Äta lokalt i praktiken

I mitt förra inlägg ondgjorde jag mig över hur svårt det är att hitta de lokala råvarorna i de vanliga butikerna. Det bör väl tilläggas att det trots allt finns en del bra varor från små producenter. I Västsverige har vi t.ex. Berte kvarn i Halland, med anor från 1500-talet, som maler säd från närområdet i mellersta Halland och som också har en del KRAV-mjöl i sitt sortiment. (Inom parentes kan tilläggas att den familj som äger Berte Kvarn också äger SIA-glass, som gör god glass, dock med oklart ursprung för råvarorna.)

Wapnö mejeri utanför Halmstad säljer betydligt färskare mjölk än Arla och den har inte rest riktigt lika långt... I Västergötland har vi Falköpings mejeri som också tar in mjölk från närområdet. Bra kött från djur som gått på naturbete finns att få tag på via Kaprifolkött i framför allt Bohuslän. Sedan finns det en hel rad med gårdsbutiker och andra spännande platser med bra, närproducerad mat. Men, som sagt, det gäller att den också kommer ut i butikerna och inte bara blir något man köper på utflykten eller semestern.

Vad äter då en helt ordinär barnfamilj på landsbygden, med egen köksträdgård, standardiserade matbutiker i närområdet, med måttliga inkomster, men hyfsat gott om tid och ett stort matintresse? Det är många intressen som ska tillgodoses, inte bara att maten ska vara närodlat och av bra kvalitet. Den ska först och främst vara god och alla i familjen har olika åsikter om vad som är gott. Gästande barn och vuxna ska naturligtvis också få mat de tycker om. Så ska det vara hyfsat näringsriktigt och inte för dyrt. De här olika kraven krockar naturligtvis ibland och det är ett konstant kompromissande.

Alla tycker om ris och pasta, men vi har minskat en hel del på det till förmån för potatis och bröd. Potatisen kommer från egen odling i alla fall en del av året och lokalt mjöl går att få tag på. Bakar gör vi själva. Men det händer att såväl ris som italiensk pasta dyker upp på matbordet, även om vi jobbar med att hitta alternativ, som t.ex. att servera hembakat naan-bröd i stället för ris till den indiskinspirerade mat som alla gillar.

Kött kan vi få tag på lokalt, via gårdsbutik eller direkt från producenten. Vi kompromissar dock med att köpa en del köttfärs och charkvaror i butik. Här borde vi kunna bättre, hitta alternativ till den eviga räddningsplankan "nåt med köttfärs" och göra mer smörgåspålägg själva.

Bönor och linser är nyttigt och gott (gillas dock mest av oss vuxna) men i allmänhet importerat. Här har vi ambitionen att använda gråärter och bondbönor från egen odling. Hoummus av bondbönor, kanske? Gråärter i stället för kikärter i curry?

Växthusgrönsaker (gurka, tomater, paprika) köper vi nästan inte alls. Lite grann kan vi odla själva, men framför allt äter vi råkost (mest morötter, som barnen älskar) och sallad när det är säsong. Och så mycket tillagade grönsaker. Men ibland kan jag bli vääldigt sugen på ett rejält växthus, med gurka, tomater i massor, paprika, aubergine... det är så himla gott! I trädgården har vi dock en hel massa olika slags grönsaker och rotfrukter och så här års är det stommen i det vi äter. Det blir knepigare när odlingssäsongen är över!

Frukt har vi ingen egen ännu (ska plantera äppelträd i höst). Det blir köpefrukt, just nu svenska äpplen och en del KRAV-bananer. Men vi köper ganska lite frukt och hoppas att allt grönsaksätande kompenserar på vitaminfronten. Målet är att inom några år ha flera egna fruktträd.

Lokala KRAV-ägg är av någon märklig anledning knepiga att få tag på, men där kompromissar vi en del. Likaså med mjölkprodukter, som man ofta inte vet var de kommer ifrån. Fisk äter vi mindre och mindre - tyvärr - eftersom det är så många miljöproblem förknippade med fisket. Vi kanske skulle lära oss att fiska själva (fiskesjöar finns i närheten), om nu min västkustfödde sambo kunde vänja sig vid att äta insjöfisk :-)). Fisk-kompromisser är sej, strömming/sill och någongång musslor, som är ganska miljö-OK.

Dessvärre köper vi också en del te, kaffe, choklad/kakao, godis, exotiska kryddor och annat som kanske inte är så där himla bra. Te kan ibland bytas ut mot örtte på egna örter, men kaffe är svårt att byta ut. Koffeinberoendet är högljutt! Men jag inser att vi nog borde dra ned på allt det här (inklusive choklad, snyft) om det ska vara någon trovärdighet i lokalt-tänket. Socker är ett annat problem, vi använde mängder till saft, marmelad och syltkok och det bakas en och annan kaka också. Man borde kanske byta ut allt socker mot honung? Med tanke på hur dyrt det är så skulle konsumtionen omedelbart gå ned! Men hur skulle man ta vara på alla bär? Torka? Jag vet inte, men här finns mycket att lära och fundera kring.

Så även om målet är att "äta lokalt" så är vi långt ifrån framme. Det är en lång process, där man måste jobba bort en del väldigt ingrodda vanor (kaffe, socker!) och hitta alternativ som hela familjen trivs med. Det är knepigt ibland, men samtidigt väldigt roligt!