Vatten!

Edens lustgård i Hieronymus Bosch tappning

Utan vatten ingen trädgård. Redan i den första trädgården, Edens lustgård, rinner en flod upp och bevattnar trädgården, delar sig vidare i fyra armar och bevattnar det område vi kallar Tvåflodslandet. Utan floderna vore det bara öken och att vattnet betonas  i skapelseberättelsen är lätt att förstå.

I vår del av världen är vattnet så självklart att vi knappt tänker på det. Det finns överallt i bäckar, åar och sjöar och trillar ned från himlen i tid och otid. Ja, inte denna sommaren då. Plötsligt inser vi vad även en ganska liten ökning av temperaturen ställer till med. Vädret slutar röra på sig, regnet når inte fram till oss och det blir nödår. (Vårt regn far istället iväg till andra ställen och ställer till med skyfall och översvämningar)

Hur klarar man en trädgård när det inte regnar och det inte går att vattna med brunnsvattnet, som nätt och jämnt räcker till hushållsvatten? Eller när det är bevattningsförbud för den som har kommunalt vatten?

Standardsvaret brukar vara täckodling och att inte vattna i onödan. Med det senare menar jag att vattna ordentligt på småplantor, så de tar sig, men sedan ganska sparsamt. På så sätt söker sig rötterna nedåt och kommer åt det vatten som förhoppningsvis finns där.

Min räddning är också regnvattenstunnorna. Jag har tunnor som sammanlagt rymmer 800 liter vatten och de ska bli fler. Och så vattnar vi en del med gråvatten. Gråvatten är det där vattnet som inte är helt rent, men inte heller så smutsigt att det måste direkt ned i avloppet. Sköljvatten från disk och tvätt eller vatten man samlar upp när man duschar är typiskt gråvatten. Jag skulle inte rekommendera någon att hälla ut stora mängder gråvatten i trädgården - kommunens miljökontor torde ha synpunkter på det. Men måttliga mängder fungerar bra. Rester efter t.ex. tvål eller diskmedel bryts ned i jorden, under förutsättning att det inte är någon jättekonstig sort. Viktigt dock att inte hälla det direkt på plantor som ska ätas. Häll det på jord eller täckmaterial eller under till exempel bärbuskarna.

Regnvatten är guld! De här tunnorna är hopkopplade, första tunnan fylls från utkast på taket och när den är full rinner vattnet vidare till de andra. Enkelt och välfungerande.

Täckodling är väl nuförtiden närmast mainstream i mindre trädgårdsodlingar och innebär att jorden täcks med något som skyddar och göder - gräsklipp, halm, gödsel, kompost, diverse bortrensat ogräs etc. Många har skrivit om det, min favorit och täckodlingsguru är Charles Dowding, som odlar i södra England.  Han marktäcker med kompost och ibland välbrunnen gödsel, till skillnad från det vi ofta ser svenska odlare använda - gräsklipp och halm. Poängen är att komposten inte drar till sig sniglar i någon större utsträckning, eftersom växtmaterialet är så nedbrutet att det inte är intressant som snigelmat. Det intressanta är att han kombinerar täckodlingen med sin no dig-metod, vilket är precis vad det låter som, alltså att inte gräva. Jorden bearbetas inte mer än det lilla som sker vid skörd, sådd och utplantering. Mikrolivet i jorden mår bättre när den inte blandas om och därmed mår också växterna bättre. Trädgårdsmästarens rygg mår också bättre...

Här hemma har jag gjort lite olika på olika ställen i trädgården i år. Några land har täcks med kompost, andra med brunnen hästgödsel och några med gräsklipp. Det är lite väl tidigt att utvärdera det hela ännu och sniglarna är väldigt få i vilket fall som helst, men det verkar fungera bra att täcka med kompost. Och det verkar skydda mot uttorkning ungefär lika bra som gräsklipp. Men det börjar se ganska dystert ut i flera av landen. Regn nu och i massor, snälla!!

Blåärterna deppar och det gör tyvärr en del annat också