Örtteer

Som jag har påpekat tidigare så kommer det att vara lite glest mellan blogginläggen ett tag. Det verkliga livet behöver en hel del mental och verklig tid just nu. Jag ska försöka ta mig samman och skriva lite funderingar och idéer kring jul och julfirande så småningom, men inget julande före första advent!

Örtteer var det, ja. Jag dricker med förtjusning både vanligt te och kaffe, antagligen alldeles för mycket. Men det är ju både ekonomiskt och klimatsmart att bryta av med ett egengjort örtte mellan varven. Godast tycker jag att det blir att blanda lite olika sorter och det här är några av mina egna favoriter.

Som bas i de flesta blandningar har jag mynta och/eller svartvinbärsblad. Mynta finns ju i landet en stor del av året och svartvinbärsblad plockar jag på våren när de är späda och fräscha och torkar. Vi har flera buskar och jag plockar lite från varje. Det verkar inte som om buskarna tar någon direkt skada av det. Myntor smakar ju lite olika, den starka pepparmyntan passar kanske bäst på egen hand med lite honung, medan den mildare grönmyntan gör sig bra i blandningar.

Ofta tar jag ungefär lika delar mynta och vinbärsblad och lägger sedan till något mer för att variera smaken. Timjan är mycket gott, liksom lavendel (i små doser, annars smakar det parfym). Man kan också blanda mynta, timjan och lavendel till en smakrikt och mycket gott te.

Vanlig salvia ger ett väldigt gott te. Man skulle kunna tro att kryddsmaken skulle ta överhanden, men det bli bara gott. Använd den som den är, eller blanda med annat.

Citronmeliss använder jag färsk, men inte torkad. Jag har försökt torka den, men jag tycker den tappar väldigt mycket i smak. Så det får bli sommarte.

Det här är i stort sett de örtteer jag gör för att dricka som te. Jag tar väldigt gärna emot tips på andra goda blandningar! Sen finns det ju en rad örter som fungerar som milda huskurer mot enklare åkommor som förkylning och ont i magen. Det blir ett senare inlägg!