Grön revolution 5: Bygg en informell ekonomi

Det ska villigt erkännas: jag har svårt att begripa mig på ekonomi, utöver det mest basala (lön in – räkningar ut och förhoppningsvis lite pengar kvar innan nästa lön kommer…). Jag förstår inte vad som påverkar börsen och marknaden och varför räntor och aktiekurser rör sig hit och dit. En främmande värld.

Samtidigt är det ganska så skrämmande att man inte förstår sig på något som påverkar oss så mycket. För de allra flesta av oss är privatekonomin knuten till börsens svängningar upp och ned: det påverkar räntor, pensioner, priser, sparande o.s.v. Vad händer med ekonomin i en framtid med stora klimatförändringar och allmän oro? Vad händer när vi måste nå våra utsläppsmål och minska användningen av fossila bränslen ganska kraftigt? Det är inte bara bensin- och oljepriserna som kommer att öka, det påverkar transporter, tillverkningsindustrin, matproduktionen, alla basala samhällsfunktioner. Jag har ingen aning. Men i USA går börsen ned, dollarn är svag och många måste lämna sina hus eftersom de inte klarar av att betala stigande räntor. Kommer det att bli likadant här – det som händer i USA brukar ju påverka oss också?

Jag är hursomhelst övertygad om att det är viktigt att börja bygga en annan sorts privatekonomi, en som inte är beroende av börser och räntor. I stället för att bygga framtiden på en förhoppning om stigande löner och huspriser måste vi ställa in oss på att det kan bli betydligt sämre. Vi riskerar att fastna med hus som inte går att sälja, i arbetslöshet eller med klena pensioner. Löneutveckling riskerar att bli löneavveckling och ordet karriärplanering kan raskt bli föråldrat.

Deppigt, ja. Men det går ju att förbereda sig. Tillsammans med andra kan vi minska vårt beroende av den officiella ekonomin och bygga upp en inofficiell sådan. Det är inget konstigt, egentligen. Har du en trädgård eller andra odlingsmöjligheter? Odla så mycket mat du kan och lär dig att ta vara på den över vintern. Lär känna människor i din närhet som också odlar, har höns eller andra djur, har en biodling. Byt varor med varandra – mina potatisar mot dina ägg. Skapa nätverk med människor för ömsesidig hjälp. Odla kontakter med dem som bor nära dig så att ni kan träffas även om bensinen kostar 20 kr/litern.

Många av oss har flyttat flera gånger, till studier, jobb, kärlekar och vi har kompisgäng som är utspridda över stora delar av landet – världen, t.o.m. Det är såklart roligt och viktigt med gamla kompisar! Men vi behöver också lära känna dem som finns i närheten. Man behöver inte bli jättekompisar, det räcker långt med vardagliga kontakter – en stunds snack i butiken, en fika nån gång. Har man barn så brukar det ge sig av sig självt, man lär känna kompisarnas föräldrar och genom dem andra som bor i trakten. Har man inte barn så får man vara mer aktiv för att lära känna grannarna. Men det går och det är viktigt. I en krissituation är man utlämnad till de närmsta grannarna vare sig man vill eller inte. Om man då känner varandra och kan hjälpas åt så är det så mycket lättare.

Lika viktigt är det att gynna lokala butiker och hantverkare. Med stigande bensinpriser kommer du inte att ha råd att åka till någon lågprislada nånstans och handla. Du behöver den lokala butiken, även om deras mjölk kostar lite mera. Och du hjälper också andra – granntanten som inte längre kan köra bil får behålla butiken och kan gå och handla om du hjälper till att stötta den!

Har du en granne som är duktig hantverkare/fixare så ska du naturligtvis anlita henne/honom. Det gynnar alla – dig själv som får en bra kontakt, hantverkaren som får jobb och dina grannar som också kan ha behov av någon som kan fixa bilen, snickra något eller klippa håret. I ett krisläge finns också möjligheten att byta varor och tjänster utan att blanda in pengar – under förutsättning att ni redan har goda relationer. (Skattemyndigheten kan ha synpunkter på sånt, men i en ekonomisk krissituation torde man kunna strunta i det).

Fundera också på vad du själv har att erbjuda. Du kanske varken kan odla mat eller laga bilar. Men du kanske kan ta hand om barn, laga god mat, fixa krånglande datorer, begriper dig på juridik, kan sticka varma vantar eller nåt annat som behövs. Erbjud hjälp när det behövs – och ta emot hjälp som du blir erbjuden!

En annan sak, som hänger ihop med allt det här, är vad som händer med välfärden och den offentliga sektorn i en krympande och alltmer inofficiell ekonomi? Det är lätt att hävda att det är osolidariskt att dra sig undan den formella ekonomin eftersom samhällets skatteintäkter minskar. Och det är en viktig invändning – jag kommer att återkomma till den.