Uppdatering, eller?

Man kanske skulle ta och uppdatera den här bloggen ibland. Lite oftare än en gång i halvåret i alla fall. Eller lägga ned den. Får ta och fundera lite...

Efter vinter kommer översvämning

När snön smälter blir det alldeles oerhört tydligt att dräneringen inte är den bästa i min gräsmatta... Överväger alternativ användning för just den här delen av trädgården. Ankdamm? Guldfiskar? Bara en liten damm med fina växter och fristad för små djur som gillar vatten? Med nånsorts permakulturtänk är det enklaste ju att acceptera sakernas tillstånd och utnyttja dem till något bra :-)

Årets fröer

Sådärja, nu har årets beställning av grönsaksfröer gått iväg... det mesta i alla fall, det är alltid något man glömmer. Fast det känns avlägset att planera vårsådden när det ligger en halvmeter snö på landen.

Lite svårt med planeringen i år. Som det verkar kommer jag att vara borta hemifrån en hel del under våren och försommaren, så det får inte vara några ömtåliga saker som kräver daglig tillsyn. Och i år är vi ju mestadels bara tre som ska äta ur trädgården - det gäller att så sånt som åtminstone två av oss tycker är gott. Och så var det det här med yta och ork och sånt, hur mycket kommer jag att orka och hinna sköta om egentligen (vilket hänger samman med frågan om hur mycket jag kan övertala barnen att hjälpa till...).

I slutändan blev det mest säkra kort i år. Två sorters morötter, tidiga och sena (Early Nantes och London torg, både funkar i min lite leriga moränjord). Gula, röda och randiga betor, det är mest jag som gillar rödbetor, men jag får väl ge bort överskottet. Majrovor och kålrötter som ungarna gillar att woka.

Bondbönor är en favorit och efter att ha provat flera olika sorter har jag återgått till den beprövade Hangdown som är god och som funkar oavsett väder och vind. Rosenbönor, förstås, i år blir det Prizewinner som är jättegod och inte särskilt trådig jämfört med en del andra sorter. Spritärt Alderman, pålitlig och bra, och sockerärt Norli. Och så har jag eget utsäde av gråärter och blåärter.

Spetskål har jag kvar en oanvänd påse från i fjol, den sår jag och så lite broccoli och palmkål (kan man göra surkål av spetskålen, måntro?). Kål här är svårt, om inte småkrypen äter upp den så gör harar och rådjur det. Tror det blir kål i pallkragar i år, med hönsnät och fiberduk, så kanske det blir lite kål till oss i alla fall.

Squash: Yellow Crookneck som är en av de absolut godaste och Costata Romanesco, en gammal italiensk sort som jag inte odlat förut. Vintersquash Buttercup Burgess är den enda av alla jag provat som ger pålitlig skörd varje år. Och så beställde jag lite Golden Hubbard, bara för att testa nåt nytt. Pumpa: New England Pie, otestad här. Egentligen är det bara jag som gillar squash och pumpa, men det är så roligt att odla så jag gör det bara därför. Och som sagt, det går alltid att dela med sig!

Jag hittade en massa påsar med diverse sallad och annat bladgrönt från i fjol och förfjol. De borde vara fullt grobara fortfarande, så de får ett eget salladsland tillsammans med diverse rädisfrön som låg och drällde.

Det var väl det mesta. Tomater och annat pyssligt sår jag inte i år, det får bli köpta plantor. Men jag beställde en sorts friluftsgurka bara för att den verkar så mysko: Cristal Apple med runda gula frukter. Nu återstår bara att vänta på våren...

Djupfryst

Djupfryst, som sagt. Såhär kallt och såhär mycket snö har det nog aldrig varit under de snart sju år vi bott här. Jag skottar snö, bär in ved och pellets och tätar drag efter bästa förmåga. Inomhus ligger temperaturen runt 15 grader och det är ullunderställ, fleecetröjor, ullsockor och handledsvärmare som gäller.



Men Runåbergs frökatalog har kommit och med den sommardrömmarna. Allt vill jag ha! Morötter i rosa, gult, vitt och orange! Pumpor i massor! Bondbönor! Italienska borlottibönor som smälter som smör i munnen! Chili! Äggformade gurkor och krokig squash! Gula, randiga och röda betor. Och så vidare...

Ja, nångång smälter det väl så jag kan börja så. Nån gång...

Lek med ullfärgning

En ledig helg och tid att pyssla med ull, garn och stickor. Jag färgade vit ull med Herdins Multifibre och helt avsiktligt lät jag färgningen bli lite ojämn så ullen skiftar mellan klarblått och nästan vitt. Sedan kardade jag ullen och försökte behålla lite av den ojämna färgen.



Därefter spann jag ullen och tvinnade till ett tvåtrådigt garn, som alltså skiftar i olika ljusblå till klarblå nyanser. Och började sticka en sjal med ett enkelt hålmönster och ränder i rätt och avigt.



Det är lite chansartat att färga så här, man kan inte styra processen fullt ut och det blir lite som det blir, men det är tjusningen med det hela. Att färga med syntetfärger är nytt för mig, växtfärgning har jag pysslat med tidigare, men detta är ju helt annorlunda. Det kommer nog lite fler färgningsexperiment här så småningom...

Glad åt

Vänner som förstår vad man behöver när man är trött och lite ledsen och har dåligt med pengar. Som kommer med en kasse med älgkött och lammfärs. Gottgottgott. Ikväll blir det lammburgare med hembakade bröd. Lite egenodlad lök att skiva till finns det och antagligen nån paprika också. Senap och ketchup i förråd och ett fått vitkålshuvud blir sallad. Nästan lyxkäk :-)

Mindre gnäll

Hoppsan, vad gnällig jag har varit här ett tag. Inget roligt ju. Ska försöka skriva om nåt kul i stället. Om jag får loss tummarna och lånar en kamera av ungarna så ska jag fota lite ull- och stickpyssel och lägg upp i stället. Snart.

Dyra lampor

Man bosätter sig i Tjottahejti med totalavsaknad av kollektivtrafik (om det är något som kunde få mig att flytta härifrån, så är det just det). Man skuldsätter sig hos storkapitalet för att införskaffa en hyfsat ny bil för att kunna ta sig till jobbet. En som startar varje morgon oavsett väder, inte blir stammis hos verkstan och inte kräver alltför mycket mekar-kunskaper för att hålla rullande. Man är rättså nöjd ett tag.

Sen pajar en halvljuslampa. Och en till. Och man upptäcker att det GÅR INTE att byta lampor själv. Instruktionsboken har käcka teckningar som visar hur man ska göra - i teorin. I praktiken går det inte. Det är för trångt, allt sitter för hårt och inte ens mina små fruntimmershänder kommer åt ordentligt under huven.

Så man ringer verkstan och beklagar sig och en rask gosse säger att kom bara förbi, det ordnar vi på 20 minuter. Och det gör de och all heder åt dem. Men de tar 750 spänn för några minuters jobb och två glödlampor. Suck!! Dyraste lampor jag köpt nångång. Och hur i hela fridens namn kan man konstruera en bil där man inte kan göra sådana enkla grejer själv???

Idioti var bara förnamnet!!

Kallt som...

... och avloppet till tvättmaskinen har frusit. Jättekul - inte. Hoppas det töar med värmefläkten jag satte dit. Idiotkonstruktion med en böj på röret där vattnet blir stående och fryser till. Annars klarar huset kylan rättså bra, men jag vill helst inte tänka på hur mycket ved och pellets som gått åt.


Och jag är deltidssjukskriven en månad till och undrar ganska ängsligt när pengarna från Försäkringskassan tänker dyka upp. Räknar med att det dröjer en smärre evighet. Är djupt och innerligt tacksam för att jag har en hel del mat i förråd, både egenodlat och inköpt. T.o.m. lite kött i frysen har jag. Ibland har man lite nytta av att vara orolig och ängslig och bunkra upp mjöl, konserverade tomater och pasta. Med egna rotfrukter, lök och potatis och några syltburkar kvar från i somras ska vi väl få nåt att äta även om pengarna dröjer. Hoppas jag.

Här är ett gammalt inlägg om matförråd

Nytt år

Ett gott sådant till alla läsare. Och inte ett endaste nyårslöfte. Alls. I år får det bli som det blir och orkas det som orkas.

Hålla varmt?

Tretton iskalla minusgrader ute. Hus från 40-talet med självdrag som enda ventilation - det går inte att täta för mycket utan att få dålig luft inomhus. Hur håller man varmt mitt i kallvintern?

Hur gjorde man före centralvärmens tid? Man kurade ihop sig i ett eller ett par uppvärmda rum och lät det vara kallt i övrigt och ungefär så gör vi här också. Teoretiskt sett har jag centralvärme, det står en gammal olje-numera pelletspanna i källaren och bränner pellets för glatta livet. Men pellets kostar pengar och att hålla hela huset på 20 grader skulle ruinera mig - för att inte tala om jobbet med att släpa in pelletssäckar. Alltså får man välja var värmen ska vara. Värma några rum, stänga av några helt och låta några bli lite halvvarma.

Gjorde lite temperaturmätningar igår för att se hur det funkar. Kök och vardagsrum håller runt +17 och det blir varmare om man lagar mat eller eldar i braskaminen. Ett avstängt, ouppvärmt rum på bottenvåningen höll +8 igår. Ouppvärmda, stängda gästtoan +11. Mitt sovrum en trappa upp +14 igårkväll, lite svalt, men med dubbla duntäcken (eller sällskap i sängen) går det bra. Barnen har duntäcken, filtar, lapptäcken och katter i sina sängar, de sover gott och klagar faktiskt inte! Jo, det fungerar. På dagarna är vi ändå mest i köket och vardagsrummet och just nu är vi fem personer här, bara det värmer ju upp en del.

Ett enkelt sätt att stoppa golv- och fönsterdrag utan att täta helt är förstås textilier. Mattor och gardiner, såklart, men man kan också t.ex. sy eller sticka långa "korvar" som man fyller med ull eller vad man nu har och lägga i fönsterbräden eller där det är golvdrag. Sen är det bara att ta bort när det blir varmare ute. Perfekt sätt att göra av med restgarner.

Bloggen lever...

... och jag med. Jag hade tänkt göra någon sorts uppdatering, men det var så länge sedan sist att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Så det får bli lite spridda kommentarer, bara.

Livet härhemma börjar sakta men säkert falla in i sina nya banor, med bara mig och barnen. Det varit jättejobbigt stundtals och jag är faktiskt just nu deltidssjukskriven för utmattningssyndrom. Men jag tror att det blir bättre och jag börjar få lust att fixa och greja med hus och trädgård igen - och det var längesedan!

Ett och annat inrednings-renoveringsprojekt är på gång, även om det går sakta framåt. Tänkte barnen skulle få hjälpa mig att spackla en vägg nu när är lediga, lika bra att ta hjälp av dem så mycket det går ;-) När det blir varmare ska vi riva väggar på övervåningen och få en stor fin hall däruppe!

Trädgården ligger under några decimeter snö, så där händer ingenting utöver planering. Den ligger just nu på en storslagen nivå som omfattar växthusbygge, nedtagning av en massa träd, anläggande av en damm, massor med nya fruktträd och så den där skogsträdgården. Ja, utöver att ha en ännu större köksträdgård, förstås. Hmm. Jag får nog vara glad om jag får lite potatis och morötter i jorden före midsommar...

I sista stund innan den stora kölden kom lyckades jag få upp den sista potatisen + några morötter, palsternackor och kålrötter. Nu ligger resten av morötterna och palsternackorna väl nedfrysta och snötäckta, t.o.m. rådjuren har gett upp försöken att få tag på dem. Jag behöver en jordkällare... hur jag nu ska lösa det. Alternativt hitta ett sätt att förvara mus-säkert i husets svala källare. Det är för torrt uppe i huset, även om det är svalt så skrumpnar rotfrukterna bort.

Idag gäller dock bara vila, avnjutning av vackert snöväder och bläddrande i trädgårdsböcker!

Lästips – Water Wars

Från Sharon Astyks blogg lånar jag ett lästips: Water Wars – en påminnelse om att det inte bara råder brist på olja och andra råvaror, utan att stora delar av jorden också lider brist på det mesta grundläggande: rent vatten i tillräckliga mängder. Och där det råder brist på något, där uppstår konflikter och lidande...

Singelmammagnäll

Jag blir alltmer varse hur mycket jobb det är att försöka leva ett ekorekoliv med huvudansvar för två barn och (nästan) heltidsjobb. Det blir alldeles för många genvägar och enkla lösningar som jag inte är nöjd med innerst inne. För mycket färdiggrillad kyckling, varmkorv, köpebröd, bilkörning, torktumling, elapparater, ogräs och allmänt matslarv. För lite hemlagat och -bakat, egenodlat, för få burkar i matkällaren, för lite hemstickat, lappat och lagat. För lite tvåltillverkning och örtsalvemakande, för lite örtteer och för mycket kaffe (som inte ens är KRAV- och rättvisemärkt). För lite loppisletande och för mycket inköp av nya pryttlar. För mycket tevetittande och datorhäng med barnen och för lite djupa samtal och roliga aktiviteter.

Jaja, jag vet, jag borde inte gnälla utan i stället klappa mig på axeln och tycka att jag är duktig som överhuvudtaget får ihop det. Man har så mycket drömmar, bara. Och så hamnar man ändå likt förbannat i Hudiksvall.

Surkål

Hittar en burk egenhändigt gjord och helt bortglömd burk med surkål i källaren, daterad till 19/10 2008. Känner mig lätt misstänksam. Tittar på den - ser bra ut. Öppnar den och luktar - luktar gott. Smakar lite försiktigt. Gott!

Så nu avnjuts egen surkål med egen potatis, egna gröna ärter och lite korv jag hittade i frysen. Och fådd Dundersenap, mycket god!

Fascinerande att den kan hålla så länge och inte bli äckelsur utan bara smaka fräscht och fint. Och så himla dumt att jag inte odlar någon vitkål i år. Nästa år får det bli rejält med vitkål och många burkar i källaren!

Nya familjemedlemmar

Två kattungar har fått flytta hem till oss. Hur söta och busiga som helst, förstås. Vi har egentligen en del allergiproblem, men jag hoppas att det ska fungera ändå, med några "kattfria zoner" i huset och genom att de kommer att få vara mycket ute, när de väl har vant sig vid att vara här. Än så länge går det bra.

Det är först och främst barnens katter, men jag hoppas ju också att vi har fått ett par duktiga musjägare i huset. Mamman tar möss, pappan är okänd, men sannolikt en lagårdskatt från granngården. Så det finns nog gott om musjägargener i dem.

Bladmögel

Så var det dags igen. Den tidiga potatisen fick bruna fläckar på bladen redan förra veckan. Den tog jag upp rubb och stubb - hoppas den håller sig tills vi äter upp den. Inga angrepp på knölarna, såvitt jag kan se.

Medan vi var borta på semester några dagar slog bladmöglet till på vinterpotatisen också. Bara att slå av blasten, låta potatisen ligga kvar i jorden och be till alla odlares Gud/inna att den inte hunnit få brunröta!

Bladmögel är ett elände och jag tycker dessutom den kommer några dagar tidigare för varje år. Det finns resistenta potatissorter, men resistensen är inte fullständig - blasten angrips ändå och även om det inte går ned röta i knölarna så blir ju avkastningen mycket lägre än den kunnat bli.

Med den yta vi har, skulle vi kunna odla rejäla mängder med potatis, men det är ganska meningslöst om vi inte får ordning på detta. Hur gör yrkesodlarna - finns det något bekämpningsmedel som är godkänt i ekologisk odling?

Höstträdgård

Såhär års är det dags att börja planera för att få mat från trädgården så långt in på hösten som möjligt. Ett av flera sätt är ju att så på nytt. En hel del grönsaker kan sås nu och hinner inte bara mogna innan frosten kommer, utan växer också bättre när dagarna blir kortare och svalare.

Nästan alla bladväxter kan sås nu: sallad, spenat, alla slags asiatiska bladgrönsaker. Flera av dem tål en del frost (dock inte salladen) och kan ge mat långt in på hösten. Kålväxter blir bara godare av en frostknäpp och jag brukar så en del grönkål och broccoli sent på våren för att planteras ut när det blir ledigt i landen. Det är överhuvudtaget ett bra sätt att få dubbla skördar: så frön i pallkragar e.d. så har man färdiga småplantor att ta till.

För nu blir det ju nu utrymme i landen. När man tar upp den tidiga potatisen, börjar äta upp sockerärter, sallad och rädisor så blir det plötsligt plats över. Utnyttja den, men tänk på gödsla lite extra för att höstgrödorna ska orka växa och mogna. Färskt gräsklipp kan räcka, men "hungriga" växter som kål kan behöva lite gödselvatten eller pelleterad hönsgödsel. Rotfrukterna kan få lite aska.

En del rotfrukter som morötter, majrovor och rödbetor kan man också så som höstgröda om man väljer snabba sorter. Det hinner inte bli så stora, men små primörer på hösten är ju inte alls fel.

Idag har jag sått morötter, rädisor, vintersallad, spenat och komatsuna. Imorgon ska jag så rödbetor och kanske något mer som jag inte bestämt än. Och i pallkragar står grönkål, palmkål och broccoli för utplantering.

Sharon har en serie med blogginlägg om att förlänga säsongen in på hösten - där finns mycket att hämta!

Blåärter

Jag har ju skrivit om gråärter tidigare, som jag odlat några år och som är både goda, lättodlade och användbara. Nu odlar jag blåärter för första gången. Jag fick några frön av en nätbekant i utbyte mod några gråärter och sådde dem tidigt i våras. De grodde snällt och nu har de fina mörkt blålila skidor.

Vad man har dem till? Ingen aning, egentligen. Det är en gammal foderärt och jag antar att man använder dem ungefär som gråärter. Snygga är de i alla fall.

Kärlek i det digitala seklet

Kommer ni ihåg hur man hanterade kärleken innan det fanns mobiler och internet? Det här har jag funderat på ett tag. Ett tag på 80-talet hade jag en relation med en arkeolog som jobbade i Rom och det var både dyrt och framför allt krångligt att ringa. Så det fick bli brev (lämpligen sända från Vatikanen, med tanke på den italienska postgången och dess ständiga strejker).

I praktiken hörde man bara av varandra som bäst ett par tre gånger per vecka. Och det var ju som det var, inget att göra. En spänd förväntan när brevbäraren kom, men därutöver fanns det ingen anledning att vänta på livstecken, det enda man kunde göra var att skriva egna brev och skicka iväg. Idag blir man stressad när man inte hört av den andre på några timmar, eller i värsta fall minuter!

Ibland undrar jag hur vår syn på relationer och kärlek påverkas av den ständiga uppkopplingen, den ständiga kontakten, utan att man nödvändigtvis träffas mer än förr! Undrar om vi blir lättare svartsjuka och misstänksamma idag, när man kan ha ständig koll på varandra? Hur är det att alltid ha koll på den andres aktiviteter och sinnesstämning på avstånd? Hur ska man hantera lusten att ibland bara stänga av och inte kunna bli nådd? Är man "skyldig" den andre att ständigt vara tillgänglig på mobil/sms/chat/twitter/whatever? Hur hanterar den yngre generationen detta, de som aldrig väntat på veckans kärleksbrev via brevbäraren?

I min verklighet är kroppsspråket och ögonkontakten en oerhört stor del av en relation och när det saknas (och nej, en webbkamera är inte samma sak) blir allt så mycket svårare. Ord tappar så mycket av sin innebörd när de blir just bara ord och inte åtföljs av blickar och gester och det är banne mig ingen lätt sak att hantera kärleken digitalt!