Kärleken är en fånge. Den sitter hårt omsluten av förväntningar, outtalade regler, givna men aldrig utsagda förutsättningar, brustna förhoppningar och illusioner.
Kärleken har en demon som följeslagare. Den heter Svartsjukan och viskar i ditt öra att kärleken inte räcker till. Att någon annan får det du tycker är din rättmätiga del och att du inte heller är värd särskilt mycket kärlek. Den livnär sig på otillräcklighetskänslor och gamla besvikelser och så länge du matar den kommer den att fortsätta viska svartord i ditt öra.
Men du kan sluta mata Svartsjukan och istället vänligt men bestämt säga åt den att gå och lägga sig i korgen. Lägg en mjuk filt om den så sover den gott och du kan smyga därifrån. Då kan du gå och lirka fram Kärleken ur dess fångenskap och dela den med så många du vill och den kommer att räcka åt alla.
2 comments:
Ett alternativ är ju att släppa fram svarsjukan och se om den gör dig lycklig. Vakta hårt om det som är ditt. Gör klart var dina gränser går. Ställ krav och hota med sanktioner om de bryts. Se missunsamt på andras glädje om du inte är centralpunkten.
Observera noga varje steg du tar och se om de leder till ökad gjädje. Kanske finner du att det är med svartsjukan som med spriten, att ett glas kan vara en stämningshöjare, men att fem förstör festen. eller så blir du nykterist. Det går att ha roligt utan sprit, men det kräver mod att försöka.
Du måtte ha en poetisk ådra :-)
Post a Comment