Grönare liv på ett år. Vecka 28 – Slänga eller spara?

Den här veckans gröna livstips är också mer funderande än konkreta tips. Det handlar om saker, prylar, grejer, alla de här tingen som omger oss och som man inte sällan undrar hur de egentligen kom in i huset.

Varje gång vi har flyttat (och det är många gånger) har vi rensat bland grejer, slängt, gett bort, gjort oss av med. Ändå känns det som om vi nästan badar i grejer. Vindsförråden som verkade så stora och härliga när vi flyttade in i vårt nuvarande hus känns plötsligt små och trånga. Lite kan vi skylla det på ett typiskt medelåldersfenomen – åldrande släktingar tömmer hus och lägenheter för att flytta till äldreboende. Och så det blir plötsligt dödsbon att ta hand om. Och det är min generation som är omhändertagare av alla gamla släktingars pryttlar. På gott och ont.

Jag har ett väldigt kluvet förhållande till prylar. En sida av mig är våldsamt minimalistisk och vill städa bort allting och leva i ett tomt hem, med bara några få väl valda, estetiskt tilltalande föremål. En annan sida av mig vill spara på en massa bra-att-ha-grejer. För att de är just – bra att ha! Och en tredje sida gillar gamla vackra föremål och släpar gärna hem grejer från loppisar och antikbodar. Lägg därtill en sambo som är komplett oförmögen att slänga något som kan vara bra att ha (och det är mycket det) så kan ni räkna ut var det hela slutar. Grejer. I massor.

Det minimalistiska är fortfarande trendigt (om jag inte är helt fel ute) och man kan köpa massor av böcker på temat "rensa i röran", vare sig det nu är med feng shui eller någon annan undergörande metod. Men är det så väldigt fel att ha mycket saker omkring sig? Hur kan man se på prylar ur ett resursbevarande, grönt perspektiv?

Om man tänker på föremål ur ett livscykelperspektiv så är det naturligtvis bättre att spara på och återanvända gamla grejer än att köpa nytillverkat. Eller köpa på loppis. Gamla föremål är inte sällan båda vackrare och bättre gjorda än moderna (jo, det finns förstås undantag).

Man kan också fundera på vad som kan komma att behövas i framtiden. Det beror såklart på vilket framtidsperspektiv man har. Om man, som jag, ser en framtid med minskad energianvändning, egen matproduktion, en minskad resursanvändning totalt sett, så finns det plötsligt alla möjliga saker som kan vara bra att ha. Om man dessutom ser en försämrad ekonomi som något troligt (och vem gör inte det i dessa dagar??) så är det ju väldigt bra att ha saker hemma och slippa köpa nytt. Kanske är det t.o.m. klokt att använda eventuella extrapengar man har nu till att köpa sånt som kan vara bra att ha hemma om ekonomin blir sämre – arbetslöshet, höjda räntor, stigande matpriser, sämre pension och andra dystra framtidsutsikter kan mycket väl bli verklighet för flera av oss.

Sånt som vi sparar på eller köper på loppis när vi hittar är förstås saker vi gillar och behöver. Men mycket av det är samtidigt bra-att-ha-grejer inför en osäker framtid. Här är en liten lista på sånt som vi gärna tar vara på.

* Verktyg och redskap, gärna icke-elektriska, av olika slag är aldrig fel att ha, i synnerhet inte när man bor i ett gammalt hus. Spik och skruv är jättebra att ha hemma, olika sorter.

* Trädgårdsredskap, rejäla och hållbara. Man sliter på redskapen när man gräver och grejar i lite större skala.

* Spillvirke. Till att laga saker, eller bara när man behöver en brädlapp. Om inte annat kan man elda med det.

* Rep, snören av alla möjliga slag. Behövs alltid.

* Köksredskap, icke-elektriska. Om inte annat är det bra när det är strömavbrott. Min favorit är en handvevad mixer (fast den är faktiskt köpt ny).

* Glasburkar och flaskor till konservering och förvaring.

* Glas och porslin. Finns mängder med fina grejer på loppis. Eller ta vara på släktingarnas gamla. Om man har plats i skåpen, så är det jättebra att ha rejält med porslin att duka med. Man kan bjuda hem massor av folk utan att behöva använda engångstallrikar. Det är dessutom vackert att duka med gamla ting. Svenskt porslin från 1900-talets första hälft (till 60-talet ungefär) har mängder med designhistoriska höjdpunkter och ofta finns de på loppis för en spottstyver.

* Garn, stickor, virknålar. Man kan faktiskt inte få för mycket garn. Det är en omöjlighet. Och hur krisig tillvaron än är så blir det alltid bättre med varma strumpor.

* Tyg, sybehör för handsömnad. Jag är inte nåt vidare bra på att sy. Men det är aldrig fel att kunna laga saker och om det kniper kan jag knåpa ihop enklare klädesplagg. Och det är alltid bra att kunna sy för hand om det skulle behövas.

* Böcker. Egentligen försöker jag låta bli att köpa så mycket böcker. Men de liksom smyger sig på en i alla fall (begriper inte hur det går till). Internet i all ära, men det är aldrig fel med en riktigt bok. Vi köper allt möjligt, både skönlitteratur och mer praktiska böcker. Handböcker är alltid bra, gärna gamla sådana – hur fixar och lagar man saker utan el, t.ex. Gamla kokböcker är guldgruvor, inte minst med konserveringstips. Barnböcker, också sådana som barnen kommer att "växa i" om några år. Och om inte annat är bokhyllor på ytterväggar utmärkt som isolering.

Hur ser ni andra på det här med prylar?

Det här är intressant! Kol som jordförbättring.

När jag skrev om matjord för ett tag sedan så var det någon som kommenterade om att blanda kol i jorden som förbättring. Nu har jag hittat den här artikeln i nättidningen Hen and Harvest.

År 1542 beskrev en av de spanska erövrarna hur det fanns städer, åkrar med bördig jord och ett omfattande nätverk av vägar i Amazonas. Senare forskare har tvivlat på de här uppgifterna. Man hade inte hittat några spår av den här civilisationen och jorden i regnskogen är inte alls bördig – den jord man får när man bränner regnskogsträd för att odla utarmas på några år.

Nu har man nyligen hittat ganska omfattande spår av bebyggelse och odling i Amazonas från 1500-talet. Så de gamla uppgifterna verkar ha fog för sig. Det är intressant i sig, men det kanske allra mest spännande är hur man byggde upp odlingsbar mark i regnskogen. Jorden tycks ha innehållit väldigt stora mängder kol. Det blir i och för sig nästan alltid kol i marken där människor vistats, kol från eldstäderna sprids runt på boplatsen och ut på åkrarna. Men här tycks man medvetet ha utnyttjat kol som jordförbättring. Det handlar om så kallat aktivt kol, bränt i gropar (som enkla kolmilor) och sedan finfördelat. Man vet dock inte om man medvetet brände kol eller om kolet var en biprodukt av att man t.ex. lagade mat i gropar.

Allt det här kolet fungerar som utmärkt jordförbättring och tycks underlätta för växterna att ta upp olika näringsämnen. Dessutom fungerar det som en kolsänka och minskar CO2-halten i atmosfären. Det öppnar sig onekligen spännande perspektiv kring ekologisk odling i framtiden. Kan vi ta efter och kanske till och med förbättra de gamla Amazonas-böndernas teknik?

Läs artikeln och kolla gärna de intressanta länkarna!

Independence Days – uppdatering

Eftersom jag blev sjuk så kom det av sig lite med trädgård och vinterförråd. Men lite har i alla fall blivit gjort.

Plantera eller så något: Inget alls. Den här årstiden är det egentligen perfekt att sätta perenner och det hade jag väl tänkt också, bärbuskar och kanske mer fruktträd. Jag är sugen på några buskar med aronia. Men det har inte hunnits med alls, å andra sidan är det ju inte för sent än.

Skörda något: Potatis, broccoli, gråärter, bondbönor, rödkål, morötter, kålrötter, rödbetor, sallad, squash, vaxbönor, brytbönor, rosenbönor. Och så svamp från skogen.

Konservera/ta vara på något: Alla gråärter är inplockade och ligger på tork. Squashen har blivit chutney och bostongurka. Och så har det landat ytterligare ett lass äpplen här (från en granne denna gång) som har blivit äppelmos. Idag ska jag också lägga in rödbetor.

Lägga något till matförrådet: Se ovan.

Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider: Inte nåt.

Förvalta/sköta om något/hushålla: Stickar strumpor på löpande band, och gör slut på en del restgarner. Fortsätter karda och spinna från ullförrådet.

Laga en ny maträtt: Experimenterar med att använda riven squash i bröddeg (vi har mycket squash...). Går ganska bra.

Stödja lokal matproduktion: Knappast något utöver den egna trädgården.

Minska sopmängden: Inga nya inititativ denna vecka. Fast brevbäraren har äntligen uppfattat att vi har en "ingen reklam"-lapp på brevlådan... lite mindre till pappersinsamlingen

Lära sig något nytt: Nix.

Hur går det för er andra?

En bra dag!

En av de bästa sakerna med mitt jobb är att man får vara ute så mycket i skog och mark. Jag jobbar inte så mycket med stora utgrävningar utan mera med att hitta okända fornlämningar och att lokalisera och bedöma kulturmiljöer av diverse slag. Och då får man vara ute och gå väldigt mycket. Även om vi har kartor och flygbilder till hjälp så kan man aldrig riktigt förstå ett landskap om man inte "känner det i fötterna", letar upp de gamla stigarna och vägarna, följer dem till gamla gårdsplatser eller ut på utmarkerna. Först när man förstår hur människor förflyttat sig i ett gammalt landskap, kan man förstå något av deras villkor. Vi missar så lätt det när vi bara åker runt i bil – man märker inte topografin, man känner inte backarna, förstår inte var det var lätt eller svårt att ta sig fram.

Terräng och topografi sätter gränser som vi idag glatt sätter oss över med bilar, stora vägar som skär genom landskapet och flyglinjer som går rakt över det. Kanske missar vi något viktigt här när det gäller att förstå vår historia?

Igår var jag i alla fall ute och gick större delen av dagen i ett stort gammalt utmarksområde med skog, våtmarker och branta bergssidor. Här har människor jagat och fiskat, släppt kor och får på bete, samlat virke och ved och tillverkat träkol – det finns mängder med små gropar kvar i marken som har fungerat som ett slags små kolmilor. Det är fascinerande att gå i de gamla fotspåren, se de lämningar som finns kvar och försöka förstå hur man använde landskapet. Och väldigt avkopplande, även om det är jobb.

Lite svamp fick följa med hem (det finns faktiskt samband mellan vissa svampsorter och gamla kulturmarker) – gulkremlor, kantareller och några taggsvampar. De hamnade så småningom på en hemlagad pizza tillsammans med schalottenlök, tomatsås och mozarella. Gott!

Grönare liv på ett år. Vecka 27 – Diskmaskin eller handdisk?

På banan igen med gröna tips. Idag tänker jag inte komma med så många pekpinnar utan snarare mana till lite eget funderande. Hur diskar du och vad kostar det i energi och vatten?

Idag är ju diskmaskinen nästan standard i svenska hushåll och det framhålls ofta att man faktiskt sparar energi och vatten om man använder sin diskmaskin i stället för att handdiska. Riktigt så självklart är det förstås inte utan det finns ett antal olika saker att fundera kring.

* Diskmaskinen kan spara vatten och energi vid själva diskningen. Men hur mycket gick åt för att tillverka och transportera maskinen? Hur mycket energi kommer återvinningen av den uttjänta maskinen att kosta? Frågan är om diskmaskinen vinner vid en livscykelanalys som innefattar allt från råvaruutvinning till skrotning?

* Man kan jämföra maskinen med alla dess material med det som behövs till handdisken: en diskborste och en propp till avloppet. Är man riktigt ekoreko så diskar man såklart med en hemstickad disktrasa i ekobomull ;-) Ett alternativ är diskborstar där man bara byter ut huvudet när det behövs och slipper slänga hela borsten. Finns flera olika fabrikat.

* Maskindiskmedel är starka saker – handdiskmedel är mildare. Hur det är med miljöpåverkan vet jag faktiskt inte. Men diskar du för hand kan du använda väldigt lite diskmedel och i stället låta varmvatten och handkraft göra jobbet. Man behöver inte heller "spolglans" eller andra konstigheter när man handdiskar.

* Om man sköljer disken i en massa rinnande varmt vatten innan man sätter in den i maskinen så försvinner besparingen omgående.

* Om man handdiskar och sköljer i balja så kan man använda sköljvattnet att vattna med. Så neutraliserar man den större vattenåtgången.

* Diskmaskinen värmer vatten med el. Om du har varmvatten från ved eller pellets så ser energiåtgången annorlunda ut än för elvärmt vatten. Varmvatten från lokal ved är koldioxidneutralt, vilket inte varmvatten från el är.

* Om du har mycket äldre porslin och glas, kanske arvegods eller loppisfynd, så tål det oftast inte maskindisk. I så fall kanske det är lika klokt att strunta i maskindiskandet helt och hållet.

* Om du har diskmaskin: skölj inte av disken, diska bara fyllda maskiner och använd de energisparprogram som finns.

* Om du handdiskar: diska och skölj i ho/balja, minimera vatten- och diskmedelsanvändningen, diska direkt så du slipper blöta upp intorkad disk, återanvänd sköljvattnet.

För den som undrar: vi har ingen diskmaskin och planerar inte heller att skaffa någon. Vi handdiskar och försöker vara "ordentliga" (det slarvas förvisso ibland...). Å andra sidan har vi vatten från egen brunn och värmer det med pellets (ibland ved), så miljöbelastningen vad gäller vattnet är ganska måttlig. Det tar lite tid att handdiska, men vi jobbar på att lära upp barnen ;-)

Läs mera: OneGreenGeneration skriver om diskmaskiner.

Tack!

för alla varma tankar och välgångsönskningar efter förra inlägget! Jag har inte bloggat något mera sen, eftersom jag uppenbarligen tog med mig en rejäl förkylning hem från sjukhuset. Så jag har varit däckad några dagar till, suck.

Bättre nu i alla fall och ska försöka ta mig till jobbet imorgon, om inte annat för att se hur det känns och ta ett allvarligt samtal med min chef. Återkommer med det mer seriösa bloggandet när jag är lite piggare.

Idag har vi i alla fall plockat in de sista gråärterna och en massa broccoli. Och squashen växte sig halvmeterstora när jag inte var hemma och tog hand om dem! Men trädgården får inte bli en stressfaktor, det måste förbli roligt!! Då får man bortse från att saker och ting växer en över huvudet ibland...

Sjukt – eller kanske bara stressat?

Om någon undrar varför jag inte bloggat på en vecka så är förklaringen mycket enkel: den veckan har jag tillbringat på en hjärt/lungavdelning på sjukhuset i Borås. Åkte in akut i fredags med hjärtklappning och en del andra symptom och de bestämde sig för att behålla mig några dagar. Är undersökt från topp till tå, inklusive skiktröntgen i en mysko apparat som såg ut som hämtad från Star Trek eller något liknande och har knatat runt med en trådlös övervakningsapparat och en massa elektroder på kroppen. Men ingen hittade några fel någonstans, utöver att hjärtat slår för fort. Så nu är jag hemskickad med "medusin" för hjärtat och en lite lagom diffus diagnos: stress. Vilket iofs mycket väl kan stämma, det är inte första gången kroppen sagt ifrån med olika stressymptom, dock aldrig på det här dramatiska sättet.

Vi får se vad som händer, nu ska jag följas upp och hållas under uppsikt ett tag. Hoppas inget annat visar sig och att detta lugnar ned sig så småningom utan mediciner. Och så får jag nog ta och fundera en hel del både jobbsituationen och en del annat i livet. Vi får se var jag landar, det är en lång process och jag vet varken var jag ska börja eller var det ska sluta.

Nu är jag i alla fall rejält kollad och uppenbarligen är jag fullt frisk, egentligen. Hjärtproblem är verkligen en gräddfil in i vården, man kostas på allt möjligt och de släpper inte hem folk i första taget!

Jag kommer nog att reflektera mer kring detta i senare blogginlägg; nu är jag bara glad att vara hemma och att medicinen uppenbarligen gör nytta. Utöver att jag är väldigt trött, mår jag riktigt bra!

Nomineringar

Jag blev ju nominerad av Ottopippi (se nedan). Nu är det min tur att nominera bloggar till utmärkelsen I love your blog. Egentligen ska jag nominera 7 bloggar, men det var inte så himla lätt. Det finns många bloggar som jag läser och gillar, men skulle jag nominera alla dem så skulle jag göra en Ottopippi och nominera 27 stycken!

Så jag går den motsatta vägen och tar ett mycket litet, men kräset urval. Jag nominerar :

Hippihäxan för en blogg med vackra bilder och alltid trevlig läsning om ett ekologiskt vardagsliv med trädgård och småbarn

Ekoblogg, för alltid lika livsbejakande inlägg och mängder med ekologiska tips.

Ilsefins stickblogg, en av de mycket få stickbloggar jag tar mig tid att läsa. För de inspirerande bilderna och för att jag får så mycket stickidéer när jag tittar in här.

Life in Motala för fina bilder och intressanta inlägg om paleomat och ett levnadssätt mer likt vårt ursprungliga.

Ottopippi (jag vet inte om det är god netikett att nominera tillbaka, men det struntar jag i). För alla härliga bilder och idéer som gör mig sugen på att börja sy lite mera och för att hon skriver så personligt om vedermödor och glädjeämnen med tvillingdöttrarna.

Nominera vidare nu! Följande gäller:

1. The winner can put the logo on her blog.

2. Link the person you received your award from.

3. Nominate at least 7 other blogs.

4. Put links of those blogs on yours.

5. Leave a message on the blogs of the girls/boys you've nominate

Nu blev jag glad!

Trött, stressad och irriterad på jobbet kommer jag hem och upptäcker att Ottopippi nominerat mig på sin blogg :-)) Så nu får jag stolt placera loggan med I love your blog på min blogg! Tack! Precis vad jag behövde!

Jag ska i min tur nominera 7 andra bloggar, men först måste jag fundera lite. Det finns så många bra bloggar som jag läser mer eller mindre dagligen. Hmmm, *tänka, tänka*. Får nog återkomma lite senare.

Svamptider

Nu börjar svampen komma igång så smått efter värme och regn. Vi var ute i helgen och hittade kantareller, karljohan, taggsvamp (en liten), fårtickor, diverse soppar och citronslemskivling (som är mycket godare än det låter, en matsvamp som många missar). Än så länge har vi inte hittat mer än vi äter upp, men förhoppningsvis blir det ett bra svampår så vi kan spara en del till vintern.

Det blev en svamp- och squashpaj av helgens skörd. Squash är gott att blanda med svamp, den drygar ut och tar upp en hel del smak från svampen.


Paj med blandsvamp och squash
Pajdeg:
75 g smör
1 dl fullkornsdinkel
1½ dl dinkel eller vetemjöl
1½ tsk bakpulver
2 msk vatten

Arbeta snabbt ihop alla ingredienserna till en deg. Låt den vila i kylskåp en timme eller mer innan du bakar ut den.

Fyllning:
några rejäla nävar blandsvamp, rensad och skuren i bitar
1 liten gul eller grön squash i bitar
1-2 dl grädde eller gräddmjölk
1 msk vetemjöl
salt o peppar
ev. lite äkta soja
ev. lite smulad/hackad dragon

Stek svamp och squash i het panna tills det mesta av vätskan ångat bort och det hela får lite färg. Pudra över mjölet och fräs några sekunder. Späd med grädde/gräddmjölk tills det är lagom tjockt och låt puttra några minuter. Det ska vara en ganska tjock fyllning, så ta det försiktigt med vätskan. Smaka av med kryddorna.

Sätt ugnen på 225 grader
Tryck ut pajdegen i en form och grädda den ca 10 min
Ta ut formen och häll i svampfyllningen
Strö riven ost på toppen
Grädda i 15-20 min tills osten fått fin färg.

Ät med en sallad eller råkost!

Independence Days – utmaningen fortsätter!

Någon som hänger på utmaningen? Här är en kort sammanfattning av vad vi har klarat av under veckan:

Plantera eller så något: Planterat ut några kålplantor från pallkrage till friland. Annars inget.

Skörda något: Massor, det är ju den tiden på året. Potatis, broccoli, ärter, bondbönor, första vitkålshuvudet, morötter, majrovor, kålrötter, rödbetor, sallad, squash... Och så lingon och svamp från skogen.

Konservera/ta vara på något: Lingonsylt, bondbönor och ärter till torkning, kryddörter, ringblommor och rölleka till torkning.

Lägga något till matförrådet: Se ovan.

Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider: Nja, inte direkt.

Förvalta/sköta om något/hushålla: Hittat rester av strumpgarn och börjat på höstens strumpor till barnen. Beställt nytt strumpgarn också, förstås... Fortsätter karda och spinna från ullförrådet.

Laga en ny maträtt: Gjort en svamppaj som barnen inte gillade... annars bara det gamla vanliga

Stödja lokal matproduktion: Knappast något utöver den egna trädgården

Minska sopmängden: Inga nya inititativ denna vecka

Lära sig något nytt: Inte för egen del. Åttaårige sonen har lärt sig att känna igen ett par nya svampar.

Man hinner knappast göra något i alla kategorierna varje vecka och det spelar kanske inte så stor roll heller. Det viktiga är ju att man kommer in i ett annat sätt att tänka.

Pumpor och squash

Någon frågade vilka sorters squash och pumpa vi odlar och jag kom inte ihåg det på rak arm. Men här kommer en lista:

Sommarsquash:
Tromboncino (omsådd, får se om det hinner bli något)
Yellow Crookneck (gul och krokig, mycket god!)
Black Beauty (grön, trots namnet)
Black Zucchini (dito)

Vintersquash:
Buttercup Burgess (den enda vi odlar i år. Mycket god och hållbar)

Pumpa:
Baby Bear (ser ut som små halloweenpumpor, god)

Och så en sort som jag inte vet vilken det är (!) eftersom jag inte hittar etiketten! Den har runda gula frukter än så länge, får väl se vad det blir när den mognar!

Tidigare har vi odlat nakenfröpumpa, för frönas skull. Men den tar väldigt mycket plats för ganska få frön. Spaghettipumpa har gått bra, men vi hade inte plats i år. Nästa år ska vi nog odla den igen. Och så har vi provat olika sorters vintersquash, men allt har inte fungerat lika bra.

Grönare liv på ett år. Vecka 26 – Värna matjorden, vägra konstgödning!

Matjord är magiskt! Man petar ned ett frö, vattnar lite och så växer det upp något man kan äta. Men det förutsätter ju förstås att jorden är frisk och innehåller den näring som växterna behöver. Inte bara för att själva växa utan för att bli fyllda av den näring vi behöver. Bli riktig mat helt enkelt.

Vad är matjord egentligen? Det är mineraler, lera, sand m.m. i olika proportioner. Det är också humus, som lite förenklat består av delvis nedbrutna växtdelar. Humus är något oerhört viktigt! Den hjälper jorden att hålla kvar vatten och fungerar litegrann som en jättelik tvättsvamp, som jämnar ut våta och torra perioder och minska stressen för växterna. Humusrik jord är också porös, så att luft och vatten kan transporteras dit det behövs och näringen lättare kommer till växterna som får plats att breda ut sina rötter åt alla håll. Utan humus, ingen matjord.

Minst lika viktigt är att humusrik jord binder stora mängder kol. Den fungerar därför som en kolsänka, den kan absorbera koldioxid och sänker därmed luftens koldoixidhalt. Därför dämpar den växthuseffekten en hel del.

I matjorden finns också mängder med mikroorganismer. En tesked bra matjord kan innehålla en miljard bakterier, en miljon svampar och tiotusen amöbor! Och en hel del annat, som maskar, tusenfotingar, nematoder och skalbaggar. Alla de här organismerna bryter ned organiskt material. De är specialiserade på olika saker; somliga bryter ned växter, andra döda djur, somliga ger sig på varandra, somliga lever i symbios med växter (svampar och kvävefixerande bakterier, t.ex.). Alla behövs för att frigöra näringen från de döda växter som hamnar på markytan. Funnes inte de här mikroorganismerna, skulle vi vada i metertjocka lager av fjolårslöv!

Men om det inte hela tiden tillförs nytt organiskt material till jorden så har mikroorganismerna inget att äta. De dör, de äter upp varandra och i sista hand börjar de bryta ned humus. En sådan jord försämras raskt!

När vi brukar jorden stör vi mikrolivet. När vi plöjer, gräver eller jordfräser så frigörs stora mängder näring. Det kommer ned syre i jorden och det innebär att mikrolivet går på högvarv och nedbrytningen går mycket snabbare än vanligt. En massa näring frigörs. Den tas upp av växterna (om den inte bara regnar bort) och vi får en fin skörd. Men på sikt utarmas jorden, humushalten sjunker, koldioxid frisätts och näringsinnehållet minskar snabbt. När vi dessutom tar bort en massa organiskt material genom att äta upp växterna försvinner ännu mera näring.

I konventionell odling ersätter man den förlorade näringen med konstgödsel. Problemet med den är att den inte kommer ens i närheten av alla de olika mineraler och spårämnen som finns i frisk matjord. Man tillsätter en handfull näringsämnen, mest kväve, fosfor och kalium (NPK), så att man får en hyfsad skörd, men det är allt. Håller man på så år efter år så blir jorden till sist fullkomligt utarmad och helt beroende av att man hela tiden tillsätter mer konstgödning. Lägg därtill att konstgödningen kräver stora mängder fossila bränslen så blir det hela än värre.

Jordens humushalter minskar nu på ett alarmerande sätt och det binder upp bönderna i en ond cirkel av ett ökande behov av konstgödsel och bevattning, inte minst på de stora slätterna i USA, där stora mängder mat produceras. Och det skyndar på växthuseffekten, både för att jorden binder mindre koldioxid och för att användningen av fossila bränslen är så stor.

För att behålla en frisk matjord måste man hela tiden tillsätta nytt organiskt material. Ekologiska odlare tillsätter naturgödsel och gröngödsling, t.ex. I hemmaträdgården kan man göra precis samma sak. Har man inte hästägare eller kobönder i bekantskapskretsen så finns det kogödsel på påse att köpa. Gör det! Strunta i alla de där små prydliga kartongerna med diverse korn i!

Att hela tiden hålla marken täckt med grödor eller täckmaterial hjälper också till och dessutom minskar risken att näring lakas ur när det regnar. Täckodling är problematisk om man har mördarsniglar sägs det, men åsikterna går isär.

Du som inte odlar själv – köp KRAV! Eller köp från odlare som du vet odlar ekologiskt, även om de inte är KRAV-certifierade. Att köpa ekologiskt odlad mat är förmodligen något av det bästa vi kan göra för klimat och miljö. För utan en frisk matjord som ger oss näringsrik mat och minskad växthuseffekt, hur ska vi då klara oss?

Vill du veta mera? FOBOs hemsida har mängder med artiklar och information!

Nytt initiativ – Engagerade bloggare

Mathilde på Globalthought har startat Engagerade bloggare. Projektet går ut på att få fler unga bloggare att intressera sig för klimat- och miljöfrågor. Varje månad skickas en text kring ämnet ut, som sedan alla medverkande bloggar publicerar. Sen kan man diskutera texten i kommentarerna, lägga till egna synpunkter o.s.v. Texterna skrivs i huvudsak av de olika medverkande bloggarna.

Vill du veta mera? Gå till Mathildes blogg och läs vidare!

Det händer i trädgården

Det händer en del såhär på sensommaren också. Bondbönorna som såddes i juli har kommit igång fint. Om bara nattfrosten dröjer så kanske det blir bönor också! Överhuvudtaget har det hittills gått ganska bra med allt som jag sått och satt såhär sent på säsongen. Men om det ska hinna bli skörd av det, så måste antingen nattfrosten dröja eller så får vi lägga fiberduk på det mesta. Går det bra, så får vi väldigt mycket mat ur trädgården i år. Går det inte bra så har vi förhoppningsvis i alla fall lärt oss något!


Borlottibönorna kom igång sent, med torka och insektsangrepp. Men nu börjar de första skidorna bli klara. Snyggt med lilafläckiga bönor! Återstår att se hur de smakar.

Frilandsgurkan ville sig inte inte alls i år. Men samma sort sådd i pallkrage med mycket hästgödsel växer så det knakar. Gurkämnena är bara centimeterstora ännu, men de brukar växa väldigt fort bara de kommer igång. Det blir egentligen inläggningsgurka av den här sorten, men vi äter dem som "vanliga" gurkor. De smakar jättebra, men skalet kan bli lite taggigt, så man får skrapa eller skala dem, åtminstone när de börjar bli lite större.

Den första omgången märgärter har gjort sitt och på deras plats växer nu kål, som såtts i pallkrage och sedan planterats ut. Broccoli och grönkål till vintern ska det bli här. En ny omgång märgärter växer i en pallkrage, men de har inte börjat blomma än. Det är osäkert om det hinner bli fler ärter före frosten.

Kålen har sällskap av sallad, som snart går i blom och av mangold som stått och vuxit lite långsamt bredvid ärterna. Nu verkar den komma igång bättre.

Pumpalandet börjar bli en djungel. Det blir det alltid, det spelar ingen roll hur noga man är med att hålla rätt avstånd mellan plantorna. De snor ändå ihop sig i en enda röra framåt sensommaren. Men det blir gott om både pumpor och vintersquash och sommarsquash har vi redan så det räcker och blir över. Nu börjar jag bli sugen på ugnsbakad vintersquash med olivolja och vitlök!

Och min fina Nevada-ros blommar om! Den fick jag av goda vänner för några år sedan och det är den första ros som flyttade in i trädgården när vi började göra i ordning här. Sen har den fått sällskap av många andra. Men den här är en favorit, väldigt fin, nästan rent vit, med en lite gammaldags känsla.

Vinterförrådet växer

Häromdagen fick jag en massa äpplen av en genomhygglig arbetskamrat som hade fler än hon behöver (tack Nina!). Så det blev påfyllning i källaren: äppelmos, chutney på squash, äpplen och lök och så en rejäl äppelpaj förstås!

Jag brukar ju tjata om att man inte ska använda en massa elektriska apparater om man kan göra saker för hand. Men en hushållsassistent med passertillsats är guld värd när man ska göra mycket äppelmos på en gång.

Såhär gör jag äppelmos: Jag skär äpplena i bitar med skal, kärnhus och allt. Skadade partier skär jag bort förstås. Lägger i en gryta med lite vatten i botten och kokar på svag värme tills allt är mjukt. Passerar i maskin, tillsätter socker tills det smakar bra, häller i burkar och sätter på lock. Sedan kokar jag in burkarna i 8o grader i 20 minuter. Mos som är konserverat på det sättet håller sig mycket länge utan konserveringsmedel eller mängder av socker, förutsatt att locket har sugit fast ordentligt (det ska bukta nedåt när burken svalnat). Man kan t.o.m. koka in moset utan socker. Men när man öppnat burken håller den sig bara några dagar och måste stå i kylen.

Slutligen en bild på en del av vår fina schalottenlök som ligger på tork och ska sparas till vintern. Nu äter vi färsk salladslök och så äter vi upp de lökar som inte riktigt vill vissna som de ska för att hålla sig hela vintern.

Tidning utnyttjar bloggare för gratisreklam!

En känd tjejtidning har kontaktat ett antal ekobloggare (ink. Elins trädgård) med erbjudande om att få senaste numret gratis. Det ska nämligen vara grönt. Baktanken med detta är naturligtvis att alla vi ekobloggare ska bli jätteglada över en gratis tidning, heja på detta radikala initiativ till att skriva om eko-smink eller vad det nu är och göra gratis reklam på våra bloggar.

Svarar man ja till en gratistidning så lär man dessutom hamna i deras adressregister i evigheters evigheter och få en massa direktreklam i brevlådan. Grönt? Skulle inte tro det...

Vi tar det här med tidningar från början:

* De flesta tidningar är kommersiella, d.v.s. de behöver dra in pengar för att kunna fortsätta.
* För att dra in pengar behöver de sälja lösnummer och prenumerationer
* För att sälja måste de ligga rätt i tid och verka intressanta. Grönt ligger ju onekligen rätt i tid, eller hur? Inte minst om man gör en trendig tjejtidning.
* Tidningar behöver också annonsintäkter, vilket innebär att de inte kan vara alltför radikala eller provocerande. Då försvinner nämligen annonsörerna. Ett grönt nummer måste alltså ändå haka på konsumtionstrenden och inte vara alltför ifrågasättande. Greenwashing ligger nära till hands.
* Gratis reklam är alltid bra

Jag får en hel del sånt här på mejlen och det får många ekobloggare. Det är inte så förvånande, marknadsförare gör bara sitt jobb och de behöver också tjäna ihop sina matkassar. Bloggar är nytt och hett, ekobloggar är ju trendigt och bra, perfekt för marknadsförare, således. Det står naturligtvis var och en fritt att haka på eller inte. Själv gör jag inte reklam på bloggen. Skulle jag göra det så vore det möjligen för ett företag som verkligen är något speciellt och som jag har en personlig relation till, så jag vet vad det står för. Annars – nix!

Vilken tidning var det fråga om? Kolla hos Anki.

Grönare liv på ett år. Vecka 25 – Omdefiniera det normala!

Veckans gröna-liv-tips har jag lånat från den amerikanska ekobloggen One Green Generation och inlägget Redefining Normal. Melinda skriver om hur den kanske största stötestenen när det gäller att förändra sitt liv i grönare riktning är alla miljöskadliga vanor som vi uppfattar som helt normala. Som att köpa frukt från andra sidan jordklotet, hålla våra hus 20 grader varma året runt, studsa iväg till Thailand på semester stup i kvarten, ha 1 million elektriska apparater... ja ni vet.

Så länge vi uppfattar den här livsstilen som helt normal är det väldigt svårt både att förändra sitt eget liv och att påverka andra i samma riktning. För man vill ju inte sticka ut och bryta mot mönstret, inte för mycket i alla fall (bara lite lagom för att få lite bättre miljösamvete).

Att bryta mönster och invanda levnadssätt är jättesvårt men ändå nödvändigt. Kanske behövs det att några ställer sig i spetsen och vågar, orkar vara "onormala" för att det ska hända något. Vågar du? Jag gör det bara till en viss del... Men när många vågar vara "onormala" så blir det ju faktiskt helt normalt efter ett tag :-)

Hoppa nu iväg och läs Melindas inlägg, för det är väldigt klokt och läsvärt!!

Vinterförråd för trädgårdslösa

Jag skriver ju en hel del om att ta vara på, konservera, bygga upp matförråd till vintern. Och jag kan tänka mig att en hel del läsare snabbt klickar sig vidare från såna inlägg "för jag har ju ingen trädgård att odla en massa mat i".

Men det finns ju mängder av möjligheter att spara säsongens godsaker till vintern och slippa ifrån en del av importmaten och tramset från livsmedelsindustrin även om man inte har den minsta lilla jordplätt att odla på. Här är några idéer.

* Köp lådvis från frukt- och grönsaksbutikerna. Ofta kan man köpa jordgubbar, äpplen, lingon m.m. lådvis till ett betydligt lägre pris. Vi har t.ex. köpt äpplen som inte varit "fina" nog att sälja i lösvikt till bra pris och gjort mos. Jordgubbar kan man ibland köpa billigt i slutet av säsongen när alla börjar tröttna på dem! Fråga! Det är inte säkert att det står lådor med tilltufsade äpplen ute i butiken, men det finns säkert på lagret. Antagligen finns det gott om handlare som hellre säljer billigt än slänger frukten!

* Många med fruktträd och bärbuskar har inte tid eller lust att ta vara på skörden. Fråga om du får plocka! Betala med en burk sylt eller äppelmos :-) Ofta ser man fallfrukt som bara ligger och ruttnar i trädgårdarna, men som skulle gå utmärkt att ta vara på om någon plockade upp den i tid. Om du inte vill ringa på hos kompletta främlingar och fråga, så nämn det hela lite i förbigående på jobbet eller så. Alltid finns det någon som har ett överskott, eller känner någon som har det.

* Det självklara tipset: gå ut och plocka bär och svamp i skogen. Ingen bil? Det kan finnas busslinjer som går ut dit du vill, åtminstone i södra Sverige där det är mer tättbefolkat. Inte sällan kan det finnas saker att plocka på cykel- eller promenadavstånd i parker och stadsnära skogar – jag har plockat kilovis med svamp i utkanten av en liten västsvensk stad. Annat att leta efter: maskrosor, nässlor och annat grönt på ödetomter. Rönnbär kan finnas lite här och där. Nypon från alla rosor som växer som häckar i många städer. Rosenhäckar är ofta rugosa-rosor som ger stora, köttiga nypon.

* Den desperata utvägen (eller kanske inte): containerdykning utanför livsmedelsbutiker. Det slängs massor av fullt ätbar mat varje dag som man borde kunna ta vara på. Har dock inte provat själv. Det är väl dessutom förbjudet, så man får ta en funderare på vad ens samvete säger i frågan. Själv tycker jag att container-fyndande (även av annat än mat) är en form av civil olydnad som är helt OK! Här är en länk – googla på freegan eller freeganism så hittar du mera.

Dagens lokala mat

Det mesta från vår egen trädgård, markerat med en *stjärna

Skinkschnitzel från Linderödsgris med *lök och *salvia. Grisen från en uppfödare några mil bort.
Kokt *potatis
*Märgärter, puttrade i lite olivolja och *schalottenlök
*Morötter, råa i stavar att knapra på
*Vinbärssylt ("falsk lingonsylt")

Gott. Enkelt. Hälsosamt. Inte helt oberoende av livsmedelsindustrin, men nästan.

Independence Days

Är det någon som har antagit den utmaningen? Jag skrev ju om den för en tid sedan och tänkte jag skulle försöka rapportera regelbundet om hur det går, men det har jag ju inte alls gjort. Men tankegången har slagit rot – att hela tiden tänka på att se om sin matförsörjning, att bli så oberoende som möjligt av den livsmedelsindustri som försöker trycka på oss en massa skräp under beteckningen "mat", att ta ett eget ansvar för vad jag och familjen stoppar i oss, att hela tiden utvecklas och lära nytt, att ta ansvar för och stödja en lokal livsmedelsproduktion. Det här citatet från den amerikanska självhushållnings"gurun" Carla Emery är en viktigt utgångspunkt för utmaningen:

All spring I try to plant something every day - from late February, when the early peas and spinach and garlic can go in, on up to midsummer, when the main potato crop and the late beans and lettuce go in. Then I switch over and make it my rule to try and get something put away for the winter every single day. That lasts until the pumpkins and sunflowers and late squash and green tomatoes are in. Then comes the struggle to get the most out of the stored food - all winter long. It has to be checked regularly, and you’ll need to add to that day’s menu anything that’s on the verge of spoiling, wilting or otherwise becoming useless.

I mycket kort sammanfattning handlar utmaningen ju om att man varje dag, eller varje vecka, eller vad man vill (det viktiga är nånslags regelbundenhet) försöker göra ett eller flera av följande:

*Plantera eller så något
*Skörda något
*Konservera/ta vara på något
*Lägga något till matförrådet
*Förbereda och planera inför framtiden/sämre tider
*Förvalta/sköta om något/hushålla
*Laga en ny maträtt
*Stödja lokal matproduktion
*Minska sopmängden
*Lära sig något nytt

En ganska diger lista, men man väljer ju själv och i alla fall jag har börjat tänka mer aktivt på flera av de här punkterna. Egentligen är det ju bara gammal hederlig hushållning i nya termer, sånt som våra förmödrar kunde och som vi delvis tappat bort.

Den här veckan har jag och sambon börjat jobba igen efter semestern, så det har blivit lite hej-och-hå med både trädgård och planering. Lite har blivit gjort, trots allt:

*plockat in sallad, lök, majrovor och kålrötter som ska bli kimchi
*plockat in bondbönor och de första gråärterna till torkning
*sorterat ut trasiga lakan till återanvändning och planerat in ett loppisbesök för att försöka hitta nya
*idag ska jag ta upp det sista av den tidiga potatisen innan bladmöglet slår till i fukten och värmen

Grönare liv på ett år. Vecka 24 – Fundera på ett köpstopp!

Att leva ett grönare, mer resurssnålt liv innebär ju också att köpa färre prylar. Varje nytillverkad sak du köper bär på en miljö- och klimatbelastning; den har tillverkats av råvaror (som ju inte uppstår av sig själva), den har tillverkats (med större eller mindre energiåtgång), och den har transporterats till butiken och/eller hem till dig (med hjälp av fossila bränslen). Hur stor belastningen är varierar naturligtvis mycket. Men ingen nytillverkad pryl som är ute i den "stora" ekonomin är helt utan miljöbelastning.

Så att avstå från att köpa nya saker innebär nästan automatiskt ett grönare liv. Och det är vackert så. Men det ger oss också anledning att fundera över svåra frågor som: vad behöver jag egentligen? Var är en nödvändighet, vad är bara ett önskemål? Behöver jag köpa nya kläder eller har jag bara lust att göra det? Behöver jag byta ut soffan/renovera köket/byta bil eller är jag bara väldigt sugen på att göra det? Det finns inga enkla svar på sådana frågor; var och en måste hitta sina egna. Men det finns all anledning att verkligen tänka och inte bara reflexmässigt säga "jag behöver verkligen köpa (fyll i valfri pryl)".

Frågan om vad som är behov, önskningar, lust, vad som är grundläggande överlevnadsbehov och vad som är mer sociala behov, tryck från omgivningen, statusmarkeringar etc. har stötts och blötts av ett otal tänkare. De rena överlevnadsbehoven är kanske de enklaste att definiera: vi behöver mat, vatten, sömn, skydd mot väder, skydd mot insekter och rovdjur och vi behöver sociala relationer – få människor kan leva helt utan kontakt med andra, vi är sociala djur!

Och det är i samspelet med andra som det här med behov snurrar till sig. För i väldigt många kulturer är prylar ett sätt att visa var man hör hemma i gruppen och inte minst till vilken grupp man hör. Kläder är väl det tydligaste exemplet. I nästan alla kulturer bär kläder, smycken och smink på ett socialt budskap (tänk t.ex. på slöjor, palestinasjalar, hemstickade yllemössor, gubbkepsar eller små prydliga hattar à la kungahuset). I vår egen kultur kan tillhörighet ibland kräva rejält mycket konsumtion!

Tillhörigheten till en grupp är så viktig för de allra flesta (även om den ibland är ganska omedveten) att det verkligen kan kännas som ett "behov" att skaffa sig de prylar som behövs för att man ska passa in, oavsett om det är en palestinasjal eller en svindyr bil. Och eftersom vi lever i en konsumtionskultur finns det nog också en rädsla hos många att avvika genom att verka "fattig" (jag sätter det inom citationstecken eftersom också den fattigaste svensk är oändligt mycket rikare materiellt än de flesta på jorden). Och att leva ett resurssnålt liv kan ju verkligen se ut som att man lever ett "fattigt" liv, att man inte "lyckats" för att man inte köper grejer. Att ha slitna kläder, få elektroniska pryttlar, äta enkelt, nöja sig med det man har, spara på värme och varmvatten, spara på el, semestra hemma, låna/byta/loppisfynda i stället för att köpa nytt kan nästan bli ett socialt stigma. I en barnfamilj finns t.ex. rädslan för att barnen ska mobbas om de inte får samma kläder och pryttlar som sina kompisar.

Grupptrycket blir ju också stort på många arbetsplatser där det finns mer eller mindre tydliga klädkoder som talar om hur du bör se ut på jobbet. Tack och lov är arkeologer ett ganska slafsigt släkte där klädkoden främst är "bekvämt och praktiskt"! Men många känner ett mer eller mindre uttalat tryck att ha speciella kläder, skor, smink etc. för att passa in på jobbet.

Ekoreko-folket är inte heller oskyldiga i sammanhanget. Hur lätt är det inte att köpa en onödig grej bara för att den är "ekologisk"? Visst, det är bra att köpa t-shirtar i ekobomull. Och det är ännu bättre att slita på sina gamla ett tag till. Eller att sy om. Eller att köpa second hand. Fast man är ju inte lika övertydligt ekoreko om man bara fortsätter att använda sina gamla kläder... här kommer tillhörigheten in igen. Genom att köpa ekologiskt, kravmärkt o.s.v. så visar man ju klart och tydligt att man hör hemma i den lilla "medvetna" gruppen som "tar ansvar" och "försöker göra något för miljön/klimatet". Men tänk igen – vad är viktigast? Att visa vart man hör eller att verkligen leva resurssnålt?

Att bestämma sig för att helt sluta köpa kläder och prylar under en period (eller att t.ex. bara köpa begagnat) sätter hela det här tänkesättet på sin spets. Det kan också bli en rejäl utmaning för omgivningen! Och jag tror det är jätteviktigt, för så här kan vi inte hålla på! Vi kan inte leva i ett samhälle där konsumtionen hela tiden trissas upp. Nånstans, nångång kraschar det och då är det bättre att mjuklanda genom att börja ifrågasätta NU!

Läs mer om köpstopp på Ankis blogg (med många länkar.
Crunchy Chicken har en köpstoppsutmaning i augusti

Lästips!

En sprillans ny amerikansk nättidning om småskalig odling och djurhållning. Hen and Harvest. Mycket läsbart också för skandinaver, även om amerikanska odlingsråd inte alltid är helt överförbara till oss – annat klimat och andra odlingszoner som inte går att jämföra rakt av. Men inspireras kan man ju alltid!

Trädgården en regnig dag

Pumpasex!

Läs det här inlägget från Crunchy Chicken! Utöver att det är hysteriskt roligt skrivet så är det ett jättebra tips för att få mer squash och pumpor, särskilt regniga somrar när det inte är så många pollinerare ute och flyger. Och jo, jag har testat det själv flera gånger ;)

Fast i år är det full fart på i alla fall sommarsquashen, de grejar det hela själva i år. Varför sätter jag alltid för många squashplantor när jag vet att 2–3 stycken räcker och blir över för familjen? Fast det finns ju så många roliga sorter... gröna och gula och krokiga och ...

Vad var det nu man skulle göra med all squash man inte hinner äta upp?

Det är en trend

uppenbarligen. Häromdagen skrev jag om att förlänga odlingssäsongen och få ut mer från trädgården. Igår skrev Sharon om precis samma sak!

Också skulle jag vilja ha den här boken. Nån som har läst den?

Förlänga odlingssäsongen

Jag har alltid retat mig på att odlingsbäddarna blir tomma framåt sensommaren och hösten när man börjar skörda de tidiga grönsakerna. Det är ju trots allt inte så mycket som behöver växa en hel säsong och man borde kunna utnyttja utrymmet bättre. Samtidigt är odlingssäsongen inte så jättelång här och det kommer ofta en rejäl nattfrost någon gång i september, t.o.m. i slutet av augusti om man har otur. Så för att kunna odla in på hösten så måste vi antingen odla frosttåliga grönsaker eller kunna skydda de ömtåliga. Det underlättar också om man har färdiga plantor att fylla ut bäddarna med vartefter som man tar in t.ex. sommarmorötter, sockerärter och den tidiga potatisen.

Ur detta följer årets experiment, nämligen att på allvar ha färskt grönt så långt in på hösten som möjligt. Så här har vi gjort hittills: Under juli har jag sått fröer både på friland och i pallkragar. På friland har jag sått asiatiska blad (flera olika sorter), kålrabbi, majrovor, spenat, mangold och rödbetor. Utöver mangold och rödbetor som stryker med när frosten kommer så klarar det andra sig bra. Jag har också sått några bondbönor. De kommer antagligen inte att hinna bli något men de får betraktas som gröngödsling i så fall. Eller de kanske kan övervintra med lite halm som skydd?

I pallkragar har jag sått broccoli och grönkål för utplantering (mycket frosttåliga), tidiga morötter (som förhoppningsvis hinner nå primörstorlek), märgärter (ett test för att se om de hinner mogna), kålrötter (som inte fick plats i något land), buskbönor och frilandsgurka. En del av detta är mycket frostkänsligt, men pallkragarna är lätta att skydda med fiberduk eller plast som man spänner över bågar.

Vartefter som det blir plats ledig ska jag flytta ut kålplantorna på friland. Jag tänkte också så en sista omgång med asiatiska blad och kanske några kålrötter till, om jag får plats. De tål frost och kyla alldeles utmärkt och blir nästan bara godare efter en frostknäpp.

Så får vi se hur det går. Eftersom vi inte har någon riktigt bra förvaring för grönsaker så är det jättebra med allt som kan stå kvar utomhus så länge som möjligt. Och man kan ju som sagt frostskydda det mesta, men när det blir för sent så sätter ju det försvinnande dagsljuset stopp för odlingen. Men klarar man t.ex. kålen över vintern så kan man få nya skott tidigt på våren, just när man som bäst behöver något färskt grönt.

Läs mer om sommar- och höstsådd här!

Grönare liv på ett år. Vecka 23 – Håll huvudet kallt i värmen!

Det är nästan 30 grader varmt och jag lider av galopperande hjärnuppmjukning – värmebölja är inte mitt favoritväder! Jag har i alla fall satt ihop några resurssnåla tips kring att hålla sig hyfsat sval i värmen. Allt är inte nytt eller originellt, men som sagt, jag tänker inget vidare just nu.

* Blöt en snusnäsduk e.d. och knyt om håret. Svalt huvud gör att allt känns lite bättre.

* Sitt med fötterna i en balja med kallt vatten. Svala fötter kyler kroppen och detsamma gäller handlederna. Spola kallt vatten över händerna ofta.

* Jag har helst tunna men ganska täckande kläder i värmen. Hellre en lång tunn kjol än shorts, hellre en sval skjorta med halvlånga ärmar än en svettig T-shirt. Pröva! Ger bättre solskyddsfaktor än de flesta krämer.

* Det är frestande att hoppa in i duschen för att svalka av sig, men inte direkt resurssnålt att hälla en massa vatten över sig flera gånger om dagen. Dags att återuppliva tvättbaljan och tvättlappen i frotté, kanske? Man kan svalka av sig förvånansvärt bra med bara ett par liter vatten om det kniper.

* Eller bygg en utomhusdusch

* Tänk på att de flesta elektriska apparater alstrar värme. Skönt på vintern, lite onödigt så här års. Stäng av (helt) teve, DVD, dator, musikanläggning etc. Spar dessutom el.

* Gör så mycket som möjligt av nödvändigt jobb utomhus i skugga. Bästa skuggan finns under stora lövträd där det också fläktar lite.

Fler idéer finns i det här inlägget

Solvärme

När det är 29 grader i skuggan så är man inte så pigg på att tända pannan för att få varmvatten. Och om man då inte har någon annan varmvattenberedare så får man ta vad man har. Vatten i PET-flaskor i bilen blir så varmt att man nästan bränner sig på det! Ett enkelt sätt att ta vara på solenergi som annars inte kommer till någon nytta alls.

En vattenslang i solen (helst svart) är också en smart lösning. Utomhusdusch, eller led in slangen genom ett fönster.

I en solvarm bil kan man också torka örter och bär. Man får bara passa så det inte blir för varmt.

Bärgodis

Det här receptet valsar runt på nätet under sitt engelska namn Fruit Leather. Nu har jag provat det själv och det var väldigt gott! Man kan göra på flera olika sätt, med olika slags bär och frukt och med valfri sockermängd. Väldigt söta bär borde fungera bra utan socker.

Bärgodis
Ca 1 liter valfria bär (jag tog hallon och röda vinbär)
socker efter smak
lite vatten

Koka upp bären med en aning vatten (om det behövs) så att de mjuknar och saftar sig. Tillsätt lite socker (jag tog några matskedar). Passera det hela noggrant genom en sil så att bara skalen blir kvar.

Ta en långpanna e.d. och klä den med bakplåtspapper. Bred ut den passerade bärmassan tunt. Torka det hela på svag ugnsvärme (50 grader) tills det är hanterbart och kan lossas från underlaget. Det tar några timmar, hur många beror ju på hur blöt bärmassan var från början. Skär i remsor och ät. Man ska kunna spara detta ganska länge, men här blev det uppätet :-)

Grönare liv på ett år. Vecka 22 – Gå ut. Och ta med barnen!

I USA (var annars?) förekommer uttrycket Nature Deficit Disorder . I alla fall i en bok av Richard Louv. Om det finns som medicinsk diagnos vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig. D.v.s. att man mår dåligt i kropp och själ av att inte vara ute i naturen.

Ett av de farligaste tänkesätten i den västerländska moderniteten är tron att människan på något sätt är skild från naturen. Att naturen är det som finns därute, någon annanstans och inte har något direkt samband med oss människor. Det synsättet (som ofta är omedvetet, vilket gör det ännu farligare) ligger bakom mycket av de senaste seklens storskaliga miljöförstöring och antagligen också bakom den massiva oviljan hos många att på allvar ta något ansvar för den globala uppvärmningen och andra akuta problem.

Människan har förvisso alltid påverkat naturen omkring sig och det är lite av en myt att så kallade "naturfolk" skulle leva i nånslags total ekologisk balans med den omgivande miljön. Men aldrig förut har så många människor levt i en tillvaro där man är så bortkopplad från vilda djur och växter som idag. Och om man inte ser djur, blommor och träd omkring sig, om man inte ser, känner och luktar på årstidsväxlingarna, om man ständigt har hörlurar i öronen, ständigt pratar i mobilen, ständigt sitter inomhus framför en skärm – hur ska man då förstå att vi själva är en del av naturen? Och att det som händer med djur och växter också händer med oss?

Vi blir friskare och gladare av att vara ute, men det gäller att det blir en vana. Så – gå ut varje dag! Även om du bor i stan finns det antagligen någonstans en liten bit natur som inte är helt kultiverad och tuktad. Ta med barnen (egna eller lånade), utan hörlurar och mobiler! Titta på växter, strosa omkring, kolla på en myrstack, gå och fiska, spana på fåglar, lek i en vårbäck, ha picknick, vadsomhelst. Låna eller köp böcker som visar vad djur och växter heter. Ta in en burk med vatten från ett dike och se vad som simmar omkring. Lär dig (och barnen) nya växter. Plocka vilda växter som går att äta.

Alla barn är inte lika roade och man får förstås anpassa dig. Mina tre har ganska olika sätt att se på uteliv. En är fascinerad av allt som kryper och krälar, en annan tycker det är obehagligt, en går gärna ut bara han får ha god matsäck och slipper gå för långt. Men tioåringen som avskyr insekter var på fisketur med en kompis häromkvällen och kom hem trött och lycklig. Att guppa runt i en roddbåt och lära sig använda ett kastspö är uppenbarligen hans grej. Alla kan finna något som är spännande därute, det gäller bara att komma på det!

Hallonlikör

Jag hittade ett recept på hallonlikör som verkar bli bra! Det har bara stått några dagar, men en liten provsmakning bådar gott. Hur länge det ska stå egentligen framgår inte; man får väl pröva sig fram. Men jag kommer nog att sila av bären om några dagar.

Hallonlikör
Ta 2–3 dl hallon och lägg i en tom brännvinsflaska (eller annan 75 cl-flaska). Häll i ca 1 dl socker (originalreceptet har mer, men det blev lite väl sött, man kanske kan ta ännu mindre). Fyll på med Brännvin Special tills flaskan är nästan full. Det ska vara lite "skakmån".

Skaka flaskan kraftigt så att sockret löser sig. Ställ undan några dagar (det går bra i rumstemperatur) men skaka flaskan dagligen. Smaka av och sila av bären när det smakar bra!

(Förmodligen kan man äta upp bären med lite vaniljglass eller grädde. Vuxengodis!)

Ibland blir det inte alls som det var tänkt

I det här landet skulle det växa persiljerot och lök. Trodde jag. Men persiljeroten grodde inte alls, i stället grodde 1 miljon självsådda ringblommor. Sen började en massa ogräs blomma och det blev så fint så jag nändes inte rensa bort det. Kanske det döljer sig någon liten persiljerot där i alla fall, det får bli en överraskning när ringblommorna vissnat. Och löken växer ju fint i alla fall, den verkar trivas med ringblommesällskapet.

Kimchi

Kimchi är en koreansk inläggning med mjöksyrade, starkt kryddade grönsaker. Lite som surkål, fast starkare och väldigt gott! Ofta gör man det på salladskål eller liknande gröna blad. Jag har ätit det på restaurang men inte kommit på tanken att man skulle kunna göra det själv. Så snubblade jag över recept och instruktioner. Gjorde en testsats och det blev hur bra som helst! Här kommer receptet. Jag gjorde en första omgång precis enligt detta, sen har jag börjat experimentera. Just nu står en sats kimchi på tunt strimlade majrovor i kylen och ska avsmakas om några dagar. Fler experiment lär det bli under sommaren.

Kryddorna kan man antagligen experimentera med som man vill, bara man håller rätt mängd salt. Det behövs för att hålla skadliga bakterier och jästsvampar i schack men samtidigt gynna mjöksyrebakterierna.

Kimchi
1 kg salladskål eller andra gröna blad (man lär kunna använda maskrosblad, måste prövas!)
6 salladslökar
3 msk salt
8 dl kallt vatten

Strimla kålen och löken. Rör ut saltet i vattnet. Låt kålen ligga över dagen (ca 6 tim) i saltlagen med en tyngd över. Häll av och skölj kålen.

Gör en kryddblandning:
1 msk salt
2 msk chilipulver (jag tog färsk chili)
1 msk riven färsk ingefära
2 msk finhackad el pressad vitlök
2 msk fisksås
1 tsk socker

Blanda kålen med kryddorna. Lägg en tallrik e.d. i bunken med en tyngd på, så att kålen vätskar sig. Fyll på lite saltlag om det blir torrt. Låt stå i rumstemperatur ett dygn så att mjölksyrejäsningen kommer igång.

Lägg kålen i en riktigt ren burk, häll över vätskan så den står över kålen. Sätt ett lock på lite löst. Jäsningen fortsätter i kylskåpet. Smaka av efter 3–4 dagar. Det håller sig några veckor i kylen men det är så gott att det förmodligen är uppätet långt dessförinnan.

Passar till asiatisk mat eller allt som man har ättiksinläggningar till.

Enligt uppgift ska man kunna förvara kimchi upp till 4 månader i jordkällartemperatur. Precis som surkål blir den syrligare med tiden, men inte dålig. Så till hösten tänker jag pröva med fler olika sorters grönsaker. Gott och hälsosammare än ättiksinläggningar.

Apropå gräsmattor...

... eller snarare att göra om dem till köksträdgårdar. Kolla Freedom Gardens, en amerikansk site med idéer, länkar och annat. Den är fortfarande under uppbyggnad, men lovar gott inför framtiden.

Våra bär

Bärsäsongen är i full gång och vi har plockat någon sorts bär nästan varje dag sedan midsommar och de första jordgubbarna. Vi gillar bär vääldigt mycket (okej, det gör väl alla) och äter det i stället för frukt under sommaren, innan de svenska äpplena kommer. Fruktträd att tala om har vi inte ännu, vi köpte två äppelträd förra året, men det lär ju dröja innan de ger någon frukt att tala om. Mer träd ska det bli så småningom. Men nu är det bara bär som gäller.

Vi har många sorter och alla har sina favoriter att äta färska. Själv gillar jag det mesta och äter massor när jag är ute i trädgården. Annars blir det mesta till sylt (det är i princip ett baslivsmedel i det här huset), marmelad och lite saft. Men vi försöker hitta på nya sätt att använda dem, gärna utan att man behöver ha mängder av socker. Vi har dåligt med plats i frysen, alltså måste vi kunna ta vara på bär utan infrysning. Tips mottages gärna!

Det här är våra bär och lite vad vi gör av dem:

Jordgubbar har vi en del och ska ha mera. Vi fick några plantor av en granne när vi flyttade in, varken hon eller vi vet vad det är för sort. Men de är söta och goda och revar sig väldigt mycket. Nya plantor helt gratis, alltså. Jag funderar ändå på att köpa lite olika sorter för att prova och för att sträcka ut jordgubbssäsongen lite mera. De jordgubbar vi inte äter färska blir mest till sylt. Själv tycker jag jordgubbssylt är lite sötsliskigt och blandar gärna med rabarber eller röda vinbär. I år har jag också torkat lite jordgubbar för att ha till vintern. Det är mest ett experiment, jag vet inte riktigt vad vi ska använda dem till. Kräm, kanske, eller bara godis.

Smultron fanns när vi flyttade hit och vi uppmuntrar dem att reva sig mera. De är förstås allra godast att äta färska. Men sorbet på smultron är inte alls dumt!

Hallon plockar vi en del vilda, men har också satt egna. Vi har gula hallon (Golden Queen) som inte är så roliga, tycker jag. De är lite mesiga i smaken och växer så kraftigt att de nästan är som ogräs. I år köpte jag en planta med Mormorshallon, väldigt goda! Fler hallon blir det framöver. Av hallon gör vi mest sylt, men i år provar vi att göra hallonlikör. Jag återkommer med receptet ifall det blir gott.

Blåbär plockar vi förstås också i skogen, fast i år verkar det nästan inte bli några. De frös i april och torkade bort i maj. Trist!! Men vi har ett par blåbärsbuskar i trädgården. Det är amerikanska blåbär, mycket större och fastare än de vilda och lite annorlunda i smak. Men goda på sitt sätt. Tyvärr har de också farit illa i vår och det blir inte mycket till skörd. Dessutom har rådjuren försett sig av buskarna (jag är URLESS på rådjur!!).

Krusbär har vi lite, ett par gamla buskar och så har vi köpt en till. Det finns väldigt få krusbärssorter att välja på i plantskolorna och det verkar inte finnas något intresse alls av att förädla krusbär eller ta vara på gamla sorter och försöka få dem mjöldaggsresistenta. Synd, eftersom krusbär är så himla gott! Först lite lätt omogna till paj, kräm och marmelad, sedan lite mer mogna till sylt och sist några som får bli riktigt mjuka och mogna att ätas direkt från busken. Väl mogna krusbär som brännvinskrydda med en aning socker är också väldigt, väldigt gott. Rekommenderas verkligen!

Krusbär går lätt att koka in till vintern, till pajfyllning eller kräm. Fyll glasburkar med bär, strö över lite socker och sätt på lock. Det går bra med vanliga skruvlocksburkar eller gammaldags konserveringsburkar med gummiring. Ställ burkarna i en stor kastrull med en kökshandduk eller liknande i botten. Häll på kallt vatten upp till locken eller lite över. Ställ på spisen på medelvärme och värm sakta till nästan kokning (80 grader). Håll det svagt sjudande i 2o minuter. Låt det hela svalna. Kolla att locken har sugit fast ordentligt. Skruvlock ska bukta svagt nedåt. Nu kan man sätta det hela i matkällare eller annan sval plats så håller det sig i flera månader. På samma sätt kan man göra med de flesta bär och med rabarber.

Vinbär, röda, vita och svarta har vi också, både nya och gamla buskar. Nya svartvinbärsorter har fantastiskt fina och jättestora bär, men tyvärr har en del av smaken försvunnit någonstans på vägen. De godaste bären växer på våra gamla buskar. Av röda och vita vinbär gör vi sylt som smakar nästan som lingonsylt och är jättegod till pannkakor. Resten av bären blir saft. Svarta vinbär blir marmelad eller mos att spara till vintern. Några flaskor svartvinbärssaft till värmande vinterdryck är ett måste och några bär hamnar också i en flaska brännvin. I år har jag torkat vinbär, precis som med jordgubbar är det mest ett test för att se hur det fungerar. Det tar väldigt lång tid, har jag märkt, och jag börjar bli sugen på att köpa en riktig elektrisk torkapparat. Eller övertala sambon att bygga en soltork ;-)

Slutligen något jag aldrig har provat – bärhäggmispel. Vi köpte två buskar i våras och några bär blir det inte i år. Förhoppningsvis kan jag rapportera hur det smakar nästa år.

Lite mer om bär och ett enkelt syltrecept finns här och här. Vi gör mest ganska enkla recept. Men det finns ju massor med kul smaksättningar och blandningar man kan göra, jag har liksom aldrig kommit fram till att testa. Tipsa gärna!

Grönare liv på ett år. Vecka 21 – Ifrågasätt gräsmattan!

Om du bor i eget hus så har du antagligen en gräsmatta. Stor eller liten, perfekt skött eller lite vanvårdad, gräsmattan ska finnas där. Men gräsmattor är energislösande företeelser och de stjäl tid som man kunde använt till något roligare. I alla fall om de sköts enligt konstens alla regler. Läs vilken trädgårdsbok som helst! Det ska luftas och mossrivas, gödslas och vattnas, klippas och grejas. Absurt, egentligen, först ska man lägga en massa tid och energi på att få gräset att växa, sen när det väl växer så ska det klippas kort!

Problemet med gräsmattan är inte bara att den är så energislukande att hålla fin. Den är också en ekologisk öken av värsta slag. Ekologiskt sett är gräsmattan en yta som bara väntar på att tas i bruk av andra växter – först av alla de växter vi kallar ogräs, som är specialiserade på att ta störda ytor i bruk, sedan av buskar och träd som tar över när ogräset förberett marken. Det är en naturlig utveckling mot skog, som vi ständigt måste hejda för att hålla våra gräsmattor i skick. Därför blir det så mycket jobb med dem. Och de gör ingen särskild nytta i det ekologiska samspel mellan arter som behövs för att trädgården ska fungera – snarare blir de barriärer som hindrar nyttiga insekter och annat att göra sitt jobb. Den enda verkliga nyttan med en gräsmatta är att gräsklippet blir ett prima gödselmedel att täckodla med.

Vad man man göra i stället då? Många av oss vill ju ändå ha en gräsmatta. En plats där man kan sätta trädgårdsmöblerna och grillen, ställa barnens studsmatta eller plaskbassäng, spela krocket, spela kubb eller vad man nu gör. Ofta tänker vi oss gräsmattan just som en plats där barnen kan leka. Till att börja med kan man fråga sig om det just är en gräsmatta vi vill ha? Eller är det snarare gräsmattans funktion vi vill ha, en öppen yta med plats för vila eller aktiviteter? Den funktionen kan kanske en "mossmatta" eller en "blomstermatta" fylla lika bra? Eller en stenlagd yta med örter i mellanrummen. Eller något annat. Här är några funderingar utifrån våra egna erfarenheter av en jättestor och ganska meningslös gräsmatta (som vi för övrigt krymper lite i taget).

* Krymp gräsmattan! Fundera på hur stor öppen yta du egentligen vill ha/behöver. Låt resten bli köksträdgård eller fruktträdgård eller varför inte en skogsträdgård? En mindre gräsmatta kan också lättare klippas med handklippare.

* Låt mossan vara. Har du ett fuktigt parti i gräsmattan så kommer det att växa mossa där, oavsett hur mycket du jobbar för att få bort den. Låt den vara i stället. Mossa är grönt och fint och mjukt under fötterna! Mindre klippning blir det också.

* Klipp mer sällan. Du kanske kan klippa varannan vecka i stället för varje?

* Klipp inte hela gräsmattan. Ibland klipper vi bara gångar i gräset runt kökslanden och bärbuskarna och andra platser vi behöver nå. Man kan klippa labyrinter åt barnen att springa runt i om man har lust med det.

* Gör en blomsteräng. Kolla först vad som kommer upp om du slutar klippa. Sen kan man så in olika ängsväxtfröer för att få det finare. Hur man gör står i de flesta trädgårdshandböcker. Vi har helt enkelt minskat på klippandet och då kommer det massor med tusenskönor, vitklöver och brunört. Det surrar hejvilt av humlor och andra nyttiga insekter och man får kolla var man sätter fötterna när man går barfota. Men fint är det!

Dagens mat

Nu blir det mer och mer "riktig" mat från trädgården, sånt som mättar och blir nästan en hel måltid. Idag tömde jag ett litet land med tidig potatis för att så annat där. Det blev en rejäl massa småpotatisar som jag först kokade och sedan fräste i lite olivolja tilsammans med finhackad vitlök, färsk rosmarin och lite flingsalt. Detta avåts tillsammans med feta-ost, grönsallad, några gallrade morötter, färsklök, vinägrett och nybakat råg-dinkelbröd. Lite rödvin slank ned också. Gott!

Efterrätt/kvällsfika blir risgrynsgröt (utgången mjölk som behövde användas) med nylagad sylt (de där slattarna som blir en kvarts burk eller så och som inte hamnar i matkällaren).

Hemma igen

Tillbaks igen efter en riktigt trevlig semestertripp i Östergötland. Kolmårdens djurpark är alltid kul, även om det var ruskigt mycket folk! Hälsade på kompisar i Motala, där jag aldrig har varit förut. Trodde det var en ganska trist (f.d.) industristad, men där var ju jättefint! Massor av vatten att promenera vid, fina stränder och en hel del att titta på. Barnen tyckte slussarna var fascinerande och det tyckte faktiskt jag också :-) Däremot var de inte riktigt lika roade av diverse klosterruiner och sånt, men det får man stå ut med när man har en arkeolog till mamma!

Trädgården hade förstås hunnit växa till sig en del medan vi var borta. Vi skördade det första broccoli-huvudet igår. Såhär års, när det fortfarande är mycket smått och spätt i trädgården blir det ofta wok med blandade grönsaker. Igår gjorde vi en med broccoli, lök, morötter och paprika och en med majrovor, kålrötter och mangold med mycket chili (egen!), vitlök och ingefära. Mycket godare än vad det kanske låter.

Nu börjar den stora konserveringstiden! Bären mognar för fullt och här har vi gjort jordgubbssylt, jordgubb/röda vinbärssylt och hallonsylt. Vi torkar kryddörter, planerar för nästa omgång sådd av sånt som ska bli klart i höst och funderar på vad vi ska ta vara på till vintern och hur. Det blir nog en del blogginlägg om det framöver. Jag läser Sharons blogg-kurs om att konservera och får många goda idéer.

Bloggen tar semester

Nu blir det tyst några dagar. Barnen och jag åker på minisemester till Kolmårdens djurpark och sen ska vi hälsa på vänner här. På hemvägen blir det stopp i Gränna för att köpa polkagrisar :-)

Så idag skriver jag packlistor, tvättar kläder, städar bilen, kollar igenom campingutrustningen som inte varit använd på ett tag... Vi tar med oss tält för att inte behöva boka övernattning – tältplatser går nästan alltid att hitta även på fullbokade campingplatser bara man kommer i hyfsad tid på eftermiddagen.

Och, jo vi tar bilen. Inte riktigt ekoreko, kanske, men det är i alla fall en miljöbil, om det nu är något försvar... Men jag tycker om att kunna åka runt lite oplanerat, inte behöva passa tider, göra en avstickare till något trevligt ställe. Onekligen bilens stora fördel! Även om det är väldigt lyxigt!!

Åter till helgen!

Dagens mat

Det blev god mat idag igen!

ugnsstekt lamm (lokalt, ganska iaf)
kokt färskpotatis*
råa morötter
grönsallad*
vinägrett med oregano*
dinkelciabatta med vitlök och oregano*

kräm på jordgubbar*, smultron* och rabarber*
vispad grädde

*från trädgården

Grönare liv på ett år. Vecka 20 – Se upp för greenwashing!

En bieffekt av att blogga om miljö- och klimatfrågor är att man får ett antal mejl från folk som vill att man ska tipsa om något eller skriva om något. Det är allt från privatpersoner som tipsar om bloggar och aktiviteter till företag som absolut vill berätta om företaget XXX "nu ännu grönare". Mejl från privatpersoner tar jag upp här ibland. Massutskicken från företag går direkt i papperskorgen. Dels vill jag inte göra reklam här, dels är de ofta, utöver allmänt fåniga, klockrena exempel på så kallad greenwashing, vilket ungefär betyder att man vaskar över något miljöskadligt med lite grönfärg för att försöka få det att framstå som ekologiskt och bra.

Ett underbart exempel på greenwashing är det mejl som jag och andra miljöbloggare fick häromdagen från Handelns Utredningsinstitut och som handlade om flaskvatten. Det buteljerade vattnet har ju blivit lite av en symbol för klimatskadliga produkter – man förpackar vatten (ofta vanligt kranvatten), pytsar i lite kolsyra, förser det med en snitsig etikett, forslar det kors och tvärs i lastbil och säljer det för dyra pengar. När praktiskt taget varenda svensk har gott och bra vatten i kranen därhemma.

Nu försöker man få flaskvattnet att framstå som ett bra alternativ genom att hävda att det minsann ger mindre CO2-utsläpp än saft, mjölk eller juice (man glömmer dock bort att vanligt kranvatten ger i princip noll CO2). Jag ska inte tråka ut er med siffrorna, rapporten finns att läsa här. Man gör alltså miljön en tjänst genom att dricka flaskvatten i stället för juice eller mjölk.

Ähum. Okej, det är bra att släcka törsten med vatten i stället för mjölk eller juice. Kranvatten, alltså. Juice är inget vidare bra klimatval, det kan vi kanske vara överens om. Mjölk är mera livsmedel än dryck, så den jämförelsen är helt irrelevant (vill HUI ha gröt med flaskvatten till frukost?). Dessutom kan mjölken ha ganska olika miljöpåverkan beroende på hur den producerats och hur långt den fraktats. Saft, tja, vi gör egen saft på egenodlade bär och KRAV-socker, miljöpåverkan försumbar. Dessutom är det ju inget man släcker törsten med i vardagslag.

Det är så greenwashing fungerar. Man bortser från grundproblemet och gör i stället jämförelser som ofta är irrelevanta och vilseledande. Ett annat exempel hittar vi i fiskdisken, där man försöker få pangasiusfilé att framstå som ett klimatsmart val (jämfört med utrotningshotad torsk). Men glömmer att den fraktats från andra sidan jordklotet med fossilbränsleslukande båtar. Den dystra sanningen är att det idag nästan inte finns någon fisk man kan äta med gott miljösamvete, utom möjligen den man dragit upp själv. Och musslor, som är helt OK (och gott!)

Ytterligare ett exempel är när man rent allmänt försöker få oss att konsumera mer och onödigt med motiveringen att det är ekologiskt. Till den här kategorin hör (tror jag) nya eko-tidningar som Eco Queen och Camino. De ligger på nätet, vilket är bra, men trycks också. Hur ekologiskt är det att prångla ut en massa papperstidningar, som bara hamnar i återvinningen (jag gissar att de inte går att elda eller täckodla med). Och tidningar är beroende av annonsörer, vilka i sin tur vill sälja grejer... men poängen med ekologisk konsumtion är ju att minska den, i synnerhet konsumtion av nytillverkade pryttlar... jag får inte riktigt ihop det här. Det luktar greenwashing lång väg.

Geenwashing är ibland helt uppenbart men kan också vara ganska försåtligt. Man vill ju så gärna göra "rätt" och ekologiskt och då är det lätt att gå på också ganska simpla knep. Det gäller att vara på sin vakt!

Dagens skörd och mat

Skördat idag, utöver bären till frukost

* färsk lök
* majrovor
* gallrade kålrötter
* mangold
* oregano till torkning
* dragon till torkning

Grönsakerna blev en curry tillsammans med köpemorötter (våra är väldigt sega, det finns inte mycket att skörda än), currypasta och passerade tomater. Ris, mangochutney och squashchutney till detta.

Man borde väl inte köpa så mycket ris nu är det är en bristvara. Bättre med potatis och bröd. Men vi har en jättepåse köpt i vintras som vi kommer att äta av ett bra tag.

Lyxig sommarfrukost

Nybakade dinkelscones. Färsk sylt med jordgubbar, smultron och hallon. Vispad grädde. Väldigt onyttigt och väldigt gott!

Fortsätt att så!

Så här års, när man kan börja skörda de första grönsakerna i köksträdgården känns detta med sådd kanske lite främmande. Det är ju avklarat nu – eller?

Nja, kanske inte. Det finns en hel del grönsaker som har en ganska kort utvecklingstid och gott och väl blir klara även om de sås under sommaren. Samtidigt blir det ju luckor i landen vartefter som man skördar. När den första potatisen, salladen och sockerärterna är klara har man plötsligt plats över. Har man dålig jord så kan det bästa vara att så en gröngödslingsgröda. Men man kan också så grönsaker på nytt. Det mesta gror snabbt i värmen och sen kan man skörda primörer framåt höstkanten. Undantaget är sallad som inte gärna gror när det är varmt. Å andra sidan växer den ju så snabbt att man kan så den sent på säsongen.

Morötter, tidiga sorter kan man så nu. Rödbetor sår jag successivt under säsongen eftersom de är så goda som små späda, nykokta eller rårivna (det vi inte äter upp blir inlagda rödbetor). Samma sak med majrovor. Sockerärter och märgärter växer snabbt och borde går bra att så på sommaren, fast jag har aldrig riktigt lyckats. Buskbönor kan man också så nu, de kan bli klara på ett par månader om vädret är bra. Men de är väldigt frostkänsliga så här får man passa med fiberduk när det börjar bli nattfrostrisk i september. Sommarsquash borde gå bra att så nu (jag tänker pröva i år). den växer snabbt men även här får man passa sig för nattfrosten.

Kålrötter går utmärkt att så nu. De tål frost hyfsat och kan stå och växa en bra bit in på hösten. Detsamma gäller andra kålväxter. Jag brukar så broccoli och grönkål i juli och hoppas slippa angrepp av kålfjärilar. Små plantor är ju också lättare att skydda med fiberduk. Till hösten får man skydda dem med nät eller nåt, när hungriga rådjur invaderar trädgården.

Spenat och asiatiska bladgrönsaker går lätt i blom när det är ljust och varmt. Sår man dem i slutet av juli brukar de däremot bli väldigt fina. Då är också jordlopporna lite mindre aktiva och man får inte lika mycket angrepp. Men som alla kålväxter är de ju hopplöst utsatta för alla möjliga hungriga insekter. Fiberduk är en lösning (fast jag är rätt trött på fladdriga fiberdukar som bara går sönder!). I år har jag också prövat att sprida ut kålväxterna på flera olika platser i trädgården. Rödbladig grönkål satte jag tillsammans med rosor och kryddväxter i hopp om att den inte ska bli upptäckt lika fort. Vi får se hur det går, än så länge är den fin!

När man sår på nytt kan det behövas mer gödsel. Färskt gräsklipp är en bra början, lite hönsgödsel i pelletsform är också bra. Eller vad man nu har. Men lite extra behövs om det ska bli någon skörd att tala om.

Lycka till med sommarsådden!

Dagens skörd och mat

* Några (väldigt små) morötter
* Färsk lök
* Dragon från kryddlandet
* Jordgubbar
* Smultron
* Ett svart vinbär för att kolla om det var moget :-)


Grönsakerna hamnar, tillsammans med lite annat smått och gott i en pastasallad smaksatt med kallpressad rapsolja, vinäger, dijonsenap och finhackad dragon. Jordgubbarna blir nog sylt tillsammans med några rabarberstjälkar. Smultronen blev uppätna direkt!


De första vinbären börjar mogna, ett par dagar till så kan vi börja plocka så smått. Vi har flera sorter som mognar lite olika, vilket innebär att jag kommer att stå över syltgrytorna en månads tid eller så! Jag tänkte också prova att torka svarta vinbär att spara till vintern. Krusbären är också på gång – paj, marmelad, sylt!

Nu gror det!

Äntligen gror gurkor och bönor ordentligt! Jag sådde ju om för en knapp vecka sedan och nu går det hur bra som helst. Uppenbarligen har jag hittat ett bra sätt att hantera de här ömtåliga växterna. Så här kommer "receptet":

Ta två pallkragar och sätt dem på varandra. Fyll den undre pallkragen med färsk hästgödsel. Ha gärna tidningspapper eller markväv under för att slippa få upp ogräs. Häll matjord över gödseln , men inte riktigt ända upp till kanten. Lämna sådär en 10 cm.

Så de ömtåliga växterna, vattna, lägg ett gammalt fönster över alltihopa. Voilà – det gror. Vädra varma dagar så det inte blir för varmt.

Poängen med det hela är att det blir som en varmbänk. Den färska gödseln brinner och gör det "varmt om fötterna" för ömtåliga fröer och plantor. Kalla nätter hålls värmen kvar av glaset. Man får dock hålla koll så det inte blir för varmt. Jag har haft 20–25 grader i jorden och det är uppenbarligen lagom.

När växterna når över pallkragskanten får man förstås ta bort fönstret, men då har de förhoppningsvis hunnit bli starka och fina och klarar av lite kallare väder. Blir det riktigt ruskväder är fiberduk nog en bra idé. Efter skörden i höst borde gödseln vara lagom brunnen och fin för att läggas ut som jordförbättring.

Jag har kämpat med bönor och frilandsgurkor på friland varje år, men nu blir det nog pallkragar i fortsättningen. Dessutom har en familj med fyra hästar men ingen köksträdgård flyttat in nära oss, så vi kan få i stort sett så mycket gödsel vi vill! Vi får väl dela med oss av lite morötter till hästarna som tack för hjälpen ;-)