För ganska precis fem år sedan slutade jag med bloggandet och gick över till Facebook och Instagram för att berätta om trädgården och funderingar kring den. Men sociala media har blivit allt tröttsammare. Högljudda röster, ilskna tongångar, drev, porrbotar, ryska psyops - det som kunde vara en massa intressanta samtal och dialoger har blivit miljoner triljarders tomma monologer. Noll plats för eftertanke och resonerande.
Jag överdriver såklart. Lite. Det finns fortfarande gott om vettiga, rimliga människor därute. Ni vet vilka ni är. Men ändå. Jag orkar liksom inte. Orkar inte ens tänka på att försöka diskutera något viktigt.
 |
| Växthuset levererar! |
Så jag tar upp bloggen i stället. Jag vill prata om att överleva i tider av klimatkaos, hysterisk konsumtion, skygglappsbeteende och ibland ren ondska. Om att orka göra bra saker, så långt det går. Om hur människor i andra tider hanterade kriser. Framför allt vill jag prata om trädgården, om mat, vatten och det rent basala. Hur kan vi i det lilla formatet som hobbyodlare hjälpas åt att hitta metoder för att odla i torka eller skyfall, hantera vatten, utveckla grödor, försörja oss och våra närmaste med egenodlat, laga god mat av det vi odlar? Hur delar vi med oss av utsäde och plantor?
Det finns givetvis en massa sagt och skrivet om detta redan och det vill jag gärna sprida. Men främst vill jag berätta hur jag gör här och nu, i en trädgård i sydvästra Sverige, med dess speciella förutsättningar. I bästa fall kan vi prata om saker här. Det är öppet för kommentarer, tills vidare i alla fall. Annars får det här väl bli min trädgårdsdagbok 😀
Välkommen (tillbaka)!
No comments:
Post a Comment