Höstlov

Nu drar jag och barnen iväg på höstlov. Vi ska hälsa på här  och om vi hinner med det också ta en titt på den här butiken i Tranås. Är tillbaka till helgen och då tänkte jag blogga lite om våra vinterförråd och vad vi lyckats ta vara på från trädgården under året som gått. 

Se upp för karborexi!

I amerikanska media lanserar man just nu en ny typ av psykologisk störning – carborexia, vilket skulle innebära en överdriven upptagenhet med att leva grönt och minska sina koldioxidutsläpp så mycket som möjligt. Den finns naturligtvis inte som en vedertagen diagnos (ännu), men bara att man tänker så kring människor som lever som vi och många av er som läser här, är riktigt skrämmande!

Samtidigt är det ju subversivt att leva grönt. Att vägra tokkonsumera innebär att man sätter hela vårt samhällsystem i gungning, eftersom det ju bygger på en ständig tillväxt, en ständigt ökande konsumtion. Så det är klart, folk som inte ställer upp på det systemet kanske är tillräckligt galna (eller farliga...) för att behöva en diagnos!

Läs mer:

Artikel i New York Times

Inlägg på Peak Oil Blues

Sharons bemötande av artikeln i NYT

Nejdå, jag har inte försvunnit...

... bara tagit en liten paus. Den s.k. verkligheten har trängt sig på med anspråk på att bli uppmärksammad och ägnat en del tid. Men jag återkommer snart!

Grönare liv på ett år – jag lägger ned

Det börjar kännas ganska krystat att hitta på ett grönt tips varje vecka och formulera det i skrift. Så jag låter den gröna liv-serien somna in efter ett halvår. Men såklart kommer jag att skriva om liknande saker framöver också, men det blir inte lika systematiskt.

Idag är det en solig höstdag och det är kanske en av årets sista pyssla-i-köksträdgården-dagar. Nu är det inte så mycket kvar att pyssla med, nattfrosten har tagit de ömtåligare växterna och resten får bara stå kvar och ätas upp vartefter. Men jag såg i morse att rådjuren har börjat äta av grönkål och broccoli, så jag får gå ut och hägna in och täcka över. Annars handlar det mest om att ta upp resten av potatisen och att vintertäcka landen vartefter jag tömmer dem. Sen kan vintern komma bäst den vill!

World Food Day

är det den 16 oktober varje år. Med anledning av det har Sharon ett (som vanligt) intressant och viktigt inlägg om matlagning och om att ta tillvara mat, en konst som är lika viktig som att odla maten. Det är egentligen inte brist på mat, globalt sett (ännu i alla fall) men hunger och svält blir följden när enorma mängder mat aldrig blir ätna eftersom de förstörs i förvaring eller transport. Eller slängs bort i butikerna för att de inte blir sålda (butikerna tar ofta in mer än de räknar med att sälja för att inte få tomma hål i hyllorna. Det som inte säljs hamnar i sopcontainrar!).


Och även mat som köps hem går till stor del till spillo. Jag har skrivit om det förut och jag tjatar igen: runt en fjärdedel av all mat som köps hem och lagas till i hushållen blir aldrig uppäten utan hamnar i soporna, eller i bästa fall i komposten. Det är ett slöseri som är fullkomlig vansinnigt och som delvis beror på okunskap. Många vet inte hur de ska använda rester, eller hur man ska avgöra om maten har blivit dålig eller inte – man stirrar sig blind på bäst-före-datum i stället för att använda smak och lukt.

Många tänker kanske inte heller på att man man "förädla" råvaror på olika sätt för att förlänga hållbarheten. Använda övermogna bananer i en kaka, vispa den gamla grädden till smör eller torka grönsaker när man köpt för mycket. Tror jag ska återkomma till detta lite mera i kommande inlägg.

Läs mera om World Food Day:

FN:s sida

Dystra nyheter från euronews

AllAfrica

Utmaningen dag 18

Såhär drygt halvvägs in i månadens utmaning – att köpa så lite mat som möjligt och utnyttja trädgården och matförråden så mycket som möjligt – kan det vara dags att summera lite. Det har faktiskt gått ganska bra. Vi har naturligtvis köpt en del mat, men även om jag inte räknat ihop månadens matutgifter ännu så är jag ganska säker på att de är betydligt lägre än vanligt.

Vi har köpt framför allt mjölkprodukter (mjölk, yoghurt, smör, ost). Det går åt en del sånt och det är ju svårt att ha i förråd, utöver smör som håller sig ett tag i frysen. Vi har köpt jäst för att kunna baka, ägg, en del frukt, lite honung, en del pålägg (sambon har oftast mackor med till jobbet), lite frukt och några goda kryddiga korvar att pigga upp grönsakerna med.

Annars har vi varit ovanligt noggranna med att utnyttja trädgården. Så här års är det lätt hänt att man börja släppa taget och inte riktigt hänger med och så plötsligt är det något som har vissnat, eller blivit rådjursätet, eller förstört av någon annan anledning. Nu har vi i stor utsträckning planerat måltider efter vad som behöver ätas upp och då blir man helt plötsligt mycket ordentligare! Vi har också fryst in (framför allt broccoli), tagit in till torkning (t.ex. squash) och syrat (egen surkål, jippi!!). Så har vi fått en hel del äpplen av vänner och bekanta, gjort äppelmos och torkat äppelringar. Och ätit en massa äppelpaj :-)

Även matförråden har utnyttjats. Det börjar gapa tomt i hyllorna med torrvaror och en frys har vi tömt och ska frosta av.

Vad har vi ätit då? Mycket vegetariskt, eftersom vi hade väldigt lite kött kvar i frysen. Potatis på alla upptänkliga vis – mos, klyftpotatis, vanlig kokt, potatissoppor. Ugnsrostade rotfrukter. Böngryta. Mängder av hembakat bröd. Wokade grönsaker till ris eller nudlar (barnen äter nästan vadsomhelst om det är wokat). Indisk-inspirerade rätter, i huvudsak grönsaker och rotfrukter i kryddstarka curryblandningar. Surkål med de sista hemlagade lammkorvarna ur frysen. Omelett med diverse rester i.

Äppelmos med mjölk, hemlagad müsli eller gröt till frukost och mellanmål. Brödpudding och pannkakor med egen sylt.

Några saker har visat sig vara ovanligt användbara att ha i förråd, utöver självklarheter som mjöl och ris:
* alla slags kryddor
* kryddsåser, currypasta och liknande = snabbfixade kryddstarka grönsaksrätter
* tomatkonserver; krossade och passerade tomater ffa = snabba pastasåser
* lite godsaker som oliver, choklad, honung

Några saker har också visat sig vara svåra att klara sig utan att köpa regelbundet. En del av dem är också dyra och svåra att byta ut mot annat:
* mjölk och yoghurt, vi använder en hel del sånt – inte dyrt, men går knappast att ha i förråd eller byta ut mot annat
* jäst – man kan använda torrjäst, men det är knepigare. Eller så kan man vara ordentlig med att göra surdeg och hålla den vid liv.
* ost – gott, användbart men ruskigt dyrt!
* pålägg – dyrt och inte särskilt hälsosamt, men vad ska man ha på frukost- och matsäcksmackorna om man slutar köpa ost, skinka, korv, kaviar etc. En onödigt stor men svårjobbad post i matbudgeten (leverpastej är billigt, men det är mest jag som gillar det).

Vi fortsätter på det här viset tills barnbidraget kommer, sen ska jag fylla på förråden igen. Och så ska vi försöka få tag på näruppfött ekologiskt kött att fylla den tomma frysen med. Nu har vi i alla fall haft en bra anledning att fundera lite extra på vad vi äter, vad det kostar och vad vi kanske kan ändra på.

Boktips

Jag hittade en nyutkommen bok på biblioteket som fångade mitt intresse. Det var inte mitt fel. Om konsten att ta ansvar av Ann Heberlein, som är teolog och forskar i etik. Heberlein skriver om något som är ganska vanligt idag, att man inte tar ansvar för saker som man faktiskt är skyldig till och delaktig i. Att det är väldigt vanligt att skylla på diverse omständigheter som på något sätt skulle ursäkta att man gjorde fel. Som mobbaren som försvaras av skolpersonal med att det inte är hans fel att han mobbar, eftersom han ju kommer från besvärliga familjeförhållanden. Eller kvinnan som känner sig "deprimerad" och därmed skulle ha rätt att vara sjukskriven från jobbet (vi talar alltså om en känsla, inte om en klinisk depression). Men en förklaring till ett beteende är ju inte detsamma som en ursäkt eller en friskrivning från ansvar. Det personliga ansvaret kvarstår, även om man haft en dålig uppväxt eller vantrivs på jobbet.

Heberlein skriver framför allt om ansvar i relationer människor emellan. Men jag ser förstås en parallell i vårt förhållande till klimat- och miljöfrågor, eller varför inte den pågående ekonomiska krisen. Det är så lätt att strunta i det ansvar man faktiskt har som människa och i stället skylla ifrån sig. "Det är inte mitt fel det här med den globala uppvärmningen, det är kineserna som borde stänga sina kolkraftverk". "Om folk i tredje världen inte skaffade så många barn så skulle jordens resurser räcka till alla". "Varför ska jag minska på mitt bilkörande när Indien bygger en massa motorvägar". "Jag vet att flyget släpper ut en massa koldioxid, men jag behöver faktiskt komma iväg till sol och värme ett tag". "Det är inte mitt fel att jag lånat en massa pengar till rörlig ränta för att renovera köket." "Bankerna borde ta sitt ansvar och inte låna ut pengar sådär lättvindigt." "Finansbolagen har slarvat bort mina sparpengar."Och så vidare...

Men det spelar liksom ingen roll vad "alla andra" gör. Det är likt förb-at du och jag som gör valet att köra bil eller låta bli, låna till konsumtion eller låta bli, spara på el eller slösa, köpa aktier eller inte. Oavsett hur mycket koldioxid Kina släpper ut eller hur lättvindigt bankerna slänger lånepengar efter oss så kvarstår just mitt ansvar, och ditt, för vad vi väljer att göra. Människor har självklart olika handlingsutrymmen och olika grundförutsättningar. Men det grundläggande ansvaret finns ändå där.Vi är inga offer för omständigheterna, vi är fria människor som kan ta ansvar för vad vi gör. Och det måste vi göra om vi ska klara klimatkrisen, som är mångdubbelt värre än finanskrisen, även om media hojtar betydligt högre om den.

Läs gärna boken, den väcker onekligen funderingar!

Finanskris, eller nåt...

Media skriver med mycket stora bokstäver om finanskrisen. Jag inser att den naturligtvis på en massa sätt berör mig och min familj också. Ändå känns den väldigt långt borta. Vi har nånslags trivsam grundtrygghet här i ett hus med hanterbara bostadslån, inte en massa konsumtionslån, hyfsat säkra inkomster och gott om mat i trädgård och förråd. Mycket kan krascha och gör det kanske också. Men vi kan också klara av ganska mycket och ändå ha tak över huvudet och mat på bordet. Det känns bra, inte minst för barnens skull.

Idag ska jag bära in ved, plocka in en massa broccoli, lägga skivade äpplen på tork och packa över surkålen i glasburkar. Kanske hinna sticka mer på sonens strumpor. En annan värld, långt från räntor...

Vattenkraft då och nu

Sol och vind är på tapeten som miljövänliga energikällor. Men småskalig vattenkraft har använts i vårt land i tusen år eller mer. Inte bara till mjölkvarnar, man har använt vattnets energi till att driva sågverk, vadmalsstampar, järnbruk och allt möjligt. En hel del av Sveriges tidigare industrialisering har vattenkraften att tacka för sin existens. Spåren av den finns kvar lite varstans ute i skog och mark – kanske en del av de gamla kvarnfallen skulle kunna återställas varsamt och användas till att producera elkraft?

En gammal kvarnruin kan skymtas på andra sidan åfåran. Bara stengrunden finns kvar.

Det stilla vattnet i dämmet ovanför en lite större anläggning, nu helt övergiven och övervuxen.

Samma plats – från andra hållet. Det är fascinerande mycket kraft i det strömmande vattnet. Stengrunden till kvarnen syns ännu, men hur länge till?

1900-talets anläggningar var större och rejälare. Här drev man ett sågverk med vattenkraft långt in i förra seklet. Nu är här ett museum...

Nytt och gammalt sida vid sida. Den gamla mjölkvarnen har byggts om och är nu ett litet kraftverk som ger el till bygden och t.o.m. ett litet överskott att sälja. En möjlig väg att gå också för andra liknande platser?

Att känna sig som ett UFO

Jag har varit ute några dagar och inventerat gamla kvarnruiner och annat i halländska åar i trakterna kring Ullared, till och med inne på Gekås område med gigantiska p-platser och en särskild camping för alla shoppingsugna (inte mycket kulturhistoriska lämningar kvar där, dock). Och jag har inte varit inne på Gekås eller någon som helst av alla lågpris- och outletbutikerna! Delvis för att jag har dåligt med pengar just nu. Men också för att det på nåt sätt känns så... främmande! Så konstigt, att man åker långa vägar, somliga med husvagn och allt för att handla. OK, att man kan köpa en årsförbrukning av billigt schampoo eller en bunt med t-shirtar av tvivelaktigt ursprung. Men jag tvivlar på att alla de gigantiska shoppingvagnarna bara är fyllda med saker folk behöver och skulle köpa i vilket fall som helst. Och jag är tämligen säker på att mycket av innehållet är sådant som man köper bara för att köpa. För att det är (till synes) billigt. För att man grips av köpberusning, ungefär som när man dricker mer vin än man borde, bara för att man börjat dricka. För att man har ett så trist liv att en tripp till Ullared framstår som en höjdpunkt i det. Eller vad vet jag?

Hursomhelst kände jag mig verkligen som ett UFO där jag gick runt mellan människor överlastade med gula påsar, bärandes blott på en GPS, en kamera och en anteckningsbok :-) Men många fina kvarnmiljöer såg jag och en hel del annat trevligt i skogen. Och jag bodde på ett vandrarhem som jag nu tänker göra ohöljd reklam för (det är sällsynt på den här bloggen!): Bråtadal en före detta barnkoloni, numera ombyggd till vandrarhem. Drivs av ett par med stora kunskaper och varma känslor för gamla hus, som har byggt till och inrett jättefint med traditionella material och metoder, som serverar fantastisk frukost med hembakt, hemlagat och KRAV-märkt och där man sover gott i små mysiga rum. Fina kulturhistoriska miljöer, vandringsstigar och badsjö i närheten. Åk dit! Gör det :-)

Lite bilder från höstträdgården

Höstrapport från trädgården

Det ösregnar och blåser så idag blir det inga bilder från trädgården. Hösten är över oss med full kraft. Än har vi inte haft någon riktig nattfrost, men temperaturen har varit nere och sniffat på nollstrecket och det är bara en tidsfråga innan vi vaknar till en vitkrispig morgon.

Förbluffande mycket står kvar och växer i trädgården utan att vi har lagt fiberduk eller något annat skydd över. Det har varit så mycket annat under hösten, att vi helt enkelt inte hunnit/orkat pyssla med köksväxterna som jag hade hoppats. Nu får vi helt enkelt se vad som klarar ruskväder och frost.

De sista vaxbönorna och haricots vertsen är inplockade. Det blev inte särskilt mycket av dem, jag sådde dem i slutet av juli. Det var några veckor för sent. De blommade långt in på hösten, men sen började de vissna och orkade inte mogna fram några bönor. Samma sak med gurkan, det blev inget av den egentligen. Sådd senast vid midsommar nästa år!

Sommarsquashen ger fortfarande frukt, den kommer inte att ge upp förrän det kommer en rejäl frost. Jag har provat att torka både gul och grön squash i tunna skivor, eftersom det blir mycket mer än vad vi orkar äta upp. Det borde gå att använda i soppor och liknande till vintern. Antar jag, men jag har förstås inte provat. Nån som vet?

Pumpor och vintersquash plockade jag in igår. Det blev sammanlagt tolv mogna frukter på 1–2 kg vardera och så en hel del små omogna som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Ingen jätteskörd, men så fick de också en riktigt dålig start i våras. Liksom tidigare är det pumpan Baby Bear och vintersquashen Buttercup Burgess som gett bäst utdelning. Frukterna får först ligga varmt ett eller ett par dygn (jag lägger dem ovanpå braskaminen) och sedan håller de sig i rumstemperatur eller svalare i flera månader om man har lite tur.

Vitkålen har blivit jättegod, nästan söt i smaken när den har stått ute i kylan. Nu har jag börjat plocka in den och det står en bytta surkål och surar i köket. Grönkål, palmkål och broccoli växer jättefint och det går uppenbarligen hur bra som helst att så kål mitt i sommaren. Nu ska vi rådjursskydda den och se hur den klarar vintern.

Dagens pyssel: göra äppelmos, koka rent lammfett att använda till tvåltillverkning (vi tömmer frysen på gammal jox oxh hittade en massa infrysta fettslamsor)

Dagens mat: till lunch blir det resterna av gårdagens potatissoppa och till middag blir det lammsadel med potatis i någon form och kanske sås på trattkantareller + något grönt från trädgården.

Blir vädret bättre ska jag gå ut och ta lite höstbilder i trädgården. I morgon ska jag till Växjö på möte, det blir en lång arbetsdag...

Utmaningen dag 5

Inget köpt idag. Men jättegulliga Hippihäxan har skickat nyslungad honung som anlände i ett prydligt paket i brevlådan idag. Jättegod är den – stort tack! Nu ska jag göra müsli, så har vi frukost i morgon. Jag blandar honung med lite rapsolja, havregryn, rågflingor och hackade nötter. Sen rostar jag alltsammans i ugnen och när det svalnat kan man tillsätta torkad frukt om man vill. Vi äter det med äppelmos och/eller mjölk och det är hur gott som helst.

På spisen just nu: diverse matrester som blir en indisk-inspirerad kvällsmat.

* rotfrukter i tomatsås med currypasta
* potatis stekt med ingefära och fänkålsfrön
* snabbfrästa blad (pac choi och mangold) med chili och vitlök
* ris
* diverse hemlagade varianter på chutney och kimchi

Utmaningen dag 4

Handlat mjölk, smör, ägg och salt för sammanlagt 82 kronor. Billigaste matkassen på länge! Tog också hem en del överbliven frukt från jobbet (vi får fruktkorg 2ggr/vecka, men vi är så få som jobbar inne just nu att det blir en massa frukt över), så barnen fick clementiner till efterrätt. Annars köper vi mest äpplen och päron så här års - vi får också en del äpplen av folk som inte orkar ta vara på sina och det gör ju inget ;-)

Brödpuddingen till frukost blev succé, jag blandade i lite torkade jordgubbar från i somras och det blev väldigt gott. Till kvällen åt vi spaghetti med tomatsås och oliver, alltsammans från förrådet.

Klokt tänkt

är det här inlägget från Hippihäxan. Det är så lätt att skylla ifrån sig i klimatfrågor. Inte är det vårt fel det här med global uppvärmning. Det är ju inte vi som släpper ut mest. Men våra val här hemma påverkar hur mycket koldioxid och annat som släpps ut i andra länder... det du gör eller köper idag påverkar hela jorden. Det ansvaret går inte att komma ifrån!

Utmaning dag 3

Inget köpt idag. Till kvällsmat åt vi äppelfläsk med kokt potatis: rimmat fläsk som låg och drällde i kylen, egen lök och potatis, fådda äpplen. Gott!

Hittade en massa brödkanter som blir frukost i morgon i form av brödpudding med hemgjord sylt. Och så gjorde jag gråärthoummus att bre på macka i stället för dyrt pålägg (de sista av fjolårets gråärter + tahini från förrådet).

Men imorgon får vi nog handla lite!

Utmaningen dag 2

Idag blev bara ett par liter mjölk inköpta. Däremot upptäckte jag att vi bara hade en lammsadel och lite korv i frysen – nästan inga köttmiddagar den kommande månaden alltså. Men lammsadeln blir i alla fall en god söndagmiddag :-)

Och så upptäckte jag att barnen har satt i sig all honung, och jag som tänkte göra müsli med honung, rågflingor, havregryn och hasselnötter, alltsammans rostat i ugnen. Blir nog till att köpa lite honung i alla fall. Bättre än konstig översötad köpemüsli i alla fall (den där nyttiga varianten är det ingen som gillar...)

Man ska inventera sina matförråd lite oftare, det är lätt att tappa kollen på vad som finns hemma...

Dagens mat:
rester av gårdagens köttfärsbiffar
bönorna från igår, blandade med vinägrett till en sallad
ugnsbakade rotfrukter och potatis

Till nattamat blir det nybakat rågsiktsbröd, där jag smög ned resterna av potatismoset från igår.

En utmaning

Den här månaden har i stort sett alla ingående pengar gått rakt ut igen, mycket beroende på att vi fått köpa en ny vattenpump (den gamla brann, inget att göra) och laga den trasiga brännaren till pannan. Nu har vi vatten och värme men inga pengar.

Så vi har en alldeles egen utmaning den här månaden och det är att köpa så lite mat som möjligt. Vi ska först och främst äta från trädgården (så det blir mycket vegetariskt) men också utnyttja det vi har i förråd. Inte minst äta upp konstiga/bortglömda köttbitar i frysen, innan det är dags att bunkra upp med mer kött i vinter. Det är vid såna här tillfällen man är väldigt glad åt att man faktiskt har ett litet matförråd – läs mera här om att bygga upp ett sånt!

Vi kommer att köpa mjölkprodukter, ägg och lite mjöl (fast vi har en del sånt i förråd också) men inte så mycket mera. Får se hur det går, det kommer att krävas en hel del planerande. Visserligen äter vi redan nu mycket av vår egenproducerade mat, men när vi är trötta och stressade så blir det ändå en del färdigköpt (mamma scans köttbullar har räddat en och annan vardagkväll...).

Det kommer att bli mycket potatis och rotfrukter, baljväxter, köttgrytor på de där beniga bitarna som ligger längst in i frysen, hemlagad müsli till frukost, hemlagat äppelmos med mjölk till mellanmål, mycket hembakat bröd till maten o.s.v. Jag ska försöka rapportera lite hur det går.

Idag åt vi:
köttfärsbiffar (köttfärs från frysen)
potatismos (egen potatis)
squash/lök i ugnen
blandade kokta färska bönor
stekt svamp med en aning grädde på (en slatt som höll på att bli för gammal)

Alla grönsaker från trädgården, svampen från skogen häromkring.

(Vän av ordning, som tycker att vi är väldigt ansvarslösa som inte har pengar till mat, kan jag lugna med att vi har en del sparade bra-att-ha-pengar för såna här tillfällen – men vi vill inte använda dem förrän det är helt nödvändigt)

Mycket nu...

Det har inte blivit så mycket bloggat på sistone, det har helt enkelt varit för mycket annat. Utejobb, långa dagar, förberedelser för bokmässan och så deltagande i mässan. Ska jobba där imorgon igen (lördag), men idag är jag faktiskt ledig. Så idag ska jag "bara" koka äpplemos, tvätta, röja i trädgården, sticka strumpor och läsa en del av gårdagens bokmässefynd. Kanske gå ut och leta flera trattisar, det är hur många som helst i år! Bloggandet får jag väl återuppta när jag har tid...

Insamling Barncancerfonden

Malin på Ekoblogg har startat en insamling till Barncancerfonden. Gå hit och läs mera! Och skänk en slant!

Trädgården i september

Ett av årets trädgårdsmål var ju att dra ut på odlingssäsongen så långt det gick. Hittills går det ganska bra; en liten lägesrapport kommer här (inga bilder tyvärr, kamerastrul). Det har varit ganska kallt några nätter nu, snudd på frost och det märks på de känsligare växterna.

Kålen klarar ju både frost och kyla utmärkt. Den första omgången broccoli börjar ta slut; den blev också ganska hårt åtgången av larver. Men den sommarsådda broccolin är jättefin och vi kan börja skörda nu. Palmkålen växer på bra liksom grönkålen och den skulle vi kunna börja plocka av, men jag tror vi ska vänta in den första frosten. Den blir ännu godare då. Rödkålen är inplockad, liksom en del vitkål. Jag har gjort en liten omgång surkål för första gången någonsin och det blev faktiskt gott!! Men en del vitkål står fortfarande kvar i landet, det är nog dags att ta in den snart.

Bönorna går lite sådär. De kom igång väldigt sent i år, de grodde dåligt i torkan och jag fick så om en del. Borlottibönorna hinner nog inte mogna till färdiga bönor, men vi äter de kokta bönskidorna och de är goda. Rosenbönorna kommer nu också sent omsider. Tyvärr knaprar rådjuren på bönorna! Vaxbönor och brytbönor sådde jag i pallkrage i juli. De växer långsamt nu i kylan, men lite kan vi plocka.

Jag sådde också märgärter i juli. De blommar nu, men jag tvivlar på att det hinner bli några färdiga ärter innan frosten kommer. Samma sak med den sista omgången bondbönor.

Squash och pumpor växer utmärkt. Sommarsquash har vi mer än vi orkar äta, nu provar jag att torka den i tunna skivor. Pumpor och vintersquash får vara kvar ute tills frosten tar bladen, sen får de eftermogna inomhus. Det brukar gå bra. Gurkorna blir det däremot inte mycket av. Dem sådde jag ju också i juli, efter en misslyckad första sådd. Och gurkor blir det, men bara minigurkor – de tycker inte alls om höstkylan. Fast inlagda minigurkor är ju också gott...

Pac choi och en del andra asiatiska blad växer bra och kan snart börja plockas. Mangold och sallad står kvar i landet och det plockar vi fortfarande, liksom salladslök.

Rotfrukter är ju väl anpassade till kylan, inga problem där. Den första omgången sommarmorötter är uppäten för länge sedan, men jag sådde nya i juli och dem plockar vi nu. Vi har också börjat använda vintermorötter och palsternackor. De kan stå ute hela vintern om man bara täcker dem så inte marken fryser. Kålrötter klarar sig också bra. Vi har ingen bra vinterförvaring för rotfrukter, så för oss är det enklast att försöka ha dem kvar ute så länge det går, samma sak med potatisen. Rödbetor har vi också, men de tål frosten sämre och dem får vi snart ta in. Jag har sått i omgångar och de sista börjar bli åtminstone pingisboll-stora. En del rödbetor har jag lagt in redan, vad vi ska göra med resten vet jag inte riktigt. Jordärtskockor har vi också, men dem väntar vi lite med att ta in. De kan ju (liksom palsternackorna) stå kvar i landet ända tills våren, om man så vill.

Ännu kan vi alltså till stor del livnära oss på mat från trädgården. En del säsongsförlängningsexperiment fungerar bra, andra mindre bra. Ska vi på allvar kunna odla på hösten så måste vi nog få bättre ordning på frostskydd och dessutom få växthuset på plats. (Nån gång...). Ett stort problem är dock ljuset. När det blir mörkare på hösten så bestämmer sig många växter för att gå i vila och då hjälper det inte hur mycket man frostskyddar dem. Så det handlar lika mycket om bra vinterförvaring, konservering och förädling som om att skydda ömtåliga växter. Vi jobbar på...

Och så är det massor av svamp i år! Idag har vi plockat gula kantareller, taggsvamp och mängder av trattkantareller. Mycket svamp äter vi upp direkt, men trattisarna torkar vi. Sen kan man göra världens godaste svampsås i vinter :-)

Lästips – kärlek och relationer

Jag brukar inte skriva särskilt mycket om känslor, kärlek och relationer. Det är svårt att skriva personligt om sådant utan att bli alltför privat och utlämnande. Mig själv kan jag väl lämna ut, men helst inte mina nära och kära.

Men jag läste det här inlägget hos Mirandas have och jag tyckte det var en så bra formulering av saker jag själv går och funderar på. Klicka dit och läs inlägget och kom sen tillbaka hit!

(tadam, tadam, lite pausmusik medan ni läser)

OK, har ni läst? Jag tycker att hon sätter fingret på något viktigt – att vi lever i en tid med väldigt orealistiska förväntningar på parförhållande och föräldraskap. Vår partner och vår lilla familj ska vara det som gör oss lyckliga, känner oss sedda, självförverkligade, det ska vara spänning och romantik och samtidigt jämställt och rättvist. Vi ska ha ett vackert hem, välartade barn, intressanta vänner att bjuda på spännande mat, vi ska engagera oss på fritiden och så ska vi såklart ha ett intensivt och häftigt sexliv. Pust, säger jag bara!!

När det här inte fungerar fullt ut är det lätt att bryta upp, skiljas och gå vidare in i nya förhållanden. Ibland är det naturligtvis nödvändigt, det finns destruktiva relationer där man tar skada till kropp och själ. Det ska ingen behöva leva i!

Men att skiljas är inte bara slitsamt känslomässigt, det är också väldigt resurskrävande på andra sätt, dubbla bostäder, sämre ekonomi, fler resor o.s.v. I en krympande ekonomi kan det t.o.m. vara så att man inte kan skiljas av krasst ekonomiska skäl. Man har helt enkelt inte råd. Så hur skapar man hållbara förhållanden, med realistiska förväntningar på varandra?

Det som jag tycker är så klokt i Mirandas inlägg är tanken på att vi behöver fler relationer. Inte för att bryta upp ur ett förhållande, utan just för att skapa mer realistiska förväntningar på varandra. Att vi behöver flera nära, djupa, långvariga relationer med olika människor för att tillgodose våra behov på olika plan. För en enda människa kan knappast göra det fullt ut, i alla fall tror jag det är väldigt ovanligt.

Historiskt sett har människor oftast levat i ganska små grupper, med mer eller mindre samma människor omkring sig hela livet. Det var släktingar, grannar och andra som man känt sedan barnsben och vuxit upp tillsammans med. Även alltid har funnits människor som flyttat och rört på sig, så har nog de flesta ändå levt med ganska stabila och långvariga relationer till andra.

Idag är det ju inte alltid så, vi lever med ett starkt flexibilitetstryck på oss och vi förväntas ständigt jaga efter något nytt och bättre, vare sig det nu handlar om en livspartner, jobb eller bostad. Jag tror inte vi mår särskilt bra av det. Själv har jag tappat många av mina relationer från barndomen och tonåren på grund av flyttningar och annat. Men jag har under vuxenåren byggt upp en liten grupp av människor som jag nu känt i ganska många år och är mån om att hålla kvar kontakten med. Människor som finns kvar, oavsett vad om händer i livet i övrigt, människor som känner mig väl och som jag kan prata med om nästan vadsomhelst och som fyller olika behov i mitt liv. De är livsviktiga! Om man sedan kallar det för vänskaps- eller kärleksrelationer spelar mindre roll. Kärleksfulla relationer kanske är en bra sammanfattning.

Vad tycker ni?

Grönare liv på ett år. Vecka 28 – Slänga eller spara?

Den här veckans gröna livstips är också mer funderande än konkreta tips. Det handlar om saker, prylar, grejer, alla de här tingen som omger oss och som man inte sällan undrar hur de egentligen kom in i huset.

Varje gång vi har flyttat (och det är många gånger) har vi rensat bland grejer, slängt, gett bort, gjort oss av med. Ändå känns det som om vi nästan badar i grejer. Vindsförråden som verkade så stora och härliga när vi flyttade in i vårt nuvarande hus känns plötsligt små och trånga. Lite kan vi skylla det på ett typiskt medelåldersfenomen – åldrande släktingar tömmer hus och lägenheter för att flytta till äldreboende. Och så det blir plötsligt dödsbon att ta hand om. Och det är min generation som är omhändertagare av alla gamla släktingars pryttlar. På gott och ont.

Jag har ett väldigt kluvet förhållande till prylar. En sida av mig är våldsamt minimalistisk och vill städa bort allting och leva i ett tomt hem, med bara några få väl valda, estetiskt tilltalande föremål. En annan sida av mig vill spara på en massa bra-att-ha-grejer. För att de är just – bra att ha! Och en tredje sida gillar gamla vackra föremål och släpar gärna hem grejer från loppisar och antikbodar. Lägg därtill en sambo som är komplett oförmögen att slänga något som kan vara bra att ha (och det är mycket det) så kan ni räkna ut var det hela slutar. Grejer. I massor.

Det minimalistiska är fortfarande trendigt (om jag inte är helt fel ute) och man kan köpa massor av böcker på temat "rensa i röran", vare sig det nu är med feng shui eller någon annan undergörande metod. Men är det så väldigt fel att ha mycket saker omkring sig? Hur kan man se på prylar ur ett resursbevarande, grönt perspektiv?

Om man tänker på föremål ur ett livscykelperspektiv så är det naturligtvis bättre att spara på och återanvända gamla grejer än att köpa nytillverkat. Eller köpa på loppis. Gamla föremål är inte sällan båda vackrare och bättre gjorda än moderna (jo, det finns förstås undantag).

Man kan också fundera på vad som kan komma att behövas i framtiden. Det beror såklart på vilket framtidsperspektiv man har. Om man, som jag, ser en framtid med minskad energianvändning, egen matproduktion, en minskad resursanvändning totalt sett, så finns det plötsligt alla möjliga saker som kan vara bra att ha. Om man dessutom ser en försämrad ekonomi som något troligt (och vem gör inte det i dessa dagar??) så är det ju väldigt bra att ha saker hemma och slippa köpa nytt. Kanske är det t.o.m. klokt att använda eventuella extrapengar man har nu till att köpa sånt som kan vara bra att ha hemma om ekonomin blir sämre – arbetslöshet, höjda räntor, stigande matpriser, sämre pension och andra dystra framtidsutsikter kan mycket väl bli verklighet för flera av oss.

Sånt som vi sparar på eller köper på loppis när vi hittar är förstås saker vi gillar och behöver. Men mycket av det är samtidigt bra-att-ha-grejer inför en osäker framtid. Här är en liten lista på sånt som vi gärna tar vara på.

* Verktyg och redskap, gärna icke-elektriska, av olika slag är aldrig fel att ha, i synnerhet inte när man bor i ett gammalt hus. Spik och skruv är jättebra att ha hemma, olika sorter.

* Trädgårdsredskap, rejäla och hållbara. Man sliter på redskapen när man gräver och grejar i lite större skala.

* Spillvirke. Till att laga saker, eller bara när man behöver en brädlapp. Om inte annat kan man elda med det.

* Rep, snören av alla möjliga slag. Behövs alltid.

* Köksredskap, icke-elektriska. Om inte annat är det bra när det är strömavbrott. Min favorit är en handvevad mixer (fast den är faktiskt köpt ny).

* Glasburkar och flaskor till konservering och förvaring.

* Glas och porslin. Finns mängder med fina grejer på loppis. Eller ta vara på släktingarnas gamla. Om man har plats i skåpen, så är det jättebra att ha rejält med porslin att duka med. Man kan bjuda hem massor av folk utan att behöva använda engångstallrikar. Det är dessutom vackert att duka med gamla ting. Svenskt porslin från 1900-talets första hälft (till 60-talet ungefär) har mängder med designhistoriska höjdpunkter och ofta finns de på loppis för en spottstyver.

* Garn, stickor, virknålar. Man kan faktiskt inte få för mycket garn. Det är en omöjlighet. Och hur krisig tillvaron än är så blir det alltid bättre med varma strumpor.

* Tyg, sybehör för handsömnad. Jag är inte nåt vidare bra på att sy. Men det är aldrig fel att kunna laga saker och om det kniper kan jag knåpa ihop enklare klädesplagg. Och det är alltid bra att kunna sy för hand om det skulle behövas.

* Böcker. Egentligen försöker jag låta bli att köpa så mycket böcker. Men de liksom smyger sig på en i alla fall (begriper inte hur det går till). Internet i all ära, men det är aldrig fel med en riktigt bok. Vi köper allt möjligt, både skönlitteratur och mer praktiska böcker. Handböcker är alltid bra, gärna gamla sådana – hur fixar och lagar man saker utan el, t.ex. Gamla kokböcker är guldgruvor, inte minst med konserveringstips. Barnböcker, också sådana som barnen kommer att "växa i" om några år. Och om inte annat är bokhyllor på ytterväggar utmärkt som isolering.

Hur ser ni andra på det här med prylar?

Det här är intressant! Kol som jordförbättring.

När jag skrev om matjord för ett tag sedan så var det någon som kommenterade om att blanda kol i jorden som förbättring. Nu har jag hittat den här artikeln i nättidningen Hen and Harvest.

År 1542 beskrev en av de spanska erövrarna hur det fanns städer, åkrar med bördig jord och ett omfattande nätverk av vägar i Amazonas. Senare forskare har tvivlat på de här uppgifterna. Man hade inte hittat några spår av den här civilisationen och jorden i regnskogen är inte alls bördig – den jord man får när man bränner regnskogsträd för att odla utarmas på några år.

Nu har man nyligen hittat ganska omfattande spår av bebyggelse och odling i Amazonas från 1500-talet. Så de gamla uppgifterna verkar ha fog för sig. Det är intressant i sig, men det kanske allra mest spännande är hur man byggde upp odlingsbar mark i regnskogen. Jorden tycks ha innehållit väldigt stora mängder kol. Det blir i och för sig nästan alltid kol i marken där människor vistats, kol från eldstäderna sprids runt på boplatsen och ut på åkrarna. Men här tycks man medvetet ha utnyttjat kol som jordförbättring. Det handlar om så kallat aktivt kol, bränt i gropar (som enkla kolmilor) och sedan finfördelat. Man vet dock inte om man medvetet brände kol eller om kolet var en biprodukt av att man t.ex. lagade mat i gropar.

Allt det här kolet fungerar som utmärkt jordförbättring och tycks underlätta för växterna att ta upp olika näringsämnen. Dessutom fungerar det som en kolsänka och minskar CO2-halten i atmosfären. Det öppnar sig onekligen spännande perspektiv kring ekologisk odling i framtiden. Kan vi ta efter och kanske till och med förbättra de gamla Amazonas-böndernas teknik?

Läs artikeln och kolla gärna de intressanta länkarna!

Independence Days – uppdatering

Eftersom jag blev sjuk så kom det av sig lite med trädgård och vinterförråd. Men lite har i alla fall blivit gjort.

Plantera eller så något: Inget alls. Den här årstiden är det egentligen perfekt att sätta perenner och det hade jag väl tänkt också, bärbuskar och kanske mer fruktträd. Jag är sugen på några buskar med aronia. Men det har inte hunnits med alls, å andra sidan är det ju inte för sent än.

Skörda något: Potatis, broccoli, gråärter, bondbönor, rödkål, morötter, kålrötter, rödbetor, sallad, squash, vaxbönor, brytbönor, rosenbönor. Och så svamp från skogen.

Konservera/ta vara på något: Alla gråärter är inplockade och ligger på tork. Squashen har blivit chutney och bostongurka. Och så har det landat ytterligare ett lass äpplen här (från en granne denna gång) som har blivit äppelmos. Idag ska jag också lägga in rödbetor.

Lägga något till matförrådet: Se ovan.

Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider: Inte nåt.

Förvalta/sköta om något/hushålla: Stickar strumpor på löpande band, och gör slut på en del restgarner. Fortsätter karda och spinna från ullförrådet.

Laga en ny maträtt: Experimenterar med att använda riven squash i bröddeg (vi har mycket squash...). Går ganska bra.

Stödja lokal matproduktion: Knappast något utöver den egna trädgården.

Minska sopmängden: Inga nya inititativ denna vecka. Fast brevbäraren har äntligen uppfattat att vi har en "ingen reklam"-lapp på brevlådan... lite mindre till pappersinsamlingen

Lära sig något nytt: Nix.

Hur går det för er andra?

En bra dag!

En av de bästa sakerna med mitt jobb är att man får vara ute så mycket i skog och mark. Jag jobbar inte så mycket med stora utgrävningar utan mera med att hitta okända fornlämningar och att lokalisera och bedöma kulturmiljöer av diverse slag. Och då får man vara ute och gå väldigt mycket. Även om vi har kartor och flygbilder till hjälp så kan man aldrig riktigt förstå ett landskap om man inte "känner det i fötterna", letar upp de gamla stigarna och vägarna, följer dem till gamla gårdsplatser eller ut på utmarkerna. Först när man förstår hur människor förflyttat sig i ett gammalt landskap, kan man förstå något av deras villkor. Vi missar så lätt det när vi bara åker runt i bil – man märker inte topografin, man känner inte backarna, förstår inte var det var lätt eller svårt att ta sig fram.

Terräng och topografi sätter gränser som vi idag glatt sätter oss över med bilar, stora vägar som skär genom landskapet och flyglinjer som går rakt över det. Kanske missar vi något viktigt här när det gäller att förstå vår historia?

Igår var jag i alla fall ute och gick större delen av dagen i ett stort gammalt utmarksområde med skog, våtmarker och branta bergssidor. Här har människor jagat och fiskat, släppt kor och får på bete, samlat virke och ved och tillverkat träkol – det finns mängder med små gropar kvar i marken som har fungerat som ett slags små kolmilor. Det är fascinerande att gå i de gamla fotspåren, se de lämningar som finns kvar och försöka förstå hur man använde landskapet. Och väldigt avkopplande, även om det är jobb.

Lite svamp fick följa med hem (det finns faktiskt samband mellan vissa svampsorter och gamla kulturmarker) – gulkremlor, kantareller och några taggsvampar. De hamnade så småningom på en hemlagad pizza tillsammans med schalottenlök, tomatsås och mozarella. Gott!

Grönare liv på ett år. Vecka 27 – Diskmaskin eller handdisk?

På banan igen med gröna tips. Idag tänker jag inte komma med så många pekpinnar utan snarare mana till lite eget funderande. Hur diskar du och vad kostar det i energi och vatten?

Idag är ju diskmaskinen nästan standard i svenska hushåll och det framhålls ofta att man faktiskt sparar energi och vatten om man använder sin diskmaskin i stället för att handdiska. Riktigt så självklart är det förstås inte utan det finns ett antal olika saker att fundera kring.

* Diskmaskinen kan spara vatten och energi vid själva diskningen. Men hur mycket gick åt för att tillverka och transportera maskinen? Hur mycket energi kommer återvinningen av den uttjänta maskinen att kosta? Frågan är om diskmaskinen vinner vid en livscykelanalys som innefattar allt från råvaruutvinning till skrotning?

* Man kan jämföra maskinen med alla dess material med det som behövs till handdisken: en diskborste och en propp till avloppet. Är man riktigt ekoreko så diskar man såklart med en hemstickad disktrasa i ekobomull ;-) Ett alternativ är diskborstar där man bara byter ut huvudet när det behövs och slipper slänga hela borsten. Finns flera olika fabrikat.

* Maskindiskmedel är starka saker – handdiskmedel är mildare. Hur det är med miljöpåverkan vet jag faktiskt inte. Men diskar du för hand kan du använda väldigt lite diskmedel och i stället låta varmvatten och handkraft göra jobbet. Man behöver inte heller "spolglans" eller andra konstigheter när man handdiskar.

* Om man sköljer disken i en massa rinnande varmt vatten innan man sätter in den i maskinen så försvinner besparingen omgående.

* Om man handdiskar och sköljer i balja så kan man använda sköljvattnet att vattna med. Så neutraliserar man den större vattenåtgången.

* Diskmaskinen värmer vatten med el. Om du har varmvatten från ved eller pellets så ser energiåtgången annorlunda ut än för elvärmt vatten. Varmvatten från lokal ved är koldioxidneutralt, vilket inte varmvatten från el är.

* Om du har mycket äldre porslin och glas, kanske arvegods eller loppisfynd, så tål det oftast inte maskindisk. I så fall kanske det är lika klokt att strunta i maskindiskandet helt och hållet.

* Om du har diskmaskin: skölj inte av disken, diska bara fyllda maskiner och använd de energisparprogram som finns.

* Om du handdiskar: diska och skölj i ho/balja, minimera vatten- och diskmedelsanvändningen, diska direkt så du slipper blöta upp intorkad disk, återanvänd sköljvattnet.

För den som undrar: vi har ingen diskmaskin och planerar inte heller att skaffa någon. Vi handdiskar och försöker vara "ordentliga" (det slarvas förvisso ibland...). Å andra sidan har vi vatten från egen brunn och värmer det med pellets (ibland ved), så miljöbelastningen vad gäller vattnet är ganska måttlig. Det tar lite tid att handdiska, men vi jobbar på att lära upp barnen ;-)

Läs mera: OneGreenGeneration skriver om diskmaskiner.

Tack!

för alla varma tankar och välgångsönskningar efter förra inlägget! Jag har inte bloggat något mera sen, eftersom jag uppenbarligen tog med mig en rejäl förkylning hem från sjukhuset. Så jag har varit däckad några dagar till, suck.

Bättre nu i alla fall och ska försöka ta mig till jobbet imorgon, om inte annat för att se hur det känns och ta ett allvarligt samtal med min chef. Återkommer med det mer seriösa bloggandet när jag är lite piggare.

Idag har vi i alla fall plockat in de sista gråärterna och en massa broccoli. Och squashen växte sig halvmeterstora när jag inte var hemma och tog hand om dem! Men trädgården får inte bli en stressfaktor, det måste förbli roligt!! Då får man bortse från att saker och ting växer en över huvudet ibland...

Sjukt – eller kanske bara stressat?

Om någon undrar varför jag inte bloggat på en vecka så är förklaringen mycket enkel: den veckan har jag tillbringat på en hjärt/lungavdelning på sjukhuset i Borås. Åkte in akut i fredags med hjärtklappning och en del andra symptom och de bestämde sig för att behålla mig några dagar. Är undersökt från topp till tå, inklusive skiktröntgen i en mysko apparat som såg ut som hämtad från Star Trek eller något liknande och har knatat runt med en trådlös övervakningsapparat och en massa elektroder på kroppen. Men ingen hittade några fel någonstans, utöver att hjärtat slår för fort. Så nu är jag hemskickad med "medusin" för hjärtat och en lite lagom diffus diagnos: stress. Vilket iofs mycket väl kan stämma, det är inte första gången kroppen sagt ifrån med olika stressymptom, dock aldrig på det här dramatiska sättet.

Vi får se vad som händer, nu ska jag följas upp och hållas under uppsikt ett tag. Hoppas inget annat visar sig och att detta lugnar ned sig så småningom utan mediciner. Och så får jag nog ta och fundera en hel del både jobbsituationen och en del annat i livet. Vi får se var jag landar, det är en lång process och jag vet varken var jag ska börja eller var det ska sluta.

Nu är jag i alla fall rejält kollad och uppenbarligen är jag fullt frisk, egentligen. Hjärtproblem är verkligen en gräddfil in i vården, man kostas på allt möjligt och de släpper inte hem folk i första taget!

Jag kommer nog att reflektera mer kring detta i senare blogginlägg; nu är jag bara glad att vara hemma och att medicinen uppenbarligen gör nytta. Utöver att jag är väldigt trött, mår jag riktigt bra!

Nomineringar

Jag blev ju nominerad av Ottopippi (se nedan). Nu är det min tur att nominera bloggar till utmärkelsen I love your blog. Egentligen ska jag nominera 7 bloggar, men det var inte så himla lätt. Det finns många bloggar som jag läser och gillar, men skulle jag nominera alla dem så skulle jag göra en Ottopippi och nominera 27 stycken!

Så jag går den motsatta vägen och tar ett mycket litet, men kräset urval. Jag nominerar :

Hippihäxan för en blogg med vackra bilder och alltid trevlig läsning om ett ekologiskt vardagsliv med trädgård och småbarn

Ekoblogg, för alltid lika livsbejakande inlägg och mängder med ekologiska tips.

Ilsefins stickblogg, en av de mycket få stickbloggar jag tar mig tid att läsa. För de inspirerande bilderna och för att jag får så mycket stickidéer när jag tittar in här.

Life in Motala för fina bilder och intressanta inlägg om paleomat och ett levnadssätt mer likt vårt ursprungliga.

Ottopippi (jag vet inte om det är god netikett att nominera tillbaka, men det struntar jag i). För alla härliga bilder och idéer som gör mig sugen på att börja sy lite mera och för att hon skriver så personligt om vedermödor och glädjeämnen med tvillingdöttrarna.

Nominera vidare nu! Följande gäller:

1. The winner can put the logo on her blog.

2. Link the person you received your award from.

3. Nominate at least 7 other blogs.

4. Put links of those blogs on yours.

5. Leave a message on the blogs of the girls/boys you've nominate

Nu blev jag glad!

Trött, stressad och irriterad på jobbet kommer jag hem och upptäcker att Ottopippi nominerat mig på sin blogg :-)) Så nu får jag stolt placera loggan med I love your blog på min blogg! Tack! Precis vad jag behövde!

Jag ska i min tur nominera 7 andra bloggar, men först måste jag fundera lite. Det finns så många bra bloggar som jag läser mer eller mindre dagligen. Hmmm, *tänka, tänka*. Får nog återkomma lite senare.

Svamptider

Nu börjar svampen komma igång så smått efter värme och regn. Vi var ute i helgen och hittade kantareller, karljohan, taggsvamp (en liten), fårtickor, diverse soppar och citronslemskivling (som är mycket godare än det låter, en matsvamp som många missar). Än så länge har vi inte hittat mer än vi äter upp, men förhoppningsvis blir det ett bra svampår så vi kan spara en del till vintern.

Det blev en svamp- och squashpaj av helgens skörd. Squash är gott att blanda med svamp, den drygar ut och tar upp en hel del smak från svampen.


Paj med blandsvamp och squash
Pajdeg:
75 g smör
1 dl fullkornsdinkel
1½ dl dinkel eller vetemjöl
1½ tsk bakpulver
2 msk vatten

Arbeta snabbt ihop alla ingredienserna till en deg. Låt den vila i kylskåp en timme eller mer innan du bakar ut den.

Fyllning:
några rejäla nävar blandsvamp, rensad och skuren i bitar
1 liten gul eller grön squash i bitar
1-2 dl grädde eller gräddmjölk
1 msk vetemjöl
salt o peppar
ev. lite äkta soja
ev. lite smulad/hackad dragon

Stek svamp och squash i het panna tills det mesta av vätskan ångat bort och det hela får lite färg. Pudra över mjölet och fräs några sekunder. Späd med grädde/gräddmjölk tills det är lagom tjockt och låt puttra några minuter. Det ska vara en ganska tjock fyllning, så ta det försiktigt med vätskan. Smaka av med kryddorna.

Sätt ugnen på 225 grader
Tryck ut pajdegen i en form och grädda den ca 10 min
Ta ut formen och häll i svampfyllningen
Strö riven ost på toppen
Grädda i 15-20 min tills osten fått fin färg.

Ät med en sallad eller råkost!

Independence Days – utmaningen fortsätter!

Någon som hänger på utmaningen? Här är en kort sammanfattning av vad vi har klarat av under veckan:

Plantera eller så något: Planterat ut några kålplantor från pallkrage till friland. Annars inget.

Skörda något: Massor, det är ju den tiden på året. Potatis, broccoli, ärter, bondbönor, första vitkålshuvudet, morötter, majrovor, kålrötter, rödbetor, sallad, squash... Och så lingon och svamp från skogen.

Konservera/ta vara på något: Lingonsylt, bondbönor och ärter till torkning, kryddörter, ringblommor och rölleka till torkning.

Lägga något till matförrådet: Se ovan.

Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider: Nja, inte direkt.

Förvalta/sköta om något/hushålla: Hittat rester av strumpgarn och börjat på höstens strumpor till barnen. Beställt nytt strumpgarn också, förstås... Fortsätter karda och spinna från ullförrådet.

Laga en ny maträtt: Gjort en svamppaj som barnen inte gillade... annars bara det gamla vanliga

Stödja lokal matproduktion: Knappast något utöver den egna trädgården

Minska sopmängden: Inga nya inititativ denna vecka

Lära sig något nytt: Inte för egen del. Åttaårige sonen har lärt sig att känna igen ett par nya svampar.

Man hinner knappast göra något i alla kategorierna varje vecka och det spelar kanske inte så stor roll heller. Det viktiga är ju att man kommer in i ett annat sätt att tänka.

Pumpor och squash

Någon frågade vilka sorters squash och pumpa vi odlar och jag kom inte ihåg det på rak arm. Men här kommer en lista:

Sommarsquash:
Tromboncino (omsådd, får se om det hinner bli något)
Yellow Crookneck (gul och krokig, mycket god!)
Black Beauty (grön, trots namnet)
Black Zucchini (dito)

Vintersquash:
Buttercup Burgess (den enda vi odlar i år. Mycket god och hållbar)

Pumpa:
Baby Bear (ser ut som små halloweenpumpor, god)

Och så en sort som jag inte vet vilken det är (!) eftersom jag inte hittar etiketten! Den har runda gula frukter än så länge, får väl se vad det blir när den mognar!

Tidigare har vi odlat nakenfröpumpa, för frönas skull. Men den tar väldigt mycket plats för ganska få frön. Spaghettipumpa har gått bra, men vi hade inte plats i år. Nästa år ska vi nog odla den igen. Och så har vi provat olika sorters vintersquash, men allt har inte fungerat lika bra.

Grönare liv på ett år. Vecka 26 – Värna matjorden, vägra konstgödning!

Matjord är magiskt! Man petar ned ett frö, vattnar lite och så växer det upp något man kan äta. Men det förutsätter ju förstås att jorden är frisk och innehåller den näring som växterna behöver. Inte bara för att själva växa utan för att bli fyllda av den näring vi behöver. Bli riktig mat helt enkelt.

Vad är matjord egentligen? Det är mineraler, lera, sand m.m. i olika proportioner. Det är också humus, som lite förenklat består av delvis nedbrutna växtdelar. Humus är något oerhört viktigt! Den hjälper jorden att hålla kvar vatten och fungerar litegrann som en jättelik tvättsvamp, som jämnar ut våta och torra perioder och minska stressen för växterna. Humusrik jord är också porös, så att luft och vatten kan transporteras dit det behövs och näringen lättare kommer till växterna som får plats att breda ut sina rötter åt alla håll. Utan humus, ingen matjord.

Minst lika viktigt är att humusrik jord binder stora mängder kol. Den fungerar därför som en kolsänka, den kan absorbera koldioxid och sänker därmed luftens koldoixidhalt. Därför dämpar den växthuseffekten en hel del.

I matjorden finns också mängder med mikroorganismer. En tesked bra matjord kan innehålla en miljard bakterier, en miljon svampar och tiotusen amöbor! Och en hel del annat, som maskar, tusenfotingar, nematoder och skalbaggar. Alla de här organismerna bryter ned organiskt material. De är specialiserade på olika saker; somliga bryter ned växter, andra döda djur, somliga ger sig på varandra, somliga lever i symbios med växter (svampar och kvävefixerande bakterier, t.ex.). Alla behövs för att frigöra näringen från de döda växter som hamnar på markytan. Funnes inte de här mikroorganismerna, skulle vi vada i metertjocka lager av fjolårslöv!

Men om det inte hela tiden tillförs nytt organiskt material till jorden så har mikroorganismerna inget att äta. De dör, de äter upp varandra och i sista hand börjar de bryta ned humus. En sådan jord försämras raskt!

När vi brukar jorden stör vi mikrolivet. När vi plöjer, gräver eller jordfräser så frigörs stora mängder näring. Det kommer ned syre i jorden och det innebär att mikrolivet går på högvarv och nedbrytningen går mycket snabbare än vanligt. En massa näring frigörs. Den tas upp av växterna (om den inte bara regnar bort) och vi får en fin skörd. Men på sikt utarmas jorden, humushalten sjunker, koldioxid frisätts och näringsinnehållet minskar snabbt. När vi dessutom tar bort en massa organiskt material genom att äta upp växterna försvinner ännu mera näring.

I konventionell odling ersätter man den förlorade näringen med konstgödsel. Problemet med den är att den inte kommer ens i närheten av alla de olika mineraler och spårämnen som finns i frisk matjord. Man tillsätter en handfull näringsämnen, mest kväve, fosfor och kalium (NPK), så att man får en hyfsad skörd, men det är allt. Håller man på så år efter år så blir jorden till sist fullkomligt utarmad och helt beroende av att man hela tiden tillsätter mer konstgödning. Lägg därtill att konstgödningen kräver stora mängder fossila bränslen så blir det hela än värre.

Jordens humushalter minskar nu på ett alarmerande sätt och det binder upp bönderna i en ond cirkel av ett ökande behov av konstgödsel och bevattning, inte minst på de stora slätterna i USA, där stora mängder mat produceras. Och det skyndar på växthuseffekten, både för att jorden binder mindre koldioxid och för att användningen av fossila bränslen är så stor.

För att behålla en frisk matjord måste man hela tiden tillsätta nytt organiskt material. Ekologiska odlare tillsätter naturgödsel och gröngödsling, t.ex. I hemmaträdgården kan man göra precis samma sak. Har man inte hästägare eller kobönder i bekantskapskretsen så finns det kogödsel på påse att köpa. Gör det! Strunta i alla de där små prydliga kartongerna med diverse korn i!

Att hela tiden hålla marken täckt med grödor eller täckmaterial hjälper också till och dessutom minskar risken att näring lakas ur när det regnar. Täckodling är problematisk om man har mördarsniglar sägs det, men åsikterna går isär.

Du som inte odlar själv – köp KRAV! Eller köp från odlare som du vet odlar ekologiskt, även om de inte är KRAV-certifierade. Att köpa ekologiskt odlad mat är förmodligen något av det bästa vi kan göra för klimat och miljö. För utan en frisk matjord som ger oss näringsrik mat och minskad växthuseffekt, hur ska vi då klara oss?

Vill du veta mera? FOBOs hemsida har mängder med artiklar och information!

Nytt initiativ – Engagerade bloggare

Mathilde på Globalthought har startat Engagerade bloggare. Projektet går ut på att få fler unga bloggare att intressera sig för klimat- och miljöfrågor. Varje månad skickas en text kring ämnet ut, som sedan alla medverkande bloggar publicerar. Sen kan man diskutera texten i kommentarerna, lägga till egna synpunkter o.s.v. Texterna skrivs i huvudsak av de olika medverkande bloggarna.

Vill du veta mera? Gå till Mathildes blogg och läs vidare!

Det händer i trädgården

Det händer en del såhär på sensommaren också. Bondbönorna som såddes i juli har kommit igång fint. Om bara nattfrosten dröjer så kanske det blir bönor också! Överhuvudtaget har det hittills gått ganska bra med allt som jag sått och satt såhär sent på säsongen. Men om det ska hinna bli skörd av det, så måste antingen nattfrosten dröja eller så får vi lägga fiberduk på det mesta. Går det bra, så får vi väldigt mycket mat ur trädgården i år. Går det inte bra så har vi förhoppningsvis i alla fall lärt oss något!


Borlottibönorna kom igång sent, med torka och insektsangrepp. Men nu börjar de första skidorna bli klara. Snyggt med lilafläckiga bönor! Återstår att se hur de smakar.

Frilandsgurkan ville sig inte inte alls i år. Men samma sort sådd i pallkrage med mycket hästgödsel växer så det knakar. Gurkämnena är bara centimeterstora ännu, men de brukar växa väldigt fort bara de kommer igång. Det blir egentligen inläggningsgurka av den här sorten, men vi äter dem som "vanliga" gurkor. De smakar jättebra, men skalet kan bli lite taggigt, så man får skrapa eller skala dem, åtminstone när de börjar bli lite större.

Den första omgången märgärter har gjort sitt och på deras plats växer nu kål, som såtts i pallkrage och sedan planterats ut. Broccoli och grönkål till vintern ska det bli här. En ny omgång märgärter växer i en pallkrage, men de har inte börjat blomma än. Det är osäkert om det hinner bli fler ärter före frosten.

Kålen har sällskap av sallad, som snart går i blom och av mangold som stått och vuxit lite långsamt bredvid ärterna. Nu verkar den komma igång bättre.

Pumpalandet börjar bli en djungel. Det blir det alltid, det spelar ingen roll hur noga man är med att hålla rätt avstånd mellan plantorna. De snor ändå ihop sig i en enda röra framåt sensommaren. Men det blir gott om både pumpor och vintersquash och sommarsquash har vi redan så det räcker och blir över. Nu börjar jag bli sugen på ugnsbakad vintersquash med olivolja och vitlök!

Och min fina Nevada-ros blommar om! Den fick jag av goda vänner för några år sedan och det är den första ros som flyttade in i trädgården när vi började göra i ordning här. Sen har den fått sällskap av många andra. Men den här är en favorit, väldigt fin, nästan rent vit, med en lite gammaldags känsla.

Vinterförrådet växer

Häromdagen fick jag en massa äpplen av en genomhygglig arbetskamrat som hade fler än hon behöver (tack Nina!). Så det blev påfyllning i källaren: äppelmos, chutney på squash, äpplen och lök och så en rejäl äppelpaj förstås!

Jag brukar ju tjata om att man inte ska använda en massa elektriska apparater om man kan göra saker för hand. Men en hushållsassistent med passertillsats är guld värd när man ska göra mycket äppelmos på en gång.

Såhär gör jag äppelmos: Jag skär äpplena i bitar med skal, kärnhus och allt. Skadade partier skär jag bort förstås. Lägger i en gryta med lite vatten i botten och kokar på svag värme tills allt är mjukt. Passerar i maskin, tillsätter socker tills det smakar bra, häller i burkar och sätter på lock. Sedan kokar jag in burkarna i 8o grader i 20 minuter. Mos som är konserverat på det sättet håller sig mycket länge utan konserveringsmedel eller mängder av socker, förutsatt att locket har sugit fast ordentligt (det ska bukta nedåt när burken svalnat). Man kan t.o.m. koka in moset utan socker. Men när man öppnat burken håller den sig bara några dagar och måste stå i kylen.

Slutligen en bild på en del av vår fina schalottenlök som ligger på tork och ska sparas till vintern. Nu äter vi färsk salladslök och så äter vi upp de lökar som inte riktigt vill vissna som de ska för att hålla sig hela vintern.

Tidning utnyttjar bloggare för gratisreklam!

En känd tjejtidning har kontaktat ett antal ekobloggare (ink. Elins trädgård) med erbjudande om att få senaste numret gratis. Det ska nämligen vara grönt. Baktanken med detta är naturligtvis att alla vi ekobloggare ska bli jätteglada över en gratis tidning, heja på detta radikala initiativ till att skriva om eko-smink eller vad det nu är och göra gratis reklam på våra bloggar.

Svarar man ja till en gratistidning så lär man dessutom hamna i deras adressregister i evigheters evigheter och få en massa direktreklam i brevlådan. Grönt? Skulle inte tro det...

Vi tar det här med tidningar från början:

* De flesta tidningar är kommersiella, d.v.s. de behöver dra in pengar för att kunna fortsätta.
* För att dra in pengar behöver de sälja lösnummer och prenumerationer
* För att sälja måste de ligga rätt i tid och verka intressanta. Grönt ligger ju onekligen rätt i tid, eller hur? Inte minst om man gör en trendig tjejtidning.
* Tidningar behöver också annonsintäkter, vilket innebär att de inte kan vara alltför radikala eller provocerande. Då försvinner nämligen annonsörerna. Ett grönt nummer måste alltså ändå haka på konsumtionstrenden och inte vara alltför ifrågasättande. Greenwashing ligger nära till hands.
* Gratis reklam är alltid bra

Jag får en hel del sånt här på mejlen och det får många ekobloggare. Det är inte så förvånande, marknadsförare gör bara sitt jobb och de behöver också tjäna ihop sina matkassar. Bloggar är nytt och hett, ekobloggar är ju trendigt och bra, perfekt för marknadsförare, således. Det står naturligtvis var och en fritt att haka på eller inte. Själv gör jag inte reklam på bloggen. Skulle jag göra det så vore det möjligen för ett företag som verkligen är något speciellt och som jag har en personlig relation till, så jag vet vad det står för. Annars – nix!

Vilken tidning var det fråga om? Kolla hos Anki.

Grönare liv på ett år. Vecka 25 – Omdefiniera det normala!

Veckans gröna-liv-tips har jag lånat från den amerikanska ekobloggen One Green Generation och inlägget Redefining Normal. Melinda skriver om hur den kanske största stötestenen när det gäller att förändra sitt liv i grönare riktning är alla miljöskadliga vanor som vi uppfattar som helt normala. Som att köpa frukt från andra sidan jordklotet, hålla våra hus 20 grader varma året runt, studsa iväg till Thailand på semester stup i kvarten, ha 1 million elektriska apparater... ja ni vet.

Så länge vi uppfattar den här livsstilen som helt normal är det väldigt svårt både att förändra sitt eget liv och att påverka andra i samma riktning. För man vill ju inte sticka ut och bryta mot mönstret, inte för mycket i alla fall (bara lite lagom för att få lite bättre miljösamvete).

Att bryta mönster och invanda levnadssätt är jättesvårt men ändå nödvändigt. Kanske behövs det att några ställer sig i spetsen och vågar, orkar vara "onormala" för att det ska hända något. Vågar du? Jag gör det bara till en viss del... Men när många vågar vara "onormala" så blir det ju faktiskt helt normalt efter ett tag :-)

Hoppa nu iväg och läs Melindas inlägg, för det är väldigt klokt och läsvärt!!

Vinterförråd för trädgårdslösa

Jag skriver ju en hel del om att ta vara på, konservera, bygga upp matförråd till vintern. Och jag kan tänka mig att en hel del läsare snabbt klickar sig vidare från såna inlägg "för jag har ju ingen trädgård att odla en massa mat i".

Men det finns ju mängder av möjligheter att spara säsongens godsaker till vintern och slippa ifrån en del av importmaten och tramset från livsmedelsindustrin även om man inte har den minsta lilla jordplätt att odla på. Här är några idéer.

* Köp lådvis från frukt- och grönsaksbutikerna. Ofta kan man köpa jordgubbar, äpplen, lingon m.m. lådvis till ett betydligt lägre pris. Vi har t.ex. köpt äpplen som inte varit "fina" nog att sälja i lösvikt till bra pris och gjort mos. Jordgubbar kan man ibland köpa billigt i slutet av säsongen när alla börjar tröttna på dem! Fråga! Det är inte säkert att det står lådor med tilltufsade äpplen ute i butiken, men det finns säkert på lagret. Antagligen finns det gott om handlare som hellre säljer billigt än slänger frukten!

* Många med fruktträd och bärbuskar har inte tid eller lust att ta vara på skörden. Fråga om du får plocka! Betala med en burk sylt eller äppelmos :-) Ofta ser man fallfrukt som bara ligger och ruttnar i trädgårdarna, men som skulle gå utmärkt att ta vara på om någon plockade upp den i tid. Om du inte vill ringa på hos kompletta främlingar och fråga, så nämn det hela lite i förbigående på jobbet eller så. Alltid finns det någon som har ett överskott, eller känner någon som har det.

* Det självklara tipset: gå ut och plocka bär och svamp i skogen. Ingen bil? Det kan finnas busslinjer som går ut dit du vill, åtminstone i södra Sverige där det är mer tättbefolkat. Inte sällan kan det finnas saker att plocka på cykel- eller promenadavstånd i parker och stadsnära skogar – jag har plockat kilovis med svamp i utkanten av en liten västsvensk stad. Annat att leta efter: maskrosor, nässlor och annat grönt på ödetomter. Rönnbär kan finnas lite här och där. Nypon från alla rosor som växer som häckar i många städer. Rosenhäckar är ofta rugosa-rosor som ger stora, köttiga nypon.

* Den desperata utvägen (eller kanske inte): containerdykning utanför livsmedelsbutiker. Det slängs massor av fullt ätbar mat varje dag som man borde kunna ta vara på. Har dock inte provat själv. Det är väl dessutom förbjudet, så man får ta en funderare på vad ens samvete säger i frågan. Själv tycker jag att container-fyndande (även av annat än mat) är en form av civil olydnad som är helt OK! Här är en länk – googla på freegan eller freeganism så hittar du mera.

Dagens lokala mat

Det mesta från vår egen trädgård, markerat med en *stjärna

Skinkschnitzel från Linderödsgris med *lök och *salvia. Grisen från en uppfödare några mil bort.
Kokt *potatis
*Märgärter, puttrade i lite olivolja och *schalottenlök
*Morötter, råa i stavar att knapra på
*Vinbärssylt ("falsk lingonsylt")

Gott. Enkelt. Hälsosamt. Inte helt oberoende av livsmedelsindustrin, men nästan.

Independence Days

Är det någon som har antagit den utmaningen? Jag skrev ju om den för en tid sedan och tänkte jag skulle försöka rapportera regelbundet om hur det går, men det har jag ju inte alls gjort. Men tankegången har slagit rot – att hela tiden tänka på att se om sin matförsörjning, att bli så oberoende som möjligt av den livsmedelsindustri som försöker trycka på oss en massa skräp under beteckningen "mat", att ta ett eget ansvar för vad jag och familjen stoppar i oss, att hela tiden utvecklas och lära nytt, att ta ansvar för och stödja en lokal livsmedelsproduktion. Det här citatet från den amerikanska självhushållnings"gurun" Carla Emery är en viktigt utgångspunkt för utmaningen:

All spring I try to plant something every day - from late February, when the early peas and spinach and garlic can go in, on up to midsummer, when the main potato crop and the late beans and lettuce go in. Then I switch over and make it my rule to try and get something put away for the winter every single day. That lasts until the pumpkins and sunflowers and late squash and green tomatoes are in. Then comes the struggle to get the most out of the stored food - all winter long. It has to be checked regularly, and you’ll need to add to that day’s menu anything that’s on the verge of spoiling, wilting or otherwise becoming useless.

I mycket kort sammanfattning handlar utmaningen ju om att man varje dag, eller varje vecka, eller vad man vill (det viktiga är nånslags regelbundenhet) försöker göra ett eller flera av följande:

*Plantera eller så något
*Skörda något
*Konservera/ta vara på något
*Lägga något till matförrådet
*Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider
*Förvalta/sköta om något/hushålla
*Laga en ny maträtt
*Stödja lokal matproduktion
*Minska sopmängden
*Lära sig något nytt

En ganska diger lista, men man väljer ju själv och i alla fall jag har börjat tänka mer aktivt på flera av de här punkterna. Egentligen är det ju bara gammal hederlig hushållning i nya termer, sånt som våra förmödrar kunde och som vi delvis tappat bort.

Den här veckan har jag och sambon börjat jobba igen efter semestern, så det har blivit lite hej-och-hå med både trädgård och planering. Lite har blivit gjort, trots allt:

*plockat in sallad, lök, majrovor och kålrötter som ska bli kimchi
*plockat in bondbönor och de första gråärterna till torkning
*sorterat ut trasiga lakan till återanvändning och planerat in ett loppisbesök för att försöka hitta nya
*idag ska jag ta upp det sista av den tidiga potatisen innan bladmöglet slår till i fukten och värmen

Grönare liv på ett år. Vecka 24 – Fundera på ett köpstopp!

Att leva ett grönare, mer resurssnålt liv innebär ju också att köpa färre prylar. Varje nytillverkad sak du köper bär på en miljö- och klimatbelastning; den har tillverkats av råvaror (som ju inte uppstår av sig själva), den har tillverkats (med större eller mindre energiåtgång), och den har transporterats till butiken och/eller hem till dig (med hjälp av fossila bränslen). Hur stor belastningen är varierar naturligtvis mycket. Men ingen nytillverkad pryl som är ute i den "stora" ekonomin är helt utan miljöbelastning.

Så att avstå från att köpa nya saker innebär nästan automatiskt ett grönare liv. Och det är vackert så. Men det ger oss också anledning att fundera över svåra frågor som: vad behöver jag egentligen? Var är en nödvändighet, vad är bara ett önskemål? Behöver jag köpa nya kläder eller har jag bara lust att göra det? Behöver jag byta ut soffan/renovera köket/byta bil eller är jag bara väldigt sugen på att göra det? Det finns inga enkla svar på sådana frågor; var och en måste hitta sina egna. Men det finns all anledning att verkligen tänka och inte bara reflexmässigt säga "jag behöver verkligen köpa (fyll i valfri pryl)".

Frågan om vad som är behov, önskningar, lust, vad som är grundläggande överlevnadsbehov och vad som är mer sociala behov, tryck från omgivningen, statusmarkeringar etc. har stötts och blötts av ett otal tänkare. De rena överlevnadsbehoven är kanske de enklaste att definiera: vi behöver mat, vatten, sömn, skydd mot väder, skydd mot insekter och rovdjur och vi behöver sociala relationer – få människor kan leva helt utan kontakt med andra, vi är sociala djur!

Och det är i samspelet med andra som det här med behov snurrar till sig. För i väldigt många kulturer är prylar ett sätt att visa var man hör hemma i gruppen och inte minst till vilken grupp man hör. Kläder är väl det tydligaste exemplet. I nästan alla kulturer bär kläder, smycken och smink på ett socialt budskap (tänk t.ex. på slöjor, palestinasjalar, hemstickade yllemössor, gubbkepsar eller små prydliga hattar à la kungahuset). I vår egen kultur kan tillhörighet ibland kräva rejält mycket konsumtion!

Tillhörigheten till en grupp är så viktig för de allra flesta (även om den ibland är ganska omedveten) att det verkligen kan kännas som ett "behov" att skaffa sig de prylar som behövs för att man ska passa in, oavsett om det är en palestinasjal eller en svindyr bil. Och eftersom vi lever i en konsumtionskultur finns det nog också en rädsla hos många att avvika genom att verka "fattig" (jag sätter det inom citationstecken eftersom också den fattigaste svensk är oändligt mycket rikare materiellt än de flesta på jorden). Och att leva ett resurssnålt liv kan ju verkligen se ut som att man lever ett "fattigt" liv, att man inte "lyckats" för att man inte köper grejer. Att ha slitna kläder, få elektroniska pryttlar, äta enkelt, nöja sig med det man har, spara på värme och varmvatten, spara på el, semestra hemma, låna/byta/loppisfynda i stället för att köpa nytt kan nästan bli ett socialt stigma. I en barnfamilj finns t.ex. rädslan för att barnen ska mobbas om de inte får samma kläder och pryttlar som sina kompisar.

Grupptrycket blir ju också stort på många arbetsplatser där det finns mer eller mindre tydliga klädkoder som talar om hur du bör se ut på jobbet. Tack och lov är arkeologer ett ganska slafsigt släkte där klädkoden främst är "bekvämt och praktiskt"! Men många känner ett mer eller mindre uttalat tryck att ha speciella kläder, skor, smink etc. för att passa in på jobbet.

Ekoreko-folket är inte heller oskyldiga i sammanhanget. Hur lätt är det inte att köpa en onödig grej bara för att den är "ekologisk"? Visst, det är bra att köpa t-shirtar i ekobomull. Och det är ännu bättre att slita på sina gamla ett tag till. Eller att sy om. Eller att köpa second hand. Fast man är ju inte lika övertydligt ekoreko om man bara fortsätter att använda sina gamla kläder... här kommer tillhörigheten in igen. Genom att köpa ekologiskt, kravmärkt o.s.v. så visar man ju klart och tydligt att man hör hemma i den lilla "medvetna" gruppen som "tar ansvar" och "försöker göra något för miljön/klimatet". Men tänk igen – vad är viktigast? Att visa vart man hör eller att verkligen leva resurssnålt?

Att bestämma sig för att helt sluta köpa kläder och prylar under en period (eller att t.ex. bara köpa begagnat) sätter hela det här tänkesättet på sin spets. Det kan också bli en rejäl utmaning för omgivningen! Och jag tror det är jätteviktigt, för så här kan vi inte hålla på! Vi kan inte leva i ett samhälle där konsumtionen hela tiden trissas upp. Nånstans, nångång kraschar det och då är det bättre att mjuklanda genom att börja ifrågasätta NU!

Läs mer om köpstopp på Ankis blogg (med många länkar.
Crunchy Chicken har en köpstoppsutmaning i augusti

Lästips!

En sprillans ny amerikansk nättidning om småskalig odling och djurhållning. Hen and Harvest. Mycket läsbart också för skandinaver, även om amerikanska odlingsråd inte alltid är helt överförbara till oss – annat klimat och andra odlingszoner som inte går att jämföra rakt av. Men inspireras kan man ju alltid!

Trädgården en regnig dag

Pumpasex!

Läs det här inlägget från Crunchy Chicken! Utöver att det är hysteriskt roligt skrivet så är det ett jättebra tips för att få mer squash och pumpor, särskilt regniga somrar när det inte är så många pollinerare ute och flyger. Och jo, jag har testat det själv flera gånger ;)

Fast i år är det full fart på i alla fall sommarsquashen, de grejar det hela själva i år. Varför sätter jag alltid för många squashplantor när jag vet att 2–3 stycken räcker och blir över för familjen? Fast det finns ju så många roliga sorter... gröna och gula och krokiga och ...

Vad var det nu man skulle göra med all squash man inte hinner äta upp?

Det är en trend

uppenbarligen. Häromdagen skrev jag om att förlänga odlingssäsongen och få ut mer från trädgården. Igår skrev Sharon om precis samma sak!

Också skulle jag vilja ha den här boken. Nån som har läst den?