värld med Peak Oil och global uppvärmning och ändå behålla hoppet.

"I want to spare my daughter this. I want to instill, to whatever extent a father can, the high and driving Spirit, the sanguine craving to restore. Of course it is too late to change everything, and always has been. Everything is too big. But each of us can do something where we are, and there are millions of us.

We could look at the world's troubles and sink into grief, as we could when a fire sweeps through a forest or a flood wipes away a city. But forests and populations generally come back, sometimes better. We can mourn for the already extinct species, lakes and forests as we mourn our dead, but as long as we remain alive we are greater than grief. Nature will return, and with our help can return in time for our species to appreciate."

Läs hela inlägget här!

Wednesday, December 24, 2008

GOD JUL!

En god jul önskar jag alla er bloggläsare, kända som okända, familj, vänner, alternativkompisar och arbetskamrater! Hoppas ni får det lugnt, roligt och mysigt. Nu tar bloggen jullov och återkommer någon gång nästa år.

Monday, December 22, 2008

Jodå, bloggen lever...

...och jag också. Men det är stiltje just nu, det verkliga livet har första tjing på min tid och uppmärksamhet och det behöver mycket av den varan just nu. Så småningom återkommer jag.

Wednesday, December 17, 2008

Tidens tand

Någonstans på Hisingen en grå decemberdag. Här bodde människor på stenåldern, men också för bara några decennier sedan, kanske när jag var barn. Så fort det mesta försvinner och så lite som blir kvar. En trappa som leder till ingenstans. Några järnkrampor som kanske höll fast en flaggstång. Resterna av en kamin som en gång värmde huset. Husgrunder, snart övervuxna av gräs. Vad blir kvar efter oss en gång?









Wednesday, December 10, 2008

Ekohjälte - och en del ledsenhet

Malin på Ekoblogg har utnämnt mig till ekohjälte. Jag tackar och bugar för denna utmärkelse och rodnar lite klädsamt. Bloggosfären är full med folk som skriver på samma tema som jag och jag känner ofta att jag har hur mycket som helst att lära. Men om någon har lite nytta av mina utläggningar här, så blir jag förstås jätteglad!

Som ni har märkt så är det lite stiltje här. Det händer mycket i det verkliga livet utanför bloggosfären som kräver tid och uppmärksamhet och jag varken hinner eller orkar skriva så mycket. Det mesta är bra och intressanta saker, men just nu är jag lite ledsen. En god vän till mig har förlorat sitt hus och sina två katter i en brand. Det är så fruktansvärt tråkigt för honom och det väcker en massa otäcka minnen hos mig, eftersom mina föräldrar förlorade sitt hus på samma sätt för många år sedan. Jag vet något om hur det känns...

Det är också lite av en självhushållares värsta mardröm. Många av oss eldar med ved i större eller mindre utsträckning och för det mesta går det ju bra. Samtidigt behövs det bara ett litet misstag, en stunds ouppmärksamhet för att en katastrof ska inträffa. Och att förlora sitt hus innebär ju så mycket mer än bara hus, möbler och kläder – det är matförråd, fröer och plantor, redskap och verktyg, alla handböcker och gamla nummer av Åter, allt det där praktiska som man använder för att leva sitt självhushållarliv. Mängder av investerad tid och kunskap som går förlorad och som är svår att ersätta, oavsett hur bra försäkring man har. Inte lätt att börja om.

Som arkeolog hittar man ofta rester av hus som har brunnit ned en gång för länge sedan. Det förkolnade resterna finns kvar länge i marken, liksom sönderbrända föremål som blivit kvar. Då och då tillåter jag mig att kliva ur min professionella och lite kyliga roll som undersökare och fundera kring hur det gick för dem som bodde i huset. Kom alla ut? Hur gick det för djuren? Vart tog människorna vägen, fick de hjälp eller inte? Orkade de börja om på nytt? Vad betydde de förlorade tingen för dem – den svartnade skärvan av en tallrik som jag håller i min hand, var det bara något att äta på eller bar den på viktiga minnen för någon en gång? Bränder väcker känslor, då som nu.

Var rädda om er!!

Thursday, December 04, 2008

Lästips - ny bok

Lena Israelsson har kommit med en ny bok: Klosterträdgårdar. Himmelska platser på jorden. En vacker bok som innehåller beskrivningar av olika klosterträdgårdar i Europa som hon besökt och tips på kloster man själv kan besöka för att bo en tid. Men boken innehåller också intressant läsning om ekologiska odlingsmetoder (där klostren verkar ligga väl framme) och om användningsområden för olika örter. Kan varmt rekommenderas!

Sunday, November 30, 2008

Örtmediciner och andra huskurer

Det ska sägas med en gång: jag är bara en glad amatör när det handlar om att använda örter och annat från naturen till att hela och läka. Men ämnet fascinerar mig och jag försöker hela tiden lära mig något nytt. Kanske kan jag bli en klok örtagumma på riktigt gamla dar :-)

En del enklare huskurer använder jag förstås här hemma. Utöver sådant jag plockar och torkar själv, köper jag en del eteriska oljor och prövar olika sätt att använda dem. Det jag skriver om här är bara sådant jag testat själv och som fungerar för mig och min familj, jag garanterar inga resultat för någon annan, eftersom man reagerar olika på växter, precis som man kan göra på skolmedicinens läkemedel.

Magont kan ju bero på flera olika saker. Virus, dålig mat, stress, uppkördhet av fel sorts mat (eller för mycket) o.s.v. Har man en rejäl magsjuka är det bästa att bara låta den ha sin gång och tillföra mycket vätska. Det finns ju färdig vätskeersättning att köpa, men man kan också blanda sin egen. När magen börja lugna ned sig kan det hjälpa med te på mynta, smaksatt med lite honung. Myntan dämpar illamående och uppkördhetskänslor, honungen höjer blodsockret lite så man piggnar till en aning. Det kan också fungera mot stressmage, även om man naturligtvis måste göra något åt orsaken till den också!

Uppkördhet och illamående kan också dämpas med en matsked bäsk (malörtsbrännvin) eller med avkok på torkad rölleka. 1 msk torkad rölleka i en tekopp vatten, koka upp och låt dra några minuter. Det är mycket beskt, men lugnar magen effektivt.

Mot oro och lindrig depression finns det ju preparat på johannesört att köpa. Jag kryddar brännvin med johannesört i stället. Om det hjälper vet jag inte, men det smakar gott och gör ingen skada i måttliga mängder. Man tar de gula blommorna precis när de slår ut, lägger i en burk och fyller på med brännvin. Låter stå en vecka och silar av. Man kan dricka det som det är, eller spä ut det med okryddat brännvin efter smak. Även citronmeliss sägs hjälpa mot depression och nedstämdhet, men det har jag ingen egen erfarenhet av.

Mot oro, när man har svårt att somna hjälper humle. Man kan stoppa en liten kudde med humlekottar och ha i sängen, sägs det - jag har inte provat. Avkok på humle (se rölleka ovan) har jag däremot testat och jag tycker det hjälper mig att komma till ro på kvällen. Men det smakar beskt!!

Förkylning kan förstås dämpas med diverse huskurer. Te på timjan med lite honung i hjälper mot hosta. Mot täppt näsa kan man använda eterisk olja av eucalyptus i ett klassiskt ångbad. Fyll hett vatten i en bunke, droppa i några droppar eucalyptusolja, täck huvudet och bunken med en stor handduk och andas in den väldoftande ångan. Man kan fylla på olja ett par gånger men inte mera.

Jag har också funderat på att odla röd solhatt mot förkylning - men jag vet inte hur man använder den (någon?)

Trötta ömma muskler får hjälp av massage. En massageolja med några droppar eucalyptus eller enbärsolja stimulerar blodcirkulationen och hjälper massagen på traven. Luktar gott gör det också!

Mot lindriga eksem och torra hudpartier hjälper ringblomssalva. Det kan vara en god idé att prova det innan man tar till starkare medel. Kådsalva mot hudåkommor har jag läst om, men inte provat än. Däremot kan en droppe tea tree-olja hjälpa mot lindrigare hudinfektioner.

Sen finns ju hela aromaterapin och dess teorier om dofternas inverkan på kropp och själ. Mycket spännande - det är ju uppenbart att dofter påverkar människor på olika sätt. Det är något jag skulle vilja lära mig mera om!

Här är en amerikansk blogg av en kvinna med djupa kunskaper om örter som läkemedel. Alla hennes tips och råd går inte att använda eftersom hon bor i en helt annan miljö och klimatzon. Men jag tycker om hennes sätt att skriva och tänka. Lästips, alltså.

Friday, November 28, 2008

Tvättnötter

Jag fick några tvättnötter av en kompis för att prova vad jag tyckte om dem. Jag har bara provat dem på vanligt kulörtvätt än så länge, men det fungerar så bra att jag har beställt flera härifrån. Så nu ska jag prova ordentligt på olika sorters tvätt och olika temperaturer. Jag ska också jämföra med asklut, som vi gör av lövträaska och använder framför allt till vittvätt.

Tvättnöten är egentligen ett frö som innehåller saponiner, tvålämnen som gör rent. De växer i Indien och fraktas hit med båt, som är ett hyfsat miljövänligt fraktsätt, i alla fall jämfört med flyg. Läs med på hemsidan ovan!

Saponiner finns ju också i vår inhemska såpnejlika. Men för att kunna utnyttja den måste man gräva upp rötterna och det kan man ju egentligen bara göra om man odlar den själv. Någon som har provat?

Sunday, November 23, 2008

Örtteer

Som jag har påpekat tidigare så kommer det att vara lite glest mellan blogginläggen ett tag. Det verkliga livet behöver en hel del mental och verklig tid just nu. Jag ska försöka ta mig samman och skriva lite funderingar och idéer kring jul och julfirande så småningom, men inget julande före första advent!

Örtteer var det, ja. Jag dricker med förtjusning både vanligt te och kaffe, antagligen alldeles för mycket. Men det är ju både ekonomiskt och klimatsmart att bryta av med ett egengjort örtte mellan varven. Godast tycker jag att det blir att blanda lite olika sorter och det här är några av mina egna favoriter.

Som bas i de flesta blandningar har jag mynta och/eller svartvinbärsblad. Mynta finns ju i landet en stor del av året och svartvinbärsblad plockar jag på våren när de är späda och fräscha och torkar. Vi har flera buskar och jag plockar lite från varje. Det verkar inte som om buskarna tar någon direkt skada av det. Myntor smakar ju lite olika, den starka pepparmyntan passar kanske bäst på egen hand med lite honung, medan den mildare grönmyntan gör sig bra i blandningar.

Ofta tar jag ungefär lika delar mynta och vinbärsblad och lägger sedan till något mer för att variera smaken. Timjan är mycket gott, liksom lavendel (i små doser, annars smakar det parfym). Man kan också blanda mynta, timjan och lavendel till en smakrikt och mycket gott te.

Vanlig salvia ger ett väldigt gott te. Man skulle kunna tro att kryddsmaken skulle ta överhanden, men det bli bara gott. Använd den som den är, eller blanda med annat.

Citronmeliss använder jag färsk, men inte torkad. Jag har försökt torka den, men jag tycker den tappar väldigt mycket i smak. Så det får bli sommarte.

Det här är i stort sett de örtteer jag gör för att dricka som te. Jag tar väldigt gärna emot tips på andra goda blandningar! Sen finns det ju en rad örter som fungerar som milda huskurer mot enklare åkommor som förkylning och ont i magen. Det blir ett senare inlägg!

Thursday, November 20, 2008

Ringblomssalva

Gryning frågade efter recept på ringblomssalva, så här kommer det. Det blir en fet, mjuk salva som passar bra på torra hudpartier eller på lindrigt eksem. Jag som blir en "torris", särskilt på vintern, använder den i ansiktet, men det passar kanske inte alla. Den kan också användas på nariga läppar. Fast nu har jag köpt läppcerathylsor och ska försöka göra mitt eget cerat med bivax och olja. Rapport kommer!

Ringblomssalva
Gör först ringblomsolja: Plocka ringblommor, nyp av alla de små blombladen och torka lätt en eller två dagar i rumstemperatur. Lägg dem i en glasburk och fyll på med rapsolja (eller annan vegetabilisk olja) så det täcker. Låt stå en vecka i soligt fönster. (Om jag använder torkade ringblommor på vintern så värmer jag det hela lätt i vattenbad först och låter det sedan stå några dagar). Sila av oljan, förvara den svalt och mörkt.

Blanda 40 ml olja med 10 gr bivax i en liten glasburk (ungefär, man kan variera proportionerna till den konsistens man vill ha). Värm försiktigt i vattenbad så att vaxet smälter. Låt det svalna, rör hela tiden så salvan blir bra blandad. När den börjar svalna kan man droppa i lite eterisk olja om man vill, som parfym eller om man vill ha en speciell effekt av någon olja (men det går utmärkt helt utan doft också). Jag tar gärna lavendel och kanske lite geranium och ylang ylang. Man får ta ett par droppar i taget och sniffa sig fram till en god doft. Färdigt!

Man kan naturligtvis göra större satser, men jag gör helst lite i taget för att alltid ha fräsch salva.

Sunday, November 16, 2008

Våra örter

Vi har en fullständigt ostrukturerad örtodling i trädgården. Från början var det en prydlig liten örtagård. Men när det blev för mycket jobb att hålla den välskött och fin (ni vet, sådär som de är i trädgårdsböckerna) så valde vi en helt annan lösning. Flera av de perenna örterna fick flytta ihop med blommor och buskar i en lång rabatt med blandade perenner. Sådana örter som självsår sig (oregano, gurkört) får göra det och så rensar vi bort när det blir för mycket. Ettåriga örter sås där det råkar finnas plats. Myntorna har fått ett eget land på en skuggig plats där andra örter inte trivs så bra. Slutligen återstår det en liten yta där vi odlar sånt som kräver lite mer ompyssling och kanske behöver sättas på nytt varje år. Lättskött och bra!

Vi odlar flera olika örter, sånt vi tycker är gott, sånt som är vackert, som är bra för pollinerare och sånt som bara är kul! En del har provats som vi sedan har struntat i eftersom vi helt enkelt inte använde det, eller för att det inte trivdes hos oss. Med tiden har det blivit ett urval av pålitliga örter som dessutom är bra att använda på olika sätt. Jag kan ha glömt något, men den här listan täcker det mesta:

Timjan, vi har provat flera olika sorter av vanlig timjan och av backtimjan. Mina favoriter är helt vanlig timjan och så citrontimjan. Men ingen timjan trivs riktigt bra här. Det är så eländigt fuktigt vintertid att den mer eller mindre ruttnar bort och måste sås eller sättas på nytt varje vår. Nästa år funderar jag på att göra en specialbädd för timjan och andra fuktkänsliga örter, upphöjd med mycket grus och kanske lite kalk i.

Oregano, till tomatsås och pizza. Vi odlar mycket mer än vi använder, den självsår sig och sprider sig över hela trädgården. Ibland får man rensa ganska handgripligt. Men bina älskar oregano, så för det mesta får den hållas. Vi har en sort med gröna blad och en med gulaktiga, båda är goda.

Mynta, till te, tzatziki, taboulleh och annan medelhavsinspirerad mat. Växer vildsint, omöjlig att utrota och överlever det mesta. Jag har några olika sorter: pepparmynta, grönmynta, chokladmynta som alla smakar lite olika. Grönmyntan är kanske den mest allsidiga, åtminstone att ha i mat. Med tiden hybridiserar de olika sorterna med varandra, så det kan bli lite vadsomhelst i myntalandet. Det är bara att acceptera, eller så får man sätta nya plantor med ett par års mellanrum.

Citronmeliss, till te eller att smaksätta dricksvatten med. Jag har också lagt några kvistar i brännvin, men det är inte avsmakat än. Växer ohämmat överallt, kommer tidigt på våren och de små vita blommorna är mycket populära bland insekterna.

Dragon, god till fisk- och äggrätter, men pröva också i en svampsås! Lättodlad, man sätter en planta och så växer den snällt. Efter några år får man dela den, när den blir för gles i mitten. Den kommer tillbaka tidigt på våren, just när man behöver lite färskt grönt.

Körvel, dansk. Den har en fin, lite anisaktig smak och passar bra i en nässelsoppa tidigt på våren. Självsår sig och är tämligen problemfri.

Rosmarin, till alla goda lammrätter. Den vill ha det torrt, varmt och soligt. Det finns folk som lyckas övervintra rosmarin i södra Sverige, men jag har aldrig lyckats, inte ens vid en husvägg i zon 1! Så jag köper en planta eller två på våren och så använder vi den under sommaren. Ibland lyckas jag t.o.m. komma ihåg att torka till vintern...

Salvia, till alla rätter med griskött men också till te. Den är lättodlad och blir en liten fin buske med tiden. Vackra blålila blommor, som insekter uppskattar. Det finns olika sorter, jag tycker den vnaliga är lättast att odla och bäst i smak. Men jag har också en brokbladig variant som är väldigt fin att se på.

Malört, att lägga i brännvin till egen bäsk, som är många gånger godare än Systemets bäsk (den är inte alls bra). En liten dos bäsk lugnar en orolig mage. Malört har också använts till att bekämpa insekter inomhus, men det har jag inte provat.

Åbrodd är släkt med malörten men har en mildare, parfymerad doft. Den är lätt att odla och mycket lätt att föröka – man sätter ett skott i vatten och det får nästan ofelbart rötter. Jag odlar den bara för att den luktar så gott och är fin att fylla ut buketter med.

Gurkört har fina blå blommor som är goda att ha i en sallad. Mycket populär biväxt som självsår sig och sprider sig lite varstans. Vi låter den hållas, den lockar nyttiga insekter till olika delar av trädgården.

Libbsticka är en bra smaksättare i grytor och soppor, bladen smakar lite buljong-selleri-aktigt. Om den trivs, blir den en jätteplanta så man får tänka till lite innan man planterar den. Annars är den mycket lättodlad.

Persilja gror långsamt, men har den väl tagit sig så har man den. Den är tvåårig och låter man den fröa av sig så kan den självså sig. Här har vi persilja som har stått på samma plats i flera år. Den slätbladiga är min smakfavorit, även om den krusbladiga kanske är mer dekorativ. Men man kan ju odla båda!

Dill kan också vara lite trög i början, men har man väl fått den att trivas på ett ställe så självsår den sig glatt. Eftersom den är lite kinkig med växtplats, så är det en god idé att låta den växa där den vill. Då har man dill för många år framöver.

I senare inlägg: att göra te av örter och örter som medicin

Sunday, November 09, 2008

I hyllorna

Jag är lite dålig på att uppdatera bloggen just nu. Det är mycket annat som ska göras och tänkas på, både privat och på jobbet. Men ett och annat inlägg per vecka ska det i alla fall bli.

Idag tänkte jag lite kort komma in på vad det faktiskt har blivit av sommarens odlande och insamlande. Vad hamnar egentligen på hyllorna i skafferi och matkällare?

Sylt och saft, förstås. Vi odlar vinbär (röda, svarta, vita), krusbär, hallon, jordgubbar, smultron och amerikanska blåbär. Rabarber hamnar också i syltgrytan och så gör vi saft av fläderblommor och älgört. Vi plockar också blåbär (uselt i år) och lingon i skogen. Det blir sylt som i alla fall räcker en bit in på våren.

Vi har också torkat rabarber, jordgubbar och svarta vinbär. Mycket gott som godis eller att blanda i brödpudding, müsli, eller vad man vill. En del rabarber och krusbär kokar jag in i sockerlag. Det blir vinterefterrätt tillsammans med lite grädde eller vaniljglass när man längtar efter sommaren mitt i vintermörkret.

Som jag skrivit om förut så hamnar en del av sommarens grönsaker i frysen, men eftersom torkning är årets experiment, så har vi provat att torka squash i år (gul och grön). Särskilt den gula blir väldigt god, nästan lite söt, att äta som den är i torkat skick. Ännu har jag inte prövat att använda den i maten, men det står några burkar och väntar på mig...

Torkar örter till te och kryddor gör vi förstås (mer om örtte i ett senare inlägg). Men jag har också torkat nässlor, att smula ned i bröddeg eller till te. Och så har vi plockat mängder av trattkantareller i år och torkat.

Vitkålen har blivit till surkål, men mitt försök att syra rivna rödbetor gick inte alls bra! Det blev en slemmig geggamojja som inte alls gick att äta :-( Diverse gröna blad blir till kimchi och det kan vi nästan göra hur mycket som helst av, så gott är det!

Bland burkarna med torkat finns också gråärter, bondbönor och borlottibönor (det senare mycket lite, men ändå). Bra och mättande mat att ha hemma, bara man kommer ihåg att lägga det i blöt...

Sommarens lökskörd ligger luftigt i papperskassar i skafferiet. Som vanligt satte vi alldeles för lite, så det kommer inte att räcka så länge till... Men det är roligt med egen lök, även om det är struntbilligt i butik. Framför allt schalottenlök gåt åt i stora mängder här hemma, den är mild och mycket smakrik.

Pumpor och vintersquash är världens enklaste mat att vinterförvara - man bara tvättar av dem, torkar noga och lägger dem på en hylla i rumstemperatur (eller lite svalare) och låter dem vara ifred. Man får titta till dem då och då, det händer att någon börjar mögla. Annars är det bara att äta upp dem vartefter man blir sugen.

Ja, vad är det mera? En hel del kvar i landen, förstås, rotfrukter och kål, framför allt. Vi täcker med halm innan tjälen går ned, så kan vi skörda hela vintern. Grönkål och broccoli har rådjuren gått hårt åt, men nu har vi täckt över dem och hoppas de kommer igen till våren med nya skott. Ett land med asiatiska blad (ffa pac choi) har de inte hittat än. De kan stå hela vintern och tål flera minusgrader. Eller så tar man in dem och gör kimchi!

Sist men inte minst – det egenkryddade brännvinet! Varje år (nästan i alla fall) gör vi brännvin med bäsk (bra mot orolig mage), johannesört (mot lindriga höstdepressioner), krusbär (väldigt gott), svarta vinbär (dito) och annat vi får lust att testa. I år har jag gjort ett fantastiskt hallonbrännvin, lite sötat och smaksatt med kanel. Mums!

En annan sak: Ibland får jag lust att samla recept och idéer kring att äta lokalt och ta vara på sin egen mat i en kokbok. Skulle det kunna vara något, tror ni?

Tuesday, November 04, 2008

Frågor och svar

Jag tänkte försöka svara på några frågor från förra inlägget:

Miranda frågar om gödsling och övergödsling. Vi grundgödslar med stallgödsel, som vi har obegränsad tillgång till med flera hästgårdar som grannar. De är glada över att bli av med gödseln och vi tar tacksamt emot den. Brunnen hästgödsel kan man lägga på ganska stora mängder av, förutsatt att man har växande grödor som tar upp den. Ingen höstgödsling, alltså. På våren lägger vi på kompost och gödsel rakt av, sedan kan vi ge en extra dos om vi planterar eller sår en andra gröda som är näringskrävande, kål t.ex. På hösten får det mesta som inte äts upp stå kvar och vissna ned och det tillför ju också lite näring och organiskt material.

Under säsongen så övergödslar vi med gräsklipp. Även här har vi tillgång till grannarnas överflöd – killen i huset bredvid dumpar sitt gräsklipp hos oss. Vi har vår egen gräsmatta också, förstås, även om vi slarvar med att klippa den. Då och då klipper vi utan uppsamlare, så att gräsmattan får lite gödning.

Vi låter också grönsaksrens och -blast ligga kvar i landen, liksom en del ogräs som kan ligga och vissna ovanpå täckmaterialet.

Åsa frågar om hur och vad man ska börja med, om man nu vill börja odla. Förutsättningen är att båda jobbar och de har barn. Ungefär som vi alltså...

Det är jättesvårt att svara på, men ett enkelt råd är att börja med sådant som ni tycker är extra gott att äta färskt från landet. Det är ju ganska meningslöst att odla sånt som ingen är sugen på att äta, oavsett hur färskt och bra det är. Jag skulle föreslå de säkra korten potatis, jordgubbar, ärter och morötter. Potatis är extra bra om man vill ta upp nya land och kanske bekämpa ogräs samtidigt.

Välj en tidig potatissort, så slipper ni fundera på bladmögel och sånt. Räkna med att den är klar runt midsommar eller en bit in i juli. Köp minsta påsen med sättpotatis, läs på i nån lämplig handbok om hur man förgroddar och sånt, sätt i jorden, kupa när det behövs och gräv upp fantastiska knölar till sommaren att avnjuta med lite smör och salt! Man kan nästan inte misslyckas med potatis. Silla är en mycket god, tidig sort.

Jordgubbar: köp några plantor, sätt i jorden och plocka goda gubbar i juli. Täck med halm eller svart plast mellan plantorna (om man inte har mängder med mördarsniglar) så får man rena fina jordgubbar och slipper en hel del ogräs. Väljer man en äldre sort så kommer man att få en massa småplantor som revar sig till hösten. Dem kan man flytta till ett nytt jordgubbsland och odla ännu flera gubbar .-)

Morötter: välj en tidig sort här också (sommarmorötter). De blir skördeklara under sommaren och kan plockas vartefter man blir sugen. Och de bortgallrade minimorötterna är rena delikatessen. I samma rad som morötterna sår man några rädisfrön, så ser man var raden går och var man ska rensa. Morotsfrön tar tid på sig för att gro och det hinner komma en hel del ogräs under tiden... Rädisorna äter man upp, förstås. Mellan morotsraderna kan man peta ned några sättlökar, de trivs bra ihop.

Ärter, slutligen. Välj sockerärter, där man äter hela skidan, eller märgärter, som man spritar. Mycket gott och lättodlat. Höga sorter behöver något att klättra på. Ärter är bara att peta ned i jorden och sen växer de. Men fåglar gillar ärtgroddar, så det är klokt att täcka med fiberduk eller kanske halm den första tiden.

Squash och pumpor är lättodlade när de väl tagit sig, men kräver mycket plats och bör förodlas om man nu inte bor i Skåne. Det är alltså lite mera jobb, men väl värt det om man är förtjust i squash. En hel del vatten och gödsel vill de ha.

Hur stort ska man börja? Börja litet, så man hinner ha koll och lära sig. Vi började med två upphöjda bäddar (kanske 8-9 kvm vardera) och ett litet kryddland. Sen har det bara vuxit! Man kan också börja med några pallkragar. Att sätta några bärbuskar är ju aldrig fel heller.

Nu har ni ju gott om tid att planera - kolla runt på roliga fröbutiker på nätet, låna eller skaffa några bra böcker (allt av Lena Israelsson är bra, Åke Truedson är också ett säkert kort, i alla fall om man inte bor för långt norrut) och gå ut och planera i trädgården!

Ha det så kul!

Hur mycket blir det egentligen?

Mat från trädgården alltså. Jag har ingen aning! Ibland tänker jag att jag ska väga allt som skördas och anteckna alla burkar etc. som ställs undan. Men det gör jag ju aldrig och dessutom går det ju inte att hålla ordning på allt som äts direkt från landet - jordgubbar, små utgallrade morötter och sånt. Eller sånt man ger bort, eller byter mot annat. Det är nog ganska mycket på en sommar.

Så jag nöjer mig med att försöka hålla en ungefärlig koll på hur långt maten räcker. Det som tar slut först är sånt vi ska försöka odla mer av nästa år. Med tiden förändras ju också våra matvanor i takt med att vi äter allt mer från egen odling - då räcker det ju inte lika länge. Det är en ständig förändringsprocess.

Egentligen odlar vi inga stora ytor, även om det kan verka så när jag berättar om allt vi skördar och äter. Jag har aldrig gjort någon exakt uppmätning, eftersom vi har odlade ytor utspridda på flera ställen, mer eller mindre intensivt utnyttjade. Men om jag ska höfta till det så har vi nånstans mellan 100 och 150 kvm upphöjda bäddar, intensivt gödslade och utnyttjade, där vi ofta odlar två–tre grödor per säsong, antingen genom samodling (lök och rotfrukter, t.ex.) eller där tidiga skördar (som spenat) efterföljs av värmekrävande (som bönor).

Sen har vi ett område runt 200 kvm som vi håller på att omskapa till en intensivodlad yta, där vi i år har haft potatis, pumpor och en del kål, alltså sådant som står ute större delen av säsongen. Det är gammal igenvuxen åkermark som vi bryter upp igen med marktäckning och ogräsbekämpande grödor och allt är inte uppodlat än. Det kommer att ta några år att få den ytan lika produktiv som de upphöjda bäddarna, men när det är färdigt kommer vi att ha sammantaget kanske 300–350 kvm intensivt odlade bäddar, inklusive ett växthus som är under uppförande.

Till detta ska läggas kryddland, ett område i utkanten av trädgården där vi har jordärtskockor, flera bärbuskar och två små nysatta äppelträd som inte ger något än, men snart hoppas jag. De ska bli flera och kanske kan det bli andra fruktträd också. Vi har också goda möjligheter att plocka bär och svamp och vi får ofta äpplen från grannar med överskott – om inte annat tar vi gärna deras fallfrukt till mos.

Det är inte så mycket, men det räcker ändå en bra bit. Små intensivt odlade ytor ger en oerhört hög avkastning – man får mycket mat med en hanterbar arbetsinsats. Allt jobb kan göras för hand med enkla redskap. Det är alltså en matproduktion som är i stort sett oberoende av fossila bränslen och jag är övertygad om att trädgårdsodling av grönsaker, bär och frukt är en mycket viktig pusselbit när man ska lösa matförsörjningen i framtiden. I stort sett alla hyfsat friska människor med en bit mark att odla skulle kunna ordna i alla fall en del av sin egen mat. Och varje egenodlad potatis, morot och tomat minskar vårt beroende av storskalig, fossilberoende produktion och långa transporter.

Så hur mycket blir det då? Ja, vi äter enbart hemodlade grönsaker och bär hela sensommaren och hösten. Det vi har nu kommer att räcka åtminstone en bit in på nästa år. Sen börjar det ta slut en sak i taget och framåt vårkanten–försommaren blir det nästan bara köpemat. Redan nu har vi börjat köpa frukt, men grönsaker och rotfrukter räcker ett tag till.

Mer detaljer kring olika grödor kommer i ett senare inlägg.

Sunday, November 02, 2008

Från trädgård till vinterförrråd

Det är såhär års man börjar övergå från att äta direkt från trädgården till att äta av det man tagit tillvara under odlingssäsongen. Idag handlar ju vinterförvaring mycket om hur man fryser in olika saker. Men frysförvaring är inte bara positivt, det tar energi, utrymme och man blir beroende av el. Bor man där det lätt blir strömavbrott så behöver man nästan en generator för att klara frysmaten under längre avbrott – frysvaror klarar ett eller två dygn om man inte öppnar frysen, men sen är det kört, om det inte är minusgrader ute så man kan bära ut maten.

Vi fryser ändå in en del mat, men vi försöker också lära oss att ta vara på frukt och grönt utan frys, med äldre metoder. Trots allt har vi ju bara haft frysteknologi i ett par generationer, medan vi har vinterförvarat mat betydligt längre än så!

Det som hamnar i frysen är först och främst kött. Vi köper direkt från producenten, allstå mycket åt gången. Det mesta hamnar i frysen som det är, men vi gör också korv och köttfärs. Det spar plats att skära rent och färsa ned köttet och egen korv är jättegott!

I frysen hamnar också en del grönsaker som vi tycker blir godast så: framför allt broccoli och gröna bönor/vaxbönor. Förvällt och packat i lagom portionspåsar. Saft fryser vi in i sirapsflaskor, det är lagom mycket att ta fram åt gången och det fungerar bra så länge man inte fyller flaskorna ända upp.

Konservering i glasburk använder vi till främst sylt och äppelmos, men också till diverse inläggningar som chutney och pickles. Det fungerar bra, men det är inte helt energisnålt: man behöver burkar och lock och det går åt en hel del el och vatten när man kokar in. Men sen håller det sig mycket länge i sval källare eller t.o.m. i rumstemperatur om det kniper.

Somliga kokar in kött och grönsaker; jag vågar inte det eftersom det finns en liten risk för botulism om man inte kan få upp konserveringstemperaturen över kokpunkten (jag tror det ska var 120 grader). Det kan man bara i speciella konserveringsapparater som fungerar ungefär som en tryckkokare. Men frukt och bär går bra, liksom inläggningar med mycket salt, socker eller ättika som hämmar bakterietillväxten.

Insaltning har vi också provat på, bl.a. med bönor. Men jag tycker det är bökigt, det går at en massa salt och sen måste maten saltas ur igen innan man kan äta den. Har man mycket kött i frysen så kan insaltning dock kanske vara ett sätt att rädda köttet från förstörelse. Att ha några kilo grovsalt är ingen dum idé.

Men det roligaste att experimentera med tycker jag är de riktigt gamla metoderna syrning och torkning. I år har vi torkat jordgubbar, svarta vinbär, äppelringar, squash i skivor, ärter, bönor. bondbönor, svamp och nypon. Vi har brödlådor i kartong (såna man får gratis i livsmedelsbutikerna) där vi skurit bort botten och häftat dit plastnät i stället. De kan staplas på varandra, antingen ute en varm dag, i en sommarvarm bil eller inomhus ovanpå braskaminen och fungerar bra i all enkelhet. Däremot kan vi inte torka så mycket åt gången, för det skulle vi behöva nånslags stabilare lösning.

Syrning hade jag aldrig provat förrän i år. Det började med att jag läste om hur man kan göra kimchi själv, jag provade och det blev jättegott! Sen gick jag vidare till surkål, det lyckades vid första försöket så nu kommer i stort sett hela vår vitkålsskörd (i och för sig inte jättestor) att bli surkål – egensyrad kål smakar oerhört mycket friskare och godare än den köpta. Jag har också provat att syra rivna rödbetor. Det är inte klart ännu, men det verkar som det blir gott det också.

Syrning omfattar ju också andra traditionella tekniker – surdegsbröd, t.ex., som jag aldrig lyckas riktigt med och hemgjord yoghurt som jag aldrig prövat på. Mer kvar att lära...

Årets vinterförråd innehåller inga stora mängder med mat, men mycket smått och gott av olika slag. Och det känns väldigt bra att titta på hyllor med glasburkar fyllda med torkat av olika slag, surkål, sylt, äppelmos, inläggningar... mycket god mat blir det! Med det som ännu finns kvar därute (och som inte rådjuren ätit upp!) kan vi laga måltider med mest egenproducerat ett tag till. Framåt våren börjar det nog tyvärr ta slut...

Mer om vinterförråden i kommande inlägg: vad lagar man för mat ur förråden, hur långt räcker en liten köksträdgård egentligen och en del annat.

Wednesday, October 29, 2008

Höstlov

Nu drar jag och barnen iväg på höstlov. Vi ska hälsa på här  och om vi hinner med det också ta en titt på den här butiken i Tranås. Är tillbaka till helgen och då tänkte jag blogga lite om våra vinterförråd och vad vi lyckats ta vara på från trädgården under året som gått. 

Saturday, October 25, 2008

Se upp för karborexi!

I amerikanska media lanserar man just nu en ny typ av psykologisk störning – carborexia, vilket skulle innebära en överdriven upptagenhet med att leva grönt och minska sina koldioxidutsläpp så mycket som möjligt. Den finns naturligtvis inte som en vedertagen diagnos (ännu), men bara att man tänker så kring människor som lever som vi och många av er som läser här, är riktigt skrämmande!

Samtidigt är det ju subversivt att leva grönt. Att vägra tokkonsumera innebär att man sätter hela vårt samhällsystem i gungning, eftersom det ju bygger på en ständig tillväxt, en ständigt ökande konsumtion. Så det är klart, folk som inte ställer upp på det systemet kanske är tillräckligt galna (eller farliga...) för att behöva en diagnos!

Läs mer:

Artikel i New York Times

Inlägg på Peak Oil Blues

Sharons bemötande av artikeln i NYT

Friday, October 24, 2008

Nejdå, jag har inte försvunnit...

... bara tagit en liten paus. Den s.k. verkligheten har trängt sig på med anspråk på att bli uppmärksammad och ägnat en del tid. Men jag återkommer snart!

Sunday, October 19, 2008

Grönare liv på ett år – jag lägger ned

Det börjar kännas ganska krystat att hitta på ett grönt tips varje vecka och formulera det i skrift. Så jag låter den gröna liv-serien somna in efter ett halvår. Men såklart kommer jag att skriva om liknande saker framöver också, men det blir inte lika systematiskt.

Idag är det en solig höstdag och det är kanske en av årets sista pyssla-i-köksträdgården-dagar. Nu är det inte så mycket kvar att pyssla med, nattfrosten har tagit de ömtåligare växterna och resten får bara stå kvar och ätas upp vartefter. Men jag såg i morse att rådjuren har börjat äta av grönkål och broccoli, så jag får gå ut och hägna in och täcka över. Annars handlar det mest om att ta upp resten av potatisen och att vintertäcka landen vartefter jag tömmer dem. Sen kan vintern komma bäst den vill!

Friday, October 17, 2008

World Food Day

är det den 16 oktober varje år. Med anledning av det har Sharon ett (som vanligt) intressant och viktigt inlägg om matlagning och om att ta tillvara mat, en konst som är lika viktig som att odla maten. Det är egentligen inte brist på mat, globalt sett (ännu i alla fall) men hunger och svält blir följden när enorma mängder mat aldrig blir ätna eftersom de förstörs i förvaring eller transport. Eller slängs bort i butikerna för att de inte blir sålda (butikerna tar ofta in mer än de räknar med att sälja för att inte få tomma hål i hyllorna. Det som inte säljs hamnar i sopcontainrar!).


Och även mat som köps hem går till stor del till spillo. Jag har skrivit om det förut och jag tjatar igen: runt en fjärdedel av all mat som köps hem och lagas till i hushållen blir aldrig uppäten utan hamnar i soporna, eller i bästa fall i komposten. Det är ett slöseri som är fullkomlig vansinnigt och som delvis beror på okunskap. Många vet inte hur de ska använda rester, eller hur man ska avgöra om maten har blivit dålig eller inte – man stirrar sig blind på bäst-före-datum i stället för att använda smak och lukt.

Många tänker kanske inte heller på att man man "förädla" råvaror på olika sätt för att förlänga hållbarheten. Använda övermogna bananer i en kaka, vispa den gamla grädden till smör eller torka grönsaker när man köpt för mycket. Tror jag ska återkomma till detta lite mera i kommande inlägg.

Läs mera om World Food Day:

FN:s sida

Dystra nyheter från euronews

AllAfrica

Wednesday, October 15, 2008

Utmaningen dag 18

Såhär drygt halvvägs in i månadens utmaning – att köpa så lite mat som möjligt och utnyttja trädgården och matförråden så mycket som möjligt – kan det vara dags att summera lite. Det har faktiskt gått ganska bra. Vi har naturligtvis köpt en del mat, men även om jag inte räknat ihop månadens matutgifter ännu så är jag ganska säker på att de är betydligt lägre än vanligt.

Vi har köpt framför allt mjölkprodukter (mjölk, yoghurt, smör, ost). Det går åt en del sånt och det är ju svårt att ha i förråd, utöver smör som håller sig ett tag i frysen. Vi har köpt jäst för att kunna baka, ägg, en del frukt, lite honung, en del pålägg (sambon har oftast mackor med till jobbet), lite frukt och några goda kryddiga korvar att pigga upp grönsakerna med.

Annars har vi varit ovanligt noggranna med att utnyttja trädgården. Så här års är det lätt hänt att man börja släppa taget och inte riktigt hänger med och så plötsligt är det något som har vissnat, eller blivit rådjursätet, eller förstört av någon annan anledning. Nu har vi i stor utsträckning planerat måltider efter vad som behöver ätas upp och då blir man helt plötsligt mycket ordentligare! Vi har också fryst in (framför allt broccoli), tagit in till torkning (t.ex. squash) och syrat (egen surkål, jippi!!). Så har vi fått en hel del äpplen av vänner och bekanta, gjort äppelmos och torkat äppelringar. Och ätit en massa äppelpaj :-)

Även matförråden har utnyttjats. Det börjar gapa tomt i hyllorna med torrvaror och en frys har vi tömt och ska frosta av.

Vad har vi ätit då? Mycket vegetariskt, eftersom vi hade väldigt lite kött kvar i frysen. Potatis på alla upptänkliga vis – mos, klyftpotatis, vanlig kokt, potatissoppor. Ugnsrostade rotfrukter. Böngryta. Mängder av hembakat bröd. Wokade grönsaker till ris eller nudlar (barnen äter nästan vadsomhelst om det är wokat). Indisk-inspirerade rätter, i huvudsak grönsaker och rotfrukter i kryddstarka curryblandningar. Surkål med de sista hemlagade lammkorvarna ur frysen. Omelett med diverse rester i.

Äppelmos med mjölk, hemlagad müsli eller gröt till frukost och mellanmål. Brödpudding och pannkakor med egen sylt.

Några saker har visat sig vara ovanligt användbara att ha i förråd, utöver självklarheter som mjöl och ris:
* alla slags kryddor
* kryddsåser, currypasta och liknande = snabbfixade kryddstarka grönsaksrätter
* tomatkonserver; krossade och passerade tomater ffa = snabba pastasåser
* lite godsaker som oliver, choklad, honung

Några saker har också visat sig vara svåra att klara sig utan att köpa regelbundet. En del av dem är också dyra och svåra att byta ut mot annat:
* mjölk och yoghurt, vi använder en hel del sånt – inte dyrt, men går knappast att ha i förråd eller byta ut mot annat
* jäst – man kan använda torrjäst, men det är knepigare. Eller så kan man vara ordentlig med att göra surdeg och hålla den vid liv.
* ost – gott, användbart men ruskigt dyrt!
* pålägg – dyrt och inte särskilt hälsosamt, men vad ska man ha på frukost- och matsäcksmackorna om man slutar köpa ost, skinka, korv, kaviar etc. En onödigt stor men svårjobbad post i matbudgeten (leverpastej är billigt, men det är mest jag som gillar det).

Vi fortsätter på det här viset tills barnbidraget kommer, sen ska jag fylla på förråden igen. Och så ska vi försöka få tag på näruppfött ekologiskt kött att fylla den tomma frysen med. Nu har vi i alla fall haft en bra anledning att fundera lite extra på vad vi äter, vad det kostar och vad vi kanske kan ändra på.

Sunday, October 12, 2008

Boktips

Jag hittade en nyutkommen bok på biblioteket som fångade mitt intresse. Det var inte mitt fel. Om konsten att ta ansvar av Ann Heberlein, som är teolog och forskar i etik. Heberlein skriver om något som är ganska vanligt idag, att man inte tar ansvar för saker som man faktiskt är skyldig till och delaktig i. Att det är väldigt vanligt att skylla på diverse omständigheter som på något sätt skulle ursäkta att man gjorde fel. Som mobbaren som försvaras av skolpersonal med att det inte är hans fel att han mobbar, eftersom han ju kommer från besvärliga familjeförhållanden. Eller kvinnan som känner sig "deprimerad" och därmed skulle ha rätt att vara sjukskriven från jobbet (vi talar alltså om en känsla, inte om en klinisk depression). Men en förklaring till ett beteende är ju inte detsamma som en ursäkt eller en friskrivning från ansvar. Det personliga ansvaret kvarstår, även om man haft en dålig uppväxt eller vantrivs på jobbet.

Heberlein skriver framför allt om ansvar i relationer människor emellan. Men jag ser förstås en parallell i vårt förhållande till klimat- och miljöfrågor, eller varför inte den pågående ekonomiska krisen. Det är så lätt att strunta i det ansvar man faktiskt har som människa och i stället skylla ifrån sig. "Det är inte mitt fel det här med den globala uppvärmningen, det är kineserna som borde stänga sina kolkraftverk". "Om folk i tredje världen inte skaffade så många barn så skulle jordens resurser räcka till alla". "Varför ska jag minska på mitt bilkörande när Indien bygger en massa motorvägar". "Jag vet att flyget släpper ut en massa koldioxid, men jag behöver faktiskt komma iväg till sol och värme ett tag". "Det är inte mitt fel att jag lånat en massa pengar till rörlig ränta för att renovera köket." "Bankerna borde ta sitt ansvar och inte låna ut pengar sådär lättvindigt." "Finansbolagen har slarvat bort mina sparpengar."Och så vidare...

Men det spelar liksom ingen roll vad "alla andra" gör. Det är likt förb-at du och jag som gör valet att köra bil eller låta bli, låna till konsumtion eller låta bli, spara på el eller slösa, köpa aktier eller inte. Oavsett hur mycket koldioxid Kina släpper ut eller hur lättvindigt bankerna slänger lånepengar efter oss så kvarstår just mitt ansvar, och ditt, för vad vi väljer att göra. Människor har självklart olika handlingsutrymmen och olika grundförutsättningar. Men det grundläggande ansvaret finns ändå där.Vi är inga offer för omständigheterna, vi är fria människor som kan ta ansvar för vad vi gör. Och det måste vi göra om vi ska klara klimatkrisen, som är mångdubbelt värre än finanskrisen, även om media hojtar betydligt högre om den.

Läs gärna boken, den väcker onekligen funderingar!

Friday, October 10, 2008

Finanskris, eller nåt...

Media skriver med mycket stora bokstäver om finanskrisen. Jag inser att den naturligtvis på en massa sätt berör mig och min familj också. Ändå känns den väldigt långt borta. Vi har nånslags trivsam grundtrygghet här i ett hus med hanterbara bostadslån, inte en massa konsumtionslån, hyfsat säkra inkomster och gott om mat i trädgård och förråd. Mycket kan krascha och gör det kanske också. Men vi kan också klara av ganska mycket och ändå ha tak över huvudet och mat på bordet. Det känns bra, inte minst för barnens skull.

Idag ska jag bära in ved, plocka in en massa broccoli, lägga skivade äpplen på tork och packa över surkålen i glasburkar. Kanske hinna sticka mer på sonens strumpor. En annan värld, långt från räntor...

Thursday, October 09, 2008

Vattenkraft då och nu

Sol och vind är på tapeten som miljövänliga energikällor. Men småskalig vattenkraft har använts i vårt land i tusen år eller mer. Inte bara till mjölkvarnar, man har använt vattnets energi till att driva sågverk, vadmalsstampar, järnbruk och allt möjligt. En hel del av Sveriges tidigare industrialisering har vattenkraften att tacka för sin existens. Spåren av den finns kvar lite varstans ute i skog och mark – kanske en del av de gamla kvarnfallen skulle kunna återställas varsamt och användas till att producera elkraft?

En gammal kvarnruin kan skymtas på andra sidan åfåran. Bara stengrunden finns kvar.

Det stilla vattnet i dämmet ovanför en lite större anläggning, nu helt övergiven och övervuxen.


Samma plats – från andra hållet. Det är fascinerande mycket kraft i det strömmande vattnet. Stengrunden till kvarnen syns ännu, men hur länge till?


1900-talets anläggningar var större och rejälare. Här drev man ett sågverk med vattenkraft långt in i förra seklet. Nu är här ett museum...



Nytt och gammalt sida vid sida. Den gamla mjölkvarnen har byggts om och är nu ett litet kraftverk som ger el till bygden och t.o.m. ett litet överskott att sälja. En möjlig väg att gå också för andra liknande platser?

Wednesday, October 08, 2008

Att känna sig som ett UFO

Jag har varit ute några dagar och inventerat gamla kvarnruiner och annat i halländska åar i trakterna kring Ullared, till och med inne på Gekås område med gigantiska p-platser och en särskild camping för alla shoppingsugna (inte mycket kulturhistoriska lämningar kvar där, dock). Och jag har inte varit inne på Gekås eller någon som helst av alla lågpris- och outletbutikerna! Delvis för att jag har dåligt med pengar just nu. Men också för att det på nåt sätt känns så... främmande! Så konstigt, att man åker långa vägar, somliga med husvagn och allt för att handla. OK, att man kan köpa en årsförbrukning av billigt schampoo eller en bunt med t-shirtar av tvivelaktigt ursprung. Men jag tvivlar på att alla de gigantiska shoppingvagnarna bara är fyllda med saker folk behöver och skulle köpa i vilket fall som helst. Och jag är tämligen säker på att mycket av innehållet är sådant som man köper bara för att köpa. För att det är (till synes) billigt. För att man grips av köpberusning, ungefär som när man dricker mer vin än man borde, bara för att man börjat dricka. För att man har ett så trist liv att en tripp till Ullared framstår som en höjdpunkt i det. Eller vad vet jag?

Hursomhelst kände jag mig verkligen som ett UFO där jag gick runt mellan människor överlastade med gula påsar, bärandes blott på en GPS, en kamera och en anteckningsbok :-) Men många fina kvarnmiljöer såg jag och en hel del annat trevligt i skogen. Och jag bodde på ett vandrarhem som jag nu tänker göra ohöljd reklam för (det är sällsynt på den här bloggen!): Bråtadal en före detta barnkoloni, numera ombyggd till vandrarhem. Drivs av ett par med stora kunskaper och varma känslor för gamla hus, som har byggt till och inrett jättefint med traditionella material och metoder, som serverar fantastisk frukost med hembakt, hemlagat och KRAV-märkt och där man sover gott i små mysiga rum. Fina kulturhistoriska miljöer, vandringsstigar och badsjö i närheten. Åk dit! Gör det :-)

Sunday, October 05, 2008

Lite bilder från höstträdgården

















Höstrapport från trädgården

Det ösregnar och blåser så idag blir det inga bilder från trädgården. Hösten är över oss med full kraft. Än har vi inte haft någon riktig nattfrost, men temperaturen har varit nere och sniffat på nollstrecket och det är bara en tidsfråga innan vi vaknar till en vitkrispig morgon.

Förbluffande mycket står kvar och växer i trädgården utan att vi har lagt fiberduk eller något annat skydd över. Det har varit så mycket annat under hösten, att vi helt enkelt inte hunnit/orkat pyssla med köksväxterna som jag hade hoppats. Nu får vi helt enkelt se vad som klarar ruskväder och frost.

De sista vaxbönorna och haricots vertsen är inplockade. Det blev inte särskilt mycket av dem, jag sådde dem i slutet av juli. Det var några veckor för sent. De blommade långt in på hösten, men sen började de vissna och orkade inte mogna fram några bönor. Samma sak med gurkan, det blev inget av den egentligen. Sådd senast vid midsommar nästa år!

Sommarsquashen ger fortfarande frukt, den kommer inte att ge upp förrän det kommer en rejäl frost. Jag har provat att torka både gul och grön squash i tunna skivor, eftersom det blir mycket mer än vad vi orkar äta upp. Det borde gå att använda i soppor och liknande till vintern. Antar jag, men jag har förstås inte provat. Nån som vet?

Pumpor och vintersquash plockade jag in igår. Det blev sammanlagt tolv mogna frukter på 1–2 kg vardera och så en hel del små omogna som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Ingen jätteskörd, men så fick de också en riktigt dålig start i våras. Liksom tidigare är det pumpan Baby Bear och vintersquashen Buttercup Burgess som gett bäst utdelning. Frukterna får först ligga varmt ett eller ett par dygn (jag lägger dem ovanpå braskaminen) och sedan håller de sig i rumstemperatur eller svalare i flera månader om man har lite tur.

Vitkålen har blivit jättegod, nästan söt i smaken när den har stått ute i kylan. Nu har jag börjat plocka in den och det står en bytta surkål och surar i köket. Grönkål, palmkål och broccoli växer jättefint och det går uppenbarligen hur bra som helst att så kål mitt i sommaren. Nu ska vi rådjursskydda den och se hur den klarar vintern.

Dagens pyssel: göra äppelmos, koka rent lammfett att använda till tvåltillverkning (vi tömmer frysen på gammal jox oxh hittade en massa infrysta fettslamsor)

Dagens mat: till lunch blir det resterna av gårdagens potatissoppa och till middag blir det lammsadel med potatis i någon form och kanske sås på trattkantareller + något grönt från trädgården.

Blir vädret bättre ska jag gå ut och ta lite höstbilder i trädgården. I morgon ska jag till Växjö på möte, det blir en lång arbetsdag...

Thursday, October 02, 2008

Utmaningen dag 5

Inget köpt idag. Men jättegulliga Hippihäxan har skickat nyslungad honung som anlände i ett prydligt paket i brevlådan idag. Jättegod är den – stort tack! Nu ska jag göra müsli, så har vi frukost i morgon. Jag blandar honung med lite rapsolja, havregryn, rågflingor och hackade nötter. Sen rostar jag alltsammans i ugnen och när det svalnat kan man tillsätta torkad frukt om man vill. Vi äter det med äppelmos och/eller mjölk och det är hur gott som helst.

På spisen just nu: diverse matrester som blir en indisk-inspirerad kvällsmat.

* rotfrukter i tomatsås med currypasta
* potatis stekt med ingefära och fänkålsfrön
* snabbfrästa blad (pac choi och mangold) med chili och vitlök
* ris
* diverse hemlagade varianter på chutney och kimchi

Wednesday, October 01, 2008

Utmaningen dag 4

Handlat mjölk, smör, ägg och salt för sammanlagt 82 kronor. Billigaste matkassen på länge! Tog också hem en del överbliven frukt från jobbet (vi får fruktkorg 2ggr/vecka, men vi är så få som jobbar inne just nu att det blir en massa frukt över), så barnen fick clementiner till efterrätt. Annars köper vi mest äpplen och päron så här års - vi får också en del äpplen av folk som inte orkar ta vara på sina och det gör ju inget ;-)

Brödpuddingen till frukost blev succé, jag blandade i lite torkade jordgubbar från i somras och det blev väldigt gott. Till kvällen åt vi spaghetti med tomatsås och oliver, alltsammans från förrådet.

Klokt tänkt

är det här inlägget från Hippihäxan. Det är så lätt att skylla ifrån sig i klimatfrågor. Inte är det vårt fel det här med global uppvärmning. Det är ju inte vi som släpper ut mest. Men våra val här hemma påverkar hur mycket koldioxid och annat som släpps ut i andra länder... det du gör eller köper idag påverkar hela jorden. Det ansvaret går inte att komma ifrån!

Tuesday, September 30, 2008

Utmaning dag 3

Inget köpt idag. Till kvällsmat åt vi äppelfläsk med kokt potatis: rimmat fläsk som låg och drällde i kylen, egen lök och potatis, fådda äpplen. Gott!

Hittade en massa brödkanter som blir frukost i morgon i form av brödpudding med hemgjord sylt. Och så gjorde jag gråärthoummus att bre på macka i stället för dyrt pålägg (de sista av fjolårets gråärter + tahini från förrådet).

Men imorgon får vi nog handla lite!

Monday, September 29, 2008

Utmaningen dag 2

Idag blev bara ett par liter mjölk inköpta. Däremot upptäckte jag att vi bara hade en lammsadel och lite korv i frysen – nästan inga köttmiddagar den kommande månaden alltså. Men lammsadeln blir i alla fall en god söndagmiddag :-)

Och så upptäckte jag att barnen har satt i sig all honung, och jag som tänkte göra müsli med honung, rågflingor, havregryn och hasselnötter, alltsammans rostat i ugnen. Blir nog till att köpa lite honung i alla fall. Bättre än konstig översötad köpemüsli i alla fall (den där nyttiga varianten är det ingen som gillar...)

Man ska inventera sina matförråd lite oftare, det är lätt att tappa kollen på vad som finns hemma...

Dagens mat:
rester av gårdagens köttfärsbiffar
bönorna från igår, blandade med vinägrett till en sallad
ugnsbakade rotfrukter och potatis

Till nattamat blir det nybakat rågsiktsbröd, där jag smög ned resterna av potatismoset från igår.

Sunday, September 28, 2008

En utmaning

Den här månaden har i stort sett alla ingående pengar gått rakt ut igen, mycket beroende på att vi fått köpa en ny vattenpump (den gamla brann, inget att göra) och laga den trasiga brännaren till pannan. Nu har vi vatten och värme men inga pengar.

Så vi har en alldeles egen utmaning den här månaden och det är att köpa så lite mat som möjligt. Vi ska först och främst äta från trädgården (så det blir mycket vegetariskt) men också utnyttja det vi har i förråd. Inte minst äta upp konstiga/bortglömda köttbitar i frysen, innan det är dags att bunkra upp med mer kött i vinter. Det är vid såna här tillfällen man är väldigt glad åt att man faktiskt har ett litet matförråd – läs mera här om att bygga upp ett sånt!

Vi kommer att köpa mjölkprodukter, ägg och lite mjöl (fast vi har en del sånt i förråd också) men inte så mycket mera. Får se hur det går, det kommer att krävas en hel del planerande. Visserligen äter vi redan nu mycket av vår egenproducerade mat, men när vi är trötta och stressade så blir det ändå en del färdigköpt (mamma scans köttbullar har räddat en och annan vardagkväll...).

Det kommer att bli mycket potatis och rotfrukter, baljväxter, köttgrytor på de där beniga bitarna som ligger längst in i frysen, hemlagad müsli till frukost, hemlagat äppelmos med mjölk till mellanmål, mycket hembakat bröd till maten o.s.v. Jag ska försöka rapportera lite hur det går.

Idag åt vi:
köttfärsbiffar (köttfärs från frysen)
potatismos (egen potatis)
squash/lök i ugnen
blandade kokta färska bönor
stekt svamp med en aning grädde på (en slatt som höll på att bli för gammal)

Alla grönsaker från trädgården, svampen från skogen häromkring.

(Vän av ordning, som tycker att vi är väldigt ansvarslösa som inte har pengar till mat, kan jag lugna med att vi har en del sparade bra-att-ha-pengar för såna här tillfällen – men vi vill inte använda dem förrän det är helt nödvändigt)

Friday, September 26, 2008

Mycket nu...

Det har inte blivit så mycket bloggat på sistone, det har helt enkelt varit för mycket annat. Utejobb, långa dagar, förberedelser för bokmässan och så deltagande i mässan. Ska jobba där imorgon igen (lördag), men idag är jag faktiskt ledig. Så idag ska jag "bara" koka äpplemos, tvätta, röja i trädgården, sticka strumpor och läsa en del av gårdagens bokmässefynd. Kanske gå ut och leta flera trattisar, det är hur många som helst i år! Bloggandet får jag väl återuppta när jag har tid...

Monday, September 22, 2008

Insamling Barncancerfonden

Malin på Ekoblogg har startat en insamling till Barncancerfonden. Gå hit och läs mera! Och skänk en slant!

Sunday, September 21, 2008

Trädgården i september

Ett av årets trädgårdsmål var ju att dra ut på odlingssäsongen så långt det gick. Hittills går det ganska bra; en liten lägesrapport kommer här (inga bilder tyvärr, kamerastrul). Det har varit ganska kallt några nätter nu, snudd på frost och det märks på de känsligare växterna.

Kålen klarar ju både frost och kyla utmärkt. Den första omgången broccoli börjar ta slut; den blev också ganska hårt åtgången av larver. Men den sommarsådda broccolin är jättefin och vi kan börja skörda nu. Palmkålen växer på bra liksom grönkålen och den skulle vi kunna börja plocka av, men jag tror vi ska vänta in den första frosten. Den blir ännu godare då. Rödkålen är inplockad, liksom en del vitkål. Jag har gjort en liten omgång surkål för första gången någonsin och det blev faktiskt gott!! Men en del vitkål står fortfarande kvar i landet, det är nog dags att ta in den snart.

Bönorna går lite sådär. De kom igång väldigt sent i år, de grodde dåligt i torkan och jag fick så om en del. Borlottibönorna hinner nog inte mogna till färdiga bönor, men vi äter de kokta bönskidorna och de är goda. Rosenbönorna kommer nu också sent omsider. Tyvärr knaprar rådjuren på bönorna! Vaxbönor och brytbönor sådde jag i pallkrage i juli. De växer långsamt nu i kylan, men lite kan vi plocka.

Jag sådde också märgärter i juli. De blommar nu, men jag tvivlar på att det hinner bli några färdiga ärter innan frosten kommer. Samma sak med den sista omgången bondbönor.

Squash och pumpor växer utmärkt. Sommarsquash har vi mer än vi orkar äta, nu provar jag att torka den i tunna skivor. Pumpor och vintersquash får vara kvar ute tills frosten tar bladen, sen får de eftermogna inomhus. Det brukar gå bra. Gurkorna blir det däremot inte mycket av. Dem sådde jag ju också i juli, efter en misslyckad första sådd. Och gurkor blir det, men bara minigurkor – de tycker inte alls om höstkylan. Fast inlagda minigurkor är ju också gott...

Pac choi och en del andra asiatiska blad växer bra och kan snart börja plockas. Mangold och sallad står kvar i landet och det plockar vi fortfarande, liksom salladslök.

Rotfrukter är ju väl anpassade till kylan, inga problem där. Den första omgången sommarmorötter är uppäten för länge sedan, men jag sådde nya i juli och dem plockar vi nu. Vi har också börjat använda vintermorötter och palsternackor. De kan stå ute hela vintern om man bara täcker dem så inte marken fryser. Kålrötter klarar sig också bra. Vi har ingen bra vinterförvaring för rotfrukter, så för oss är det enklast att försöka ha dem kvar ute så länge det går, samma sak med potatisen. Rödbetor har vi också, men de tål frosten sämre och dem får vi snart ta in. Jag har sått i omgångar och de sista börjar bli åtminstone pingisboll-stora. En del rödbetor har jag lagt in redan, vad vi ska göra med resten vet jag inte riktigt. Jordärtskockor har vi också, men dem väntar vi lite med att ta in. De kan ju (liksom palsternackorna) stå kvar i landet ända tills våren, om man så vill.

Ännu kan vi alltså till stor del livnära oss på mat från trädgården. En del säsongsförlängningsexperiment fungerar bra, andra mindre bra. Ska vi på allvar kunna odla på hösten så måste vi nog få bättre ordning på frostskydd och dessutom få växthuset på plats. (Nån gång...). Ett stort problem är dock ljuset. När det blir mörkare på hösten så bestämmer sig många växter för att gå i vila och då hjälper det inte hur mycket man frostskyddar dem. Så det handlar lika mycket om bra vinterförvaring, konservering och förädling som om att skydda ömtåliga växter. Vi jobbar på...

Och så är det massor av svamp i år! Idag har vi plockat gula kantareller, taggsvamp och mängder av trattkantareller. Mycket svamp äter vi upp direkt, men trattisarna torkar vi. Sen kan man göra världens godaste svampsås i vinter :-)

Saturday, September 20, 2008

Lästips – kärlek och relationer

Jag brukar inte skriva särskilt mycket om känslor, kärlek och relationer. Det är svårt att skriva personligt om sådant utan att bli alltför privat och utlämnande. Mig själv kan jag väl lämna ut, men helst inte mina nära och kära.

Men jag läste det här inlägget hos Mirandas have och jag tyckte det var en så bra formulering av saker jag själv går och funderar på. Klicka dit och läs inlägget och kom sen tillbaka hit!

(tadam, tadam, lite pausmusik medan ni läser)

OK, har ni läst? Jag tycker att hon sätter fingret på något viktigt – att vi lever i en tid med väldigt orealistiska förväntningar på parförhållande och föräldraskap. Vår partner och vår lilla familj ska vara det som gör oss lyckliga, känner oss sedda, självförverkligade, det ska vara spänning och romantik och samtidigt jämställt och rättvist. Vi ska ha ett vackert hem, välartade barn, intressanta vänner att bjuda på spännande mat, vi ska engagera oss på fritiden och så ska vi såklart ha ett intensivt och häftigt sexliv. Pust, säger jag bara!!

När det här inte fungerar fullt ut är det lätt att bryta upp, skiljas och gå vidare in i nya förhållanden. Ibland är det naturligtvis nödvändigt, det finns destruktiva relationer där man tar skada till kropp och själ. Det ska ingen behöva leva i!

Men att skiljas är inte bara slitsamt känslomässigt, det är också väldigt resurskrävande på andra sätt, dubbla bostäder, sämre ekonomi, fler resor o.s.v. I en krympande ekonomi kan det t.o.m. vara så att man inte kan skiljas av krasst ekonomiska skäl. Man har helt enkelt inte råd. Så hur skapar man hållbara förhållanden, med realistiska förväntningar på varandra?

Det som jag tycker är så klokt i Mirandas inlägg är tanken på att vi behöver fler relationer. Inte för att bryta upp ur ett förhållande, utan just för att skapa mer realistiska förväntningar på varandra. Att vi behöver flera nära, djupa, långvariga relationer med olika människor för att tillgodose våra behov på olika plan. För en enda människa kan knappast göra det fullt ut, i alla fall tror jag det är väldigt ovanligt.

Historiskt sett har människor oftast levat i ganska små grupper, med mer eller mindre samma människor omkring sig hela livet. Det var släktingar, grannar och andra som man känt sedan barnsben och vuxit upp tillsammans med. Även alltid har funnits människor som flyttat och rört på sig, så har nog de flesta ändå levt med ganska stabila och långvariga relationer till andra.

Idag är det ju inte alltid så, vi lever med ett starkt flexibilitetstryck på oss och vi förväntas ständigt jaga efter något nytt och bättre, vare sig det nu handlar om en livspartner, jobb eller bostad. Jag tror inte vi mår särskilt bra av det. Själv har jag tappat många av mina relationer från barndomen och tonåren på grund av flyttningar och annat. Men jag har under vuxenåren byggt upp en liten grupp av människor som jag nu känt i ganska många år och är mån om att hålla kvar kontakten med. Människor som finns kvar, oavsett vad om händer i livet i övrigt, människor som känner mig väl och som jag kan prata med om nästan vadsomhelst och som fyller olika behov i mitt liv. De är livsviktiga! Om man sedan kallar det för vänskaps- eller kärleksrelationer spelar mindre roll. Kärleksfulla relationer kanske är en bra sammanfattning.

Vad tycker ni?

Wednesday, September 17, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 28 – Slänga eller spara?

Den här veckans gröna livstips är också mer funderande än konkreta tips. Det handlar om saker, prylar, grejer, alla de här tingen som omger oss och som man inte sällan undrar hur de egentligen kom in i huset.

Varje gång vi har flyttat (och det är många gånger) har vi rensat bland grejer, slängt, gett bort, gjort oss av med. Ändå känns det som om vi nästan badar i grejer. Vindsförråden som verkade så stora och härliga när vi flyttade in i vårt nuvarande hus känns plötsligt små och trånga. Lite kan vi skylla det på ett typiskt medelåldersfenomen – åldrande släktingar tömmer hus och lägenheter för att flytta till äldreboende. Och så det blir plötsligt dödsbon att ta hand om. Och det är min generation som är omhändertagare av alla gamla släktingars pryttlar. På gott och ont.

Jag har ett väldigt kluvet förhållande till prylar. En sida av mig är våldsamt minimalistisk och vill städa bort allting och leva i ett tomt hem, med bara några få väl valda, estetiskt tilltalande föremål. En annan sida av mig vill spara på en massa bra-att-ha-grejer. För att de är just – bra att ha! Och en tredje sida gillar gamla vackra föremål och släpar gärna hem grejer från loppisar och antikbodar. Lägg därtill en sambo som är komplett oförmögen att slänga något som kan vara bra att ha (och det är mycket det) så kan ni räkna ut var det hela slutar. Grejer. I massor.

Det minimalistiska är fortfarande trendigt (om jag inte är helt fel ute) och man kan köpa massor av böcker på temat "rensa i röran", vare sig det nu är med feng shui eller någon annan undergörande metod. Men är det så väldigt fel att ha mycket saker omkring sig? Hur kan man se på prylar ur ett resursbevarande, grönt perspektiv?

Om man tänker på föremål ur ett livscykelperspektiv så är det naturligtvis bättre att spara på och återanvända gamla grejer än att köpa nytillverkat. Eller köpa på loppis. Gamla föremål är inte sällan båda vackrare och bättre gjorda än moderna (jo, det finns förstås undantag).

Man kan också fundera på vad som kan komma att behövas i framtiden. Det beror såklart på vilket framtidsperspektiv man har. Om man, som jag, ser en framtid med minskad energianvändning, egen matproduktion, en minskad resursanvändning totalt sett, så finns det plötsligt alla möjliga saker som kan vara bra att ha. Om man dessutom ser en försämrad ekonomi som något troligt (och vem gör inte det i dessa dagar??) så är det ju väldigt bra att ha saker hemma och slippa köpa nytt. Kanske är det t.o.m. klokt att använda eventuella extrapengar man har nu till att köpa sånt som kan vara bra att ha hemma om ekonomin blir sämre – arbetslöshet, höjda räntor, stigande matpriser, sämre pension och andra dystra framtidsutsikter kan mycket väl bli verklighet för flera av oss.

Sånt som vi sparar på eller köper på loppis när vi hittar är förstås saker vi gillar och behöver. Men mycket av det är samtidigt bra-att-ha-grejer inför en osäker framtid. Här är en liten lista på sånt som vi gärna tar vara på.

* Verktyg och redskap, gärna icke-elektriska, av olika slag är aldrig fel att ha, i synnerhet inte när man bor i ett gammalt hus. Spik och skruv är jättebra att ha hemma, olika sorter.

* Trädgårdsredskap, rejäla och hållbara. Man sliter på redskapen när man gräver och grejar i lite större skala.

* Spillvirke. Till att laga saker, eller bara när man behöver en brädlapp. Om inte annat kan man elda med det.

* Rep, snören av alla möjliga slag. Behövs alltid.

* Köksredskap, icke-elektriska. Om inte annat är det bra när det är strömavbrott. Min favorit är en handvevad mixer (fast den är faktiskt köpt ny).

* Glasburkar och flaskor till konservering och förvaring.

* Glas och porslin. Finns mängder med fina grejer på loppis. Eller ta vara på släktingarnas gamla. Om man har plats i skåpen, så är det jättebra att ha rejält med porslin att duka med. Man kan bjuda hem massor av folk utan att behöva använda engångstallrikar. Det är dessutom vackert att duka med gamla ting. Svenskt porslin från 1900-talets första hälft (till 60-talet ungefär) har mängder med designhistoriska höjdpunkter och ofta finns de på loppis för en spottstyver.

* Garn, stickor, virknålar. Man kan faktiskt inte få för mycket garn. Det är en omöjlighet. Och hur krisig tillvaron än är så blir det alltid bättre med varma strumpor.

* Tyg, sybehör för handsömnad. Jag är inte nåt vidare bra på att sy. Men det är aldrig fel att kunna laga saker och om det kniper kan jag knåpa ihop enklare klädesplagg. Och det är alltid bra att kunna sy för hand om det skulle behövas.

* Böcker. Egentligen försöker jag låta bli att köpa så mycket böcker. Men de liksom smyger sig på en i alla fall (begriper inte hur det går till). Internet i all ära, men det är aldrig fel med en riktigt bok. Vi köper allt möjligt, både skönlitteratur och mer praktiska böcker. Handböcker är alltid bra, gärna gamla sådana – hur fixar och lagar man saker utan el, t.ex. Gamla kokböcker är guldgruvor, inte minst med konserveringstips. Barnböcker, också sådana som barnen kommer att "växa i" om några år. Och om inte annat är bokhyllor på ytterväggar utmärkt som isolering.

Hur ser ni andra på det här med prylar?

Monday, September 15, 2008

Det här är intressant! Kol som jordförbättring.

När jag skrev om matjord för ett tag sedan så var det någon som kommenterade om att blanda kol i jorden som förbättring. Nu har jag hittat den här artikeln i nättidningen Hen and Harvest.

År 1542 beskrev en av de spanska erövrarna hur det fanns städer, åkrar med bördig jord och ett omfattande nätverk av vägar i Amazonas. Senare forskare har tvivlat på de här uppgifterna. Man hade inte hittat några spår av den här civilisationen och jorden i regnskogen är inte alls bördig – den jord man får när man bränner regnskogsträd för att odla utarmas på några år.

Nu har man nyligen hittat ganska omfattande spår av bebyggelse och odling i Amazonas från 1500-talet. Så de gamla uppgifterna verkar ha fog för sig. Det är intressant i sig, men det kanske allra mest spännande är hur man byggde upp odlingsbar mark i regnskogen. Jorden tycks ha innehållit väldigt stora mängder kol. Det blir i och för sig nästan alltid kol i marken där människor vistats, kol från eldstäderna sprids runt på boplatsen och ut på åkrarna. Men här tycks man medvetet ha utnyttjat kol som jordförbättring. Det handlar om så kallat aktivt kol, bränt i gropar (som enkla kolmilor) och sedan finfördelat. Man vet dock inte om man medvetet brände kol eller om kolet var en biprodukt av att man t.ex. lagade mat i gropar.

Allt det här kolet fungerar som utmärkt jordförbättring och tycks underlätta för växterna att ta upp olika näringsämnen. Dessutom fungerar det som en kolsänka och minskar CO2-halten i atmosfären. Det öppnar sig onekligen spännande perspektiv kring ekologisk odling i framtiden. Kan vi ta efter och kanske till och med förbättra de gamla Amazonas-böndernas teknik?

Läs artikeln och kolla gärna de intressanta länkarna!

Friday, September 12, 2008

Independence Days – uppdatering

Eftersom jag blev sjuk så kom det av sig lite med trädgård och vinterförråd. Men lite har i alla fall blivit gjort.

Plantera eller så något: Inget alls. Den här årstiden är det egentligen perfekt att sätta perenner och det hade jag väl tänkt också, bärbuskar och kanske mer fruktträd. Jag är sugen på några buskar med aronia. Men det har inte hunnits med alls, å andra sidan är det ju inte för sent än.

Skörda något: Potatis, broccoli, gråärter, bondbönor, rödkål, morötter, kålrötter, rödbetor, sallad, squash, vaxbönor, brytbönor, rosenbönor. Och så svamp från skogen.

Konservera/ta vara på något: Alla gråärter är inplockade och ligger på tork. Squashen har blivit chutney och bostongurka. Och så har det landat ytterligare ett lass äpplen här (från en granne denna gång) som har blivit äppelmos. Idag ska jag också lägga in rödbetor.

Lägga något till matförrådet: Se ovan.

Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider: Inte nåt.

Förvalta/sköta om något/hushålla: Stickar strumpor på löpande band, och gör slut på en del restgarner. Fortsätter karda och spinna från ullförrådet.

Laga en ny maträtt: Experimenterar med att använda riven squash i bröddeg (vi har mycket squash...). Går ganska bra.

Stödja lokal matproduktion: Knappast något utöver den egna trädgården.

Minska sopmängden: Inga nya inititativ denna vecka. Fast brevbäraren har äntligen uppfattat att vi har en "ingen reklam"-lapp på brevlådan... lite mindre till pappersinsamlingen

Lära sig något nytt: Nix.

Hur går det för er andra?

Wednesday, September 10, 2008

En bra dag!


En av de bästa sakerna med mitt jobb är att man får vara ute så mycket i skog och mark. Jag jobbar inte så mycket med stora utgrävningar utan mera med att hitta okända fornlämningar och att lokalisera och bedöma kulturmiljöer av diverse slag. Och då får man vara ute och gå väldigt mycket. Även om vi har kartor och flygbilder till hjälp så kan man aldrig riktigt förstå ett landskap om man inte "känner det i fötterna", letar upp de gamla stigarna och vägarna, följer dem till gamla gårdsplatser eller ut på utmarkerna. Först när man förstår hur människor förflyttat sig i ett gammalt landskap, kan man förstå något av deras villkor. Vi missar så lätt det när vi bara åker runt i bil – man märker inte topografin, man känner inte backarna, förstår inte var det var lätt eller svårt att ta sig fram.

Terräng och topografi sätter gränser som vi idag glatt sätter oss över med bilar, stora vägar som skär genom landskapet och flyglinjer som går rakt över det. Kanske missar vi något viktigt här när det gäller att förstå vår historia?

Igår var jag i alla fall ute och gick större delen av dagen i ett stort gammalt utmarksområde med skog, våtmarker och branta bergssidor. Här har människor jagat och fiskat, släppt kor och får på bete, samlat virke och ved och tillverkat träkol – det finns mängder med små gropar kvar i marken som har fungerat som ett slags små kolmilor. Det är fascinerande att gå i de gamla fotspåren, se de lämningar som finns kvar och försöka förstå hur man använde landskapet. Och väldigt avkopplande, även om det är jobb.

Lite svamp fick följa med hem (det finns faktiskt samband mellan vissa svampsorter och gamla kulturmarker) – gulkremlor, kantareller och några taggsvampar. De hamnade så småningom på en hemlagad pizza tillsammans med schalottenlök, tomatsås och mozarella. Gott!

Monday, September 08, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 27 – Diskmaskin eller handdisk?

På banan igen med gröna tips. Idag tänker jag inte komma med så många pekpinnar utan snarare mana till lite eget funderande. Hur diskar du och vad kostar det i energi och vatten?

Idag är ju diskmaskinen nästan standard i svenska hushåll och det framhålls ofta att man faktiskt sparar energi och vatten om man använder sin diskmaskin i stället för att handdiska. Riktigt så självklart är det förstås inte utan det finns ett antal olika saker att fundera kring.

* Diskmaskinen kan spara vatten och energi vid själva diskningen. Men hur mycket gick åt för att tillverka och transportera maskinen? Hur mycket energi kommer återvinningen av den uttjänta maskinen att kosta? Frågan är om diskmaskinen vinner vid en livscykelanalys som innefattar allt från råvaruutvinning till skrotning?

* Man kan jämföra maskinen med alla dess material med det som behövs till handdisken: en diskborste och en propp till avloppet. Är man riktigt ekoreko så diskar man såklart med en hemstickad disktrasa i ekobomull ;-) Ett alternativ är diskborstar där man bara byter ut huvudet när det behövs och slipper slänga hela borsten. Finns flera olika fabrikat.

* Maskindiskmedel är starka saker – handdiskmedel är mildare. Hur det är med miljöpåverkan vet jag faktiskt inte. Men diskar du för hand kan du använda väldigt lite diskmedel och i stället låta varmvatten och handkraft göra jobbet. Man behöver inte heller "spolglans" eller andra konstigheter när man handdiskar.

* Om man sköljer disken i en massa rinnande varmt vatten innan man sätter in den i maskinen så försvinner besparingen omgående.

* Om man handdiskar och sköljer i balja så kan man använda sköljvattnet att vattna med. Så neutraliserar man den större vattenåtgången.

* Diskmaskinen värmer vatten med el. Om du har varmvatten från ved eller pellets så ser energiåtgången annorlunda ut än för elvärmt vatten. Varmvatten från lokal ved är koldioxidneutralt, vilket inte varmvatten från el är.

* Om du har mycket äldre porslin och glas, kanske arvegods eller loppisfynd, så tål det oftast inte maskindisk. I så fall kanske det är lika klokt att strunta i maskindiskandet helt och hållet.

* Om du har diskmaskin: skölj inte av disken, diska bara fyllda maskiner och använd de energisparprogram som finns.

* Om du handdiskar: diska och skölj i ho/balja, minimera vatten- och diskmedelsanvändningen, diska direkt så du slipper blöta upp intorkad disk, återanvänd sköljvattnet.

För den som undrar: vi har ingen diskmaskin och planerar inte heller att skaffa någon. Vi handdiskar och försöker vara "ordentliga" (det slarvas förvisso ibland...). Å andra sidan har vi vatten från egen brunn och värmer det med pellets (ibland ved), så miljöbelastningen vad gäller vattnet är ganska måttlig. Det tar lite tid att handdiska, men vi jobbar på att lära upp barnen ;-)

Läs mera: OneGreenGeneration skriver om diskmaskiner.

Sunday, September 07, 2008

Tack!

för alla varma tankar och välgångsönskningar efter förra inlägget! Jag har inte bloggat något mera sen, eftersom jag uppenbarligen tog med mig en rejäl förkylning hem från sjukhuset. Så jag har varit däckad några dagar till, suck.

Bättre nu i alla fall och ska försöka ta mig till jobbet imorgon, om inte annat för att se hur det känns och ta ett allvarligt samtal med min chef. Återkommer med det mer seriösa bloggandet när jag är lite piggare.

Idag har vi i alla fall plockat in de sista gråärterna och en massa broccoli. Och squashen växte sig halvmeterstora när jag inte var hemma och tog hand om dem! Men trädgården får inte bli en stressfaktor, det måste förbli roligt!! Då får man bortse från att saker och ting växer en över huvudet ibland...

Thursday, September 04, 2008

Sjukt – eller kanske bara stressat?

Om någon undrar varför jag inte bloggat på en vecka så är förklaringen mycket enkel: den veckan har jag tillbringat på en hjärt/lungavdelning på sjukhuset i Borås. Åkte in akut i fredags med hjärtklappning och en del andra symptom och de bestämde sig för att behålla mig några dagar. Är undersökt från topp till tå, inklusive skiktröntgen i en mysko apparat som såg ut som hämtad från Star Trek eller något liknande och har knatat runt med en trådlös övervakningsapparat och en massa elektroder på kroppen. Men ingen hittade några fel någonstans, utöver att hjärtat slår för fort. Så nu är jag hemskickad med "medusin" för hjärtat och en lite lagom diffus diagnos: stress. Vilket iofs mycket väl kan stämma, det är inte första gången kroppen sagt ifrån med olika stressymptom, dock aldrig på det här dramatiska sättet.

Vi får se vad som händer, nu ska jag följas upp och hållas under uppsikt ett tag. Hoppas inget annat visar sig och att detta lugnar ned sig så småningom utan mediciner. Och så får jag nog ta och fundera en hel del både jobbsituationen och en del annat i livet. Vi får se var jag landar, det är en lång process och jag vet varken var jag ska börja eller var det ska sluta.

Nu är jag i alla fall rejält kollad och uppenbarligen är jag fullt frisk, egentligen. Hjärtproblem är verkligen en gräddfil in i vården, man kostas på allt möjligt och de släpper inte hem folk i första taget!

Jag kommer nog att reflektera mer kring detta i senare blogginlägg; nu är jag bara glad att vara hemma och att medicinen uppenbarligen gör nytta. Utöver att jag är väldigt trött, mår jag riktigt bra!

Friday, August 29, 2008

Nomineringar


Jag blev ju nominerad av Ottopippi (se nedan). Nu är det min tur att nominera bloggar till utmärkelsen I love your blog. Egentligen ska jag nominera 7 bloggar, men det var inte så himla lätt. Det finns många bloggar som jag läser och gillar, men skulle jag nominera alla dem så skulle jag göra en Ottopippi och nominera 27 stycken!

Så jag går den motsatta vägen och tar ett mycket litet, men kräset urval. Jag nominerar :

Hippihäxan för en blogg med vackra bilder och alltid trevlig läsning om ett ekologiskt vardagsliv med trädgård och småbarn

Ekoblogg, för alltid lika livsbejakande inlägg och mängder med ekologiska tips.

Ilsefins stickblogg, en av de mycket få stickbloggar jag tar mig tid att läsa. För de inspirerande bilderna och för att jag får så mycket stickidéer när jag tittar in här.

Life in Motala för fina bilder och intressanta inlägg om paleomat och ett levnadssätt mer likt vårt ursprungliga.

Ottopippi (jag vet inte om det är god netikett att nominera tillbaka, men det struntar jag i). För alla härliga bilder och idéer som gör mig sugen på att börja sy lite mera och för att hon skriver så personligt om vedermödor och glädjeämnen med tvillingdöttrarna.

Nominera vidare nu! Följande gäller:

1. The winner can put the logo on her blog.

2. Link the person you received your award from.

3. Nominate at least 7 other blogs.

4. Put links of those blogs on yours.

5. Leave a message on the blogs of the girls/boys you've nominate

Wednesday, August 27, 2008

Nu blev jag glad!

Trött, stressad och irriterad på jobbet kommer jag hem och upptäcker att Ottopippi nominerat mig på sin blogg :-)) Så nu får jag stolt placera loggan med I love your blog på min blogg! Tack! Precis vad jag behövde!
Jag ska i min tur nominera 7 andra bloggar, men först måste jag fundera lite. Det finns så många bra bloggar som jag läser mer eller mindre dagligen. Hmmm, *tänka, tänka*. Får nog återkomma lite senare.

Tuesday, August 26, 2008

Svamptider

Nu börjar svampen komma igång så smått efter värme och regn. Vi var ute i helgen och hittade kantareller, karljohan, taggsvamp (en liten), fårtickor, diverse soppar och citronslemskivling (som är mycket godare än det låter, en matsvamp som många missar). Än så länge har vi inte hittat mer än vi äter upp, men förhoppningsvis blir det ett bra svampår så vi kan spara en del till vintern.

Det blev en svamp- och squashpaj av helgens skörd. Squash är gott att blanda med svamp, den drygar ut och tar upp en hel del smak från svampen.


Paj med blandsvamp och squash
Pajdeg:
75 g smör
1 dl fullkornsdinkel
1½ dl dinkel eller vetemjöl
1½ tsk bakpulver
2 msk vatten

Arbeta snabbt ihop alla ingredienserna till en deg. Låt den vila i kylskåp en timme eller mer innan du bakar ut den.

Fyllning:
några rejäla nävar blandsvamp, rensad och skuren i bitar
1 liten gul eller grön squash i bitar
1-2 dl grädde eller gräddmjölk
1 msk vetemjöl
salt o peppar
ev. lite äkta soja
ev. lite smulad/hackad dragon

Stek svamp och squash i het panna tills det mesta av vätskan ångat bort och det hela får lite färg. Pudra över mjölet och fräs några sekunder. Späd med grädde/gräddmjölk tills det är lagom tjockt och låt puttra några minuter. Det ska vara en ganska tjock fyllning, så ta det försiktigt med vätskan. Smaka av med kryddorna.

Sätt ugnen på 225 grader
Tryck ut pajdegen i en form och grädda den ca 10 min
Ta ut formen och häll i svampfyllningen
Strö riven ost på toppen
Grädda i 15-20 min tills osten fått fin färg.

Ät med en sallad eller råkost!

Sunday, August 24, 2008

Independence Days – utmaningen fortsätter!

Någon som hänger på utmaningen? Här är en kort sammanfattning av vad vi har klarat av under veckan:

Plantera eller så något: Planterat ut några kålplantor från pallkrage till friland. Annars inget.

Skörda något: Massor, det är ju den tiden på året. Potatis, broccoli, ärter, bondbönor, första vitkålshuvudet, morötter, majrovor, kålrötter, rödbetor, sallad, squash... Och så lingon och svamp från skogen.

Konservera/ta vara på något: Lingonsylt, bondbönor och ärter till torkning, kryddörter, ringblommor och rölleka till torkning.

Lägga något till matförrådet: Se ovan.

Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider: Nja, inte direkt.

Förvalta/sköta om något/hushålla: Hittat rester av strumpgarn och börjat på höstens strumpor till barnen. Beställt nytt strumpgarn också, förstås... Fortsätter karda och spinna från ullförrådet.

Laga en ny maträtt: Gjort en svamppaj som barnen inte gillade... annars bara det gamla vanliga

Stödja lokal matproduktion: Knappast något utöver den egna trädgården

Minska sopmängden: Inga nya inititativ denna vecka

Lära sig något nytt: Inte för egen del. Åttaårige sonen har lärt sig att känna igen ett par nya svampar.

Man hinner knappast göra något i alla kategorierna varje vecka och det spelar kanske inte så stor roll heller. Det viktiga är ju att man kommer in i ett annat sätt att tänka.

Friday, August 22, 2008

Pumpor och squash

Någon frågade vilka sorters squash och pumpa vi odlar och jag kom inte ihåg det på rak arm. Men här kommer en lista:

Sommarsquash:
Tromboncino (omsådd, får se om det hinner bli något)
Yellow Crookneck (gul och krokig, mycket god!)
Black Beauty (grön, trots namnet)
Black Zucchini (dito)

Vintersquash:
Buttercup Burgess (den enda vi odlar i år. Mycket god och hållbar)

Pumpa:
Baby Bear (ser ut som små halloweenpumpor, god)

Och så en sort som jag inte vet vilken det är (!) eftersom jag inte hittar etiketten! Den har runda gula frukter än så länge, får väl se vad det blir när den mognar!

Tidigare har vi odlat nakenfröpumpa, för frönas skull. Men den tar väldigt mycket plats för ganska få frön. Spaghettipumpa har gått bra, men vi hade inte plats i år. Nästa år ska vi nog odla den igen. Och så har vi provat olika sorters vintersquash, men allt har inte fungerat lika bra.

Grönare liv på ett år. Vecka 26 – Värna matjorden, vägra konstgödning!


Matjord är magiskt! Man petar ned ett frö, vattnar lite och så växer det upp något man kan äta. Men det förutsätter ju förstås att jorden är frisk och innehåller den näring som växterna behöver. Inte bara för att själva växa utan för att bli fyllda av den näring vi behöver. Bli riktig mat helt enkelt.

Vad är matjord egentligen? Det är mineraler, lera, sand m.m. i olika proportioner. Det är också humus, som lite förenklat består av delvis nedbrutna växtdelar. Humus är något oerhört viktigt! Den hjälper jorden att hålla kvar vatten och fungerar litegrann som en jättelik tvättsvamp, som jämnar ut våta och torra perioder och minska stressen för växterna. Humusrik jord är också porös, så att luft och vatten kan transporteras dit det behövs och näringen lättare kommer till växterna som får plats att breda ut sina rötter åt alla håll. Utan humus, ingen matjord.

Minst lika viktigt är att humusrik jord binder stora mängder kol. Den fungerar därför som en kolsänka, den kan absorbera koldioxid och sänker därmed luftens koldoixidhalt. Därför dämpar den växthuseffekten en hel del.

I matjorden finns också mängder med mikroorganismer. En tesked bra matjord kan innehålla en miljard bakterier, en miljon svampar och tiotusen amöbor! Och en hel del annat, som maskar, tusenfotingar, nematoder och skalbaggar. Alla de här organismerna bryter ned organiskt material. De är specialiserade på olika saker; somliga bryter ned växter, andra döda djur, somliga ger sig på varandra, somliga lever i symbios med växter (svampar och kvävefixerande bakterier, t.ex.). Alla behövs för att frigöra näringen från de döda växter som hamnar på markytan. Funnes inte de här mikroorganismerna, skulle vi vada i metertjocka lager av fjolårslöv!

Men om det inte hela tiden tillförs nytt organiskt material till jorden så har mikroorganismerna inget att äta. De dör, de äter upp varandra och i sista hand börjar de bryta ned humus. En sådan jord försämras raskt!

När vi brukar jorden stör vi mikrolivet. När vi plöjer, gräver eller jordfräser så frigörs stora mängder näring. Det kommer ned syre i jorden och det innebär att mikrolivet går på högvarv och nedbrytningen går mycket snabbare än vanligt. En massa näring frigörs. Den tas upp av växterna (om den inte bara regnar bort) och vi får en fin skörd. Men på sikt utarmas jorden, humushalten sjunker, koldioxid frisätts och näringsinnehållet minskar snabbt. När vi dessutom tar bort en massa organiskt material genom att äta upp växterna försvinner ännu mera näring.

I konventionell odling ersätter man den förlorade näringen med konstgödsel. Problemet med den är att den inte kommer ens i närheten av alla de olika mineraler och spårämnen som finns i frisk matjord. Man tillsätter en handfull näringsämnen, mest kväve, fosfor och kalium (NPK), så att man får en hyfsad skörd, men det är allt. Håller man på så år efter år så blir jorden till sist fullkomligt utarmad och helt beroende av att man hela tiden tillsätter mer konstgödning. Lägg därtill att konstgödningen kräver stora mängder fossila bränslen så blir det hela än värre.

Jordens humushalter minskar nu på ett alarmerande sätt och det binder upp bönderna i en ond cirkel av ett ökande behov av konstgödsel och bevattning, inte minst på de stora slätterna i USA, där stora mängder mat produceras. Och det skyndar på växthuseffekten, både för att jorden binder mindre koldioxid och för att användningen av fossila bränslen är så stor.

För att behålla en frisk matjord måste man hela tiden tillsätta nytt organiskt material. Ekologiska odlare tillsätter naturgödsel och gröngödsling, t.ex. I hemmaträdgården kan man göra precis samma sak. Har man inte hästägare eller kobönder i bekantskapskretsen så finns det kogödsel på påse att köpa. Gör det! Strunta i alla de där små prydliga kartongerna med diverse korn i!

Att hela tiden hålla marken täckt med grödor eller täckmaterial hjälper också till och dessutom minskar risken att näring lakas ur när det regnar. Täckodling är problematisk om man har mördarsniglar sägs det, men åsikterna går isär.

Du som inte odlar själv – köp KRAV! Eller köp från odlare som du vet odlar ekologiskt, även om de inte är KRAV-certifierade. Att köpa ekologiskt odlad mat är förmodligen något av det bästa vi kan göra för klimat och miljö. För utan en frisk matjord som ger oss näringsrik mat och minskad växthuseffekt, hur ska vi då klara oss?

Vill du veta mera? FOBOs hemsida har mängder med artiklar och information!