Arbetsgemenskapen som försvann

Jag har bott ensam här i huset med barnen snart två år nu. Uppenbarligen fungerar det, egna och andras farhågor till trots. Bitvis har det varit jättetungt med allt det praktiska och allt klarar jag helt enkelt inte själv. En del saker lär jag mig sakta men säkert, annat kommer jag alltid att behöva hjälp med - jag är hysteriskt höjdrädd och kommer aldrig att kunna gå upp på taket för att fixa trasiga takpannor och sånt. Till exempel. Men det praktiska löser sig ändå oftast på det ena eller andra sättet.

Det riktigt jobbiga är något annat. Det är känslan av att ha förlorat arbetsgemenskapen med någon. Att inte längre ha någon att dela visisoner, drömmar och mål med. Att inte ha någon att bolla idéer och tankar med, att sitta på kvällen och planera odlingar och byggprojekt med. Att inte ha någon som sparkar igång motivationen när man själv är trött och less på allt.

Att vara två (eller flera, för den delen) som delar en dröm och jobbar tillsammans för att förverkliga den är stort och väldigt, väldigt roligt. Så här års, när trädgården börjar töa fram och frökatalogerna fyller soffbordet, blir det så påtagligt att vi numera bara är jag. Förra året blev det inte så mycket gjort, varken med odlingarna eller något annat, jag var trött och ledsen och sjukskriven. I år mår jag mycket bättre och en del av mig vill verkligen komma igång med en massa projekt och väntar otåligt på att det ska bli dags. Medan en annan (ganska stor) del av mig är trögstartad och inte har mycket till drivkraft eller lust alls och mest fastnar i grubblande. Mycket sorg som ligger kvar och spökar.

Hur gör man? Hur hittar man sin egen lust och drivkraft så att man inte fastnar i letargi och lessenhet?

Dag 09 – Min tro

Ungefär såhär är min tro:

Att det finns en överordnad princip som är alltings ursprung och upprätthållare. Man kan kalla den för Gud, Moder Jord, Brahman eller Universum, det spelar egentligen ingen roll.

Att det finns en mening med mitt liv. Eller så finns det inte det. Det spelar inte heller så stor roll.

Att gåvan att födas till denna värld för ett ansvar med sig: att leva utan att skada och fördärva och i stället vårda och förvalta så gott vi kan.

Att vi ska behandla andra som vi själva vill bli behandlade.

Att vi ska reflektera över våra val och handlingar, vilka möjligheter vi har och vilka konsekvenser de kan få, även om vi inte kan överblicka dem fullt ut.

Att människor tillsammans kan åstadkomma mirakel .

Dag 08 – Ett ögonblick

Livet består ju egentligen bara av en mängd ögonblick, som pärlor på en tråd. Mitt i ögonblicket är det svårt att veta vart det kommer att leda. Först efteråt, med det redan skeddas perspektiv, kan man se vad som hände.

Ibland undrar jag hur det hade varit om några ögonblick varit annorlunda, eller aldrig inträffat. Om bara ett endaste ögonblick varit på ett annat sätt så kanske jag hade haft ett helt annat liv. Märkligt att tänka sig.

Dag 07 – Min bästa vän

Till en bästa vän kan man säga ”ja, du vet”. Och vännen kan svara ”jo, jag vet”. Och man vet att vännen faktiskt vet och att det kommer att ordna sig med allt det där jobbiga eller krångliga eller vad det nu var.

Dag 06 – Min dag

En lördag utan barnansvar och direkta måsten

Vaknar kl 6 trots ledig dag och sovmorgon. Märkliga drömmar under natten. Vill inte gå upp, det är kallt och mörkt.

Går upp när det ljusnar. Tö och slask ute. Går ut och skottar undan en massa blötsnö innan den fryser till igen. Ett rejält motionspass.

Kaffe, mackor, GP. Slösurfande.

Katterna vill gå ut men blir blöta om tassen och vill in igen.

Sockersaltar fläsk och rimmar en lammstek. Husligt!

Katterna uppskattar lite köttrester i matskålen.

Diskar och städar lite i köket.

Röjer ur det där allt-möjligt-rummet där allsköns skräp hopar sig. Julpyntar lite.

Tvättar, hänger, viker.

Hittar ungarnas julklappsönskelistor och försöker koka ned dem till nåt realistiskt.

Äter en avokado och ett par sillmackor.

Börjar på en stick-beställning, en mössa.

Äter svindyr lyxig chokladglass från Ben & Jerry's.

Mer stickning. Slösurf. Chatt.

Ser ett oerhört bra och gripande program om döden på ett hospice i Holland.

Gråter en skvätt.

Tittar på Kunskapskanalen om Homo Erectus.

Katterna har tråkigt och roar sig med att anfalla stickningen.

Tar ett par kvällsmackor (när barnen är hos sin pappa gitter jag inte laga mat).

Klappar katter mellan varven.

Mer teve, stickning och slösurf.

En stillsam dag helt i mitt eget sällskap. De är ovanliga och jag behöver dem för att må bra i själen.

Dag 05 – Vad är kärlek?

Kärleken är en fånge. Den sitter hårt omsluten av förväntningar, outtalade regler, givna men aldrig utsagda förutsättningar, brustna förhoppningar och illusioner.

Kärleken har en demon som följeslagare. Den heter Svartsjukan och viskar i ditt öra att kärleken inte räcker till. Att någon annan får det du tycker är din rättmätiga del och att du inte heller är värd särskilt mycket kärlek. Den livnär sig på otillräcklighetskänslor och gamla besvikelser och så länge du matar den kommer den att fortsätta viska svartord i ditt öra.

Men du kan sluta mata Svartsjukan och istället vänligt men bestämt säga åt den att gå och lägga sig i korgen. Lägg en mjuk filt om den så sover den gott och du kan smyga därifrån. Då kan du gå och lirka fram Kärleken ur dess fångenskap och dela den med så många du vill och den kommer att räcka åt alla.

Dag 04. Det här åt jag i dag.

Egentligen tycker jag inte om att skriva om vad jag har ätit. För en duktig flicka äter liksom inte vadsomhelst och hursomhelst. Hon trycker inte i sig en chipspåse en fredagskväll för att hon är ensam och trött och lite ledsen. Och hon äter inte marmeladmackor till frukost för att hon glömt köpa nyttigt pålägg. Eller svullar i sig choklad på väg hem från affären eftersom hon glömde att äta nåt litet och nyttigt till eftermiddagskaffet.

Duktiga flickor äter genomtänkt för att må bra och hålla vikten. De äter LCHF och kalorisnålt. De äter magert kött och de är vegetarianer. De äter stenålderskost och GI, superfrukter och emellanåt en tunn skiva surdegsbröd. De äter klimatsmart och ekologiskt och närodlat.

Gaaaah!

Men OK. Idag åt (och drack) jag:

rågbrödsmackor med ost och leverpastej

en massa te

kaffe

banan

mer kaffe

för mycket thaibuffé

ännu mer kaffe

lite förvirrade matrester

ett par mackor igen

lite julgodis nallat från barnens pyssel

Dag 03. Mina föräldrar.

Min far är borta sedan många år. Han var inte alltid så värst bra på det där med att vara en far, men jag är ledsen för sakerna han inte fick uppleva. Som sina yngsta barnbarn. Min disputation - jag tror han hade varit stolt och glad. .Och jag tror han hade tyckt om mitt hus. Han skulle sett sig omkring och kommit med goda råd och tips och kanske fixat något som var trasigt. Sen skulle han suttit i trädgården och njutit av tystnaden och klappat mina katter, fast han var allergisk.

Min mor är en överlevare och om de levande vill jag inte skriva så mycket. Det kommer för nära.

Men min mormor, som blev lite av en extramamma, vill jag skriva om. Hon blev nästan hundra år och gjorde världens bästa frukostbrickor. När man kom ned i köket på morgonen så stod där en bricka till var och en med smörgåsar och te. Små fina smörgåsar på hembakat bröd och gott pålägg, ofta matrester, sällan dyra köpepålägg. Godast var jordgubbssmörgås med smör, skivade jordgubbar och lite socker.

Sen tog man sin bricka och satte sig var man ville. Kanske på den stora kalkstenshällen ute i trädgården, den som var kall på morgonen och solvarm om man sovit länge.

Idag står mormors prickiga tekoppar i mitt köksskåp och ibland dricker jag te ur dem och blir glad.

Dag 02. Min första kärlek.

Här skulle jag ju förstås ha någon söt historia att berätta om när jag pussade nån kille på dagis eller så. Men det har jag inte och förresten gick jag aldrig på dagis.

Så vad är den första kärleken? Är det kändisförälskelsen? Svenne Hedlund i Hepstars hade långt mörkt hår, tjock lugg och polotröja och såg så himla söt och snäll ut. Ett par kompisar och jag skulle busringa till honom bara därför. Jag tror det stupade på att vi inte hittade något telefonnummer.

Var det den mörkögde killen i klassen på mellanstadiet som naturligtvis inte brydde sig om mig ett dugg? Var det alla virriga tonårsförälskelser som egentligen aldrig blev något men som var oerhört viktiga där och då. Den snygge och superintressante killen som satt i elevrådsstyrelsen (som jag), var fältbiolog (som jag) och var politiskt aktiv låångt ut på vänsterkanten? Men han var ihop med en tjej som jobbade som sjukvårdsbiträde och det var ju mycket mer proletärt och betydelsefullt än att gå en plugglinje på gymnasiet (som jag).

Kanske kom den första kärleken när mitt första barn föddes? När han låg på min mage och tiden höll andan och hejdade sig ett ögonblick.

Eller är varje kärlek den första? För att varje kärlek är ny och unik och fast den liknar en massa andra kärlekar så är den ändå alltid något alldeles eget.

Dag 01. Presentera sig själv

Hur presenterar man sig själv utan att låta som man är på anställningsintervju?

I spegeln ser jag en medelålders kvinna och undrar var hon kommer ifrån och hur hon blev sådan hon är. Jag vet att hon alltid - hela livet nästan - har varit den där duktiga människan. Engagerad, kunnig, drivande. Hon födde tre barn, hon gjorde nånsorts karriär med jobb och skrivande och undervisning och projektledning och jag vet inte allt. En massa år höll hon på att vara duktig, hon fick uppskattning och hade väldigt, väldigt roligt. Hon köpte hus och anlade en köksträdgård, syltade och saftade och konserverade. Spann ull och stickade strumpor. Brann för att bevara gamla metoder och köksväxter och hålla kunskaper vid liv inför den oundvikliga kollapsen med klimatförändringar och Peak Oil.

Väldigt duktigt alltihopa. Det var viktigt att hela tiden vara igång och göra duktiga saker, ja egentligen det enda som riktigt räknades.

Sen blev plötsligt allt tomt och svart. Världen blev en farlig plats där allt var hotfullt och skrämmande. En moderlig läkare skrev ord som ångest och utmattningssyndrom på ett sjukintyg och skickade hem henne att vila och gå långa promenader. Och en psykolog försökte tålmodigt hjälpa henne att förstå och tänka lite annorlunda.

Idag ser hon på mig i spegeln och ser lite trött och vilsen ut. Hon vet nog inte riktigt vad hon vill. Jag tror att hon försöker förstå hur man kan göra allt det där som är roligt utan att det blir tungt och kravfyllt. För egentligen är det ju så mycket som är roligt. Jag är rätt säker på att hon vill fortsätta att odla grönsaker och laga god mat. Hon vill nog också fortsätta att ullpyssla och sy och sticka. Vara lite lagom duktig på jobbet, göra en och annan väl avgränsad forskningsinsats men i övrigt luta sig tillbaka och låta de yngre jobba på. Det får inte bli för mycket, kropp och själ sätter effektivt stopp för alla överdrifter. Det är klokt av dem,

Så småningom vill hon bli farmor, det är jag helt säker på. Bli världens snällaste farmor, skämma bort barnbarnen nåt alldeles oerhört och samtidigt lära dem att odla morötter och sticka strumpor. Ja. Det blir nog bra.

Nystart och utmaning

Det här var en rolig utmaning. Den ska jag haka på. Som en sorts nystart eller omstart av den nästan avsomnade bloggen.

Vilken dag som helst ska jag börja.

Uppdatering, eller?

Man kanske skulle ta och uppdatera den här bloggen ibland. Lite oftare än en gång i halvåret i alla fall. Eller lägga ned den. Får ta och fundera lite...

Efter vinter kommer översvämning

När snön smälter blir det alldeles oerhört tydligt att dräneringen inte är den bästa i min gräsmatta... Överväger alternativ användning för just den här delen av trädgården. Ankdamm? Guldfiskar? Bara en liten damm med fina växter och fristad för små djur som gillar vatten? Med nånsorts permakulturtänk är det enklaste ju att acceptera sakernas tillstånd och utnyttja dem till något bra :-)

Årets fröer

Sådärja, nu har årets beställning av grönsaksfröer gått iväg... det mesta i alla fall, det är alltid något man glömmer. Fast det känns avlägset att planera vårsådden när det ligger en halvmeter snö på landen.

Lite svårt med planeringen i år. Som det verkar kommer jag att vara borta hemifrån en hel del under våren och försommaren, så det får inte vara några ömtåliga saker som kräver daglig tillsyn. Och i år är vi ju mestadels bara tre som ska äta ur trädgården - det gäller att så sånt som åtminstone två av oss tycker är gott. Och så var det det här med yta och ork och sånt, hur mycket kommer jag att orka och hinna sköta om egentligen (vilket hänger samman med frågan om hur mycket jag kan övertala barnen att hjälpa till...).

I slutändan blev det mest säkra kort i år. Två sorters morötter, tidiga och sena (Early Nantes och London torg, både funkar i min lite leriga moränjord). Gula, röda och randiga betor, det är mest jag som gillar rödbetor, men jag får väl ge bort överskottet. Majrovor och kålrötter som ungarna gillar att woka.

Bondbönor är en favorit och efter att ha provat flera olika sorter har jag återgått till den beprövade Hangdown som är god och som funkar oavsett väder och vind. Rosenbönor, förstås, i år blir det Prizewinner som är jättegod och inte särskilt trådig jämfört med en del andra sorter. Spritärt Alderman, pålitlig och bra, och sockerärt Norli. Och så har jag eget utsäde av gråärter och blåärter.

Spetskål har jag kvar en oanvänd påse från i fjol, den sår jag och så lite broccoli och palmkål (kan man göra surkål av spetskålen, måntro?). Kål här är svårt, om inte småkrypen äter upp den så gör harar och rådjur det. Tror det blir kål i pallkragar i år, med hönsnät och fiberduk, så kanske det blir lite kål till oss i alla fall.

Squash: Yellow Crookneck som är en av de absolut godaste och Costata Romanesco, en gammal italiensk sort som jag inte odlat förut. Vintersquash Buttercup Burgess är den enda av alla jag provat som ger pålitlig skörd varje år. Och så beställde jag lite Golden Hubbard, bara för att testa nåt nytt. Pumpa: New England Pie, otestad här. Egentligen är det bara jag som gillar squash och pumpa, men det är så roligt att odla så jag gör det bara därför. Och som sagt, det går alltid att dela med sig!

Jag hittade en massa påsar med diverse sallad och annat bladgrönt från i fjol och förfjol. De borde vara fullt grobara fortfarande, så de får ett eget salladsland tillsammans med diverse rädisfrön som låg och drällde.

Det var väl det mesta. Tomater och annat pyssligt sår jag inte i år, det får bli köpta plantor. Men jag beställde en sorts friluftsgurka bara för att den verkar så mysko: Cristal Apple med runda gula frukter. Nu återstår bara att vänta på våren...

Djupfryst

Djupfryst, som sagt. Såhär kallt och såhär mycket snö har det nog aldrig varit under de snart sju år vi bott här. Jag skottar snö, bär in ved och pellets och tätar drag efter bästa förmåga. Inomhus ligger temperaturen runt 15 grader och det är ullunderställ, fleecetröjor, ullsockor och handledsvärmare som gäller.



Men Runåbergs frökatalog har kommit och med den sommardrömmarna. Allt vill jag ha! Morötter i rosa, gult, vitt och orange! Pumpor i massor! Bondbönor! Italienska borlottibönor som smälter som smör i munnen! Chili! Äggformade gurkor och krokig squash! Gula, randiga och röda betor. Och så vidare...

Ja, nångång smälter det väl så jag kan börja så. Nån gång...

Lek med ullfärgning

En ledig helg och tid att pyssla med ull, garn och stickor. Jag färgade vit ull med Herdins Multifibre och helt avsiktligt lät jag färgningen bli lite ojämn så ullen skiftar mellan klarblått och nästan vitt. Sedan kardade jag ullen och försökte behålla lite av den ojämna färgen.



Därefter spann jag ullen och tvinnade till ett tvåtrådigt garn, som alltså skiftar i olika ljusblå till klarblå nyanser. Och började sticka en sjal med ett enkelt hålmönster och ränder i rätt och avigt.



Det är lite chansartat att färga så här, man kan inte styra processen fullt ut och det blir lite som det blir, men det är tjusningen med det hela. Att färga med syntetfärger är nytt för mig, växtfärgning har jag pysslat med tidigare, men detta är ju helt annorlunda. Det kommer nog lite fler färgningsexperiment här så småningom...

Glad åt

Vänner som förstår vad man behöver när man är trött och lite ledsen och har dåligt med pengar. Som kommer med en kasse med älgkött och lammfärs. Gottgottgott. Ikväll blir det lammburgare med hembakade bröd. Lite egenodlad lök att skiva till finns det och antagligen nån paprika också. Senap och ketchup i förråd och ett fått vitkålshuvud blir sallad. Nästan lyxkäk :-)

Mindre gnäll

Hoppsan, vad gnällig jag har varit här ett tag. Inget roligt ju. Ska försöka skriva om nåt kul i stället. Om jag får loss tummarna och lånar en kamera av ungarna så ska jag fota lite ull- och stickpyssel och lägg upp i stället. Snart.

Dyra lampor

Man bosätter sig i Tjottahejti med totalavsaknad av kollektivtrafik (om det är något som kunde få mig att flytta härifrån, så är det just det). Man skuldsätter sig hos storkapitalet för att införskaffa en hyfsat ny bil för att kunna ta sig till jobbet. En som startar varje morgon oavsett väder, inte blir stammis hos verkstan och inte kräver alltför mycket mekar-kunskaper för att hålla rullande. Man är rättså nöjd ett tag.

Sen pajar en halvljuslampa. Och en till. Och man upptäcker att det GÅR INTE att byta lampor själv. Instruktionsboken har käcka teckningar som visar hur man ska göra - i teorin. I praktiken går det inte. Det är för trångt, allt sitter för hårt och inte ens mina små fruntimmershänder kommer åt ordentligt under huven.

Så man ringer verkstan och beklagar sig och en rask gosse säger att kom bara förbi, det ordnar vi på 20 minuter. Och det gör de och all heder åt dem. Men de tar 750 spänn för några minuters jobb och två glödlampor. Suck!! Dyraste lampor jag köpt nångång. Och hur i hela fridens namn kan man konstruera en bil där man inte kan göra sådana enkla grejer själv???

Idioti var bara förnamnet!!

Kallt som...

... och avloppet till tvättmaskinen har frusit. Jättekul - inte. Hoppas det töar med värmefläkten jag satte dit. Idiotkonstruktion med en böj på röret där vattnet blir stående och fryser till. Annars klarar huset kylan rättså bra, men jag vill helst inte tänka på hur mycket ved och pellets som gått åt.


Och jag är deltidssjukskriven en månad till och undrar ganska ängsligt när pengarna från Försäkringskassan tänker dyka upp. Räknar med att det dröjer en smärre evighet. Är djupt och innerligt tacksam för att jag har en hel del mat i förråd, både egenodlat och inköpt. T.o.m. lite kött i frysen har jag. Ibland har man lite nytta av att vara orolig och ängslig och bunkra upp mjöl, konserverade tomater och pasta. Med egna rotfrukter, lök och potatis och några syltburkar kvar från i somras ska vi väl få nåt att äta även om pengarna dröjer. Hoppas jag.

Här är ett gammalt inlägg om matförråd

Nytt år

Ett gott sådant till alla läsare. Och inte ett endaste nyårslöfte. Alls. I år får det bli som det blir och orkas det som orkas.

Hålla varmt?

Tretton iskalla minusgrader ute. Hus från 40-talet med självdrag som enda ventilation - det går inte att täta för mycket utan att få dålig luft inomhus. Hur håller man varmt mitt i kallvintern?

Hur gjorde man före centralvärmens tid? Man kurade ihop sig i ett eller ett par uppvärmda rum och lät det vara kallt i övrigt och ungefär så gör vi här också. Teoretiskt sett har jag centralvärme, det står en gammal olje-numera pelletspanna i källaren och bränner pellets för glatta livet. Men pellets kostar pengar och att hålla hela huset på 20 grader skulle ruinera mig - för att inte tala om jobbet med att släpa in pelletssäckar. Alltså får man välja var värmen ska vara. Värma några rum, stänga av några helt och låta några bli lite halvvarma.

Gjorde lite temperaturmätningar igår för att se hur det funkar. Kök och vardagsrum håller runt +17 och det blir varmare om man lagar mat eller eldar i braskaminen. Ett avstängt, ouppvärmt rum på bottenvåningen höll +8 igår. Ouppvärmda, stängda gästtoan +11. Mitt sovrum en trappa upp +14 igårkväll, lite svalt, men med dubbla duntäcken (eller sällskap i sängen) går det bra. Barnen har duntäcken, filtar, lapptäcken och katter i sina sängar, de sover gott och klagar faktiskt inte! Jo, det fungerar. På dagarna är vi ändå mest i köket och vardagsrummet och just nu är vi fem personer här, bara det värmer ju upp en del.

Ett enkelt sätt att stoppa golv- och fönsterdrag utan att täta helt är förstås textilier. Mattor och gardiner, såklart, men man kan också t.ex. sy eller sticka långa "korvar" som man fyller med ull eller vad man nu har och lägga i fönsterbräden eller där det är golvdrag. Sen är det bara att ta bort när det blir varmare ute. Perfekt sätt att göra av med restgarner.

Bloggen lever...

... och jag med. Jag hade tänkt göra någon sorts uppdatering, men det var så länge sedan sist att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Så det får bli lite spridda kommentarer, bara.

Livet härhemma börjar sakta men säkert falla in i sina nya banor, med bara mig och barnen. Det varit jättejobbigt stundtals och jag är faktiskt just nu deltidssjukskriven för utmattningssyndrom. Men jag tror att det blir bättre och jag börjar få lust att fixa och greja med hus och trädgård igen - och det var längesedan!

Ett och annat inrednings-renoveringsprojekt är på gång, även om det går sakta framåt. Tänkte barnen skulle få hjälpa mig att spackla en vägg nu när är lediga, lika bra att ta hjälp av dem så mycket det går ;-) När det blir varmare ska vi riva väggar på övervåningen och få en stor fin hall däruppe!

Trädgården ligger under några decimeter snö, så där händer ingenting utöver planering. Den ligger just nu på en storslagen nivå som omfattar växthusbygge, nedtagning av en massa träd, anläggande av en damm, massor med nya fruktträd och så den där skogsträdgården. Ja, utöver att ha en ännu större köksträdgård, förstås. Hmm. Jag får nog vara glad om jag får lite potatis och morötter i jorden före midsommar...

I sista stund innan den stora kölden kom lyckades jag få upp den sista potatisen + några morötter, palsternackor och kålrötter. Nu ligger resten av morötterna och palsternackorna väl nedfrysta och snötäckta, t.o.m. rådjuren har gett upp försöken att få tag på dem. Jag behöver en jordkällare... hur jag nu ska lösa det. Alternativt hitta ett sätt att förvara mus-säkert i husets svala källare. Det är för torrt uppe i huset, även om det är svalt så skrumpnar rotfrukterna bort.

Idag gäller dock bara vila, avnjutning av vackert snöväder och bläddrande i trädgårdsböcker!

Lästips – Water Wars

Från Sharon Astyks blogg lånar jag ett lästips: Water Wars – en påminnelse om att det inte bara råder brist på olja och andra råvaror, utan att stora delar av jorden också lider brist på det mesta grundläggande: rent vatten i tillräckliga mängder. Och där det råder brist på något, där uppstår konflikter och lidande...

Singelmammagnäll

Jag blir alltmer varse hur mycket jobb det är att försöka leva ett ekorekoliv med huvudansvar för två barn och (nästan) heltidsjobb. Det blir alldeles för många genvägar och enkla lösningar som jag inte är nöjd med innerst inne. För mycket färdiggrillad kyckling, varmkorv, köpebröd, bilkörning, torktumling, elapparater, ogräs och allmänt matslarv. För lite hemlagat och -bakat, egenodlat, för få burkar i matkällaren, för lite hemstickat, lappat och lagat. För lite tvåltillverkning och örtsalvemakande, för lite örtteer och för mycket kaffe (som inte ens är KRAV- och rättvisemärkt). För lite loppisletande och för mycket inköp av nya pryttlar. För mycket tevetittande och datorhäng med barnen och för lite djupa samtal och roliga aktiviteter.

Jaja, jag vet, jag borde inte gnälla utan i stället klappa mig på axeln och tycka att jag är duktig som överhuvudtaget får ihop det. Man har så mycket drömmar, bara. Och så hamnar man ändå likt förbannat i Hudiksvall.

Surkål

Hittar en burk egenhändigt gjord och helt bortglömd burk med surkål i källaren, daterad till 19/10 2008. Känner mig lätt misstänksam. Tittar på den - ser bra ut. Öppnar den och luktar - luktar gott. Smakar lite försiktigt. Gott!

Så nu avnjuts egen surkål med egen potatis, egna gröna ärter och lite korv jag hittade i frysen. Och fådd Dundersenap, mycket god!

Fascinerande att den kan hålla så länge och inte bli äckelsur utan bara smaka fräscht och fint. Och så himla dumt att jag inte odlar någon vitkål i år. Nästa år får det bli rejält med vitkål och många burkar i källaren!

Nya familjemedlemmar

Två kattungar har fått flytta hem till oss. Hur söta och busiga som helst, förstås. Vi har egentligen en del allergiproblem, men jag hoppas att det ska fungera ändå, med några "kattfria zoner" i huset och genom att de kommer att få vara mycket ute, när de väl har vant sig vid att vara här. Än så länge går det bra.

Det är först och främst barnens katter, men jag hoppas ju också att vi har fått ett par duktiga musjägare i huset. Mamman tar möss, pappan är okänd, men sannolikt en lagårdskatt från granngården. Så det finns nog gott om musjägargener i dem.

Bladmögel

Så var det dags igen. Den tidiga potatisen fick bruna fläckar på bladen redan förra veckan. Den tog jag upp rubb och stubb - hoppas den håller sig tills vi äter upp den. Inga angrepp på knölarna, såvitt jag kan se.

Medan vi var borta på semester några dagar slog bladmöglet till på vinterpotatisen också. Bara att slå av blasten, låta potatisen ligga kvar i jorden och be till alla odlares Gud/inna att den inte hunnit få brunröta!

Bladmögel är ett elände och jag tycker dessutom den kommer några dagar tidigare för varje år. Det finns resistenta potatissorter, men resistensen är inte fullständig - blasten angrips ändå och även om det inte går ned röta i knölarna så blir ju avkastningen mycket lägre än den kunnat bli.

Med den yta vi har, skulle vi kunna odla rejäla mängder med potatis, men det är ganska meningslöst om vi inte får ordning på detta. Hur gör yrkesodlarna - finns det något bekämpningsmedel som är godkänt i ekologisk odling?

Höstträdgård

Såhär års är det dags att börja planera för att få mat från trädgården så långt in på hösten som möjligt. Ett av flera sätt är ju att så på nytt. En hel del grönsaker kan sås nu och hinner inte bara mogna innan frosten kommer, utan växer också bättre när dagarna blir kortare och svalare.

Nästan alla bladväxter kan sås nu: sallad, spenat, alla slags asiatiska bladgrönsaker. Flera av dem tål en del frost (dock inte salladen) och kan ge mat långt in på hösten. Kålväxter blir bara godare av en frostknäpp och jag brukar så en del grönkål och broccoli sent på våren för att planteras ut när det blir ledigt i landen. Det är överhuvudtaget ett bra sätt att få dubbla skördar: så frön i pallkragar e.d. så har man färdiga småplantor att ta till.

För nu blir det ju nu utrymme i landen. När man tar upp den tidiga potatisen, börjar äta upp sockerärter, sallad och rädisor så blir det plötsligt plats över. Utnyttja den, men tänk på gödsla lite extra för att höstgrödorna ska orka växa och mogna. Färskt gräsklipp kan räcka, men "hungriga" växter som kål kan behöva lite gödselvatten eller pelleterad hönsgödsel. Rotfrukterna kan få lite aska.

En del rotfrukter som morötter, majrovor och rödbetor kan man också så som höstgröda om man väljer snabba sorter. Det hinner inte bli så stora, men små primörer på hösten är ju inte alls fel.

Idag har jag sått morötter, rädisor, vintersallad, spenat och komatsuna. Imorgon ska jag så rödbetor och kanske något mer som jag inte bestämt än. Och i pallkragar står grönkål, palmkål och broccoli för utplantering.

Sharon har en serie med blogginlägg om att förlänga säsongen in på hösten - där finns mycket att hämta!

Blåärter

Jag har ju skrivit om gråärter tidigare, som jag odlat några år och som är både goda, lättodlade och användbara. Nu odlar jag blåärter för första gången. Jag fick några frön av en nätbekant i utbyte mod några gråärter och sådde dem tidigt i våras. De grodde snällt och nu har de fina mörkt blålila skidor.

Vad man har dem till? Ingen aning, egentligen. Det är en gammal foderärt och jag antar att man använder dem ungefär som gråärter. Snygga är de i alla fall.

Kärlek i det digitala seklet

Kommer ni ihåg hur man hanterade kärleken innan det fanns mobiler och internet? Det här har jag funderat på ett tag. Ett tag på 80-talet hade jag en relation med en arkeolog som jobbade i Rom och det var både dyrt och framför allt krångligt att ringa. Så det fick bli brev (lämpligen sända från Vatikanen, med tanke på den italienska postgången och dess ständiga strejker).

I praktiken hörde man bara av varandra som bäst ett par tre gånger per vecka. Och det var ju som det var, inget att göra. En spänd förväntan när brevbäraren kom, men därutöver fanns det ingen anledning att vänta på livstecken, det enda man kunde göra var att skriva egna brev och skicka iväg. Idag blir man stressad när man inte hört av den andre på några timmar, eller i värsta fall minuter!

Ibland undrar jag hur vår syn på relationer och kärlek påverkas av den ständiga uppkopplingen, den ständiga kontakten, utan att man nödvändigtvis träffas mer än förr! Undrar om vi blir lättare svartsjuka och misstänksamma idag, när man kan ha ständig koll på varandra? Hur är det att alltid ha koll på den andres aktiviteter och sinnesstämning på avstånd? Hur ska man hantera lusten att ibland bara stänga av och inte kunna bli nådd? Är man "skyldig" den andre att ständigt vara tillgänglig på mobil/sms/chat/twitter/whatever? Hur hanterar den yngre generationen detta, de som aldrig väntat på veckans kärleksbrev via brevbäraren?

I min verklighet är kroppsspråket och ögonkontakten en oerhört stor del av en relation och när det saknas (och nej, en webbkamera är inte samma sak) blir allt så mycket svårare. Ord tappar så mycket av sin innebörd när de blir just bara ord och inte åtföljs av blickar och gester och det är banne mig ingen lätt sak att hantera kärleken digitalt!

Regn!

Äntligen lite regn! Det är så torrt i trädgården att det känns som en sandlåda att gräva i jorden. Det skulle behövas flera dagars ihållande regn för att återställa fukten. Men allt regn är välkommet!

Jag drar mig för att vattna mer än absolut nödvändigt, dels för att vara försiktig med brunnsvattnet, dels för att ständigt vattnande gör att växtrötterna inte söker sig nedåt lika bra. Man får ytligare rötter och växterna klarar torkperioder sämre.

Ingenting har dött i torkan, men det märks att många växter står och stampar lite och bara väntar på regnet så de kan fortsätta att växa.

Vi skördar salladsgrönt, potatis, jordgubbar i massor, krusbär och en och annan sockerärt. Snart kommer de första gallringsmorötterna, de där man nödtorftigt skrapar av jorden ifrån och tuggar i sig direkt från landet. Godaste morötterna!

Fröodling

I och för sig oplanerad, men ändå. Det här är palsternackor som jag övervintrat och tänkt äta upp under våren. Nu blev det inte så, istället får de stå kvar och ge frö till nästa år.

Palsternackor blir magnifika växter, över meterhöga. Det surrar flitigt kring blommorna, så jag hoppas de fyller en funktion som mat för diverse nyttiga insekter. När fröet mognat klipper jag av blomställningarna och låter dem eftertorka inomhus. Sedan kan jag repa eller tröska av fröna och spara dem torrt till nästa år.

Just palsternackor är ovanligt bra att fröodla eftersom fröet bara kan sparas något år. Man måste alltså köpa nytt utsäde varje år, om man nu inte odlar sitt eget. De flesta andra fröer kan utan problem sparas ett par-tre år utan att grobarheten minskar nämnvärt - dock inte alla.

Läs mer här!

Badsjö

När vi var och tittade på huset för första gången så tipsade mäklaren om att det fanns en badstrand vid en sjö i närheten och vi kunde ju åka förbi och titta på vägen hem. Mäklaren visste förstås exakt vad han gjorde, för det var så fint nere vid den lilla sjön att det var nog det som slutligen fick oss att slå till och lägga bud på huset.

Fiskevårdsföreningen har gjort iordning en liten sandstrand i skogen, med badflotte och grillplats. Här är folk nästan jämt, badare på sommaren, skridskoåkare på vintern och en och annan korvgrillare året runt. Det mysiga med den här platsen är inte bara att den finns utan lika mycket att det är en plats för alla! Nästan alla i byn kommer hit, från pensionärspar till småbarnsfamiljer, ensamma badare och tonåringar i gäng. För den nyinflyttade har det varit att bra sätt att lära känna grannarna och barnen hittar nästan alltid en eller flera kompisar här. Nu är de för övrigt så stora att de kan gå ned och bada själva, och jag kan få en lugn stund här med en kopp kaffe. En riktig paradisplats!

Sylt

Konserveringssäsongen har startat. Nioåringen och jag kokar vår favoritsylt, jordgubbar och rabarber. Sen blir det krusbärssylt och marmelad, och om några dagar kan vi börja plocka vinbär.

Det verkar bli ett fantastiskt bärår, mängder av jordgubbar och mängder av kart på vinbärsbuskarna. Härligt!

Högsommar

Nästan 30 grader varmt och första dagen på semestern. Det är rosor, pioner, jordgubbar och smultron. Bad i lilla sjön och ljumma kvällar. Sockerärterna har börjat blomma och det är närsomhelst dags att ta upp den första potatisen. Ljuvligt, och så idylliskt att det nästan bräker!

Det blir en nedtonad sommar. Folk frågar "vad ska ni göra, ska ni resa någonstans?" Det känns lite fånigt att svara "nej, vi ska nog mest vara hemma". Men så blir det nog. Vi bor ju mitt i sommarnöjet, på sitt sätt. Därtill är det dåligt med pengar att resa för och dåligt med ork att planera något resande.

Dåligt med den mentala orken, men livsglädjen återvänder sakta, en liten bit i taget, två steg fram och ett tillbaka. Att separera från någon man delat sitt liv med i närmare 20 år är en rejäl kris. Det vänder upp och ned på precis hela tillvaron. Allt jag trodde på har ställts på sin spets, allt måste omprövas. Och i efterdyningarna av den omedelbara skilsmässosorgen kommer en massa annan gammal mental dynga upp, som legat på botten i många år. Nu måste den tas om hand och det tar tid. Och det får det göra. Även om det är ett tungt jobb, tror jag det är nödvändigt att göra det. Jag vägrar vänligt men bestämt att ta diverse piller mot dåligt-mående i själen, hellre får det vara jobbigt ett tag.

Just i detta nu är det bra. Det är ljummet i trädgården, humlorna surrar, rosorna doftar och det finns smultron inom plockavstånd. Att sitta i allt detta är läkande - kanske den bästa anledningen av alla att behålla huset och trädgården och gneta på ett tag till.

Vad händer?

Ja, vad händer. Inte mycket i bloggen, men mycket i trädgården - förstås. Hela vårsådden är klar, lite paus nu med mest rensning och gallring. Skörd av de tidiga: sallad, spenat, sparris, rabarber. Tittar på krusbärskarten som sväller fint. Jordgubbarna likaså. Bönorna har börjat gro, squash och pumpor står i en drivbänk och ska ut när de blivit lite större.

Men mycket skrivet här blir det ju inte. Det är så mycket annat. Mycket på jobbet, stress och deadlines och sånt som ska vara klart före semestern. Men mest händer det nog inombords. En massa efter-skilsmässo-stress som varit nedtryckt ett tag medan jag hade fullt upp med att få flyt på allt praktiskt. Nu kommer den upp till ytan och har en tendens att ta över allt annat. Lite ledsen, mycket trött, kanske inte riktigt deprimerad, men lite åt det hållet. Lite grå filt över tillvaron.

Jag vet att det kommer att vända, jag vet att jag hittar ut och upp igen, men jag vet också att det tar tid. Det är så många känslor som spretar åt alla håll och kanter och som måste få komma upp och tittas på innan jag kan göra något hanterbart av dem. Det är smärtsamt ibland, men nödvändigt. Mycket ska omprövas, en del ska behållas - det som är kärnan, mitt jag - en del tankar och föreställningar måste bara släppas iväg.

Jag är inte ensam i detta, jag har stöd och hjälp. Men det är ju ändå jag som gör det själsliga jobbet och det tar det mesta av mina krafter. Lite trädgårdsbilder ska det nog ändå bli framöver!

Vad gjorde man utan pallkragar?

Jag har fyra dubbla pallkragar med glas över strax utanför huset och de används nästan året om. Tidigt om våren fyller jag på med färsk hästgödsel, toppad med jord så jag får drivbänkar för de första tåliga växterna: sallad, spenat, rädisor och sånt. Lite senare på våren sår jag kålplantor för utplantering och ännu senare ömtåliga ting som squash och gurka. Squashen planteras ut på friland så småningom men gurkan (som är en ömtålig varelse) får stå kvar i pallkragen tills frosten tar den på hösten.

När alla plantor är utplanterade på friland, kan man så ytterligare en omgång salladsväxter över sommaren och framåt sensommaren, när salladen tröttnat och gått i blom, är det dags för de asiatiska bladväxterna som trivs bäst lite sent på säsongen. Kanske en extra omgång spenat också. Asiaterna är köldtåliga och kan stå kvar långt in på hösten med lite skydd över - glas eller fiberduk. Sen är det bara att skyffla ur den nu brunna gödseln och spara till våren eller lägga ut på landet, lite beroende på var man bor i landet. Jag gödslar på våren så att inte allt regnar bort under höst och vinter. Och så börjar säsongen igen!

Mycket blir det

Jag flyttar perenner, planterar äppelträd, sätter nya blåbärsbuskar, ersätter utgångna kryddväxter, gräver bort gräsmatta och flyttar felplacerade buskar. När jag inte sår, rensar eller vattnar. Inte har jag tid att blogga!

Men lite bilder kommer så småningom. Och allt möjligt växer och frodas. Så det blir nog lite mat ur trädgården i år igen!

Sparris!!

Jag har några sparrisplantor som är inne på sitt tredje år och enligt böckerna ska man få lov att börja skörda lite försiktigt då. Hela våren har jag gått och tittat och tittat i sparrislandet men inte sett minsta skymt av några stjälkar. Och så häromdagen bara fanns den där – sparrisen! En endaste stjälk är stor nog att skördas, men flera är på väg.

Ikväll ska jag avnjuta min första alldeles egna sparris med en liten klick riktigt smör på!

Hur mycket trädgård behöver man?

Jag roade mig med att räkna ut hur mycket yta jag har uppodlat just nu, så här kommer lite siffror för den som vill jämföra eller så.

Köksträdgården består av två delar, ett mer intensivt odlat område med upphöjda bäddar och ett mer extensivt där jag har sånt som inte behöver tittas till dagligen. Därtill jordgubbsland, bärbuskar, fruktträd och andra perenner.

De upphöjda bäddarna är sammanlagt på 60 kvm. I år kommer här att växa morötter, palsternackor, rödbetor, lök, ärter, lite bondbönor, lök, kålrötter, majrovor, olika sorters bönor, lite potatis och diverse bladgrönt. En liten sparrissäng finns här också.

Jordgubbslandet är 30 kvm. Det större, extensiva området är 130 kvm och här ska det växa det mesta av potatisen, gråärter, bondbönor, squash, pumpa och diverse kålsorter. Sammanlagt alltså ca 220 kvm. Därtill kommer nio gamla bärbuskar (svarta/vita/röda vinbär + krusbär) och några nysatta (vinbär, krusbär, amerikanska blåbär, bärhäggmispel), några rabarberplantor, ett land med jordärtskockor samt diverse kryddväxter på olika ställen. Fyra små äppelträd ger förhoppningsvis en hel del frukt om några år. Och så har jag ett plommonträd som aldrig ger någon frukt.

Räcker det till? Nej, inte alls. Vi köper en hel del frukt och grönt, framför allt på vintern och våren. Skulle vi bli helt självförsörjande på grönt så skulle jag behöva betydligt större yta.

Hinner man med? Tveksamt. Det är mycket jobb för en ensam vuxen som dessutom jobbar nästan heltid. Om jag ska utöka med nånting så blir det med fler perenner. Att odla ettåriga växter är mycket jobb och innebär dessutom att man hela tiden stör och rör om i jorden och dess mikroliv. Perenner växer långsammare, ger mindre mat per yta (iaf innan de etablerat sig ordentligt) men är lättare att sköta och skonsammare för jorden. Den där skogsträdgården full med ätbara växter är jag väldigt sugen på...

Rosor, pioner och jordgubbar

Det blir inte så mycket tid att blogga nu. Trädgården tar en massa tid, diverse engagemang IRL likaså och till råga på allt har vi dragit på oss någon enveten magsjuka som inte riktigt går över. Vi verkar dock vara lite på bättringsvägen nu, hoppas det släpper snart!

Efter det vackra vårvädret kom ett par veckors envetet regn och det gjorde underverk för trädgården! Nu har det mesta grott, gräset växer, ogräset likaså, bärbuskarna blommar, ett av de små äppelträden likaså. Jag har fått rosor och pioner i födelsedagspresent, så jag blev tvungen att rensa i en av de försummade perennrabatterna. Med rosor och pioner på plats började jag fundera på någon lågväxande marktäckare (ingen naken jord!). Sen rensade jag jordgubbslandet och eftersom jag har en jordgubbssort som revar sig vildsint så fick jag en massa plantor över. De fick bli marktäckare i ros-o-pionlandet. Två problem lösta på en gång! Jordgubbarna ska blandas upp med lite låga kryddväxter, timjan och sånt. Återstår att se om allt det behagar trivas ihop eller ej.

Två små äppelträd var också en födelsedagspresent (Aroma och Discovery). Nya träd föder funderingar på var man ska sätta dem. Ska jag sätta dem invid dem jag köpte häromåret (Åkerö och Transparent Blanche) eller ska jag börja på en ny fruktträdgård i gräsmattan? Men då borde jag först dränera ordentligt. Kanske skulle jag gräva den där dammen det funnits funderingar på ett tag? Det borde ju kunna bli en del av dräneringen. Och ha lite fina växter invid dammen, och kanske guldfiskar...

Drömmarna tar aldrig slut :-)

Det gror i år igen!

Lika konstigt varje år. Man petar ned några frön i jorden och så kommer det upp en liten planta. Sockerärter och blåärter sticker upp små groddar, man börjar ana morötterna och i en drivbänk kommer de första kålplantorna. Drivbänk är verkligen effektivt – mindre än en vecka och det gror! 

Nu är faktiskt allt sått som tål lite svalare temperaturer. En kort paus inträder innan det är dags för de värmekrävande fröna. Märklig känsla. Vad ska jag göra nu när jag inte behöver röja och så?

Independence Days, andra året

Jag skrev ju förra året om en utmaning från Sharon – Independence Days – som jag verkligen gillade. Nu fortsätter utmaningen ett år till. Själv gillar jag tanken på att göra något litet varje dag, eller i alla fall varje vecka, för att öka min egen matproduktion och verkligen ta vara på och äta upp det jag odlar. Så jag hänger på i år igen. Någon mer?

Jag beskriver inte utmaningen här, kolla på länkarna och läs särskilt Sharons kloka inlägg! Det kommer nog en snygg banner också så småningom :-)

Förbanna inte maskrosorna – gör kimchi!

För en tid sedan skrev jag ju om att göra kimchi, en koreansk, starkt kryddad grönsaksinläggning. Nu jag precis gjort en burk kimchi på späda maskrosblad. Det blev mycket gott!! Starkt och lite beskt, fast en del av maskrosornas beskhet försvinner i hanteringen. Prova! Man behöver inte ta bara de allra spädaste bladen, det går bra med lite grövre också. Gör sallad av de minsta i stället.

Vårbruket fortsätter

Det har varit några fantastiska dagar nu ett tag. Bloggandet har fått stå tillbaka för det praktiska trädgårdspysslet. Och framsteg har gjorts. Det mesta av potatisen är nu i jorden. Sockerärter, morötter, palsternackor, de första bondbönorna och det mesta av sättlöken likaså. Morötterna har t.o.m. börjat gro (om det nu inte är ogräs, men det brukar inte växa i så prydliga rader...). Sallad och spenat spirar i en pallkrage. Väldigt snart (så fort jag hinner) ska jag så kålrötter, majrovor, gråärter och mer bondbönor.

Samtidigt märker jag hur svårt det är att klara av en stor köksträdgård som ensam vuxen. Den här helgen har barnen varit hos sin pappa och jag har i stort sett jobbat heltid därute. Men det går ju inte varje helg. Alltså måste jag rationalisera och förenkla! En klar förenkling detta år är att jag inte har försått någonting inomhus alls. Sånt som måste försås, tomater t.ex. får jag väl helt enkelt köpa plantor av om jag vill ha det. Annat tänkte jag pröva att så utomhus i pallkragar med glas enligt en sorts förenklad varmbänksprincip. Två pallkragar på varandra. Ett rejält lager färsk hästgödsel i botten, vattnas ordentligt så den brinner som den ska. På detta köpejord från plantskolan, i med fröerna och så ett gammalt fönster ovanpå alltihopa. Gödseln ger lite värme och fönstret håller kvar den. 

Idag har jag sått broccoli, grönkål och palmkål på det sättet. Jo, man kan så kål på friland, men här äter jordlopporna upp alltihopa! När det blir mer pålitligt varmt ute, tänkte jag göra likadant med squash, pumpa och gurka. Gurkorna får helt enkelt stå kvar i pallkragen hela sommaren, de är hopplöst känsliga för omplantering. Så får jag se hur det går.

Ny bok! Trygga barn och trygga föräldrar

Jag lärde känna Cecilia Moen för flera år sedan när jag själv var hemma med två småbarn och ibland kände mig rejält vilsen. Jag kände att något var fel med hur vår kultur betraktar och behandlar barn och jag kände mig inte alls hemma i de gängse råden från BVC och från andra föräldrar. Cecilia hjälpte mig att sätta ord på det som kändes fel och blev en klok "storasyster" som berättade om evolution och hjärnforskning, tipsade om  böcker och hemsidor.

Nu har Cecilia gett ut en bok för alla föräldrar, blivande sådana eller för den som bara är nyfiken. Hon beskriver hur man kan likna hjärnan vid en dator som har medfödda ”program”, vilka utvecklats genom evolutionen. Boken berättar om vilka behov barnet har och hur man som förälder kan tillfredsställa dem, om anknytning och hur barnets hjärna stimuleras av att utforska verkligheten. Därtill innehåller boken mängder med praktiska råd. 

Cecilia skriver utifrån sin egen erfarenhet och hjärnforskningens resultat. Det här är en bok för den som är nyfiken på hur samspelet mellan barn och föräldrar fungerar på en grundläggande nivå, det som gäller oss alla oavsett diverse kulturella överlagringar. Rekommenderas!!

Läs mer och beställ boken här!

Vardagshjältar till undsättning

Att vara ensam och ta hand om en stor trädgård är förstås inte så himla lätt alla gånger. Mycket av jobbet är tungt och en del saker orkar jag bara inte med själv. Det är här vardagshjältarna kommer in i bilden och de har jobbat på under påskhelgen. En stor hög med stenar har flyttats från grusgången framför ytterdörren (där man bara snubblade på den) till rätt ställe där de ska kanta en odlingsterrass – äldste sonen med flickvän fixade det. Ett dräneringsschakt som legat öppet hela vintern är till stor del igenfyllt, här gjorde alla barnen en insats. Och Stora Kvickrotslandet är vändgrävt och rensat av en kär vän som dessutom baxade upp en stor sten som var ivägen. TACK till er alla!!

Nu återstår mest roliga saker – så, sätta och plantera. Beställa mer fröer, jaga sättpotatis och sättlök. Det känns som jag är sent ute, hoppas det inte är för sent att få tag i de sorter jag vill ha!!

Första sådden!

Visserligen i en pallkrage med glas över, men ändå! Spenat och sallad blev först ut som vanligt, de gror och växer snällt även vid låga temperaturer; faktum är att de trivs bäst innan sommarvärmen kommer på allvar.

Tre pallkragar till har jag att fylla. Där kommer jag att förså olika sorters kål (för att skydda lite mot jordloppar som annars äter upp de små kålplantorna) och kanske så lite mera salladsgrönt. När det är uppätet och kålplantorna utflyttade blir pallkragarna perfekta till frilandsgurkorna, som har det lite kämpigt ute på "riktigt" friland här. Jag tycker gurkplantor är svåra att flytta, de bara dör för mig. Så jag sår dem direkt på ett varmt ställe. Hittills har det faktiskt fungerat bättre än att förså dem.

Vad kommer härnäst? Ärter, antagligen och de första morötterna. Och sättlöken som också tål lite kallare väder. Den första potatisen under dubbel fiberduk. Sen kommer allt slag i slag när det blir varmare. Sist ut blir bönor och gurkväxter (gurka, pumpor, squash) och sen kan jag pusta ut lite.

Prylar och värden

Jag springer mycket på loppis. Både för att hitta roliga saker (porslin, framför allt) och för att köpa sånt jag behöver. Och då har jag börjat fundera på det här med prylars andrahandsvärde. En genomsnittlig köks- eller annan hushållspryl kostar (grovt räknat) någonstans runt 20% av nypriset för samma typ av föremål. Några exempel: påslakan 25:-, örngott 10:-, stor kastrull 60:-, mattallrikar av känd svensk design och god kvalitet 15-20:-. Och så vidare. Då pratar vi om föremål som visserligen är använda, men i god kondition och som kommer att fungera i många år till. Vad hände med resten av värdet??

Skryt

Nu händer det saker i köksträdgården. Fem av tio odlingsbäddar klara för sådd (bara det blir lite varmare). De här bäddarna ligger nära huset och här ska sånt växa som man skördar ofta och lite av - sallad, sommarmorötter, sockerärter, kryddor, lök och en massa annat.


Och en stor del av Stora Kvickrotslandet är grävt och rensat. Det här området ligger lite längre från huset (zon 2 om man pratar permakulturspråk) och här ska en del av vinterförrådsmaten så småningom växa. Här blir det potatis, kål, pumpor, ärter och bönor till torkning - sånt man inte plockar av dagligen och som inte behöver tokpassas med vatten och rensning. Jag har marktäckt och odlat delar av det ett par säsonger och nu är området i såpass god form att jag ska börja strukturera det. Fyra odlingskvarter ska det bli, med permanenta gångar emellan och något fint blommigt i mitten. Och kanske en bänk att sitta på när man tröttnar på att jobba. Och ett litet bord att sätta kaffekoppen på. I bakgrunden står stommen till växthuset som förhoppningsvis kommer på plats i år!

Aaaaj!!

Medelålders tanter ska inte ge sig ut en hel dag i trädgården och gräva. I alla fall inte utan att mjukstarta lite först. Varenda muskel värker, och några till. Varför lär man sig aldrig??

Resultat har det i alla fall blivit: en massa kvickrotsrötter bortgrävda, ett dräneringsschakt som legat öppet hela vintern är igenskottat, hallonen nedklippta och rensning av jordgubbslandet påbörjad. Bara resten kvar...

Vad tänkte vår Herre på?

När han skapade kvickrot och revsmörblomma, alltså. Jag har tillbringat en solig eftermiddag i köksträdgården under hårt slit med att få bort alla övervintrade exemplar av just sådana. Hur mycket man än gräver bort kommer det nya hela tiden. Grrrr!!

Äntligen vårbruk!

Nu börjar det likna lite vår här också. Igår var det sol och massor av plusgrader och vårbruket kom igång så smått - det vill säga, jag rensade EN av tio odlingsbäddar, körde jord och gödsel och sen kände jag mig rejält ledbruten. Suck. Det tar längre och längre tid varje år att sparka igång den vinterdegenererade medelålderskroppen och börja använda bortglömda muskler igen. ..

Bara nio bäddar kvar att göra i ordning, plus jordgubbslandet och örtlandet. Och fyra pallkragar som ska fyllas med färsk gödsel och jord för att bli en sorts varmbänkar. Och sisådär en 150 kvadratmeter land att gräva ordentligt för att få bort kvickroten (ja, jag vet, man får aldrig bort den helt, men försöka kan man ju). Förra året odlade jag potatis under halm på en stor del av den ytan. Väldigt mycket av kvickrot och annat har kvävts, men det är en kraftig rotfilt kvar under halmen. Jag vet inte om jag ska täcka ett år till och chansa på att rotfilten bryts ned, eller om jag ska gräva. En variant är ju att gräva planteringshål för plantor (typ kål eller pumpa) och täcka runt om med tidningar och halm. Idéer, någon?

Idag är det grått och fuktigt. Inte läge för att rensa och gräva. Hämta gödsel hos hästgrannen, kanske?

Vår i zon 4

Såhär års blir man ruggit avis på alla som bor i zon 1 (ni vet, skåningar och annat löst folk) och som är ute och påtar för fullt i sina trädgårdar. Här är det fortfarande tjäle...

Vilket givetvis inte hindrar rabarbern från att försöka i alla fall.

Eller trädgårdssyran som kommer upp snällt år efter år tidigt på våren med små trevliga blad som smakar nästan som harsyra. Godast nu, när det knappt finns något annat färskt att äta.

Idag gick det i alla fall att få upp några övervintrade jordärtskockor utan att ta till spett! Hmm, soppa, eller ugnsbakade, eller frästa tunt skivade med vitlök...?

Palsternackorna har också övervintrat och börjat skjuta nya gröna skott. Men är var tjälen så enveten att det inte gick att få upp en endaste nacka. Om ett par dagar kanske!

Men vad f-n??!

Varifrån kom det här vita? Jag som tänkt beskära vinbärsbuskar idag! Det blir nog inomhusjobb i stället. Kan ju alltid städa...

Sol, vår och smuts

På morgonen lyser vårsolen in genom köksfönstret och avslöjar obarmhärtigt alla vinterns avlagringar av damm och smuts. Vart man än tittar är det rent ut sagt skitigt. Det finns folk som tar sånt som en utmaning och sätter igång med Stora Vårstädningen. Och så finns det såna som jag. Jag tycker om att ha det rent och fint omkring mig och jag avskyr att städa. Det är trist, jobbigt och hur man än gnor blir det aldrig riktigt bra. Jag är helt enkelt inget bra på att städa, även om jag försöker hålla huset hyfsat rent.

Avigsidan med att bo i ett äldre och lite slitet hus blir så tydlig när det kommer till städning. Det blir helt enkelt inte rent på samma skinande sätt som det blir i ett nytt hus med släta, jämna ytor. Här är det lite slitet, sjavigt och ojämnt. Smuts gräver ned sig i springor och ojämnheter. Mängder av profiler och lister som samlar damm och flottiga fingeravtryck. Slitna tapeter i köket som drar åt sig fett och smuts.

En lösning är ju att göra om allting. Lägga nya (plast)golv överallt, riva ned tapeter, måla om köket, byta alla repiga skåpluckor, riva ut allt gammalt och smutsigt. Men jag har inte riktigt tid eller råd - jag försöker fräscha upp ett rum åt gången och det går inte fort. Köket skulle jag egentligen vilja bygga om från grunden, det är väldigt slitet och har en massa opraktiska lösningar.

Och där nånstans landar man i eko-dilemmat: bygga nytt och slänga ut all gammal skit eller ta vara på det som finns och renovera lite varsamt? Ha ett skinande och hygieniskt hem eller leva med en del smuts i hörnen som inte riktigt går att få bort? Sätta sin helt egen prägel eller leva med de spår som generationerna före oss har avsatt.

Hursomhelst tas alla ekorekotips för att städa tacksamt emot! Hur gör man med slitna linoleumgolv, flottig vävtapet i köket, repiga skåpluckor och dörrkarmar med flagnande färg? Så att det faktiskt ser rent och fint ut, även om det är slitet!

Den subversiva disktrasan

Okej, det är dags att ta det här ett steg till. Visst är det kul att torka diskbänken med en egenhändigt stickad disktrasa i fina färger. Det är gott med mat från egen trädgård och inget värmer så bra som ved man huggit själv. Man känner sig duktig och inte så lite mallig över allt man åstadkommer. Det räcker en bra bit.

Men det riktigt roliga med allt det här pysslet är att det är så underbart subversivt. Med varje hemstickad disktrasa och varje hemkokt syltburk slår vi undan benen på konsumtionssamhället en liten smula. Vi tufsar till den tidvis helsjuka livsmedelsindustrin en aning i kanten och vi ifrågasätter behovet av att hela tiden köpa allting färdigt. Vi väljer att använda fritiden till att producera i stället för att konsumera. Om tillräckligt många gör det blir det samhällsomstörtande på riktigt.

Tänk att man kan sticka en disktrasa och vara subversiv på samma gång :-)

Earth Hour - ja, men tänk efter först!

Den 28 mars kl 20.30-21.30 inträffar Earth Hour. Tanken är att så många som möjligt ska släcka ljuset en timme som en global manifestation mot klimatförändringar. Idén är det inget fel på. Men tänk efter en smula på vad du gör under den timmen. Hade du tänkt sitta i mörkret, eller framför ljuset av en vedbrasa? Gör det - inga problem. Men hade du tänkt tända en massa levande ljus och sitta och mysa en timme? Eller en fotogenlampa? Tänk en gång till, om du nu inte har vaxljus eller någon annan sorts fossilfria ljus. Både paraffinet i de levande ljusen och fotogenet i lampan är fossila bränslen. Frågan är om du inte släpper ut mer växthusgaser genom att tända levande ljus jämfört med att ha elektriskt ljus tänt? I synnerhet om elen kommer från vind eller vatten - som ofta i vårt land.

Läs mer hos Crunchy Chicken

Vårtecken II

Häromdagen vräkte det ned ett par decimeter blötsnö över Sjuhäradsbygden. Snödropparna bryr sig inte det minsta. Här i zon 4 tar våren lite tid på sig, men man blir desto gladare av de små försiktiga försöken att besegra vintern.

Nu töar det vildsint, men snödropparna vill ändå inte vänta.

Utmaning - Tolv låtar

Jag har blivit utmanad av min kollega Leif. Utmaningen går ut på att lista tolv låtar som betytt något extra i mitt liv. Och en sån utmaning måste ju antas! Problemet har bara varit att välja... det finns så mycket bra och jag har valt bort massor som kunde varit med. Men till slut blev det en lista där jag grävt djupt ned i mitt eget förflutna (är man arkeolog så är man) och landat i 70-talet, där de tjockaste kulturlagren avsattes. På vägen ned har ett och annat mer recent samlats in och på ett par ställen har jag gått ännu djupare ned i föregående sekler. Temat verkar ha blivit kärlek, politik och rödvin. Hmm, är man ett barn av 70-talsvänstern eller inte ;-))

När jag nu tittar på listan så slår det mig att jag å ena sidan tar med Jösses flickor samtidigt som det mest är låtar av och med killar. Undrar hur det gick till?? Men jag ville göra en personlig lista och inte en PK dylik, och då blev det såhär. The soundtrack of my life :-)

I'm not in love - 10cc. Det är avslutningsfest i nian. Jag dansar till den här låten med killen jag varit avståndskär i hela terminen. Tiden står stilla en stund...

I don't know how to love him - Jesus Christ Superstar. Jag kunde tagit nästan vadsomhelst från JCS. Skivan snurrade oavbrutet i mitt och syrrans rum en period (det var på den tiden när det fanns LP-skivor som snurrade på skivspelare och när alla ungar inte hade egna rum). Men det här är en av de vackraste kärlekslåtar som skrivits, den var som balsam för tonårsångesten och gav en tro på att kärlek faktiskt är möjlig.

Vi måste höja våra röster för att höras - Sånger om kvinnor. Bästa kompisen och jag såg Jösses flickor på Malmö Stadsteater nån gång i mitten av 70-talet och blev alldeles lyckliga av alla möjligheter som skulle öppna sig, bara vi kämpade. På den tiden var kvinnokampen fortfarande en levande rörelse, en del av det allmänna upproret mot allt etablerat. Sen blev feminismen genusvetenskap och själv en del av etablissemanget (det är en annan historia). Men den här sången är fortfarande en klassiker!

Jakten på Dalai Lama - Hoola Bandoola Band. Jag kunde valt mycket ur proggvärlden. Men den här har fastnat, både för att musiken är vacker och för textrader som biter sig fast. De fattiga i Calcutta som inte har nån mat/samlar koskit och silar den för att se/om det finns några osmälta risgryn kvar. Med Hoola Bandoolas låtar vaknade en massa politisk medvetenhet (till föräldrarnas fasa, vilket ju gjorde det hela ännu roligare).

Quand je bois du vin claret - gammal fransk dryckesvisa. Minnen av sommarjobb med roliga, musikaliska kompisar och många fester. Då lärde jag mig den här visan och den blev nästan en signatumelodi i vårt kompisgäng. Sen märkte jag att den dök upp lite här och där, inte minst på Medeltidsveckan i Visby. Den ska sjungas, inte lyssnas på. Chantons et buvons - låt oss sjunga och dricka, naturligtvis i goda vänners lag!

Fred - Imperiet. Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänbart pris? Frågan - och låten - är ständigt aktuell! Det är förresten Imperiet också.

Dunkar varmt - Tant Strul. När punkpojkarna skrålade om att vara ung och kåt gjorde Tant Strul den här låten. Och den är hemskt mycket bättre!

Wish you were here - Pink Floyd. Somliga skivor återupptäcker man, inte minst texterna. Albumet är ett av PF:s mest helgjutna och titelspåret har en lätt surrealistisk text som man ska lyssna på när man är lite melankoliskt kär. We're just two lost souls swimming in a fish bowl year after year. Wish you were here.

Me and Bobby McGee - Janis Joplin. Freedom's just another word for nothing left to lose. Är friheten möjlig först när inget återstår att förlora? En skrämmande och fascinerande tanke på samma gång. JJ är förmodligen hög som ett hus på den här liveinspelningen som gjordes kort före hennes död, men so what, det är bara så bra i alla fall.

Märk hur vår skugga - Bellman/Thåström. Carl Mikael Bellman var inte bara en glad suput som hade picknick på Djurgården med Ulla Winblad. Det finns en Bellmanvisa för varje sinnesstämning, inte minst de dystra. Och det finns alltid hopp och livsglädje i svärtan. Bellmanuttolkare finns det mängder av. Thåström är en av de bästa.

Vara vänner - Jacob Hellman. Han gjorde en bra skiva och försvann sedan. Vad hände? Den här låten är i alla fall ljuvlig och spelades flitigt en sommar för länge sedan med en speciell arbetskamrat i tankarna. Ska vi bara vara vänner eller kan det möjligen finnas något mer? Lyssna förresten på klarinetten i kompet! Det här är så bra!

Kärlek väntar - Kent. Jaja, det är lite banalt att lista Kent. Men vad tusan, det är en av de ganska få nyare låtar som fastnat. Så den får vara med.


Nu går utmaningen vidare. Jag utmanar Ottopippi, Hippihäxan och Suresh. Take it or leave it :-)

Du strålande nya värld

Jag hör på radio att 51% av svenskarna vill ha kärnkraften kvar eller utbyggd. 30% vill avveckla och resten vet väl inte riktigt vad de vill. Jo, visst. Kärnkraft är väl bra. Det är bara några små tekniska detaljer att lösa, sen har vi hur mycket billig energi som helst, inte sant?

Visst, det finns ju lite miljöproblem kring uranbrytningen. Men vi kanske kan hämta vårt uran någonstans i tredje världen, så slipper vi tänka på det. Sen ska ju avfallet hanteras, transporteras och deponeras någonstans. Å andra sidan finns det ju alltid kommuner som behöver arbetstillfällen, så de kan väl borra ned det i berggrunden där. Risker? Nja, vi måste ju värna om jobben. Och det där med att kärnkraftverken skulle kunna bli mål för terroristattacker – nä, men så jävliga kan di väl inte vara??

Det ska visst finnas en ny sorts kärnkraftsteknik som är hemskt mycket bättre och säkrare och som skapar mycket mindre avfall. Jodå, och vi kan göra guld också, bara vi hittar de vises sten.

Egentligen har vi ju inga alternativ till utbyggd kärnkraft. Jag menar, då måste vi ju spara på energi. Minska vår energianvändning helt enkelt. Hemska tanke! Då kanske vi till och med måste ompröva hela vårt sätt att leva. Usch så jobbigt!

Är det överhuvudtaget någon som minns vad vi trodde på en gång i tiden. Hur vi gick i Barsebäcksmarscher och skanderade Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind! Nej, jag tänkte väl det. Tror jag ska gå i ide att tag och hoppas att det här tramset går över...

Sticka en disktrasa!

När man har garnförrådet fullt med bomullsgarner och ett förråd med grytlappar som räcker en livstid, vad gör man då? Svar: man stickar en disktrasa, eller flera. Det går fort, är kul, låter en kombinera färger på alla möjliga sätt och man slipper köpa något. Kan det bli mycket bättre?

Hemgjorda disktrasor är förbluffande funktionella. De håller länge, kan tvättas hur mycket som helst, suger upp bra (särskilt när de tvättats några gånger) och gör rent, särskilt när man gjort dem i rätstickning som river bra.

Såhär kan man göra: Använd ganska tunt bomullsgarn. Lägg upp ca 50 maskor på stickor 2½ eller 3. Sticka rätstickning tills du har en kvadrat. Virka fasta maskor 2–3 varv runtom i en annan färg (glöm inte att öka en maska i varje hörn och varv). Eller flera varv och flera färger. Klart! Ett bra nybörjarprojekt om man ska lära sig sticka, det spelar ingen roll om det blir lite snett och vint, disktrasorna fungerar ändå.

Lite uppdateringar

Det blir långt mellan inläggen nu, det är så mycket annat att tänka på. Men här är en liten lägesrapport. Sambon blir ex-sambo nästa månad, han har precis skrivit kontrakt på ett hus. Nu börjar den stora karusellen med att dela upp och packa pryttlar. Vi har så inihelsike mycket prylar att det på sätt och vis ska bli skönt att bli av med en del av dem. Samtidigt måste jag ju köpa till en del nytt för att vardagen ska fungera. Det får bli mer aktiv loppisjakt ett tag framöver.

Funderar en del kring hur mycket man egentligen ska komplettera. Det kanske kan vara skönt att låta huset vara lite "tomt" ett tag och inte omedelbart köpa saker bara för att fylla ut hålen. Och samtidigt passa på att göra klart en del renovering som vi inte lyckats åstadkomma på fem år. (noterar: kolla om du klarar av att renovera hus med en person INNAN du köper ett sådant ihop med denne...).

I trädgården händer just ingenting, knappt ens planering. Jag har inte en kommit loss och beställt fröer. Det börjar väl bli dags nu! Å andra sidan är det fortfarande bottenfruset därute och det går inte att göra någonting på ett bra tag ännu. Men jag hoppas att det snart tinar såpass att jag kan börja gräva upp det övervintrade palsternackorna och jordärtskockorna.

Det är lite virrigt just nu. Ha tålamod. Det kommer nog både trädgårdsrapporter och annat så småningom när det nya livet börjar sätta sig en smula.

Det töar!

Större delen av trädgården är fortfarande täckt av snö. Men under rhododendronbuskarna i söderläge töar det snabbt och de första lökarna sticker upp. Det blir nog vår i år igen.


Det här krokus, den är lätt att känna igen.

Det här vet jag inte vad det är. Möjligen är det några små påskliljor som är lite tidigt ute.

För ordningens skull...

... bör jag väl tillägga att idén till mössan i det förra inlägget är hämtad från boken Sticka Nu. Jag hittade den bland bibliotekets nyförvärv och den innehåller allt möjligt trevligt, inte minst idéer som man kan utveckla vidare själv. Jag är sugen på att sticka en kjol efter deras grundmönster!

I boken finns också en utförligare beskrivning av mössan.

Konsten att göra en mössa

Man börjar med ett får. Har man inget får är det en fördel att ha fårägande vänner. Så kan man få vacker gråsvart ull (som dessvärre inte alls gör sig på foto...). Man kardar ullen (och önskar sig en kardmaskin).

Så spinner man ullen och tvinnar den till ett mjukt tvåtrådigt garn.

Man lägger upp ganska många maskor, som till en halsduk ungefär, och stickar rätstickning tills man har en remsa som räcker lagom runt huvudet. Hellre en aning för kort än för lång – den töjer sig. Det blir en snygg kant om man i ena sidan lyfter den första maskan på varje varv.

Remsan ska vara så bred att den går att vika dubbel.

Man syr ihop remsan till en ring och plockar upp maskor i ena kanten (den där man inte lyfte maskor). En maska i vartannat varv ungefär. Så stickar man resårstickning, eller något mönster man gillar, eller bara slätstickning tills man har en lagom hög mössa. Då minskar man på varje eller vartannat varv (beroende på om man vill ha en rund mössa eller en toppluva) ungefär var sjunde maska tills man bara har 8 maskor kvar på stickorna. Man snörper ihop toppen, fäster trådar...

... och beundrar sitt färdiga verk.

Slutligen sätter man mössan på en frusen vän som därmed blir varm och glad!

Läs en sprillans ny bok!

En när och kär vän skriver på en science fiction-roman. Den är så sprillans ny att den inte ens är färdig. Men du kan redan nu börja läsa - nya kapitel kommer hela tiden. Om du gillar boken så kan du rekommendera den till Bok-SM. Jag har gjort det!

Läs bok

Vårtecken II

Igår körde jag till och från jobbet utan att behöva slå på helljuset för första gången i år. Man får ta vara på de små glädjeämnena...

Vårtecken

Världen må vara bottenfrusen men i soluppgången sjöng fåglar som tokiga. Jag hörde talgoxar och några andra som jag inte kunde identifiera. Det blir nog vår i år igen.

Utflykt till sjön

Idag var vi tillräckligt friska för en liten tur ned till sjön. Det var tyvärr inte mycket till skridskois, för mycket snö. Men det var mysigt att fika och leka i snön.

Svårt att tro att vi ska bada här om ett halvår...

Food Waste Reduction Challenge

Bloggvärlden är fylld av olika bloggares utmaningar om ditten och datten. En av de klokare kommer från Crunchy Chicken och handlar helt enkelt om att inte slänga mat! Utmaningen är enkel: minska så mycket som möjligt på den mat som hamnar i soporna eller i komposten. Det här gäller förstås inte sånt som man rensar bort, skal och sånt, utan riktig mat, som egentligen skulle ätas upp.

Vi är ganska bra på att ta vara på matrester och undvika slöseri, men visst slängs det mat i onödan här också. Så nu fick jag en kick att tänka till lite extra!

Här är ett gammalt inlägg om att ta vara på rester!

Nätbutiker jag gillar

Nu har jag lagt upp en ny länklista. Jag tänkte lista nätbutiker där jag brukar handla, som har ett bra sortiment, bra service och kloka värderingar. De stora drakarna, som Amazon etc, tar jag inte med, utan tanken är att puffa lite för mindre företag som kanske inte alla känner till.

Det blev fyra butiker till att börja med. Runåbergs fröer är huvudleverantör för mina grönsaksfröer. De har intressanta, ofta äldre sorter, förökar själva sina fröer och har en sund inställning till detta med EU-sortlistor och GMO-utsäde. Snabb service och ett extra plus för en ovanligt lättnavigerad webbsida.

Hos Minimundus har jag framför allt handlat strumpor och underställ i härliga varma ullkvaliteter till både mig själv och barnen. Men de har annat trevligt i sortimentet också, som tvålar, rengöringsprodukter och diverse mamma-barn-pryttlar.

Garnkorgen har ett rejält sortiment av fina garner av de mest skilda slag. Här handlar jag framför allt självrandiga strumpgarner i olika kvaliteter, men det finns massor av annat, t.ex. de fina Visjögarnerna. Snabb service!

Hos Tvåleriet köper jag tvättnötter. Men här finns också tvålar, krämer och eteriska oljor. Jag gör egna tvålar och hudkrämer, men Tvåleriets produkter uppskattas bland vänner och bekanta som inte tillverkar eget. Snabb service här också.

Tipsa mig gärna om andra bra småbutiker på nätet! Dock kommer jag inte att lägga ut någon butik som jag inte själv testat.

Vinter

Familjen är fortfarande sjuk och det är mest vila och vänta på att alla blir feberfria och hostar färdigt som gäller. Det blir inte så många knop gjorda och lådan med fjolårets fröer står fortfarande och väntar på sortering. Svårt att tänka på trädgårdsplanering när trädgården är full av vinter!

De gula hallonen remonterar och ibland blir det några som hinner mogna på hösten. Men de flesta blir inte mer än kart innan frosten tar dem.

Vinterhungriga rådjur gillar grönkål. De hann knapra i sig det mesta innan jag kom på att jag skulle sätta galler över den. Med lite tur kommer den tillbaka till våren. Så får den växa ett tag så vi kan plocka de första skotten. Sen kan jag ha någon sommarsådd där i stället. Försådda bönor som jag kan plantera ut när kålen ger upp, kanske?

Barnen har inget emot snön i alla fall.

Sjuk familj och trädgårdsplanering

Vi har fått nånsorts rejäl förkylning med hög feber som vandrar runt i familjen, så det har inte blivit så mycket gjort på hemmafronten den senaste veckan. Jag hade tänkt gå igenom alla fröpåsar från ifjol och se vad som behöver kompletteras, men det har jag helt enkelt inte orkat. Man kan ju tycka att det är gott om tid med sånt, men en del saker behöver försås snart för att hinna bli något till sommaren. Chili, t.ex. ska i jorden vilken dag som helst. Jag ska så en gul chili som heter Sarit Gat, som ger mycket goda, fruktiga chili som är precis lagom starka.Så tänkte jag beställa en ny sort från Runåbergs som heter Hot Lemon bara för att beskrivningen låter trevlig! Och kanske någon mer sort också.

Aubergine ska också sås i god tid, jag försökte i fjol men alla småplantor dog. Nytt försök i år! Och så ska jag så några tidiga tomater och hoppas på att jag får växthuset klart i tid så de kan flytta in där. Frilandstomaterna är ingen idé att så förrän senare.

I år får jag tänka om lite med trädgården eftersom vi bara bli tre som ska äta ur den. Mer fokus på sånt som barnen verkligen gillar och mindre på sånt som bara jag äter. Mycket lök (det sätter vi alltid för lite av), massor av morötter men lite mindre av andra rotfrukter. Mycket broccoli, som ju också är lätt att spara i frysen (jodå, barnen äter broccoli). Mycket vitkål, eftersom det gick så bra att göra surkål i fjol. Och så vidare. Men det gäller att planera nu, sen när det väl är dags att börja så och sätta har man inte tid att tänka efter vad, var och hur mycket.

Orkar jag så ska jag göra varmbänkar i år igen. Men det är lite för tidigt ännu.

Det bidde en blogg till!

Födslovåndorna är över! Det blev en arkeologiblogg, trots allt. Titta in till Arkeologisk vardag och kolla. Sprillans nytt, inte så mycket att läsa än, men det kommer.