Friday, August 22, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 26 – Värna matjorden, vägra konstgödning!


Matjord är magiskt! Man petar ned ett frö, vattnar lite och så växer det upp något man kan äta. Men det förutsätter ju förstås att jorden är frisk och innehåller den näring som växterna behöver. Inte bara för att själva växa utan för att bli fyllda av den näring vi behöver. Bli riktig mat helt enkelt.

Vad är matjord egentligen? Det är mineraler, lera, sand m.m. i olika proportioner. Det är också humus, som lite förenklat består av delvis nedbrutna växtdelar. Humus är något oerhört viktigt! Den hjälper jorden att hålla kvar vatten och fungerar litegrann som en jättelik tvättsvamp, som jämnar ut våta och torra perioder och minska stressen för växterna. Humusrik jord är också porös, så att luft och vatten kan transporteras dit det behövs och näringen lättare kommer till växterna som får plats att breda ut sina rötter åt alla håll. Utan humus, ingen matjord.

Minst lika viktigt är att humusrik jord binder stora mängder kol. Den fungerar därför som en kolsänka, den kan absorbera koldioxid och sänker därmed luftens koldoixidhalt. Därför dämpar den växthuseffekten en hel del.

I matjorden finns också mängder med mikroorganismer. En tesked bra matjord kan innehålla en miljard bakterier, en miljon svampar och tiotusen amöbor! Och en hel del annat, som maskar, tusenfotingar, nematoder och skalbaggar. Alla de här organismerna bryter ned organiskt material. De är specialiserade på olika saker; somliga bryter ned växter, andra döda djur, somliga ger sig på varandra, somliga lever i symbios med växter (svampar och kvävefixerande bakterier, t.ex.). Alla behövs för att frigöra näringen från de döda växter som hamnar på markytan. Funnes inte de här mikroorganismerna, skulle vi vada i metertjocka lager av fjolårslöv!

Men om det inte hela tiden tillförs nytt organiskt material till jorden så har mikroorganismerna inget att äta. De dör, de äter upp varandra och i sista hand börjar de bryta ned humus. En sådan jord försämras raskt!

När vi brukar jorden stör vi mikrolivet. När vi plöjer, gräver eller jordfräser så frigörs stora mängder näring. Det kommer ned syre i jorden och det innebär att mikrolivet går på högvarv och nedbrytningen går mycket snabbare än vanligt. En massa näring frigörs. Den tas upp av växterna (om den inte bara regnar bort) och vi får en fin skörd. Men på sikt utarmas jorden, humushalten sjunker, koldioxid frisätts och näringsinnehållet minskar snabbt. När vi dessutom tar bort en massa organiskt material genom att äta upp växterna försvinner ännu mera näring.

I konventionell odling ersätter man den förlorade näringen med konstgödsel. Problemet med den är att den inte kommer ens i närheten av alla de olika mineraler och spårämnen som finns i frisk matjord. Man tillsätter en handfull näringsämnen, mest kväve, fosfor och kalium (NPK), så att man får en hyfsad skörd, men det är allt. Håller man på så år efter år så blir jorden till sist fullkomligt utarmad och helt beroende av att man hela tiden tillsätter mer konstgödning. Lägg därtill att konstgödningen kräver stora mängder fossila bränslen så blir det hela än värre.

Jordens humushalter minskar nu på ett alarmerande sätt och det binder upp bönderna i en ond cirkel av ett ökande behov av konstgödsel och bevattning, inte minst på de stora slätterna i USA, där stora mängder mat produceras. Och det skyndar på växthuseffekten, både för att jorden binder mindre koldioxid och för att användningen av fossila bränslen är så stor.

För att behålla en frisk matjord måste man hela tiden tillsätta nytt organiskt material. Ekologiska odlare tillsätter naturgödsel och gröngödsling, t.ex. I hemmaträdgården kan man göra precis samma sak. Har man inte hästägare eller kobönder i bekantskapskretsen så finns det kogödsel på påse att köpa. Gör det! Strunta i alla de där små prydliga kartongerna med diverse korn i!

Att hela tiden hålla marken täckt med grödor eller täckmaterial hjälper också till och dessutom minskar risken att näring lakas ur när det regnar. Täckodling är problematisk om man har mördarsniglar sägs det, men åsikterna går isär.

Du som inte odlar själv – köp KRAV! Eller köp från odlare som du vet odlar ekologiskt, även om de inte är KRAV-certifierade. Att köpa ekologiskt odlad mat är förmodligen något av det bästa vi kan göra för klimat och miljö. För utan en frisk matjord som ger oss näringsrik mat och minskad växthuseffekt, hur ska vi då klara oss?

Vill du veta mera? FOBOs hemsida har mängder med artiklar och information!

5 comments:

Jordefamn said...

På tal om kol i marken så fick vi lära oss på Holma av Markus Vallien att det är mycket bra för jorden och klimatet att kola trä och gräva ner den i jorden. Ju mer desto bättre. Det gör jorden bättre och tillför näringsämnen (icke-aktivt kol, blanda t.ex. med urin eller annat näringsrikt), förbättrar strukturen och lagrar kol nere i marken som trädet under sin livstid tagit upp från luften. Givetvis ska man plantera ett nytt träd där trädet togs sedan.
En teknik som jag inte hade en aning om förut, men som kan ge förbättrade skördar och minskad växthuseffekt (om tillräckligt många gör det).

Christina said...

Intressant! Vi låter aska från panna och braskamin återgår till trädgården som gödning, det är ju inte samma sak, men bra ändå. Mycket kalium, som ffa bärbuskar och rotfrukter uppskattar.

www.jordochdjur.se said...

Väldigt bra skrivet om jord och gödning! Tyvärr tror jag handelsträdgårdarna har lätt att sälja in dyra kemiska preparat till ovana trädgårdsägare för att de ser så avancerade och högteknologiska ut. Gödsel på påse tror jag av många upplevs som lite gammaldags och otympligt.
Komposterade hushållssopor ger också bra näringstillskott till jorden. Helt gratis dessutom, och bidrar till minskade transporter.

Tack för intressant läsning som alltid!

hälsningar

Monica

Anonymous said...

Alla odlare komposterar väl matresterna!? Att bränna upp organiskt material, som vi ju gör på soptipparna, och sedan åka till handelsträdgården för att köpa Blå korn, måste vara det mest intelligensbefriade vi ägnar oss åt, eller?
Visste inte om det där med kolet. Jag bor på samma plats som en fd smedja. Ofta när man gräver hål för växter så tittar kolbitar fram. Kanke därför det växer så bra?

Christina said...

Tja, jag har stött på trädgårdsägare som slänger sitt avfall och sedan köper små blåa korn att gödsla med... så det förekommer allt. En del är nog osäkra på kompostering, tror att det är kladdigt och luktar illa. Fast det behöver det ju inte göra, som vi vet!