Tjurigt

Det är kallt och blåsigt och snustorrt. Överallt annars verkar det regna, men inte här. Växterna hatar vädret, de fryser och torkar och står och tjurar i backen. Just nu är det inget kul att vara grönsaksodlare.

De tidiga morötterna har knappt kommit upp, bara rädisorna visar var morotsraderna skulle gå...

Några fnuttiga vintermorötter har i alla fall stuckit upp.

Det där gräsliknande är små majsplantor. Här ska växa bönor och squash också, bara det blir lite varmare.

Liten frusen squashplanta får en avskuren PET-flaska som växthus.

Men bondbönor växer i alla väder, och potatis.

Och krusbär får vi gott om. Alltid något!

Uppgiven spenat

Spenat tycker inte om sommar. Inte mizuna heller. När det blir för ljust och för långa dagar börjar den se ut så här.

Spenatbladen blir spetsigare, mizunan börjar bli besk och det syns små blomknoppar i mitten. Då vill den blomma och sätta frö och inte ge några fler blad. Man kan visserligen få ut lite mera av den om man knipsar bort blomknopparna, men egentligen är det bara att ta bort den, om man nu inte vill samla eget frö, förstås. Jag tar bort den och sätter dit några hemlösa bönplantor i stället.

Och sår lite fler rädisor. Det är möjligt att man, rent teoretiskt, skulle kunna så för många rädisor. Jag har aldrig lyckats.

Spenaten har tagit en del näring ur jorden, så jag toppar det hela med en blandning av jord och hästgödsel. Sedan vattnar jag och lägger gräsklipp över hela härligheten. Bönplantorna deppar lite efter omplanteringen, men de tar sig nog. Längst till höger står en spenatrad kvar som ska plockas av innan jag tar bort den också. Den som tittar noga kan nog se några småplantor av målla till vänster. Så vist ordnat är det, att mållan börjar växa till sig precis lagom när det tidigaste gröna ger upp!

Kulturarvsbönor

Alla kulturarvsbönorna grodde fint och har fått komma ut på friland. I år blev det Gotländsk vit, en brytböna Fiskeby och en vaxböna Helios. Om sommaren blir bra, så kan jag skörda egna frön till hösten och dela med mig till andra intresserade.

Några bönor får vänta till nästa år. För att vara helt säker på att fröna blir sortrena så odlar jag de olika sorterna en bra bit från varandra. Men då är det svårt att få plats med så många olika sorter. Brun böna från Östergötland och lite annat får vackert vänta.

I en annan del av trädgården växer den stora bönodlingen med rosenbönor, borlottibönor och vaxbönor. Den har inte kommit så långt ännu, dock.

Bönpyssel

Bönor i alla former är gott, men pyssligt. Inte för kallt, inte för vått och inte gillar de nåt vidare att bli försådda inomhus och sedan utplanterade heller. Minst 12 grader i jorden och gärna mer, annars tvärvägrar de att gro överhuvudtaget. Men samtidigt går det inte att så dem för sent heller, då tar frosten dem innan de har mognat. Alltså får man dalta lite med dem.

Att täcka marken med genomskinlig plast är ett bra sätt att får upp temperaturen (och så får man användning för alla de där plastsjoken som pelletspåsarna är inpackade i - återbruk is da shit!). Nu räckte det med ett dygn för att komma upp i 15 grader så idag blev det bönsådd. Rosenbönor för att de är snygga och goda att äta med citron och olivolja, borlottibönor som är perfekta i soppa och så vaxbönor som bara är goda i största allmänhet. Plasten får ligga kvar tills bönorna har grott, sedan klarar de lite lägre temperaturer.

Kulturarvsbönorna har jag försått inne, de står ute i skydd nu och ska planteras ut endera dagen. Mycket spännande!

Rabarberkaka är liksom aldrig fel

Bäst och enklast. Gör den på rabarber såhär års, på andra färska bär eller frukter efter årstid. Årstidsanpassning är grejen, i all matlagning.

Några stjälkar rabarber

100 g smör

2 ägg

2 dl socker

1 tsk hel kardemumma (kan uteslutas eller bytas mot annan krydda)

1 tsk bakpulver

2 dl vetemjöl

lite råsocker

Sätt ugnen på 175 grader och gör i ordning en kakform.

Skölj och skiva rabarbern.

Smält smöret.

Stöt kardemumman i en mortel, grovt eller fint efter smak.

Vispa ägg och socker fluffigt.

Blanda i det smälta smöret.

Blanda i kardemumma.

Rör ned mjölet, blandat med bakpulvret. Det blir en ganska tjock smet.

Klicka ut smeten i formen och tryck ned rabarbern. Strö lite råsocker över alltihopa.

Grädda i 35-40 min.

Njut!

Så långt det har kommit nu - eller inte

Lägesrapport en småregnig majdag. Det känns som om jag har kommit igång bra detta året och får allting i jorden utan att panikstressa. Men det går trögt... lite riktig värme skulle behövas nu efter allt regnet för att få fart på det hela.

De första bondbönorna sådde jag i mitten av april och de har blivit några centimeter höga. Bondbönor kan vara lite tröga i starten, men har de väl kommit igång så fortsätter de av bara farten. Mer lättodlat finns nästan inte och till skillnad från andra bönor så gror de i kall jord. De är något av det första som kommer i jorden på våren.

Här är det inte ens färdiggrävt, bara nästan. Stora Kvickrotslandet blir sakta bättre. I år blir här kål (vitkål, broccoli, grönkål, rödkål) på ena delen. Den andra blir ett experiment - en Three Sisters Garden med squash/pumpor, majs och bönor tillsammans. Tanken är att bönorna klättrar på majsen, stöttar den och fixerar kväve i jorden medan squash och pumpor bildar en levande marktäckning som håller fukten kvar och ogräset borta. Jag provade detta för flera år sedan, med klent resultat. Det mesta torkade bort eller drunknade i ogräs. Lite mer välplanerat detta år och förhoppningsvis mer lyckat.

Pallkrage med grönt som jag sådde redan i början av april under glas: spenat och mizuna. Det här har jag plockat av ett tag nu. Framåt sommaren kommer de här plantorna att gå i blom, men då kan jag sätta något annat här. Eller låta dem blomma och ta vara på fröna till nästa år.

Vitlöken satte jag i oktober, den har kommit upp fint, men bladen börjar gulna. Det brukar betyda kvävebrist  - jag har lagt på färskt gräsklipp och hoppas på det bästa. Skördedags nångång i slutet av juli/tidigt i augusti.

Löken kommer fint (och ogräset), men morötterna som ska växa däremellan får man ha en kraftig lupp för att få syn på...

Några palsternackor från ifjol får stå kvar och ge frö till nästa år.

Ja, och så har gråärterna kommit upp, och sockerärter. I krukor växer kål, bönor, majs, pumpor och squash i väntan på varmare väder och utplantering...

Göra eget örtsalt

Plättlätt och gott. Gör såhär:

 Ta en näve färska örter. Jag använder en "bas" av libbsticka och lök i någon form - här gräslök och lite vitlöksblast. Till detta en eller flera andra örter. Den här gången blev det timjan och oregano. Några nässeltoppar slank med också. De ger inte så mycket smak, men vacker färg och lite mineraltillskott. Blanda inte för många olika sorter, då blir det bara något utslätat ointressant utan egen karaktär.

 Stoppa i mixer eller matberedare tillsammans med grovsalt. En näve salt till två nävar örter - ungefär.

 Kör till en grön smet. Det gör inget om det är lite struktur på den, allt behöver inte vara fullkomligt sönderdelat.

Lägg det hela på tork några dagar. När det är riktigt torrt smular jag ned det i en kryddkvarn och maler över maten. Kryddkvarnar brukar finnas på loppis för en tia eller så - man kan unna sig att ha flera stycken med olika sorters krydd- och saltblandningar.

Några frölänkar

Tips och läsning om kulturarvssorter och om att ta vara på egna frön

Föreningen Sesam samlar folk som bevarar fröer genom att själva odla dem i sina trädgårdar

Fröuppropet, en initiativ från Centrum för biologisk mångfald på Alnarp, där man uppmanade folk att sända in gamla sorter med dokumentation

Fröodling.se är en handbok på nätet om konsten att odla fram egna fröer från olika sorters köksväxter.

Vi skapar levande genbanker i våra trädgårdar...

... och vi är många. Jag sitter och plockar med fröpåsar med spännande innehåll. Gotländsk vit böna. En finsk bondböna. Brun böna från Östergötland. Svedjerova. En dansk matlök. Mina egenförökade gråärter, ursprungligen från Orust, men odlade så länge här att de börjar bli en sjuhäradsärta. De här fröerna finns inte att köpa, ändå är det många som odlar dem och det finns en livaktig rörelse för att bevara och sprida gamla, lokalt anpassade sorter av köksväxter. Vi byter med varandra, förökar i våra egna trädgårdar och sprider fröer vidare till dem som är intresserade.

Gamla sorter av köksväxter är ett kulturarv i lika hög grad som fornlämningar, gamla byggnader och kulturlandskap. Liksom vi bevarar föremål i museer, finns det genbanker som frysförvarar fröer i väntan på... ja, något oklart. Men vi måste också odla de gamla växterna för att bevara dem och det är här alla trädgårdsodlare kommer in i bilden. Vi håller ett genmaterial vid liv och låter det gradvis anpassas till klimatförändringar och lokala förutsättningar. Gamla sorter har ofta en stor genetisk spridning, vilket är en nackdel för den storskaliga odlingen. De kan gro och mogna ojämnt, se ut på olika sätt, svara dåligt på konstgödsling och vara svåra att skörda maskinellt. Samtidigt innebär den här spridningen ett skydd mot torka, blöta, angrepp av insekter och sjukdomar och allt möjligt som snabbt kan slå ut en väldigt likformig gröda. Alltid är det några ärter eller rovor som överlever och man får i alla fall någonting att äta, även under dåliga år. I en tid med snabba klimatförändringar kan de här grödorna förhoppningsvis bidra till matförsörjningen, just genom sin anpassningsförmåga. I mina trakter skulle till exempel gråärten kunna bli värdefull igen. Den är god, lättodlad, proteinrik och ger föda till såväl djur som människor. Rena Kinderägget!

De stora fröfirmorna är alltså oftast ointresserade av de här sorterna. Det finns små fröfirmor som kämpar på för att hålla ett stort sortiment med kulturarvssorter, men de kämpar i motvind mot hårda regler och höga avgifter för att få registrera och sälja sorter. Mer om detta här. Mot detta registrerings- och avgiftstjafs kan vi jobba politiskt, genom att stödköpa från de små firmorna och genom att odla gamla sorter och ta vara på fröer. Och så är det ju så himla roligt att odla gamla köksväxter!

Färglek

I väntan på våren kan man leka med ull och färger. Här har jag använt Färg Special från Färgkraft, en lättjobbad färg där man bara tillsätter ättika. Man kan färga i gryta på spisen eller i mikron.

På maximal färgstyrka i lite olika blandningar kan det bli som ovan.

Här har jag spunnit några av färgerna tvåtrådigt med en tråd där färgerna växlar och en som är enfärgad - orange i detta fall. Det är lite knepigt att få två- och tretrådiga garner att behålla färgvariationen så det inte bara blir grötigt, men ett sätt är att tvinna med en enfärgad tråd. En annan variant är Navajo-tvinning, där man får ett tretrådigt garn genom en sorts öglevirkning med långa öglor - sök på Navajo Plying på Youtube!

Lite blågröna nyanser - jag testade först att färga detta i mikron, men resultatet blev inte alls vad jag tänkte. Färgen drog på för snabbt och vissa delar blev kraftigt färgade medan andra förblev helt ofärgade. Inte alls snyggt. Men jag färgade över det hela med en svagt gulgrön nyans och vips blev det jättefint! Den här ullen spann jag entrådigt för att behålla de fina skiftningarna.

Rött, blågrönt och brunt, kan det bli något? (blev inte riktigt rätt färger på fotot...)

Såhär blev det, ett lite tjockare entrådigt garn med mest brunt och så lite inslag av rött och blågrönt (färgerna är varmare i verkligheten, jag får inte till detta med färgåtergivningen!)

Nytt försök

Bloggeriet kom visst av sig. Igen. Svårt det här med att ha nånsorts kontinuitet i det jag gör. Men, bloggen lever ändå, människor läser den och hör av sig. Så, ja, det blir väl ändå en fortsättning om än lite sporadisk.

Det har varit en tung höst, vilket förstås är en orsak till jag inte orkat skriva något här. Samtidigt har det varit en rolig höst, mycket med jobbet, forskning och inspiration. Men så händer det där som alltid händer när det bli för roligt. Jag har ingen stoppknapp och inget fungerande reglage heller, jag vet inte när jag ska sluta engagera mig. Jag öser på med allt och så slutar det i trötthet och ångest och ingen sömn och allt detdär. Allt blir jobbigt och lite skrämmande, för mycket ansvar, för mycket splittring, inget fokus alls. Jag har varit där förut och vet ungefär hur jag ska hantera det och jag vet att det blir bättre igen, när ljuset och våren kommer. Likt förbaskat är det BLÄÄ!!

Att göra nu: försöka strukturera roligheterna så att det verkligen BLIR roligt och inte stressigt. Hantera julförväntningar. Inse att jag inte är en dålig mor för att jag inte överöser ungarna med vare sig en massa digitala pryttlar eller en massa hemfixat jox i pyssliga paket. Inse att det är OK att köpa pepparkakorna från bageriet. Strunta i julstädningen.

Att glädjas åt: Forskning. Att jag äntligen, och på egen hand, fått den nya dräneringspumpen på plats och slipper översvämning i källaren när det regnar. Att jag har grönkål och vitkål och pac choi och sånt där med flikiga blad kvar i trädgården. Att jag kommit ihåg att rådjusskydda detta. Och kloka vänner som säger rätt saker när ångest/panik/stress drar iväg med mig.

Odling då och nu

På jobbet just nu håller vi på att undersöka lämningar efter den lilla staden Kungsbacka under 1700-talet och början av 1800-talet. Bland annat hittar vi gott om spår efter köksträdgårdar inne i staden, på bakgårdar och ödetomter.

Läs mera på vår grävblogg!

Vi finns på Facebook också! Kom in och kolla vad som händer :-)

Sånt man hittar i skogen

Här bodde någon en gång i tiden. Kanske under slutet av 1800-talet. Det ser i alla fall ut som ett 1800-talstorp, men det finns inte med på någon karta från den tiden. En kortvarig boplats, något som inte riktigt ville sig?

Torpet var lite större än det verkar. Den här grunden kan nog ha ingått i en lite större byggnad och det finns stenrester i närheten som kan komma från en eller ett par byggnader till.

Stöde Hans hette stället, upplyser oss hembygdsföreningen (?) om. Men vem var han, Hans? Marken han bröt upp och brukade har i alla fall blivit till en granåker idag. Så har det gått med väldigt många av alla de torp som med svett och möda bröts upp under 1800-talet. Skogen har blivit mörkare, djurs och människors röster har tystnat. Vad har vi förlorat där?

Skörd idag

Nu växer det så det knakar!

Bönorna grodde på bara några dagar...

spenaten växer och frodas...

sockerärterna är inte klara, men blommar fint.

Fast dagens skörd bestod lök, rädisor och dragon till en potatissallad och rabarber till en paj. En god middag idag igen!

Bondbönor + mållor = sant

Det växer ogräs bland mina bondbönor och det är precis som det ska vara. När jag började gräva ett trädgårdsland i den gamla åkermarken som inte varit odlad på flera decennier formligen exploderade det av mållor. Nu är mållan inte bara ett ogräs, den går jättebra att äta också. Det är en av alla de där växterna som man brukar säga "smakar som spenat" och det gör den väl egentligen inte - men den är väldigt god på sitt eget vis. Går att äta som sallad, men jag tycker den är godast tillagad (i en omelett, till exempel) eller syrad. Och till skillnad från spenaten växer den utan att jag behöver göra ett enda dugg åt den, utöver att röja undan överskottet. Den verkar inte störa bondbönorna heller, de växer så det knakar. Så de får fortsätta att växa tillsammans.

Bilden är lånad från den virtuella floran och där kan man läsa mer om målla!

Pallkragspyssel eller konsten att eliminera en gräsmatta

Ett litet steg mot att eliminera gräsmattan. Man har några pallkragar.

Marken under pallkragarna täcker man med tidningar. GP:s överfeta bostadsbilaga är särskilt bra till detta - inredningsporren kommer äntligen till nytta! Tidningarna får sticka ut lite åt alla håll för att inte ogräset ska växa upp i pallkragarna. Sen fyller man på med jord, gödsel och kompost. Fast pallkragar ser ju inte så roliga ut, så...

... man letar fram sitt förråd av målargrejer och hittar zinkvitt, ultramarinblått, linolja och terpentin.

Et voilà! Vackert himmelsblå pallkragar! Något att täcka det tråkiga tidningspappret med (gräsklipp, träflis) och det hela är klart.

Smått och gott

Äntligen blev det varmt nog att så bönor. De är kinkiga varelser som vill ha minst +12 grader i jorden för att gro. Jag har mätt temperaturen varje morgon ett tag nu, men den har inte riktigt orkat stabilt över 12-strecket. Men nu. I år blev det vaxbönor, rosenbönor, borlottibönor och en annan sorts spritbönor som jag glömt vad de heter just nu. Efter sådden lade jag på ett tjockt lager delvis torkat gräsklipp för att isolera mot nattkölden. Och jo, det fungerar. I morse var det +14 :-)

Bönor här är alltid en chansning. Sår jag för tidigt så gror de inte, sår jag för sent så tar frosten dem innan de är mogna. Jag har provat att förkultivera, men de gillar inte riktigt utplanteringen, trots noggrann avhärdning. Så nu sår jag bara på friland.

Deppig sallad, fast i snygga färger. Måste vattnas ordentligt och marktäckas!

Ompysslad potatis. Satt i april under dubbel fiberduk. Väl inpackad i fluffigt gräsklipp som alternativ till att kupa. Lättare i smala upphöjda bäddar. Med lite tur blir den klar till midsommar!

Efter potatisen ska jag så pac choi och andra asiatiska blad. De växer bäst på sensommaren och hösten, när dagarna är kortare och skadeinsekterna inte lika ettriga. Och de tål en och annan minusgrad.

Jag undrar om detta är majrovor eller kålrötter. Bladen ser likadana ut och jag glömde att skriva upp vad jag sådde här. Det lär visserligen visa sig snart, men det är alltid lika irriterande när man glömmer...

Jag får inte läsa trädgårdsböcker...

... eller trädgårdstidningar eller nåt annat med ordet trädgård i! Det är alltid samma story. Någon köper ett hus med en gammal övervuxen trädgård, en trist grusplan eller en gammal leråker. Taskigt utgångsläge är en nödvändighet. Med hjälp av varsamma händer/en supersjysst granne med grävskopa/massor av hårt arbete har de förvandlat det trista utgångsläget till en blommande oas/fristad för stressade själar/japansk grusträdgård/ eller så har de 1437 olika exotiska arter som absolut inte kan växa just där, men gör det ändå på grund av ägarnas närmast övernaturliga förmågor.

De (nästan alltid ett trevligt heteropar i övre medelåldern) tillbringar all sin lediga tid i trädgården. Om de inte pillar dit ytterligare en exotisk art eller en specialimporterad engelsk ros så dricker de kaffe i skuggan av det uråldriga äppelträdet, tar ett glas vin på kvällen på den specialbyggda altanen (inget Byggmax här, inte) eller har fantastiska fester för alla sina hundra närmaste vänner.

Det är aldrig någonsin något ogräs någonstans (hur gör de - sprutar Roundup på alla gångar innan fotografen kommer??), inga bladlöss på rosorna, eventuella grönsaker växer i perfekta rader, gräsmattan består av gräs och inget annat. Mellan de omsorgsfullt utvalda växterna tittar små överraskningar fram i form av loppisfyndade antikviteter, blå glaskulor eller handgjorda fågelbad.

Jag tillbringar också nästan all min lediga tid i trädgården. Vad har jag? Ett halvvisset plommonträd och en mossmatta. Inga chica loppisfyndade trädgårdsprydnader, snarare en fotboll som nån unge sparkat in i grönsakslandet. Ogräs har jag väldigt gott om och nån altan har jag inte hunnit/gittat bygga. Eventuella trädgårdsfester får hålla till på den puckelpistliknande "gräs"mattan där stolarna välter om nån inte sitter på dem. För jag har ju inga varsamt vårdade, väl inoljade trädgårdsmöbler i vackert trä heller, Jag har skitiga plastmöbler från närmsta stormarknad. Hur i hela fridens namn kan vanliga dödliga ha sådana här fantastiska trädgårdar som man läser om??

Jag får verkligen inte läsa trädgårdsböcker...

Skörda i maj

Det finns lite smått och gott att skörda i maj. Fjolårets övervintrade jordärtskockor och palsternackor har fått lämna plats till annat men de första perenna ätbarheterna börjar sticka upp. Ängssyra, trädgårdssyra och små späda maskrosblad till salladen. Piplök och gräslök - ljuvligt med färsk lök efter vintern. Nässlor, så självklart att det knappt behöver nämnas. Rabarber, de första milda och mjälla stjälkarna. De första rädisorna, som helst ska knapras lite lätt jordiga direkt från landet. Lite försiktig plockning i kryddlandet går också bra.

Och så liljekonvaljer. Inte att skörda, men att plocka några stycken och arrangera i en vas. Doftberusning.

Det anade vi väl redan

Ekologisk odling lönar sig snabbt genom en ökad biologisk mångfald, vilket är fullt mätbart i ekonomiska värden, till exempel genom bättre skörd.

En kort artikel i BT refererar en undersökning från SLU. Resultaten redovisas i den vetenskapliga tidskriften Journal av Applied Ecology, ska se om jag hittar den någonstans.