Dag 02. Min första kärlek.

Här skulle jag ju förstås ha någon söt historia att berätta om när jag pussade nån kille på dagis eller så. Men det har jag inte och förresten gick jag aldrig på dagis.

Så vad är den första kärleken? Är det kändisförälskelsen? Svenne Hedlund i Hepstars hade långt mörkt hår, tjock lugg och polotröja och såg så himla söt och snäll ut. Ett par kompisar och jag skulle busringa till honom bara därför. Jag tror det stupade på att vi inte hittade något telefonnummer.

Var det den mörkögde killen i klassen på mellanstadiet som naturligtvis inte brydde sig om mig ett dugg? Var det alla virriga tonårsförälskelser som egentligen aldrig blev något men som var oerhört viktiga där och då. Den snygge och superintressante killen som satt i elevrådsstyrelsen (som jag), var fältbiolog (som jag) och var politiskt aktiv låångt ut på vänsterkanten? Men han var ihop med en tjej som jobbade som sjukvårdsbiträde och det var ju mycket mer proletärt och betydelsefullt än att gå en plugglinje på gymnasiet (som jag).

Kanske kom den första kärleken när mitt första barn föddes? När han låg på min mage och tiden höll andan och hejdade sig ett ögonblick.

Eller är varje kärlek den första? För att varje kärlek är ny och unik och fast den liknar en massa andra kärlekar så är den ändå alltid något alldeles eget.