Igår läste jag en massa deprimerande nyheter om tillståndet i världen hos lifeaftertheoilcrash. Idag orkar jag inte tänka på omvärlden. Idag ska jag sätta min potatis, spinna min ull, sitta i trädgården och filosofera över min navel;-)
Det är viktigt att engagera sig, att läsa på och att försöka förändra det som kan förändras. Men man måste ha sina andningspauser, ägna sig åt det nära och kära, hålla kvar fokus på det riktigt viktiga.
Imorgon ska jag fundera på matkriser, energikriser och annat elände igen. Men inte nu. Idag är en vilodag.
2 comments:
Ja, detta är något jag märker på både nära och kära och på mina elever. Det kan bli för mycket ibland! Det här med GLOBAL uppvärmning och rättvisa för ALLA världen folk är så stort och frustrerande så att det finns en stor risk att vi slår det ifrån oss eller blir deprimerade. Hur ska man göra för att göra rätt? Vilken rätt har jag att ha det bra och äta nyttig ekologisk mat när så många andra inte ens har mat för dagen? Det är en svår balans med ansvar både mot de "närmaste" och mot världen, att vara opinionsförmedlare i dessa frågor. Att ta en paus emellanåt är nog ett måste för att man ska orka.
Hej Christina!
I takt med att alla hotande miljökatastrofer blir allt fler, inget verkar ändra sig och man undrar hur det ska gå för ens barn som ska leva på det här klotet åtminstone 70 år till - så håller jag helt med dig. För att orka måste man ibland ta sig en liten paus. Och leva i nuet. Annars orkar man aldrig kämpa vidare. Navelskådning är nödvändigt för att ladda batterierna.
Vänliga hälsningar: Vendela H med bloggen "Arga tankar"
Post a Comment