Jag roade mig med att räkna ut hur mycket yta jag har uppodlat just nu, så här kommer lite siffror för den som vill jämföra eller så.
Köksträdgården består av två delar, ett mer intensivt odlat område med upphöjda bäddar och ett mer extensivt där jag har sånt som inte behöver tittas till dagligen. Därtill jordgubbsland, bärbuskar, fruktträd och andra perenner.
De upphöjda bäddarna är sammanlagt på 60 kvm. I år kommer här att växa morötter, palsternackor, rödbetor, lök, ärter, lite bondbönor, lök, kålrötter, majrovor, olika sorters bönor, lite potatis och diverse bladgrönt. En liten sparrissäng finns här också.
Jordgubbslandet är 30 kvm. Det större, extensiva området är 130 kvm och här ska det växa det mesta av potatisen, gråärter, bondbönor, squash, pumpa och diverse kålsorter. Sammanlagt alltså ca 220 kvm. Därtill kommer nio gamla bärbuskar (svarta/vita/röda vinbär + krusbär) och några nysatta (vinbär, krusbär, amerikanska blåbär, bärhäggmispel), några rabarberplantor, ett land med jordärtskockor samt diverse kryddväxter på olika ställen. Fyra små äppelträd ger förhoppningsvis en hel del frukt om några år. Och så har jag ett plommonträd som aldrig ger någon frukt.
Räcker det till? Nej, inte alls. Vi köper en hel del frukt och grönt, framför allt på vintern och våren. Skulle vi bli helt självförsörjande på grönt så skulle jag behöva betydligt större yta.
Hinner man med? Tveksamt. Det är mycket jobb för en ensam vuxen som dessutom jobbar nästan heltid. Om jag ska utöka med nånting så blir det med fler perenner. Att odla ettåriga växter är mycket jobb och innebär dessutom att man hela tiden stör och rör om i jorden och dess mikroliv. Perenner växer långsammare, ger mindre mat per yta (iaf innan de etablerat sig ordentligt) men är lättare att sköta och skonsammare för jorden. Den där skogsträdgården full med ätbara växter är jag väldigt sugen på...
4 comments:
Just det här med hur mycket yta en behöver har jag (och andra) kollat upp lite. Enligt ett projekt som SLU genomfört (http://chaos.bibul.slu.se/sll/slu/slu_kontakt/SKT03/SKT03.HTM) så behöver en vegan ca 1000 kvm (800 enligt försöksodlingen) för att vara självförsörjande på mat, en lakto-ovo-vegetarian ca 1600 (1500 odlingar, 100 betesmark) och en köttätare ca 3100 (2500 odlingar, 600 betesmark). Detta förstås eftersom 90% av energin försvinner i varje steg när en individ äter en annan.
En skogsträdgård tar förstås mer plats än en intensivodling, men det blir större variation i biotoper och mindre ansträngning. Den kan också vara vacker och rogivande och ge en hel del mat. :)
Du har verkligen en stoor trädgård med mina mått mätt. Imponerande bredd har du också! Och visst är jag avundsjuk, men jag ser mina 60 kvm (totalt) som en nybörjarskola och en utmaning på ett helt annat vis.
Jordefamn: kul att få siffror på det!
Jordefamn: jag har läst den där rapporten från SLU. Intressant! Rent teoretiskt skulle mina barn och jag kunna försörja oss på en vegandiet ur trädgården med de drygt 3000 kvm jag har. Men eftersom vi inte har nåt intresse av en vegandiet så ligger det närmare till hands att kanske skaffa några höns för att dryga ut dieten i stället för att odla upp mera yta. Och så anlägga dendär skogsträdgården, förstås. Men helt självförsörjande lär vi inte bli.
PS. Blåärterna gror finfint!
Frukt och bär är ju tacksamt. Men det tar ju sån tid innan fruktträden börjar ge ordentliga skördar!
Bland perenna grönsaker kommer jag inte på så många. Sparris. Och en del kryddor. Jag läste någonstans att rosenbönornas rötter skulle gå att övervintra frostfritt - så jag försökte, men det var inget kvar när jag plockade fram krukan i våras!!
Jag har en pytteodling jämfört med dig. Men jag ser väl mest grönsaksodlingen som ett pedagogiskt verktyg. Det gör det lättare att förmedla en varsamhet om natur och mat till barnen. Man blir ju mer ödmjuk när man själv arbetar med jorden, kretsloppet och växterna.
Självförsörjande skulle vi aldrig kunna bli på den här tomten!
Ha en trevlig helg
/Monica
Post a Comment