Monday, December 29, 2008

Att våga släppa taget

Ibland måste man våga släppa taget om sådant som inte fungerar. Våga gå vidare och tro att något nytt kan växa ur det gamla, som när ormen ömsar skinn.

Efter flera år fruktlösa försök att reparera att trasigt förhållande har min sambo och jag bestämt oss för att gå skilda vägar. Vi har försökt om och om igen att hitta tillbaka till varandra, men hur vi än burit oss åt har det aldrig blivit riktigt bra. Vi kan vara vänner och leva i någonsorts resonemangsäktenskap, men det är inte det vi behöver. Och det tar så mycket energi att leva i ett inte fullt fungerande förhållande att det inte blir mycket över till annat. Framför allt blir barnen lidande av att de vuxna inte orkar och förmår vad de borde.

Jag behöver mycket mer av kärlek och närhet än vad jag haft de senaste åren och jag behöver få ge av min egen kärlek till någon som vill och förmår ta emot den. Jag behöver finna ro i mig själv och hitta min egen väg i livet, ensam eller tillsammans med någon som vill vandra den med mig. Och även om det alltid är sorgligt när saker går i kras och inte blev som man ville, så finns det ändå mycket av lättnad och förhoppningar inför framtiden i det som sker.

Rent praktiskt kommer jag och barnen att bo kvar här i huset och jag hoppas det ska fungera ekonomiskt. Deras pappa letar boende i rimlig närhet härifrån för att kunna vara en så stor del som möjligt i deras tillvaro.

Ni som känner oss - var inte ledsna för vår skull. Det kommer att bli jobbigt ett tag och jag kommer att vara ledsen och säkert kommer jag att behöva gråta ut hos någon vän. Det är ju det man har dem till, inte sant? Bloggen blir kanske en smula försummad ett tag. Men jag har stora förhoppningar om att detta blir bra när det praktiska löser sig och vi får ordning på våra nya liv.

Men tänk gärna på oss en smula!

11 comments:

Anonymous said...

Jag tänker på dig en stor smula...

Elins trädgård said...

Tack, Hippihäxan :-) det behövs

Jordefamn said...

En tanke söderifrån.
Även sådana beslut som gör ont i den närmaste framtiden behövs ibland för att öppna nya dörrar och skapa möjligheter för ljus längre fram.

Ekonördarna på Lyckobacken said...

Men så modiga du/ni är! Att våga erkänna att saker och ting inte blivit som man önskat kräver stor insikt, visserligen visste jag redan att du besatt den förmågan, men ändå!

All lycka till er båda och min stora förhoppning och förvissning om att ni går stärkta ur detta!

Många kramar!

Marit Olanders said...

Goda tankar härifrån också! Lycka till med allt.

Anonymous said...

Det som är meningen händer och allt händer av en orsak - många förstår man långt senare men det är så sant som du säger det är en nystart med många möjligheter. Ta hand om dig själv SoniaP

Anonymous said...

kramar, många kramar till er alla

du vet att vår dörr alltid står öppen för besök, prat och mat

/annan

Anonymous said...

modigt att våga gå vidare när det är dags....inte lätt, inte roligt alla gånger...men nödvändigt om man ska kunna fortsätta utvecklas och inte "stanna i växten".

Lycka till, ska tänka på dig.

Anonymous said...

Jag känner dig ju bara genom bloggen, men känner ändå med er. Hoppas förändringen blir bra, och att ni får en vardag som blir lättare att bära.
Önskar att ni båda får möta våren ljusare till sinnes.

OttoPippi said...

Jag tänker JÄTTEMYCKET på er!!!! Stor bamsekram vännen!!!

Anonymous said...

Uppbrott bjuder de starkaste möjligheterna till förändring och växande. När något så radikalt skakas i grunden kan vad som helst vackert nytt födas ur det.

All lycka på den nya vägen vill jag önska dig! :D