Det vilda i trädgården

Vi odlar strikt ekologiskt, d.v.s. vi använder ingen konstgödning och inga bekämpningsmedel, inte ens såpvatten eller andra "godkända" medel. Och vi har mycket små problem med sjukdomar och skadeinsekter. Det är bara två saker som vi inte får någon ordning på: potatisbladmögel och kålfjärilar (inte ens fiberduk hjälper mot dem!). Men det blir trots allt både potatis och kål, om än lite mindre än vad det blivit annars.

I ett permakulturtänkande ska varje trädgård ha en bit "vildmark", orörd natur som inte används till något. Och i en ekologisk trädgård fyller den här orörda naturen en viktig roll som hemvist för alla slags insekter, fåglar och andra djur som äter upp skadeinsekter. Det blir en balans i trädgården som inga kemiska bekämpningsmedel någonsin kan skapa.


I vår trädgård är den orörda biten ganska stor, en lövträdsdunge med lite vatten och fuktig mark där paddorna trivs, sly och träd med fågelholkar och en massa blommor. En trädgårdsarkitekt skulle säkert kunna skapa något fantastiskt av den, vi låter den vara som den är, även om den inte är direkt "produktiv". Indirekt är den antagligen väldigt produktiv, just genom att vara en fristad för djur och växter.

Dessutom tillåter vi en hel del självsådda växter att frodas i gräsmatta, rabatter och köksträdgård. En del är ätbara, som ängssyra, en del är bara vackra – vi har mängder med förgätmigej, lupiner, aklejor och fingerborgsblommor som i stort sett får stå kvar där de kommer upp. T.o.m. en del ogräs får vara kvar, så länge de inte direkt inkräktar på grönsakernas växtrum.

En ekologisk trädgård innebär mindre jobb än en konventionell. Det går också åt mindre pengar och energi, genom att man arbetar MED trädgården än MOT den. I stället för att till varje pris göra om trädgården till något den egentligen inte vill vara, låter man delvis vara som den är. Dessutom är det så vackert, med blommor och grönt.

Också inne i själva trädgården finns det vilda med; i den här rabatten (ovan) samsas planterade och självsådda blommor fint. Man får rensa undan det värsta ogräset, men i övrigt är det ett lättsamt sätt att få det vackert.

Snart blommar liljekonvaljerna – finns det något som doftar godare?!