Lästips

Den brittiske miljöskribenten Mark Lynas skriver om svenskt miljöarbete, med fokus på Göteborg. Ett intressant perspektiv!

Goda getostar...

... gör de på Magra Skattegård i närheten av Sollebrunn i Västergötland. De har en gårdsbutik, men vi fick tag på ostarna genom en återförsäljare i Alingsås, som står på torget och säljer lokala godsaker (lysande initiativ!). Vi provsmakade några ostar till ett glas vin, lite knäckebröd och havtornsmarmelad (också av lokal tillverkning). Mycket gott – vår favorit var get-Brie! Det är lätt att äta lokalt när det finns duktiga tillverkare och – inte minst viktigt – återförsäljare så det går att få tag på godsakerna

De små handlingarnas betydelse

Jag läser om en forskningsrapport som visar att om den globala uppvärmningen ska kunna hållas på en hanterbar nivå så måste utsläppen av växthusgaser minskas med 100%. Nu. Genast. Även då kommer temperaturen att stiga åtminstone två grader, vilket ger svåra effekter på med instabilt väder, torka, skyfall och stigande havsnivåer. Och därmed åtföljande, närmast katastrofala svårigheter med odling och matförsörjning.

Någon som tror att utsläppen kommer att reduceras med 100% inom den närmaste framtiden? Nej, just det. Och de stora bovarna i dramat är som vanligt USA, där Bushadministrationen envetet vägrar ta frågan på allvar, och den hypersnabba tillväxten i Kina. Med flera. I det sammanhanget kan det tyckas fullkomligt ointressant vad man som svensk gör åt saken.

Det valsar runt en uppgift i pressen om att Sveriges andel av koldioxidutsläppen endast är 0,2%. Det är inte mycket. Men det är en stor del om man ser till hur få invånare Sverige har. Per person släpper vi ut mycket mer än vi borde. Samtidigt är det naturligtvis riktigt, att även om vi minskar våra utsläpp till noll, så påverkas de totala utsläppen knappast alls. Så då är det väl OK att köra på som vanligt? Eller?

Eller inte. För om världen ska kunna överleva klimatkrisen så måste ALLA i den industrialiserade världen ändra livsstil. Det går inte att gömma sig bakom det faktum att vi är få och inte släpper ut så mycket. Vi som lever i ett rikt land har den stora förmånen att kunna välja livsstil. Vi kan välja att konsumera mindre, sluta använda fossila bränslen, sluta använda plast, sluta importera en massa saker vi inte behöver. Vi kan odla grönsaker i stället för blommor i trädgårdar och parker, vi kan cykla till jobbet, värma våra hus med ved och dricka rent vatten från kran eller brunn. Det handlar inte om någon flummig gröna vågen-utopi utan om en krass verklighet. Om vi inte väljer idag, så kommer vi att tvingas göra det under betydligt värre omständigheter än nu.

Därför betyder de små handlingarna något. Det ÄR betydelsefullt att du tar med en tygkasse till affären i stället för att köpa en plastkasse. Eller väljer att äta morötter från ditt närområde i stället för växthusodlade och/eller importerade tomater. Eller någon av alla de tusentals BRA val vi kan göra varje dag. För det handlar inte bara om att göra bra val för klimat och miljö. Det handlar också om att välja en livsstil som fungerar även i ett samhälle med tilltagande livsmedelbrist, råvarubrist, transportproblem och allt annat som följer med den globala uppvärmningen. Om vi idag vänjer oss vid en långsiktigt hållbar livsstil så blir den nödvändiga omställningen lättare för oss, för våra barn och barnbarn. Kanske gör vi också erfarenheter som andra kan ha nytta av.

Köpa ekomat!

Bläddrade i Västra Götalandsregionens reklam/infoblaska som dyker upp i brevlådan ibland och hittade följande. Ekobeställarna: en möjlighet att köpa ekologisk och närproducerad mat. Man beställer över nätet och hämtar ut på speciella ställen. Jag har inte testat dem, men det låter intressant! Testa gärna och berätta vad du tycker!

Årets pumpor

Man borde kanske tycka något om att Al Gore fick fredspriset, men jag vet inte riktigt vad jag tycker, utöver att det är bra att miljön uppmärksammas som en viktigt fråga för världsfreden.

Årets samlade pumpaskörd (utöver någon enstaka som redan är uppäten) är inplockad efter en rejäl nattfrost. Nu får de eftermogna inomhus. Först får de ligga varmt några dagar för att skalet ska härdas, sedan får de ligga i skafferiet. Med lite tur håller de sig en bra bit in i nästa år.

De grönspräckliga är nakenfröpumpor, de små orangegröna är Baby Bear, den gulvita är en spagettipumpa och den avlånga är en vintersquash (Blue Hubbard). Man kan undra hur mycket mer det hade blivit om sommarvädret hade varit lite vettigare...

Konstigt jobb man har

Man går alltså ut frivilligt i hällregn och geggamojja för att gräva ut gamla husgrunder. Är det riktigt vettigt det...?

Läs mer här

Höst i köksträdgården

Nu är det otvivelaktigt höst och den är precis som den ska vara. Dimmiga mornar, då man bara anar silhuetterna av de snart avlövade träden. Klara dagar med hög luft då man bara vill vara ute. Kalla nätter då Orion går på jakt över stjärnhimlen. Det är precis som om vi nu får en kompensation för den usla sommaren med en fantastisk höst.

Mycket står ännu kvar i trädgården. De gula hallonen, som gav så dåligt i somras, ger en ny sen skörd. Mängder med bär, inte lika söta som sommarens hallon, lite syrliga, men goda. I pumpalandet har det mesta vissnat efter några kalla nätter. Squashen har i stort sett gett upp. Den sista spagettipumpan är inplockad. Vintersquashen, som blev så fin förra året, blev ett rent fiasko! Två frukter blev någotsånär stora och igår upptäckte jag att den ena börjat ruttna!! Antingen var sorten helt fel i vår trädgård, eller så var sommaren på tok för kall och blöt. De som mognade var Blue Hubbard. Den andra sorten, "Long Island Cheese" fick knappt några frukter alls. Väldigt trist, det är gott med vintersquash och det blir mycket mat av dem.

Därutöver så står rotfrukterna kvar - vi plockar fortfarande kålrötter, vintermorötter, rödbetor och palsternackor. Jordärtskockorna får vara orörda ett tag till. Lite potatis finns också kvar i jorden och broccolin producerar små minihuvuden. Vi har dåligt med förvaringsutrymmen för rotfrukter, så planen är att låta så mycket som möjligt stå kvar i jorden så länge som möjligt. En rejäl halmbal att täcka med när det börjar bli riktigt kallt står redo. Det borde kunna fungera bra – förhoppningsvis. Palsternackor tål det mesta. Förra året lämnade jag några rödbetor kvar ute, de frös sönder. Men med rejäl täckning kanske de klarar sig?

Vi har också börjat bädda in köksträdgården för vintern, vilket är mindre märkvärdigt än det låter. Höstgräver gör vi inte, men de värsta ogräsen (läs: maskrosor och revsmörblomma) rensas bort och så lägger vi ett 10–20 cm tjockt lager med löv, gräsklipp eller halm över alltihopa enligt principen "ingen naken jord". Jag vet att somliga anser att höstgrävning är ett måste, men jag är inte så säker på det. Kanske om man har lerjord, men vi har en moränjord (som visserligen har ett inslag av lera) och den blir inte alls lika kladdig och kompakt som en ren lerjord. Så vi väljer det lata angreppssättet och struntar i höstgrävningen (vi gräver öht väldigt lite för att inte störa jordens mikroliv i onödan).

Nu sticker jag!

Eller rättare sagt i morgon. Jag ska ut på en grävning i norra Bohuslän ett par månader och det kan bli lite glest mellan blogginläggen, beroende på hur pass väl vi får ordning. på det mobila bredbandet. Annars blir det mest helg-bloggande för min del den närmsta tiden.

Kolla gärna på vår hemsida, gå in på "Arkeologiska undersökningar", "Aktuella projekt", där kommer så småningom en sida som heter E6 Lugnet-Skee och handlar om oss :-)

Två månader utan tvättmaskin

Låter det som ett skräckscenario? Faktiskt är det inte så hemskt som det kanske låter. Vår gamla tvättmaskin gick ju sönder för ett par månader sedan. Tanken var ju att försöka laga den och slippa köpa en ny, men det har hakat upp sig lite – lång historia som involverar en granne och dennes bekant och möjligheten att få hjälp med att svarva en metalldel! Hursomhelst så har vi tvättat för hand en tid nu och det fungerar mycket bättre än jag trodde. Till saken hör att sambon (också känd som Oppfinnarjocke) kom på att man kunde koppla borrmaskinen till trumman på tvättmaskinen och centrifugera på det sättet. Så vi slipper stå och vrida ur och försöka hänga dyblöt tvätt, vilket är en klar poäng!

Det intressanta är att det blir renare tvätt nu!! Uppenbarligen är tvättmaskiner inte så bra som man kunde tro, i alla fall inte vårt gamla skrälle. Såhär gör vi: Vittvätt, typ lakan o handdukar, får ligga i blöt i kallt vatten ett tag, om det är mycket smutsigt. Alla fläckar förbehandlas med tvättvål. Sedan: hett vatten + tvättmedel i en hink. Bearbeta tvätten med en såndär sugproppsmojäng som man rensar avlopp med (skonar händerna och är effektivare). Skölj i hinken eller i badkaret tre gånger. Klart!

Jag vet inte riktigt varför det blir renare, men det blir det. Kanske för att vi jobbar mer med tvätten, ta ur fläckar och så. Och för att sköljningen blir effektivare. Med tvättmaskin är det så lätt att bara slänga i en tvätt och köra den. Nu jobbar vi mycket mer med tvätten, men som sagt, det lönar sig.

Om vi sparar pengar vet jag inte, men jag skulle tro att vi sparar lite grann i alla fall. Vatten går ju åt i vilket fall som helst, kanske mera nu. Å andra sidan går det ingen el till att värma vatten eller till att köra maskinen. Får väl se hur nästa elräkning ser ut.

Vad händer...

... med bloggen? Just ingenting för närvarande. För mycket annat att tänka på och pyssla med. Men jag återkommer!

Ett sätt att se på saken...

Hur mycket av vår bekvämlighet är vi beredda att släppa?

Från No Impact Man

En otäck bok

Som en thriller, fast på riktigt. Jag har läst Mark Lynas Sex grader – vår framtid på en varmare jord om konsekvenserna av klimatförändringarna (han kommer f.ö. till bokmässan i Gbg i höst). Han beskriver utifrån en rad forskningsrapporter hur jordens klimat förändras vid stigande medeltemperatur, från en till sex grader över dagens. Och det är alltså en riktigt otäck bok.

Redan vid en ganska måttlig förhöjning på en till två grader – som knappast går att undvika, vad vi än gör – blir följderna svåra för en mycket stor del av jordens befolkning. Ökenklimat vid Medelhavet, vattenbrist i Indien, Peru, Mellaneuropa och flera andra länder som idag får vatten från glaciärer i bergen. När de smälter bort (vilket de redan är på god väg att göra) försvinner vattnet. Utan vatten ingen mat – stora områden blir obeboeliga eller helt beroende av att mat och vatten förs dit från andra platser, vilket gör dem ytterst sårbara.

Stigande havsnivåer ger svåra översvämningar i alla lågt liggande tättbefolkade områden, från Bangladesh till Manhattan och Göteborg. Dessa områden blir också obeboeliga på sikt.

De delar av jordklotet där det fortfarande kommer att finnas vatten och odlingsmöjligheter (som Skandinavien) kommer att få förse en mycket större mängd människor än idag med både mat och bostäder. Exakt vad det kommer att innebära är svårt att förutse i detalj, men man får nog räkna med allt från ransoneringar till regelrätta väpnade konflikter. Lägg därtill att om vi ökar den odlade ytan så får det redan hotade vilda djurlivet ännu svårare att klara sig... Ett mer ostadigt klimat, med fler stormar och häftiga skyfall gör det också svårare att odla. Det här är den värld våra barn och barnbarn kommer att leva i.

Vid ytterligare höjningar av jordens medeltemperatur blir konsekvenserna än värre, med döda hav, Amazonas förvandlat till öken, förhärjande superorkaner och miljarder svältande människor.

Dock, menar Lynas, finns det fortfarande tid att hejda de värsta följderna. Men det handlar inte om lång tid – inom de närmaste åren måste utsläppen av växthusgaser minskas mycket kraftigt. Då kan jordens medeltemperatur möjligen stabiliseras på en något högre nivå än idag, men som kanske ändå är hanterbar. Frågan är bara hurpass politiskt möjligt det är med en så drastisk utsläppsminskning inom en så snar framtid...

Obehagligt, ja. Men läs boken!

Konstiga hallon

Vi har gula hallon, Golden Queen, som gav en liten ynklig skörd i somras. Nu har de fått för sig att blomma om och det är fullt med gröna kart! Om de hinner mogna innan frosten slår till så kan det bli en riktigt fin liten skörd.

Undrar varför de gör såhär. Man kunde tro att det är hösthallon vi köpt, men det är det ju inte!

Jag vill också ha en slottsträdgård!

Var på besök på Läckö (delvis i jobbet, det tar en till väldigt trevliga platser ibland!) och blev jättesugen!. Inte på ett slott, men väl en slottsträdgård. Eller i alla fall en muromgärdad, solvarm trädgård med magnifik utsikt över vattnet.

Det lär jag ju knappast få i brådrasket, men det var kul att se och inspireras av trädgården. Inte minst blandningen av blommor och köksväxter i en salig röra (som antagligen är oerhört genomtänkt). Fick en massa idéer till egna trädgården. Visst borde man på något sätt kunna imitera en "walled garden" fast i en skala som passar vår trädgård. Sätta upp plank, plantera mer buskar och vindskyddsväxter, *tänker febrilt* :-))

Potatis

Blå Kongo, Asterix, Sava. Gott. Och vackert.

Äta lokalt i praktiken

I mitt förra inlägg ondgjorde jag mig över hur svårt det är att hitta de lokala råvarorna i de vanliga butikerna. Det bör väl tilläggas att det trots allt finns en del bra varor från små producenter. I Västsverige har vi t.ex. Berte kvarn i Halland, med anor från 1500-talet, som maler säd från närområdet i mellersta Halland och som också har en del KRAV-mjöl i sitt sortiment. (Inom parentes kan tilläggas att den familj som äger Berte Kvarn också äger SIA-glass, som gör god glass, dock med oklart ursprung för råvarorna.)

Wapnö mejeri utanför Halmstad säljer betydligt färskare mjölk än Arla och den har inte rest riktigt lika långt... I Västergötland har vi Falköpings mejeri som också tar in mjölk från närområdet. Bra kött från djur som gått på naturbete finns att få tag på via Kaprifolkött i framför allt Bohuslän. Sedan finns det en hel rad med gårdsbutiker och andra spännande platser med bra, närproducerad mat. Men, som sagt, det gäller att den också kommer ut i butikerna och inte bara blir något man köper på utflykten eller semestern.

Vad äter då en helt ordinär barnfamilj på landsbygden, med egen köksträdgård, standardiserade matbutiker i närområdet, med måttliga inkomster, men hyfsat gott om tid och ett stort matintresse? Det är många intressen som ska tillgodoses, inte bara att maten ska vara närodlat och av bra kvalitet. Den ska först och främst vara god och alla i familjen har olika åsikter om vad som är gott. Gästande barn och vuxna ska naturligtvis också få mat de tycker om. Så ska det vara hyfsat näringsriktigt och inte för dyrt. De här olika kraven krockar naturligtvis ibland och det är ett konstant kompromissande.

Alla tycker om ris och pasta, men vi har minskat en hel del på det till förmån för potatis och bröd. Potatisen kommer från egen odling i alla fall en del av året och lokalt mjöl går att få tag på. Bakar gör vi själva. Men det händer att såväl ris som italiensk pasta dyker upp på matbordet, även om vi jobbar med att hitta alternativ, som t.ex. att servera hembakat naan-bröd i stället för ris till den indiskinspirerade mat som alla gillar.

Kött kan vi få tag på lokalt, via gårdsbutik eller direkt från producenten. Vi kompromissar dock med att köpa en del köttfärs och charkvaror i butik. Här borde vi kunna bättre, hitta alternativ till den eviga räddningsplankan "nåt med köttfärs" och göra mer smörgåspålägg själva.

Bönor och linser är nyttigt och gott (gillas dock mest av oss vuxna) men i allmänhet importerat. Här har vi ambitionen att använda gråärter och bondbönor från egen odling. Hoummus av bondbönor, kanske? Gråärter i stället för kikärter i curry?

Växthusgrönsaker (gurka, tomater, paprika) köper vi nästan inte alls. Lite grann kan vi odla själva, men framför allt äter vi råkost (mest morötter, som barnen älskar) och sallad när det är säsong. Och så mycket tillagade grönsaker. Men ibland kan jag bli vääldigt sugen på ett rejält växthus, med gurka, tomater i massor, paprika, aubergine... det är så himla gott! I trädgården har vi dock en hel massa olika slags grönsaker och rotfrukter och så här års är det stommen i det vi äter. Det blir knepigare när odlingssäsongen är över!

Frukt har vi ingen egen ännu (ska plantera äppelträd i höst). Det blir köpefrukt, just nu svenska äpplen och en del KRAV-bananer. Men vi köper ganska lite frukt och hoppas att allt grönsaksätande kompenserar på vitaminfronten. Målet är att inom några år ha flera egna fruktträd.

Lokala KRAV-ägg är av någon märklig anledning knepiga att få tag på, men där kompromissar vi en del. Likaså med mjölkprodukter, som man ofta inte vet var de kommer ifrån. Fisk äter vi mindre och mindre - tyvärr - eftersom det är så många miljöproblem förknippade med fisket. Vi kanske skulle lära oss att fiska själva (fiskesjöar finns i närheten), om nu min västkustfödde sambo kunde vänja sig vid att äta insjöfisk :-)). Fisk-kompromisser är sej, strömming/sill och någongång musslor, som är ganska miljö-OK.

Dessvärre köper vi också en del te, kaffe, choklad/kakao, godis, exotiska kryddor och annat som kanske inte är så där himla bra. Te kan ibland bytas ut mot örtte på egna örter, men kaffe är svårt att byta ut. Koffeinberoendet är högljutt! Men jag inser att vi nog borde dra ned på allt det här (inklusive choklad, snyft) om det ska vara någon trovärdighet i lokalt-tänket. Socker är ett annat problem, vi använde mängder till saft, marmelad och syltkok och det bakas en och annan kaka också. Man borde kanske byta ut allt socker mot honung? Med tanke på hur dyrt det är så skulle konsumtionen omedelbart gå ned! Men hur skulle man ta vara på alla bär? Torka? Jag vet inte, men här finns mycket att lära och fundera kring.

Så även om målet är att "äta lokalt" så är vi långt ifrån framme. Det är en lång process, där man måste jobba bort en del väldigt ingrodda vanor (kaffe, socker!) och hitta alternativ som hela familjen trivs med. Det är knepigt ibland, men samtidigt väldigt roligt!

Äta lokalt – en massa funderingar

I några månader nu, har vi försökt äta mat som är producerat så lokalt och miljövänligt som möjligt. Och det är slående hur svårt det är. Det som verkligen är svårt är inte att ställa om till andra råvaror och maträtter. Det riktigt svåra är att det ofta är nästintill omöjligt att få reda på varifrån maten egentligen kommer. Och att hitta det som verkligen är närproducerat.

Vi handlar det mesta av vardagsmaten i en mellanstor Hemköpbutik i ett mindre samhälle. Jag passerar där på vägen hem och vi är ofta i samhället för att gå på biblioteket eller göra andra ärenden. Det är alltså enkelt att handla där och det blir inte en massa extra bilkörning för att handla mat.

Men liksom i så många andra små och halvstora butiker är sortimentet hopplöst standardiserat. Man tar in det som kommer från distributionscentralen och man har mycket lite intresse av att ta in varor från annat håll. Det är också dåligt med KRAV-producerad mat och den som finns är ofta importerad. Och det här är så vanligt, såhär ser det ut i stora delar av Sverige. Visserligen kan vi konsumenter fråga, tjata oss till ett större utbud, men då ska man ha energi och kunskaper till det.

Bor man i storstaden finns det specialbutiker för ekologisk mat. Bor man nära en gårdsbutik kan man handla en hel del där. Men alla vi som inte vill, eller kan, lägga tid, pengar och bensin på att åka runt och handla på speciella ställen - för oss är det lokala ätandet en rejäl utmaning. Det är i stort sett bara det man odlar själv som man säkert vet är lokalt.

Svensk livsmedelshantering är så oerhört centraliserad och anonymiserad! Arla, Scan m.fl. koncentrerar produktionen till några få platser. Råvaror och färdiga produkter har färdats många, många mil i lastbil innan de hamnar i butiken. Vem som födde upp kossan eller grisen får vi sällan veta, än mindre hur uppfödningen gick till.

Grönsaker, frukt och ägg skickas runt på samma sätt. Morötterna kommer från Gotland och KRAV-äggen från Roslagen. Äpplena från Skåne och rödbetorna från Östergötland. Det påstås att centraliseringen bidrar till färre transportmil, totalt sett, eftersom man kan rationalisera och samordna hårt. F-n tro't. Nånstans på vägen försvinner i alla fall omsorgen om den färska maten, känslan för de regionala variationerna, säsongsvariationerna.

För en intressant – och trevlig – effekt av att äta lokalt är ju just att man återgår till de traditionella årstidsvariationerna. Alla slags råvaror finns helt enkelt inte tillgängliga samtidigt. Man äter det som är färskt och bäst just nu och om ett tag kommer något annat. Man får uppleva känslan av att vänta på godsakerna – de första jordgubbarna, nypotatisen, äpplena, höstens alla svampar, färskt kött på hösten när det är dags för slakt, de första gröna bladen på våren.

I vintras köpte vi två lamm och en gris. Då kunde vi frossa i kött, korv och fläsk, stadig vintermat som håller en varm när det är kallt ute. Nu börjar köttförrådet i frysen krympa rejält och nu blir det mycket vegetarisk mat, kompletterad med ägg. Och svamp! Rotfrukterna mognar och blir soppor och goda ugnsbak. Det börjar komma svenska äpplen i butikerna och sommarens bärpajer och krämer får ge vika för äppelpajer. Ännu senare kommer jordärtskockorna, när allt annat börjar ta slut. Sedan är det vinter igen och dags att fylla på köttförrådet.

Det här är ett helt annat sätt att förhålla sig till mat än det nutida, där allt finns tillgängligt, alltid. Så kommer det knappast att fortsätta, inte med stigande oljepriser och tilltagande klimatkris. Mycket troligt kommer vi att sakta men säkert få anpassa oss till ett mer lokalt, säsongsmässigt ätande. Och det är inget fel med det, snarare tvärtom. Det finns en helt annan matkvalitet i det traditionella ätandet, antagligen också mer näring i råvaror som inte har åkt runt i flera dagar innan de hamnar på våra matbord.

Det blir också ett annat sätt att laga mat, mer matlagning från grunden med riktiga råvaror och betydligt färre hel- och halvfabrikat (som inte är särskilt miljömässigt lyckade). Det tar längre tid att laga sådan mat, inte alltid, men ofta. Men då får det ta tid! Mat är gott och viktigt, alldeles för viktigt (och roligt!) för att vi ska överlåta det till livsmedelsindustrin. Antagligen skulle de flesta av oss må väldigt bra av att skippa en och annan "aktivitet" och i stället lägga den tiden på att laga mat. Med tanke på att "aktiviteter" ofta innebär bilkörning, skulle vi spara en och annan liter bensin också.

Men för att ett mer lokalt ätande ska fungera så måste vi få tillgång till de lokala råvarorna, också i den vanliga lilla livsmedelsbutiken. Vi behöver kortare transporter, en mycket mer decentraliserad hantering av råvaror och större möjligheter för butikerna att ta in produkter direkt från odlarna. Frågan är om vi inte behöver en ny folkrörelse för den goda, närproducerade maten?

Dagens skörd

Det blir nånslags vegetarisk buffé ikväll tror jag... :-) Får återkomma med recept!

Nu mognar det mesta fint. Vi har haft lite lätt nattfrost, men det enda som tog skada var några av bladen på squash och pumpor. Men de tycks växa vidare ändå (det är svårt att knäcka pumpor, när de väl kommit igång). Bondbönor, gråärter och märgärter har gjort sitt för i år, nu är de torkade/inkokta och blir vintermat. Löken är torkad, flätad och hänger i skafferiet.

Vaxbönor och rosenbönor är i full gång nu och gurkorna mognar lite försiktigt, de kom igång ruskigt sent. Men några små gurkor har vi plockat. De tidiga morötterna är nästan slut, men nu börjar vi plocka in de sena. De grodde dåligt och blev inte så många, tyvärr. Broccoli plockar vi fortfarande, nu är det en massa små sidoskott som kommer.

Tomaterna har inte alls gått bra! Jag hade några plantor på friland och de fick pistillröta så alla frukter ruttnade bort. De som stod i krukor har klarat sig lite bättre. Nu har jag misslyckats med att frilandsodla tomater i två år och börjar tröttna rejält! Nästa år blir det bara krukor, om vi nu inte får till det där växthuset, förstås.

Ett squashrecept till

Man kan knappast få för många såhär års!

Squashplättar (4 port som tillbehör, 2 port som huvudrätt)
1 squash, ca 500–600 g
1 gul lök
1 ägg
1 msk vetemjöl
salt och peppar
smör och/eller olja till stekning

Riv squashen grovt och pressa ut det mesta av vätskan. Blanda rivet med finhackad gul lök, ägg och mjöl. Salta och peppra.
Klicka ut smeten i stekpanna, platta ut till "plättar" och stek på ganska svag värme några minuter på varje sida.
Gott som huvudrätt eller som tillbehör till det mesta.

På tork...

... just nu har vi bondbönor, gråärter och blåbär. Vi försöker lära oss energisnåla sätt att ta vara på mat och torka är väl det mest energisnåla av allt. Speciellt med hembyggda torkollor, fixade av sambon. Gratis brödlådor från mataffären, som man skär ut botten på. Sen häftar man fast en bit myggnät och det är klart! Kan ställas ute med en handduk e.d. som flugskydd eller på braskaminen. Stapelbara! Hur bra som helst :-)