År 1942 låt dåvarande lärarinnan i byn Elin Petersson bygga huset vi bor i. Det här var under egnahems-tiden, när en del av folkhemsbyggandet innebar att den som ville bygga ett eget hus kunde få förmånliga lån. Man ville uppmuntra husägandet - från vänsterhåll såg man en möjlighet för arbetarklassen att komma bort från usla hyreskaserner och från högerhåll menade man att risken för kommunism och social oro minskade om folk hade egna hus (och huslån!) att ansvara för.
Elin lånade 7500 kronor, byggde sitt hus och bodde där resten av sitt liv. Riktigt hur huset var inrett från början är lite oklart. Det fanns en vedspis i köket som en senare
ägare tog bort (grrr!!) och förmodligen en vedpanna. Senare blev det oljeeldning och
nu har vi pellets – och funderar på att byta till vedpanna. Cirkeln sluter sig... Vi vet inte om elektricitet var inbyggt från början, men förmodligen var det så.
Tidigare hade Elin bott i skolans lärarbostad, byggd i slutet av 1800-talet. År 1933 skaffade Elin el till sin bostad. Här finns gott om åar och små vattenfall och
flera mycket små vattenkraftverk etablerades tidigt. Elin slöt avtal med ett av dessa – om
el till tre ljuspunkter. Tre lampor. Det var det hela. Inget kylskåp, ingen elspis, ingen
elvärme, ingenting. Tre lampor. Och det måste ändå har varit fantastiskt, tänk att få klart ljus och slippa osande fotogenlampor.
Det är lite svårt att tänka sig att bo med så lite el. Men det fungerade uppenbarligen. Källare
till matförvaring, färsk mjölk levererad dagligen från en gård i byn (mycket viktigt - ett av
barnen på gården hade till uppgift att ställa mjölkkannan på "frökens" trappa varje dag.
Missades det, blev det inte nådigt!)
Och det är ju inte så länge sedan folk klarade sig alldeles utmärkt utan el, eller med en
mycket liten förbrukning. 1930-tal, våra mödrars och mormödrars generation. Varför skulle vi inte kunna klara oss med
lika lite? Lite vatten-, vind- eller solcellsel till det nödvändigaste (vad det nu är...). Ingen kolkraft eller kärnkraft. Värme från ved (eller fjärrvärme i stan). Handkraft i stället för alla småmotorer.
Färre lampor, vi kanske trots allt inte behöver ha hela huset och trädgården upplyst dygnet runt.
För 75 år sedan klarade sig alltså Elin med tre lampor. Det tål att reflekteras över.
1 comment:
Räkna 1 km som 1700 steg.
Annars är stegräknaren ett väldigt bra motivationsverktyg.
Må gött
Post a Comment