Sunday, November 25, 2007

En dag i ett (inte alltid så) grönt liv

Jag blev inspirerad av Sharons inlägg där hon beskriver en dag i sitt liv och hur hon gör för att nå upp (ner?) till 10% av genomsnittsamerikanens energiförbrukning. Så här kommer en dag i mitt liv och den är inte ens i närheten av Sharons ambitioner – men ändå med ett och annat försök. Skriv om en dag i ditt liv du också och lägg upp en länk här!

06.00 (ca). Det regnar. Det är mörkt. Det är kallt i sovrummet. Jag har ingen lust att gå upp. Snark.

07.00. Det regnar fortfarande, låter det som i alla fall. Något ljusare men jag har fortfarande ingen lust att gå upp och det har uppenbarligen ingen annan i familjen heller.

07.30. Sambon sover gott men jag är obönhörligt vaken och det är ingen idé att streta emot längre. Drar på mig lite kläder från igår och går upp. Sjuåringen har också vaknat och gör mig sällskap ned till köket. Där är det knappt 15 grader varmt. Vi brukar ha det svalt inne, men det här är på gränsen. Tänder en brasa i kaminen i vardagsrummet, längtar efter den där vedspisen vi aldrig får loss tummarna att installera…Går till brevlådan för att hämta tidningen och konstaterar att det faktiskt inte regnar, men det är flera plusgrader, en mild sydvind och all den vackra snön som föll inatt töar bort i rask takt. Vägen är en enda slasksörja och jag inser att jag måste ut och köra bil i sörjan om några timmar – bläää. Möter en morgonpigg hundägare, men annars är allt tyst, bara droppandet från träden hörs i morgondiset. Ibland är det irriterande att behöva gå ut för att hämta tidningen, men för det mesta tycker jag väldigt mycket om den där morgonpromenaden med dess ständiga växlingar, allt från mörka knäpptysta vintermorgnar till vårmorgnar med fågelsång, ljumma sommarmorgnar och höstmorgnar med hög, krispig luft.

08.00. Går ned i källaren för att kolla pannan som mycket riktigt har slocknat under natten, vilket förklarar kylan i huset. Pannskrället är ett återkommande problem – vi har en urgammal panna med en ganska ny pelletsbrännare och nånting med pelletsmatningen hakar upp sig titt som tätt, trots att vi fått brännaren servad ganska nyligen. Har varken råd eller lust med pannbyte just nu, även om vi diskuterar att skaffa en modern vedpanna nångång. Svär en lång uttrycksfull ramsa, startar om pannan och går upp för att fixa frukost. Jag har inte duschat på ett par dagar och behovet börjar göra sig påmint, men jag har ingen lust att duscha i halvljummet vatten, så det får vänta tills pannan gått ett tag.

Kalla morgnar behövs varm frukost! Jag gjorde en brödpudding igår när jag insåg att vi hade en massa vitt bröd som inte blir uppätet. In med resterna av den i kall ugn, sätter på ugnen, när den är varm är puddingen också varm (spar el). Sätter på en kanna te – Änglamarks KRAV- och rättvisemärkta Ceylonte, jo det är gott också! Nioåringen har vaknat och vill inte ha frukost utan bara te med honung och det är väl OK. Fast han vill bara ha ett motbjudande fruktte i påse, försöker förgäves vänja honom av med det…Sjuåringen vill ha mannagrynsgröt och får det. Hemgjord vinbärssylt till gröt och brödpudding, mmm. Inte världens nyttigaste frukost, kanske, men alla blir mätta och glada. Köket börjar bli lite varmare av matlagningen.

08.30. Frukost och morgontidning – dagens första höjdpunkt. Jo, vi håller oss med papperstidning. Det är liksom inte riktigt samma sak att sitta med datorn i knät vid frukostbordet! Jag försvarar mig med att tidningarna i alla fall används till täckodling och braständning, det är inte mycket pappersavfall som går ut ur huset.

09.00. Dusch med hemgjord tvål – i halvljummet vatten, glömde kolla om pannan hade tänt. Det hade den inte. Brrrr! Går ned och tänder pannan manuellt med hjälp av de flesta svordomar som finns i min vokabulär (plus tänstickor). Lagom tills pannan brinner kommer sambon ned, pigg och nyter. Jaja, han får i alla fall varmt vatten att duscha i. Sjuåringen har varit ute en sväng i snörsörjan men nu hänger barnen framför Barnkanalen. Antagligen borde jag sysselsätta dem med något meningsfullt, men jag har jobb att göra, ett antal tentor ska rättas så de stackars studenterna får tillbaks dem i tid. Mot skrivbordet…

11.00. Tentorna rättade och klara. Nioåringen har äntligen fått i sig frukost, han använde det gamla brödet till att göra fattiga riddare. Det är väldigt skönt när barnen börjar laga mat själva! Alla är uppe, en kompis till barnen har anlänt och huset har värmts upp till 17 grader, lite mer uthärdligt. Barnen har varit ute i snösörjan och gjort snöänglar, de kommer in våta och kalla och utfordras med varm choklad (KRAV-mjölk, KRAV-kakao och lokal honung). Maten just nu är väldigt enkel, vi försöker spara pengar och samtidigt hålla igen lite inför julfrossandet. Så de närmsta veckorna blir det mycket vegetariskt, mycket mjölk- bröd- och potatisbaserat och de sista rotfrukterna från trädgården. Vi försöker också ta vara på alla rester för att slippa slänga mat – det spar både energi och pengar. Och så är det lite av en utmaning att hitta på god mat med ett kylskåp som mest innehåller rester!

11.30. Dags att ladda tvättmaskinen (äntligen lagad!) och ta hand om den tvätt som hänger på tork. Vi har en torktumlare som vi bara använder i yttersta nödfall när nånting MÅSTE bli torrt snabbt. Annars hänger vi tvätten utomhus när det går eller på flyttbara torkställningar inomhus. Det är lite bökigt ibland, men det känns ändå bra i miljösamvetet. Nioåringen är ute och skottar snö, mot löfte om varm svartvinbärssaft när han kommer in. Sjuåringen och en kompis sitter och ritar, teven är avstängd, det brinner en brasa i vardagsrummet. Nästan idylliskt…

12.45. Dags att skjutsa nioåringen till kalas. Ingen nära oss ska dit, så det blir till att köra både för att hämta och lämna. Den stora nackdelen med att bo som vi gör. Vi föräldrar brukar samordna oss kring skjutsandet och packa in så många barn i en bil som det går, men det fungerar inte alltid. Present ska ju med också, jag önskar att jag kunde skriva att vi ger bort något ekologiskt inslaget i brunt återvinningspapper… dessvärre blir det en plastmojäng inslagen i nåtslags garanterat oekologiskt papper. Man kan inte alltid styra över presentköpen, dessutom tenderar de att bli sista-minuten-inköp. Det borde kunna göras bättre!

13.15. Hemma igen. Nu är det rejält slaskigt, moddigt vinterväglag och inte roligt att köra. I år har jag dubbfria vinterdäck på bilen (kör man miljöbil, kan man ju inte gärna ha dubbdäck!) och det känns lite ovant. Men det gick bra. Dags att laga lunch, det blir en enkel och dessvärre inte helt lokal historia: pasta med korvsås (resterna av överbliven varmkorv från gårdagens barnkalas). Men barnen äter glatt och resterna går åt.Småsvalt i huset trots att pannan brinner. Jag kunde gå ned och höja värmen, men vi snålar på pelletsen, av flera skäl (privatekonomi och miljö). Får bli en brasa i vardagsrummet igen, veden är i alla fall gratis och lokal.

14.45. Dags att hämta sonen… ut i snömodden igen.

16.15. Det skymmer. Vi försöker att inte tända en massa lampor på ren slentrian utan bara tända precis där det behövs. Det ger utdelning på elräkningen, om inte annat. Men det blir mörkt i huset och ibland blir det en balansgång mellan att tända lampor och att famla i mörkret. Barnen spelar spel (utan att bli osams, märkligt nog) och jag stickar på sonens vantar.

17.45. Matlagning på gång. Det blir indisk-inspirerad mat: blandade grönsaker i currypasta, ugnsbakad pumpa med vitlök och chili, ris, hemgjord chutney på squash. Eftersom det är söndag blir det efterrätt: ugnsbakade äpplen med russin och honung, hemlagad vaniljsås till det. Vi har tyvärr gått ifrån en del av principen att äta lokalt på sista tiden och det har blivit mer ris och pasta än vad jag egentligen skulle vilja. Men hösten har varit rörig, med mycket bortajobb och alltför många genvägar vad gäller maten. Hoppas på bättring efter jul… vi har en hel del torkade, inkokta och frysta grönsaker kvar från sommaren, det är egentligen ”bara” att använda – för att inte tala om det som står kvar därute: palsternackor, jordärtskockor, kålrötter och lite gröna blad som för en tynande tillvaro i en kallbänk med plast över. En del av dagens mat kommer i alla fall från trädgården. Nu står det på spisen och luktar gott!

Nioåringen spelar dataspel, de får spela en viss tid per dag. Jag är egentligen inte så glad åt att detaljstyra deras teve- och datoranvändning, men om de fick sitta hur mycket de ville så skulle de aldrig sluta.

18.00. Bolibompa. Alla barnfamiljer sitter fast i Bolibompaträsket, det går liksom inte att värja sig, annat än att slänga ut teven (jag föreslog att den skulle åka ut vid digatalteveövergången för att vi skulle slippa köpa digitalbox, men blev nedröstad). Man får i alla fall trösta sig med att SVT:s barnprogram är bra mycket bättre än det som visas på de flesta andra kanaler.Det används alldeles för mycket datorer och teve i vårt hus, även vi vuxna är skyldiga, särskilt till datoranvändningen. Nåt vi borde styra upp men aldrig riktigt kommer fram till. Vissa uppoffringar är svårare än andra – ransonera datoranvändandet, nää jag vill inte!

19.15. Maten uppäten, det blev riktigt gott! Nu inträder den där efter-maten-koman när man är alldeles för mätt och trött för att göra mycket mera vettigt. En stunds stickning i soffan kan man ju alltid stå ut med. Teven står på, skulle vara skönt att stänga av, men jag är rätt ensam om den åsikten…

21.00. Vi stängde av teven, trots allt och satt en stund och pratade och spelade spel. Nu har barnen däckat, sonens vantar är nästan färdiga och jag lär inte göra många fler knop i kväll heller. Sambon som varit däckad en stor del av helgen med krånglande mage har piggnat till och börjat leta dragiga stället att täta (nyss gav han sig ned till pannan för att försöka övertala den att brinna hela natten). Tidig morgon i morgon, ska ut på jobb igen. Så snart blir det sängen och en trädgårdsbok, drömmar och planering inför nästa års köksträdgård som naturligtvis ska överträffa alla förväntningar…

2 comments:

Ung tant said...

Jag tycker inte att dagarna ska vara ett enda långt dåligt samvete. Trots allt du gör för miljöns skull kryllar din dag av tillfällen då du tycker ni kan göra bättre. Visst kan ni det, men det får inte ta bort lusten i vardagen. Jag tycker inte man ska piska sig till att bli miljömedveten. Nu verkar du mycket mer intresserad och hängiven kring det här med miljö och att leva så energisnålt som möjligt än vad jag är så då är det kanske roligare och enklare för dig på nåt vis. Du kanske får en kick av att göra bra ifrån dig vad gäller detta, som ju är naturligt att få när det handlar om nåt man är grymt intresserad av. Men jag tycker ändå att du ska klappa dig själv på axeln och säga att du och din familj är duktig.

Christina said...

Jo, jag får nog en kick av att hitta miljövänliga alternativ i vardagen. Men jag känner också en stark oro inför klimatförändringar etc. och en stark känsla av att vi ALLA måste göra ganska stora omställningar i våra liv och det snart! Våra försök ger nog bara en liten försmak av hur det kan bli om några decennier... med energikris, klimatproblem, ekonomisk nedgång etc.

Men jag har trots det roligt i min vardag för det mesta och framtida förändringar behöver inte nödvändigtvis bara vara av ondo, tvärtom! Det finns en lust i det enkla livet, att koncentrera sig på det som är viktigt och släppa en massa meningslösa saker.