Höst och överblick

Så gick den heta torrsommaren över i kall regnhöst  och det där med klimatkris försvann lite under radarn igen. Valet kom och gick och lämnade mest en massa oklarheter efter sig. Regnet fortsätter och jag är glad för det. Vi har inte haft vatten i kranen på flera veckor eftersom brunnsvattnet har sjunkit till hittills aldrig skådade låga nivåer och det rinner tillbaka oändligt sakta... Vi lever med vattendunkar i köket, samlar regnvatten för glatta livet och har alltid en stor gryta med disk- och tvättvatten på spisen. Duschar på  jobb/skola/träning, tvättar varhelst vi kommer åt en tvättmaskin. Eller tvättar för hand. Det funkar, men det är tröttsamt och tjatigt och tar tid. Och är samtidigt en försmak på något som kanske blir vardag om de här torra somrarna kommer att bli allt vanligare.

En del av bönskörden på tork

Nu börjar jag också få en överblick över vad som har velat sig och inte i trädgården. Inte helt oväntat har de värmeälskande bönorna, gurkväxterna och tomaterna jublat och levererat. De har också haft första tjing på det vatten vi kunnat vattna med - inte mycket, men uppenbarligen tillräckligt. Tomaterna är fler än vi hinner äta upp och det har aldrig hänt här förut. Allra bäst har körsbärstomaterna blivit, men vad gör man med kilovis med körsbärstomater utöver äter dem som smågodis? Torkar?

Massor av körsbärstomater!

Den tidiga potatisen blev lite sådär. Annan sort nästa år. Varför är det så svårt att få tag på riktigt god tidig potatis?? Årets sena potatis var Asterix, den odlar jag varje år här och sparar eget utsäde. Den är inte bara god och pålitlig, den är också hyfsat motståndskraftig mot bladmögel. Blasten vissnar, men potatisarna brukar klara sig bra. Bladmögel är ett jätteproblem här. Det stortrivs i det fuktiga klimatet. Varma och fuktiga somrar kan det slå till redan i mitten av juli, annars i början av augusti. Blasten vissnar (fast man bör helst slå av blasten så fort de första angreppen syns) och det går brunröta i knölarna, som blir helt oätliga om det går för långt. Så det är svårt att odla några större mängder potatis för vinterförvaring, efter som den förstås slutar växa när blasten försvinner. Skörden blir mycket mindre än den skulle blivit annars.

Men detta året! Bladmöglet kom flera veckor senare än vanligt och jag har fortfarande oangripna plantor kvar där ute. Det blev många och finfina potatisar, trots att de inte är vattnade alls. Helt oväntat.

Finfina Asterix

En del annat har också lite oväntat klarat torkan hyfsat bra. Ett land med purjo och mangold levererar över förväntan. Broccoli och palmkål (svartkål) har gett hyggligt. Äpplena torkade bort men krusbär och vinbär blev många och goda. Ärterna ville inte alls vara med, ej heller morötter, men palsternackorna blev fina. Sallad och bladgrönt var förstås dödsdömt redan från början, men det verkar jag få en höstskörd av istället. Och så vidare.

Eftersom vi antagligen får räkna med flera extrema somrar framöver, där vädret låser sig i olika positioner under längre perioder, måste vi försöka kartlägga hur olika slags matväxter klarar sig i extremväder, vare sig det är torka eller flera veckors skyfall. Hur en köksträdgård kan planeras för olika eventualiteter, tekniker för att vattna smart, eller slippa vattna. Mycket är ju skrivet och känt redan, men varje trädgård har sina egenheter och sina lösningar. Och jag är fortfarande övertygad om att det är jätteviktigt att vi odlar mat själva, på hemmaplan, vi som kan och vill. Att vi lär oss mera hela tiden och kan sprida kunskapen vidare. För en köksträdgård som sköts utan fossila bränslen och där jorden inte ligger öppen och bar är en kolsänka, den minskar eller hejdar ökningen av CO2 i atmosfären. Och den minskar behovet av att transportera mat hit och dit med lastbilar.

Så vintern får ägnas och att anteckna, planera, läsa och lära. Hitta strategier för nästa års odlingar och bli än mer oberoende av långtbortifrån-odlad mat.

Vintersquash "Silver Bell" på tillväxt