Sunday, March 17, 2019

Växthus och annat pyssel

Det har regnat och regnat och det är dyngsurt överallt och inget går att göra i odlingsbäddarna. Normalt skulle jag vara ytterst irriterad över detta, men med tanke på förra sommaren så är jag mest glad åt att brunnen och alla reserver fylls på.



Det går i alla fall att greja i växthuset. För precis en månad sedan sådde jag spenat och sallad här. Av salladen syns inte ett spår, men titta på spenatbebisarna! Blir det mildväder nu så lär de växa snabbt och när dagarna blir längre och spenaten går i blom får de lämna plats för tomater. Med lite tur hinner jag också få en höstgröda efter tomaterna. Planen är pac choi och mizuna, som växer bäst sent på säsongen.


Tydligen hade jag satt in en rugge gräslök här i höstas och sedan totalt glömt bort den (utbrändhet och uselt minne, ni vet). Ja, ja, det var ju trevligt ändå.


I höstas slängde jag ned en näve ärter i växthuset med förhoppningen att får ärtskott. Det hände just ingenting med dem då. Men titta nu! 



Fem grader varmt i jorden i växthuset. Inte mycket, men tillräckligt (uppenbarligen) för de tåligaste växterna



Slutligen - här är en del av min zon 5 (på permakulturiska), den del av trädgården som får växa vilt. Och här brukar paddorna lägga ägg. Förra sommaren såg jag knappt någon padda alls, men det här ser ju lovande ut. Det är något speciellt med paddor, de hör liksom hemma i trädgården! Oavsett om de äter mördarsniglar eller ej.


Sunday, February 24, 2019

Februarisöndag

Det är en eländigt fuktig, grådimmig februarisöndag och det finns inte mycket att göra i trädgården. Men det är en bra dag att sprida ut sot och aska från pannan och braskaminen. Sotet lägger jag på den mossigaste delen av gräsmattan, det ger näring, höjer pH-värdet och dämpar mossans framfart en aning.

Askan ger jag till bärbuskarna. Varje höst räfsar jag in en massa löv under dem och varje vår får de en rejäl dos vedaska. Det är ungefär allt jag gör med dem och de trivs förträffligt med det och ger massor av bär.

Fylla på vedförrådet kan man ju alltid göra. Vi värmer huset med pellets och veden används mest till braskaminen och som reserv om pelletsbrännaren skulle strejka. Så vi sågar och klyver för hand. Det blir inte så mycket åt gången innan min gamla rygg börjar protestera, men det är ändå något djupt tillfredsställande med att bygga upp en vedstapel, några klabbar åt gången.



I gräsmattan börjar snödropparna titta upp, i en pallkrage visar sig vitlöken jag satte i höstas och i landet intill husväggen har övervintrad salladslök börjat växa igen. Våren finns där nånstans bakom det gråfuktiga.