Bloggtips - Vilda barn

Jag tycker så mycket om bloggen Vilda barn! Om författaren vet jag egentligen inget alls, men hon presenterar bloggen så här

Antropologiska och etnopediatriska perspektiv på föräldraskap och barn, barn i världen, natur, kultur, miljö och sambandet mellan mat och hälsa. En blogg om evolutionärt föräldraskap, nära föräldrar och vilda, underbara barn

Det är klokt och insatt skrivet, utan tjafs och naturromantiska överdrifter och jag får en massa välbehövlig inspiration och nya tankar kring mitt eget liv med barn.

Tack till Lotta som tipsade!

Barn eller inte?

Crunchy Chicken tar upp en klassisk fråga bland miljömänniskor – är det försvarbart att föda barn eller inte? Och i så fall hur många?

Somliga väljer att avstå från barn för att inte bidra till överbefolkning och att det blir fler som tär på begränsade resurser. Andra menar att det viktigaste är hur vi uppfostrar våra barn och hur vi själva lever. Att leva så resurssnålt som möjligt och föra det vidare till nästa generation är bättre än att bara låta bli att föda barn. Samtidigt går det inte att komma ifrån att så gott som alla västerländska barn har betydligt större ekologiska fotavtryck än vad som är rimligt. Men västerlänningar föder få barn och vi har en stor äldre befolkning som måste tas om hand. Hur ska det gå till om det inte kommer nya generationer?

En annan aspekt på det hela är att jordens befolkning inte ökar lika snabbt längre. På sikt kan det t.o.m bli en minskning, inte bara på grund av dystra saker som svält, krig och sjukdomar, utan på grund av att fler kvinnor får utbildning och egna inkomster. Flickor som får gå i skolan gifter sig senare och föder färre barn; utbildade kvinnor nöjer sig ofta med ett eller två. Med ekonomisk trygghet behöver man inte ha många barn att förlita sig på när man blir gammal.

Det är en komplicerad fråga! Själv har jag satt tre barn till världen, så jag ska kanske inte uttala mig så högt... Vad tycker du?

Läs också mer hos Sharon!

Barn och aktiviteter

Det har skrivits en del (hos Anki t.ex.) om stressade barnfamiljer på sistone, om hur barnens alla fritidsaktiviteter sätter hård press på både barn och vuxna. Inte bara idrott och sånt, utan det finns också krav från skola/förskola/fritids att barn och föräldrar ska delta i diverse aktiviteter på eftermiddagar och kvällar. Det är fester, utflykter, temaavslutningar med fika, loppisar etc. i det oändliga. Har man flera barn och båda föräldrarna jobbar mer eller mindre heltid så kan det bli ganska jobbigt periodvis. (December är en logistisk mardröm när det gäller att få ihop alla aktiviteter!)

Om barnen då dessutom håller på med idrott eller någon annan kvällsaktivitet, ja då blir det inte mycket ledig tid för familjen.

Vi deltar så gott det går i skolans/fritids aktiviteter – fast det har hänt att vi skippat ett och annat då varken vi eller barnen varit på humör. Men därutöver har barnen inga fritidsaktiviteter. Jo, du läste rätt: inga aktiviteter.

Anledningarna är flera: Vi bor på landet och utbudet är litet. Här finns fotboll, NTO (nykterhetsrörelsen) och kyrkan. Det är det hela. Barnen har deltagit lite av och till i kyrkans eftermiddagsverksamhet, men åtminstone ena barnet börjar tröttna. Nykterhetsrörelsen känns inte aktuell för vår del och fotboll är ingen intresserad av.

Ingen i familjen är tillräckligt idrottsintresserad för att vi ska engagera oss i någon förening, i synnerhet inte som det skulle innebära en massa skjutsande (vi har ingen kollektivtrafik).

Hade vi haft en kommunal musikskola så hade jag puttat lite på ungarna om att börja spela eller sjunga (eftersom jag själv är intresserad). Men nu är vår lilla kommun en av dem som inte har det.

Så vad gör barnen då? En stor del av dagen går ju åt till skola och fritids och det räcker nästan som organiserad aktivitet. Nästan-tioåringen är dessutom dödstrött på fritids och dess pedagogiska pysselfröknar. Därutöver: en hel del datorspel och teve/dvd-tittande. Lek med kompisar, mycket och gärna. Åttaåringen kan tillbringa timmar med Legobyggen. Nästan-tioåringen läser en del och har tagit på sig rollen som familjens kakbakare (han är riktigt duktig!). Sen gör vi en del tillsammans, spel är alltid populära. De får också göra sin beskärda del av disk och städning (ska utbilda dem till tvättmaskinskötare också).

Nånstans där är den lediga tiden ganska fulltecknad ändå. Och jag tror faktiskt inte de far illa av att inte har något mer organiserat att göra. Kanske tvärtom, egentligen, nu har de trots allt en hel del tid att fylla med sånt de själva får hitta på. De blir inte matade med sysselsättning hela tiden. Och det tror jag är väldigt bra! Skulle de sedan komma på något de väldigt gärna vill engagera sig i, ja då får vi väl lösa det.