Tuesday, June 17, 2008

Barn eller inte?

Crunchy Chicken tar upp en klassisk fråga bland miljömänniskor – är det försvarbart att föda barn eller inte? Och i så fall hur många?

Somliga väljer att avstå från barn för att inte bidra till överbefolkning och att det blir fler som tär på begränsade resurser. Andra menar att det viktigaste är hur vi uppfostrar våra barn och hur vi själva lever. Att leva så resurssnålt som möjligt och föra det vidare till nästa generation är bättre än att bara låta bli att föda barn. Samtidigt går det inte att komma ifrån att så gott som alla västerländska barn har betydligt större ekologiska fotavtryck än vad som är rimligt. Men västerlänningar föder få barn och vi har en stor äldre befolkning som måste tas om hand. Hur ska det gå till om det inte kommer nya generationer?

En annan aspekt på det hela är att jordens befolkning inte ökar lika snabbt längre. På sikt kan det t.o.m bli en minskning, inte bara på grund av dystra saker som svält, krig och sjukdomar, utan på grund av att fler kvinnor får utbildning och egna inkomster. Flickor som får gå i skolan gifter sig senare och föder färre barn; utbildade kvinnor nöjer sig ofta med ett eller två. Med ekonomisk trygghet behöver man inte ha många barn att förlita sig på när man blir gammal.

Det är en komplicerad fråga! Själv har jag satt tre barn till världen, så jag ska kanske inte uttala mig så högt... Vad tycker du?

Läs också mer hos Sharon!

6 comments:

hippihäxan said...

Har också funderat på det där.
Jag är ju med trebarnsmamma. En för mycket alltså för att inte bidra till befolkningsökningen...
Men jag försöker så gott det går att lära dem vara rädda om vår jord.

Anonymous said...

Svårt ämne, det här med ska man miljö tänka när det gäller barn och då blir det ju automatiskt i vilka andra avseende kan man skippa miljötänket. Jag har 4 så jag borde väl tokskämmas då fast det gör jag inte utan försöker så gott det går att göda dem sunt, kl dem ekologiskt och pränta in ett globalt tänk tidigt. Det blir dock väldigt konstiga diskussioner när 8åriga sonen ska förklara för sina klasskompissar varför man ska bojkotta Nestle,äta ekologiskt mm. Fast det viktiga är att de lär sig att tänka och argumentera och stå för sitt tänk från start. Sedan skulle avtrycken vara relativt små men det är ju upp till oss att se till det. Ju äldre de blir desto svårare känns det med alla materalistiska måsten och andra sidan förstår de bättre då och vet vad som är rätt även om man ständigt får höra; Mamma du förstör mitt liv om allt från mat till tvättnötter som inte alltid funkar. Jag gör definitivt ett sämre jobb än jag borde därför är det så bra med dessa bloggar som inspirerar. mvh SoniaP

Christina said...

Mina barn kan ju också bli sura över att vi inte köper prylar i samma utsträckning som deras kompisar. Samtidigt gillar de hemlagat och hembakat och är (för sin ålder) mycket medvetna om diverse miljöproblem. Att man ska köpa KRAV-mat är självklart för dem :-)Så nånting kommer väl att sitta i när de blir vuxna.

Jag skäms inte ett dugg för mina tre (hur skulle jag kunna göra det??) även om somliga kan mena att jag överskridit min "kvot".

Anonymous said...

Sedan har man ju ofta halva byns ungar på mat och framförallt fika för att det inte är mikrad kemikaliemat så nog talar det ekologiska och hemmalagade och bakade sitt eget tydliga språk. Mvh SoniaP

kattenihatten said...

hmmm.....har jag också funderat över.....är dessutom gravid med mitt tredje (och sista p.g.a. hälsoskäl).....så jag har väl också överskridit min "kvot".

....men jag kan tycka att det borde vara upp till varje områdes "bärkapacitet" (=hur många människor en plats/ett land kan försörja) att avgöra hur stor befolkningen bör vara.

Vet dock inte hur det ser ut i sverige.....vi kanske behöver dra åt svångremmen vi med?

gunilla said...

Mycket svår fråga, men vad vore livet utan barn? Mitt engagemang för miljön är mycket inspirerat av mina barn - både direkt och indirekt.