Friday, December 03, 2010

Dag 01. Presentera sig själv

Hur presenterar man sig själv utan att låta som man är på anställningsintervju?

I spegeln ser jag en medelålders kvinna och undrar var hon kommer ifrån och hur hon blev sådan hon är. Jag vet att hon alltid - hela livet nästan - har varit den där duktiga människan. Engagerad, kunnig, drivande. Hon födde tre barn, hon gjorde nånsorts karriär med jobb och skrivande och undervisning och projektledning och jag vet inte allt. En massa år höll hon på att vara duktig, hon fick uppskattning och hade väldigt, väldigt roligt. Hon köpte hus och anlade en köksträdgård, syltade och saftade och konserverade. Spann ull och stickade strumpor. Brann för att bevara gamla metoder och köksväxter och hålla kunskaper vid liv inför den oundvikliga kollapsen med klimatförändringar och Peak Oil.

Väldigt duktigt alltihopa. Det var viktigt att hela tiden vara igång och göra duktiga saker, ja egentligen det enda som riktigt räknades.

Sen blev plötsligt allt tomt och svart. Världen blev en farlig plats där allt var hotfullt och skrämmande. En moderlig läkare skrev ord som ångest och utmattningssyndrom på ett sjukintyg och skickade hem henne att vila och gå långa promenader. Och en psykolog försökte tålmodigt hjälpa henne att förstå och tänka lite annorlunda.

Idag ser hon på mig i spegeln och ser lite trött och vilsen ut. Hon vet nog inte riktigt vad hon vill. Jag tror att hon försöker förstå hur man kan göra allt det där som är roligt utan att det blir tungt och kravfyllt. För egentligen är det ju så mycket som är roligt. Jag är rätt säker på att hon vill fortsätta att odla grönsaker och laga god mat. Hon vill nog också fortsätta att ullpyssla och sy och sticka. Vara lite lagom duktig på jobbet, göra en och annan väl avgränsad forskningsinsats men i övrigt luta sig tillbaka och låta de yngre jobba på. Det får inte bli för mycket, kropp och själ sätter effektivt stopp för alla överdrifter. Det är klokt av dem,

Så småningom vill hon bli farmor, det är jag helt säker på. Bli världens snällaste farmor, skämma bort barnbarnen nåt alldeles oerhört och samtidigt lära dem att odla morötter och sticka strumpor. Ja. Det blir nog bra.

3 comments:

bacillen said...

Blev lite rörd av dina ord om dig själv. Tack.

Skaffaren said...

Det där kan jag relatera till, med undantag av barnafödandet.
Det har jag generöst lämnat över till dom som kan det där bättre.

Varken said...

En god presentation. Jag uppskattar texten, hur den är konstruerad, men mest av allt uppskattar jag att du uppdaterat bloggen.