Friday, February 15, 2008

Grönare liv på ett år. Vecka 1 – Attityden är allt

Att börja ställa om sitt liv mot en mer resurssnål tillvaro är lite som att börja banta eller sluta röka. Man kan göra det drastiskt, allt på en gång. Eller så kan man göra det gradvis, en bit i taget. Vad som fungerar bäst beror på ens personlighet, livsstil och en massa annat. Men ingen metod fungerar om du inte verkligen vill förändra något. Motivationen måste finnas och stödet från omgivningen. Och – viktigast av allt – det måste finnas något lustfyllt, någon sorts belöning med att ändra livsstil.

Så det är ganska meningslöst att säga till sin familj eller sig själv att "nu måste vi sluta använda så mycket el, vatten, bensin, papper, vi kan inte åka på semester, äta kött eller köpa apelsiner eftersom världen håller på att gå under och vi är alla dömda att stekas i klimatförändringens hetta eller drnkna när havet stiger om vi inte gör något nu och det är jättejobbigt och skrämmande!". Hur kul låter det?

Pröva detta istället: "Vi ska prova nya goda matrecept" (du behöver inte berätta att de innebär mindre kött och mer lokala grönsaker) "I år ska vi åka tågcharter till Italien på semestern. Sol. bad och massor av pasta!" "I sommar ska vi göra ett litet köksland och alla får välja en favoritgrönsak att odla" "Vi kan väl ta en cykeltur i stället för att ta bilen. Det är så fint väder och vi skulle ju försöka gå ned i vikt" "Jag tänkte vi skulle ha flera kvällar tillsammans hemma. Vad skulle ni vilja göra?" "Vi sparar pengar om vi kan använda mindre el. Vad ska vi använda dem till för något roligt?"

Okej, en del av det där var kanske en smula patetiskt, men ni förstår innebörden. Man kan få nästan alla förändringar att framstå som positiva om man lägger fram dem på rätt sätt (det finns t.o.m. konsulter som får betalt för sånt!). Är du singel så får du hitta på din egen belöning, har du familj så involvera dem. Låt barnen vara med och hitta på smarta sätt att spara och låt dem komma på bra belöningar.

Sen har vi den kanske ännu svårare nöten, diverse släktingar, kompisar, arbetskamrater, grannar och bekanta i största allmänhet som förmodligen redan tycker att man är en smula konstig. Och än konstigare blir man i deras ögon när man börjar ta hem matrester från jobbet för att kompostera, inte tänker flyga nånstans på semestern o.s.v. Många av oss har väl känt oss som UFOn vid fikabordet nångång.

Man kan alltid framställa sin livsstil som en slags hobby. "Det är så roligt att odla egna grönsaker". Eller stressterapi "Jag gillar verkligen att stoppa strumpor, det är så avkopplande". Eller hälsosamt "Jag hade jättebra värden på hälsokontrollen. Det måste bero på att ekologisk mat har bättre näring och fettsyror" "Jag har gått ned 5 kg sen jag började cykla till jobbet. Det är verkligen effektivt".

Ja, ni fattar poängen. Det finns alltid förstockade typer som inte fattar nåt (förhoppningvis inte i den egna familjen) och det kommer alltid att finnas nån som tycker du är komplett vansinnig. Sånt får man leva med. Med rätt attityd kan man ändå uträtta ett och annat storverk.

2 comments:

gunilla said...

Håller helt med - vi behöver alla peppning, gammal som ung. Och vi mår dessutom bra av att peppa!

hippihäxan said...

Ja, man måste göra det på ett positivt sätt. Själv övar jag på att inte predika och låta negativ. Men jag eldar upp mig så...
Har varit på en "vanlig" arbetsplats den här veckan och kännt mig som ett UFO ganska många gånger. Men jag blir också helt matt när jag inser hur lite insatta folk är. Jag är så van vid mitt blogghörn av världen så jag tror alla tänker som jag. Lite naivt...