Loggor eller blommor?

"Over the average American's lifetime, one will watch nearly two years worth of TV commercials. The result of this is that the average American can identify fewer than ten types of plants but can recognize hundreds of corporate logos. If you read the paper, view websites (news or otherwise), watch TV or listen to the radio, you are being bombarded by media messaging. Unless you live a hermit's life, it's impossible to escape the billboards and bus advertising. "

Citatet ovan kommer från Crunchy Chickens blogg. Jag vet inte om det är riktigt lika illa hos oss, men jag undrar om inte rätt många svenskar också känner igen betydligt fler varumärken än växter. Kanske är världen så skruvad att vi har mer nytta i vardagslivet av att känna igen varumärken. Vem behöver kunna en massa växter, fåglar och sånt? Du kan gå genom livet utan att veta hur en maskros ser ut, än mindre vad man har för nytta av den. Men om du inte känner igen den där skrikgula loggan som ser ut som ett stort M så tillhör du en liten konstig minoritet!

Bryt trenden! Ta en flora eller en fågelbok, ta med barn/partner/kompisar och gå ut och lär dig en ny art!

Vem kommer förresten på flest användningsområden för en maskros?

Mat till alla – eller??

Jag tyckte den här diskussionen var intressant. Att vi odlar gott och väl de spannmålsprodukter och annan mat som behövs för att ge föda till ALLA på jorden, men att vi ändå har svält och hunger på många platser. En del av spannmålen går till djurfoder (en del av det får vi ju då igen som kött, mjölk och ägg), en del går till biobränslen (etanol, t.ex.). Ändå borde maten räcka. En del går bort i dålig lagring och angrepp av råttor, delvis för att distributionen inte alltid fungerar (krig, korruption). Men så har vi miljontals överviktiga västerlänningar som äter betydligt mer än sin andel av världens mat (ja, jag vet att man kan vara överviktig av andra orsaker, men nu var det mat det handlade om). Och i västvärlden så SLÄNGER vi en fjärdedel av vår mat. Det tål att tänkas en hel del på...

Vädret är uppochner...

Igår var det en fantastisk vårdag, solen öste på, vi grävde köksträdgård, förbättrade marktäckningen, körde gödsel och satt ute i solen och fikade. Underbart! Idag VRÄKER det ner blötsnö och hela världen är vit... Kunde inte det här kommit för ett par månader sedan??

Grönare liv på ett år. Vecka 5 – Lokal mat från frukost till kvällsmat. Mars.

Förra veckan utlovade jag lite konkreta idéer om vad man faktiskt kan äta och laga utifrån tanken att det ska vara så lokalt som möjligt. Nu bor vi ju ett väldigt avlångt land och förutsättningarna varierar. Lokalt hos mig är något helt annat än lokalt i någon annan del av Sverige. Här är vi i Sjuhäradsbygden, i södra Västergötland. Det är skogsbygd, många sjöar och mossar, små odlingsbara ytor. Mycket "obygd" för att vara i södra Sverige. Traditionellt är boskapsskötseln viktig, det fanns gott om bete på skogen för kor och får innan vallodling och modernt skogsbruk satte stopp för skogsbetet. Men än idag finns här gott om gårdar med djur – vi får lätt tag på nöt, gris och lammkött inom en tiomilaradie och det finns ett lokalt/regionalt mejeri i Falköping.

Man odlade säd, fast i ganska liten skala och naturligtvis olika slags grönsaker i den kålgård som fanns vid varje gård. Så är det delvis än idag. Det hela drygades ut med fiske i insjöarna. Här är också småföretagande traditionellt. Alla känner till knallehandeln men också idag finns gott om småföretag och mångsyssleri, däribland en del matförädling i den lilla skalan.

Det är alltså ganska lätt att hitta lokalt framställd och förädlad mat här och det underlättas naturligvis av att vi har grönsaker och bär från trädgården och gott om skog för svamp- och bärplockning. Matidéerna nedan utgår från hur vi har det och vad vi äter – du får anpassa så gott det går till dina förutsättningar. Råvarorna är lokala medan smaksättningarna kan vara importerade. Det är ganska mycket "vanlig" mat – att äta lokalt är inga konstigheter egentligen, Tänk husmanskost, så hamnar man ganska rätt.


Frukost
* Gröt på havre eller råg med mjölk och sylt

* Fil från det lokala mejeriet

* Hemlagad müsli med mjölk

* Äppelmos och mjölk

* Smörgås på hembakat bröd med ost, hemgjord leverpastej, kallt kött, stekt fisk eller andra matrester, marmelad på trädgårdens bär

* Kokt ägg

* Omelett med grönt efter säsong (spenat, gräslök etc)

* Örtte med honung


Lunch/middag
* Köttbullar eller köttfärsbiffar (gärna på lammfärs), potatismos, lingonsylt

* Lamm i ugnen (stek, bogblad, sadel) med klyftpotatis och vitlökssmör, puré på jordärtskockor

* Blandade grönsaker i currypasta, ugnsbakad vintersquash med vitlök, snabbfräst vitkål med ingefära och citron, hembakade chapatis/naan-bröd, squashpickles

* Kokt rimmad fläsklägg, rotmos

* Raggmunk/rårakor, lingonsylt, hemrimmat fläsk (om man vill)

* Ugnsrostade rotfrukter, get- eller fårost, bröd, tzatziki (här gör vi ett undantag och köper en liten gurka)

* Gnocchi på potatis och jordärtskockor, ost, smör/olivolja

* Stekt sill/strömming med potatismos och gröna ärter. Sill är inte helt lokalt, men "klimatsmart". Lägg ihop filéer två och två med dill el persilja mellan, doppa i rågmjöl, stek i smör. Gör dubbel sats och lägg hälften i ättikslag med mycket lök och kryddpeppar till dan därpå. Gudomligt gott på knäckebröd!

Grönt till maten

* Rårivna morötter, rödbetor, kålrötter

* Vitkålssallad

* Grönsallad – vad du hittar i trädgården

* Bondbönor eller rosenbönor (konserverade) med lite citron och raps/olivolja

* Böngroddar (grodda själv)


Mellanmål
* Brödpudding

* Pannkakor med sylt eller äppelmos

* Äppelmos eller lingonsylt med mjölk

* Smörgås med rejält pålägg (vegetariskt pålägg: mosa/mixa bondbönor med lite citron, vitlök, olivolja)

Kvällsmat (eller lättlunch)

* Omelett med lök och potatis

* Alla slags soppor på rotfrukter (med el utan kött), bröd, smör

* Grönkålssoppa med ägghalvor

* Ärtsoppa med el utan fläsk

* Ugnsbakade rödbetor, getost, bröd

* Ugnstroll


Hemgjord müsli
3 dl blandade gryn – havre, råg, dinkel
1 msk rapsolja
2–3 msk honung
russin eller annan torkad frukt (äpplen är väldigt gott)
frön och nötter efter smak

Värm honung och olja så det blir flytande. Blanda med grynen (ta mer om det behövs – grynen ska suga upp blandningen, men inte mer). Rosta i ugn (225) tills det är gyllenbrunt och luktar gott. Låt svalna och blanda i resten av ingredienserna.

Rapport från trädgården

Lite mer våraningar nu. Gräslök och piplök kan snart skördas lite försiktigt och några övervintrade salladslökar kan plockas. Trädgårdssyran likaså. Citronmelissen visar de första skrynkliga bladen, rabarberknopparna sväller. Den franska dragonen har små fina skott och lite övervintrad eller självsådd dansk körvel visar sina små flikiga, lakritssmakande blad. I en pallkrage under plast växer plocksallat och lite annat smått och grönt. I köksfönstret står en kruka med fyra rödbetor som börjat växa och har späda blad till sallad. Snart, ganska snart kan man plocka ihop en liten vårsallad, färskt grönt som omväxling mot alla rotfrukter.

Det är det är som är så speciellt med att välja lokal mat, odla själv och äta efter säsong. Man äter en massa av nånting under en period – alla rotfrukter på vintern – och just när man börjar bli lite trött på det så kommer något nytt. Snart ska vi frossa i färska sallader, nyplockade örter, nässelsoppa, rabarberpaj, kanske sparris under några vårveckor. Och sen kommer något annat. Ständig omväxling, inte från dag till dag, men från säsong till säsong och man äter maten när den är som bäst. Kan livet bli mycket bättre?

Förodla grönsaker – eller kanske inte?

Såhär års dignar fönsterbänkar och hyllor hos många odlare av krukor och såbrätten med småplantor i. Att förså grönsaker och blommor kan snabba på processen och ibland är det nödvändigt om det överhuvudtaget ska bli något resultat. Samtidigt är det ganska få växter som faktiskt måste försås inomhus. Mycket kan sås direkt i landet, annat kan sås ute i kallbänk för att sedan flyttas ut på sin slutgiltiga plats. Var man bor påverkar naturligtvis, det är skillnad på skånska sydkusten och Norrbottens inland. Här är det sydsvensk skogsbygd, med sina speciella förutsättningar.

Vi förodlar ganska lite. Delvis beror det på att vi har dåligt med bra plats inomhus, det är ganska svalt, men svårt att få tillräckligt mycket ljus. Till en stor del beror det också att på att jag är en otålig person som inte riktigt har fallenhet för att pyssla med småkrukor och plantor, vattning, extrabelysning och allt det där. Jag vill ha sånt som jag petar ned i jorden och sen växer det!

Hittills har jag bara sått chili, som börjar komma upp nu. Ganska snart ska aubergine och tomatfrön i jorden. Sen får det växa till sig ett tag innan det är dags för kål av olika slag. Man kan mycket väl så kål på friland, men här äter jordlopporna upp alla småplantor. I år kommer jag nog att förså kålen i kallbänk (pallkrage med jord och fiberduk eller glas över) och plantera ut dem först när de är rejält stora. Squash och pumpor vill inte riktigt gro på friland här, så dem sår jag 3–4 veckor innan de ska ut, d.v.s. i början av maj.

Diverse odlingshandböcker säger att man ska förodla frilandsgurka, men jag har haft rejäla problem med att få plantorna att ta sig när jag planterar ut dem, trots avhärdnng efter alla konstens regler. Så det blir direktsådd av dem också. Nackdelen är att man får gurkor lite senare, men man får mycket kraftigare och friska plantor.

Jag har haft samma problem med bönor. De ska ju ha riktigt varmt i jorden innan de sås, så jag har testat att förodla dem, varpå de flesta dog vid utplanteringen. Frilandssådda frön har däremot grott snällt och blivit fina plantor. Här går det oftast inte att så bönor förrän i månadsskiftet maj/juni, men man förlorar inte så mycket tid ändå eftersom de förodlade plantorna stannar upp ett tag i växten när man planterar ut dem.

Det är väl ungefär det hela. Nu har vi inte fått ordning på växthuset än, men det lär väl bli betydligt mera förodling när det är klart och på plats. Det handlar ju kanske mest om sådant som ska planteras ut där och växa där under sommaren (tomater, t.ex.). Men jag antar att man kan använda växthuset till att förodla en del som inte måste ha det jättevarmt för att gro. Har en del att lära där, misstänker jag!

Ännu en anledning att äta lokalt

Det finns en anledning att äta närodlad mat som är nästan lika dyster som klimatfrågan (Inte för att det är dystert att äta lokalt, tvärtom! Men anledningarna är en smula deprimerande.). Och det handlar åter om transporterna. Att de släpper ut en massa CO2 vet vi redan. Men det finns också en stor risk att de inom en snar framtid blir mycket dyrare, vilket naturligtvis kommer att återspegla sig i priset på långväga mat.

Priset på råolja har nyligen gått över 100 dollar/fat, vilket är det högsta någonsin. Hur högt det kan stiga vet ingen. Men av allt att döma så kommer efterfrågan på olja att stiga mycket snabbare än tillgångarna, många menar att det redan är så. Det finns inte tillräckligt mycket lättillgänglig olja kvar för att möta behoven och nya fyndigheter är få och små. Det är det som menas med Peak Oil – oljan kommer inte att ta slut, men den blir dyrare och otillräcklig.

Stigande oljepriser = stigande bränslepriser = dyrare mat. Till detta ska man lägga att bensin och diesel med all sannolikhet kommer att beläggas med högre skatter och avgifter, inte bara i Sverige, i syfte att hejda CO2-utsläppen.

Vi märker inte så mycket just nu av det höga råoljepriset av den enkla anledningen att det räknas i dollar. Eftersom den amerikanska ekonomin är mycket svag just nu så påverkas inte oljepriserna i Europa så kraftigt. Men när (om?) dollarn stärks så kommer vi snabbt att se bensinpriser vi inte kan tänka oss i våra vildaste fantasier. Och betydligt dyrare matkassar.

Så det finns goda privatekonomiska skäl att tänka om när det gäller maten, att prioritera det nära och att äta "lågt" på näringskedjan (mindre kött och andra animaliska produkter). Och inte minst att vänja barnen vid att morötter är mycket godare än växthustomater från Sydeuropa (det brukar iofs inte vara något problem). Det är också en god idé att gradvis föra in mer vegetarisk mat på middagsbordet och försöka hitta recept som alla i familjen tycker om.

Vår lokala mat igår (rester idag): ugnsstekt lammbog, potatismos, palsternackspuré, rårivna morötter och rosenbönor med lite citron och olivolja. Alltihop från trädgården/närområdet utöver smaksättningar. Behöver jag tillägga att det var gott ;-)

Odla mera mat

Som jag skrivit om flera gånger tidigare, så kan de flesta av oss odla en del av vår egen mat, även om det bara handlar om böngroddar eller en chiliplanta i köksfönstret. Har man en trädgård eller en odlingslott kan man faktiskt odla en hel del, även på en liten yta. Lite senare i vår tänkte jag berätta om hur stor yta vi odlar och vad vi får ut av det. Idag ska det handla om hur man utnyttjar köksträdgården för att få så mycket mat som möjligt.

Först och främst behöver man naturligtvis bra jord, tillgång till gödsel och allt det där. Det kan ta några år att bygga upp bra odlingsjord om man börjar från början, men det är väl värt besväret. Här har vi börjat med gammal gräsmatta och senare med vall som inte plöjts på flera decennier. Första året var det inte särskilt imponerande skördar, men det blir sakta men säkert bättre. Bästa boken i ämnet: Lena Israelssons Handbok för köksträdgården.

Men om man nu har fått ordning på jord och bördighet, vad ska man då odla om nu målet är att få en hyfsat stor del av sin mat från trädgården under odlingssäsongen och dessutom spara en del till vintern? Till att börja med mest av sådant som man verkligen tycker om och kan tänka sig att äta en hel del av. Sen lite av sådant som verkar kul att prova, för att få in lite nyheter på tallriken.

Man kan – mycket förenklat – dela in grönsakerna och allt det andra i tre huvudgrupper som fyller lite olika behov. Exakt vad som hamnar i varje grupp beror ju på ens egna matvanor och smak, ta det bara som en utgångspunkt. Grupp 1 är det som får det största utrymmet, grupp 3 det minsta. Men alla är viktiga för att man ska få balans på matbordet.

Grupp 1. Kalorier och mättnad. Här hamnar det som ger rejält med mat och kalorier. Potatis spelar huvudrollen hos oss. Hit hör också alla rotfrukter. Morötter förstås. Palsternackor som kommer på senhösten och kan stå ute hela vintern. Goda att göra mos av eller ugnsrosta. Persiljerot ger god smak i grytor och soppor och man kan skörda lite av bladen som persilja. Rödbetor till inläggningar, soppor, ugnsbakade. Också gott som råkost. Rivna rödbetor är saftigt och gott. Polkagrisrandiga chioggia-betor är vackra och goda tunt skivade. Majrovor som råkost eller att woka. Kålrötter till rotmos.

Kålen kan också placeras i den här gruppen. Broccoli är kanske den godaste. Brysselkål gillar inte jag, men är ett måste för andra. Vitkål till råkost, snabbfräst med ingefära och citron, soppa, surkål. Rödkål till julbordet. Grönkål kan stå ute hela vintern (om man lycks hålla rådjuren borta), gott till soppa eller att gräddstuva.

Pumpa och framför allt vintersquash kräver mycket odlingsutrymme men ger också mycket mat. Framför allt vintersquashen är mycket lätt att förvara i rumstemperatur eller svalt skafferi hela vintern. Mycket god att ugnsrosta eller i indiska rätter, smakar lite som sötpotatis. Spaghettipumpa tål också bra att sparas. Ät den som spaghetti med köttfärssås eller bara lite smör och ost.

Lök – gul, röd, schalotten, purjo. Alla är lättodlade, men purjon kräver lite pyssel och mycket näring. Här använder vi lök mer som grönsak än som smaksättare och hur mycket vi än sätter är det alltid för lite. Vi köper sättlök (men man kan odla lök från frö) och sätter dem ganska tätt. Sen gallrar vi genom att äta upp en del som färsklökar och låter resten stå kvar och mogna.

Frukt kan hamna här, kanske då främst äpplen som håller sig bra över vintern.

Brödsäd hör också hemma här. De flesta av oss har inte utrymme nog för att odla säd. Men det vore kul att prova på några kvadratmeter.

Grupp 2. Proteinmaten. Framför allt ärter och bönor. Särskilt viktigt för den som äter mest vegetariskt. Bönor tycker om långa varma somrar, men bondbönor är lättodlade även i ett svalt klimat. Färska lättkokta eller torkade till vintern. Pröva att göra hummus av bondbönor i stället för kikärter. Vaxbönor/haricots verts fungerar i stora delar av landet och går bra att frysa eller konservera till vintern. Även att torka, men det har jag inte provat. Kokbönor (typ bruna bönor) är knepigare eftersom de kräver en lång odlingssäsong och en hyfsat varm höst för att mogna ordentligt. I år ska vi prova en borlottiböna och se om den hinner mogna. Rosenbönor/blomsterbönor är fantastiskt vackra och odlas ibland bara som prydnad. Men de långa baljorna är mycket goda att äta och går bra att frysa/konservera.

Ärter av alla slag går lätt att odla även i svalt väder. Sockerärter, söta som smågodis. Märgärter är lite mera mat. Gråärter är lite speciella, mycket goda att torka till ärtsoppa eller baka bröd av.

Gröna blad av alla möjliga slag, kanske främst olika asiatiska sorter ger en hel del protein. Väldigt goda att woka, en del är också goda som sallad och nästan alla är mycket lättodlade. Flera fröfirmor säljer färdiga fröblandningar för den som vill prova på i liten skala. Vår favorit är pac choi, som liknar salladskål men är mycket godare.

Flera av de asiatiska bladen är mycket köldtåliga. Just nu har jag i pallkrage med "blandade blad" i trädgården. Jag sådde dem i höstas och de har stått under plast hela vintern. De är bara 2–3 cm höga, men jag hoppas att de ska börja växa nu när det blir varmare och ljusare.

Grupp 3. Guldkanterna. Allt det där som ger smak och färg och "det lilla extra". Alla sorters bär och frukt. Vi har rabarber, vinbär, krusbär, jordgubbar, amerikanska blåbär, smultron och två nyplanterade äppelträd. Tomater om man har möjlighet. Färsk gurka är något helt annat än växthusgurka från butiken – vi odlar inläggningsgurka på friland, de är mycket goda att äta direkt också. Sallad, spenat, rädisor, knölfänkål, chili, vitlök, alla slags örtkryddor, ätbara blommor... listan kan göras hur lång som helst.

Lycka till med odlingarna!

Grönare liv på ett år. Vecka 4 – Äta lokalt, men hur?

Alla vet att det är bra för miljö och klimat att äta närproducerad mat. Men det är inte alltid helt lätt att hitta sån mat i butik. Så vad ska man välja, hur ska man kompromissa när det behövs? Det här är ett jättestort ämne och jag tänkte dela upp det på flera inlägg så inte den stackars läsaren tröttnar halvvägs.

Det har förstås skrivits mycket om detta. Man kan t.ex. välja att först och främst (eller t.o.m. helt och hållet) äta mat som producerats inom ett visst avstånd, som The 100 Mile Diet. Sharon Astyk skriver om The Bullseye Diet, som innebär att man ser maten som på en piltavla. I mitten (the bullseye) finns det mest lokala, det som kommer från din egen trädgård eller lika nära. Längre ut kommer den regionala maten o.s.v. och längst ut det som importerats långt bortifrån. Målet är såklart att hamna i mitten så mycket som möjligt, men ibland hamnar man längre bort. Ju mer man övar, desto oftare hamnar man i mitten!

Man får också fundera på hur maten producerats, packats och transporterats. Tunga, vattenrika varor som kanske dessutom behöver kylförvaras under resan ger oändligt mycket mer CO2-utsläpp än små lätta torrvaror. Stapelvaror som vi äter mycket av ger mer utsläpp än sånt vi köper nån gång emellanåt.

Ibland kan det vara motiverat att välja en KRAV- och rättvisemärkt produkt som framställts på ett vettigt sätt, även om den är producerad länge bort. Argumentet för det är många: social rättvisa, etisk djurhållning, bättre miljö för odlare, att framställning av konstgödsel också kräver mycket fossila bränslen. Samtidigt kan jag tycka att det bästa i ett sånt läge är att inte köpa alls! I vår butik kan man hitta ekologisk gurka från Spanien, paprika från Israel och apelsiner från Grekland. Men även om det är vettigt framställt i hemlandet så har det likt förbaskat transporterats hit med hjälp av en massa diesel. Det går liksom inte att komma ifrån.

Så – några konkreta tips kring att välja det lokala. Ingen komplett lista, men några idéer. KRAV- och rättvisemärkt så långt det är möjligt såklart.

Ät så mycket du vill:
* Lokalt odlade grönsaker, bär och frukt efter säsong. Just nu är det höstens lagrade skörd i form av rotfrukter, vitkål, potatis och äpplen som finns att köpa. Komplettera med egna förråd av torkade/frysta/konserverade grönsaker, frukt, bär och svamp.
* Mjöl från odlare i närheten. Många butiker tar in sånt, fråga efter det annars! Baka ditt eget lokala bröd och gör din egen pasta.
* Viltkött från närområdet.
* Mjölk från lokala mejerier, om det finns nära dig.
* Fisk, om du bor nära fiskevatten och fisken faktiskt är fångad där.
* Ägg från närområdet.

Ät lite måttligt:
* Importerade torkade bönor och linser.
* Importerad torkad frukt (russin, t.ex.).
* Kaffe, te, kakao.
* Kryddor, kryddsåser, sojasås o.d.
* Importerade nötter, frön.
* Mjölkprodukter från de stora mejerierna (Arla t.ex.) som ofta har åkt lastbil låånga sträckor.
* Ris, importerad pasta och andra importerade gryn (couscous, bulgur, quinoa etc).
* Ägg som åkt långt.
* Kött från lokala KRAV-uppfödare. Kan vara svårt att hitta och många butiksägare vill tyvärr bara ta in färdigpackat kött efter diverse köttfärsskandaler. Kolla gårdsbutiker nära dig.

Ät lite eller inte alls:
* Importerad färsk frukt.
* Importerade bär, färska/frysta.
* Juice.
* Importerade grönsaker, i synnerhet växthusgrönsaker.
* Importerat kött.
* Fisk från andra sidan jordklotet, eller utrotningshotad sådan.
* Frukostflingor med en massa majs och exotisk frukt (gör din egen müsli eller ät gröt).
* Undvik också mat som åkt runt långt inom landet – en del bröd t.ex.

Det kan verka tråkigt att välja bort en massa mat vi är vana att äta, frukostjuicen t.ex. Det kan också verka begränsande, hur ska man kunna laga mat med så lite att välja på? Och ska man laga mat enbart utifrån de lokala råvaror som finns i de flesta butiker så blir det faktiskt rätt trist! Det är nästan nödvändigt att komplettera med egenodlade grönsaker, självplockade bär, svamp o.s.v. Likaså att konservera och spara sådant till vintern. Så här års kan man också göra böngroddar eller odla sallad på fönsterbrädet för att få omväxling till rotfrukterna. Men vi måste också sätta lite tryck på butikerna så att de tar in den lokala mat som faktiskt finns! Och stötta odlare i närområdet så att de kan fortsätta att odla!

Nästa vecka: Lokal mat från frukost till kvällsmat

Varmbänk

Trädgårdsexperimenten fortsätter. Idag har jag börjat anlägga en varmbänk. Ett tjockt lager färsk stallgödsel (bra med en hästgård som granne!) i botten. Två begagnade pallkragar därpå. Sen jord i pallkragarna ovanpå gödseln och så ska alltihopa förhoppningsvis få en lagom temperatur när gödseln brunnit en del. Egentligen ska man ha glas över det hela, jag har en del gamla fönster, men inget som passar riktigt bra i storlek. Får se vad jag gör, kanske kan det räcka med dubbel fiberduk, fast glas borde ju hålla värmen bättre.

Vad jag ska så vet jag inte riktigt heller. Sallad tror jag, kanske rädisor och lite sånt småplock. Undrar om det skulle gå att flytta dit några jordgubbsplantor och få tidiga gubbar. Eller kanske tidiga morötter att skörda som primörer?

Nån mer som odlar i varmbänk?

Det är faktiskt vår!

Visserligen är det svinkallt, blåsigt, rutskrapning på morgonen och snövarning hos SMHI. I morse var det 14 grader i huset... Mindre mysigt!

Men det är det här med ljuset!! Vårljuset!Hela vintern är det mörkt, mörkret ligger som en tung svart filt över hela tillvaron. Det är depp och en trötthet som aldrig ta slut. Mörkt på morgonen, mörkt när man kommer hem. Julljusen gör patetiska försök att lätta upp tillvaron, men det hjälper inte mycket... Ibland önskar jag att jag vore ett mumintroll och kunde gå i ide på vintern för att vakna nångång i april (det där med granbarr i magen kunde jag dock hoppa över).

Nu är det ljust när man vaknar, ljust när man kommer hem! Det är lätt att gå upp med soluppgången och jag är piggare på eftermiddagen. Det är som om livet återvänder efter att ha gått på sparlåga i flera månader. Allt är roligare, det är nya planer och projekt, det finns en massa kul att ta tag i i trädgården, det är en massa hoppfulla fåglar och vårblommor att glädjas åt. Ju äldre jag blir, desto mer älskar jag våren!!

Röda linsbiffar

Jag tycker att många vegetariska biffrecept är svårhanterliga och svåra att hålla ihop när man ska steka biffarna. Men här är ett recept som faktiskt fungerar och dessutom är gott. Röda linser behöver inte blötläggas och kokar mjuka på 10–15 minuter. Så det här är nästan snabbmat, även om smeten blir bättre om den får stå ett tag. Receptet är inte helt vegetariskt, eftersom ett ägg ingår. Antagligen kan man byta ut det mot något substitut, men det har jag inte provat.

Inte helt lokal mat, men torkad mat och kryddor tillhör det som drar minst energi att transportera.

Röda linsbiffar
250 g röda linser
1 ägg
1–2 schalottenlökar
(1 finhackad färsk chili)
3 msk potatismjöl
2 tsk malen el stött spiskummin
2 tsk paprikapulver
2 tsk salt
olja till stekning

Skölj linserna väl och koka dem mjuka i lite vatten. Häll över de färdiga linserna i ett durkslag och låt överflödigt vatten rinna av.

Hacka schalottenlök (och chili) fint och stek den mjuk på svag värme. Blanda alla ingredienser till smeten och rör om ordentligt. Det blir en ganska fast smet. Låt gärna smeten stå en stund innan du steker biffarna.

Klicka ut smeten i stekpanna på medelvärme och platta ut till biffar. Stek dem vackert guldbruna.

Vi äter dem i pitabröd med grönsaker och tahinisås. Smakar nästan som falafel.

Tahinisås
3–4 msk tahini (sesampasta)
3 dl matyoghurt
mynta, finhackad färsk el torkad
(1–2 pressade vitlöksklyftor)
lite salt
ev. lite vatten

Blanda ut tahini med lite av yoghurten. Rör i resten av yoghurten och kryddorna. Späd med lite kallt vatten om det blir för tjockt. Vi använder tahini från Kung Markatta, den är gjord på oskalade sesamfrön och är ganska kraftig i smaken. I invandrarbutiker med inriktning på arabisk/persisk mat hittar man ljus tahini, den kan man ta lite mera av.

Grönare liv på ett år. Vecka 3 – Gör något för hand!

De flesta av oss har mängder med apparater hemma. Praktiskt, bekvämt – och resursslösande. Ofta använder vi nog apparater på ren slentrian, tar fram dammsugaren om det är skräpigt i stället för att sopa eller moppa. Blåser håret torrt, när det lika gärna kunde få självtorka. Veckans uppmaning är alltså: tänk efter och gör det för hand om det är möjligt!

Det finns tillfällen när det antagligen är bättre, totalt sett, att använda en maskin om alternativet är att man inte gör det alls. Förmodligen är det bättre att baka sitt eget bröd på ekologiskt mjöl, även om man använder hushållsassistenten, än att köpa dåligt industribakat bröd. Eller använda motorsåg och vedklyv för att kunna elda med ved, om alternativet är något mycket sämre.

Men fundera på det här:

* knåda degen för hand
* strunta i elvispen, det blir lika bra med ballongvisp och handkraft
* små mängder ved går bra att såga och klyva med såg och yxa
* små syjobb går lätt för hand och kan göras i soffan framför teven eller i sällskap med andra
* håret blir mindre flygigt om det får självtorka (skaffa en frisyr som inte är så krånglig)
* diska för hand kan göras väldigt resurssnålt
* det finns handvevade mixrar och köttkvarnar, t.ex.
* minska gräsmattan (odla nåt i stället) och klipp med handklippare
* sopa och moppa golvet – dammsug grundligt nån gång då och då om det behövs
* damma med dammvippa

Det finns säkert en massa mer som jag inte kommer på just nu. Tips, någon?

Vårkänslor i trädgården

Det händer en del nu. Snödropparna blommar och krokusen är på god väg. Påskliljorna tittar upp lite försiktigt. I köksträdgården kommer övervintrad persilja, piplök och några centimeter gräslök. Rabarbern har stora fina knoppar och i kryddlandet har flera plantor övervintrat. T.o.m. en rosmarinplanta verkar ha klarat sig.


Ett lyckat experiment: förra året började vi odla upp en gammal åker som inte plöjts på 50 år eller så. Bl.a. försökte vi kväva den gamla växtligheten med ett tjockt täcke med tidningspapper och ovanpå det gräsklipp och halm (bl.a.) Sen satte vi potatis i täcket och fick en hyfsad skörd. Idag var jag ute och grävde i det landet och det har blivit riktigt bra. Den gamla grässvålen är i stort sett borta och det var mycket lätt att vändgräva landet. En del kvickrotsrötter är såklart kvar, men det tar ju flera år att bli av med dem. I år ska jag gödsla ordentligt och sätta pumpor och squash där. Sätter ut plantor och marktäcker rejält runt dem så borde ytterligare en del ogräs kvävas. Återkommer med rapport i höst.

Keynes barnbarn

Den kände ekonomen Keynes förutspådde på 1930-talet att produktionen skulle bli så effektiv att hans barnbarn bara skulle behöva arbeta några få timmar per dag för att tillfredsställa sina behov. Han hade rätt när det gäller produktionen. Men vi arbetar mer än någonsin, de flesta hushåll har två lönearbetande vuxna – och samtidigt står många helt utanför arbetsmarknaden.

Vi blir inte lyckligare, trots att vår materiella välfärd ständigt stiger. Mest lyckliga var vi på 1950-talet. Sedan har det stagnerat och fler och fler människor blir sjuka och stressade i ekorrhjulet med ständigt stigande krav på produktivitet i arbetet.

Stigande löner driver på en konsumtion av prylar och upplevelser. Det här stressar oss också, att hänga med i statusjakten, och därtill är den i de flesta fall skadlig för miljön. Vi kan inte öka produktionen av prylar utan att snabbt slå i det ekologiska taket – frågan är om vi inte har gjort det för länge sedan.

Om detta handlar boken Keynes barnbarn. En bättre framtid med arbete och välfärd av samhällsforskaren Christer Sanne. Han visar också på möjligheter att ta sig ur ekorrhjulet och den alltmer ökande konsumtionen. Minskad arbetstid är nyckeln i hans förslag – många skulle vilja arbeta mindre, även om lönen sjunker, men ser inga möjligheter att göra det i praktiken. Samhället bygger på att man arbetar 40 tim/vecka – eller inte alls! Deltidsalternativen är få och uppmuntras sällan.

Det är en intressant bok, mycket lättläst och en bra beskrivning av hur synen på välfärd, konsumtion och behov har förändrats över tiden. Läs den!

EU och fröerna

Genom att vi är med i EU så är vi också bundna till EU:s bestämmelser om vilka slags fröer som får säljas, d.v.s. bara sådana som finns på EU:s officiella sortlista och därmed uppfyller en rad olika krav. Meningen med sortlistan är att säkra kvaliteten på de fröer som säljs och så långt är väl allt gott och väl. Problemet är alla de sorter av säd, köksväxter m.m. som av olika anledningar inte finns med på listan. Och de som inte finns med är ofta gamla lantsorter. De är mer ojämna i kvalitet vad gäller avkastning, mognadstid och utseende och de passar inte in i modern storskalig odling. Däremot kan de ha en rad andra fördelar – god smak, anpassning till lokalt klimat och motståndskraft mot dåligt väder eller olika skadegörare. Att de mognar ojämnt kan ofta vara en fördel i en liten husbehovsodling där man vill skörda och äta lite vartefter och inte behöva ta hand om 150 broccolihuvuden på en gång.

Men den stora poängen med att ha kvar en mångfald med gamla sorter är att de bär på en enorm genetisk variation. Dels finns det mängder av olika sorter, dels bär varje sort i sig på en stor variation. Moderna sorter är mer enhetliga och ofta är de hybrider (F1), som fungerar mycket bra i storskalig odling, men som inte kan förökas. Man måste köpa nytt utsäde varje år. Kanske inget problem för oss idag i västvärlden men ett jätteproblem i tredje världen, där fattiga småbönder luras/övertalas att byta till hybridsorter och därmed blir beroende av de stora fröföretagen.

Över hela världen försvinner gamla sorter. En del för alltid, andra bevaras i liten skala i små husbehovsträdgårdar. En hel del fröer sparas i nedfryst skick i fröbanker runtom i världen. Det finns dock inga garantier för att dessa fröer går att återuppta i odling. Enda sättet att verkligen bevara en sort är att fortsätta att odla den.

Vi behöver den genetiska variationen i de gamla sorterna. Det kan vara precis det som behövs för att vi ska kunna förädla fram nya tåliga sorter ifall dagens sorter drabbas av sjukdomar och skadeinsekter (genmanipulation är INTE svaret på det problemet!). Det kan också vara de gamla sorternas anpasslighet vi behöver i tider av snabb klimatförändring och risk för missväxt. Att ha kvar en rad olika sorter med olika egenskaper kanske t.o.m. kan förhindra hunger och svält. Det finns inga garantier för att dessa sorter klarar sig bättre, men just den stora mängden genetisk information ökar sannolikheten för att i alla fall några individer av en sort växer och mognar till frö, som då har blivit en liten smula mer anpassat till nya förhållanden. Det fungerar inget vidare med F1-hybrider.

Alla som har en liten trädgårdsplätt kan hjälpa till att bevara traditionella sorter. Flera fröfirmor saluför sorter som inte finns med på EU:s lista, men de får endast sälja dem i små mängder. Köp dessa sorter och spara frön från dina plantor. Ge bort fröer eller byt med andra (det är fullkomligt tillåtet). Hör med äldre lantbrukare och andra odlare i trakten om de har kvar gamla sorter. Be att få frön eller plantor och sprid dem vidare. Bojkotta F1-hybriderna.

Läs mera:
om gamla sorter hos Naturskyddsföreningen
om att odla sina egna fröer hos Runåbergs och på en ny webbplats om fröodling
om föreningen Sesam som jobbar med att bevara gamla sorter

Årets fröer

Nu har årets stora fröbeställning gått iväg! I år har jag beställt det mesta från Runåbergs som har ett mycket bra sortiment med spännande fröer och många gamla sorter, inte minst en hel del som inte står på EU:s officiella sortlista. Eftersom EU-byråkratin och hanteringen kring försäljning av fröer är minst sagt absurd så köper jag väldigt gärna sånt som inte är sanktionerat av EU! Även Impecta har ett intressant sortiment med gamla sorter och det blir kanske något därifrån också. De har intressanta pluggbrätten till försådd som jag är lite sugen på.

Jag återkommer någon gång till detta med EU:s sortlista, men i korthet innebär det att regelverket kring försäljning av fröer kraftigt försvårar möjligheterna att bevara och sälja gamla sorter. Vilket i sin tur innebär en utarmning av det genetiska arvet som kan bli förödande på sikt.

Det blir mycket sådd i år, vi kommer att utöka köksträdgården ordentligt och dessutom har vi ett begagnat växthus på G (tjohoo!!), som vi förhoppningsvis får ordning på ganska snart. Så nu ska jag odla en del som jag aldrig har provat och dessutom pröva nya varianter av sånt vi brukar odla. Jag ska inte tråka ut er med hela sortlistan, men här är en sammanfattning av vad vi ska odla i år:

Sallad m.m.: flera sorters plocksallad, cossallat (Little Gem, jättegod!), spenat, olika asiatiska blad, bl.a. pac choi och mitsuna (den där med flikiga blad), salladslök, mangold, rädisor. Knölfänkål, gick fint förra året och blev god.

Rotfrukter: fyra sorters morötter – tidiga, sena, gula och rosa morötter (Atomic Red). Måste ju prova rosa morötter ;-). Kålrötter, palsternacka, majrova, persiljerot, rödbetor (gula, röda, polkagrisrandiga). Det här är vintermaten som kan stå i landet långt in på hösten.

Kål: Broccoli och grönkål brukar vi ha, i år ska vi också testa palmkål. Även huvudkål (röd och vit), som också är nytt för oss. Egen surkål, kanske? Det här är också vintermat, även om vi frossar i färsk broccoli på sommaren. Kålrabbi: nytt för oss.

Ärter: Gråärter att torka till vintern. Märgärter och sockerärter till färsk-ätning.

Bönor: Bondbönor att äta färska, torka och konservera. Vaxbönor, haricots verts och rosenbönor mest att äta färska, men lite kommer att hamna i glasburkar. Spritbönor (nytt för oss) att torka till vintern: Borlotto, en rödspräcklig sort.

Gurka: bara inläggningsgurka i år, tror jag, på friland. Den är god att äta direkt också.

Squash: grön, gul (Yellow Crookneck, mycket god!) och Tromboncino, aldrig provat men den ser kul ut.

Pumpa, vintersquash: Spaghettipumpa, nakenfröpumpa och så en liten sort som heter Baby Bear och ser ut som mini-halloweenpumpor. Vintersquash, flera sorter. Perfekt vintermat som kan sparas flera månader i rumstemperatur.

I växthuset: flera sorters tomater, chili, basilika, aubergine (aldrig provat) och sen vet jag inte riktigt. Först ska det på plats...

Potatis förstås, flera sorter. Lite blommor här och där bland grönsakerna (ringblommor, krasse och kanske något mer). Lite kryddväxter, även om det mesta verkar ha övervintrat fint.

Det är väl det mesta, något har jag kanske glömt. Om allt går enligt planerna (vilket det iofs aldrig gör...) så ska vi vara självförsörjande på grönsaker från mitten på sommaren och en bra bit in på hösten. Förhoppningsvis ska vi kunna torka, konservera och frysa in tillräckligt mycket för att det ska räcka även under vintern och våren, även om vi får komplettera med en del "köpe". Med kött direkt från producenterna i frysen och egna bär därtill så kan vi nästan räcka lång näsa åt livsmedelsindustrin.

Grönare liv på ett år. Vecka 2 – Byt mensskydd!

Vi tillbringar närmare en fjärdedel av våra fertila år med att ha mens. Och vi lägger en förfärlig massa energi på att låtsas som vi inte har det. Det ska inte synas, inte märkas, inte kännas. Helst ska vi kunna leva precis som vanligt under mensen – även om många faktiskt inte kan det på grund av värk, kraftiga blödningar eller dåligt humör. Men samhället förväntar sig att vi "ställer upp" ändå, även om vi kanske helst skulle vilja vara hemma och ta det lugnt.

Industrin har såklart tagit fasta på det här genom att erbjuda oss mängder av engångsmensskydd, ständigt nya och förbättrade, ständigt mer osynliga och diskreta. Som sagt, inget får märkas...

De här engångsskydden är naturligtvis ett miljöproblem. De slängs i stora mängder, de innehåller plast och de fastnar i reningsverken och ställer till det om vi spolar ned dem i toan. Det blir också dyrt, tusentals kronor under en livstid. Plastskikten gör också att det blir väldigt tätt, vilket inte är särskilt bra för känsliga slemhinnor i underlivet (Egentligen skulle vi antagligen må bäst att att gå helt utan trosor, med långa kjolar för att hålla värmen, men det känns kanske en liiiten aning främmande...). Många kvinnor använder trosskydd med plastskikt mer eller mindre dagligen, det kan bara inte vara bra för kroppen.

Det finns alternativ, faktiskt en hel del olika varianter. Huvudvarianterna är menskoppar och tygbindor. Menskoppen är en liten kopp i gummi eller silikon som samlar upp blodet. Man tömmer den då och då, sköljer ur den och sätter in den igen. Jag har inte provat, men jag vet att många trivs med den. Det finns flera typer och återförsäljare, googla på Diva Cup, Moon Cup eller the Keeper. Det finns också en slags flergångstampong av natursvamp som kan tvättas och återanvändas, bl.a. hos EcoSoft.

EcoSoft säljer också tygbindor och det är det alternativ jag har fastnat för, fast mina kommer från ImseVimse. Jag har köpt dem ganska nyligen och inte hunnit långtidstesta, men är så länge är jag väldigt nöjd. Det är mycket bekvämare än man skulle kunna tro – faktiskt mjukare och skönare än engångsbindor! De är gjorda i mjuk flanell, har vingar och en fuktspärr så det inte läcker och de finns i olika storlekar och tjocklekar, från trosskydd till nattbinda. Man sköljer dem i kallt vatten när de är använda och tvättar sedan som vanligt. Jag tycker inte att det är varken jobbigt eller äckligt, har man haft tygblöjor till barnen så är tygbindor en ren bagatell.

Man kan också sy sina egna bindor – instruktioner här och här. Är lite sugen på att testa, jag har en massa utslitna handdukar liggande som borde kunna fungera bra.

När vi ändå pratar om tygbindor: titta på det här projektet – att hjälpa flickor i Uganda med vettiga mensskydd så att de kan gå till skolan även när de har mens. Ett storföretag i branschen försöker plocka poänger och marknadsandelar genom att erbjuda gratis engångsskydd till de här flickorna. (Fler än jag som kommer att tänka på Nestlés kampanj för bröstmjölksersättning – man delar ut gratis prover för att skapa ett behov??) Projektet Goods 4 Girls erbjuder tvättbara bindor i stället. Man kan hjälpa till genom att skänka antingen pengar eller bindor – kolla själva!

Äta fisk

När jag flyttade till Västsverige för ett 20-tal år sedan blev jag helt fascinerad av utbudet av färsk fisk! Det vara bara att gå till fiskaffären eller fiskbilen och köpa det som såg gott ut. Det fanns många sorter att välja på, torsken var fortfarande stor och fin, priserna var överkomliga. Diskussionen om utfiskning hade inte kommit igång, däremot var vi ju väl medvetna om problemet med kvicksilver i insjöfisk.

Idag är det som bekant inte lika lätt. Fisk är gott och nyttigt, men när fler och fler sorter hotas av utfiskning och när man försöker sälja fisk som fiskats på andra sidan jordklotet som "färsk" (jag syftar på den så upphaussade pangasiusfilén), jag då blir man båda arg och förvirrad. Vad ska man egentligen köpa? Är det lika bra att sluta äta fisk? Vi har minskat en hel del på fiskätandet och jag tycker det är synd.

Det är inte bara försvinnande torsk som är ett problem. Även strömmingen/sillen verkar minska – den fisk som fångas blir allt mindre. Fiskodling (lax t.ex.) orsakar stora miljöproblem, både genom påverkan på den vilda laxen och genom att maten till den odlade laxen består av småfisk som i vissa fall transporteras hit mycket långa vägar. Jätteräkorna, goda och populära, innebär både miljöproblem och sociala konsekvenser.

Vad kan man äta då? Musslor anses vara de bästa skaldjuren eftersom de fångas nära land = låga transportutsläpp (och så är det ju gott också!). Insjöfisk i måttliga mängder (om du inte är gravid) är också OK, vad jag kan förstå – gädda, gös, abborre, olika slags ädelfisk. Men det kan vara svårt att få tag på om du inte fiskar själv. Här finns det knappt att köpa. Makrill verkar vara OK, liksom sej. Sej kan ju verka lite småtrist, det är inte min favoritfisk. Men den passar väldigt bra att göra hemlagade fiskpinnar av.

Fiskpinnar från frysdisken är ganska ointressant mat, mest panering och inte mycket fisk. Hemlagade är något helt annat. Nu pratar vi saftig fisk, knaprig panering och mycket smak. Kokt potatis och hemlagad örtmajonnäs är väldigt gott till. Tycker man majonnäsen är för fet så är potatismos lika gott. (Strunta i köpemajonnäsen, i synnerhet lätt-diton. Den har ingenting med riktig majonnäs att göra. Frågan är om den kan betecknas som människoföda överhuvudtaget...).

Hemlagade fiskpinnar med örtmajonnäs
Ca 4 port
ca 400 g sejfilé (eller ta mer och få en bra rest)
1 ägg
några matskedar vetemjöl
ca 1 dl ströbröd
salt och peppar
smör och olja (lika delar) att steka i

Örtmajonnäs
1 äggula
1 tsk vitvinsvinäger eller pressad citron
1 tsk dijonsenap (el annan stark osötad senap)
½ dl mild olivolja
1 dl rapsolja el annan neutral olja
en rejäl näve hackat kryddgrönt efter smak: dill, basilika, dragon etc (men blanda inte för många sorter)
lite salt

Ta fram ägg och olja till majonnäsen så det får rumstemperatur.

Sätt på ett kok potatis.

Skär fisken i lagom stora "pinnar" och ta bort benen som sitter i mitten av den tjockaste delen av filén. Salta och peppra runtom.
Doppa fisken först i vetemjöl, sedan i uppvispat ägg och sist i ströbröd (jo, det blir rätt kladdigt...). Lägg fiskpinnarna på en skärbräda e.d. och låt dem torka en stund.

Gör majonnäsen: Blanda äggula, senap och vinäger i en skål. Vispa i oljan, först bara liite åt gången (droppvis) sedan mer vartefter det tjocknar. (jag gör det här i en handvevad mixer, mycket enkelt). Det är lite joxigt i början, men man lär sig. Ta det lugnt med oljan bara!
Smaka av med lite salt och rör i örtkryddorna. Om såsen skär sig så häller man i en matsked kokhett vatten och rör om ordentligt, det hjälper!

Stek fiskpinnarna på medelvärme i ganska rikligt med smör och olja. De ska får en vackert gyllenbrun färg.

Servera med majonnäsen, kokt potatis och generöst med sallad och råkost för att balansera fettet.

Rester? Kalla fiskpinnar med lite majonnäs på en macka blir en rejäl frukost eller lunch.

Anki skriver också om fisk idag, det verkar vara en trend ;-)

Sådd och soppa

Första försådden gjorde jag i helgen. Tre sorters chili: Ajo Blanco Cristal, Sarit Gat och några frön från en vanlig spansk peppar från mataffären. De två köpesorterna odlade jag redan förra året, båda är mycket goda, särskilt Sarit Gat, som är gul, ganska stark, med en fruktig, fin smak.

Jag hade chilin ute under glas förra sommaren, men det blev inte mycket till resultat. Antagligen var det för kallt, När jag väl tog in dem någon gång på sensommaren så började de växa och ge mogna frukter och jag har plockat lite hela vintern. I år får de nog stå inne hela året, om det inte blir en jättevarm sommar.

Chilin kan man använda i en god soppa. Köttfärssoppa är stapelföda hos oss, inget originellt, men god vintermat. Särskilt med vitlöksbröd till. Som med de flesta soppor kan man variera ingredienserna en hel del. Snabb och bra vardagsmat!

Köttfärssoppa (4 pers)
300–400 gr köttfärs av valfri sort (lamm är väldigt gott!)
2–3 morötter
1–2 valfria rotfrukter (gärna persiljerot el palsternacka)
2 gula lökar
1 hackad chili, valfri styrka (om man vill)
1–2 vitlöksklyftor (om man vill)
valfri kryddört, gärna timjan
500 gr krossade el passerade tomater
3–5 dl buljong (kött el grönsaks)
ev. salt o peppar
lite smör el olja att steka i

Skiva rotfrukter och lök. Fräs köttfärs, vitlök o chili i en stekpanna så det blir smuligt. (Man kan gärna fräsa löken också). Häll över det i soppkastrullen. Tillsätt alla övriga ingredienser utom kryddor. Koka upp och låt koka tills rotfrukterna är mjuka men ej mosiga. Krydda och smaka av, tillsätt mer buljong om det blir för tjockt. Färdigt.

Länktips – sy kläder

Skapa ditt eget mode! Sy nytt, sy om, diskutera dina syprojekt, titta på videoklipp med gör-det-själv-instruktioner till mer eller mindre underliga projekt. Det mesta finns på ThreadBanger.

Grönare liv på ett år. Vecka 1 – Attityden är allt

Att börja ställa om sitt liv mot en mer resurssnål tillvaro är lite som att börja banta eller sluta röka. Man kan göra det drastiskt, allt på en gång. Eller så kan man göra det gradvis, en bit i taget. Vad som fungerar bäst beror på ens personlighet, livsstil och en massa annat. Men ingen metod fungerar om du inte verkligen vill förändra något. Motivationen måste finnas och stödet från omgivningen. Och – viktigast av allt – det måste finnas något lustfyllt, någon sorts belöning med att ändra livsstil.

Så det är ganska meningslöst att säga till sin familj eller sig själv att "nu måste vi sluta använda så mycket el, vatten, bensin, papper, vi kan inte åka på semester, äta kött eller köpa apelsiner eftersom världen håller på att gå under och vi är alla dömda att stekas i klimatförändringens hetta eller drnkna när havet stiger om vi inte gör något nu och det är jättejobbigt och skrämmande!". Hur kul låter det?

Pröva detta istället: "Vi ska prova nya goda matrecept" (du behöver inte berätta att de innebär mindre kött och mer lokala grönsaker) "I år ska vi åka tågcharter till Italien på semestern. Sol. bad och massor av pasta!" "I sommar ska vi göra ett litet köksland och alla får välja en favoritgrönsak att odla" "Vi kan väl ta en cykeltur i stället för att ta bilen. Det är så fint väder och vi skulle ju försöka gå ned i vikt" "Jag tänkte vi skulle ha flera kvällar tillsammans hemma. Vad skulle ni vilja göra?" "Vi sparar pengar om vi kan använda mindre el. Vad ska vi använda dem till för något roligt?"

Okej, en del av det där var kanske en smula patetiskt, men ni förstår innebörden. Man kan få nästan alla förändringar att framstå som positiva om man lägger fram dem på rätt sätt (det finns t.o.m. konsulter som får betalt för sånt!). Är du singel så får du hitta på din egen belöning, har du familj så involvera dem. Låt barnen vara med och hitta på smarta sätt att spara och låt dem komma på bra belöningar.

Sen har vi den kanske ännu svårare nöten, diverse släktingar, kompisar, arbetskamrater, grannar och bekanta i största allmänhet som förmodligen redan tycker att man är en smula konstig. Och än konstigare blir man i deras ögon när man börjar ta hem matrester från jobbet för att kompostera, inte tänker flyga nånstans på semestern o.s.v. Många av oss har väl känt oss som UFOn vid fikabordet nångång.

Man kan alltid framställa sin livsstil som en slags hobby. "Det är så roligt att odla egna grönsaker". Eller stressterapi "Jag gillar verkligen att stoppa strumpor, det är så avkopplande". Eller hälsosamt "Jag hade jättebra värden på hälsokontrollen. Det måste bero på att ekologisk mat har bättre näring och fettsyror" "Jag har gått ned 5 kg sen jag började cykla till jobbet. Det är verkligen effektivt".

Ja, ni fattar poängen. Det finns alltid förstockade typer som inte fattar nåt (förhoppningvis inte i den egna familjen) och det kommer alltid att finnas nån som tycker du är komplett vansinnig. Sånt får man leva med. Med rätt attityd kan man ändå uträtta ett och annat storverk.

Grönare liv på ett år

Som en liten motvikt till domedagsprofetior och allsköns deppighet så tänkte jag försöka visa på olika positiva möjligheter, smått och gott som
vi kan göra för att dämpa klimat- och miljökrisen. Tanken är ett tips eller
en utmaning per vecka under ett år. 

En del kommer ni att känna igen från tidigare inlägg (det är svårt att vara
helt originell) men förhoppningsvis kommer det en del nytt också. Praktiska
tips, hade jag tänkt, filosoferandet får ha egna inlägg.

Idén är inte ny, jag har inspirerats bl.a. av Sharon och Klotet 2007. Men bra 
idéer är till för att lånas. Snart börjar vi – stay tuned :-)

Resurser, ransonering och demokrati

Gunilla skrev i en kommentar till mitt inlägg häromdagen

"Jag har också tänkt på det där med demokrati och vilka politiker vi väljer. Är det så illa att vi egentligen skulle behöva en "grön diktator" för att få ett hållbart samhälle. Men det är ju också helt ohållbart"

Ja, det är ju helt ohållbart. Samtidigt är det på något sätt demokratins dilemma – att majoriteten styr innebär inte att majoriteten nödvändigtvis har rätt (Hitler och nazistpartiet kom till makten i Tyskland åtminstone delvis på demokratisk väg!). Vi får som sagt de politiker vi förtjänar (och med tanke på alliansens bravader så undrar jag vad vi gjort för att förtjäna dem...).

Demokrati tar också tid. Och det måste den få göra. Beslut behöver diskuteras, funderas på, remitteras hit och dit innan de slutgiltigen fattas. Alla inblandade ska få chans att säga sitt. Men när det gäller klimatfrågor behövs det snabba och ganska drastiska beslut. Och inga politiker kan fatta sådana utan att åka ut så det visslar vid nästa val. När det väl fattas beslut så tenderar de att bli ganska lama. Visst, det är bra att dra ned 20–30% på utsläppen av växthusgaser, problemet är bara att det antagligen behövs upp mot 80–90% minskning! Från oss i västvärlden. Tredje världen släpper ut helt försumbara mängder jämfört med oss. Kina utpekas ofta som en bov i sammanhanget. Men genomsnittskinesen släpper ut ungefär 1/6 av den mängd CO2 medelamerikanen släpper ut – och EU ligger inte så långt efter USA. Vem ska minska sin förbrukning?

Om människor ska ändra sig, behöver de övertygas om det meningsfulla i det. Förändring kommer inifrån, det är en gammal klyscha, men ändå sann. En annan sanning är att ekonomiska styrningar kan vara ganska effektiva, men bara till en gräns. Nu vill man påverka vår bensin/dieselförbrukning genom att höja priset. Det kommer att fungera – men bara delvis. Och det är dessutom i hög grad en klassfråga. Den som har gott om pengar kan köra på som vanligt, den som har lite halvdåligt med pengar får dra in på något, men kommer ändå att fortsätta att köra, om än kanske lite mindre. Och den som är fattig kan knappast köra bil alls. Jag är inte helt övertygad om det rättvisa i detta.

Bilkörning är i så väldigt hög grad en del av vår livsstil att det ska mycket till för att vi ska ändra våra körvanor. Och i stora delar av landet finns det helt enkelt inte någon kollektivtrafik som är ett realistiskt alternativ. Vettiga cykelvägar är också en bristvara, bor du på landsbygden får du i allmänhet cykla på dåliga bilvägar, ofta utan vägren, med fara för livet. Cykelbanor är förbehållna stadsborna. Det handlar om att köra bil eller stanna hemma.

Ransonering, då? Det har prövats tidigare. Och det kan fungera om alla är övertygade om vikten av att spara. I krigstider har det varit ransonering av allt möjligt från bensin och bildäck till kaffe och fläsk. Och under oljekrisen 1973 var det bensinransonering. Är det något att pröva igen?

I slutändan tror jag ändå att det enda som fungerar är att vi alla ställer om våra liv, att vi är beredda att faktiskt ändra vår livsstil för att förändra samhället. Det är bara vi själva som kan göra något Och många tillsammans kan vi faktiskt få saker att hända. Medvetenheten ökar sakta men säkert, fler köper ekomat, miljöbilarna blir fler, vi "tänker grönt" i allt fler sammanhang.

Samtidigt finns det starka motkrafter som trots stora ord egentligen inte vill förändra någonting. Tekniknördarna som tror att allt blir bättre med nya tekniska lösningar, klimatförnekarna som stoppar huvudet i sanden och så alla vi vanliga människor som säger oss vilja leva grönare men som också egentligen vill att allt ska vara som vanligt. Byta till lågenergilampor är inget problem, men skippa semesterresan till Thailand är värre. Eller enkla saker som att sluta skjutsa ungarna 2 km, när man lika gärna kunde låta dem gå själva (eller varför inte promenera med dem?). Köpa KRAV-mat ville man ju gärna göra om den inte vore så dyr. Torktumlaren måste man använda för inte kan man hänga tvätten inomhus. Och så måste man ju unna sig att köpa något nytt allt emellanåt.

I en demokrati är det vår egen rättighet och skyldighet att informera oss, välja de politiker som står för något vettigt, använda vår konsumentmakt till att påverka producenterna, välja vår egen livsstil. Det är en väldig massa makt vi har egentligen. Det gäller bara att använda den!

Mera lästips

Ett inlägg om att spara på resurser från green with a gun. Tänkvärt!

Saker jag inte förstår – Tillväxt

Det finns en hel del saker jag bara inte förstår och då menar jag inte kvantfysik och sånt (det begriper jag iofs inte heller) utan en massa helt vardagliga företeelser. Som det här med den eviga tillväxten. Alla politiker, från rött till blått (möjligen med undantag för miljöpartiet) verkar vara rörande eniga om att en ständig tillväxt är en absolut förutsättning för välfärd, ekonomisk trygghet och allt det där. Somliga försöker vara lite mer PK och tala om "grön tillväxt", som jag tror betyder att man tillverkar solfångare och etanolbilar eller att företagen har en plan för sitt miljöarbete (typ inga pappersmuggar i fikarummet). Möjligen också att man producerar fler tjänster och färre varor.

Som jag förstår det hela, ska det ständigt produceras fler och fler varor och tjänster och vi ska öka vår konsumtion hela tiden. Samtidigt som allt fler, högst trovärdiga, experter talar om att vi måste minska vår resursanvändning drastiskt för att ha en miljö värd namnet att överlämna till barn och barnbarn.

Men hur går det ihop?? Hur ska vi kunna öka och minska på samma gång? Hur ska vi kunna producera mera utan att samtidigt öka energi- och råvaruförbrukningen? Visst, vi kan återvinna material och använda i nytillverkning, men det kostar energi. Att transportera varor hit och dit kostar också energi, även om de är återvunna.

Somliga menar att det är tjänster som är nyckelordet. Att producera tjänster förbrukar generellt sett mindre energi och råvaror. Men det är inte helt oskyldigt, det involverar t.ex. transporter och trots allt en del förbrukning. Om jag köper städtjänster så ska nån ta sig hit i bil för att göra jobbet, för att bara ta ett exempel.

Det finns några områden där en tillväxt antagligen skulle vara bra. Mycket lokalt förankrade tjänster, t.ex., där transporterna blir korta. Matproduktion är ett annat exempel. Med tilltagande olje/bensin/dieselpriser borde småskalig, lokal matproduktion ha en framtid. Kanske kommer det att behövas många fler bönder i framtiden. Och småbutiker som säljer den närodlade maten.

Återbruk är en annan sektor där jag kan tänka mig att tillväxt kan behövas. Återigen i den lilla skalan, småföretag som förädlar och säljer second hand-prylar. Renoverade möbler, t.ex. Design- och sykunniga människor som "förädlar" gamla kläder. Eller skrothandlare som fixar den där grejen som behövs för att laga en trasig maskin.

På lång sikt är det nog nödvändigt att vi ställer om till ett annat, småskaligt, lokalt samhälle med ett minimum av transporter och med en energiförbrukning som helt bygger på förnybar energi. Men på kort sikt är det naturligtvis ett problem om vi handlar mindre, förbrukar mindre. Företag går sämre, folk blir arbetslösa, skatteintäkterna minskar, den offentliga sektorn krymper. Och det är ett reellt problem som man inte bara kan vifta bort. Frågan är om det går att lösa den problematiken på något annat sätt än genom att högljutt ropa på "mer tillväxt"?? Kanske behövs det helt andra lösningar som vi har svårt att se idag. Risken är att övertron på tillväxt blockerar tanken så att vi inte ser de andra lösningarna.

Frågan är också hur man ganska snabbt och drastiskt förändrar ett samhälle på demokratisk väg. Det kräver ju faktiskt att vi röstar fram politiker som har bra och trovärdiga idéer på den fronten – men det gör vi ju inte. Snarare är det de värsta tillväxtivrarna som får röster, oavsett ideologi i övrigt.

Hade jag själv haft några bra idéer hade jag kanske varit just en sån politiker. Men nu har jag ju inte det, jag är bara bekymrad och förvirrad!

Shopping

Idag har jag shoppat! En kasse med böcker och serietidningar, ett par knappt använda örngott, några fräscha handdukar, två skålar och ett uppläggningsfat i Old Höganäs. Alltihopa för knappt 200:- Vad gjorde man utan loppisar?

Det verkar bli mer och mer populärt att loppis-shoppa. Vår favvo-loppis är nästan alltid full med folk, men idag var det så man knappt kom ut eller in i butiken. Ska man fynda nåt så måste man stå i kö när de öppnar, sen försvinner grejerna. Men det är OK ändå. Om man överhuvudtaget ska handla så är det loppis som gäller. Grejer kommer till nytta i stället för att hamna på soptippen och efterfrågan på nya grejer minskar. Mindre tillverkning, färre transporter, mindre CO2-utsläpp.

Nu tänker "vän av ordning" att om alla slutar köpa nytillverkade saker så blir det arbetslöshet, lågkonjunktur och ekonomisk kris. Och det ligger väl något i det, så länge vi lever i ett samhälle där ständig tillväxt är normen. Å andra sidan tror jag inte att ett sådant samhälle är möjligt i långa loppet (men det tar vi en annan gång). Hursomhelst är det kul att loppisfynda!

Elin och elen

År 1942 låt dåvarande lärarinnan i byn Elin Petersson bygga huset vi bor i. Det här var under egnahems-tiden, när en del av folkhemsbyggandet innebar att den som ville bygga ett eget hus kunde få förmånliga lån. Man ville uppmuntra husägandet - från vänsterhåll såg man en möjlighet för arbetarklassen att komma bort från usla hyreskaserner och från högerhåll menade man att risken för kommunism och social oro minskade om folk hade egna hus (och huslån!) att ansvara för.

Elin lånade 7500 kronor, byggde sitt hus och bodde där resten av sitt liv. Riktigt hur huset var inrett från början är lite oklart. Det fanns en vedspis i köket som en senare
ägare tog bort (grrr!!) och förmodligen en vedpanna. Senare blev det oljeeldning och
nu har vi pellets – och funderar på att byta till vedpanna. Cirkeln sluter sig... Vi vet inte om elektricitet var inbyggt från början, men förmodligen var det så.

Tidigare hade Elin bott i skolans lärarbostad, byggd i slutet av 1800-talet. År 1933 skaffade Elin el till sin bostad. Här finns gott om åar och små vattenfall och 
flera mycket små vattenkraftverk etablerades tidigt. Elin slöt avtal med ett av dessa – om
el till tre ljuspunkter. Tre lampor. Det var det hela. Inget kylskåp, ingen elspis, ingen 
elvärme, ingenting. Tre lampor. Och det måste ändå har varit fantastiskt, tänk att få klart ljus och slippa osande fotogenlampor.

Det är lite svårt att tänka sig att bo med så lite el. Men det fungerade uppenbarligen. Källare 
till matförvaring, färsk mjölk levererad dagligen från en gård i byn (mycket viktigt - ett av 
barnen på gården hade till uppgift att ställa mjölkkannan på "frökens" trappa varje dag. 
Missades det, blev det inte nådigt!)

Och det är ju inte så länge sedan folk klarade sig alldeles utmärkt utan el, eller med en 
mycket liten förbrukning. 1930-tal, våra mödrars och mormödrars generation. Varför skulle vi inte kunna klara oss med 
lika lite? Lite vatten-, vind- eller solcellsel till det nödvändigaste (vad det nu är...). Ingen kolkraft eller kärnkraft. Värme från ved (eller fjärrvärme i stan). Handkraft i stället för alla småmotorer. 
Färre lampor, vi kanske trots allt inte behöver ha hela huset och trädgården upplyst dygnet runt. 

För 75 år sedan klarade sig alltså Elin med tre lampor. Det tål att reflekteras över.

Lite bloggtips

Sitter på tåget på väg hem från ett möte och har ingenting roligare för mig än att surfa runt. Så här kommer lite lästips för alla andra som inte har något vettigare för sig ;-)

Sharon har en ny blogg, ännu mer inriktad på Peak Oil-frågor och liknande. Flera bra länkar!

Riot 4 Austerity, om att dra ned 90% på konsumtion och energianvändning har en hemsida med mycket läsning

Greenpa skriver i Little Blog In The Big Woods om att leva resurssnålt och off-grid i praktiken utifrån 30 års erfarenhet.

Crunchy Chickens blogg är alltid läsvärd.

för att nu bara ta några i högen. Trevlig läsning!

Tio trevliga saker med att leva resurssnålt

Väldigt mycket i klimat- och miljödebatten handlar ju om att minska, dra ned, sluta med, låta bli att etc. Låter lite trist, futtigt och grått på nåt sätt. Och ska man förändra något i dessa tider så måste man ju sälja in det som något positivt och livsbejakande, gärna lite attraktivt och småsexigt sådär. Så här kommer min lista på tio väldigt trevliga saker med att leva resurssnålt.

1. Man får äta massor av god mat. Om man struntar i allt svindyrt (och dåligt) importkrafs, typ smaklösa tomater i februari, så kan man i stället satsa matbudgeten på god närproducerad mat, frossa på sånt som det är säsong för. Tänk litervis med jordgubbar i juli, nybakat bröd på egenhändigt malet mjöl, färskpotatis från eget land, kött från ett lamm som betat på en bohuslänsk saltäng, de första äpplena på hösten...

2. Man får en massa motion och frisk luft när man går eller cyklar i stället för att ta bilen, när man gräver i trädgården, hugger ved, plockar bär och svamp. Och man slipper lägga tid och pengar på svettiga instängda gym.

3. Man får pengar över. När man inte åker på dyra semesterresor, minskar bilkörandet, shoppar mindre och minskar elförbrukningen så klirrar det till i kassan och på bankkontot. En hel del pengar som man kan lägga på något ordentligt (som att amortera av på huset), avkopplande (gå ned i arbetstid) eller bara något väldigt roligt (en massa fint garn att sticka av).

4. Det är kreativt. Laga mat från grunden, sticka, sy om gamla kläder i stället för att köpa nytt, laga saker, bygga något av gammalt virke som annars skulle slängts – hur mycket mer kreativt kan det bli? Det är mycket roligare att skapa en tröja av den där högen med restgarner än att gå och köpa en tröja som någon annan har designat. Tro mig!

5. Det frigör en massa tid. Med färre utgifter kan man gå ned i arbetstid om man vill (okej, det funkar inte för alla, jag vet, men det funkar för ganska många). Och lägger man mindre tid på shopping, resor och sånt så står man plötsligt med helt lediga dagar ibland. Wow, liksom!

6. Man upptäcker det lilla och nära. Stannar man hemma på semestern så hinner man upptäcka den lilla badsjön, svampställena, de roliga och kanske lite oväntade ställena i hemstaden. Eller man kanske upptäcker att grannarna är väldigt trevliga. Eller att det är jätteskönt att bara sitta i solen på balkongen eller i trädgården.

7. Man får en helt annan känsla för sammanhang och samband därhemma. Årstidernas växlingar blir plötsligt väldigt tydliga när man odlar själv, rör sig mycket ute (utanför bilen), när man släcker lampor och följer dagsljusets växlingar, när man drar ned på värmen inomhus och låter solen värma huset. Kropp och själ får möjlighet att leva med de naturliga växlingar som är en del av vår biologi.

8. Man har färre prylar att stressa över, färre saker som ska skötas, vårdas, servas. Mer energi till roliga saker.

9. Man stressar mindre, Man har ro att njuta av enkla saker som fågelsång en tidig vårmorgon, känslan av solen som värmer, en promenad i skogen, fika med vännerna, en bra bok... (fyll i själv!)

10. Man får tid att vara med sina nära och kära i lugn och ro i stället för att dra iväg på aktiviteter hela tiden. Man hinner träffa vänner, leka med barnen och låta dem vara med i det dagliga pysslandet, ha långa samtal med sin partner (om sånt som är lite viktigare än tvättider eller vem som ska skjutsa ungarna), kramas och älska.

Vad väntar du på?

Varför bloggar man?

GP:s helgbilaga Två Dagar har en artikel om bloggar.  Visste du (det gjorde inte jag) att 1% av svenskarna bloggar och att kvinnor 
är i överväldigande majoritet, särskilt unga kvinnor. Vanligast är dagboksbloggar, men vill 
man ha riktigt många läsare ska man skriva om mode eller kändisskvaller. Föga förvånande...

Men varför bloggar man egentligen. Varför bloggar du? Varför bloggar jag själv, förresten?

För att jag har något jag vill förmedla – tankar kring miljö, klimat och livsstil – och inbillar mig att det finns folk som vill läsa om sånt. För att pröva min förmåga att skriva utöver det lite torra skrivandet jag gör i jobbet. För att det är så himla kul när folk faktiskt läser här och skriver kommentarer. För att det är en jäkla egotripp att se läsarsiffrorna öka (också ett skäl...) För att knyta kontakter med likasinnade. Skälen är många..

Varför bloggar du?

Tio konstiga saker som (nog) bara händer på landet

Anki skriver att hon gillar min blogg för de goda recepten och för att hon får en inblick i hur det är att bo på landet. Jag tackar och bugar för uppskattningen och tar den som en utmaning att forsätta skriva om livet på landet (och en massa annat som faller mig in!).

Det finns saker som man kan råka ut för här ute som man knappast drabbas av i stan. Här är min lista på tio konstiga saker som nog bara händer på landet.

* Du kommer för sent till jobbet för att det står en timmerbil och blockerar vägen. Timmerbilar flyttar inte på sig. Överhuvudtaget. Någonsin.

* Du kommer inte till jobbet alls för att vägen är igensnöad och han som kör plogbilen har blivit sjuk. Av samma anledning kommer inte barnen till skolan. Det 
uppskattar de väldigt mycket. Du slänger ut dem i snön, ringer jobbet och boar in dig 
i soffan framför en varm brasa.

* Du funderar – helt allvarligt – på att köpa något stort, tungt och fyrhjulsdrivet ifall du faktiskt MÅSTE ta dig hemifrån en snöig dag. En snabb koll av bankkontot tar dock kål på den idén.

* Du tittar ut genom fönstret och upptäcker att det står två förrymda hästar i din köksträdgård. Och att en lätt stressad hästägare kommer sättandes med en hink med hästgodis. Varpå rymlingarna fortsätter in till grannen...

* Du inser att det aldrig är så tyst, mörkt och fridfullt som under ett strömavbrott. I ca tio minuter innan samtliga hushåll i byn startar sina reservaggregat.

* Du inser att lyckan kommer i form av ett reservaggregat när det är strömavbrott.

* Du inser att lyckan också kan komma i form av ett rejält lass med hästskit till köksträdgården

* Du upptäcker att det säkraste vårtecknet är doften som lägger sig över nejden när byns eko-bonde sprider gödsel på vallen bredvid din tomt

* Du inser att helgens sociala höjdpunkt är byalagets tipspromenad. Med korvgrillning. Och att det är riktigt trevligt.

* Du upptäcker Murphys lag när vattenpumpen går sönder på årets varmaste dag och du har huset fullt av gäster (det är ju så trevligt att hälsa på släktingarna på landet på sommaren). Å andra sidan upptäcker du att en spann med ett rep i till brunnen också fungerar. Och att man faktiskt kan gå och kissa i skogen och att badsjön duger som alternativ till duschen.

Och du vill ALDRIG flytta in till stan igen!

Lammgryta

Frågan är om världen behöver fler recept på lammgryta. Här kommer i alla fall ett som jag knåpade ihop häromdagen. Inte enbart lokala ingredienser, men huvudsakligen. Inspirationen kommer från nordafrikansk matlagning, med kryddor och frukt.

Lammgryta från Elins trädgård
En lammbog, eller 400–500 g grytbitar av lamm
lite olja att bryna köttet i
500 g krossade eller passerade tomater
2–3 morötter
1-2 persiljerötter
(och/eller andra rotfrukter efter tycke och smak)
2 gula lökar (mer om man vill)
2–4 vitlöksklyftor
1 rejäl näve katrinplommon (el. annan torkad frukt – aprikoser, kanske?)
1–2 tsk sambal oelek eller likn. chilipasta
1 bit kanelstång
1 apelsin, pressad
salt och peppar

Skär köttet och rotfrukterna i munsbitar, löken i klyftor. Bryn köttet i lite olja i en rejäl stekgryta. Tillsätt rotfrukter, lök och kryddor och låt fräsa ett ögonblick. Häll i tomaterna. 
Koka upp och låt sedan småkoka på mycket svag värme tills köttet är mört. Minst 1 timme, gärna mer. Blanda i katrinplommon och låt dem bli mjuka. Smaka av med pressad apelsin.

Äta till – ris kanske, eller bröd. Eller bara lite blandad sallad. Mat som värmer en kall dag!

Ett och annat vårtecken

Trevande fågelsång på morgonen
Små krokusar sticker upp lite försiktigt
Piplöken skjuter gröna skott
Solen värmer i ansiktet
Hopp om livet

Barn och aktiviteter

Det har skrivits en del (hos Anki t.ex.) om stressade barnfamiljer på sistone, om hur barnens alla fritidsaktiviteter sätter hård press på både barn och vuxna. Inte bara idrott och sånt, utan det finns också krav från skola/förskola/fritids att barn och föräldrar ska delta i diverse aktiviteter på eftermiddagar och kvällar. Det är fester, utflykter, temaavslutningar med fika, loppisar etc. i det oändliga. Har man flera barn och båda föräldrarna jobbar mer eller mindre heltid så kan det bli ganska jobbigt periodvis. (December är en logistisk mardröm när det gäller att få ihop alla aktiviteter!)

Om barnen då dessutom håller på med idrott eller någon annan kvällsaktivitet, ja då blir det inte mycket ledig tid för familjen.

Vi deltar så gott det går i skolans/fritids aktiviteter – fast det har hänt att vi skippat ett och annat då varken vi eller barnen varit på humör. Men därutöver har barnen inga fritidsaktiviteter. Jo, du läste rätt: inga aktiviteter.

Anledningarna är flera: Vi bor på landet och utbudet är litet. Här finns fotboll, NTO (nykterhetsrörelsen) och kyrkan. Det är det hela. Barnen har deltagit lite av och till i kyrkans eftermiddagsverksamhet, men åtminstone ena barnet börjar tröttna. Nykterhetsrörelsen känns inte aktuell för vår del och fotboll är ingen intresserad av.

Ingen i familjen är tillräckligt idrottsintresserad för att vi ska engagera oss i någon förening, i synnerhet inte som det skulle innebära en massa skjutsande (vi har ingen kollektivtrafik).

Hade vi haft en kommunal musikskola så hade jag puttat lite på ungarna om att börja spela eller sjunga (eftersom jag själv är intresserad). Men nu är vår lilla kommun en av dem som inte har det.

Så vad gör barnen då? En stor del av dagen går ju åt till skola och fritids och det räcker nästan som organiserad aktivitet. Nästan-tioåringen är dessutom dödstrött på fritids och dess pedagogiska pysselfröknar. Därutöver: en hel del datorspel och teve/dvd-tittande. Lek med kompisar, mycket och gärna. Åttaåringen kan tillbringa timmar med Legobyggen. Nästan-tioåringen läser en del och har tagit på sig rollen som familjens kakbakare (han är riktigt duktig!). Sen gör vi en del tillsammans, spel är alltid populära. De får också göra sin beskärda del av disk och städning (ska utbilda dem till tvättmaskinskötare också).

Nånstans där är den lediga tiden ganska fulltecknad ändå. Och jag tror faktiskt inte de far illa av att inte har något mer organiserat att göra. Kanske tvärtom, egentligen, nu har de trots allt en hel del tid att fylla med sånt de själva får hitta på. De blir inte matade med sysselsättning hela tiden. Och det tror jag är väldigt bra! Skulle de sedan komma på något de väldigt gärna vill engagera sig i, ja då får vi väl lösa det.

Att ha tråkigt

är lätt hänt när man går hemma och dräller. Risken är överhängande att man på ren slentrian sitter och slösurfar eller glor på dum-teve. Och det är väl okej en dag eller två. Men hur mycket tid lägger man på sånt totalt sett, bara för att man inte gitter ta sig för något mera kreativt eller konstruktivt? Alldeles för mycket! Man sätter sig vid datorn för att blogga eller läsa något intressant – och så plötsligt har man suttit en hel kväll och surfat runt på en massa sidor man knappt minns. Eller glott på fullständigt meningslösa teveprogram.

Jag gör lätt sånt här och jag märker det hos barnen också. Vi brukar begränsa deras "skärm-tid" just för att de inte ska fastna för länge och glömma bort att göra annat. Och så fort de stängt av teven eller datorn kommer det oundvikliga: "mamma, jag har tråååkigt" och mitt lika givna svar: "jamen hitta på något då". Varpå följer en diskussion om att det inte finns nåt att göra och om att det definitivt inte är föräldrars jobb att hitta på något för barnen att göra.

Nu brukar det där lösa sig efter en stund, plötsligt är de alldeles oerhört intensivt sysselsatta med att greja med något. Men den där tomheten som infinner sig när man stänger av en skärm är lite skrämmande, jag känner ju igen den lite från mig själv: jaha, vad ska jag nu hitta på?

Idag hittade jag i alla fall ett intressant blogginlägg om att ha tråkigt. En massa annan givande läsning om personlig utveckling och förändring inifrån finns här.

Det är ju faktiskt inte farligt att ha tråkigt – ur tråkigheten kan en massa spännande tankar och idéer födas. Förutsatt att man tillåter sig (och sina barn!) att faktiskt HA tråkigt alltemellanåt. Och inte försöker distrahera sig framför en skärm...

En oplanerad hemmadag

Jag har fått nånsorts magvirus och håller mig hemma från jobbet, även om det inte är värre än att jag kan sitta vid datorn en stund.

Lite vilset med en oplanerad hemmadag. Men även om det är okul att ha ont i magen så är det rätt mysigt att sitta i lugn och ro (DET är en verklig bristvara här hemma!) och titta på det vackra snöfallet utanför. Och så kan man ju alltid sitta i soffan med en filt om magen, sticka på ett stortröje-evighetsprojekt, bläddra i frökataloger och glo på dumteve. Inte alldeles fel ;-)

Men nåt matrecept blir det inte idag! Jo, pepparmyntste dämpar en orolig mage, det fungerar faktiskt. Fast det behövs det ju inget recept för...

Bloggtips

Här är en läsvärd blogg. The Compact – jag citerar syftet med det hela:


1) to go beyond recycling in trying to counteract the negative global environmental and socioeconomic impacts of U.S. consumer culture, to resist global corporatism, and to support local businesses, farms, etc; 2) to reduce clutter and waste in our homes (as in trash Compact-er); 3) to simplify our lives (as in Calm-pact)


Läs själva :-)

En god soppa

Såhär års kan vi hämta palsternackor och jordärtskockor från trädgården. Idag blev det en god soppa tillsammans med potatis, schalottenlök och vitlök:

Soppa på potatis, jordärtskockor och palsternackor med knaprig löktopping
potatis
jordärtskockor
palsternackor
buljong, valfri
grädde
vitlök
schalottenlök
smör el olja till stekning

Soppa: Tag ungefär lika delar potatis, jordärtskockor och palsternackor (det är inte så noga). Skala och skär allt i bitar. Lägg i en kastrull och häll över buljong så det står ett par cm ovanför rotfrukterna. Koka tills allt är mjukt. Mosa med potatisstöt eller kör i mixer. Häll i grädde (1-2 dl till 4 port). Koka upp igen och smaka av.

Löktopping: Skiva båda löksorterna tunt. Stek i smör eller olja tills det är brunt och lite knaprigt, men inte bränt (det kräver lite passning!).

Servera löktoppningen separat, så var och en får toppa sin tallrik.

Stormen kom av sig

Det blev inte så mycket till storm, visserligen blåste det rejält, men träden står kvar och vi fick behålla strömmen. Skönt!

Vi lagade en god middag: lammfärsbiffar, klyftpotatis, tzatziki, vitkålssallad och bondbönsdipp – det är ungefär som hummus, fast med bondbönor i stället för kikärter. Vi har egna torkade och konserverade bondbönor. De växte ganska bra i somras, trots det regniga vädret. Pålitligt och gott, det ska vi odla mycket mera av!

Bondbönsdipp
1 burk färdigkokta bondbönor
2-3 msk olivolja
1-2 vitlöksklyftor
½ citron, pressad
salt och peppar

Häll av bondbönorna och skölj dem i kallt vatten. Mixa alltihopa till en röra, smaka av och justera kryddningen. Färdigt – snabbt och gott!

Nu kommer stormen...

Har förberett och stormsäkrat en stor del av dan och mellan varven tagit hand om lammkött (lammkorv med vitlök, chili och spiskummin, mums!). Hoppas vi får behålla strömmen den här gången. Elbolaget har grävt ned en hel del gamla luftledningar, men man kan nog ge sig 17 på att det blåser ned just precis där den INTE grävt ned.

Men elaggregatet är framplockat, dricksvatten upphällt, vi har laddat med värmeljus, T-sprit till spritköket (jag vill ha dendär vedspisen NU!), mängder med ved inne, massor med mat som går lätt att fixa utan spisen... låt det blåsa!

Lammkött

30 kg (närproducerat förstås!) lammkött har landat på vårt köksbord. Woohoo! Nu blir det korv och lammfärsbiffar och lammgryta och lammsadel och... jo, vi gillar lammkött.

Ska också göra ett recept jag hittade i en urgammal Allt om Mat, där man först rimmar och sedan ugnstorkar en lammstek, ungefär som tjälknöl alltså (jag lägger ut receptet senare). Mycket gott!

Vi har också rätt mycket kvar av den halva grisen vi köpte till jul. Nu gäller det bara att inte frossa så det tar slut med en gång... i år skulle jag vilja komma bort från mamma Scan-köttet helt och hållet och bara äta sånt vi vet var det kommer ifrån och hur det är uppfött. Det får bli några helvegetariska måltider varje vecka om det ska fungera. Fast det är inga större problem, även ungarna äter vegetariskt utan att fundera vidare över det. Men jag behöver lite nya recept, anpassade till lokala råvaror!

Om matrester

Jag har sett siffror på hur mycket mat ett vanligt svenskt hushåll slänger årligen. Naturligtvis har jag tappat bort både siffror och länk, men det rör sig om väldigt mycket. Kan det ha varit 25% av allt vi köper hem som slutar som sopor?

En del hamnar naturligtvis i komposten och gör nytta där, men det är ett ganska dyrt och energislösande sätt att bygga upp sin kompost. Annat hamnar i biogasanläggningar och fjärrvärmeverk – men det också en ganska onödig väg för det som en gång var bra mat.

Crunchy Chicken har en utmaning som går ut på att minska matslöseriet. Hon siktar inte bara in sig på att vi köper och lagar en massa mat som sen inte blir uppäten, utan också på att många av oss (inklusive undertecknad!) faktiskt äter mer än vad vi egentligen behöver! Minska matslöseriet, minska energislöseriet och gå samtidigt ned i vikt. Inget dumt resonemang!!

Många har också glömt bort att man faktiskt kan laga god mat av matresterna. Det där var våra mormödrar bra på – de hade en uppsjö av olika varianter på "lådor", puddingar och diverse andra anrättningar där man gömde gamla rester. Allt var väl inte lika gott, men en del av det kan vi faktiskt ta upp idag igen. Fiskpudding med skirat smör, någon?

Vi bakar mycket och det blir ofta små trista brödkanter kvar när alla hugger in på det nybakade brödet och "glömmer" det gamla. Då blir det brödpudding. En riktig klassiker som man gör på ljust matbröd eller vetebröd. Det går bra med alla slags ljusa bröd, franskbröd, bondbröd, surdegsbröd, även rågsiktsbröd fungerar. Med gammalt saffransbröd från julen blir det en knallgul lyxbrödpudding :-)

Såhär gör vi:

Brödpudding
4–6 tjocka skivor gammalt bröd
russin (om man vill, eller annan torkad frukt)
2 ägg
2 dl mjölk
lite råsocker eller honung
kanel (om man vill)
några klickar smör

Skär brödet i tärningar. Varva det i en ugnsform med lite russin, råsocker eller honung och kanel (om man vill). Vispa ihop ägg och mjölk och häll över. Klicka lite smör och strö lite råsocker på toppen.

Sätt in i kall ugn. Sätt ugnen på 225 grader och grädda tills puddingen har "stannat" och ytan är brungul och frasig. Ät med någon god sylt!
(varför i kall ugn? jo, för att brödet sväller i mjölkblandningen medan ugnen värms upp och man spar dessutom lite energi).

Titta vad jag har köpt!

När jag köper garn brukar det bli naturfärgat ullgarn eller självrandigt strumpgarn. Inte särskilt djärvt alltså. Men det här kunde jag bara inte låta bli! Det är silke, tillverkat i Nepal av ett kvinnokollektiv som tar vara på spill från sidentillverkningen och spinner garn av det. Färgerna är fullkomligt fantastiska, självlysande. Garnet är lite ojämnt spunnet, det ska stickas på ganska grova stickor.

Vad det ska bli har jag ingen aning om, jag köpte 300 gram så det bli inget stort. En halsduk eller sjal, kanske. Man kunde kanske ta en del av garnet och göra nånsorts halssmycke av *funderar vidare*.

Dagens lokala mat

Idag blev det enkelt men gott: Hemlagad fläskkorv, potatismos, vitkålssallad, rårivna morötter och råriven kålrot. Späda kålrötter är fantastiskt goda som råkost, i synnerhet om de är plockade i januari, lite lätt frostbitna från den egna köksträdgården ;-)

I år ska jag verkligen försöka lära mig mer om att odla året runt. Det är en härlig känsla att kunna gå ut i en gråblöt januariträdgård och faktiskt plocka in något färskt!

Ett recept, kanske? Vitkålssallad ("pizzasallad") gör vi ofta här och jag tycker den blir godast om man slakar kålen i hett vatten först. Jag strimlar kålen ganska fint och lägger den i en bunke, häller över kokande vatten och låter stå ett par minuter. Häller av i durkslag och spolar med kallvatten. Sen ska det rinna av ordentligt, man kan ev. lägga kålen i en handduk och krama ur vattnet. På med rapsolja/olivolja, vitvinsvinäger, grovt havssalt och generöst med nymalen svartpeppar. Blanda runt och njut!

Jag har provat med majonnäs också, typ "cole slaw", men familjen var helt ense om att olja/vinäger är mycket godare.

Vikt-dilemma

Jag är mycket förtjust i god mat, vilket dessvärre avsätter sig på figuren ... för mycket mat i kombination med galopperande medelålder har smugit på mig några kilon för mycket och dem vill jag bli av med! Egentligen skulle jag bara behöva gå ned 5–8 kg för att trivas, minus 10 skulle vara ännu bättre. Mer behövs inte.

Problemet är bara att den lättaste vägen för mig är en låg-kolhydratdiet, typ stenåldersdiet med minimalt med säd, mjölk, potatis och rotfrukter. Och rikligt med kött, fisk, ägg, nötter, frukt och grönsaker.

Precis det slags diet som bygger på en massa importerad mat (frukt, grönsaker, nötter) och alldeles för mycket kött och fisk för att vara bra för något annat än min vikt...

Det här är egentligen att problem med en massa olika slags dieter, de är dåligt anpassade till lokala matvanor och råvaror. Det är lyxiga dieter för bortskämda och övergödda västerlänningar.

Lokal mat, typ husmanskost är ju bra för den som jobbar hårt fysiskt och behöver mycket av både fett och kolhydrater. Men att sätta ihop en låg-kolhydratdiet med lokala förtecken är inte helt enkelt: ägg går bra, lite kött, äpplen och annan inhemsk frukt, egna bär och grönsaker från frys eller burk – sen blir det svårt. Ska man få någon variation i detta så måste man nästan lägga till både potatis, rotfrukter och säd. Mjölk går bort, jag är laktosintolerant men vill inte använda de mysko substituten som finns i butikerna. Lite ost, grädde och lite fet mjölk ibland kan gå bra.

Man måste ju såklart röra sig mer också, har kommit igång riktigt bra med det under julledigheten! Men det är svårt att gå ned i vikt om man inte också gör något åt maten...

Troll i ugnen

Ett recept med lokala råvaror. Ugnstrull – små goda rågbullar, fyllda med rimmat fläsk och lök. Ursprunget är gotländskt, men jag kan inte gå i god för att mitt recept skulle godkännas som "äkta". Gott är det i alla fall!

Ugnstrull (12 st)
Deg:
25 g jäst
2,5 dl vatten
1 msk mörk sirap
1 tsk salt
6–7 dl rågsikt + mer till knådning och utkavling (man kan byta 1-2 dl rågsikt mot fint rågmjöl)

Fyllning:
1 bit rimmat eller rökt fläsk, ca 200 g (hemrimmat fläsk bör vattnas ur några timmar först)
1–2 gula lökar
1 tsk kryddpeppar

Lös upp jästen i vattnet och blanda ned övriga ingredienser. Knåda till en smidig deg, ca 10 min. Låt jäsa till dubbel storlek, ca 30–60 min.

Gör fyllningen medan degen jäser: Skär fläsket i små fina tärningar och hacka löken fint. Fräs fläsk och lök några minuter i stekpanna på medelvärme. Krydda med kryddpeppar. Smaka av fyllningen, det kanske behövs mer kryddpeppar eller ett par varv på svartpepparkvarnen. Låt svalna.

Dela degen i 12 bitar och kavla ut varje bit till en platta på ca 10 cm. Fördela fyllningen på plattorna och nyp ihop dem till bullar. Låt jäsa på plåt 20–30 min. Grädda i 225 grader i 15–20 min.

Gott som mellanmål eller middag med råkost till. En sval öl att dricka till är inte alls fel :-)

Man kan antagligen fylla "trollen" med allt möjligt smakrikt. Böckling, rökt makrill (eller rökt flundra på Gotland). Vegetariska troll med finskurna stekta rotfrukter. Svamp, kanske? Bra gömställe för diverse rester!

I stället för kaffe

Kaffe är väldigt gott, inte direkt hälsosamt och framför allt inte ett dugg närproducerat. Nu är ju varken te eller kaffe något jättestort problem, eftersom det är lätt att transportera och små mängder räcker långt. Det går ju också för det mesta att hitta KRAV- och rättvisemärkt te och kaffe, fast det är svårare än man kunde tro, i synnerhet på småorter. Men ska man vara konsekvent närodlat-konsument så vill man ju gärna försöka hitta alternativ.

Jag dricker gärna både te och kaffe, men försöker trappa ned. Så vad kan man dricka i stället – för något varmt att dricka behöver man ju, i synnerhet såhär års.

* Örtte (gärna med honung). Jag har ett litet kryddland och ibland kommer jag t.o.m. ihåg att ta in och torka örter innan det är för sent... En god blandning är mynta, salvia och lite timjan. Eller mynta, timjan och en aning lavendel. Svartvinbärsblad är en bra bas för teblandningar. Det är viktigt att man varierar sorterna, eftersom vissa örter har medicinsk verkan. Pepparmyntste varje dag anses inte vara bra, t.ex. (vet inte hur viktigt det är, men det brukar upprepas i alla örtaböcker).

* Varm choklad, extra gott med vispad grädde. Men kakao är ju importerad, förstås. Kung Markatta har en KRAV- och rättvisemärkt kakao som vi brukar köpa, den är ganska mild i smaken men barnen tycker mycket om den.

* Varm svartvinbärssaft. En klassiker i utflyktstermosen, men lika gott hemma till fikat. Gör man egen saft kan man ha lite mindre socker än i köpesaften (förvaras isåfall i frys!). Glöggkryddor i svartvinbärssaft är inte alls fel – kanelstång, kardemummakärnor och lite kryddnejlikor får dra med den varma saften en stund.

* Varm äppeljuice – låter kanske konstigt men är jättegott! Även det med glöggkryddor, eller kanske bara en bit kanelstång. Köpe-juicen är ju importerad från långt borta nånstans, men har man egna äpplen kan man göra juice eller must av dem. Våra små bebis-äppelträd har ju inte gett något ännu, men på sikt vore det suveränt att ha sin egen äppelmust!

Sen vet jag faktiskt inte. Tips mottages tacksamt! Något som är varmt och gott och inte hysteriskt sött.

"Indiskt" på svenska

Dagens middag blev indisk-inspirerad mat med huvudsakligen lokala råvaror. De enda icke-lokala ingredienserna är kryddor, citron och konserverade tomater (som man skulle kunna ha lokalt, med ett rejält växthus).

Recepten nedan har inga exakta mängdangivelser, man kan göra lite som man vill.

Blandade grönsaker i currypasta
lök
morötter
m.fl. grönsaker efter tycke och smak
krossade el passerade tomater (finns KRAV-märkt)
currypasta efter smak
lite salt
rapsolja

Skär grönsakerna i mindre bitar. Fräs dem några minuter i lite rapsolja tillsammans med en rejäl klick currypasta. Häll över tomaterna och låt småkoka 10–20 min eller tills grönsakerna känns lagom mjuka. Smaka av med lite salt.

Kryddiga gråärter
ca 2 dl kokta gråärter (eller bondbönor)
2–3 vitlöksklyftor
färsk ingefära (ung. lika mkt som vitlök)
färsk chili (vi odlar egen) efter smak (jag tog en liten medelstark)
1 citron
rapsolja
salt

Riv ingefära, finhacka vitlök och chili och blanda till en pasta. Fräs på medelvärme i lite rapsolja några minuter. Lägg i gråärterna och låt dem bli genomvarma. Pressa citronen över det hela och smaka av med lite salt.

Vitkål med ingefära
1/4 vitkålshuvud (ungefär)
1 lök
1 bit färsk ingefära (ca 3–5 cm )
½ citron
rapsolja

Strimla vitlök och lök. Riv ingefäran. Stek alltsammans på medelvärme i lite rapsolja. Pressa över citronen när allt är mjukt, men inte alltför brynt. Lite salt om man vill.

Till detta serverar man ris om man vill, men det är ju inte direkt lokalt! Ett alternativ är hembakat naan-bröd. Vi åt nybakat tunnbröd med gråärtmjöl och låtsades att det var chapatis (gott, recept kommer senare!). Och så egenhändigt gjord pickles/chutney på squash.

Nu är vi proppmätta :-)

Kontakt

Nu finns det en mejladress, om du vill kontakta mig utanför bloggen:

elins.tradgard (at) gmail.com

Nytt år, nya planer

Inga nyårslöften men lite funderingar inför det nya året – mycket är väl egentligen en fortsättning på gamla planer...

Försöket att äta mat som är producerad så nära oss som möjligt och skippa Långtbortistan-importen fortsätter och jag ska försöka rapportera lite mer konkret om det och kanske slänga med ett och annat recept.

Mat ligger mig (som bekant!) varmt om hjärtat och just nu funderar jag mycket på vad man egentligen gör av alla matrester som hopar sig i kylskåpet innan de blir grönludna och börjar likna vetenskapliga experiment. Restmatlagning är en bortglömd konst, väl värd att återuppliva och det kan nog bli lite skriverier om det framöver. (var det 25% av all mat som köps som slängs bort – eller var det ännu mer? Absurt i alla fall)

Trädgården fortsätter att växa, vi har mycket kvar att odla upp av den markbit vi köpte häromåret. Mer grönsaksland ska det bli, fler bärbuskar och fruktträd också. Bland annat fortsätter vi försöket att omvandla en del av en slyig björkdunge till en produktiv skogsträdgård. Rapporter lär komma om detta också.

Just nu försöker jag motstå frestelsen att beställa en massa fröer... det är frestande men jag kanske borde planera lite mera först.

Gott nytt år och boktips

Jag har tagit en välbehövlig julpaus från bloggandet och ägnat mig åt annat – sticka strumpor och läsa böcker, bland annat. Kan rekommendera två klimatböcker jag nyss har läst:

Flannery, Tim. Vädermakarna – Människan och klimatet

Malm, Andreas. Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent

Flannerys bok behandlar den globala uppvärmningen och konsekvenserna av den på ett lättläst och begripligt sätt – populärvetenskap när den verkligen lyckas. Malm skriver på ett mycket personligt sätt om jordens klimat ända sedan livets uppkomst och om hur livet i sin tur har påverkat klimatet fram till dagens närmast katastrofala utveckling.

Återkommer senare med lite funderingar inför det nya året. Gott nytt år på er allihopa!