Äta fisk

När jag flyttade till Västsverige för ett 20-tal år sedan blev jag helt fascinerad av utbudet av färsk fisk! Det vara bara att gå till fiskaffären eller fiskbilen och köpa det som såg gott ut. Det fanns många sorter att välja på, torsken var fortfarande stor och fin, priserna var överkomliga. Diskussionen om utfiskning hade inte kommit igång, däremot var vi ju väl medvetna om problemet med kvicksilver i insjöfisk.

Idag är det som bekant inte lika lätt. Fisk är gott och nyttigt, men när fler och fler sorter hotas av utfiskning och när man försöker sälja fisk som fiskats på andra sidan jordklotet som "färsk" (jag syftar på den så upphaussade pangasiusfilén), jag då blir man båda arg och förvirrad. Vad ska man egentligen köpa? Är det lika bra att sluta äta fisk? Vi har minskat en hel del på fiskätandet och jag tycker det är synd.

Det är inte bara försvinnande torsk som är ett problem. Även strömmingen/sillen verkar minska – den fisk som fångas blir allt mindre. Fiskodling (lax t.ex.) orsakar stora miljöproblem, både genom påverkan på den vilda laxen och genom att maten till den odlade laxen består av småfisk som i vissa fall transporteras hit mycket långa vägar. Jätteräkorna, goda och populära, innebär både miljöproblem och sociala konsekvenser.

Vad kan man äta då? Musslor anses vara de bästa skaldjuren eftersom de fångas nära land = låga transportutsläpp (och så är det ju gott också!). Insjöfisk i måttliga mängder (om du inte är gravid) är också OK, vad jag kan förstå – gädda, gös, abborre, olika slags ädelfisk. Men det kan vara svårt att få tag på om du inte fiskar själv. Här finns det knappt att köpa. Makrill verkar vara OK, liksom sej. Sej kan ju verka lite småtrist, det är inte min favoritfisk. Men den passar väldigt bra att göra hemlagade fiskpinnar av.

Fiskpinnar från frysdisken är ganska ointressant mat, mest panering och inte mycket fisk. Hemlagade är något helt annat. Nu pratar vi saftig fisk, knaprig panering och mycket smak. Kokt potatis och hemlagad örtmajonnäs är väldigt gott till. Tycker man majonnäsen är för fet så är potatismos lika gott. (Strunta i köpemajonnäsen, i synnerhet lätt-diton. Den har ingenting med riktig majonnäs att göra. Frågan är om den kan betecknas som människoföda överhuvudtaget...).

Hemlagade fiskpinnar med örtmajonnäs
Ca 4 port
ca 400 g sejfilé (eller ta mer och få en bra rest)
1 ägg
några matskedar vetemjöl
ca 1 dl ströbröd
salt och peppar
smör och olja (lika delar) att steka i

Örtmajonnäs
1 äggula
1 tsk vitvinsvinäger eller pressad citron
1 tsk dijonsenap (el annan stark osötad senap)
½ dl mild olivolja
1 dl rapsolja el annan neutral olja
en rejäl näve hackat kryddgrönt efter smak: dill, basilika, dragon etc (men blanda inte för många sorter)
lite salt

Ta fram ägg och olja till majonnäsen så det får rumstemperatur.

Sätt på ett kok potatis.

Skär fisken i lagom stora "pinnar" och ta bort benen som sitter i mitten av den tjockaste delen av filén. Salta och peppra runtom.
Doppa fisken först i vetemjöl, sedan i uppvispat ägg och sist i ströbröd (jo, det blir rätt kladdigt...). Lägg fiskpinnarna på en skärbräda e.d. och låt dem torka en stund.

Gör majonnäsen: Blanda äggula, senap och vinäger i en skål. Vispa i oljan, först bara liite åt gången (droppvis) sedan mer vartefter det tjocknar. (jag gör det här i en handvevad mixer, mycket enkelt). Det är lite joxigt i början, men man lär sig. Ta det lugnt med oljan bara!
Smaka av med lite salt och rör i örtkryddorna. Om såsen skär sig så häller man i en matsked kokhett vatten och rör om ordentligt, det hjälper!

Stek fiskpinnarna på medelvärme i ganska rikligt med smör och olja. De ska får en vackert gyllenbrun färg.

Servera med majonnäsen, kokt potatis och generöst med sallad och råkost för att balansera fettet.

Rester? Kalla fiskpinnar med lite majonnäs på en macka blir en rejäl frukost eller lunch.

Anki skriver också om fisk idag, det verkar vara en trend ;-)