Att våga släppa taget

Ibland måste man våga släppa taget om sådant som inte fungerar. Våga gå vidare och tro att något nytt kan växa ur det gamla, som när ormen ömsar skinn.

Efter flera år fruktlösa försök att reparera att trasigt förhållande har min sambo och jag bestämt oss för att gå skilda vägar. Vi har försökt om och om igen att hitta tillbaka till varandra, men hur vi än burit oss åt har det aldrig blivit riktigt bra. Vi kan vara vänner och leva i någonsorts resonemangsäktenskap, men det är inte det vi behöver. Och det tar så mycket energi att leva i ett inte fullt fungerande förhållande att det inte blir mycket över till annat. Framför allt blir barnen lidande av att de vuxna inte orkar och förmår vad de borde.

Jag behöver mycket mer av kärlek och närhet än vad jag haft de senaste åren och jag behöver få ge av min egen kärlek till någon som vill och förmår ta emot den. Jag behöver finna ro i mig själv och hitta min egen väg i livet, ensam eller tillsammans med någon som vill vandra den med mig. Och även om det alltid är sorgligt när saker går i kras och inte blev som man ville, så finns det ändå mycket av lättnad och förhoppningar inför framtiden i det som sker.

Rent praktiskt kommer jag och barnen att bo kvar här i huset och jag hoppas det ska fungera ekonomiskt. Deras pappa letar boende i rimlig närhet härifrån för att kunna vara en så stor del som möjligt i deras tillvaro.

Ni som känner oss - var inte ledsna för vår skull. Det kommer att bli jobbigt ett tag och jag kommer att vara ledsen och säkert kommer jag att behöva gråta ut hos någon vän. Det är ju det man har dem till, inte sant? Bloggen blir kanske en smula försummad ett tag. Men jag har stora förhoppningar om att detta blir bra när det praktiska löser sig och vi får ordning på våra nya liv.

Men tänk gärna på oss en smula!