80% mindre - matmil

Mycket till midsommarfirande blev det inte här. Hällregn och förkyld unge. Så det blev en stillsam hemmahelg i stället.

Jag funderar vidare kring Sharons utmaning, idag kring maten. Alla som har följt den här bloggen ett tag vet ju att vi försöker minska mängden långväga mat och i stället äta närproducerat så långt det är möjligt. Men vi har inte riktigt haft några principer för det hela, i siffror eller så, det är mer ett förhållningssätt. Sharons uträkningar kring maten ger en bra utgångspunkt för vad som är rimligt i ett större perspektiv. Så jag översätter fritt och något anpassat. Hon delar in maten i tre kategorier och räknar även in hygienprodukter:

1. Mat som du själv odlar, eller som är lokalt producerad enligt KRAV eller liknande ekologiska principer. Vad som är lokalt avgör man själv – nånstans i storleksordningen 10–20 mils radie från där du bor. I bästa fall kan detta inkludera frukt/grönt, kött och fisk, säd, baljväxter och mjölkprodukter. Dessvärre är ju formerna för livsmedelshantering i vårt land sådana att även den mat som är producerad nära dig har rest långa vägar för att processas och förpackas innan den kommer "hem" igen. Den som inte kan odla själv kan ha svårt att få tag på den lokala maten. I bästa fall hittar man den i gårdsbutiker, lokala eko-butiker, på torget eller hos någon ambitiös livsmedelshandlare som ser poängerna med att ta in närproducerade varor.

I den här kategorin ingår också tvål etc. som i huvudsak är tillverkad av lokala råvaror. Minst 70% av den mat vi äter bör falla i kategori 1.

2. Torra varor i större förpackningar som transporterats över längre avstånd, t.ex. bönor, linser, ris och små lätta saker som te, kaffe och kryddor (KRAV- och rättvisemärkt!) och närproducerade varor som inte är KRAV-märkta. Hit räknas också toa- och hushållspapper (återvunnet) i storförpackning. Högst 25% bör falla i denna kategori.

3. "Våta" produkter som inte är lokalt framställda: kött, fisk, frukt/grönt, juice, mjölkprodukter, matolja. Processad mat som chips och läsk. Schampoo, diskmedel o.d. Inte mer än 5% av varorna bör komma från kategori 3. I USA är siffran hela 50% och jag misstänker att Sverige inte kommer långt efter...

Det är en ganska tuff utmaning och vi ligger inte särskilt bra till här, alla "äta lokalt"-ambitioner till trots. Framför allt hamnar vi på tok för högt i kategori 3. Såhär års kommer ju mycket mat från trädgården, men stora delar av året köper vi en hel del sånt som definitivt inte platsar i normen för "lokalt". Men hela den här 80%-utmaningen (som är 90% i det amerikanska originalet) är en väldig tankeställare - man inser vilka absurda liv vi lever och hur mycket av det vi tycker är självklart som är en ofattbar lyx, globalt sett!!