EU och fröerna

Genom att vi är med i EU så är vi också bundna till EU:s bestämmelser om vilka slags fröer som får säljas, d.v.s. bara sådana som finns på EU:s officiella sortlista och därmed uppfyller en rad olika krav. Meningen med sortlistan är att säkra kvaliteten på de fröer som säljs och så långt är väl allt gott och väl. Problemet är alla de sorter av säd, köksväxter m.m. som av olika anledningar inte finns med på listan. Och de som inte finns med är ofta gamla lantsorter. De är mer ojämna i kvalitet vad gäller avkastning, mognadstid och utseende och de passar inte in i modern storskalig odling. Däremot kan de ha en rad andra fördelar – god smak, anpassning till lokalt klimat och motståndskraft mot dåligt väder eller olika skadegörare. Att de mognar ojämnt kan ofta vara en fördel i en liten husbehovsodling där man vill skörda och äta lite vartefter och inte behöva ta hand om 150 broccolihuvuden på en gång.

Men den stora poängen med att ha kvar en mångfald med gamla sorter är att de bär på en enorm genetisk variation. Dels finns det mängder av olika sorter, dels bär varje sort i sig på en stor variation. Moderna sorter är mer enhetliga och ofta är de hybrider (F1), som fungerar mycket bra i storskalig odling, men som inte kan förökas. Man måste köpa nytt utsäde varje år. Kanske inget problem för oss idag i västvärlden men ett jätteproblem i tredje världen, där fattiga småbönder luras/övertalas att byta till hybridsorter och därmed blir beroende av de stora fröföretagen.

Över hela världen försvinner gamla sorter. En del för alltid, andra bevaras i liten skala i små husbehovsträdgårdar. En hel del fröer sparas i nedfryst skick i fröbanker runtom i världen. Det finns dock inga garantier för att dessa fröer går att återuppta i odling. Enda sättet att verkligen bevara en sort är att fortsätta att odla den.

Vi behöver den genetiska variationen i de gamla sorterna. Det kan vara precis det som behövs för att vi ska kunna förädla fram nya tåliga sorter ifall dagens sorter drabbas av sjukdomar och skadeinsekter (genmanipulation är INTE svaret på det problemet!). Det kan också vara de gamla sorternas anpasslighet vi behöver i tider av snabb klimatförändring och risk för missväxt. Att ha kvar en rad olika sorter med olika egenskaper kanske t.o.m. kan förhindra hunger och svält. Det finns inga garantier för att dessa sorter klarar sig bättre, men just den stora mängden genetisk information ökar sannolikheten för att i alla fall några individer av en sort växer och mognar till frö, som då har blivit en liten smula mer anpassat till nya förhållanden. Det fungerar inget vidare med F1-hybrider.

Alla som har en liten trädgårdsplätt kan hjälpa till att bevara traditionella sorter. Flera fröfirmor saluför sorter som inte finns med på EU:s lista, men de får endast sälja dem i små mängder. Köp dessa sorter och spara frön från dina plantor. Ge bort fröer eller byt med andra (det är fullkomligt tillåtet). Hör med äldre lantbrukare och andra odlare i trakten om de har kvar gamla sorter. Be att få frön eller plantor och sprid dem vidare. Bojkotta F1-hybriderna.

Läs mera:
om gamla sorter hos Naturskyddsföreningen
om att odla sina egna fröer hos Runåbergs och på en ny webbplats om fröodling
om föreningen Sesam som jobbar med att bevara gamla sorter