Grönare liv på ett år. Vecka 10 – Vem får dina pengar?

Vi bär alla med oss en liten bit makt varje dag – våra pengar. Världen är som bekant full av folk och företag som vill åt dina pengar och de har en rad mer eller mindre subtila sätt att få som de vill. Alla som någon gång funderat kring detta med konsumtion och miljö har väl förundrats över de absurda mängder skräp som finns att köpa och undrat vem som köper allt detta och inte minst varför. Svaret är nog dessvärre att vi alla är delaktiga i den här tokkonsumtionen. För att det är så svårt att värja sig.

Ta teve-reklamen till exempel. Nio av tio reklaminslag är så hopplöst dåliga att man inte begriper hur det överhuvudtaget kan fungera. För det mesta är de så usla att man på fläcken bestämmer sig för att aldrig köpa den här produkten bara för att reklamen är så gräslig.

Men det är inte så enkelt i praktiken. För när vi väl står där i butiken, är lite stressade och snabbt ska välja något så köper vi oftast något som känns bekant, som vi lite undermedvetet tror är en bra produkt. Men varför känns det bekant? Jo, just det – vi har sett reklamen!! Antagligen minns vi inget av själva reklaminslaget, eller annonsen, eller vad det nu var. Men det har fastnat i hjärnan och ploppar upp när vi inte orkar/hinner tänka själva.

Varje gång vi köper något gör vi ett val. Inte alltid medvetet, det medges. Men vi väljer ändå och veckans uppmaning är alltså: tänk efter först. Vad vill du stötta? Vem vill du ge dina pengar? Vill du att den här produkten ska finnas att köpa?

Man kan tackla detta på olika sätt. Somliga bestämmer sig för att ha köpstopp och bara köpa det allra nödvändigaste, som mat och mediciner. Andra väljer bort de flesta butiker och handlar på second hand och loppis så långt det är möjligt. Några väljer bort livsmedelsindustrin, köper mat direkt från odlaren eller odlar själv. En del väljer bort klädbutikskedjorna och skapar sina egna kläder. Några köper bara KRAV, eller bara rättvisemärkt, stöttar medvetet vissa producenter som står för vettiga ideal o.s.v.

Alla kan kanske inte göra allt. Men eftersom de flesta av oss lägger ett antal tusenlappar varje månad på mat och andra inköp ( i alla fall vi med flera barn) så är vi en oerhört viktig maktfaktor. Vi kan faktiskt påverka vad som ska finnas i butikerna. Om ingen handlar på McDonalds så kommer det inte att finnas några sådana restauranger. Om ingen köper tvivelaktiga plastleksaker tillverkade av underbetalda tonårstjejer i Kina, så försvinner de. Och så vidare. Men då gäller det att vi verkligen utnyttjar vår makt. Tänk först – betala sedan! Eller: tänk först – låt bli att köpa!

Vårbruk

Äntligen har det blivit varmt och börjat torka upp lite. Idag har vi satt den första potatisen, 5 kg Rocket, en tidig sort. Spenatfrön har kommit i jorden, lite piplöksfrön och de första sättlökarna. En påse med dillfrö som förmodligen är för gamla åkte ned också, alltid är det något som gror. Snart är det dags att så alla andra köldtåliga frön – de flesta av rotfrukterna, sockerärter och gråärter.

Vi har krattat bort vinterns marktäcke från de upphöjda bäddarna och rensat bort det ogräs som grott under vintern. Inte så mycket faktiskt, en del maskrosor förstås och så de envetna revsmörblommorna!

Nu börjar årets mest intensiva och roligaste tid :-))

Läs och sprid vidare

Ett mycket bra och upprörande blogginlägg från Greenpa om tillståndet i världen. Människor svälter medan den rika världen spekulerar i mat för att tjäna pengar...

Ny jordbruksrapport från UNESCO

En ny rapport från UNESCO tar ett brett perspektiv på jordbruket i ett globalt perspektiv och hävdar bl.a. vikten av att komma ifrån det stora användandet av fossila bränslen i jordbruksarbetet. I praktiken borde detta innebära en övergång till mer ekologiska metoder. Intressant!

Läs mer och här

Nu har jag också läst den!

Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson alltså. En skrämmande bok om alla tillsatser i vår mat och om hur livsmedelsindustrin systematiskt fuskar genom att marknadsföra usla produkter på ett sätt som får dem att verka genuint gammaldags och "hemgjorda". Vi är så manipulerade med smak- och konsistenstillsatser att vi inte längre förmår uppskatta de rena smakerna. Från början dåliga råvaror drygas ut till den milda grad att man måste tillsätta konsistensgivare för att få dem att verka aptitliga och syntetiska aromämnen eller glutamat för att de ska smaka någonting överhuvudtaget!

Vad som gjorde mig extra beklämd var att mat som jag tidigare trott var hyfsat OK också är full med sk*t – den dyra Häegen-Dasz-glassen t.ex. Eller Valrhona-choklad, som är så upphaussad också av matproffsen.

Mats-Eric Nilsson skriver om hur produktionen går till (urk!) och har flera guider som hjälper en att välja eller välja bort i butiken. Läs boken, men var beredd på att det blir nästan omöjligt att gå och handla efteråt. Jag har alltid varit kräsen i butiken, men nu är det ännu värre! Det är i stort sett bara rena råvaror som man kan köpa utan att få diverse utfyllnad och syntetiska smaker med på köpet.

Läs mer på hemlige kockens hemsida!

Grönare liv på ett år. Vecka 9 – Matpriser, hunger och etanolbilar

Nyheterna om att priserna på basmat som vete, majs och ris stiger i hela världen har nått även våra svenska media och det har skrivits en hel del om det de senaste dagarna, t.ex. i GP. Vissa länder försöker nu stoppa exporten av spannmål för att föda sin egen befolkning och det bidrar till att öka priserna.

I stora delar av världen är matpriserna så höga att människor inte har råd att äta sig mätta. Och i hungerns spår följer kravaller, politisk oro och dödsfall. Orsakerna till de höga matpriserna är många: minskade skördar på grund av missväxt som av allt att döma hänger samman med klimatförändringar är en. Ökad efterfrågan på kött är en annan då köttdjur ofta föds upp på spannmål. Biobränslen är en tredje, när spannmål och olja används till etanol och biodiesel i stället för till mat. Och stigande priser oljepriser gör att böndernas kostnader ökar.

En bidragande orsak är att så många människor idag bor i städer. Det är betydligt färre som odlar sin egen mat idag, inte bara i vår del av världen. Över hela jorden ökar urbaniseringen och mängder av människor har lämnat landsbygden för hoppet om ett bättre liv i staden, men hamnar ofta bara i dess slumområden. De här människorna är de allra mest utsatta – fattiga människor utan jord att odla.

Vad kan vi göra för att inte bidra till eländet? En del faktiskt. Jag har skrivit om det förut, men det tål att upprepas:

* Kör mindre bil, oavsett om du kör på bensin, diesel eller etanol. Alla de här bränslena förvärrar krisen.

* Ät mindre kött och försök köpa närproducerat kött från djur på naturbeten.

* Ät överhuvudtaget långt ned på näringskedjan, alltså övervägande vegetariskt.

* Ät lokalt så långt det är möjligt.

* Försök odla i alla fall lite av din egen mat.

Läs mera här om priser och här om svårigheterna för hjälporganisationerna ett få fram den allt dyrare maten

Första sådden

Idag sådde jag de första fröna ute! Eller rättare sagt i mina varmbänkar, som inte är så jättevarma, men ändå tillräckligt. Det har varit mellan 10 och 15 grader i jorden de senaste dagarna. I den ena bänken sådde jag sallad och morötter, i den andra olika sorters kål, som sen ska planteras ut på friland. Nu återstår bara den eviga väntan på att det ska gro...

I kallbänken från i höstas kunde jag plocka rucola och plocksallad idag och på friland kommer piplök och lite kryddor. Vi tar också upp de sista palsternackorna från i höstas så vi kan göra i ordning landet för att så något annat. Det är inte riktigt dags att så ännu, jorden är kall och klibbar fast vid redskapen. Men snart!!

Jordärtskockorna kommer också upp nu, utom några stycken som ligger kvar som utsäde. Få saker är så okomplicerade som jordärtskockor – gräv ned några stycken på hösten eller våren så har man dem för evigt. Man bara lämnar kvar några varje år så kommer det nya. Pröva jordärtskockschips: tvätta (skala inte) skiva dem mycket tunt och stek/fritera i het olja. Salta lite. Väldigt gott!!

Misslyckad försådd :-((

Försök inte förkultivera ömtåliga saker som tomater, chili och aubergine tidigt på våren samtidigt som pannan krånglar och inomhustemperaturen ligger runt 15-16 grader. Det går inte. Två pluggbrätten som borde ha gett massor av plantor står och ser ynkliga ut – en del chili har grott (det var det som gick bäst), enstaka tomatfrön, inga auberginer och någon enstaka liten basilikaplanta.

Jaja, jag försökte i alla fall. Och det går ju att köpa plantor, även om det svider både i plånboken och i stoltheten. Till nästa år får jag kanske försöka arrangera nånslags värme till pluggbrättena, för det känns ju onödigt att ha hela huset 20–21 grader varmt bara för att få fröer att gro. Nånsorts värmeplattor? Lampor? Förr om åren har jag kunnat ställa sådderna rakt över elementen, men det förutsätter ju att de är varma. Men då har det grott fint.

Som en liten tröst har jag i alla fall plockat årets första rucolasallad, sådd i kallbänk i höstas och övervintrad. Jag fyllde en pallkrage med jord och lade plast på bågar över den och det var uppenbarligen tillräckligt för att klara köldtåliga sorter. I samma bänk kommer nu också plocksallad och mizuna (såndär asiatisk sallad med flikiga blad).

Snart är det dags att börja så de första fröerna utomhus, om bara vädrets makter slutar upp med att ösa blötsnö över oss, så jorden får en chans att torka upp någon gång!

Min nya leksak

Jag har blivit med spinnrock :-) Jag lärde mig spinna för väldigt många år sedan, men sedan dess har jag knappt rört en spinnrock. Sen köpte jag ett par sländor och lite ull i vintras och har spunnit en del med det. Fast tanken på att köpa en spinnrock växte till sig och idag blev den verklighet! Så nu har jag suttit och spunnit hela eftermiddagen – lite ojämnt och dant blir det ju och lite för hårt spunnet, jag har inte fått till justeringen riktigt än. Men det ger sig nog med tiden.

Väldigt roligt i alla fall och det är en alldeles speciell känsla att göra sitt eget garn hela vägen från fåret. Tack och lov känner jag en hel hoper fårägare, så ulltillgången är säkrad. Det blir nog lite bilder på experimenten framöver... en massa idéer snurrar runt i huvudet!

Grönare liv på ett år. Vecka 8 – Ta vara på matresterna!

Det slängs väldigt mycket mat i våra hushåll. Någonstans runt en fjärdedel av den mat vi släpar hem från affären slutar i soporna. Och då är inte skal och sånt medräknat, utan mat vi lagar till och sen inte äter upp.


Det här är naturligtvis komplett vansinne! Först ska någon lägga tid, energi och resurser på att odla mat. Sen ska den processas, forslas hit och dit och så småningom lagas till i våra kök. För att sedan bara slängas! I bästa fall hamnar matresterna i komposten, men det är ändå ett dyrt och resursslösande sätt att bygga upp en kompost.


Många idag har glömt bort den gamla konsten att laga mat av rester, det som vår mormorsgeneration gjorde hela tiden. Min mormor slängde väldigt lite mat, det hamnade i diverse lådor och puddingar eller blev till smörgåspålägg, till exempel. Och det är ju två bra sätt att använda rester.


Jag har ofta lunchlåda med till jobbet och där går mycket matrester åt. Det är ju det enklaste sättet att ta vara på dem, bara att värma och äta. Annars är det ju egentligen roligare om man kan laga något nytt av resterna. Så här kommer lite idéer från vårt kök.


* Köttrester är väldigt tacksamma att återanvända. Kallt stekt kött i tunna skivor är jättegott på macka med lite ättiksgurka eller pickles. Det behöver inte vara rostbiff, nästan allt kött (som inte är för fett) blir bra pålägg. Kallt kött på grovbröd – bra GI-mat!


* Behöver jag påminna om pyttipanna? Klockrent sätt att återanvända köttet.


* Tärna köttrester och gör en snabbgryta: fräs lite lök, häll på krossade/passerade tomater, i med köttet och låt puttra en stund. Kan kryddas efter tycke och smak; currypasta är aldrig fel, italienskt med vitlök och oregano är också gott.


* Korvrester av alla slag kan bli korvsås till pasta på samma sätt som snabbgrytan ovan. Trist korv piggas upp med lite chili och vitlök.


* Fisk är lite svårare, men stekt fisk på smörgås med lite majonnäs eller remouladsås blir nästan ett danskt smørrebröd.


* Stekt strömming/sill lägger man i ättikslag med tunt skivad lök. Får ligga ett dygn. Gudomligt gott!


* Potatismos och annat grönsaksmos (palsternacka t.ex.) blandar man med lite vetemjöl och ägg och steker till potatisbullar. Gott med fläsk och lingon till. Blir det fläsk över har du en god frukostmacka dan därpå!


* Potatismos är också bra att blanda i brödet: ta vilket grundrecept du vill men minska lite på degvätskan och blanda i potatismoset i stället.


* Potatismos utrört med buljong och grädde blir snabbsoppa. Toppa med hackad gräslök.


* Grönsaksrester brukar bli ganska trista, men fungerar i varma rätter. Tomater åker ned i en gryta, tomatsås eller blir ratatouille med lök och squash. Rårivna morötter och annan råkost kan blandas i bröddegen.


* Torra brödkanter kan malas till ströbröd (jag använder en mandelkvarn) eller stekas till krutonger att ha på salladen (smaksätt med olivolja, vitlök och örter).


* Gammalt bröd kan också bli brödpudding, till efterrätt eller mellanmål (duger bra som frukost också)


* Kallt ris blandar man med ett ägg och lite lök och steker vackert guldgult. Blanda i mer grönsaker så har du en komplett måltid. Gott med lite chutney till.


* Kall kokt potatis kan man förstås steka eller ha till pyttipanna. Det är också gott skivat på macka med kaviar och gräslök. Eller stek den med riven ingefära och lite citronsaft och servera till en indiskinspirerad middag.


* Är man lite snabb i vändningarna och tar hand om potatisresterna innan de svalnat så gör man en god potatissallad: tärna potatisen, blanda med olivolja och vitvinsvinäger, finhackad lök/gräslök/purjo, salt och peppar. Låt stå tills det svalnat och ät som nattamat eller spara till dan därpå.


* Pastaresterna bli makaronipudding: lägg pasta och tärnat rökt fläsk i en ugnsform, häll över äggstanning (1 dl mjölk/gräddmjölk + 1 ägg, dubbla om det behövs), krydda, toppa med riven ost och grädda i ugnen till det får fin färg.

Fler idéer? Tipsa här eller länka till din blogg!

Mina begåvade kolleger!

Eftersom jag inte orkar hitta på nåt eget just nu så föreslår jag att ni kollar in vad ett par av mina begåvade arbetskamrater har för sig på nätet:

Hos Ottopippi kan man följa en tvillingmammas mödor med att lära sig sy kläder till sina barn. Fina bilder och personligt skrivet!

Och om du inte vet vad du ska äta till middag så titta in till God Mat med många goda recept och inspirerande foton. Jag blev sugen på kolapaj!

Tillfälligt avbrott

Har mycket annat att göra och är ganska trött, så här blir inget skrivet på några dagar. Går och funderar på konsten att baka bröd med annat än det vanliga råg- och vetemjölet, med tanke på stigande priser och brist, globalt sett. Vad finns det som vi kan odla själva som duger att baka med?

som sagt, återkommer!

Lästips

Sharon Astyk skriver intressant om hur Peak Oil, den amerikanska bolånekrisen, stigande matpriser, global uppvärmning och en del annat hänger ihop. Tänkvärt.

Härhemma börjar snön äntligen smälta igen, vårblommorna har börjat blomma under snön, men än är det alldeles för blött och kladdigt att börja med något vårbruk. Tålamod är en dygd, sägs det, men inte en dygd jag direkt besitter. Vill börja NUUU!

I tidningen

Bloggen och dess upphovskvinna är i tidningen. Närmare bestämt nr 11 av Miljömagasinet med tema Självhushållning. Just den artikeln ligger inte på nätet – men det går ju alltid att köpa tidningen ;-)

Grönare liv på ett år. Vecka 7 – Skaffa en soldriven torktumlare!

Det här är min soldrivna torktumlare. Inköpt för en billig penning, lätt att sätta upp och går att fälla ihop när den inte används.

Att hänga tvätten ute är det absolut resurssnålaste och billigaste sättet att torka den på. Du kan (som synes) hänga ut tvätt även mitt i vintern, bara det är någotsånär torrt i luften. Minusgrader är inget problem, plaggen "frystorkar" ändå. De är lite kalla och fuktiga när du tar in dem, men blir snabbt helt torra inomhus.

Solen bleker och desinficerar en smula. Bra för lakan och annat som du vill ha vitt och fint, men mindre bra för färgade plagg. Torka dem med avigsidan ut, eller häng dem mellan lakan och annat stort som skärmar av solen. Om du inte vill att grannarna ska titta på dina raffset i svart spets (eller trasiga kalsonger) så kan du göra på samma sätt – häng dem mellan lakan och handdukar.

Hängtorkad tvätt blir inte lika mjuk och fluffig som torktumlad men å andra sidan behövs inget sköljmedel. Jag har inga problem med att tvätten bli lite hård, när du väl använder kläderna och handdukarna blir de ju snabbt mjuka. Men innan man vant sig vid den "ofluffiga" känslan kan man alltid köra plaggen en kort stund i tumlaren innan de är helt torra.

Näst bäst är att hänga tvätten inomhus. Det tar lite extra energi från inomhusvärmen, men jämfört med torktumlare är det ganska bagatellartat. Vi har ett par torkställningar som man kan flytta runt och fälla ihop när de inte används. Vid krisläge kan de placeras framför braskaminen! Också bra att ha på balkongen eller altanen. Har man gott om plats kan man montera torklinor i tvättstugan eller badrummet. Förr torkade man gärna på vinden, nu har vi ju oftast inrett våra vindar. Men har man en kallvind är det ett perfekt utrymme för några tvättlinor.

Sämsta alternativet är torktumlaren. Vi har en (den följde med huset) och visst använder vi den ibland, men så lite som möjligt. Ibland uppstår kriser när nånting bara måste vara rent till dan därpå och den är perfekt för att torka dunkuddar och täcken, som är ganska svåra att få helt genomtorra annars. Men ambitionen är att inte tumla alls. En modern torktumlare drar 4–5 kWh per torkomgång. Det blir väldigt mycket el och pengar på ett år!

Nyckelordet för att slippa torktumla är förstås planering. Inte min bästa gren, men övning ger väl så småningom färdighet... Tvätta så fort du har en full maskin, se till att alla i familjen har tillräckligt mycket kläder för att det inte ska uppstå några nödlägen – inklusive ytterkläder, framför allt till barnen. Det kostar en del att ha dubbla uppsättningar jackor och overaller, men loppisar, ärvda plagg och rea i butiken hjälper. Köp när du hittar, så finns det hemma när det behövs! Sportaffärernas reor brukar rädda oss. Bättre kvalitet än i "kedjebutikerna" (typ HM) och hanterbart i pris när det är "halva priset på allt".

Det bästa med att hänga ut tvätten är ändå att det luktar så gott! Ingen parfym i världen kan återge känslan och doften när man kryper ned mellan soltorkade lakan. Att man sen sover extra gott med ett rent miljösamvete som huvudkudde gör ju inget ;-)

Karamellgarn

Ibland måste man bara leka... Jag har färgat vitt ullgarn med helt vanlig karamellfärg och ättikssyra enligt det här receptet hos Garnlek. Det är väldigt lätt och passar bra att göra ihop med barnen.

Eftersom jag inte hade citronsyra hemma så tog jag ättika och inte heller har jag någon mikro, så jag värmde garnet i vattenbad och höll det vid nästan kokande i några minuter.

Ulla på Garnlek färgar nystat garn och får ett mer flammigt resultat, men jag ville ha det lite jämnare så jag färgade små 25 gramshärvor i stället. Kanske blir det ett par karamellvantar av det hela så småningom :-)

Grönare liv på ett år. Vecka 6 – Det där med bilen

Det är svårt att skriva om att leva ett grönare liv utan att ta upp det där med bilkörning. Samtidigt känns det lite falskt att sitta och skriva att alla ska köra mindre bil, eftersom jag själv kör en hel del. Här finns nämligen ingen kollektivtrafik. Om jag vill åka buss eller tåg till jobbet (och komma i tid) så måste jag ta mig stationen 13 km härifrån - och då är jag nästan halvvägs till jobbet redan. Så naturligtvis fortsätter jag med bilen i stället för att byta. I synnerhet som jag sparar så mycket tid på att ta bilen. Jag har gjort tappra försök att åka kollektivt, hitta fungerande förbindelser, passa arbetstider, hämta/lämna på fritids och allt det där som hör till vårt vardagsliv just nu – men jag får helt enkelt inte ihop det utan bilen.

Det är många som har det så här, inte bara folk i glesbygd. Oflexibel kollektivtrafik och tvånget (för de flesta barnfamiljer) att skjutsa till dagis/fritids, att de flesta jobbar heltid och att det ofta inte är realistiskt att bosätta sig på gång/cykelavstånd till jobbet innebär en väldig massa bilkörning. Och på kort sikt är det svårt att göra något åt det, utöver att förbättra kollektivtrafiken.

Så vad gör man? Det första är naturligtvis att minimera körandet så gott det trots allt går. Vi försöker samla många ärenden till en körning, den som tar bilen någonstans får också vara beredd på att handla mat, köra grejer till återvinningen eller skjutsa ett barn till nån kompis. Vi storhandlar då och då för att slippa köra extra rundor till affären. Sen kan vi komplettera i den lilla butiken intill barnens skola som vi ändå passerar flera gånger i veckan.

Barnen åker skolbuss när det går (inga extra rundor till skolan), men tyvärr går det inte så ofta med våra arbetstider. När de blir lite äldre får de själva ta ansvar för att komma iväg på morgonen med bussen även om vi åker tidigare. Vi försöker ta tåget på semestern och vi flyger aldrig privat och ytterst sällan i jobbet. Ska vi förflytta oss inom byn är det cykel eller apostlahästar som gäller, även för barnen. Här är tack och lov såpass lite trafik att vi kan släppa ut barnen på vägen utan att bekymra oss.

Nästa steg är att byta till miljöbil, när det ändå är dags för byte. Begreppet miljöbil täcker ju i och för sig allt möjligt och allt är inte lika bra. Men det är ändå bättre än att köra omkring i ett bensinslukande monster. Många kör också omkring i onödigt stora bilar (alla dessa ensamma herrar i stora Volvosar). Kanske kan man nöja sig med att köpa en ganska liten bil och i stället hyra när man verkligen behöver mer utrymme?

Vad ska man köra på för bränsle? Bensin och diesel är tveklöst det sämsta, det är fossila bränslen som inte räcker i evighet och de släpper ut fossil CO2. Jag kör på etanol och det är väl näst sämst – etanoltillverkningen konkurrerar med matproduktionen om man gör den på majs eller vete och det är inte realistiskt att ersätta all bensin med etanol. Dessutom behöver etanolen en liten mängd bensin för att man ska kunna starta i kyla – det är därför den heter E85, 85% etanol och resten bensin. Tillverkning och transport av etanol kräver också en del energi. Men på sikt kan etanolen bli ett hyfsat alternativ, om vi lyckas producera den inhemskt på skogsråvara eller liknande.

De bästa alternativen är biogas och rapsolja (biodiesel) - förnyelsebara råvaror, kan tillverkas av avfall, och el från sol, vatten och vind. Än så länge är de inte realistiska om man bor i glesbygd eller kör mer än 5 mil åt gången. Men utvecklingen går trots allt framåt och vi kan göra vårt genom att köpa de alternativ som bilindustrin tar fram, så att de förhoppningsvis fortsätter att utveckla miljöbilarna.

Och alla kan vi spara bränsle genom att köra snålt, det som kallas för eco-driving. Jag repeterar några av tipsen:

* kör mjukt, håll rätt, jämn hastighet och undvik onödiga omkörningar
* planera körningen, slipp felkörningar och snabba inbromsningar
* bromsa inte i onödan, utnyttja motorbromsen så ofta som möjligt
* håll avstånd till bilen framför för att slippa bromsa
* kör på högsta möjliga växel, de flesta moderna bilar kan köras på femman från ca 50 km/h
* gasa snabbt upp till rätt hastighet och växla upp, ligg inte och sega på låga växlar utan gå direkt från tvåan till fyran eller trean till femman (om du har en nyare bil)
* rulla i nedförsbackar, men koppla inte ur
* kör inte för fort
* använd motorvärmare om du har möjlighet

Det allra största problemet med bilkörningen är kanske ändå vår attityd till den. Det är alldeles för många som skaffar sig status genom stora, motorstarka bilar, tycker det är häftigt att köra för fort, det finns en stark motvilja mot att "ligga bakom" som medför idiotiska omkörningar o.s.v. Vi har alla sett det här på vägarna och väl också gjort oss skyldiga till en och annan dumhet. Själv gillar jag att köra fort... Men bara genom att förändra våra attityder kan vi spara en hel del bensin samtidigt som de svåra olyckorna minskar. Vi borde alla köra som kärringar :-)) Hur man nu får ut det budskapet på ett mer tilltalande sätt...??

Nu tar bloggen påsklov några dagar. Glad påsk på er alla läsare!!

Loggor eller blommor?

"Over the average American's lifetime, one will watch nearly two years worth of TV commercials. The result of this is that the average American can identify fewer than ten types of plants but can recognize hundreds of corporate logos. If you read the paper, view websites (news or otherwise), watch TV or listen to the radio, you are being bombarded by media messaging. Unless you live a hermit's life, it's impossible to escape the billboards and bus advertising. "

Citatet ovan kommer från Crunchy Chickens blogg. Jag vet inte om det är riktigt lika illa hos oss, men jag undrar om inte rätt många svenskar också känner igen betydligt fler varumärken än växter. Kanske är världen så skruvad att vi har mer nytta i vardagslivet av att känna igen varumärken. Vem behöver kunna en massa växter, fåglar och sånt? Du kan gå genom livet utan att veta hur en maskros ser ut, än mindre vad man har för nytta av den. Men om du inte känner igen den där skrikgula loggan som ser ut som ett stort M så tillhör du en liten konstig minoritet!

Bryt trenden! Ta en flora eller en fågelbok, ta med barn/partner/kompisar och gå ut och lär dig en ny art!

Vem kommer förresten på flest användningsområden för en maskros?

Mat till alla – eller??

Jag tyckte den här diskussionen var intressant. Att vi odlar gott och väl de spannmålsprodukter och annan mat som behövs för att ge föda till ALLA på jorden, men att vi ändå har svält och hunger på många platser. En del av spannmålen går till djurfoder (en del av det får vi ju då igen som kött, mjölk och ägg), en del går till biobränslen (etanol, t.ex.). Ändå borde maten räcka. En del går bort i dålig lagring och angrepp av råttor, delvis för att distributionen inte alltid fungerar (krig, korruption). Men så har vi miljontals överviktiga västerlänningar som äter betydligt mer än sin andel av världens mat (ja, jag vet att man kan vara överviktig av andra orsaker, men nu var det mat det handlade om). Och i västvärlden så SLÄNGER vi en fjärdedel av vår mat. Det tål att tänkas en hel del på...

Vädret är uppochner...

Igår var det en fantastisk vårdag, solen öste på, vi grävde köksträdgård, förbättrade marktäckningen, körde gödsel och satt ute i solen och fikade. Underbart! Idag VRÄKER det ner blötsnö och hela världen är vit... Kunde inte det här kommit för ett par månader sedan??

Grönare liv på ett år. Vecka 5 – Lokal mat från frukost till kvällsmat. Mars.

Förra veckan utlovade jag lite konkreta idéer om vad man faktiskt kan äta och laga utifrån tanken att det ska vara så lokalt som möjligt. Nu bor vi ju ett väldigt avlångt land och förutsättningarna varierar. Lokalt hos mig är något helt annat än lokalt i någon annan del av Sverige. Här är vi i Sjuhäradsbygden, i södra Västergötland. Det är skogsbygd, många sjöar och mossar, små odlingsbara ytor. Mycket "obygd" för att vara i södra Sverige. Traditionellt är boskapsskötseln viktig, det fanns gott om bete på skogen för kor och får innan vallodling och modernt skogsbruk satte stopp för skogsbetet. Men än idag finns här gott om gårdar med djur – vi får lätt tag på nöt, gris och lammkött inom en tiomilaradie och det finns ett lokalt/regionalt mejeri i Falköping.

Man odlade säd, fast i ganska liten skala och naturligtvis olika slags grönsaker i den kålgård som fanns vid varje gård. Så är det delvis än idag. Det hela drygades ut med fiske i insjöarna. Här är också småföretagande traditionellt. Alla känner till knallehandeln men också idag finns gott om småföretag och mångsyssleri, däribland en del matförädling i den lilla skalan.

Det är alltså ganska lätt att hitta lokalt framställd och förädlad mat här och det underlättas naturligvis av att vi har grönsaker och bär från trädgården och gott om skog för svamp- och bärplockning. Matidéerna nedan utgår från hur vi har det och vad vi äter – du får anpassa så gott det går till dina förutsättningar. Råvarorna är lokala medan smaksättningarna kan vara importerade. Det är ganska mycket "vanlig" mat – att äta lokalt är inga konstigheter egentligen, Tänk husmanskost, så hamnar man ganska rätt.


Frukost
* Gröt på havre eller råg med mjölk och sylt

* Fil från det lokala mejeriet

* Hemlagad müsli med mjölk

* Äppelmos och mjölk

* Smörgås på hembakat bröd med ost, hemgjord leverpastej, kallt kött, stekt fisk eller andra matrester, marmelad på trädgårdens bär

* Kokt ägg

* Omelett med grönt efter säsong (spenat, gräslök etc)

* Örtte med honung


Lunch/middag
* Köttbullar eller köttfärsbiffar (gärna på lammfärs), potatismos, lingonsylt

* Lamm i ugnen (stek, bogblad, sadel) med klyftpotatis och vitlökssmör, puré på jordärtskockor

* Blandade grönsaker i currypasta, ugnsbakad vintersquash med vitlök, snabbfräst vitkål med ingefära och citron, hembakade chapatis/naan-bröd, squashpickles

* Kokt rimmad fläsklägg, rotmos

* Raggmunk/rårakor, lingonsylt, hemrimmat fläsk (om man vill)

* Ugnsrostade rotfrukter, get- eller fårost, bröd, tzatziki (här gör vi ett undantag och köper en liten gurka)

* Gnocchi på potatis och jordärtskockor, ost, smör/olivolja

* Stekt sill/strömming med potatismos och gröna ärter. Sill är inte helt lokalt, men "klimatsmart". Lägg ihop filéer två och två med dill el persilja mellan, doppa i rågmjöl, stek i smör. Gör dubbel sats och lägg hälften i ättikslag med mycket lök och kryddpeppar till dan därpå. Gudomligt gott på knäckebröd!

Grönt till maten

* Rårivna morötter, rödbetor, kålrötter

* Vitkålssallad

* Grönsallad – vad du hittar i trädgården

* Bondbönor eller rosenbönor (konserverade) med lite citron och raps/olivolja

* Böngroddar (grodda själv)


Mellanmål
* Brödpudding

* Pannkakor med sylt eller äppelmos

* Äppelmos eller lingonsylt med mjölk

* Smörgås med rejält pålägg (vegetariskt pålägg: mosa/mixa bondbönor med lite citron, vitlök, olivolja)

Kvällsmat (eller lättlunch)

* Omelett med lök och potatis

* Alla slags soppor på rotfrukter (med el utan kött), bröd, smör

* Grönkålssoppa med ägghalvor

* Ärtsoppa med el utan fläsk

* Ugnsbakade rödbetor, getost, bröd

* Ugnstroll


Hemgjord müsli
3 dl blandade gryn – havre, råg, dinkel
1 msk rapsolja
2–3 msk honung
russin eller annan torkad frukt (äpplen är väldigt gott)
frön och nötter efter smak

Värm honung och olja så det blir flytande. Blanda med grynen (ta mer om det behövs – grynen ska suga upp blandningen, men inte mer). Rosta i ugn (225) tills det är gyllenbrunt och luktar gott. Låt svalna och blanda i resten av ingredienserna.

Rapport från trädgården

Lite mer våraningar nu. Gräslök och piplök kan snart skördas lite försiktigt och några övervintrade salladslökar kan plockas. Trädgårdssyran likaså. Citronmelissen visar de första skrynkliga bladen, rabarberknopparna sväller. Den franska dragonen har små fina skott och lite övervintrad eller självsådd dansk körvel visar sina små flikiga, lakritssmakande blad. I en pallkrage under plast växer plocksallat och lite annat smått och grönt. I köksfönstret står en kruka med fyra rödbetor som börjat växa och har späda blad till sallad. Snart, ganska snart kan man plocka ihop en liten vårsallad, färskt grönt som omväxling mot alla rotfrukter.

Det är det är som är så speciellt med att välja lokal mat, odla själv och äta efter säsong. Man äter en massa av nånting under en period – alla rotfrukter på vintern – och just när man börjar bli lite trött på det så kommer något nytt. Snart ska vi frossa i färska sallader, nyplockade örter, nässelsoppa, rabarberpaj, kanske sparris under några vårveckor. Och sen kommer något annat. Ständig omväxling, inte från dag till dag, men från säsong till säsong och man äter maten när den är som bäst. Kan livet bli mycket bättre?

Förodla grönsaker – eller kanske inte?

Såhär års dignar fönsterbänkar och hyllor hos många odlare av krukor och såbrätten med småplantor i. Att förså grönsaker och blommor kan snabba på processen och ibland är det nödvändigt om det överhuvudtaget ska bli något resultat. Samtidigt är det ganska få växter som faktiskt måste försås inomhus. Mycket kan sås direkt i landet, annat kan sås ute i kallbänk för att sedan flyttas ut på sin slutgiltiga plats. Var man bor påverkar naturligtvis, det är skillnad på skånska sydkusten och Norrbottens inland. Här är det sydsvensk skogsbygd, med sina speciella förutsättningar.

Vi förodlar ganska lite. Delvis beror det på att vi har dåligt med bra plats inomhus, det är ganska svalt, men svårt att få tillräckligt mycket ljus. Till en stor del beror det också att på att jag är en otålig person som inte riktigt har fallenhet för att pyssla med småkrukor och plantor, vattning, extrabelysning och allt det där. Jag vill ha sånt som jag petar ned i jorden och sen växer det!

Hittills har jag bara sått chili, som börjar komma upp nu. Ganska snart ska aubergine och tomatfrön i jorden. Sen får det växa till sig ett tag innan det är dags för kål av olika slag. Man kan mycket väl så kål på friland, men här äter jordlopporna upp alla småplantor. I år kommer jag nog att förså kålen i kallbänk (pallkrage med jord och fiberduk eller glas över) och plantera ut dem först när de är rejält stora. Squash och pumpor vill inte riktigt gro på friland här, så dem sår jag 3–4 veckor innan de ska ut, d.v.s. i början av maj.

Diverse odlingshandböcker säger att man ska förodla frilandsgurka, men jag har haft rejäla problem med att få plantorna att ta sig när jag planterar ut dem, trots avhärdnng efter alla konstens regler. Så det blir direktsådd av dem också. Nackdelen är att man får gurkor lite senare, men man får mycket kraftigare och friska plantor.

Jag har haft samma problem med bönor. De ska ju ha riktigt varmt i jorden innan de sås, så jag har testat att förodla dem, varpå de flesta dog vid utplanteringen. Frilandssådda frön har däremot grott snällt och blivit fina plantor. Här går det oftast inte att så bönor förrän i månadsskiftet maj/juni, men man förlorar inte så mycket tid ändå eftersom de förodlade plantorna stannar upp ett tag i växten när man planterar ut dem.

Det är väl ungefär det hela. Nu har vi inte fått ordning på växthuset än, men det lär väl bli betydligt mera förodling när det är klart och på plats. Det handlar ju kanske mest om sådant som ska planteras ut där och växa där under sommaren (tomater, t.ex.). Men jag antar att man kan använda växthuset till att förodla en del som inte måste ha det jättevarmt för att gro. Har en del att lära där, misstänker jag!

Ännu en anledning att äta lokalt

Det finns en anledning att äta närodlad mat som är nästan lika dyster som klimatfrågan (Inte för att det är dystert att äta lokalt, tvärtom! Men anledningarna är en smula deprimerande.). Och det handlar åter om transporterna. Att de släpper ut en massa CO2 vet vi redan. Men det finns också en stor risk att de inom en snar framtid blir mycket dyrare, vilket naturligtvis kommer att återspegla sig i priset på långväga mat.

Priset på råolja har nyligen gått över 100 dollar/fat, vilket är det högsta någonsin. Hur högt det kan stiga vet ingen. Men av allt att döma så kommer efterfrågan på olja att stiga mycket snabbare än tillgångarna, många menar att det redan är så. Det finns inte tillräckligt mycket lättillgänglig olja kvar för att möta behoven och nya fyndigheter är få och små. Det är det som menas med Peak Oil – oljan kommer inte att ta slut, men den blir dyrare och otillräcklig.

Stigande oljepriser = stigande bränslepriser = dyrare mat. Till detta ska man lägga att bensin och diesel med all sannolikhet kommer att beläggas med högre skatter och avgifter, inte bara i Sverige, i syfte att hejda CO2-utsläppen.

Vi märker inte så mycket just nu av det höga råoljepriset av den enkla anledningen att det räknas i dollar. Eftersom den amerikanska ekonomin är mycket svag just nu så påverkas inte oljepriserna i Europa så kraftigt. Men när (om?) dollarn stärks så kommer vi snabbt att se bensinpriser vi inte kan tänka oss i våra vildaste fantasier. Och betydligt dyrare matkassar.

Så det finns goda privatekonomiska skäl att tänka om när det gäller maten, att prioritera det nära och att äta "lågt" på näringskedjan (mindre kött och andra animaliska produkter). Och inte minst att vänja barnen vid att morötter är mycket godare än växthustomater från Sydeuropa (det brukar iofs inte vara något problem). Det är också en god idé att gradvis föra in mer vegetarisk mat på middagsbordet och försöka hitta recept som alla i familjen tycker om.

Vår lokala mat igår (rester idag): ugnsstekt lammbog, potatismos, palsternackspuré, rårivna morötter och rosenbönor med lite citron och olivolja. Alltihop från trädgården/närområdet utöver smaksättningar. Behöver jag tillägga att det var gott ;-)

Odla mera mat

Som jag skrivit om flera gånger tidigare, så kan de flesta av oss odla en del av vår egen mat, även om det bara handlar om böngroddar eller en chiliplanta i köksfönstret. Har man en trädgård eller en odlingslott kan man faktiskt odla en hel del, även på en liten yta. Lite senare i vår tänkte jag berätta om hur stor yta vi odlar och vad vi får ut av det. Idag ska det handla om hur man utnyttjar köksträdgården för att få så mycket mat som möjligt.

Först och främst behöver man naturligtvis bra jord, tillgång till gödsel och allt det där. Det kan ta några år att bygga upp bra odlingsjord om man börjar från början, men det är väl värt besväret. Här har vi börjat med gammal gräsmatta och senare med vall som inte plöjts på flera decennier. Första året var det inte särskilt imponerande skördar, men det blir sakta men säkert bättre. Bästa boken i ämnet: Lena Israelssons Handbok för köksträdgården.

Men om man nu har fått ordning på jord och bördighet, vad ska man då odla om nu målet är att få en hyfsat stor del av sin mat från trädgården under odlingssäsongen och dessutom spara en del till vintern? Till att börja med mest av sådant som man verkligen tycker om och kan tänka sig att äta en hel del av. Sen lite av sådant som verkar kul att prova, för att få in lite nyheter på tallriken.

Man kan – mycket förenklat – dela in grönsakerna och allt det andra i tre huvudgrupper som fyller lite olika behov. Exakt vad som hamnar i varje grupp beror ju på ens egna matvanor och smak, ta det bara som en utgångspunkt. Grupp 1 är det som får det största utrymmet, grupp 3 det minsta. Men alla är viktiga för att man ska få balans på matbordet.

Grupp 1. Kalorier och mättnad. Här hamnar det som ger rejält med mat och kalorier. Potatis spelar huvudrollen hos oss. Hit hör också alla rotfrukter. Morötter förstås. Palsternackor som kommer på senhösten och kan stå ute hela vintern. Goda att göra mos av eller ugnsrosta. Persiljerot ger god smak i grytor och soppor och man kan skörda lite av bladen som persilja. Rödbetor till inläggningar, soppor, ugnsbakade. Också gott som råkost. Rivna rödbetor är saftigt och gott. Polkagrisrandiga chioggia-betor är vackra och goda tunt skivade. Majrovor som råkost eller att woka. Kålrötter till rotmos.

Kålen kan också placeras i den här gruppen. Broccoli är kanske den godaste. Brysselkål gillar inte jag, men är ett måste för andra. Vitkål till råkost, snabbfräst med ingefära och citron, soppa, surkål. Rödkål till julbordet. Grönkål kan stå ute hela vintern (om man lycks hålla rådjuren borta), gott till soppa eller att gräddstuva.

Pumpa och framför allt vintersquash kräver mycket odlingsutrymme men ger också mycket mat. Framför allt vintersquashen är mycket lätt att förvara i rumstemperatur eller svalt skafferi hela vintern. Mycket god att ugnsrosta eller i indiska rätter, smakar lite som sötpotatis. Spaghettipumpa tål också bra att sparas. Ät den som spaghetti med köttfärssås eller bara lite smör och ost.

Lök – gul, röd, schalotten, purjo. Alla är lättodlade, men purjon kräver lite pyssel och mycket näring. Här använder vi lök mer som grönsak än som smaksättare och hur mycket vi än sätter är det alltid för lite. Vi köper sättlök (men man kan odla lök från frö) och sätter dem ganska tätt. Sen gallrar vi genom att äta upp en del som färsklökar och låter resten stå kvar och mogna.

Frukt kan hamna här, kanske då främst äpplen som håller sig bra över vintern.

Brödsäd hör också hemma här. De flesta av oss har inte utrymme nog för att odla säd. Men det vore kul att prova på några kvadratmeter.

Grupp 2. Proteinmaten. Framför allt ärter och bönor. Särskilt viktigt för den som äter mest vegetariskt. Bönor tycker om långa varma somrar, men bondbönor är lättodlade även i ett svalt klimat. Färska lättkokta eller torkade till vintern. Pröva att göra hummus av bondbönor i stället för kikärter. Vaxbönor/haricots verts fungerar i stora delar av landet och går bra att frysa eller konservera till vintern. Även att torka, men det har jag inte provat. Kokbönor (typ bruna bönor) är knepigare eftersom de kräver en lång odlingssäsong och en hyfsat varm höst för att mogna ordentligt. I år ska vi prova en borlottiböna och se om den hinner mogna. Rosenbönor/blomsterbönor är fantastiskt vackra och odlas ibland bara som prydnad. Men de långa baljorna är mycket goda att äta och går bra att frysa/konservera.

Ärter av alla slag går lätt att odla även i svalt väder. Sockerärter, söta som smågodis. Märgärter är lite mera mat. Gråärter är lite speciella, mycket goda att torka till ärtsoppa eller baka bröd av.

Gröna blad av alla möjliga slag, kanske främst olika asiatiska sorter ger en hel del protein. Väldigt goda att woka, en del är också goda som sallad och nästan alla är mycket lättodlade. Flera fröfirmor säljer färdiga fröblandningar för den som vill prova på i liten skala. Vår favorit är pac choi, som liknar salladskål men är mycket godare.

Flera av de asiatiska bladen är mycket köldtåliga. Just nu har jag i pallkrage med "blandade blad" i trädgården. Jag sådde dem i höstas och de har stått under plast hela vintern. De är bara 2–3 cm höga, men jag hoppas att de ska börja växa nu när det blir varmare och ljusare.

Grupp 3. Guldkanterna. Allt det där som ger smak och färg och "det lilla extra". Alla sorters bär och frukt. Vi har rabarber, vinbär, krusbär, jordgubbar, amerikanska blåbär, smultron och två nyplanterade äppelträd. Tomater om man har möjlighet. Färsk gurka är något helt annat än växthusgurka från butiken – vi odlar inläggningsgurka på friland, de är mycket goda att äta direkt också. Sallad, spenat, rädisor, knölfänkål, chili, vitlök, alla slags örtkryddor, ätbara blommor... listan kan göras hur lång som helst.

Lycka till med odlingarna!

Grönare liv på ett år. Vecka 4 – Äta lokalt, men hur?

Alla vet att det är bra för miljö och klimat att äta närproducerad mat. Men det är inte alltid helt lätt att hitta sån mat i butik. Så vad ska man välja, hur ska man kompromissa när det behövs? Det här är ett jättestort ämne och jag tänkte dela upp det på flera inlägg så inte den stackars läsaren tröttnar halvvägs.

Det har förstås skrivits mycket om detta. Man kan t.ex. välja att först och främst (eller t.o.m. helt och hållet) äta mat som producerats inom ett visst avstånd, som The 100 Mile Diet. Sharon Astyk skriver om The Bullseye Diet, som innebär att man ser maten som på en piltavla. I mitten (the bullseye) finns det mest lokala, det som kommer från din egen trädgård eller lika nära. Längre ut kommer den regionala maten o.s.v. och längst ut det som importerats långt bortifrån. Målet är såklart att hamna i mitten så mycket som möjligt, men ibland hamnar man längre bort. Ju mer man övar, desto oftare hamnar man i mitten!

Man får också fundera på hur maten producerats, packats och transporterats. Tunga, vattenrika varor som kanske dessutom behöver kylförvaras under resan ger oändligt mycket mer CO2-utsläpp än små lätta torrvaror. Stapelvaror som vi äter mycket av ger mer utsläpp än sånt vi köper nån gång emellanåt.

Ibland kan det vara motiverat att välja en KRAV- och rättvisemärkt produkt som framställts på ett vettigt sätt, även om den är producerad länge bort. Argumentet för det är många: social rättvisa, etisk djurhållning, bättre miljö för odlare, att framställning av konstgödsel också kräver mycket fossila bränslen. Samtidigt kan jag tycka att det bästa i ett sånt läge är att inte köpa alls! I vår butik kan man hitta ekologisk gurka från Spanien, paprika från Israel och apelsiner från Grekland. Men även om det är vettigt framställt i hemlandet så har det likt förbaskat transporterats hit med hjälp av en massa diesel. Det går liksom inte att komma ifrån.

Så – några konkreta tips kring att välja det lokala. Ingen komplett lista, men några idéer. KRAV- och rättvisemärkt så långt det är möjligt såklart.

Ät så mycket du vill:
* Lokalt odlade grönsaker, bär och frukt efter säsong. Just nu är det höstens lagrade skörd i form av rotfrukter, vitkål, potatis och äpplen som finns att köpa. Komplettera med egna förråd av torkade/frysta/konserverade grönsaker, frukt, bär och svamp.
* Mjöl från odlare i närheten. Många butiker tar in sånt, fråga efter det annars! Baka ditt eget lokala bröd och gör din egen pasta.
* Viltkött från närområdet.
* Mjölk från lokala mejerier, om det finns nära dig.
* Fisk, om du bor nära fiskevatten och fisken faktiskt är fångad där.
* Ägg från närområdet.

Ät lite måttligt:
* Importerade torkade bönor och linser.
* Importerad torkad frukt (russin, t.ex.).
* Kaffe, te, kakao.
* Kryddor, kryddsåser, sojasås o.d.
* Importerade nötter, frön.
* Mjölkprodukter från de stora mejerierna (Arla t.ex.) som ofta har åkt lastbil låånga sträckor.
* Ris, importerad pasta och andra importerade gryn (couscous, bulgur, quinoa etc).
* Ägg som åkt långt.
* Kött från lokala KRAV-uppfödare. Kan vara svårt att hitta och många butiksägare vill tyvärr bara ta in färdigpackat kött efter diverse köttfärsskandaler. Kolla gårdsbutiker nära dig.

Ät lite eller inte alls:
* Importerad färsk frukt.
* Importerade bär, färska/frysta.
* Juice.
* Importerade grönsaker, i synnerhet växthusgrönsaker.
* Importerat kött.
* Fisk från andra sidan jordklotet, eller utrotningshotad sådan.
* Frukostflingor med en massa majs och exotisk frukt (gör din egen müsli eller ät gröt).
* Undvik också mat som åkt runt långt inom landet – en del bröd t.ex.

Det kan verka tråkigt att välja bort en massa mat vi är vana att äta, frukostjuicen t.ex. Det kan också verka begränsande, hur ska man kunna laga mat med så lite att välja på? Och ska man laga mat enbart utifrån de lokala råvaror som finns i de flesta butiker så blir det faktiskt rätt trist! Det är nästan nödvändigt att komplettera med egenodlade grönsaker, självplockade bär, svamp o.s.v. Likaså att konservera och spara sådant till vintern. Så här års kan man också göra böngroddar eller odla sallad på fönsterbrädet för att få omväxling till rotfrukterna. Men vi måste också sätta lite tryck på butikerna så att de tar in den lokala mat som faktiskt finns! Och stötta odlare i närområdet så att de kan fortsätta att odla!

Nästa vecka: Lokal mat från frukost till kvällsmat

Varmbänk

Trädgårdsexperimenten fortsätter. Idag har jag börjat anlägga en varmbänk. Ett tjockt lager färsk stallgödsel (bra med en hästgård som granne!) i botten. Två begagnade pallkragar därpå. Sen jord i pallkragarna ovanpå gödseln och så ska alltihopa förhoppningsvis få en lagom temperatur när gödseln brunnit en del. Egentligen ska man ha glas över det hela, jag har en del gamla fönster, men inget som passar riktigt bra i storlek. Får se vad jag gör, kanske kan det räcka med dubbel fiberduk, fast glas borde ju hålla värmen bättre.

Vad jag ska så vet jag inte riktigt heller. Sallad tror jag, kanske rädisor och lite sånt småplock. Undrar om det skulle gå att flytta dit några jordgubbsplantor och få tidiga gubbar. Eller kanske tidiga morötter att skörda som primörer?

Nån mer som odlar i varmbänk?

Det är faktiskt vår!

Visserligen är det svinkallt, blåsigt, rutskrapning på morgonen och snövarning hos SMHI. I morse var det 14 grader i huset... Mindre mysigt!

Men det är det här med ljuset!! Vårljuset!Hela vintern är det mörkt, mörkret ligger som en tung svart filt över hela tillvaron. Det är depp och en trötthet som aldrig ta slut. Mörkt på morgonen, mörkt när man kommer hem. Julljusen gör patetiska försök att lätta upp tillvaron, men det hjälper inte mycket... Ibland önskar jag att jag vore ett mumintroll och kunde gå i ide på vintern för att vakna nångång i april (det där med granbarr i magen kunde jag dock hoppa över).

Nu är det ljust när man vaknar, ljust när man kommer hem! Det är lätt att gå upp med soluppgången och jag är piggare på eftermiddagen. Det är som om livet återvänder efter att ha gått på sparlåga i flera månader. Allt är roligare, det är nya planer och projekt, det finns en massa kul att ta tag i i trädgården, det är en massa hoppfulla fåglar och vårblommor att glädjas åt. Ju äldre jag blir, desto mer älskar jag våren!!

Röda linsbiffar

Jag tycker att många vegetariska biffrecept är svårhanterliga och svåra att hålla ihop när man ska steka biffarna. Men här är ett recept som faktiskt fungerar och dessutom är gott. Röda linser behöver inte blötläggas och kokar mjuka på 10–15 minuter. Så det här är nästan snabbmat, även om smeten blir bättre om den får stå ett tag. Receptet är inte helt vegetariskt, eftersom ett ägg ingår. Antagligen kan man byta ut det mot något substitut, men det har jag inte provat.

Inte helt lokal mat, men torkad mat och kryddor tillhör det som drar minst energi att transportera.

Röda linsbiffar
250 g röda linser
1 ägg
1–2 schalottenlökar
(1 finhackad färsk chili)
3 msk potatismjöl
2 tsk malen el stött spiskummin
2 tsk paprikapulver
2 tsk salt
olja till stekning

Skölj linserna väl och koka dem mjuka i lite vatten. Häll över de färdiga linserna i ett durkslag och låt överflödigt vatten rinna av.

Hacka schalottenlök (och chili) fint och stek den mjuk på svag värme. Blanda alla ingredienser till smeten och rör om ordentligt. Det blir en ganska fast smet. Låt gärna smeten stå en stund innan du steker biffarna.

Klicka ut smeten i stekpanna på medelvärme och platta ut till biffar. Stek dem vackert guldbruna.

Vi äter dem i pitabröd med grönsaker och tahinisås. Smakar nästan som falafel.

Tahinisås
3–4 msk tahini (sesampasta)
3 dl matyoghurt
mynta, finhackad färsk el torkad
(1–2 pressade vitlöksklyftor)
lite salt
ev. lite vatten

Blanda ut tahini med lite av yoghurten. Rör i resten av yoghurten och kryddorna. Späd med lite kallt vatten om det blir för tjockt. Vi använder tahini från Kung Markatta, den är gjord på oskalade sesamfrön och är ganska kraftig i smaken. I invandrarbutiker med inriktning på arabisk/persisk mat hittar man ljus tahini, den kan man ta lite mera av.

Grönare liv på ett år. Vecka 3 – Gör något för hand!

De flesta av oss har mängder med apparater hemma. Praktiskt, bekvämt – och resursslösande. Ofta använder vi nog apparater på ren slentrian, tar fram dammsugaren om det är skräpigt i stället för att sopa eller moppa. Blåser håret torrt, när det lika gärna kunde få självtorka. Veckans uppmaning är alltså: tänk efter och gör det för hand om det är möjligt!

Det finns tillfällen när det antagligen är bättre, totalt sett, att använda en maskin om alternativet är att man inte gör det alls. Förmodligen är det bättre att baka sitt eget bröd på ekologiskt mjöl, även om man använder hushållsassistenten, än att köpa dåligt industribakat bröd. Eller använda motorsåg och vedklyv för att kunna elda med ved, om alternativet är något mycket sämre.

Men fundera på det här:

* knåda degen för hand
* strunta i elvispen, det blir lika bra med ballongvisp och handkraft
* små mängder ved går bra att såga och klyva med såg och yxa
* små syjobb går lätt för hand och kan göras i soffan framför teven eller i sällskap med andra
* håret blir mindre flygigt om det får självtorka (skaffa en frisyr som inte är så krånglig)
* diska för hand kan göras väldigt resurssnålt
* det finns handvevade mixrar och köttkvarnar, t.ex.
* minska gräsmattan (odla nåt i stället) och klipp med handklippare
* sopa och moppa golvet – dammsug grundligt nån gång då och då om det behövs
* damma med dammvippa

Det finns säkert en massa mer som jag inte kommer på just nu. Tips, någon?

Vårkänslor i trädgården

Det händer en del nu. Snödropparna blommar och krokusen är på god väg. Påskliljorna tittar upp lite försiktigt. I köksträdgården kommer övervintrad persilja, piplök och några centimeter gräslök. Rabarbern har stora fina knoppar och i kryddlandet har flera plantor övervintrat. T.o.m. en rosmarinplanta verkar ha klarat sig.


Ett lyckat experiment: förra året började vi odla upp en gammal åker som inte plöjts på 50 år eller så. Bl.a. försökte vi kväva den gamla växtligheten med ett tjockt täcke med tidningspapper och ovanpå det gräsklipp och halm (bl.a.) Sen satte vi potatis i täcket och fick en hyfsad skörd. Idag var jag ute och grävde i det landet och det har blivit riktigt bra. Den gamla grässvålen är i stort sett borta och det var mycket lätt att vändgräva landet. En del kvickrotsrötter är såklart kvar, men det tar ju flera år att bli av med dem. I år ska jag gödsla ordentligt och sätta pumpor och squash där. Sätter ut plantor och marktäcker rejält runt dem så borde ytterligare en del ogräs kvävas. Återkommer med rapport i höst.

Keynes barnbarn

Den kände ekonomen Keynes förutspådde på 1930-talet att produktionen skulle bli så effektiv att hans barnbarn bara skulle behöva arbeta några få timmar per dag för att tillfredsställa sina behov. Han hade rätt när det gäller produktionen. Men vi arbetar mer än någonsin, de flesta hushåll har två lönearbetande vuxna – och samtidigt står många helt utanför arbetsmarknaden.

Vi blir inte lyckligare, trots att vår materiella välfärd ständigt stiger. Mest lyckliga var vi på 1950-talet. Sedan har det stagnerat och fler och fler människor blir sjuka och stressade i ekorrhjulet med ständigt stigande krav på produktivitet i arbetet.

Stigande löner driver på en konsumtion av prylar och upplevelser. Det här stressar oss också, att hänga med i statusjakten, och därtill är den i de flesta fall skadlig för miljön. Vi kan inte öka produktionen av prylar utan att snabbt slå i det ekologiska taket – frågan är om vi inte har gjort det för länge sedan.

Om detta handlar boken Keynes barnbarn. En bättre framtid med arbete och välfärd av samhällsforskaren Christer Sanne. Han visar också på möjligheter att ta sig ur ekorrhjulet och den alltmer ökande konsumtionen. Minskad arbetstid är nyckeln i hans förslag – många skulle vilja arbeta mindre, även om lönen sjunker, men ser inga möjligheter att göra det i praktiken. Samhället bygger på att man arbetar 40 tim/vecka – eller inte alls! Deltidsalternativen är få och uppmuntras sällan.

Det är en intressant bok, mycket lättläst och en bra beskrivning av hur synen på välfärd, konsumtion och behov har förändrats över tiden. Läs den!

EU och fröerna

Genom att vi är med i EU så är vi också bundna till EU:s bestämmelser om vilka slags fröer som får säljas, d.v.s. bara sådana som finns på EU:s officiella sortlista och därmed uppfyller en rad olika krav. Meningen med sortlistan är att säkra kvaliteten på de fröer som säljs och så långt är väl allt gott och väl. Problemet är alla de sorter av säd, köksväxter m.m. som av olika anledningar inte finns med på listan. Och de som inte finns med är ofta gamla lantsorter. De är mer ojämna i kvalitet vad gäller avkastning, mognadstid och utseende och de passar inte in i modern storskalig odling. Däremot kan de ha en rad andra fördelar – god smak, anpassning till lokalt klimat och motståndskraft mot dåligt väder eller olika skadegörare. Att de mognar ojämnt kan ofta vara en fördel i en liten husbehovsodling där man vill skörda och äta lite vartefter och inte behöva ta hand om 150 broccolihuvuden på en gång.

Men den stora poängen med att ha kvar en mångfald med gamla sorter är att de bär på en enorm genetisk variation. Dels finns det mängder av olika sorter, dels bär varje sort i sig på en stor variation. Moderna sorter är mer enhetliga och ofta är de hybrider (F1), som fungerar mycket bra i storskalig odling, men som inte kan förökas. Man måste köpa nytt utsäde varje år. Kanske inget problem för oss idag i västvärlden men ett jätteproblem i tredje världen, där fattiga småbönder luras/övertalas att byta till hybridsorter och därmed blir beroende av de stora fröföretagen.

Över hela världen försvinner gamla sorter. En del för alltid, andra bevaras i liten skala i små husbehovsträdgårdar. En hel del fröer sparas i nedfryst skick i fröbanker runtom i världen. Det finns dock inga garantier för att dessa fröer går att återuppta i odling. Enda sättet att verkligen bevara en sort är att fortsätta att odla den.

Vi behöver den genetiska variationen i de gamla sorterna. Det kan vara precis det som behövs för att vi ska kunna förädla fram nya tåliga sorter ifall dagens sorter drabbas av sjukdomar och skadeinsekter (genmanipulation är INTE svaret på det problemet!). Det kan också vara de gamla sorternas anpasslighet vi behöver i tider av snabb klimatförändring och risk för missväxt. Att ha kvar en rad olika sorter med olika egenskaper kanske t.o.m. kan förhindra hunger och svält. Det finns inga garantier för att dessa sorter klarar sig bättre, men just den stora mängden genetisk information ökar sannolikheten för att i alla fall några individer av en sort växer och mognar till frö, som då har blivit en liten smula mer anpassat till nya förhållanden. Det fungerar inget vidare med F1-hybrider.

Alla som har en liten trädgårdsplätt kan hjälpa till att bevara traditionella sorter. Flera fröfirmor saluför sorter som inte finns med på EU:s lista, men de får endast sälja dem i små mängder. Köp dessa sorter och spara frön från dina plantor. Ge bort fröer eller byt med andra (det är fullkomligt tillåtet). Hör med äldre lantbrukare och andra odlare i trakten om de har kvar gamla sorter. Be att få frön eller plantor och sprid dem vidare. Bojkotta F1-hybriderna.

Läs mera:
om gamla sorter hos Naturskyddsföreningen
om att odla sina egna fröer hos Runåbergs och på en ny webbplats om fröodling
om föreningen Sesam som jobbar med att bevara gamla sorter

Årets fröer

Nu har årets stora fröbeställning gått iväg! I år har jag beställt det mesta från Runåbergs som har ett mycket bra sortiment med spännande fröer och många gamla sorter, inte minst en hel del som inte står på EU:s officiella sortlista. Eftersom EU-byråkratin och hanteringen kring försäljning av fröer är minst sagt absurd så köper jag väldigt gärna sånt som inte är sanktionerat av EU! Även Impecta har ett intressant sortiment med gamla sorter och det blir kanske något därifrån också. De har intressanta pluggbrätten till försådd som jag är lite sugen på.

Jag återkommer någon gång till detta med EU:s sortlista, men i korthet innebär det att regelverket kring försäljning av fröer kraftigt försvårar möjligheterna att bevara och sälja gamla sorter. Vilket i sin tur innebär en utarmning av det genetiska arvet som kan bli förödande på sikt.

Det blir mycket sådd i år, vi kommer att utöka köksträdgården ordentligt och dessutom har vi ett begagnat växthus på G (tjohoo!!), som vi förhoppningsvis får ordning på ganska snart. Så nu ska jag odla en del som jag aldrig har provat och dessutom pröva nya varianter av sånt vi brukar odla. Jag ska inte tråka ut er med hela sortlistan, men här är en sammanfattning av vad vi ska odla i år:

Sallad m.m.: flera sorters plocksallad, cossallat (Little Gem, jättegod!), spenat, olika asiatiska blad, bl.a. pac choi och mitsuna (den där med flikiga blad), salladslök, mangold, rädisor. Knölfänkål, gick fint förra året och blev god.

Rotfrukter: fyra sorters morötter – tidiga, sena, gula och rosa morötter (Atomic Red). Måste ju prova rosa morötter ;-). Kålrötter, palsternacka, majrova, persiljerot, rödbetor (gula, röda, polkagrisrandiga). Det här är vintermaten som kan stå i landet långt in på hösten.

Kål: Broccoli och grönkål brukar vi ha, i år ska vi också testa palmkål. Även huvudkål (röd och vit), som också är nytt för oss. Egen surkål, kanske? Det här är också vintermat, även om vi frossar i färsk broccoli på sommaren. Kålrabbi: nytt för oss.

Ärter: Gråärter att torka till vintern. Märgärter och sockerärter till färsk-ätning.

Bönor: Bondbönor att äta färska, torka och konservera. Vaxbönor, haricots verts och rosenbönor mest att äta färska, men lite kommer att hamna i glasburkar. Spritbönor (nytt för oss) att torka till vintern: Borlotto, en rödspräcklig sort.

Gurka: bara inläggningsgurka i år, tror jag, på friland. Den är god att äta direkt också.

Squash: grön, gul (Yellow Crookneck, mycket god!) och Tromboncino, aldrig provat men den ser kul ut.

Pumpa, vintersquash: Spaghettipumpa, nakenfröpumpa och så en liten sort som heter Baby Bear och ser ut som mini-halloweenpumpor. Vintersquash, flera sorter. Perfekt vintermat som kan sparas flera månader i rumstemperatur.

I växthuset: flera sorters tomater, chili, basilika, aubergine (aldrig provat) och sen vet jag inte riktigt. Först ska det på plats...

Potatis förstås, flera sorter. Lite blommor här och där bland grönsakerna (ringblommor, krasse och kanske något mer). Lite kryddväxter, även om det mesta verkar ha övervintrat fint.

Det är väl det mesta, något har jag kanske glömt. Om allt går enligt planerna (vilket det iofs aldrig gör...) så ska vi vara självförsörjande på grönsaker från mitten på sommaren och en bra bit in på hösten. Förhoppningsvis ska vi kunna torka, konservera och frysa in tillräckligt mycket för att det ska räcka även under vintern och våren, även om vi får komplettera med en del "köpe". Med kött direkt från producenterna i frysen och egna bär därtill så kan vi nästan räcka lång näsa åt livsmedelsindustrin.

Grönare liv på ett år. Vecka 2 – Byt mensskydd!

Vi tillbringar närmare en fjärdedel av våra fertila år med att ha mens. Och vi lägger en förfärlig massa energi på att låtsas som vi inte har det. Det ska inte synas, inte märkas, inte kännas. Helst ska vi kunna leva precis som vanligt under mensen – även om många faktiskt inte kan det på grund av värk, kraftiga blödningar eller dåligt humör. Men samhället förväntar sig att vi "ställer upp" ändå, även om vi kanske helst skulle vilja vara hemma och ta det lugnt.

Industrin har såklart tagit fasta på det här genom att erbjuda oss mängder av engångsmensskydd, ständigt nya och förbättrade, ständigt mer osynliga och diskreta. Som sagt, inget får märkas...

De här engångsskydden är naturligtvis ett miljöproblem. De slängs i stora mängder, de innehåller plast och de fastnar i reningsverken och ställer till det om vi spolar ned dem i toan. Det blir också dyrt, tusentals kronor under en livstid. Plastskikten gör också att det blir väldigt tätt, vilket inte är särskilt bra för känsliga slemhinnor i underlivet (Egentligen skulle vi antagligen må bäst att att gå helt utan trosor, med långa kjolar för att hålla värmen, men det känns kanske en liiiten aning främmande...). Många kvinnor använder trosskydd med plastskikt mer eller mindre dagligen, det kan bara inte vara bra för kroppen.

Det finns alternativ, faktiskt en hel del olika varianter. Huvudvarianterna är menskoppar och tygbindor. Menskoppen är en liten kopp i gummi eller silikon som samlar upp blodet. Man tömmer den då och då, sköljer ur den och sätter in den igen. Jag har inte provat, men jag vet att många trivs med den. Det finns flera typer och återförsäljare, googla på Diva Cup, Moon Cup eller the Keeper. Det finns också en slags flergångstampong av natursvamp som kan tvättas och återanvändas, bl.a. hos EcoSoft.

EcoSoft säljer också tygbindor och det är det alternativ jag har fastnat för, fast mina kommer från ImseVimse. Jag har köpt dem ganska nyligen och inte hunnit långtidstesta, men är så länge är jag väldigt nöjd. Det är mycket bekvämare än man skulle kunna tro – faktiskt mjukare och skönare än engångsbindor! De är gjorda i mjuk flanell, har vingar och en fuktspärr så det inte läcker och de finns i olika storlekar och tjocklekar, från trosskydd till nattbinda. Man sköljer dem i kallt vatten när de är använda och tvättar sedan som vanligt. Jag tycker inte att det är varken jobbigt eller äckligt, har man haft tygblöjor till barnen så är tygbindor en ren bagatell.

Man kan också sy sina egna bindor – instruktioner här och här. Är lite sugen på att testa, jag har en massa utslitna handdukar liggande som borde kunna fungera bra.

När vi ändå pratar om tygbindor: titta på det här projektet – att hjälpa flickor i Uganda med vettiga mensskydd så att de kan gå till skolan även när de har mens. Ett storföretag i branschen försöker plocka poänger och marknadsandelar genom att erbjuda gratis engångsskydd till de här flickorna. (Fler än jag som kommer att tänka på Nestlés kampanj för bröstmjölksersättning – man delar ut gratis prover för att skapa ett behov??) Projektet Goods 4 Girls erbjuder tvättbara bindor i stället. Man kan hjälpa till genom att skänka antingen pengar eller bindor – kolla själva!

Äta fisk

När jag flyttade till Västsverige för ett 20-tal år sedan blev jag helt fascinerad av utbudet av färsk fisk! Det vara bara att gå till fiskaffären eller fiskbilen och köpa det som såg gott ut. Det fanns många sorter att välja på, torsken var fortfarande stor och fin, priserna var överkomliga. Diskussionen om utfiskning hade inte kommit igång, däremot var vi ju väl medvetna om problemet med kvicksilver i insjöfisk.

Idag är det som bekant inte lika lätt. Fisk är gott och nyttigt, men när fler och fler sorter hotas av utfiskning och när man försöker sälja fisk som fiskats på andra sidan jordklotet som "färsk" (jag syftar på den så upphaussade pangasiusfilén), jag då blir man båda arg och förvirrad. Vad ska man egentligen köpa? Är det lika bra att sluta äta fisk? Vi har minskat en hel del på fiskätandet och jag tycker det är synd.

Det är inte bara försvinnande torsk som är ett problem. Även strömmingen/sillen verkar minska – den fisk som fångas blir allt mindre. Fiskodling (lax t.ex.) orsakar stora miljöproblem, både genom påverkan på den vilda laxen och genom att maten till den odlade laxen består av småfisk som i vissa fall transporteras hit mycket långa vägar. Jätteräkorna, goda och populära, innebär både miljöproblem och sociala konsekvenser.

Vad kan man äta då? Musslor anses vara de bästa skaldjuren eftersom de fångas nära land = låga transportutsläpp (och så är det ju gott också!). Insjöfisk i måttliga mängder (om du inte är gravid) är också OK, vad jag kan förstå – gädda, gös, abborre, olika slags ädelfisk. Men det kan vara svårt att få tag på om du inte fiskar själv. Här finns det knappt att köpa. Makrill verkar vara OK, liksom sej. Sej kan ju verka lite småtrist, det är inte min favoritfisk. Men den passar väldigt bra att göra hemlagade fiskpinnar av.

Fiskpinnar från frysdisken är ganska ointressant mat, mest panering och inte mycket fisk. Hemlagade är något helt annat. Nu pratar vi saftig fisk, knaprig panering och mycket smak. Kokt potatis och hemlagad örtmajonnäs är väldigt gott till. Tycker man majonnäsen är för fet så är potatismos lika gott. (Strunta i köpemajonnäsen, i synnerhet lätt-diton. Den har ingenting med riktig majonnäs att göra. Frågan är om den kan betecknas som människoföda överhuvudtaget...).

Hemlagade fiskpinnar med örtmajonnäs
Ca 4 port
ca 400 g sejfilé (eller ta mer och få en bra rest)
1 ägg
några matskedar vetemjöl
ca 1 dl ströbröd
salt och peppar
smör och olja (lika delar) att steka i

Örtmajonnäs
1 äggula
1 tsk vitvinsvinäger eller pressad citron
1 tsk dijonsenap (el annan stark osötad senap)
½ dl mild olivolja
1 dl rapsolja el annan neutral olja
en rejäl näve hackat kryddgrönt efter smak: dill, basilika, dragon etc (men blanda inte för många sorter)
lite salt

Ta fram ägg och olja till majonnäsen så det får rumstemperatur.

Sätt på ett kok potatis.

Skär fisken i lagom stora "pinnar" och ta bort benen som sitter i mitten av den tjockaste delen av filén. Salta och peppra runtom.
Doppa fisken först i vetemjöl, sedan i uppvispat ägg och sist i ströbröd (jo, det blir rätt kladdigt...). Lägg fiskpinnarna på en skärbräda e.d. och låt dem torka en stund.

Gör majonnäsen: Blanda äggula, senap och vinäger i en skål. Vispa i oljan, först bara liite åt gången (droppvis) sedan mer vartefter det tjocknar. (jag gör det här i en handvevad mixer, mycket enkelt). Det är lite joxigt i början, men man lär sig. Ta det lugnt med oljan bara!
Smaka av med lite salt och rör i örtkryddorna. Om såsen skär sig så häller man i en matsked kokhett vatten och rör om ordentligt, det hjälper!

Stek fiskpinnarna på medelvärme i ganska rikligt med smör och olja. De ska får en vackert gyllenbrun färg.

Servera med majonnäsen, kokt potatis och generöst med sallad och råkost för att balansera fettet.

Rester? Kalla fiskpinnar med lite majonnäs på en macka blir en rejäl frukost eller lunch.

Anki skriver också om fisk idag, det verkar vara en trend ;-)

Sådd och soppa

Första försådden gjorde jag i helgen. Tre sorters chili: Ajo Blanco Cristal, Sarit Gat och några frön från en vanlig spansk peppar från mataffären. De två köpesorterna odlade jag redan förra året, båda är mycket goda, särskilt Sarit Gat, som är gul, ganska stark, med en fruktig, fin smak.

Jag hade chilin ute under glas förra sommaren, men det blev inte mycket till resultat. Antagligen var det för kallt, När jag väl tog in dem någon gång på sensommaren så började de växa och ge mogna frukter och jag har plockat lite hela vintern. I år får de nog stå inne hela året, om det inte blir en jättevarm sommar.

Chilin kan man använda i en god soppa. Köttfärssoppa är stapelföda hos oss, inget originellt, men god vintermat. Särskilt med vitlöksbröd till. Som med de flesta soppor kan man variera ingredienserna en hel del. Snabb och bra vardagsmat!

Köttfärssoppa (4 pers)
300–400 gr köttfärs av valfri sort (lamm är väldigt gott!)
2–3 morötter
1–2 valfria rotfrukter (gärna persiljerot el palsternacka)
2 gula lökar
1 hackad chili, valfri styrka (om man vill)
1–2 vitlöksklyftor (om man vill)
valfri kryddört, gärna timjan
500 gr krossade el passerade tomater
3–5 dl buljong (kött el grönsaks)
ev. salt o peppar
lite smör el olja att steka i

Skiva rotfrukter och lök. Fräs köttfärs, vitlök o chili i en stekpanna så det blir smuligt. (Man kan gärna fräsa löken också). Häll över det i soppkastrullen. Tillsätt alla övriga ingredienser utom kryddor. Koka upp och låt koka tills rotfrukterna är mjuka men ej mosiga. Krydda och smaka av, tillsätt mer buljong om det blir för tjockt. Färdigt.

Länktips – sy kläder

Skapa ditt eget mode! Sy nytt, sy om, diskutera dina syprojekt, titta på videoklipp med gör-det-själv-instruktioner till mer eller mindre underliga projekt. Det mesta finns på ThreadBanger.

Grönare liv på ett år. Vecka 1 – Attityden är allt

Att börja ställa om sitt liv mot en mer resurssnål tillvaro är lite som att börja banta eller sluta röka. Man kan göra det drastiskt, allt på en gång. Eller så kan man göra det gradvis, en bit i taget. Vad som fungerar bäst beror på ens personlighet, livsstil och en massa annat. Men ingen metod fungerar om du inte verkligen vill förändra något. Motivationen måste finnas och stödet från omgivningen. Och – viktigast av allt – det måste finnas något lustfyllt, någon sorts belöning med att ändra livsstil.

Så det är ganska meningslöst att säga till sin familj eller sig själv att "nu måste vi sluta använda så mycket el, vatten, bensin, papper, vi kan inte åka på semester, äta kött eller köpa apelsiner eftersom världen håller på att gå under och vi är alla dömda att stekas i klimatförändringens hetta eller drnkna när havet stiger om vi inte gör något nu och det är jättejobbigt och skrämmande!". Hur kul låter det?

Pröva detta istället: "Vi ska prova nya goda matrecept" (du behöver inte berätta att de innebär mindre kött och mer lokala grönsaker) "I år ska vi åka tågcharter till Italien på semestern. Sol. bad och massor av pasta!" "I sommar ska vi göra ett litet köksland och alla får välja en favoritgrönsak att odla" "Vi kan väl ta en cykeltur i stället för att ta bilen. Det är så fint väder och vi skulle ju försöka gå ned i vikt" "Jag tänkte vi skulle ha flera kvällar tillsammans hemma. Vad skulle ni vilja göra?" "Vi sparar pengar om vi kan använda mindre el. Vad ska vi använda dem till för något roligt?"

Okej, en del av det där var kanske en smula patetiskt, men ni förstår innebörden. Man kan få nästan alla förändringar att framstå som positiva om man lägger fram dem på rätt sätt (det finns t.o.m. konsulter som får betalt för sånt!). Är du singel så får du hitta på din egen belöning, har du familj så involvera dem. Låt barnen vara med och hitta på smarta sätt att spara och låt dem komma på bra belöningar.

Sen har vi den kanske ännu svårare nöten, diverse släktingar, kompisar, arbetskamrater, grannar och bekanta i största allmänhet som förmodligen redan tycker att man är en smula konstig. Och än konstigare blir man i deras ögon när man börjar ta hem matrester från jobbet för att kompostera, inte tänker flyga nånstans på semestern o.s.v. Många av oss har väl känt oss som UFOn vid fikabordet nångång.

Man kan alltid framställa sin livsstil som en slags hobby. "Det är så roligt att odla egna grönsaker". Eller stressterapi "Jag gillar verkligen att stoppa strumpor, det är så avkopplande". Eller hälsosamt "Jag hade jättebra värden på hälsokontrollen. Det måste bero på att ekologisk mat har bättre näring och fettsyror" "Jag har gått ned 5 kg sen jag började cykla till jobbet. Det är verkligen effektivt".

Ja, ni fattar poängen. Det finns alltid förstockade typer som inte fattar nåt (förhoppningvis inte i den egna familjen) och det kommer alltid att finnas nån som tycker du är komplett vansinnig. Sånt får man leva med. Med rätt attityd kan man ändå uträtta ett och annat storverk.

Grönare liv på ett år

Som en liten motvikt till domedagsprofetior och allsköns deppighet så tänkte jag försöka visa på olika positiva möjligheter, smått och gott som
vi kan göra för att dämpa klimat- och miljökrisen. Tanken är ett tips eller
en utmaning per vecka under ett år. 

En del kommer ni att känna igen från tidigare inlägg (det är svårt att vara
helt originell) men förhoppningsvis kommer det en del nytt också. Praktiska
tips, hade jag tänkt, filosoferandet får ha egna inlägg.

Idén är inte ny, jag har inspirerats bl.a. av Sharon och Klotet 2007. Men bra 
idéer är till för att lånas. Snart börjar vi – stay tuned :-)

Resurser, ransonering och demokrati

Gunilla skrev i en kommentar till mitt inlägg häromdagen

"Jag har också tänkt på det där med demokrati och vilka politiker vi väljer. Är det så illa att vi egentligen skulle behöva en "grön diktator" för att få ett hållbart samhälle. Men det är ju också helt ohållbart"

Ja, det är ju helt ohållbart. Samtidigt är det på något sätt demokratins dilemma – att majoriteten styr innebär inte att majoriteten nödvändigtvis har rätt (Hitler och nazistpartiet kom till makten i Tyskland åtminstone delvis på demokratisk väg!). Vi får som sagt de politiker vi förtjänar (och med tanke på alliansens bravader så undrar jag vad vi gjort för att förtjäna dem...).

Demokrati tar också tid. Och det måste den få göra. Beslut behöver diskuteras, funderas på, remitteras hit och dit innan de slutgiltigen fattas. Alla inblandade ska få chans att säga sitt. Men när det gäller klimatfrågor behövs det snabba och ganska drastiska beslut. Och inga politiker kan fatta sådana utan att åka ut så det visslar vid nästa val. När det väl fattas beslut så tenderar de att bli ganska lama. Visst, det är bra att dra ned 20–30% på utsläppen av växthusgaser, problemet är bara att det antagligen behövs upp mot 80–90% minskning! Från oss i västvärlden. Tredje världen släpper ut helt försumbara mängder jämfört med oss. Kina utpekas ofta som en bov i sammanhanget. Men genomsnittskinesen släpper ut ungefär 1/6 av den mängd CO2 medelamerikanen släpper ut – och EU ligger inte så långt efter USA. Vem ska minska sin förbrukning?

Om människor ska ändra sig, behöver de övertygas om det meningsfulla i det. Förändring kommer inifrån, det är en gammal klyscha, men ändå sann. En annan sanning är att ekonomiska styrningar kan vara ganska effektiva, men bara till en gräns. Nu vill man påverka vår bensin/dieselförbrukning genom att höja priset. Det kommer att fungera – men bara delvis. Och det är dessutom i hög grad en klassfråga. Den som har gott om pengar kan köra på som vanligt, den som har lite halvdåligt med pengar får dra in på något, men kommer ändå att fortsätta att köra, om än kanske lite mindre. Och den som är fattig kan knappast köra bil alls. Jag är inte helt övertygad om det rättvisa i detta.

Bilkörning är i så väldigt hög grad en del av vår livsstil att det ska mycket till för att vi ska ändra våra körvanor. Och i stora delar av landet finns det helt enkelt inte någon kollektivtrafik som är ett realistiskt alternativ. Vettiga cykelvägar är också en bristvara, bor du på landsbygden får du i allmänhet cykla på dåliga bilvägar, ofta utan vägren, med fara för livet. Cykelbanor är förbehållna stadsborna. Det handlar om att köra bil eller stanna hemma.

Ransonering, då? Det har prövats tidigare. Och det kan fungera om alla är övertygade om vikten av att spara. I krigstider har det varit ransonering av allt möjligt från bensin och bildäck till kaffe och fläsk. Och under oljekrisen 1973 var det bensinransonering. Är det något att pröva igen?

I slutändan tror jag ändå att det enda som fungerar är att vi alla ställer om våra liv, att vi är beredda att faktiskt ändra vår livsstil för att förändra samhället. Det är bara vi själva som kan göra något Och många tillsammans kan vi faktiskt få saker att hända. Medvetenheten ökar sakta men säkert, fler köper ekomat, miljöbilarna blir fler, vi "tänker grönt" i allt fler sammanhang.

Samtidigt finns det starka motkrafter som trots stora ord egentligen inte vill förändra någonting. Tekniknördarna som tror att allt blir bättre med nya tekniska lösningar, klimatförnekarna som stoppar huvudet i sanden och så alla vi vanliga människor som säger oss vilja leva grönare men som också egentligen vill att allt ska vara som vanligt. Byta till lågenergilampor är inget problem, men skippa semesterresan till Thailand är värre. Eller enkla saker som att sluta skjutsa ungarna 2 km, när man lika gärna kunde låta dem gå själva (eller varför inte promenera med dem?). Köpa KRAV-mat ville man ju gärna göra om den inte vore så dyr. Torktumlaren måste man använda för inte kan man hänga tvätten inomhus. Och så måste man ju unna sig att köpa något nytt allt emellanåt.

I en demokrati är det vår egen rättighet och skyldighet att informera oss, välja de politiker som står för något vettigt, använda vår konsumentmakt till att påverka producenterna, välja vår egen livsstil. Det är en väldig massa makt vi har egentligen. Det gäller bara att använda den!

Mera lästips

Ett inlägg om att spara på resurser från green with a gun. Tänkvärt!

Saker jag inte förstår – Tillväxt

Det finns en hel del saker jag bara inte förstår och då menar jag inte kvantfysik och sånt (det begriper jag iofs inte heller) utan en massa helt vardagliga företeelser. Som det här med den eviga tillväxten. Alla politiker, från rött till blått (möjligen med undantag för miljöpartiet) verkar vara rörande eniga om att en ständig tillväxt är en absolut förutsättning för välfärd, ekonomisk trygghet och allt det där. Somliga försöker vara lite mer PK och tala om "grön tillväxt", som jag tror betyder att man tillverkar solfångare och etanolbilar eller att företagen har en plan för sitt miljöarbete (typ inga pappersmuggar i fikarummet). Möjligen också att man producerar fler tjänster och färre varor.

Som jag förstår det hela, ska det ständigt produceras fler och fler varor och tjänster och vi ska öka vår konsumtion hela tiden. Samtidigt som allt fler, högst trovärdiga, experter talar om att vi måste minska vår resursanvändning drastiskt för att ha en miljö värd namnet att överlämna till barn och barnbarn.

Men hur går det ihop?? Hur ska vi kunna öka och minska på samma gång? Hur ska vi kunna producera mera utan att samtidigt öka energi- och råvaruförbrukningen? Visst, vi kan återvinna material och använda i nytillverkning, men det kostar energi. Att transportera varor hit och dit kostar också energi, även om de är återvunna.

Somliga menar att det är tjänster som är nyckelordet. Att producera tjänster förbrukar generellt sett mindre energi och råvaror. Men det är inte helt oskyldigt, det involverar t.ex. transporter och trots allt en del förbrukning. Om jag köper städtjänster så ska nån ta sig hit i bil för att göra jobbet, för att bara ta ett exempel.

Det finns några områden där en tillväxt antagligen skulle vara bra. Mycket lokalt förankrade tjänster, t.ex., där transporterna blir korta. Matproduktion är ett annat exempel. Med tilltagande olje/bensin/dieselpriser borde småskalig, lokal matproduktion ha en framtid. Kanske kommer det att behövas många fler bönder i framtiden. Och småbutiker som säljer den närodlade maten.

Återbruk är en annan sektor där jag kan tänka mig att tillväxt kan behövas. Återigen i den lilla skalan, småföretag som förädlar och säljer second hand-prylar. Renoverade möbler, t.ex. Design- och sykunniga människor som "förädlar" gamla kläder. Eller skrothandlare som fixar den där grejen som behövs för att laga en trasig maskin.

På lång sikt är det nog nödvändigt att vi ställer om till ett annat, småskaligt, lokalt samhälle med ett minimum av transporter och med en energiförbrukning som helt bygger på förnybar energi. Men på kort sikt är det naturligtvis ett problem om vi handlar mindre, förbrukar mindre. Företag går sämre, folk blir arbetslösa, skatteintäkterna minskar, den offentliga sektorn krymper. Och det är ett reellt problem som man inte bara kan vifta bort. Frågan är om det går att lösa den problematiken på något annat sätt än genom att högljutt ropa på "mer tillväxt"?? Kanske behövs det helt andra lösningar som vi har svårt att se idag. Risken är att övertron på tillväxt blockerar tanken så att vi inte ser de andra lösningarna.

Frågan är också hur man ganska snabbt och drastiskt förändrar ett samhälle på demokratisk väg. Det kräver ju faktiskt att vi röstar fram politiker som har bra och trovärdiga idéer på den fronten – men det gör vi ju inte. Snarare är det de värsta tillväxtivrarna som får röster, oavsett ideologi i övrigt.

Hade jag själv haft några bra idéer hade jag kanske varit just en sån politiker. Men nu har jag ju inte det, jag är bara bekymrad och förvirrad!

Shopping

Idag har jag shoppat! En kasse med böcker och serietidningar, ett par knappt använda örngott, några fräscha handdukar, två skålar och ett uppläggningsfat i Old Höganäs. Alltihopa för knappt 200:- Vad gjorde man utan loppisar?

Det verkar bli mer och mer populärt att loppis-shoppa. Vår favvo-loppis är nästan alltid full med folk, men idag var det så man knappt kom ut eller in i butiken. Ska man fynda nåt så måste man stå i kö när de öppnar, sen försvinner grejerna. Men det är OK ändå. Om man överhuvudtaget ska handla så är det loppis som gäller. Grejer kommer till nytta i stället för att hamna på soptippen och efterfrågan på nya grejer minskar. Mindre tillverkning, färre transporter, mindre CO2-utsläpp.

Nu tänker "vän av ordning" att om alla slutar köpa nytillverkade saker så blir det arbetslöshet, lågkonjunktur och ekonomisk kris. Och det ligger väl något i det, så länge vi lever i ett samhälle där ständig tillväxt är normen. Å andra sidan tror jag inte att ett sådant samhälle är möjligt i långa loppet (men det tar vi en annan gång). Hursomhelst är det kul att loppisfynda!

Elin och elen

År 1942 låt dåvarande lärarinnan i byn Elin Petersson bygga huset vi bor i. Det här var under egnahems-tiden, när en del av folkhemsbyggandet innebar att den som ville bygga ett eget hus kunde få förmånliga lån. Man ville uppmuntra husägandet - från vänsterhåll såg man en möjlighet för arbetarklassen att komma bort från usla hyreskaserner och från högerhåll menade man att risken för kommunism och social oro minskade om folk hade egna hus (och huslån!) att ansvara för.

Elin lånade 7500 kronor, byggde sitt hus och bodde där resten av sitt liv. Riktigt hur huset var inrett från början är lite oklart. Det fanns en vedspis i köket som en senare
ägare tog bort (grrr!!) och förmodligen en vedpanna. Senare blev det oljeeldning och
nu har vi pellets – och funderar på att byta till vedpanna. Cirkeln sluter sig... Vi vet inte om elektricitet var inbyggt från början, men förmodligen var det så.

Tidigare hade Elin bott i skolans lärarbostad, byggd i slutet av 1800-talet. År 1933 skaffade Elin el till sin bostad. Här finns gott om åar och små vattenfall och 
flera mycket små vattenkraftverk etablerades tidigt. Elin slöt avtal med ett av dessa – om
el till tre ljuspunkter. Tre lampor. Det var det hela. Inget kylskåp, ingen elspis, ingen 
elvärme, ingenting. Tre lampor. Och det måste ändå har varit fantastiskt, tänk att få klart ljus och slippa osande fotogenlampor.

Det är lite svårt att tänka sig att bo med så lite el. Men det fungerade uppenbarligen. Källare 
till matförvaring, färsk mjölk levererad dagligen från en gård i byn (mycket viktigt - ett av 
barnen på gården hade till uppgift att ställa mjölkkannan på "frökens" trappa varje dag. 
Missades det, blev det inte nådigt!)

Och det är ju inte så länge sedan folk klarade sig alldeles utmärkt utan el, eller med en 
mycket liten förbrukning. 1930-tal, våra mödrars och mormödrars generation. Varför skulle vi inte kunna klara oss med 
lika lite? Lite vatten-, vind- eller solcellsel till det nödvändigaste (vad det nu är...). Ingen kolkraft eller kärnkraft. Värme från ved (eller fjärrvärme i stan). Handkraft i stället för alla småmotorer. 
Färre lampor, vi kanske trots allt inte behöver ha hela huset och trädgården upplyst dygnet runt. 

För 75 år sedan klarade sig alltså Elin med tre lampor. Det tål att reflekteras över.

Lite bloggtips

Sitter på tåget på väg hem från ett möte och har ingenting roligare för mig än att surfa runt. Så här kommer lite lästips för alla andra som inte har något vettigare för sig ;-)

Sharon har en ny blogg, ännu mer inriktad på Peak Oil-frågor och liknande. Flera bra länkar!

Riot 4 Austerity, om att dra ned 90% på konsumtion och energianvändning har en hemsida med mycket läsning

Greenpa skriver i Little Blog In The Big Woods om att leva resurssnålt och off-grid i praktiken utifrån 30 års erfarenhet.

Crunchy Chickens blogg är alltid läsvärd.

för att nu bara ta några i högen. Trevlig läsning!

Tio trevliga saker med att leva resurssnålt

Väldigt mycket i klimat- och miljödebatten handlar ju om att minska, dra ned, sluta med, låta bli att etc. Låter lite trist, futtigt och grått på nåt sätt. Och ska man förändra något i dessa tider så måste man ju sälja in det som något positivt och livsbejakande, gärna lite attraktivt och småsexigt sådär. Så här kommer min lista på tio väldigt trevliga saker med att leva resurssnålt.

1. Man får äta massor av god mat. Om man struntar i allt svindyrt (och dåligt) importkrafs, typ smaklösa tomater i februari, så kan man i stället satsa matbudgeten på god närproducerad mat, frossa på sånt som det är säsong för. Tänk litervis med jordgubbar i juli, nybakat bröd på egenhändigt malet mjöl, färskpotatis från eget land, kött från ett lamm som betat på en bohuslänsk saltäng, de första äpplena på hösten...

2. Man får en massa motion och frisk luft när man går eller cyklar i stället för att ta bilen, när man gräver i trädgården, hugger ved, plockar bär och svamp. Och man slipper lägga tid och pengar på svettiga instängda gym.

3. Man får pengar över. När man inte åker på dyra semesterresor, minskar bilkörandet, shoppar mindre och minskar elförbrukningen så klirrar det till i kassan och på bankkontot. En hel del pengar som man kan lägga på något ordentligt (som att amortera av på huset), avkopplande (gå ned i arbetstid) eller bara något väldigt roligt (en massa fint garn att sticka av).

4. Det är kreativt. Laga mat från grunden, sticka, sy om gamla kläder i stället för att köpa nytt, laga saker, bygga något av gammalt virke som annars skulle slängts – hur mycket mer kreativt kan det bli? Det är mycket roligare att skapa en tröja av den där högen med restgarner än att gå och köpa en tröja som någon annan har designat. Tro mig!

5. Det frigör en massa tid. Med färre utgifter kan man gå ned i arbetstid om man vill (okej, det funkar inte för alla, jag vet, men det funkar för ganska många). Och lägger man mindre tid på shopping, resor och sånt så står man plötsligt med helt lediga dagar ibland. Wow, liksom!

6. Man upptäcker det lilla och nära. Stannar man hemma på semestern så hinner man upptäcka den lilla badsjön, svampställena, de roliga och kanske lite oväntade ställena i hemstaden. Eller man kanske upptäcker att grannarna är väldigt trevliga. Eller att det är jätteskönt att bara sitta i solen på balkongen eller i trädgården.

7. Man får en helt annan känsla för sammanhang och samband därhemma. Årstidernas växlingar blir plötsligt väldigt tydliga när man odlar själv, rör sig mycket ute (utanför bilen), när man släcker lampor och följer dagsljusets växlingar, när man drar ned på värmen inomhus och låter solen värma huset. Kropp och själ får möjlighet att leva med de naturliga växlingar som är en del av vår biologi.

8. Man har färre prylar att stressa över, färre saker som ska skötas, vårdas, servas. Mer energi till roliga saker.

9. Man stressar mindre, Man har ro att njuta av enkla saker som fågelsång en tidig vårmorgon, känslan av solen som värmer, en promenad i skogen, fika med vännerna, en bra bok... (fyll i själv!)

10. Man får tid att vara med sina nära och kära i lugn och ro i stället för att dra iväg på aktiviteter hela tiden. Man hinner träffa vänner, leka med barnen och låta dem vara med i det dagliga pysslandet, ha långa samtal med sin partner (om sånt som är lite viktigare än tvättider eller vem som ska skjutsa ungarna), kramas och älska.

Vad väntar du på?

Varför bloggar man?

GP:s helgbilaga Två Dagar har en artikel om bloggar.  Visste du (det gjorde inte jag) att 1% av svenskarna bloggar och att kvinnor 
är i överväldigande majoritet, särskilt unga kvinnor. Vanligast är dagboksbloggar, men vill 
man ha riktigt många läsare ska man skriva om mode eller kändisskvaller. Föga förvånande...

Men varför bloggar man egentligen. Varför bloggar du? Varför bloggar jag själv, förresten?

För att jag har något jag vill förmedla – tankar kring miljö, klimat och livsstil – och inbillar mig att det finns folk som vill läsa om sånt. För att pröva min förmåga att skriva utöver det lite torra skrivandet jag gör i jobbet. För att det är så himla kul när folk faktiskt läser här och skriver kommentarer. För att det är en jäkla egotripp att se läsarsiffrorna öka (också ett skäl...) För att knyta kontakter med likasinnade. Skälen är många..

Varför bloggar du?