Thursday, August 07, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 24 – Fundera på ett köpstopp!

Att leva ett grönare, mer resurssnålt liv innebär ju också att köpa färre prylar. Varje nytillverkad sak du köper bär på en miljö- och klimatbelastning; den har tillverkats av råvaror (som ju inte uppstår av sig själva), den har tillverkats (med större eller mindre energiåtgång), och den har transporterats till butiken och/eller hem till dig (med hjälp av fossila bränslen). Hur stor belastningen är varierar naturligtvis mycket. Men ingen nytillverkad pryl som är ute i den "stora" ekonomin är helt utan miljöbelastning.

Så att avstå från att köpa nya saker innebär nästan automatiskt ett grönare liv. Och det är vackert så. Men det ger oss också anledning att fundera över svåra frågor som: vad behöver jag egentligen? Var är en nödvändighet, vad är bara ett önskemål? Behöver jag köpa nya kläder eller har jag bara lust att göra det? Behöver jag byta ut soffan/renovera köket/byta bil eller är jag bara väldigt sugen på att göra det? Det finns inga enkla svar på sådana frågor; var och en måste hitta sina egna. Men det finns all anledning att verkligen tänka och inte bara reflexmässigt säga "jag behöver verkligen köpa (fyll i valfri pryl)".

Frågan om vad som är behov, önskningar, lust, vad som är grundläggande överlevnadsbehov och vad som är mer sociala behov, tryck från omgivningen, statusmarkeringar etc. har stötts och blötts av ett otal tänkare. De rena överlevnadsbehoven är kanske de enklaste att definiera: vi behöver mat, vatten, sömn, skydd mot väder, skydd mot insekter och rovdjur och vi behöver sociala relationer – få människor kan leva helt utan kontakt med andra, vi är sociala djur!

Och det är i samspelet med andra som det här med behov snurrar till sig. För i väldigt många kulturer är prylar ett sätt att visa var man hör hemma i gruppen och inte minst till vilken grupp man hör. Kläder är väl det tydligaste exemplet. I nästan alla kulturer bär kläder, smycken och smink på ett socialt budskap (tänk t.ex. på slöjor, palestinasjalar, hemstickade yllemössor, gubbkepsar eller små prydliga hattar à la kungahuset). I vår egen kultur kan tillhörighet ibland kräva rejält mycket konsumtion!

Tillhörigheten till en grupp är så viktig för de allra flesta (även om den ibland är ganska omedveten) att det verkligen kan kännas som ett "behov" att skaffa sig de prylar som behövs för att man ska passa in, oavsett om det är en palestinasjal eller en svindyr bil. Och eftersom vi lever i en konsumtionskultur finns det nog också en rädsla hos många att avvika genom att verka "fattig" (jag sätter det inom citationstecken eftersom också den fattigaste svensk är oändligt mycket rikare materiellt än de flesta på jorden). Och att leva ett resurssnålt liv kan ju verkligen se ut som att man lever ett "fattigt" liv, att man inte "lyckats" för att man inte köper grejer. Att ha slitna kläder, få elektroniska pryttlar, äta enkelt, nöja sig med det man har, spara på värme och varmvatten, spara på el, semestra hemma, låna/byta/loppisfynda i stället för att köpa nytt kan nästan bli ett socialt stigma. I en barnfamilj finns t.ex. rädslan för att barnen ska mobbas om de inte får samma kläder och pryttlar som sina kompisar.

Grupptrycket blir ju också stort på många arbetsplatser där det finns mer eller mindre tydliga klädkoder som talar om hur du bör se ut på jobbet. Tack och lov är arkeologer ett ganska slafsigt släkte där klädkoden främst är "bekvämt och praktiskt"! Men många känner ett mer eller mindre uttalat tryck att ha speciella kläder, skor, smink etc. för att passa in på jobbet.

Ekoreko-folket är inte heller oskyldiga i sammanhanget. Hur lätt är det inte att köpa en onödig grej bara för att den är "ekologisk"? Visst, det är bra att köpa t-shirtar i ekobomull. Och det är ännu bättre att slita på sina gamla ett tag till. Eller att sy om. Eller att köpa second hand. Fast man är ju inte lika övertydligt ekoreko om man bara fortsätter att använda sina gamla kläder... här kommer tillhörigheten in igen. Genom att köpa ekologiskt, kravmärkt o.s.v. så visar man ju klart och tydligt att man hör hemma i den lilla "medvetna" gruppen som "tar ansvar" och "försöker göra något för miljön/klimatet". Men tänk igen – vad är viktigast? Att visa vart man hör eller att verkligen leva resurssnålt?

Att bestämma sig för att helt sluta köpa kläder och prylar under en period (eller att t.ex. bara köpa begagnat) sätter hela det här tänkesättet på sin spets. Det kan också bli en rejäl utmaning för omgivningen! Och jag tror det är jätteviktigt, för så här kan vi inte hålla på! Vi kan inte leva i ett samhälle där konsumtionen hela tiden trissas upp. Nånstans, nångång kraschar det och då är det bättre att mjuklanda genom att börja ifrågasätta NU!

Läs mer om köpstopp på Ankis blogg (med många länkar.
Crunchy Chicken har en köpstoppsutmaning i augusti

5 comments:

K said...

Vi är sociala, men vi är inte djur.

Christina said...

Jo, vi är djur. Vad skulle vi annars vara? Knappast växter - även om man skulle kunna tro det när det gäller vissa människor ;-)

K said...

Vi är människor. Varför skulle det bara finnas grupperna djur och växter? Skillnaden mellan människor och djur är mycket större än skillnaden mellan djur och växter. Ganska lite gör oss mer lika djuren än växterna. Men vi är varken djur eller växter. Vi är människor.

Christina said...

OK, olika filosofier, olika verklighetsuppfattning. Jag menar att vi i mångt och mycket är djur, biologiskt sett, vi fungerar som andra däggdjur när det gäller föda, fortplantning och annat grundläggande. Och en mycket stor del av vårt DNA har vi ju gemensamt med ffa primaterna. Vi har visserligen kultur - men det kan man till viss del iaktta också hos vissa djur. Men jag tänker inte driva den frågan till sin spets här och nu :-), det är en helt annan diskussion.

Anonymous said...

Eftersom pengasparandet är en svår motivation i Sverige är miljömotivationen antagligen mer motiverande iaf för oss. Man kan ju önska att vi vore djur då hade vi en betydligt grönare planet.
Sonia P