Wednesday, December 26, 2007

Det börjar bli ont om mat

Svårt att tänka sig så här mitt i julmatsöverflödet. Men faktum är att jordens matreserver aldrig varit så små som idag. Lagren av viktiga stapelvaror som majs och vete räcker bara till några veckors konsumtion.

Felslagna skördar p.g.a. klimatförändringar och ökande efterfrågan på etanol (som bl.a. kan göras av spannmål) är de viktigaste orsakerna. Ökande konsumtion av framför allt mjölkprodukter och kött i länder med stigande välstånd förvärrar bristen (det går åt mycket spannmål i den storskaliga kött- och mjölkhanteringen). Dålig tillgång medför stigande priser och över stora delar av världen har det varit kravaller och protester mot de höga matpriserna. Inom EU har påbudet om att hålla en viss del av åkermarken i träda upphävts fr.o.m. nästa år – marken behövs till odling.

Vare sig det handlar om pasta i Italien, tortillas i Mexico eller lök i Indien så är det basmaten som påverkas mest. Ris, vete, majs, mjölkprodukter, över hela världen stiger priserna. På plussidan kan skrivas att mjölkbönder och spannmålsproducenter får bättre betalt för sina varor, men på minussidan finns överhängande risk för undernäring och hunger i stora delar av världen. Som vanligt drabbar det de fattigaste. Jag kan betala mer för mjölk och mjöl utan att min familj behöver svälta, vi kan dra in på annat utan att det egentligen gör något. Och vi kan odla en del själva. Alla är inte lika privilegierade...

Vad kan vi övergödda västerlänningar göra åt det här då? En del kan vi faktiskt göra och det mest grundläggande är naturligtvis att producera mera mat på hemmaplan. För varje potatis och morot som odlas i din egen köksträdgård minskar behovet något lite av att tära på knappa resurser. Frågan om det i dessa tider egentligen finns någon bra ursäkt för att inte odla lite mat om man har en trädgård? Gräv upp en bit av gräsmattan och anlägg en köksträdgård, plantera ett äppelträd eller två, sätt ett par bärbuskar eller några jordgubbsplantor. Det behöver inte vara så märkvärdigt och det kan bli väldigt vackert.

Vi kan också minska vårt spannmålsätande, lite mindre bröd, ris och pasta mot lite mer potatis och rotfrukter. Bättre näring får man på kuppen också... Själv är jag sugen på att försöka odla lite egen spannmål, men det kan vara knepigt i en så småskalig odling som vår.

Vi kan tugga i oss mindre kött och minska på mjölken. Undantaget här är kött och mjölk från djur på naturbeten (som inte går på betesvallar och som får minimalt med kraftfoder, som ofta är spannmål och sojabönor). Betesvallarna kan komma att behövas till direkt matproduktion framöver, snarare än att göda djur. Däremot finns det ingen anledning att bli helvegetarian, eftersom djur på naturbeten gör mat av mark som inte går att odla på (det kan såklart finnas andra anledningar men det är en annan sak). Viltkött i måttliga mängder är inte heller något problem.

Vi kan använda lite mindre etanol i våra bilar – etanol är bättre än bensin och diesel, men det är inget mirakelmedel mot klimatkrisen. Att man har köpt en etanolbil är ingen ursäkt för ohämmat körande. På sikt får vi kanske en effektiv inhemsk etanolproduktion, men där är vi inte ännu.

2 comments:

hippihäxan said...

Ja det känns mer och mer som att det enda vettiga jag kan göra i framtiden är att satsa mer tid och energi på att odla egen mat.
Tänk att fylla hela förrådet med potatis och ha hela vintern...
Och med alla domedagsprofetior känns det tryggt om man vet att man klarar sig och sin familj utan att vara beroende av att andra ska producera åt en.

Christina said...

Ja, vi känner också att det är jätteviktigt att bli så oberoende på mat som möjligt. Framför allt oberoende av den storskaliga produktionen av livsmedel som är så sårbar om något händer, eller bara om oljan blir ännu dyrare - eller t.o.m. svåråtkomligt. Hellre köpa av folk i närheten än av mamma Scan!

Om man sen kunde fixa sin egen el vore det ännu bättre! Och alla andra förnödenheter... men ett steg i taget är också framsteg :-)