Lägesrapport vecka 16

Det ligger som en enorm seg trötthet över hela tillvaron. Oro, ovisshet och ängslan för hur det ska gå med allting. Samtidigt är det vitsippstid och sälgtid och bina har vaknat - det finns en hoppfullhet också.

Inget dramatiskt har hänt i trädgården, det är mycket rensning av kvickrot och revsmörblomma och det är rätt meditativt och trevligt mitt i allt. Ännu är det rejält kalla nätter och jag avvaktar med att få ut saker på friland.

Bondbönorna har grott! Jag sådde dem i växthuset 29/3 och de har stått där sedan dess. Väldigt pålitliga och köldtåliga. Någon vecka till eller två, sedan planterar jag ut dem. Att så i toarullar förenklar utplanteringen väldigt, man tar bara hela rullen och sätter ned i jorden. Så småningom ska jag så en omgång till, så de mognar vartefter. Man kan torka bondbönor, men jag brukar förvälla dem och stoppa i frysen.

Till växthuset har tomater och chili fått flytta idag. I en plastback får de extra skydd mot kölden och det går lätt att bära in dem om det blir frost. Jag kom igång sent med sådden, men det kommer med stor säkerhet att bli både tomater och chilifrukter även i år och jag slipper mecka med extraljus och rangliga plantor inomhus.

Jag insåg att jag hade köpt mer sättlök än vad jag har plats till, så i all hast gjorde jag iordning en pallkrage. Först ett lager med diverse bös i botten - ogräsrens, småpinnar, kvistar - sedan ett lager tidningar på det. Vatten. Och sedan två påsar med jord överst. Nu har jag fått all gullök i jorden. Återstår rödlök och schalottenlök, men det kan vänta några dagar.

Annat smått och gott har förstås också hänt, Men fokus nu, i väntan på varmare nätter, är på att få allt iordning. I maj ska nästan allting i jorden på samma gång och allt som är förberett innan är en bonus. Samtidigt försöker jag sprida ut sådderna så att jag har en jämn ström av grönsaker som mognar hela säsongen. En del saker kommer jag inte att så förrän under sommaren (grönkål, t.ex.) och en del annat sår jag nya omgångar av vartefter.

Lägesrapport annandag påsk

Vårvintern i Västsverige var mild och regnig, rekordregn för februari till och med. Fortfarande är en del av trädgårdslanden alltför blöta för att jorden ska gå att bearbeta, men här och var har jag kommit igång.

Några av de upphöjda bäddarna. Här har jag börjat rensa ogräs och toppa med kompost och gödsel. 

Inomhus har jag chili, tomatplantor, paprika och kapkrusbär (mer om detta i ett annat inlägg nån gång framöver). I växthuset bor några övervintrade plantor av grönkål (Russian Red) och broccoli, som vi har börjat skörda av. Där finns också försådder av bondbönor, broccoli, rödkål och brysselkål. Man kan mycket väl så kål på friland, den är mycket köldtålig och brukar gro snällt, men med tanke på alla små och stora djur som formligen ÄLSKAR kålplantor är det bättre att förodla dem och sätta ut. Räkna med att en del plantor går åt till sniglar och jordloppar - så alltid lite extra!

Utomhus börjar jordtemperaturen så smått klättra över de ca 4 plusgrader som de flesta av de mer tåliga grönsakerna behöver för att gro och jag har sått en del i pallkragar och tunnor. Morot, palsternacka, majrova, spenat, sockerärter och rädisor är sådda, men ännu syns inget av dem. Groningen tar tid när man sår tidigt, men å andra sidan är sådden avklarad så det blir tid till annat sedan när det bli lite varmare och allt ska göras på en gång.

Jag sätter löken ganska tätt, det mesta av den kommer ändå att bli uppätet som färsklök under sommaren. Plockar man varannan lök så kan resten stå kvar och mogna till lagringslök.

En första omgång tidig potatis (Swift) är i jorden och likaså de första sättlökarna. Med fiberduk över brukar det fungera utmärkt.

Detta är årets mest ambitiösa projekt. Här hade vi för många år sedan ett tiotal upphöjda bäddar som jag senare lät växa igen pga bristande ork. Nu ska de röjas upp igen. Markduken har legat på ett år eller mera och det mesta av ogräset är kvävt. Men det är gott om kvickrotsrötter i marken som behöver rensas bort. En bädd i taget ...

I övrigt så knoppas det fint överallt och vitlöken växer till sig!

Den här vitlökssorten är den som hittills vuxit sig kraftigast. Ivan heter den.

Odling i coronans tid

När jag började odla den här trädgården hade jag många och stora drömmar om självhushållning och att odla en massa mat. Nu, drygt 15 år senare, har jag ungefär noll illusioner om att odla någon större mängd av den mat som tre hungriga personer stoppar i sig under ett år. Men odlingen drar och lockar fortfarande och somliga år blir det ändå en del ätbart.

Coronakrisen tycks ha satt fart på mångas självhushållningsdrömmar. När allt är osäkert och farligt och ångesten inte lämnar en ifred blir odlandet en trygghet, en dröm att om allting kraschar så ska vi i alla fall ha något att äta. Romantisk eskapism, javisst. Det gör inget så länge vi får färskpotatis, hallon och jordgubbar.

Dock förutspår jag en hel del besvikelser och brustna odlingsdrömmar hos många framåt sommaren och hösten. Den som inte är van att odla gör misstag och jag har själv gjort ungefär alla som går att göra. Men kanske mina misstag kan hjälpa någon? Med åren har jag lärt mig en del, hittat sådant som funkar och släppt sådant som inte gör det.

Så jag sparkar igång årets bloggande i all enkelhet som en sorts dagbok över vad jag gör vecka för vecka (ungefär). Målet för det här året är att ta upp mera odlingsyta, lägga lite mer tid på trädgården och få hyggliga skördar. Jag kommer också att odla mer av "basmaten", den som ger mättnad och kalorier, än jag brukar men allt det där andra ska också få plats.

Spenat, sådd i växthuset i januari

Utgångspunkterna är ungefär dessa: Min trädgård ligger i Sjuhäradsbygden i Västergötland, 200 m ö.h. med sur moränjord. Odlingszonen är 4-5, jag tror att klimatförändringarna har puttat den mot zon 4 numera. Normala somrar (finns det några sådana längre?) regnar det en hel del och vi behöver inte vattna nämnvärt. Jag har ett litet växthus men odlar det mesta på friland eller i pallkragar. Mycket sakta håller jag på att forma en del av tomten till en skogsträdgård med framför allt bär och fruktträd. Vi är en liten familj på tre personer - mina två yngsta barn bor ännu hemma och kan hjälpa mig med tyngre jobb. Men de ska ju hemifrån så småningom och jag behöver hitta alla tänkbara sätt för att kunna fortsätta odla med en kropp som börjar bli äldre och lite sliten.

Så - följ med mig genom årets odlingssäsong så får vi se vad det blir av den!

Övervintrad broccoli i växthuset, planterad efter tomatplantorna 

Växthus och annat pyssel

Det har regnat och regnat och det är dyngsurt överallt och inget går att göra i odlingsbäddarna. Normalt skulle jag vara ytterst irriterad över detta, men med tanke på förra sommaren så är jag mest glad åt att brunnen och alla reserver fylls på.

Det går i alla fall att greja i växthuset. För precis en månad sedan sådde jag spenat och sallad här. Av salladen syns inte ett spår, men titta på spenatbebisarna! Blir det mildväder nu så lär de växa snabbt och när dagarna blir längre och spenaten går i blom får de lämna plats för tomater. Med lite tur hinner jag också få en höstgröda efter tomaterna. Planen är pac choi och mizuna, som växer bäst sent på säsongen.

Tydligen hade jag satt in en rugge gräslök här i höstas och sedan totalt glömt bort den (utbrändhet och uselt minne, ni vet). Ja, ja, det var ju trevligt ändå.

I höstas slängde jag ned en näve ärter i växthuset med förhoppningen att får ärtskott. Det hände just ingenting med dem då. Men titta nu! 

Fem grader varmt i jorden i växthuset. Inte mycket, men tillräckligt (uppenbarligen) för de tåligaste växterna

Slutligen - här är en del av min zon 5 (på permakulturiska), den del av trädgården som får växa vilt. Och här brukar paddorna lägga ägg. Förra sommaren såg jag knappt någon padda alls, men det här ser ju lovande ut. Det är något speciellt med paddor, de hör liksom hemma i trädgården! Oavsett om de äter mördarsniglar eller ej.

Februarisöndag

Det är en eländigt fuktig, grådimmig februarisöndag och det finns inte mycket att göra i trädgården. Men det är en bra dag att sprida ut sot och aska från pannan och braskaminen. Sotet lägger jag på den mossigaste delen av gräsmattan, det ger näring, höjer pH-värdet och dämpar mossans framfart en aning.

Askan ger jag till bärbuskarna. Varje höst räfsar jag in en massa löv under dem och varje vår får de en rejäl dos vedaska. Det är ungefär allt jag gör med dem och de trivs förträffligt med det och ger massor av bär.

Fylla på vedförrådet kan man ju alltid göra. Vi värmer huset med pellets och veden används mest till braskaminen och som reserv om pelletsbrännaren skulle strejka. Så vi sågar och klyver för hand. Det blir inte så mycket åt gången innan min gamla rygg börjar protestera, men det är ändå något djupt tillfredsställande med att bygga upp en vedstapel, några klabbar åt gången.

I gräsmattan börjar snödropparna titta upp, i en pallkrage visar sig vitlöken jag satte i höstas och i landet intill husväggen har övervintrad salladslök börjat växa igen. Våren finns där nånstans bakom det gråfuktiga.

Frost

Temperaturen var nere och  vände på nollan inatt och jag hade dumt nog chansat  på att det skulle hålla sig på ett par plusgrader i alla fall. Så då hände detta.

Och detta

och detta

Säsongen för gurkväxter är härmed officiellt slut. De återstående gurkorna ser i alla fall fina ut, så det får väl ses som ett värdigt avslut. Nu är det mest kål och rotfrukter kvar.

Dags att hägna in

Kålen har stått på vänt hela sommaren och jag trodde inte riktigt det skulle bli något. Men minsann! Regnet satte såpass med fart på den att det är dags att hägna in kållandet innan hungriga harar och rådjur länsar det.

Ingen perfekt inhägnad, men men... Här växer i alla fall broccoli, svartkål och så årets test - broccolo. Som broccoli, fast snyggare. Jag hade helt glömt bort att jag hade sått den (utmattning, ni vet...) men den stod och smygväxte i alla fall och börjar få huvuden. Så fina att jag knappt nänns äta upp dem!

Broccolo. Så vacker!

Svartkålen är som grönkål, fast godare. Strimla och ha i en wok, eller fräs med olivolja och vitlök, blanda i pasta med massor av parmesan.

Svartkål

Så har jag en sorts broccoli som ger en massa små huvuden på långa stjälkar, man plockar hela stjälken och äter med blad och allt. Mycket god! Minns dock inte vad den heter. Jaja.

I det nya landet vid husväggen växer det grönkål - Russian red. Den sådde jag för bara någon månad sedan och den kommer upp finfint. Den kommer nog inte att växa sig så stor, men de späda bladen blir sallad under vintern. Om inget äter upp dem, förstås.

Broccoli

Höst och överblick

Så gick den heta torrsommaren över i kall regnhöst  och det där med klimatkris försvann lite under radarn igen. Valet kom och gick och lämnade mest en massa oklarheter efter sig. Regnet fortsätter och jag är glad för det. Vi har inte haft vatten i kranen på flera veckor eftersom brunnsvattnet har sjunkit till hittills aldrig skådade låga nivåer och det rinner tillbaka oändligt sakta... Vi lever med vattendunkar i köket, samlar regnvatten för glatta livet och har alltid en stor gryta med disk- och tvättvatten på spisen. Duschar på  jobb/skola/träning, tvättar varhelst vi kommer åt en tvättmaskin. Eller tvättar för hand. Det funkar, men det är tröttsamt och tjatigt och tar tid. Och är samtidigt en försmak på något som kanske blir vardag om de här torra somrarna kommer att bli allt vanligare.

En del av bönskörden på tork

Nu börjar jag också få en överblick över vad som har velat sig och inte i trädgården. Inte helt oväntat har de värmeälskande bönorna, gurkväxterna och tomaterna jublat och levererat. De har också haft första tjing på det vatten vi kunnat vattna med - inte mycket, men uppenbarligen tillräckligt. Tomaterna är fler än vi hinner äta upp och det har aldrig hänt här förut. Allra bäst har körsbärstomaterna blivit, men vad gör man med kilovis med körsbärstomater utöver äter dem som smågodis? Torkar?

Massor av körsbärstomater!

Den tidiga potatisen blev lite sådär. Annan sort nästa år. Varför är det så svårt att få tag på riktigt god tidig potatis?? Årets sena potatis var Asterix, den odlar jag varje år här och sparar eget utsäde. Den är inte bara god och pålitlig, den är också hyfsat motståndskraftig mot bladmögel. Blasten vissnar, men potatisarna brukar klara sig bra. Bladmögel är ett jätteproblem här. Det stortrivs i det fuktiga klimatet. Varma och fuktiga somrar kan det slå till redan i mitten av juli, annars i början av augusti. Blasten vissnar (fast man bör helst slå av blasten så fort de första angreppen syns) och det går brunröta i knölarna, som blir helt oätliga om det går för långt. Så det är svårt att odla några större mängder potatis för vinterförvaring, efter som den förstås slutar växa när blasten försvinner. Skörden blir mycket mindre än den skulle blivit annars.

Men detta året! Bladmöglet kom flera veckor senare än vanligt och jag har fortfarande oangripna plantor kvar där ute. Det blev många och finfina potatisar, trots att de inte är vattnade alls. Helt oväntat.

Finfina Asterix

En del annat har också lite oväntat klarat torkan hyfsat bra. Ett land med purjo och mangold levererar över förväntan. Broccoli och palmkål (svartkål) har gett hyggligt. Äpplena torkade bort men krusbär och vinbär blev många och goda. Ärterna ville inte alls vara med, ej heller morötter, men palsternackorna blev fina. Sallad och bladgrönt var förstås dödsdömt redan från början, men det verkar jag få en höstskörd av istället. Och så vidare.

Eftersom vi antagligen får räkna med flera extrema somrar framöver, där vädret låser sig i olika positioner under längre perioder, måste vi försöka kartlägga hur olika slags matväxter klarar sig i extremväder, vare sig det är torka eller flera veckors skyfall. Hur en köksträdgård kan planeras för olika eventualiteter, tekniker för att vattna smart, eller slippa vattna. Mycket är ju skrivet och känt redan, men varje trädgård har sina egenheter och sina lösningar. Och jag är fortfarande övertygad om att det är jätteviktigt att vi odlar mat själva, på hemmaplan, vi som kan och vill. Att vi lär oss mera hela tiden och kan sprida kunskapen vidare. För en köksträdgård som sköts utan fossila bränslen och där jorden inte ligger öppen och bar är en kolsänka, den minskar eller hejdar ökningen av CO2 i atmosfären. Och den minskar behovet av att transportera mat hit och dit med lastbilar.

Så vintern får ägnas och att anteckna, planera, läsa och lära. Hitta strategier för nästa års odlingar och bli än mer oberoende av långtbortifrån-odlad mat.

Vintersquash "Silver Bell" på tillväxt

Vackraste bönorna

Detta är nog de vackraste bönor jag någon gång odlat. Hidatsa Shield Figure. Halva bönan är vit, den andra fint mönstrad. Så märkligt! De mognar fint nu, egentligen ska de hänga kvar och torka på plantan, men med annalkande höstregn är det stor risk att de istället möglar. Så jag tar in dem när bönskidan skiftar från grönt till gult och börjar kännas tunn och liksom pappersliknande. Spritar och låter dem torka i rumstemperatur. Återstår bara att koka och smaka (och komma ihåg att ta undan till nästa års utsäde!)

En skogsgård år 1706 - boskap och beteshagar

I det förra inlägget om den här kartan från 1706 så tittade vi bara på en mycket liten del, gårdstomten och åkergärdet, det som syns längst ned i sydöst. Men den absolut största delen av gårdens inägor bestod av slåtterängar och betesmarker. Det ljusgröna partiet i öster beskrivs som en änghage och det gulvita partiet i väster som en ko- eller beteshage.

Lantmätaren har en ingående beskrivning av dessa ytor (jag har normaliserat stavningen).

"... all den övriga hårdvallsmarken som kallas änghagen, mycket mager [och] skrin, starrig tuväng, något bergigt, mossbelupen samt mycket med ljung, kröser, slånn(?) och blåbärsris övergånget samt med björk, al och mycket buskar bevuxit, varibland bärgas några fläckar och många stycken där ibland kan intet bärgas, så att uti den hagen och på hårdvallen kan intet mer bärgas …

Ängen kan varken ut[vidgas] eller förbättras för andra hemmans tillstötande ägors skull utan --- med bräcklig --- övergått och förminskas, vidlyftig och besvärlig att bärga, förmedelst de varken kunna köra med vagn eller kärra för sten och krapväg skull, utan måste allt höet måst på släpa eller ryggen till hus hämtas och förskaffas."

Det är alltså ängsmark som innehåller en rad olika typer av växtlighet och mark, vad vi idag kallar biologisk mångfald. Samtidigt är ängen svår att bärga (skörda) och stora delar av den ger egentligen ingen höskörd att tala om och det finns inga större möjligheter att utvidga eller förbättra den. Lantmätaren noterar också att det inte går att köra in höet eftersom det är så stenigt, utan allt hö måste bäras eller släpas upp till gården.

Kohagen beskrivs så här:

"... en ko- eller beteshage, bergig, stenig och med ljung, kröser, slån och blåbärsris samt något med gran, björk, al och videbuskar bevuxen, dock nuförtiden mest avsvedint för bete skull, så att 6 st kor kan hava däruti sin föda under slåttertiden"

Beteshagen svedjades, brändes av, för att gynna späda, näringsrika växter till djuren. Men betet här räckte inte till utan djuren fick i stor utsträckning beta på utmarken. Utmarken var vid den här tiden ett stort skogsområde som nyttjades gemensamt, samfällt, av en rad hemman.

"Mulbetet på utmarken nödtorftigt [tillräckligt]. Skog samfällt till smått timmer, gärdsle och vedbrand utav gran och furu, varibland står några ekar som sällan bära ollon och något svedjeskog när den bliver lagl tillåten, samt någon lövskog till husbehov, men näverskogen mest uthuggen till kronans behov till artilleriet i Göteborg"

Ytterligare en resurs var en mjölkvarn och en ålkista i en liten å, alltså en fast fiskeanordning för ål. Under 1500-talet levererade bönderna här bland mycket annat ål till kronans behov, men ålfisket har alltså uppenbarligen fortsatt längre fram i tiden.

Nummer 12 och 13 på kartan är ett dämme till en skvaltkvarn och en ålkista

Hur många djur kan gården ha hållit? Jag har tittat på boskapslängder från 1620-talet och på bouppteckningar från 1740-talet. Ur de källorna kan vi räkna ut att ett genomsnittligt år kan här ha funnits en eller två hästar, 8-12 kor, några oxar och stutar, 3-4 kvigor och ett par kalvar, 10-15 getter och/eller får samt något enstaka svin. Med all säkerhet höns, de nämns dock oftast inte i källorna.

Sammantaget hade en gård av det här slaget alltså väldigt många olika resurser för sin överlevnad. Spannmålsodling, köksväxter, djur till kött, mjölk, ull och hantverksmaterial som skinn, horn och ben, fiske, kvarn till att mala mjöl, höslåtter, ved, virke, bärplockning, ekollon till grisuppfödning och så vidare. Det är lätt att glömma bort vilken ofantlig mängd kunskaper bönderna här hade för att kunna använda alla dessa resurser på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Att ta tillvara mat och vinterfoder, att räkna ut vad som skulle säljas, köpas eller behållas på gården, att ha reserver inför dåliga år. Hur många skulle klara det idag?

1700-talets fredsperioder och befolkningsökning medför en ökad press på resurserna och lantmätarens beskrivning av markerna antyder att de redan var i någon mån överutnyttjade. 1800- och 1900-talens reformer innebär stora förändringar av markanvändningen. Bilderna nedan visar ett utsnitt ur kartan 1706 och hur de markerna ser ut idag. Ängsmarker och beteshagar har blivit granskog, hyggen och nya granplanteringar utan den variation och mångfald som fanns här för 300 år sedan. Frågan är hur klimatförändringar och varmare väder kommer att påverka hur vi använder vår mark framöver? Finns här fortfarande granskog om 100 år, eller något annat?

En del av kohagen och änghagen 1706, med en gärdesgård emellan.

Samma plats idag. Granskog och ett hygge som nyligen återplanterats med gran.

En skogsgård år 1706 - åkrar och ängar

Lite historia som omväxling och ett exempel ur den fantastiska skatt av gamla kartor som finns hos Lantmäteriet. Den här kartan ritades år 1706 och visar en av många små gårdar i skogsbygderna i Sjuhärad. Lantmätaren Dominicus Falk redovisar gårdens ägor, med åkrar, ängar, gärdesgårdar, beteshagar och hus med en mängd detaljer. Gården ligger inte så långt från mitt hem - vad odlade och levde människor av här för 300 år sedan?

Att söka kunskap om gamla gårdar är att pussla ihop information från en massa olika ställen och hela bilden får vi aldrig klart för oss. Det vi kommer åt är det som var viktigt för dåtiden att redovisa och det är inte alltid just det vi vill veta. Till exempel namnen på dem som bodde här. Uppgifterna i mantalslängden och jordeboken är svåra att jämka ihop och det enda vi kan veta säkert är att här bodde två eller tre hushåll, förmodligen 10-15 personer. Att flera hushåll (familjer) bodde på samma gård var mycket vanligt här. Jordbruket sköttes gemensamt och man försökte tillsammans få ihop till skatterna.

Tittar vi på detaljerna så ser vi massor av hus på gårdsplanen. Förmodligen hade varje hushåll sitt eget bostadshus och därtill fanns det många slags ekonomibyggnader. På tomten fanns också två humlegårdar med 300 humlestänger (nr 2) och en kålgård, alltså en köksträdgård (nr 3). Alla som kunde odlade humle. Det gick åt i stora mängder till ölbryggning. Men det mesta av humlen såldes eller levererades som skattebetalning till kronan. Frågan är om bönderna här ens bryggde humleöl. I Västsverige har det länge varit vanligt att istället krydda öl med pors. Tidigare, under medeltiden, var porsöl vanligt i stora delar av Nordeuropa, men trängdes ut av humleölet när de tyska renhetslagarna år 1516 deklarerade att öl bara fick bryggas av malt, humle och vatten. Det bekymrade nu inte hemmabryggarna så mycket och pors fortsatte att användas på landsbygden. Pors redovisas inte i några källor, det behövde inte odlas utan var bara att gå ut och plocka på myrar och mossar. Det finns arkeologiska belägg för stora mängder pors i avfallslagren från gården Aplared utanför Borås, som antagligen kommer från ölbryggning under 1600-1700-talen.

De gråaktiga formerna med en massa prickar är åkrarna. Prickarna är röjningsrösen, där man samlade ihop en del av all sten som finns i marken här. Vid den här tiden fick rösena och en del större stenar ligga kvar ute i åkern. Först under senare delen av 1800-talet började man forsla bort sten och samla den i stora stentippar utanför åkern eller använda den till att bygga de nya gärdesgårdar som behövdes efter laga skifte, då en mängd nya gränser behövde markeras. Åkrarna omges av slåtterängar, där man tog hö till vintern.

Hamlade lönnar vid dagens byväg

De små buskliknande symbolerna i ängen är förmodligen just det - buskar, hamlade träd eller skottskog. Träden nära gårdarna användes till lövtäkt, man tog kvistar med färska löv under sommaren och torkade till vinterfoder. Andra träd har använts till att få käppar till redskap och hägnader. Genom att hugga av ett ungt träd en bit upp på stammen får man det att skjuta en rad nya skott, som man efter några år tar vara på, varefter det kommer nya skott o.s.v. Träd som behandlas så, får ett väldigt karaktäristiskt utseende. Exakt hur man gjorde på just den här gården är svårt att veta, men fortfarande hamlas träd i byn, om än mest för att hålla traditionen vid liv. Sommarens torka har dock fått bönder på många platser att åter börja skörda lövfoder som komplement till usla höskördar - vem vet, kanske är det en teknik på väg tillbaka?

I kartans text kan vi läsa att i ängen kring åkrarna växte ek, hassel, lind och ask och att här fanns blåbärsbuskar och lingonris ("kröseris"). I den östra delen fanns ett fuktigare parti (nr 7), där det gick att slå "stagghö" och där det växte björk, vitmossa, videbuskar och "rålika" -  rölleka? Alla dessa växter har sannolikt kunnat användas i hushållet på olika sätt. Hassel till nötter. Lind och ask går bra att hamla. Björk till ved, vide till tändmaterial, vitmossa till sår och barnastjärtar. Plockade man bären? Det är oklart, bärplockning är sådant som syns dåligt i källorna och det går ofta åt mer tid och energi att plocka än vad man får tillbaka av bären. Men om det gick att sälja bär, till exempel på torget i närmsta stad, då var bärplockning ett utmärkt jobb för dem som inte orkade eller kunde så mycket annat, barn och gamlingar.

Björk, ek, ask, videbuskar och blåbärsris i min egen lilla skogsdunge. 1700-talets landskap var dock knappast så här slyigt.

Vad odlades? Några exakta uppgifter från just detta år finns inte. Från mitten av 1700-talet finns det bouppteckningar med uppgifter om vilket utsäde som fanns på gårdarna i socknen och det är genomgående tre saker: korn, råg och hampa. Korn till ölbryggning, råg till bröd och hampa till - ja vad? Repslagning? Textilier? Hela åkerarealen såddes varje år och man hade alltså inga trädesperioder. För att det skulle fungera krävdes stora mängder gödsel. Gården hade en hel del boskap, men frågan är hur långt det räckte. Lantmätaren uppger att åkern i medelmåttiga år gav dubbla utsädet tillbaka och ett normalår behövde gården alltså ta undan halva skörden till nästa års utsäde. Dåliga år fick man knappt utsädet tillbaka. Även om eländet möjligen är lite överdrivet här, så var avkastningen mycket låg. Vad som växte i kålgården är mer osäkert. Här gissar jag bara, men en hyfsat kvalificerad gissning är olika slags kål, bondbönor, gråärter och kanske rovor.

Åkermarken omfattade 4 tunnland och 24 kappland. Det är ungefär 20 000 kvadratmeter eller två hektar. Väldigt lite, men ganska typiskt för Sjuhäradsbygden. Det gick inte att hålla två hushåll med brödsäd på den ytan och det var inte åkermarken folk levde av, det var boskapen och skogen, hantverk och handel. Här är upprinnelsen till knallehandeln. Att sälja kött och mjölkprodukter, träkol och tjära, hantverksprodukter och sin egen muskelkraft var det som satte mat på bordet och gav pengar att betala skatterna med. Det var mångsyssleriet, förmågan och möjligheten att göra en massa olika saker och flexibiliteten att kunna anpassa sig till förändringar i omgivningarna som höll gårdarna vid liv. Och det är inte så väldigt annorlunda idag. Om detta berättar jag mera så småningom.

Skogsträdgårdspyssel

Nu börjar jag göra iordning den första planteringen. Först en bambukäpp som visar var trädet ska vara. Här tror jag det blir ett surkörsbär som inte blir så stort.

Matjordslagret är tunt och stenigt, så jag fyller upp med diverse organiskt material - kvistar, bortrensat ogräs, vad jag kan skrapa ihop. Detta ska sedan täckas, så att ogräset kvävs. Jag använder kartonger. Sedan ska jag bygga upp landet med brunnen hästgödsel och kompost för att få tillräckligt djup att plantera i.

Det är en stilla och fuktig dag, perfekt för att tömma askhinken. All aska som produceras här går ut i trädgården. Bärbuskarna får en rejäl slatt tidigt varje vår, i övrigt strör jag ut den över gräsmattan och i köksträdgården. Dock inte i potatislanden - aska höjer pH-värdet något och det betyder större risk att potatisen får skorv. Sägs det, om någon vet bättre så kommentera gärna!

Och så noterar jag att det blir massor av ekollon i år! Kanske ska jag äntligen komma till skott och lära mig hur jag kan använda dem!