Det här med vår bensinförbrukning är så pinsamt så det vill jag helst inte skriva om... Av alla förändringar i Sharons utmaning om att minska förbrukning och konsumtion, är nog detta den svåraste för oss. Som det är nu är det bara jag som kör till jobbet, men det är illa nog. Med fem mil enkel väg, en hel del körning i jobbet och diverse körning på helgerna med skjutsning av barn, åka o handla o.s.v. förbrukar jag ungefär en tank per vecka – ca 40–45 liter eller i runda slängar 2000 liter/år. Enligt Sharons beräkningar skulle en rimlig förbrukning vara 50 gallons per person och år, alltså 189 liter om året (enligt en konverteringstabell jag hittat på nätet). Även om jag lägger till barnens andelar, så hamnar jag lååångt utanför vad som är rimligt. Och då kör vi ändå mindre på fritiden än många andra, vi har t.ex. inga organiserade aktiviteter som kräver en massa bilåkning.
Det värsta är att det är så svårt att göra något åt det. Vi har ingen kollektivtrafik där vi bor. Det GÅR att ta sig kollektivt till jobbet, men det tar en förfärlig tid. Närmsta busshållplats är 3 km bort och där går varken att parkera bilar eller ställa upp cyklar. Man kan köra (eller cykla!) en dryg mil till det större samhället, där det går både tåg och bussar och det gör jag ibland – det är bara det är såpass dyrt att resa då och då, jämfört med att ta bilen, att det är en ren förlust. Månadskort är inte aktuellt, eftersom jag dels bara jobbar 4 dagar/vecka, dels använder bilen mycket i jobbet. Det är lite av en ond cirkel!
En väg är förstås att byta den halvgamla bilen till något nyare och mer bränslesnålt, eller kanske en etanolbil (fast etanolen är ju högst diskutabel som alternativ...). En annan väg skulle vara att jobba mer hemifrån, men det är inte OK för min arbetsgivare. Byta jobb? Sluta jobba och göra något annat – men vad?
Men knäckfrågan är: hur sjutton kommer man ned på en rimlig förbrukning när man bor som vi gör? Eller ska man inte bo såhär, om man inte kan stanna på gång/cykelavstånd det mesta av sin tid? Är det helt enkelt djupt omoraliskt att bo på landet och pendla till stan, även om man odlar sina egna ekologiska potatisar? I förlängningen är det här ett problem som berör hela samhällsplaneringen - ska de flesta av oss bo i städer, cykla till jobbet och låta landsbygden bebos enbart av dem som producerar mat? Eller vill vi ha en landsbygd med både storskaliga bönder och små husbehovsproducenter, med andra jobb vid sidan av? Eller människor som bara vill ha det lugn och det utrymme som finns på landet? Hur ska vi i så fall lösa transporterna? Utbyggd, småskalig kollektivtrafik? Ska vi sätta press på arbetsgivarna att i mycket större utsträckning acceptera hemarbete? Men det går ju inte i alla branscher. Det finns ju inga självklara svar, men de här frågorna borde ha hög prioritet hos alla som sysslar med att konkret planera vårt framtida samhälle. Jag är bara rädd att de inte har den prioriteten.
4 comments:
Har anlagt täckrabatter enligt dina förklaringar förra sommaren. Jätte kul. Vad jag undrar är ska man lägga på gräsklipp och dylikt hela tiden? Även efter plantorna börjar komma upp eller ska man låta dem bli lite höga och sedan lägga på? Det är riktigt spännande att se vad som funkar. Verkar har fått ett gäng myror som bär iväg på fröna men det blir nog bra ändå.
Ha det gott
Peace SoniaP
Jag pytsar dit gräsklipp lite vartefter, så att jorden alltid är täckt. Men man får vara försiktig med riktigt små plantor, så man inte kväver dem.
Man får också komma ihåg att gräsklipp är effektiv gödning - man kan alltså lägga mer på sånt som är näringskrävande (kål, t.ex.) och snåla lite på andra grödor.
Lägg inte heller för tjocka lager, det blir bara en slemmig motbjudande massa. Max några centimeter åt gången.
lycka till med odlingarna!
hej!
jag har själv funderat mycket på detta problem med transporter och samhälls-planering........Min make och jag håller på att söka hus just nu.....och det känns som om den eviga frågan blir...resväg/villakvarter/högt pris.......jag vet inte svaret....jag önskar att vi kunde ha en riktigt bra kollektivtraffik i min kommun, så att man inte behövde ha bil......men ännu så läänge så är den ett måste.....
ja, vi velade oxå med alla de där faktorerna när vi väl hade bestämt oss för att lämna stan och köpa hus. Nu blev det till slut billigt hus, fina omgivningar, stor tomt - men ingen vettig kollektivtrafik. Vi är helt beroende av bil för att ta oss till jobb etc. Möjligen skulle man kunna cykla 5 km till kyrkbyn och handla, men det är ungefär det enda.
När vi bodde i stan hade vi ingen bil, utan cyklade överallt. Barnen hade vi i en tvåsitsig cykelkärra. Med plats för matkassar också. Det gick jättebra, men skulle knappast fungera här. Dock försöker vi gå/cykla om vi bara ska kortare sträckor.
Post a Comment