Att börja ställa om sitt liv mot en mer resurssnål tillvaro är lite som att börja banta eller sluta röka. Man kan göra det drastiskt, allt på en gång. Eller så kan man göra det gradvis, en bit i taget. Vad som fungerar bäst beror på ens personlighet, livsstil och en massa annat. Men ingen metod fungerar om du inte verkligen vill förändra något. Motivationen måste finnas och stödet från omgivningen. Och – viktigast av allt – det måste finnas något lustfyllt, någon sorts belöning med att ändra livsstil.
Så det är ganska meningslöst att säga till sin familj eller sig själv att "nu måste vi sluta använda så mycket el, vatten, bensin, papper, vi kan inte åka på semester, äta kött eller köpa apelsiner eftersom världen håller på att gå under och vi är alla dömda att stekas i klimatförändringens hetta eller drnkna när havet stiger om vi inte gör något nu och det är jättejobbigt och skrämmande!". Hur kul låter det?
Pröva detta istället: "Vi ska prova nya goda matrecept" (du behöver inte berätta att de innebär mindre kött och mer lokala grönsaker) "I år ska vi åka tågcharter till Italien på semestern. Sol. bad och massor av pasta!" "I sommar ska vi göra ett litet köksland och alla får välja en favoritgrönsak att odla" "Vi kan väl ta en cykeltur i stället för att ta bilen. Det är så fint väder och vi skulle ju försöka gå ned i vikt" "Jag tänkte vi skulle ha flera kvällar tillsammans hemma. Vad skulle ni vilja göra?" "Vi sparar pengar om vi kan använda mindre el. Vad ska vi använda dem till för något roligt?"
Okej, en del av det där var kanske en smula patetiskt, men ni förstår innebörden. Man kan få nästan alla förändringar att framstå som positiva om man lägger fram dem på rätt sätt (det finns t.o.m. konsulter som får betalt för sånt!). Är du singel så får du hitta på din egen belöning, har du familj så involvera dem. Låt barnen vara med och hitta på smarta sätt att spara och låt dem komma på bra belöningar.
Sen har vi den kanske ännu svårare nöten, diverse släktingar, kompisar, arbetskamrater, grannar och bekanta i största allmänhet som förmodligen redan tycker att man är en smula konstig. Och än konstigare blir man i deras ögon när man börjar ta hem matrester från jobbet för att kompostera, inte tänker flyga nånstans på semestern o.s.v. Många av oss har väl känt oss som UFOn vid fikabordet nångång.
Man kan alltid framställa sin livsstil som en slags hobby. "Det är så roligt att odla egna grönsaker". Eller stressterapi "Jag gillar verkligen att stoppa strumpor, det är så avkopplande". Eller hälsosamt "Jag hade jättebra värden på hälsokontrollen. Det måste bero på att ekologisk mat har bättre näring och fettsyror" "Jag har gått ned 5 kg sen jag började cykla till jobbet. Det är verkligen effektivt".
Ja, ni fattar poängen. Det finns alltid förstockade typer som inte fattar nåt (förhoppningvis inte i den egna familjen) och det kommer alltid att finnas nån som tycker du är komplett vansinnig. Sånt får man leva med. Med rätt attityd kan man ändå uträtta ett och annat storverk.
Friday, February 15, 2008
Thursday, February 14, 2008
Grönare liv på ett år
Som en liten motvikt till domedagsprofetior och allsköns deppighet så tänkte jag försöka visa på olika positiva möjligheter, smått och gott som
vi kan göra för att dämpa klimat- och miljökrisen. Tanken är ett tips eller
en utmaning per vecka under ett år.
En del kommer ni att känna igen från tidigare inlägg (det är svårt att vara
helt originell) men förhoppningsvis kommer det en del nytt också. Praktiska
tips, hade jag tänkt, filosoferandet får ha egna inlägg.
Idén är inte ny, jag har inspirerats bl.a. av Sharon och Klotet 2007. Men bra
idéer är till för att lånas. Snart börjar vi – stay tuned :-)
vi kan göra för att dämpa klimat- och miljökrisen. Tanken är ett tips eller
en utmaning per vecka under ett år.
En del kommer ni att känna igen från tidigare inlägg (det är svårt att vara
helt originell) men förhoppningsvis kommer det en del nytt också. Praktiska
tips, hade jag tänkt, filosoferandet får ha egna inlägg.
Idén är inte ny, jag har inspirerats bl.a. av Sharon och Klotet 2007. Men bra
idéer är till för att lånas. Snart börjar vi – stay tuned :-)
Wednesday, February 13, 2008
Resurser, ransonering och demokrati
Gunilla skrev i en kommentar till mitt inlägg häromdagen
"Jag har också tänkt på det där med demokrati och vilka politiker vi väljer. Är det så illa att vi egentligen skulle behöva en "grön diktator" för att få ett hållbart samhälle. Men det är ju också helt ohållbart"
Ja, det är ju helt ohållbart. Samtidigt är det på något sätt demokratins dilemma – att majoriteten styr innebär inte att majoriteten nödvändigtvis har rätt (Hitler och nazistpartiet kom till makten i Tyskland åtminstone delvis på demokratisk väg!). Vi får som sagt de politiker vi förtjänar (och med tanke på alliansens bravader så undrar jag vad vi gjort för att förtjäna dem...).
Demokrati tar också tid. Och det måste den få göra. Beslut behöver diskuteras, funderas på, remitteras hit och dit innan de slutgiltigen fattas. Alla inblandade ska få chans att säga sitt. Men när det gäller klimatfrågor behövs det snabba och ganska drastiska beslut. Och inga politiker kan fatta sådana utan att åka ut så det visslar vid nästa val. När det väl fattas beslut så tenderar de att bli ganska lama. Visst, det är bra att dra ned 20–30% på utsläppen av växthusgaser, problemet är bara att det antagligen behövs upp mot 80–90% minskning! Från oss i västvärlden. Tredje världen släpper ut helt försumbara mängder jämfört med oss. Kina utpekas ofta som en bov i sammanhanget. Men genomsnittskinesen släpper ut ungefär 1/6 av den mängd CO2 medelamerikanen släpper ut – och EU ligger inte så långt efter USA. Vem ska minska sin förbrukning?
Om människor ska ändra sig, behöver de övertygas om det meningsfulla i det. Förändring kommer inifrån, det är en gammal klyscha, men ändå sann. En annan sanning är att ekonomiska styrningar kan vara ganska effektiva, men bara till en gräns. Nu vill man påverka vår bensin/dieselförbrukning genom att höja priset. Det kommer att fungera – men bara delvis. Och det är dessutom i hög grad en klassfråga. Den som har gott om pengar kan köra på som vanligt, den som har lite halvdåligt med pengar får dra in på något, men kommer ändå att fortsätta att köra, om än kanske lite mindre. Och den som är fattig kan knappast köra bil alls. Jag är inte helt övertygad om det rättvisa i detta.
Bilkörning är i så väldigt hög grad en del av vår livsstil att det ska mycket till för att vi ska ändra våra körvanor. Och i stora delar av landet finns det helt enkelt inte någon kollektivtrafik som är ett realistiskt alternativ. Vettiga cykelvägar är också en bristvara, bor du på landsbygden får du i allmänhet cykla på dåliga bilvägar, ofta utan vägren, med fara för livet. Cykelbanor är förbehållna stadsborna. Det handlar om att köra bil eller stanna hemma.
Ransonering, då? Det har prövats tidigare. Och det kan fungera om alla är övertygade om vikten av att spara. I krigstider har det varit ransonering av allt möjligt från bensin och bildäck till kaffe och fläsk. Och under oljekrisen 1973 var det bensinransonering. Är det något att pröva igen?
I slutändan tror jag ändå att det enda som fungerar är att vi alla ställer om våra liv, att vi är beredda att faktiskt ändra vår livsstil för att förändra samhället. Det är bara vi själva som kan göra något Och många tillsammans kan vi faktiskt få saker att hända. Medvetenheten ökar sakta men säkert, fler köper ekomat, miljöbilarna blir fler, vi "tänker grönt" i allt fler sammanhang.
Samtidigt finns det starka motkrafter som trots stora ord egentligen inte vill förändra någonting. Tekniknördarna som tror att allt blir bättre med nya tekniska lösningar, klimatförnekarna som stoppar huvudet i sanden och så alla vi vanliga människor som säger oss vilja leva grönare men som också egentligen vill att allt ska vara som vanligt. Byta till lågenergilampor är inget problem, men skippa semesterresan till Thailand är värre. Eller enkla saker som att sluta skjutsa ungarna 2 km, när man lika gärna kunde låta dem gå själva (eller varför inte promenera med dem?). Köpa KRAV-mat ville man ju gärna göra om den inte vore så dyr. Torktumlaren måste man använda för inte kan man hänga tvätten inomhus. Och så måste man ju unna sig att köpa något nytt allt emellanåt.
I en demokrati är det vår egen rättighet och skyldighet att informera oss, välja de politiker som står för något vettigt, använda vår konsumentmakt till att påverka producenterna, välja vår egen livsstil. Det är en väldig massa makt vi har egentligen. Det gäller bara att använda den!
"Jag har också tänkt på det där med demokrati och vilka politiker vi väljer. Är det så illa att vi egentligen skulle behöva en "grön diktator" för att få ett hållbart samhälle. Men det är ju också helt ohållbart"
Ja, det är ju helt ohållbart. Samtidigt är det på något sätt demokratins dilemma – att majoriteten styr innebär inte att majoriteten nödvändigtvis har rätt (Hitler och nazistpartiet kom till makten i Tyskland åtminstone delvis på demokratisk väg!). Vi får som sagt de politiker vi förtjänar (och med tanke på alliansens bravader så undrar jag vad vi gjort för att förtjäna dem...).
Demokrati tar också tid. Och det måste den få göra. Beslut behöver diskuteras, funderas på, remitteras hit och dit innan de slutgiltigen fattas. Alla inblandade ska få chans att säga sitt. Men när det gäller klimatfrågor behövs det snabba och ganska drastiska beslut. Och inga politiker kan fatta sådana utan att åka ut så det visslar vid nästa val. När det väl fattas beslut så tenderar de att bli ganska lama. Visst, det är bra att dra ned 20–30% på utsläppen av växthusgaser, problemet är bara att det antagligen behövs upp mot 80–90% minskning! Från oss i västvärlden. Tredje världen släpper ut helt försumbara mängder jämfört med oss. Kina utpekas ofta som en bov i sammanhanget. Men genomsnittskinesen släpper ut ungefär 1/6 av den mängd CO2 medelamerikanen släpper ut – och EU ligger inte så långt efter USA. Vem ska minska sin förbrukning?
Om människor ska ändra sig, behöver de övertygas om det meningsfulla i det. Förändring kommer inifrån, det är en gammal klyscha, men ändå sann. En annan sanning är att ekonomiska styrningar kan vara ganska effektiva, men bara till en gräns. Nu vill man påverka vår bensin/dieselförbrukning genom att höja priset. Det kommer att fungera – men bara delvis. Och det är dessutom i hög grad en klassfråga. Den som har gott om pengar kan köra på som vanligt, den som har lite halvdåligt med pengar får dra in på något, men kommer ändå att fortsätta att köra, om än kanske lite mindre. Och den som är fattig kan knappast köra bil alls. Jag är inte helt övertygad om det rättvisa i detta.
Bilkörning är i så väldigt hög grad en del av vår livsstil att det ska mycket till för att vi ska ändra våra körvanor. Och i stora delar av landet finns det helt enkelt inte någon kollektivtrafik som är ett realistiskt alternativ. Vettiga cykelvägar är också en bristvara, bor du på landsbygden får du i allmänhet cykla på dåliga bilvägar, ofta utan vägren, med fara för livet. Cykelbanor är förbehållna stadsborna. Det handlar om att köra bil eller stanna hemma.
Ransonering, då? Det har prövats tidigare. Och det kan fungera om alla är övertygade om vikten av att spara. I krigstider har det varit ransonering av allt möjligt från bensin och bildäck till kaffe och fläsk. Och under oljekrisen 1973 var det bensinransonering. Är det något att pröva igen?
I slutändan tror jag ändå att det enda som fungerar är att vi alla ställer om våra liv, att vi är beredda att faktiskt ändra vår livsstil för att förändra samhället. Det är bara vi själva som kan göra något Och många tillsammans kan vi faktiskt få saker att hända. Medvetenheten ökar sakta men säkert, fler köper ekomat, miljöbilarna blir fler, vi "tänker grönt" i allt fler sammanhang.
Samtidigt finns det starka motkrafter som trots stora ord egentligen inte vill förändra någonting. Tekniknördarna som tror att allt blir bättre med nya tekniska lösningar, klimatförnekarna som stoppar huvudet i sanden och så alla vi vanliga människor som säger oss vilja leva grönare men som också egentligen vill att allt ska vara som vanligt. Byta till lågenergilampor är inget problem, men skippa semesterresan till Thailand är värre. Eller enkla saker som att sluta skjutsa ungarna 2 km, när man lika gärna kunde låta dem gå själva (eller varför inte promenera med dem?). Köpa KRAV-mat ville man ju gärna göra om den inte vore så dyr. Torktumlaren måste man använda för inte kan man hänga tvätten inomhus. Och så måste man ju unna sig att köpa något nytt allt emellanåt.
I en demokrati är det vår egen rättighet och skyldighet att informera oss, välja de politiker som står för något vettigt, använda vår konsumentmakt till att påverka producenterna, välja vår egen livsstil. Det är en väldig massa makt vi har egentligen. Det gäller bara att använda den!
Tuesday, February 12, 2008
Monday, February 11, 2008
Saker jag inte förstår – Tillväxt
Det finns en hel del saker jag bara inte förstår och då menar jag inte kvantfysik och sånt (det begriper jag iofs inte heller) utan en massa helt vardagliga företeelser. Som det här med den eviga tillväxten. Alla politiker, från rött till blått (möjligen med undantag för miljöpartiet) verkar vara rörande eniga om att en ständig tillväxt är en absolut förutsättning för välfärd, ekonomisk trygghet och allt det där. Somliga försöker vara lite mer PK och tala om "grön tillväxt", som jag tror betyder att man tillverkar solfångare och etanolbilar eller att företagen har en plan för sitt miljöarbete (typ inga pappersmuggar i fikarummet). Möjligen också att man producerar fler tjänster och färre varor.
Som jag förstår det hela, ska det ständigt produceras fler och fler varor och tjänster och vi ska öka vår konsumtion hela tiden. Samtidigt som allt fler, högst trovärdiga, experter talar om att vi måste minska vår resursanvändning drastiskt för att ha en miljö värd namnet att överlämna till barn och barnbarn.
Men hur går det ihop?? Hur ska vi kunna öka och minska på samma gång? Hur ska vi kunna producera mera utan att samtidigt öka energi- och råvaruförbrukningen? Visst, vi kan återvinna material och använda i nytillverkning, men det kostar energi. Att transportera varor hit och dit kostar också energi, även om de är återvunna.
Somliga menar att det är tjänster som är nyckelordet. Att producera tjänster förbrukar generellt sett mindre energi och råvaror. Men det är inte helt oskyldigt, det involverar t.ex. transporter och trots allt en del förbrukning. Om jag köper städtjänster så ska nån ta sig hit i bil för att göra jobbet, för att bara ta ett exempel.
Det finns några områden där en tillväxt antagligen skulle vara bra. Mycket lokalt förankrade tjänster, t.ex., där transporterna blir korta. Matproduktion är ett annat exempel. Med tilltagande olje/bensin/dieselpriser borde småskalig, lokal matproduktion ha en framtid. Kanske kommer det att behövas många fler bönder i framtiden. Och småbutiker som säljer den närodlade maten.
Återbruk är en annan sektor där jag kan tänka mig att tillväxt kan behövas. Återigen i den lilla skalan, småföretag som förädlar och säljer second hand-prylar. Renoverade möbler, t.ex. Design- och sykunniga människor som "förädlar" gamla kläder. Eller skrothandlare som fixar den där grejen som behövs för att laga en trasig maskin.
På lång sikt är det nog nödvändigt att vi ställer om till ett annat, småskaligt, lokalt samhälle med ett minimum av transporter och med en energiförbrukning som helt bygger på förnybar energi. Men på kort sikt är det naturligtvis ett problem om vi handlar mindre, förbrukar mindre. Företag går sämre, folk blir arbetslösa, skatteintäkterna minskar, den offentliga sektorn krymper. Och det är ett reellt problem som man inte bara kan vifta bort. Frågan är om det går att lösa den problematiken på något annat sätt än genom att högljutt ropa på "mer tillväxt"?? Kanske behövs det helt andra lösningar som vi har svårt att se idag. Risken är att övertron på tillväxt blockerar tanken så att vi inte ser de andra lösningarna.
Frågan är också hur man ganska snabbt och drastiskt förändrar ett samhälle på demokratisk väg. Det kräver ju faktiskt att vi röstar fram politiker som har bra och trovärdiga idéer på den fronten – men det gör vi ju inte. Snarare är det de värsta tillväxtivrarna som får röster, oavsett ideologi i övrigt.
Hade jag själv haft några bra idéer hade jag kanske varit just en sån politiker. Men nu har jag ju inte det, jag är bara bekymrad och förvirrad!
Som jag förstår det hela, ska det ständigt produceras fler och fler varor och tjänster och vi ska öka vår konsumtion hela tiden. Samtidigt som allt fler, högst trovärdiga, experter talar om att vi måste minska vår resursanvändning drastiskt för att ha en miljö värd namnet att överlämna till barn och barnbarn.
Men hur går det ihop?? Hur ska vi kunna öka och minska på samma gång? Hur ska vi kunna producera mera utan att samtidigt öka energi- och råvaruförbrukningen? Visst, vi kan återvinna material och använda i nytillverkning, men det kostar energi. Att transportera varor hit och dit kostar också energi, även om de är återvunna.
Somliga menar att det är tjänster som är nyckelordet. Att producera tjänster förbrukar generellt sett mindre energi och råvaror. Men det är inte helt oskyldigt, det involverar t.ex. transporter och trots allt en del förbrukning. Om jag köper städtjänster så ska nån ta sig hit i bil för att göra jobbet, för att bara ta ett exempel.
Det finns några områden där en tillväxt antagligen skulle vara bra. Mycket lokalt förankrade tjänster, t.ex., där transporterna blir korta. Matproduktion är ett annat exempel. Med tilltagande olje/bensin/dieselpriser borde småskalig, lokal matproduktion ha en framtid. Kanske kommer det att behövas många fler bönder i framtiden. Och småbutiker som säljer den närodlade maten.
Återbruk är en annan sektor där jag kan tänka mig att tillväxt kan behövas. Återigen i den lilla skalan, småföretag som förädlar och säljer second hand-prylar. Renoverade möbler, t.ex. Design- och sykunniga människor som "förädlar" gamla kläder. Eller skrothandlare som fixar den där grejen som behövs för att laga en trasig maskin.
På lång sikt är det nog nödvändigt att vi ställer om till ett annat, småskaligt, lokalt samhälle med ett minimum av transporter och med en energiförbrukning som helt bygger på förnybar energi. Men på kort sikt är det naturligtvis ett problem om vi handlar mindre, förbrukar mindre. Företag går sämre, folk blir arbetslösa, skatteintäkterna minskar, den offentliga sektorn krymper. Och det är ett reellt problem som man inte bara kan vifta bort. Frågan är om det går att lösa den problematiken på något annat sätt än genom att högljutt ropa på "mer tillväxt"?? Kanske behövs det helt andra lösningar som vi har svårt att se idag. Risken är att övertron på tillväxt blockerar tanken så att vi inte ser de andra lösningarna.
Frågan är också hur man ganska snabbt och drastiskt förändrar ett samhälle på demokratisk väg. Det kräver ju faktiskt att vi röstar fram politiker som har bra och trovärdiga idéer på den fronten – men det gör vi ju inte. Snarare är det de värsta tillväxtivrarna som får röster, oavsett ideologi i övrigt.
Hade jag själv haft några bra idéer hade jag kanske varit just en sån politiker. Men nu har jag ju inte det, jag är bara bekymrad och förvirrad!
Saturday, February 09, 2008
Shopping
Idag har jag shoppat! En kasse med böcker och serietidningar, ett par knappt använda örngott, några fräscha handdukar, två skålar och ett uppläggningsfat i Old Höganäs. Alltihopa för knappt 200:- Vad gjorde man utan loppisar?
Det verkar bli mer och mer populärt att loppis-shoppa. Vår favvo-loppis är nästan alltid full med folk, men idag var det så man knappt kom ut eller in i butiken. Ska man fynda nåt så måste man stå i kö när de öppnar, sen försvinner grejerna. Men det är OK ändå. Om man överhuvudtaget ska handla så är det loppis som gäller. Grejer kommer till nytta i stället för att hamna på soptippen och efterfrågan på nya grejer minskar. Mindre tillverkning, färre transporter, mindre CO2-utsläpp.
Nu tänker "vän av ordning" att om alla slutar köpa nytillverkade saker så blir det arbetslöshet, lågkonjunktur och ekonomisk kris. Och det ligger väl något i det, så länge vi lever i ett samhälle där ständig tillväxt är normen. Å andra sidan tror jag inte att ett sådant samhälle är möjligt i långa loppet (men det tar vi en annan gång). Hursomhelst är det kul att loppisfynda!
Det verkar bli mer och mer populärt att loppis-shoppa. Vår favvo-loppis är nästan alltid full med folk, men idag var det så man knappt kom ut eller in i butiken. Ska man fynda nåt så måste man stå i kö när de öppnar, sen försvinner grejerna. Men det är OK ändå. Om man överhuvudtaget ska handla så är det loppis som gäller. Grejer kommer till nytta i stället för att hamna på soptippen och efterfrågan på nya grejer minskar. Mindre tillverkning, färre transporter, mindre CO2-utsläpp.
Nu tänker "vän av ordning" att om alla slutar köpa nytillverkade saker så blir det arbetslöshet, lågkonjunktur och ekonomisk kris. Och det ligger väl något i det, så länge vi lever i ett samhälle där ständig tillväxt är normen. Å andra sidan tror jag inte att ett sådant samhälle är möjligt i långa loppet (men det tar vi en annan gång). Hursomhelst är det kul att loppisfynda!
Friday, February 08, 2008
Elin och elen
År 1942 låt dåvarande lärarinnan i byn Elin Petersson bygga huset vi bor i. Det här var under egnahems-tiden, när en del av folkhemsbyggandet innebar att den som ville bygga ett eget hus kunde få förmånliga lån. Man ville uppmuntra husägandet - från vänsterhåll såg man en möjlighet för arbetarklassen att komma bort från usla hyreskaserner och från högerhåll menade man att risken för kommunism och social oro minskade om folk hade egna hus (och huslån!) att ansvara för.
Elin lånade 7500 kronor, byggde sitt hus och bodde där resten av sitt liv. Riktigt hur huset var inrett från början är lite oklart. Det fanns en vedspis i köket som en senare
ägare tog bort (grrr!!) och förmodligen en vedpanna. Senare blev det oljeeldning och
nu har vi pellets – och funderar på att byta till vedpanna. Cirkeln sluter sig... Vi vet inte om elektricitet var inbyggt från början, men förmodligen var det så.
Tidigare hade Elin bott i skolans lärarbostad, byggd i slutet av 1800-talet. År 1933 skaffade Elin el till sin bostad. Här finns gott om åar och små vattenfall och
flera mycket små vattenkraftverk etablerades tidigt. Elin slöt avtal med ett av dessa – om
el till tre ljuspunkter. Tre lampor. Det var det hela. Inget kylskåp, ingen elspis, ingen
elvärme, ingenting. Tre lampor. Och det måste ändå har varit fantastiskt, tänk att få klart ljus och slippa osande fotogenlampor.
Det är lite svårt att tänka sig att bo med så lite el. Men det fungerade uppenbarligen. Källare
till matförvaring, färsk mjölk levererad dagligen från en gård i byn (mycket viktigt - ett av
barnen på gården hade till uppgift att ställa mjölkkannan på "frökens" trappa varje dag.
Missades det, blev det inte nådigt!)
Och det är ju inte så länge sedan folk klarade sig alldeles utmärkt utan el, eller med en
mycket liten förbrukning. 1930-tal, våra mödrars och mormödrars generation. Varför skulle vi inte kunna klara oss med
lika lite? Lite vatten-, vind- eller solcellsel till det nödvändigaste (vad det nu är...). Ingen kolkraft eller kärnkraft. Värme från ved (eller fjärrvärme i stan). Handkraft i stället för alla småmotorer.
Färre lampor, vi kanske trots allt inte behöver ha hela huset och trädgården upplyst dygnet runt.
För 75 år sedan klarade sig alltså Elin med tre lampor. Det tål att reflekteras över.
Elin lånade 7500 kronor, byggde sitt hus och bodde där resten av sitt liv. Riktigt hur huset var inrett från början är lite oklart. Det fanns en vedspis i köket som en senare
ägare tog bort (grrr!!) och förmodligen en vedpanna. Senare blev det oljeeldning och
nu har vi pellets – och funderar på att byta till vedpanna. Cirkeln sluter sig... Vi vet inte om elektricitet var inbyggt från början, men förmodligen var det så.
Tidigare hade Elin bott i skolans lärarbostad, byggd i slutet av 1800-talet. År 1933 skaffade Elin el till sin bostad. Här finns gott om åar och små vattenfall och
flera mycket små vattenkraftverk etablerades tidigt. Elin slöt avtal med ett av dessa – om
el till tre ljuspunkter. Tre lampor. Det var det hela. Inget kylskåp, ingen elspis, ingen
elvärme, ingenting. Tre lampor. Och det måste ändå har varit fantastiskt, tänk att få klart ljus och slippa osande fotogenlampor.
Det är lite svårt att tänka sig att bo med så lite el. Men det fungerade uppenbarligen. Källare
till matförvaring, färsk mjölk levererad dagligen från en gård i byn (mycket viktigt - ett av
barnen på gården hade till uppgift att ställa mjölkkannan på "frökens" trappa varje dag.
Missades det, blev det inte nådigt!)
Och det är ju inte så länge sedan folk klarade sig alldeles utmärkt utan el, eller med en
mycket liten förbrukning. 1930-tal, våra mödrars och mormödrars generation. Varför skulle vi inte kunna klara oss med
lika lite? Lite vatten-, vind- eller solcellsel till det nödvändigaste (vad det nu är...). Ingen kolkraft eller kärnkraft. Värme från ved (eller fjärrvärme i stan). Handkraft i stället för alla småmotorer.
Färre lampor, vi kanske trots allt inte behöver ha hela huset och trädgården upplyst dygnet runt.
För 75 år sedan klarade sig alltså Elin med tre lampor. Det tål att reflekteras över.
Wednesday, February 06, 2008
Lite bloggtips
Sitter på tåget på väg hem från ett möte och har ingenting roligare för mig än att surfa runt. Så här kommer lite lästips för alla andra som inte har något vettigare för sig ;-)
Sharon har en ny blogg, ännu mer inriktad på Peak Oil-frågor och liknande. Flera bra länkar!
Riot 4 Austerity, om att dra ned 90% på konsumtion och energianvändning har en hemsida med mycket läsning
Greenpa skriver i Little Blog In The Big Woods om att leva resurssnålt och off-grid i praktiken utifrån 30 års erfarenhet.
Crunchy Chickens blogg är alltid läsvärd.
för att nu bara ta några i högen. Trevlig läsning!
Sharon har en ny blogg, ännu mer inriktad på Peak Oil-frågor och liknande. Flera bra länkar!
Riot 4 Austerity, om att dra ned 90% på konsumtion och energianvändning har en hemsida med mycket läsning
Greenpa skriver i Little Blog In The Big Woods om att leva resurssnålt och off-grid i praktiken utifrån 30 års erfarenhet.
Crunchy Chickens blogg är alltid läsvärd.
för att nu bara ta några i högen. Trevlig läsning!
Monday, February 04, 2008
Tio trevliga saker med att leva resurssnålt
Väldigt mycket i klimat- och miljödebatten handlar ju om att minska, dra ned, sluta med, låta bli att etc. Låter lite trist, futtigt och grått på nåt sätt. Och ska man förändra något i dessa tider så måste man ju sälja in det som något positivt och livsbejakande, gärna lite attraktivt och småsexigt sådär. Så här kommer min lista på tio väldigt trevliga saker med att leva resurssnålt.
1. Man får äta massor av god mat. Om man struntar i allt svindyrt (och dåligt) importkrafs, typ smaklösa tomater i februari, så kan man i stället satsa matbudgeten på god närproducerad mat, frossa på sånt som det är säsong för. Tänk litervis med jordgubbar i juli, nybakat bröd på egenhändigt malet mjöl, färskpotatis från eget land, kött från ett lamm som betat på en bohuslänsk saltäng, de första äpplena på hösten...
2. Man får en massa motion och frisk luft när man går eller cyklar i stället för att ta bilen, när man gräver i trädgården, hugger ved, plockar bär och svamp. Och man slipper lägga tid och pengar på svettiga instängda gym.
3. Man får pengar över. När man inte åker på dyra semesterresor, minskar bilkörandet, shoppar mindre och minskar elförbrukningen så klirrar det till i kassan och på bankkontot. En hel del pengar som man kan lägga på något ordentligt (som att amortera av på huset), avkopplande (gå ned i arbetstid) eller bara något väldigt roligt (en massa fint garn att sticka av).
4. Det är kreativt. Laga mat från grunden, sticka, sy om gamla kläder i stället för att köpa nytt, laga saker, bygga något av gammalt virke som annars skulle slängts – hur mycket mer kreativt kan det bli? Det är mycket roligare att skapa en tröja av den där högen med restgarner än att gå och köpa en tröja som någon annan har designat. Tro mig!
5. Det frigör en massa tid. Med färre utgifter kan man gå ned i arbetstid om man vill (okej, det funkar inte för alla, jag vet, men det funkar för ganska många). Och lägger man mindre tid på shopping, resor och sånt så står man plötsligt med helt lediga dagar ibland. Wow, liksom!
6. Man upptäcker det lilla och nära. Stannar man hemma på semestern så hinner man upptäcka den lilla badsjön, svampställena, de roliga och kanske lite oväntade ställena i hemstaden. Eller man kanske upptäcker att grannarna är väldigt trevliga. Eller att det är jätteskönt att bara sitta i solen på balkongen eller i trädgården.
7. Man får en helt annan känsla för sammanhang och samband därhemma. Årstidernas växlingar blir plötsligt väldigt tydliga när man odlar själv, rör sig mycket ute (utanför bilen), när man släcker lampor och följer dagsljusets växlingar, när man drar ned på värmen inomhus och låter solen värma huset. Kropp och själ får möjlighet att leva med de naturliga växlingar som är en del av vår biologi.
8. Man har färre prylar att stressa över, färre saker som ska skötas, vårdas, servas. Mer energi till roliga saker.
9. Man stressar mindre, Man har ro att njuta av enkla saker som fågelsång en tidig vårmorgon, känslan av solen som värmer, en promenad i skogen, fika med vännerna, en bra bok... (fyll i själv!)
10. Man får tid att vara med sina nära och kära i lugn och ro i stället för att dra iväg på aktiviteter hela tiden. Man hinner träffa vänner, leka med barnen och låta dem vara med i det dagliga pysslandet, ha långa samtal med sin partner (om sånt som är lite viktigare än tvättider eller vem som ska skjutsa ungarna), kramas och älska.
Vad väntar du på?
1. Man får äta massor av god mat. Om man struntar i allt svindyrt (och dåligt) importkrafs, typ smaklösa tomater i februari, så kan man i stället satsa matbudgeten på god närproducerad mat, frossa på sånt som det är säsong för. Tänk litervis med jordgubbar i juli, nybakat bröd på egenhändigt malet mjöl, färskpotatis från eget land, kött från ett lamm som betat på en bohuslänsk saltäng, de första äpplena på hösten...
2. Man får en massa motion och frisk luft när man går eller cyklar i stället för att ta bilen, när man gräver i trädgården, hugger ved, plockar bär och svamp. Och man slipper lägga tid och pengar på svettiga instängda gym.
3. Man får pengar över. När man inte åker på dyra semesterresor, minskar bilkörandet, shoppar mindre och minskar elförbrukningen så klirrar det till i kassan och på bankkontot. En hel del pengar som man kan lägga på något ordentligt (som att amortera av på huset), avkopplande (gå ned i arbetstid) eller bara något väldigt roligt (en massa fint garn att sticka av).
4. Det är kreativt. Laga mat från grunden, sticka, sy om gamla kläder i stället för att köpa nytt, laga saker, bygga något av gammalt virke som annars skulle slängts – hur mycket mer kreativt kan det bli? Det är mycket roligare att skapa en tröja av den där högen med restgarner än att gå och köpa en tröja som någon annan har designat. Tro mig!
5. Det frigör en massa tid. Med färre utgifter kan man gå ned i arbetstid om man vill (okej, det funkar inte för alla, jag vet, men det funkar för ganska många). Och lägger man mindre tid på shopping, resor och sånt så står man plötsligt med helt lediga dagar ibland. Wow, liksom!
6. Man upptäcker det lilla och nära. Stannar man hemma på semestern så hinner man upptäcka den lilla badsjön, svampställena, de roliga och kanske lite oväntade ställena i hemstaden. Eller man kanske upptäcker att grannarna är väldigt trevliga. Eller att det är jätteskönt att bara sitta i solen på balkongen eller i trädgården.
7. Man får en helt annan känsla för sammanhang och samband därhemma. Årstidernas växlingar blir plötsligt väldigt tydliga när man odlar själv, rör sig mycket ute (utanför bilen), när man släcker lampor och följer dagsljusets växlingar, när man drar ned på värmen inomhus och låter solen värma huset. Kropp och själ får möjlighet att leva med de naturliga växlingar som är en del av vår biologi.
8. Man har färre prylar att stressa över, färre saker som ska skötas, vårdas, servas. Mer energi till roliga saker.
9. Man stressar mindre, Man har ro att njuta av enkla saker som fågelsång en tidig vårmorgon, känslan av solen som värmer, en promenad i skogen, fika med vännerna, en bra bok... (fyll i själv!)
10. Man får tid att vara med sina nära och kära i lugn och ro i stället för att dra iväg på aktiviteter hela tiden. Man hinner träffa vänner, leka med barnen och låta dem vara med i det dagliga pysslandet, ha långa samtal med sin partner (om sånt som är lite viktigare än tvättider eller vem som ska skjutsa ungarna), kramas och älska.
Vad väntar du på?
Sunday, February 03, 2008
Varför bloggar man?
GP:s helgbilaga Två Dagar har en artikel om bloggar. Visste du (det gjorde inte jag) att 1% av svenskarna bloggar och att kvinnor
är i överväldigande majoritet, särskilt unga kvinnor. Vanligast är dagboksbloggar, men vill
man ha riktigt många läsare ska man skriva om mode eller kändisskvaller. Föga förvånande...
Men varför bloggar man egentligen. Varför bloggar du? Varför bloggar jag själv, förresten?
För att jag har något jag vill förmedla – tankar kring miljö, klimat och livsstil – och inbillar mig att det finns folk som vill läsa om sånt. För att pröva min förmåga att skriva utöver det lite torra skrivandet jag gör i jobbet. För att det är så himla kul när folk faktiskt läser här och skriver kommentarer. För att det är en jäkla egotripp att se läsarsiffrorna öka (också ett skäl...) För att knyta kontakter med likasinnade. Skälen är många..
Varför bloggar du?
är i överväldigande majoritet, särskilt unga kvinnor. Vanligast är dagboksbloggar, men vill
man ha riktigt många läsare ska man skriva om mode eller kändisskvaller. Föga förvånande...
Men varför bloggar man egentligen. Varför bloggar du? Varför bloggar jag själv, förresten?
För att jag har något jag vill förmedla – tankar kring miljö, klimat och livsstil – och inbillar mig att det finns folk som vill läsa om sånt. För att pröva min förmåga att skriva utöver det lite torra skrivandet jag gör i jobbet. För att det är så himla kul när folk faktiskt läser här och skriver kommentarer. För att det är en jäkla egotripp att se läsarsiffrorna öka (också ett skäl...) För att knyta kontakter med likasinnade. Skälen är många..
Varför bloggar du?
Thursday, January 31, 2008
Tio konstiga saker som (nog) bara händer på landet
Anki skriver att hon gillar min blogg för de goda recepten och för att hon får en inblick i hur det är att bo på landet. Jag tackar och bugar för uppskattningen och tar den som en utmaning att forsätta skriva om livet på landet (och en massa annat som faller mig in!).
Det finns saker som man kan råka ut för här ute som man knappast drabbas av i stan. Här är min lista på tio konstiga saker som nog bara händer på landet.
* Du kommer för sent till jobbet för att det står en timmerbil och blockerar vägen. Timmerbilar flyttar inte på sig. Överhuvudtaget. Någonsin.
* Du kommer inte till jobbet alls för att vägen är igensnöad och han som kör plogbilen har blivit sjuk. Av samma anledning kommer inte barnen till skolan. Det
uppskattar de väldigt mycket. Du slänger ut dem i snön, ringer jobbet och boar in dig
i soffan framför en varm brasa.
* Du funderar – helt allvarligt – på att köpa något stort, tungt och fyrhjulsdrivet ifall du faktiskt MÅSTE ta dig hemifrån en snöig dag. En snabb koll av bankkontot tar dock kål på den idén.
* Du tittar ut genom fönstret och upptäcker att det står två förrymda hästar i din köksträdgård. Och att en lätt stressad hästägare kommer sättandes med en hink med hästgodis. Varpå rymlingarna fortsätter in till grannen...
* Du inser att det aldrig är så tyst, mörkt och fridfullt som under ett strömavbrott. I ca tio minuter innan samtliga hushåll i byn startar sina reservaggregat.
* Du inser att lyckan kommer i form av ett reservaggregat när det är strömavbrott.
* Du inser att lyckan också kan komma i form av ett rejält lass med hästskit till köksträdgården
* Du upptäcker att det säkraste vårtecknet är doften som lägger sig över nejden när byns eko-bonde sprider gödsel på vallen bredvid din tomt
* Du inser att helgens sociala höjdpunkt är byalagets tipspromenad. Med korvgrillning. Och att det är riktigt trevligt.
* Du upptäcker Murphys lag när vattenpumpen går sönder på årets varmaste dag och du har huset fullt av gäster (det är ju så trevligt att hälsa på släktingarna på landet på sommaren). Å andra sidan upptäcker du att en spann med ett rep i till brunnen också fungerar. Och att man faktiskt kan gå och kissa i skogen och att badsjön duger som alternativ till duschen.
Och du vill ALDRIG flytta in till stan igen!
Det finns saker som man kan råka ut för här ute som man knappast drabbas av i stan. Här är min lista på tio konstiga saker som nog bara händer på landet.
* Du kommer för sent till jobbet för att det står en timmerbil och blockerar vägen. Timmerbilar flyttar inte på sig. Överhuvudtaget. Någonsin.
* Du kommer inte till jobbet alls för att vägen är igensnöad och han som kör plogbilen har blivit sjuk. Av samma anledning kommer inte barnen till skolan. Det
uppskattar de väldigt mycket. Du slänger ut dem i snön, ringer jobbet och boar in dig
i soffan framför en varm brasa.
* Du funderar – helt allvarligt – på att köpa något stort, tungt och fyrhjulsdrivet ifall du faktiskt MÅSTE ta dig hemifrån en snöig dag. En snabb koll av bankkontot tar dock kål på den idén.
* Du tittar ut genom fönstret och upptäcker att det står två förrymda hästar i din köksträdgård. Och att en lätt stressad hästägare kommer sättandes med en hink med hästgodis. Varpå rymlingarna fortsätter in till grannen...
* Du inser att det aldrig är så tyst, mörkt och fridfullt som under ett strömavbrott. I ca tio minuter innan samtliga hushåll i byn startar sina reservaggregat.
* Du inser att lyckan kommer i form av ett reservaggregat när det är strömavbrott.
* Du inser att lyckan också kan komma i form av ett rejält lass med hästskit till köksträdgården
* Du upptäcker att det säkraste vårtecknet är doften som lägger sig över nejden när byns eko-bonde sprider gödsel på vallen bredvid din tomt
* Du inser att helgens sociala höjdpunkt är byalagets tipspromenad. Med korvgrillning. Och att det är riktigt trevligt.
* Du upptäcker Murphys lag när vattenpumpen går sönder på årets varmaste dag och du har huset fullt av gäster (det är ju så trevligt att hälsa på släktingarna på landet på sommaren). Å andra sidan upptäcker du att en spann med ett rep i till brunnen också fungerar. Och att man faktiskt kan gå och kissa i skogen och att badsjön duger som alternativ till duschen.
Och du vill ALDRIG flytta in till stan igen!
Tuesday, January 29, 2008
Lammgryta
Frågan är om världen behöver fler recept på lammgryta. Här kommer i alla fall ett som jag knåpade ihop häromdagen. Inte enbart lokala ingredienser, men huvudsakligen. Inspirationen kommer från nordafrikansk matlagning, med kryddor och frukt.
Lammgryta från Elins trädgård
En lammbog, eller 400–500 g grytbitar av lamm
lite olja att bryna köttet i
500 g krossade eller passerade tomater
2–3 morötter
1-2 persiljerötter
(och/eller andra rotfrukter efter tycke och smak)
2 gula lökar (mer om man vill)
2–4 vitlöksklyftor
1 rejäl näve katrinplommon (el. annan torkad frukt – aprikoser, kanske?)
1–2 tsk sambal oelek eller likn. chilipasta
1 bit kanelstång
1 apelsin, pressad
salt och peppar
Skär köttet och rotfrukterna i munsbitar, löken i klyftor. Bryn köttet i lite olja i en rejäl stekgryta. Tillsätt rotfrukter, lök och kryddor och låt fräsa ett ögonblick. Häll i tomaterna.
Koka upp och låt sedan småkoka på mycket svag värme tills köttet är mört. Minst 1 timme, gärna mer. Blanda i katrinplommon och låt dem bli mjuka. Smaka av med pressad apelsin.
Äta till – ris kanske, eller bröd. Eller bara lite blandad sallad. Mat som värmer en kall dag!
Lammgryta från Elins trädgård
En lammbog, eller 400–500 g grytbitar av lamm
lite olja att bryna köttet i
500 g krossade eller passerade tomater
2–3 morötter
1-2 persiljerötter
(och/eller andra rotfrukter efter tycke och smak)
2 gula lökar (mer om man vill)
2–4 vitlöksklyftor
1 rejäl näve katrinplommon (el. annan torkad frukt – aprikoser, kanske?)
1–2 tsk sambal oelek eller likn. chilipasta
1 bit kanelstång
1 apelsin, pressad
salt och peppar
Skär köttet och rotfrukterna i munsbitar, löken i klyftor. Bryn köttet i lite olja i en rejäl stekgryta. Tillsätt rotfrukter, lök och kryddor och låt fräsa ett ögonblick. Häll i tomaterna.
Koka upp och låt sedan småkoka på mycket svag värme tills köttet är mört. Minst 1 timme, gärna mer. Blanda i katrinplommon och låt dem bli mjuka. Smaka av med pressad apelsin.
Äta till – ris kanske, eller bröd. Eller bara lite blandad sallad. Mat som värmer en kall dag!
Sunday, January 27, 2008
Ett och annat vårtecken
Trevande fågelsång på morgonen
Små krokusar sticker upp lite försiktigt
Piplöken skjuter gröna skott
Solen värmer i ansiktet
Hopp om livet
Små krokusar sticker upp lite försiktigt
Piplöken skjuter gröna skott
Solen värmer i ansiktet
Hopp om livet
Friday, January 25, 2008
Barn och aktiviteter
Det har skrivits en del (hos Anki t.ex.) om stressade barnfamiljer på sistone, om hur barnens alla fritidsaktiviteter sätter hård press på både barn och vuxna. Inte bara idrott och sånt, utan det finns också krav från skola/förskola/fritids att barn och föräldrar ska delta i diverse aktiviteter på eftermiddagar och kvällar. Det är fester, utflykter, temaavslutningar med fika, loppisar etc. i det oändliga. Har man flera barn och båda föräldrarna jobbar mer eller mindre heltid så kan det bli ganska jobbigt periodvis. (December är en logistisk mardröm när det gäller att få ihop alla aktiviteter!)
Om barnen då dessutom håller på med idrott eller någon annan kvällsaktivitet, ja då blir det inte mycket ledig tid för familjen.
Vi deltar så gott det går i skolans/fritids aktiviteter – fast det har hänt att vi skippat ett och annat då varken vi eller barnen varit på humör. Men därutöver har barnen inga fritidsaktiviteter. Jo, du läste rätt: inga aktiviteter.
Anledningarna är flera: Vi bor på landet och utbudet är litet. Här finns fotboll, NTO (nykterhetsrörelsen) och kyrkan. Det är det hela. Barnen har deltagit lite av och till i kyrkans eftermiddagsverksamhet, men åtminstone ena barnet börjar tröttna. Nykterhetsrörelsen känns inte aktuell för vår del och fotboll är ingen intresserad av.
Ingen i familjen är tillräckligt idrottsintresserad för att vi ska engagera oss i någon förening, i synnerhet inte som det skulle innebära en massa skjutsande (vi har ingen kollektivtrafik).
Hade vi haft en kommunal musikskola så hade jag puttat lite på ungarna om att börja spela eller sjunga (eftersom jag själv är intresserad). Men nu är vår lilla kommun en av dem som inte har det.
Så vad gör barnen då? En stor del av dagen går ju åt till skola och fritids och det räcker nästan som organiserad aktivitet. Nästan-tioåringen är dessutom dödstrött på fritids och dess pedagogiska pysselfröknar. Därutöver: en hel del datorspel och teve/dvd-tittande. Lek med kompisar, mycket och gärna. Åttaåringen kan tillbringa timmar med Legobyggen. Nästan-tioåringen läser en del och har tagit på sig rollen som familjens kakbakare (han är riktigt duktig!). Sen gör vi en del tillsammans, spel är alltid populära. De får också göra sin beskärda del av disk och städning (ska utbilda dem till tvättmaskinskötare också).
Nånstans där är den lediga tiden ganska fulltecknad ändå. Och jag tror faktiskt inte de far illa av att inte har något mer organiserat att göra. Kanske tvärtom, egentligen, nu har de trots allt en hel del tid att fylla med sånt de själva får hitta på. De blir inte matade med sysselsättning hela tiden. Och det tror jag är väldigt bra! Skulle de sedan komma på något de väldigt gärna vill engagera sig i, ja då får vi väl lösa det.
Om barnen då dessutom håller på med idrott eller någon annan kvällsaktivitet, ja då blir det inte mycket ledig tid för familjen.
Vi deltar så gott det går i skolans/fritids aktiviteter – fast det har hänt att vi skippat ett och annat då varken vi eller barnen varit på humör. Men därutöver har barnen inga fritidsaktiviteter. Jo, du läste rätt: inga aktiviteter.
Anledningarna är flera: Vi bor på landet och utbudet är litet. Här finns fotboll, NTO (nykterhetsrörelsen) och kyrkan. Det är det hela. Barnen har deltagit lite av och till i kyrkans eftermiddagsverksamhet, men åtminstone ena barnet börjar tröttna. Nykterhetsrörelsen känns inte aktuell för vår del och fotboll är ingen intresserad av.
Ingen i familjen är tillräckligt idrottsintresserad för att vi ska engagera oss i någon förening, i synnerhet inte som det skulle innebära en massa skjutsande (vi har ingen kollektivtrafik).
Hade vi haft en kommunal musikskola så hade jag puttat lite på ungarna om att börja spela eller sjunga (eftersom jag själv är intresserad). Men nu är vår lilla kommun en av dem som inte har det.
Så vad gör barnen då? En stor del av dagen går ju åt till skola och fritids och det räcker nästan som organiserad aktivitet. Nästan-tioåringen är dessutom dödstrött på fritids och dess pedagogiska pysselfröknar. Därutöver: en hel del datorspel och teve/dvd-tittande. Lek med kompisar, mycket och gärna. Åttaåringen kan tillbringa timmar med Legobyggen. Nästan-tioåringen läser en del och har tagit på sig rollen som familjens kakbakare (han är riktigt duktig!). Sen gör vi en del tillsammans, spel är alltid populära. De får också göra sin beskärda del av disk och städning (ska utbilda dem till tvättmaskinskötare också).
Nånstans där är den lediga tiden ganska fulltecknad ändå. Och jag tror faktiskt inte de far illa av att inte har något mer organiserat att göra. Kanske tvärtom, egentligen, nu har de trots allt en hel del tid att fylla med sånt de själva får hitta på. De blir inte matade med sysselsättning hela tiden. Och det tror jag är väldigt bra! Skulle de sedan komma på något de väldigt gärna vill engagera sig i, ja då får vi väl lösa det.
Thursday, January 24, 2008
Att ha tråkigt
är lätt hänt när man går hemma och dräller. Risken är överhängande att man på ren slentrian sitter och slösurfar eller glor på dum-teve. Och det är väl okej en dag eller två. Men hur mycket tid lägger man på sånt totalt sett, bara för att man inte gitter ta sig för något mera kreativt eller konstruktivt? Alldeles för mycket! Man sätter sig vid datorn för att blogga eller läsa något intressant – och så plötsligt har man suttit en hel kväll och surfat runt på en massa sidor man knappt minns. Eller glott på fullständigt meningslösa teveprogram.
Jag gör lätt sånt här och jag märker det hos barnen också. Vi brukar begränsa deras "skärm-tid" just för att de inte ska fastna för länge och glömma bort att göra annat. Och så fort de stängt av teven eller datorn kommer det oundvikliga: "mamma, jag har tråååkigt" och mitt lika givna svar: "jamen hitta på något då". Varpå följer en diskussion om att det inte finns nåt att göra och om att det definitivt inte är föräldrars jobb att hitta på något för barnen att göra.
Nu brukar det där lösa sig efter en stund, plötsligt är de alldeles oerhört intensivt sysselsatta med att greja med något. Men den där tomheten som infinner sig när man stänger av en skärm är lite skrämmande, jag känner ju igen den lite från mig själv: jaha, vad ska jag nu hitta på?
Idag hittade jag i alla fall ett intressant blogginlägg om att ha tråkigt. En massa annan givande läsning om personlig utveckling och förändring inifrån finns här.
Det är ju faktiskt inte farligt att ha tråkigt – ur tråkigheten kan en massa spännande tankar och idéer födas. Förutsatt att man tillåter sig (och sina barn!) att faktiskt HA tråkigt alltemellanåt. Och inte försöker distrahera sig framför en skärm...
Jag gör lätt sånt här och jag märker det hos barnen också. Vi brukar begränsa deras "skärm-tid" just för att de inte ska fastna för länge och glömma bort att göra annat. Och så fort de stängt av teven eller datorn kommer det oundvikliga: "mamma, jag har tråååkigt" och mitt lika givna svar: "jamen hitta på något då". Varpå följer en diskussion om att det inte finns nåt att göra och om att det definitivt inte är föräldrars jobb att hitta på något för barnen att göra.
Nu brukar det där lösa sig efter en stund, plötsligt är de alldeles oerhört intensivt sysselsatta med att greja med något. Men den där tomheten som infinner sig när man stänger av en skärm är lite skrämmande, jag känner ju igen den lite från mig själv: jaha, vad ska jag nu hitta på?
Idag hittade jag i alla fall ett intressant blogginlägg om att ha tråkigt. En massa annan givande läsning om personlig utveckling och förändring inifrån finns här.
Det är ju faktiskt inte farligt att ha tråkigt – ur tråkigheten kan en massa spännande tankar och idéer födas. Förutsatt att man tillåter sig (och sina barn!) att faktiskt HA tråkigt alltemellanåt. Och inte försöker distrahera sig framför en skärm...
Wednesday, January 23, 2008
En oplanerad hemmadag
Jag har fått nånsorts magvirus och håller mig hemma från jobbet, även om det inte är värre än att jag kan sitta vid datorn en stund.
Lite vilset med en oplanerad hemmadag. Men även om det är okul att ha ont i magen så är det rätt mysigt att sitta i lugn och ro (DET är en verklig bristvara här hemma!) och titta på det vackra snöfallet utanför. Och så kan man ju alltid sitta i soffan med en filt om magen, sticka på ett stortröje-evighetsprojekt, bläddra i frökataloger och glo på dumteve. Inte alldeles fel ;-)
Men nåt matrecept blir det inte idag! Jo, pepparmyntste dämpar en orolig mage, det fungerar faktiskt. Fast det behövs det ju inget recept för...
Lite vilset med en oplanerad hemmadag. Men även om det är okul att ha ont i magen så är det rätt mysigt att sitta i lugn och ro (DET är en verklig bristvara här hemma!) och titta på det vackra snöfallet utanför. Och så kan man ju alltid sitta i soffan med en filt om magen, sticka på ett stortröje-evighetsprojekt, bläddra i frökataloger och glo på dumteve. Inte alldeles fel ;-)
Men nåt matrecept blir det inte idag! Jo, pepparmyntste dämpar en orolig mage, det fungerar faktiskt. Fast det behövs det ju inget recept för...
Monday, January 21, 2008
Bloggtips
Här är en läsvärd blogg. The Compact – jag citerar syftet med det hela:
1) to go beyond recycling in trying to counteract the negative global environmental and socioeconomic impacts of U.S. consumer culture, to resist global corporatism, and to support local businesses, farms, etc; 2) to reduce clutter and waste in our homes (as in trash Compact-er); 3) to simplify our lives (as in Calm-pact)
Läs själva :-)
1) to go beyond recycling in trying to counteract the negative global environmental and socioeconomic impacts of U.S. consumer culture, to resist global corporatism, and to support local businesses, farms, etc; 2) to reduce clutter and waste in our homes (as in trash Compact-er); 3) to simplify our lives (as in Calm-pact)
Läs själva :-)
Sunday, January 20, 2008
En god soppa
Såhär års kan vi hämta palsternackor och jordärtskockor från trädgården. Idag blev det en god soppa tillsammans med potatis, schalottenlök och vitlök:
Soppa på potatis, jordärtskockor och palsternackor med knaprig löktopping
potatis
jordärtskockor
palsternackor
buljong, valfri
grädde
vitlök
schalottenlök
smör el olja till stekning
Soppa: Tag ungefär lika delar potatis, jordärtskockor och palsternackor (det är inte så noga). Skala och skär allt i bitar. Lägg i en kastrull och häll över buljong så det står ett par cm ovanför rotfrukterna. Koka tills allt är mjukt. Mosa med potatisstöt eller kör i mixer. Häll i grädde (1-2 dl till 4 port). Koka upp igen och smaka av.
Löktopping: Skiva båda löksorterna tunt. Stek i smör eller olja tills det är brunt och lite knaprigt, men inte bränt (det kräver lite passning!).
Servera löktoppningen separat, så var och en får toppa sin tallrik.
Soppa på potatis, jordärtskockor och palsternackor med knaprig löktopping
potatis
jordärtskockor
palsternackor
buljong, valfri
grädde
vitlök
schalottenlök
smör el olja till stekning
Soppa: Tag ungefär lika delar potatis, jordärtskockor och palsternackor (det är inte så noga). Skala och skär allt i bitar. Lägg i en kastrull och häll över buljong så det står ett par cm ovanför rotfrukterna. Koka tills allt är mjukt. Mosa med potatisstöt eller kör i mixer. Häll i grädde (1-2 dl till 4 port). Koka upp igen och smaka av.
Löktopping: Skiva båda löksorterna tunt. Stek i smör eller olja tills det är brunt och lite knaprigt, men inte bränt (det kräver lite passning!).
Servera löktoppningen separat, så var och en får toppa sin tallrik.
Saturday, January 19, 2008
Stormen kom av sig
Det blev inte så mycket till storm, visserligen blåste det rejält, men träden står kvar och vi fick behålla strömmen. Skönt!
Vi lagade en god middag: lammfärsbiffar, klyftpotatis, tzatziki, vitkålssallad och bondbönsdipp – det är ungefär som hummus, fast med bondbönor i stället för kikärter. Vi har egna torkade och konserverade bondbönor. De växte ganska bra i somras, trots det regniga vädret. Pålitligt och gott, det ska vi odla mycket mera av!
Bondbönsdipp
1 burk färdigkokta bondbönor
2-3 msk olivolja
1-2 vitlöksklyftor
½ citron, pressad
salt och peppar
Häll av bondbönorna och skölj dem i kallt vatten. Mixa alltihopa till en röra, smaka av och justera kryddningen. Färdigt – snabbt och gott!
Vi lagade en god middag: lammfärsbiffar, klyftpotatis, tzatziki, vitkålssallad och bondbönsdipp – det är ungefär som hummus, fast med bondbönor i stället för kikärter. Vi har egna torkade och konserverade bondbönor. De växte ganska bra i somras, trots det regniga vädret. Pålitligt och gott, det ska vi odla mycket mera av!
Bondbönsdipp
1 burk färdigkokta bondbönor
2-3 msk olivolja
1-2 vitlöksklyftor
½ citron, pressad
salt och peppar
Häll av bondbönorna och skölj dem i kallt vatten. Mixa alltihopa till en röra, smaka av och justera kryddningen. Färdigt – snabbt och gott!
Friday, January 18, 2008
Nu kommer stormen...
Har förberett och stormsäkrat en stor del av dan och mellan varven tagit hand om lammkött (lammkorv med vitlök, chili och spiskummin, mums!). Hoppas vi får behålla strömmen den här gången. Elbolaget har grävt ned en hel del gamla luftledningar, men man kan nog ge sig 17 på att det blåser ned just precis där den INTE grävt ned.
Men elaggregatet är framplockat, dricksvatten upphällt, vi har laddat med värmeljus, T-sprit till spritköket (jag vill ha dendär vedspisen NU!), mängder med ved inne, massor med mat som går lätt att fixa utan spisen... låt det blåsa!
Men elaggregatet är framplockat, dricksvatten upphällt, vi har laddat med värmeljus, T-sprit till spritköket (jag vill ha dendär vedspisen NU!), mängder med ved inne, massor med mat som går lätt att fixa utan spisen... låt det blåsa!
Thursday, January 17, 2008
Lammkött
30 kg (närproducerat förstås!) lammkött har landat på vårt köksbord. Woohoo! Nu blir det korv och lammfärsbiffar och lammgryta och lammsadel och... jo, vi gillar lammkött.
Ska också göra ett recept jag hittade i en urgammal Allt om Mat, där man först rimmar och sedan ugnstorkar en lammstek, ungefär som tjälknöl alltså (jag lägger ut receptet senare). Mycket gott!
Vi har också rätt mycket kvar av den halva grisen vi köpte till jul. Nu gäller det bara att inte frossa så det tar slut med en gång... i år skulle jag vilja komma bort från mamma Scan-köttet helt och hållet och bara äta sånt vi vet var det kommer ifrån och hur det är uppfött. Det får bli några helvegetariska måltider varje vecka om det ska fungera. Fast det är inga större problem, även ungarna äter vegetariskt utan att fundera vidare över det. Men jag behöver lite nya recept, anpassade till lokala råvaror!
Ska också göra ett recept jag hittade i en urgammal Allt om Mat, där man först rimmar och sedan ugnstorkar en lammstek, ungefär som tjälknöl alltså (jag lägger ut receptet senare). Mycket gott!
Vi har också rätt mycket kvar av den halva grisen vi köpte till jul. Nu gäller det bara att inte frossa så det tar slut med en gång... i år skulle jag vilja komma bort från mamma Scan-köttet helt och hållet och bara äta sånt vi vet var det kommer ifrån och hur det är uppfött. Det får bli några helvegetariska måltider varje vecka om det ska fungera. Fast det är inga större problem, även ungarna äter vegetariskt utan att fundera vidare över det. Men jag behöver lite nya recept, anpassade till lokala råvaror!
Tuesday, January 15, 2008
Om matrester
Jag har sett siffror på hur mycket mat ett vanligt svenskt hushåll slänger årligen. Naturligtvis har jag tappat bort både siffror och länk, men det rör sig om väldigt mycket. Kan det ha varit 25% av allt vi köper hem som slutar som sopor?
En del hamnar naturligtvis i komposten och gör nytta där, men det är ett ganska dyrt och energislösande sätt att bygga upp sin kompost. Annat hamnar i biogasanläggningar och fjärrvärmeverk – men det också en ganska onödig väg för det som en gång var bra mat.
Crunchy Chicken har en utmaning som går ut på att minska matslöseriet. Hon siktar inte bara in sig på att vi köper och lagar en massa mat som sen inte blir uppäten, utan också på att många av oss (inklusive undertecknad!) faktiskt äter mer än vad vi egentligen behöver! Minska matslöseriet, minska energislöseriet och gå samtidigt ned i vikt. Inget dumt resonemang!!
Många har också glömt bort att man faktiskt kan laga god mat av matresterna. Det där var våra mormödrar bra på – de hade en uppsjö av olika varianter på "lådor", puddingar och diverse andra anrättningar där man gömde gamla rester. Allt var väl inte lika gott, men en del av det kan vi faktiskt ta upp idag igen. Fiskpudding med skirat smör, någon?
Vi bakar mycket och det blir ofta små trista brödkanter kvar när alla hugger in på det nybakade brödet och "glömmer" det gamla. Då blir det brödpudding. En riktig klassiker som man gör på ljust matbröd eller vetebröd. Det går bra med alla slags ljusa bröd, franskbröd, bondbröd, surdegsbröd, även rågsiktsbröd fungerar. Med gammalt saffransbröd från julen blir det en knallgul lyxbrödpudding :-)
Såhär gör vi:
Brödpudding
4–6 tjocka skivor gammalt bröd
russin (om man vill, eller annan torkad frukt)
2 ägg
2 dl mjölk
lite råsocker eller honung
kanel (om man vill)
några klickar smör
Skär brödet i tärningar. Varva det i en ugnsform med lite russin, råsocker eller honung och kanel (om man vill). Vispa ihop ägg och mjölk och häll över. Klicka lite smör och strö lite råsocker på toppen.
Sätt in i kall ugn. Sätt ugnen på 225 grader och grädda tills puddingen har "stannat" och ytan är brungul och frasig. Ät med någon god sylt!
(varför i kall ugn? jo, för att brödet sväller i mjölkblandningen medan ugnen värms upp och man spar dessutom lite energi).
En del hamnar naturligtvis i komposten och gör nytta där, men det är ett ganska dyrt och energislösande sätt att bygga upp sin kompost. Annat hamnar i biogasanläggningar och fjärrvärmeverk – men det också en ganska onödig väg för det som en gång var bra mat.
Crunchy Chicken har en utmaning som går ut på att minska matslöseriet. Hon siktar inte bara in sig på att vi köper och lagar en massa mat som sen inte blir uppäten, utan också på att många av oss (inklusive undertecknad!) faktiskt äter mer än vad vi egentligen behöver! Minska matslöseriet, minska energislöseriet och gå samtidigt ned i vikt. Inget dumt resonemang!!
Många har också glömt bort att man faktiskt kan laga god mat av matresterna. Det där var våra mormödrar bra på – de hade en uppsjö av olika varianter på "lådor", puddingar och diverse andra anrättningar där man gömde gamla rester. Allt var väl inte lika gott, men en del av det kan vi faktiskt ta upp idag igen. Fiskpudding med skirat smör, någon?
Vi bakar mycket och det blir ofta små trista brödkanter kvar när alla hugger in på det nybakade brödet och "glömmer" det gamla. Då blir det brödpudding. En riktig klassiker som man gör på ljust matbröd eller vetebröd. Det går bra med alla slags ljusa bröd, franskbröd, bondbröd, surdegsbröd, även rågsiktsbröd fungerar. Med gammalt saffransbröd från julen blir det en knallgul lyxbrödpudding :-)
Såhär gör vi:
Brödpudding
4–6 tjocka skivor gammalt bröd
russin (om man vill, eller annan torkad frukt)
2 ägg
2 dl mjölk
lite råsocker eller honung
kanel (om man vill)
några klickar smör
Skär brödet i tärningar. Varva det i en ugnsform med lite russin, råsocker eller honung och kanel (om man vill). Vispa ihop ägg och mjölk och häll över. Klicka lite smör och strö lite råsocker på toppen.
Sätt in i kall ugn. Sätt ugnen på 225 grader och grädda tills puddingen har "stannat" och ytan är brungul och frasig. Ät med någon god sylt!
(varför i kall ugn? jo, för att brödet sväller i mjölkblandningen medan ugnen värms upp och man spar dessutom lite energi).
Sunday, January 13, 2008
Titta vad jag har köpt!
När jag köper garn brukar det bli naturfärgat ullgarn eller självrandigt strumpgarn. Inte särskilt djärvt alltså. Men det här kunde jag bara inte låta bli! Det är silke, tillverkat i Nepal av ett kvinnokollektiv som tar vara på spill från sidentillverkningen och spinner garn av det. Färgerna är fullkomligt fantastiska, självlysande. Garnet är lite ojämnt spunnet, det ska stickas på ganska grova stickor.
Vad det ska bli har jag ingen aning om, jag köpte 300 gram så det bli inget stort. En halsduk eller sjal, kanske. Man kunde kanske ta en del av garnet och göra nånsorts halssmycke av *funderar vidare*.
Saturday, January 12, 2008
Dagens lokala mat
Idag blev det enkelt men gott: Hemlagad fläskkorv, potatismos, vitkålssallad, rårivna morötter och råriven kålrot. Späda kålrötter är fantastiskt goda som råkost, i synnerhet om de är plockade i januari, lite lätt frostbitna från den egna köksträdgården ;-)
I år ska jag verkligen försöka lära mig mer om att odla året runt. Det är en härlig känsla att kunna gå ut i en gråblöt januariträdgård och faktiskt plocka in något färskt!
Ett recept, kanske? Vitkålssallad ("pizzasallad") gör vi ofta här och jag tycker den blir godast om man slakar kålen i hett vatten först. Jag strimlar kålen ganska fint och lägger den i en bunke, häller över kokande vatten och låter stå ett par minuter. Häller av i durkslag och spolar med kallvatten. Sen ska det rinna av ordentligt, man kan ev. lägga kålen i en handduk och krama ur vattnet. På med rapsolja/olivolja, vitvinsvinäger, grovt havssalt och generöst med nymalen svartpeppar. Blanda runt och njut!
Jag har provat med majonnäs också, typ "cole slaw", men familjen var helt ense om att olja/vinäger är mycket godare.
I år ska jag verkligen försöka lära mig mer om att odla året runt. Det är en härlig känsla att kunna gå ut i en gråblöt januariträdgård och faktiskt plocka in något färskt!
Ett recept, kanske? Vitkålssallad ("pizzasallad") gör vi ofta här och jag tycker den blir godast om man slakar kålen i hett vatten först. Jag strimlar kålen ganska fint och lägger den i en bunke, häller över kokande vatten och låter stå ett par minuter. Häller av i durkslag och spolar med kallvatten. Sen ska det rinna av ordentligt, man kan ev. lägga kålen i en handduk och krama ur vattnet. På med rapsolja/olivolja, vitvinsvinäger, grovt havssalt och generöst med nymalen svartpeppar. Blanda runt och njut!
Jag har provat med majonnäs också, typ "cole slaw", men familjen var helt ense om att olja/vinäger är mycket godare.
Monday, January 07, 2008
Vikt-dilemma
Jag är mycket förtjust i god mat, vilket dessvärre avsätter sig på figuren ... för mycket mat i kombination med galopperande medelålder har smugit på mig några kilon för mycket och dem vill jag bli av med! Egentligen skulle jag bara behöva gå ned 5–8 kg för att trivas, minus 10 skulle vara ännu bättre. Mer behövs inte.
Problemet är bara att den lättaste vägen för mig är en låg-kolhydratdiet, typ stenåldersdiet med minimalt med säd, mjölk, potatis och rotfrukter. Och rikligt med kött, fisk, ägg, nötter, frukt och grönsaker.
Precis det slags diet som bygger på en massa importerad mat (frukt, grönsaker, nötter) och alldeles för mycket kött och fisk för att vara bra för något annat än min vikt...
Det här är egentligen att problem med en massa olika slags dieter, de är dåligt anpassade till lokala matvanor och råvaror. Det är lyxiga dieter för bortskämda och övergödda västerlänningar.
Lokal mat, typ husmanskost är ju bra för den som jobbar hårt fysiskt och behöver mycket av både fett och kolhydrater. Men att sätta ihop en låg-kolhydratdiet med lokala förtecken är inte helt enkelt: ägg går bra, lite kött, äpplen och annan inhemsk frukt, egna bär och grönsaker från frys eller burk – sen blir det svårt. Ska man få någon variation i detta så måste man nästan lägga till både potatis, rotfrukter och säd. Mjölk går bort, jag är laktosintolerant men vill inte använda de mysko substituten som finns i butikerna. Lite ost, grädde och lite fet mjölk ibland kan gå bra.
Man måste ju såklart röra sig mer också, har kommit igång riktigt bra med det under julledigheten! Men det är svårt att gå ned i vikt om man inte också gör något åt maten...
Problemet är bara att den lättaste vägen för mig är en låg-kolhydratdiet, typ stenåldersdiet med minimalt med säd, mjölk, potatis och rotfrukter. Och rikligt med kött, fisk, ägg, nötter, frukt och grönsaker.
Precis det slags diet som bygger på en massa importerad mat (frukt, grönsaker, nötter) och alldeles för mycket kött och fisk för att vara bra för något annat än min vikt...
Det här är egentligen att problem med en massa olika slags dieter, de är dåligt anpassade till lokala matvanor och råvaror. Det är lyxiga dieter för bortskämda och övergödda västerlänningar.
Lokal mat, typ husmanskost är ju bra för den som jobbar hårt fysiskt och behöver mycket av både fett och kolhydrater. Men att sätta ihop en låg-kolhydratdiet med lokala förtecken är inte helt enkelt: ägg går bra, lite kött, äpplen och annan inhemsk frukt, egna bär och grönsaker från frys eller burk – sen blir det svårt. Ska man få någon variation i detta så måste man nästan lägga till både potatis, rotfrukter och säd. Mjölk går bort, jag är laktosintolerant men vill inte använda de mysko substituten som finns i butikerna. Lite ost, grädde och lite fet mjölk ibland kan gå bra.
Man måste ju såklart röra sig mer också, har kommit igång riktigt bra med det under julledigheten! Men det är svårt att gå ned i vikt om man inte också gör något åt maten...
Saturday, January 05, 2008
Troll i ugnen
Ett recept med lokala råvaror. Ugnstrull – små goda rågbullar, fyllda med rimmat fläsk och lök. Ursprunget är gotländskt, men jag kan inte gå i god för att mitt recept skulle godkännas som "äkta". Gott är det i alla fall!
Ugnstrull (12 st)
Deg:
25 g jäst
2,5 dl vatten
1 msk mörk sirap
1 tsk salt
6–7 dl rågsikt + mer till knådning och utkavling (man kan byta 1-2 dl rågsikt mot fint rågmjöl)
Fyllning:
1 bit rimmat eller rökt fläsk, ca 200 g (hemrimmat fläsk bör vattnas ur några timmar först)
1–2 gula lökar
1 tsk kryddpeppar
Lös upp jästen i vattnet och blanda ned övriga ingredienser. Knåda till en smidig deg, ca 10 min. Låt jäsa till dubbel storlek, ca 30–60 min.
Gör fyllningen medan degen jäser: Skär fläsket i små fina tärningar och hacka löken fint. Fräs fläsk och lök några minuter i stekpanna på medelvärme. Krydda med kryddpeppar. Smaka av fyllningen, det kanske behövs mer kryddpeppar eller ett par varv på svartpepparkvarnen. Låt svalna.
Dela degen i 12 bitar och kavla ut varje bit till en platta på ca 10 cm. Fördela fyllningen på plattorna och nyp ihop dem till bullar. Låt jäsa på plåt 20–30 min. Grädda i 225 grader i 15–20 min.
Gott som mellanmål eller middag med råkost till. En sval öl att dricka till är inte alls fel :-)
Man kan antagligen fylla "trollen" med allt möjligt smakrikt. Böckling, rökt makrill (eller rökt flundra på Gotland). Vegetariska troll med finskurna stekta rotfrukter. Svamp, kanske? Bra gömställe för diverse rester!
Ugnstrull (12 st)
Deg:
25 g jäst
2,5 dl vatten
1 msk mörk sirap
1 tsk salt
6–7 dl rågsikt + mer till knådning och utkavling (man kan byta 1-2 dl rågsikt mot fint rågmjöl)
Fyllning:
1 bit rimmat eller rökt fläsk, ca 200 g (hemrimmat fläsk bör vattnas ur några timmar först)
1–2 gula lökar
1 tsk kryddpeppar
Lös upp jästen i vattnet och blanda ned övriga ingredienser. Knåda till en smidig deg, ca 10 min. Låt jäsa till dubbel storlek, ca 30–60 min.
Gör fyllningen medan degen jäser: Skär fläsket i små fina tärningar och hacka löken fint. Fräs fläsk och lök några minuter i stekpanna på medelvärme. Krydda med kryddpeppar. Smaka av fyllningen, det kanske behövs mer kryddpeppar eller ett par varv på svartpepparkvarnen. Låt svalna.
Dela degen i 12 bitar och kavla ut varje bit till en platta på ca 10 cm. Fördela fyllningen på plattorna och nyp ihop dem till bullar. Låt jäsa på plåt 20–30 min. Grädda i 225 grader i 15–20 min.
Gott som mellanmål eller middag med råkost till. En sval öl att dricka till är inte alls fel :-)
Man kan antagligen fylla "trollen" med allt möjligt smakrikt. Böckling, rökt makrill (eller rökt flundra på Gotland). Vegetariska troll med finskurna stekta rotfrukter. Svamp, kanske? Bra gömställe för diverse rester!
Friday, January 04, 2008
I stället för kaffe
Kaffe är väldigt gott, inte direkt hälsosamt och framför allt inte ett dugg närproducerat. Nu är ju varken te eller kaffe något jättestort problem, eftersom det är lätt att transportera och små mängder räcker långt. Det går ju också för det mesta att hitta KRAV- och rättvisemärkt te och kaffe, fast det är svårare än man kunde tro, i synnerhet på småorter. Men ska man vara konsekvent närodlat-konsument så vill man ju gärna försöka hitta alternativ.
Jag dricker gärna både te och kaffe, men försöker trappa ned. Så vad kan man dricka i stället – för något varmt att dricka behöver man ju, i synnerhet såhär års.
* Örtte (gärna med honung). Jag har ett litet kryddland och ibland kommer jag t.o.m. ihåg att ta in och torka örter innan det är för sent... En god blandning är mynta, salvia och lite timjan. Eller mynta, timjan och en aning lavendel. Svartvinbärsblad är en bra bas för teblandningar. Det är viktigt att man varierar sorterna, eftersom vissa örter har medicinsk verkan. Pepparmyntste varje dag anses inte vara bra, t.ex. (vet inte hur viktigt det är, men det brukar upprepas i alla örtaböcker).
* Varm choklad, extra gott med vispad grädde. Men kakao är ju importerad, förstås. Kung Markatta har en KRAV- och rättvisemärkt kakao som vi brukar köpa, den är ganska mild i smaken men barnen tycker mycket om den.
* Varm svartvinbärssaft. En klassiker i utflyktstermosen, men lika gott hemma till fikat. Gör man egen saft kan man ha lite mindre socker än i köpesaften (förvaras isåfall i frys!). Glöggkryddor i svartvinbärssaft är inte alls fel – kanelstång, kardemummakärnor och lite kryddnejlikor får dra med den varma saften en stund.
* Varm äppeljuice – låter kanske konstigt men är jättegott! Även det med glöggkryddor, eller kanske bara en bit kanelstång. Köpe-juicen är ju importerad från långt borta nånstans, men har man egna äpplen kan man göra juice eller must av dem. Våra små bebis-äppelträd har ju inte gett något ännu, men på sikt vore det suveränt att ha sin egen äppelmust!
Sen vet jag faktiskt inte. Tips mottages tacksamt! Något som är varmt och gott och inte hysteriskt sött.
Jag dricker gärna både te och kaffe, men försöker trappa ned. Så vad kan man dricka i stället – för något varmt att dricka behöver man ju, i synnerhet såhär års.
* Örtte (gärna med honung). Jag har ett litet kryddland och ibland kommer jag t.o.m. ihåg att ta in och torka örter innan det är för sent... En god blandning är mynta, salvia och lite timjan. Eller mynta, timjan och en aning lavendel. Svartvinbärsblad är en bra bas för teblandningar. Det är viktigt att man varierar sorterna, eftersom vissa örter har medicinsk verkan. Pepparmyntste varje dag anses inte vara bra, t.ex. (vet inte hur viktigt det är, men det brukar upprepas i alla örtaböcker).
* Varm choklad, extra gott med vispad grädde. Men kakao är ju importerad, förstås. Kung Markatta har en KRAV- och rättvisemärkt kakao som vi brukar köpa, den är ganska mild i smaken men barnen tycker mycket om den.
* Varm svartvinbärssaft. En klassiker i utflyktstermosen, men lika gott hemma till fikat. Gör man egen saft kan man ha lite mindre socker än i köpesaften (förvaras isåfall i frys!). Glöggkryddor i svartvinbärssaft är inte alls fel – kanelstång, kardemummakärnor och lite kryddnejlikor får dra med den varma saften en stund.
* Varm äppeljuice – låter kanske konstigt men är jättegott! Även det med glöggkryddor, eller kanske bara en bit kanelstång. Köpe-juicen är ju importerad från långt borta nånstans, men har man egna äpplen kan man göra juice eller must av dem. Våra små bebis-äppelträd har ju inte gett något ännu, men på sikt vore det suveränt att ha sin egen äppelmust!
Sen vet jag faktiskt inte. Tips mottages tacksamt! Något som är varmt och gott och inte hysteriskt sött.
Thursday, January 03, 2008
"Indiskt" på svenska
Dagens middag blev indisk-inspirerad mat med huvudsakligen lokala råvaror. De enda icke-lokala ingredienserna är kryddor, citron och konserverade tomater (som man skulle kunna ha lokalt, med ett rejält växthus).
Recepten nedan har inga exakta mängdangivelser, man kan göra lite som man vill.
Blandade grönsaker i currypasta
lök
morötter
m.fl. grönsaker efter tycke och smak
krossade el passerade tomater (finns KRAV-märkt)
currypasta efter smak
lite salt
rapsolja
Skär grönsakerna i mindre bitar. Fräs dem några minuter i lite rapsolja tillsammans med en rejäl klick currypasta. Häll över tomaterna och låt småkoka 10–20 min eller tills grönsakerna känns lagom mjuka. Smaka av med lite salt.
Kryddiga gråärter
ca 2 dl kokta gråärter (eller bondbönor)
2–3 vitlöksklyftor
färsk ingefära (ung. lika mkt som vitlök)
färsk chili (vi odlar egen) efter smak (jag tog en liten medelstark)
1 citron
rapsolja
salt
Riv ingefära, finhacka vitlök och chili och blanda till en pasta. Fräs på medelvärme i lite rapsolja några minuter. Lägg i gråärterna och låt dem bli genomvarma. Pressa citronen över det hela och smaka av med lite salt.
Vitkål med ingefära
1/4 vitkålshuvud (ungefär)
1 lök
1 bit färsk ingefära (ca 3–5 cm )
½ citron
rapsolja
Strimla vitlök och lök. Riv ingefäran. Stek alltsammans på medelvärme i lite rapsolja. Pressa över citronen när allt är mjukt, men inte alltför brynt. Lite salt om man vill.
Till detta serverar man ris om man vill, men det är ju inte direkt lokalt! Ett alternativ är hembakat naan-bröd. Vi åt nybakat tunnbröd med gråärtmjöl och låtsades att det var chapatis (gott, recept kommer senare!). Och så egenhändigt gjord pickles/chutney på squash.
Nu är vi proppmätta :-)
Recepten nedan har inga exakta mängdangivelser, man kan göra lite som man vill.
Blandade grönsaker i currypasta
lök
morötter
m.fl. grönsaker efter tycke och smak
krossade el passerade tomater (finns KRAV-märkt)
currypasta efter smak
lite salt
rapsolja
Skär grönsakerna i mindre bitar. Fräs dem några minuter i lite rapsolja tillsammans med en rejäl klick currypasta. Häll över tomaterna och låt småkoka 10–20 min eller tills grönsakerna känns lagom mjuka. Smaka av med lite salt.
Kryddiga gråärter
ca 2 dl kokta gråärter (eller bondbönor)
2–3 vitlöksklyftor
färsk ingefära (ung. lika mkt som vitlök)
färsk chili (vi odlar egen) efter smak (jag tog en liten medelstark)
1 citron
rapsolja
salt
Riv ingefära, finhacka vitlök och chili och blanda till en pasta. Fräs på medelvärme i lite rapsolja några minuter. Lägg i gråärterna och låt dem bli genomvarma. Pressa citronen över det hela och smaka av med lite salt.
Vitkål med ingefära
1/4 vitkålshuvud (ungefär)
1 lök
1 bit färsk ingefära (ca 3–5 cm )
½ citron
rapsolja
Strimla vitlök och lök. Riv ingefäran. Stek alltsammans på medelvärme i lite rapsolja. Pressa över citronen när allt är mjukt, men inte alltför brynt. Lite salt om man vill.
Till detta serverar man ris om man vill, men det är ju inte direkt lokalt! Ett alternativ är hembakat naan-bröd. Vi åt nybakat tunnbröd med gråärtmjöl och låtsades att det var chapatis (gott, recept kommer senare!). Och så egenhändigt gjord pickles/chutney på squash.
Nu är vi proppmätta :-)
Kontakt
Nu finns det en mejladress, om du vill kontakta mig utanför bloggen:
elins.tradgard (at) gmail.com
elins.tradgard (at) gmail.com
Wednesday, January 02, 2008
Nytt år, nya planer
Inga nyårslöften men lite funderingar inför det nya året – mycket är väl egentligen en fortsättning på gamla planer...
Försöket att äta mat som är producerad så nära oss som möjligt och skippa Långtbortistan-importen fortsätter och jag ska försöka rapportera lite mer konkret om det och kanske slänga med ett och annat recept.
Mat ligger mig (som bekant!) varmt om hjärtat och just nu funderar jag mycket på vad man egentligen gör av alla matrester som hopar sig i kylskåpet innan de blir grönludna och börjar likna vetenskapliga experiment. Restmatlagning är en bortglömd konst, väl värd att återuppliva och det kan nog bli lite skriverier om det framöver. (var det 25% av all mat som köps som slängs bort – eller var det ännu mer? Absurt i alla fall)
Trädgården fortsätter att växa, vi har mycket kvar att odla upp av den markbit vi köpte häromåret. Mer grönsaksland ska det bli, fler bärbuskar och fruktträd också. Bland annat fortsätter vi försöket att omvandla en del av en slyig björkdunge till en produktiv skogsträdgård. Rapporter lär komma om detta också.
Just nu försöker jag motstå frestelsen att beställa en massa fröer... det är frestande men jag kanske borde planera lite mera först.
Försöket att äta mat som är producerad så nära oss som möjligt och skippa Långtbortistan-importen fortsätter och jag ska försöka rapportera lite mer konkret om det och kanske slänga med ett och annat recept.
Mat ligger mig (som bekant!) varmt om hjärtat och just nu funderar jag mycket på vad man egentligen gör av alla matrester som hopar sig i kylskåpet innan de blir grönludna och börjar likna vetenskapliga experiment. Restmatlagning är en bortglömd konst, väl värd att återuppliva och det kan nog bli lite skriverier om det framöver. (var det 25% av all mat som köps som slängs bort – eller var det ännu mer? Absurt i alla fall)
Trädgården fortsätter att växa, vi har mycket kvar att odla upp av den markbit vi köpte häromåret. Mer grönsaksland ska det bli, fler bärbuskar och fruktträd också. Bland annat fortsätter vi försöket att omvandla en del av en slyig björkdunge till en produktiv skogsträdgård. Rapporter lär komma om detta också.
Just nu försöker jag motstå frestelsen att beställa en massa fröer... det är frestande men jag kanske borde planera lite mera först.
Tuesday, January 01, 2008
Gott nytt år och boktips
Jag har tagit en välbehövlig julpaus från bloggandet och ägnat mig åt annat – sticka strumpor och läsa böcker, bland annat. Kan rekommendera två klimatböcker jag nyss har läst:
Flannery, Tim. Vädermakarna – Människan och klimatet
Malm, Andreas. Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent
Flannerys bok behandlar den globala uppvärmningen och konsekvenserna av den på ett lättläst och begripligt sätt – populärvetenskap när den verkligen lyckas. Malm skriver på ett mycket personligt sätt om jordens klimat ända sedan livets uppkomst och om hur livet i sin tur har påverkat klimatet fram till dagens närmast katastrofala utveckling.
Återkommer senare med lite funderingar inför det nya året. Gott nytt år på er allihopa!
Flannery, Tim. Vädermakarna – Människan och klimatet
Malm, Andreas. Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent
Flannerys bok behandlar den globala uppvärmningen och konsekvenserna av den på ett lättläst och begripligt sätt – populärvetenskap när den verkligen lyckas. Malm skriver på ett mycket personligt sätt om jordens klimat ända sedan livets uppkomst och om hur livet i sin tur har påverkat klimatet fram till dagens närmast katastrofala utveckling.
Återkommer senare med lite funderingar inför det nya året. Gott nytt år på er allihopa!
Wednesday, December 26, 2007
Det börjar bli ont om mat
Svårt att tänka sig så här mitt i julmatsöverflödet. Men faktum är att jordens matreserver aldrig varit så små som idag. Lagren av viktiga stapelvaror som majs och vete räcker bara till några veckors konsumtion.
Felslagna skördar p.g.a. klimatförändringar och ökande efterfrågan på etanol (som bl.a. kan göras av spannmål) är de viktigaste orsakerna. Ökande konsumtion av framför allt mjölkprodukter och kött i länder med stigande välstånd förvärrar bristen (det går åt mycket spannmål i den storskaliga kött- och mjölkhanteringen). Dålig tillgång medför stigande priser och över stora delar av världen har det varit kravaller och protester mot de höga matpriserna. Inom EU har påbudet om att hålla en viss del av åkermarken i träda upphävts fr.o.m. nästa år – marken behövs till odling.
Vare sig det handlar om pasta i Italien, tortillas i Mexico eller lök i Indien så är det basmaten som påverkas mest. Ris, vete, majs, mjölkprodukter, över hela världen stiger priserna. På plussidan kan skrivas att mjölkbönder och spannmålsproducenter får bättre betalt för sina varor, men på minussidan finns överhängande risk för undernäring och hunger i stora delar av världen. Som vanligt drabbar det de fattigaste. Jag kan betala mer för mjölk och mjöl utan att min familj behöver svälta, vi kan dra in på annat utan att det egentligen gör något. Och vi kan odla en del själva. Alla är inte lika privilegierade...
Vad kan vi övergödda västerlänningar göra åt det här då? En del kan vi faktiskt göra och det mest grundläggande är naturligtvis att producera mera mat på hemmaplan. För varje potatis och morot som odlas i din egen köksträdgård minskar behovet något lite av att tära på knappa resurser. Frågan om det i dessa tider egentligen finns någon bra ursäkt för att inte odla lite mat om man har en trädgård? Gräv upp en bit av gräsmattan och anlägg en köksträdgård, plantera ett äppelträd eller två, sätt ett par bärbuskar eller några jordgubbsplantor. Det behöver inte vara så märkvärdigt och det kan bli väldigt vackert.
Vi kan också minska vårt spannmålsätande, lite mindre bröd, ris och pasta mot lite mer potatis och rotfrukter. Bättre näring får man på kuppen också... Själv är jag sugen på att försöka odla lite egen spannmål, men det kan vara knepigt i en så småskalig odling som vår.
Vi kan tugga i oss mindre kött och minska på mjölken. Undantaget här är kött och mjölk från djur på naturbeten (som inte går på betesvallar och som får minimalt med kraftfoder, som ofta är spannmål och sojabönor). Betesvallarna kan komma att behövas till direkt matproduktion framöver, snarare än att göda djur. Däremot finns det ingen anledning att bli helvegetarian, eftersom djur på naturbeten gör mat av mark som inte går att odla på (det kan såklart finnas andra anledningar men det är en annan sak). Viltkött i måttliga mängder är inte heller något problem.
Vi kan använda lite mindre etanol i våra bilar – etanol är bättre än bensin och diesel, men det är inget mirakelmedel mot klimatkrisen. Att man har köpt en etanolbil är ingen ursäkt för ohämmat körande. På sikt får vi kanske en effektiv inhemsk etanolproduktion, men där är vi inte ännu.
Felslagna skördar p.g.a. klimatförändringar och ökande efterfrågan på etanol (som bl.a. kan göras av spannmål) är de viktigaste orsakerna. Ökande konsumtion av framför allt mjölkprodukter och kött i länder med stigande välstånd förvärrar bristen (det går åt mycket spannmål i den storskaliga kött- och mjölkhanteringen). Dålig tillgång medför stigande priser och över stora delar av världen har det varit kravaller och protester mot de höga matpriserna. Inom EU har påbudet om att hålla en viss del av åkermarken i träda upphävts fr.o.m. nästa år – marken behövs till odling.
Vare sig det handlar om pasta i Italien, tortillas i Mexico eller lök i Indien så är det basmaten som påverkas mest. Ris, vete, majs, mjölkprodukter, över hela världen stiger priserna. På plussidan kan skrivas att mjölkbönder och spannmålsproducenter får bättre betalt för sina varor, men på minussidan finns överhängande risk för undernäring och hunger i stora delar av världen. Som vanligt drabbar det de fattigaste. Jag kan betala mer för mjölk och mjöl utan att min familj behöver svälta, vi kan dra in på annat utan att det egentligen gör något. Och vi kan odla en del själva. Alla är inte lika privilegierade...
Vad kan vi övergödda västerlänningar göra åt det här då? En del kan vi faktiskt göra och det mest grundläggande är naturligtvis att producera mera mat på hemmaplan. För varje potatis och morot som odlas i din egen köksträdgård minskar behovet något lite av att tära på knappa resurser. Frågan om det i dessa tider egentligen finns någon bra ursäkt för att inte odla lite mat om man har en trädgård? Gräv upp en bit av gräsmattan och anlägg en köksträdgård, plantera ett äppelträd eller två, sätt ett par bärbuskar eller några jordgubbsplantor. Det behöver inte vara så märkvärdigt och det kan bli väldigt vackert.
Vi kan också minska vårt spannmålsätande, lite mindre bröd, ris och pasta mot lite mer potatis och rotfrukter. Bättre näring får man på kuppen också... Själv är jag sugen på att försöka odla lite egen spannmål, men det kan vara knepigt i en så småskalig odling som vår.
Vi kan tugga i oss mindre kött och minska på mjölken. Undantaget här är kött och mjölk från djur på naturbeten (som inte går på betesvallar och som får minimalt med kraftfoder, som ofta är spannmål och sojabönor). Betesvallarna kan komma att behövas till direkt matproduktion framöver, snarare än att göda djur. Däremot finns det ingen anledning att bli helvegetarian, eftersom djur på naturbeten gör mat av mark som inte går att odla på (det kan såklart finnas andra anledningar men det är en annan sak). Viltkött i måttliga mängder är inte heller något problem.
Vi kan använda lite mindre etanol i våra bilar – etanol är bättre än bensin och diesel, men det är inget mirakelmedel mot klimatkrisen. Att man har köpt en etanolbil är ingen ursäkt för ohämmat körande. På sikt får vi kanske en effektiv inhemsk etanolproduktion, men där är vi inte ännu.
Monday, December 24, 2007
God Jul!
Så blev det då dags att fira jul igen. Denna märkliga blandning av gamla och nya traditioner som hopat sig kring den 24 december. Firat jul har vi gjort i tusentals år, i en eller annan form. Vikingarna skålade för äring och frid, för god skörd och ett gott liv. Ännu längre tillbaka i tiden gav kanske solens återkomst och hoppet om ännu en vår anledning att fira.
Bondens arbetsår var avslutat, skörden bärgad, slaktdjuren förvandlade till korvar och köttstycken i visthusboden. Det fanns mat i överflöd och tid att festa och äta. Alla skulle ha sitt, även djuren och den lille grå mannen i luva som vaktade över gården och som man kanske kunde skymta i stallet i halvmörkret någon kväll.
Många av oss firar barnet som föddes i krubban. Men egentligen vet vi ju inget om Jesu födelse – berättelsen om krubban, om herdarna, de tre vise männen, barnamorden i Betlehem och flykten till Egypten förekommer bara på ett ställe i Nya Testamentet, till skillnad från andra händelser kring Jesu liv och död som återfinns på flera ställen, ibland också i andra källor. Julevangeliet är antagligen ett hopkok av traditioner kring Jesu födelse som cirkulerade bland de första kristna och sedan kom att ingå i Lukasevangeliet.
Men det spelar ingen roll.
Berättelsen om hur Gud lät sig återfödas som en oäkting i ett stall är en mäktig historia som talar till oss om det svagas seger över övermakten, om livets seger över döden, om ljuset som förjagar mörkret. Den talar till oss i vintermörkret – kanske särskilt i dessa tider när framtiden kan verka så osäker för oss, för våra barn och barnbarn.
Nu firar vi jul. Fyll ditt glas med något gott och stärkande och höj en skål.
För barnet i krubban, för livets och det godas seger över mörker och kaosmakter.
För den återvändande solen och hoppet om våren.
För äring och frid, för goda skördar och mätta magar åt alla på jorden.
GOD JUL!
Bondens arbetsår var avslutat, skörden bärgad, slaktdjuren förvandlade till korvar och köttstycken i visthusboden. Det fanns mat i överflöd och tid att festa och äta. Alla skulle ha sitt, även djuren och den lille grå mannen i luva som vaktade över gården och som man kanske kunde skymta i stallet i halvmörkret någon kväll.
Många av oss firar barnet som föddes i krubban. Men egentligen vet vi ju inget om Jesu födelse – berättelsen om krubban, om herdarna, de tre vise männen, barnamorden i Betlehem och flykten till Egypten förekommer bara på ett ställe i Nya Testamentet, till skillnad från andra händelser kring Jesu liv och död som återfinns på flera ställen, ibland också i andra källor. Julevangeliet är antagligen ett hopkok av traditioner kring Jesu födelse som cirkulerade bland de första kristna och sedan kom att ingå i Lukasevangeliet.
Men det spelar ingen roll.
Berättelsen om hur Gud lät sig återfödas som en oäkting i ett stall är en mäktig historia som talar till oss om det svagas seger över övermakten, om livets seger över döden, om ljuset som förjagar mörkret. Den talar till oss i vintermörkret – kanske särskilt i dessa tider när framtiden kan verka så osäker för oss, för våra barn och barnbarn.
Nu firar vi jul. Fyll ditt glas med något gott och stärkande och höj en skål.
För barnet i krubban, för livets och det godas seger över mörker och kaosmakter.
För den återvändande solen och hoppet om våren.
För äring och frid, för goda skördar och mätta magar åt alla på jorden.
GOD JUL!
Sunday, December 23, 2007
Nu vänder det!
Vintersolståndet har passerat, nu kommer ljuset och solen tillbaka! Det är något att fira – kanske är ljusets återkomst den mest ursprungliga orsaken till vårt julfirande mitt i vintern.
Vi bakade en solkaka:
Solkaka
1 pkt saffran (0,5 g)
2 ägg
2 dl socker, gärna råsocker
75 g smör
½ dl mjölk
1½ tsk bakpulver
3 dl vetemjöl (eller dinkel)
ca ½ dl syltade apelsinskal
ca ½ dl russin
ev. lite florsocker till garnering
Smält smöret. Stöt saffran i mortel med 1 tsk socker. Vispa ägg och socker pösigt, blanda ned det smälta smöret, mjölken och saffran. Blanda mjöl, bakpulver och frukt och rör ned det i smeten. Grädda i smord och bröad form ca 40 min i 175 grader.
Är man lite pysslig så klipper man ut en sol i papper, lägger på kakan och siktar florsocker runtom (går bra med en tesil) och tar sen bort papperet – voilà ett solmönster.
Vi bakade en solkaka:
Solkaka
1 pkt saffran (0,5 g)
2 ägg
2 dl socker, gärna råsocker
75 g smör
½ dl mjölk
1½ tsk bakpulver
3 dl vetemjöl (eller dinkel)
ca ½ dl syltade apelsinskal
ca ½ dl russin
ev. lite florsocker till garnering
Smält smöret. Stöt saffran i mortel med 1 tsk socker. Vispa ägg och socker pösigt, blanda ned det smälta smöret, mjölken och saffran. Blanda mjöl, bakpulver och frukt och rör ned det i smeten. Grädda i smord och bröad form ca 40 min i 175 grader.
Är man lite pysslig så klipper man ut en sol i papper, lägger på kakan och siktar florsocker runtom (går bra med en tesil) och tar sen bort papperet – voilà ett solmönster.
Saturday, December 22, 2007
Skippa julklappspapperet!
Jag läste i tidningen för några dagar sedan att vi slänger ca 200 000 kg julklappspapper o.d. runt julen. Miljöproblem är bara förnamnet... Det finns betydligt bättre alternativ!
* Slå in paket i tidningspapper, dekorera med fina band.
* Ta skokartonger och andra kartonger med lock. Klä in kartong och lock med fint tyg eller papper och lägg i presenten. Kan återanvändas många gånger.
* Svep in presenter i tyg och knyt om med fina band. Stuvbitar från tygaffären kostar inte mycket.
* Sy påsar av fint, "juligt" tyg. Bara raka sömmar, knyt ihop upptill med band. Är man lite mer sy-avancerad syr man dragsko för band upptill.
* Köp färdiga påsar, jag hittade på Hemtex (av alla ställen...) i ett par olika storlekar.
Tygpåsar kan återanvändas nästan i det oändliga, syr man några varje år i olika storlekar så har man till sist en livstidsförbrukning av presentpåsar. Perfekt att göra av småbitar som annars bara blir liggande. Är man riktigt pysslig kan man brodera, applicera, kvilta o.s.v. (Antagligen kan man sticka påsar också. Eller tova, allt efter tycke och smak).
* Slå in paket i tidningspapper, dekorera med fina band.
* Ta skokartonger och andra kartonger med lock. Klä in kartong och lock med fint tyg eller papper och lägg i presenten. Kan återanvändas många gånger.
* Svep in presenter i tyg och knyt om med fina band. Stuvbitar från tygaffären kostar inte mycket.
* Sy påsar av fint, "juligt" tyg. Bara raka sömmar, knyt ihop upptill med band. Är man lite mer sy-avancerad syr man dragsko för band upptill.
* Köp färdiga påsar, jag hittade på Hemtex (av alla ställen...) i ett par olika storlekar.
Tygpåsar kan återanvändas nästan i det oändliga, syr man några varje år i olika storlekar så har man till sist en livstidsförbrukning av presentpåsar. Perfekt att göra av småbitar som annars bara blir liggande. Är man riktigt pysslig kan man brodera, applicera, kvilta o.s.v. (Antagligen kan man sticka påsar också. Eller tova, allt efter tycke och smak).
Friday, December 21, 2007
God mat!
Det är lite segt med bloggandet just nu, mycket annat att tänka på och greja med. Bland annat en halv gris att ta hand om – glad gris, uppfödd bara några mil härifrån. Det mesta hamnade i frysen förstås, en bit av skinkan ligger i saltlag och blir förhoppningsvis julskinka, sidfläsket ligger på torrsaltning med salt/sockerblandning, sen ska jag försöka hänga upp det så det får torka. Avnjutes i tunna skivor – mmm! Och så har vi gjort korv. Idag ska det bli leverpastejfixning.
Nu har vi ätit nästan köttfritt ett tag, så det är härligt att kunna frossa på riktigt bra kött. Middagen igår blev en bogstek, grytstekt med rotfrukter, potatismos och provsmakning av rödkålen till julbordet. Hur gott som helst och nästan helt lokalt: rotfrukter och lök från trädgården, potatis från en närbelägen gård, köttet lokalt, rödkålen dock av lite oklart ursprung nånstans i Sverige. Det enda importerade var en del kryddor och en skvätt rödvin att brässera kålen i.
Nu har vi ätit nästan köttfritt ett tag, så det är härligt att kunna frossa på riktigt bra kött. Middagen igår blev en bogstek, grytstekt med rotfrukter, potatismos och provsmakning av rödkålen till julbordet. Hur gott som helst och nästan helt lokalt: rotfrukter och lök från trädgården, potatis från en närbelägen gård, köttet lokalt, rödkålen dock av lite oklart ursprung nånstans i Sverige. Det enda importerade var en del kryddor och en skvätt rödvin att brässera kålen i.
Friday, December 14, 2007
Nya länkar
Jag har lagt till två nya länkar i listan. Klimatfakta är en intressant blogg med sammanfattningar av det senaste i klimatforskning och -debatt. På Frivillig enkelhet skriver Henrietta om sina försök att minska konsumtionen och leva enklare.
Utmanad
Jag har blivit utmanad av Anna att skriva ned sju önskningar. Det var svårare än jag trodde, men här är de! Självklarheter som fred på jorden, att alla ska få vara friska och sånt hoppade jag över... det blev en lista med nära och kära önskningar:
1. Tid! Tid till att vara mer med familjen, tid att greja med huset, tid att fortsätta med alla trädgårdsprojekt... allt det där som känns mycket viktigare än jobbet!
2. Nåt annat att jobba med än det jag gör nu, nåt där jag kan vara hemma mycket mer och syssla med nåt praktiskt (en svåruppfylld önskan, men jag fick ju önska!)
3. Ett stort växthus till alla goda grönsaker jag vill odla!
4. Ett hönshus med invånare.
5. Massor med fint garn att sticka saker av.
6. Att nån snäll människa ska lära mig konsten att spinna fint garn att sticka saker av - jag har provat lite, men vill så himla gärna lära mig ordentligt. (nån som antar den utmaningen?!)
7. En rolig, fridfull och ledig jul (jaja, banalt, men jag kom inte på nåt bättre)
Jag utmanar Hippihäxan
1. Tid! Tid till att vara mer med familjen, tid att greja med huset, tid att fortsätta med alla trädgårdsprojekt... allt det där som känns mycket viktigare än jobbet!
2. Nåt annat att jobba med än det jag gör nu, nåt där jag kan vara hemma mycket mer och syssla med nåt praktiskt (en svåruppfylld önskan, men jag fick ju önska!)
3. Ett stort växthus till alla goda grönsaker jag vill odla!
4. Ett hönshus med invånare.
5. Massor med fint garn att sticka saker av.
6. Att nån snäll människa ska lära mig konsten att spinna fint garn att sticka saker av - jag har provat lite, men vill så himla gärna lära mig ordentligt. (nån som antar den utmaningen?!)
7. En rolig, fridfull och ledig jul (jaja, banalt, men jag kom inte på nåt bättre)
Jag utmanar Hippihäxan
Monday, December 10, 2007
Privat och kollektivt handlande
Det var en massa klimataktioner i helgen och jag var inte med på någon av dem! Inte för att jag har något emot demonstrationer, tvärtom. Jag har gjort min beskärda del av tågande och skanderande (”Vad ska väck? – Barsebäck! Vad ska in? – Sol och vind!” Barsebäck är dessvärre kvar… och det går lite trögt med sol och vind)
I alla fall: för att vi skulle kunna ta oss till någon större ort där helgens aktioner ägde rum skulle vi behövt köra bil, i synnerhet som vi i såfall skulle haft barnen med oss. Och ibland är det privata handlandet – att avstå från bilkörning – viktigare än det kollektiva.
Det är jätteviktigt med gemensamma, kollektiva aktioner för att något ska kunna förändras. Men det är ännu viktigare med de privata handlingarna, de som sker på individ- och familjenivå. Det vi gör i det dagliga livet betyder mer på lång sikt än enstaka demonstrationer, även om de har sitt värde. Så vi valde att stanna hemma. Hoppas ni som deltog hade en givande dag!
I alla fall: för att vi skulle kunna ta oss till någon större ort där helgens aktioner ägde rum skulle vi behövt köra bil, i synnerhet som vi i såfall skulle haft barnen med oss. Och ibland är det privata handlandet – att avstå från bilkörning – viktigare än det kollektiva.
Det är jätteviktigt med gemensamma, kollektiva aktioner för att något ska kunna förändras. Men det är ännu viktigare med de privata handlingarna, de som sker på individ- och familjenivå. Det vi gör i det dagliga livet betyder mer på lång sikt än enstaka demonstrationer, även om de har sitt värde. Så vi valde att stanna hemma. Hoppas ni som deltog hade en givande dag!
Monday, December 03, 2007
Vinterträdgård
Trädgård på vintern alltså. Det är fascinerande hur mycket ätbart som faktiskt fortfarande går att få från trädgården. I helgen plockade vi kålrötter, majrovor, jordärtskockor, rucola (lite, rådjuren gillar den), en miniatyrbroccolihuvud, persilja och timjan. Dessutom har vi en kallbänk (pallkrage) med ett provisoriskt plasttak över, där vi har asiatiska blad. Inte mycket att plocka där dock, kanske de växer till sig under våren.
Det mesta av det här sådde vi på sensommaren och det har alltså både vuxit till sig och överlevt ett antal frostnätter. Rådjuren går dock hårt åt en del, trots att vi försöker skydda.
Kålväxterna blir också extra goda efter en frost, de får en söt, mild smak och en del av det skarpa försvinner. Att knapra i sig råa, frostnupna kålrötter är nästan en delikatessupplevelse. Nästa år blir det mera sensommarsådd - det här kan utvecklas!
Det mesta av det här sådde vi på sensommaren och det har alltså både vuxit till sig och överlevt ett antal frostnätter. Rådjuren går dock hårt åt en del, trots att vi försöker skydda.
Kålväxterna blir också extra goda efter en frost, de får en söt, mild smak och en del av det skarpa försvinner. Att knapra i sig råa, frostnupna kålrötter är nästan en delikatessupplevelse. Nästa år blir det mera sensommarsådd - det här kan utvecklas!
Sunday, December 02, 2007
Fröjda dig, det är advent!
För många år sedan sjöng jag i kyrkokör och en av årets höjdpunkter var första advent, med mängder av pampig musik, sån man blir glad av att sjunga. En av mina favoriter var Otto Olssons Advent - en dramatisk historia som avslutas med ett kraftfullt "Fröjda dig, det är advent" (gärna med en brassensemble till!).
Och naturligtvis ska vi fröjda oss åt det är advent - väntan på julen, förberedelser, kanske också en tid för en del eftertanke mitt i julröran - vad vill vi med de här fyra veckorna egentligen?
Historiskt var advent en fastetid, fyra veckors fasta innan julfrossandet tar vid. Idag är det nästan tvärtom. Det är julbord, julfester, julshopping, julpynt, julmusik, julkakor, julgodis så man är fullkomligt toktrött på julen - och övergödd - långt före julafton.
Kanske ska vi istället återupprätta traditionen med adventsfasta. Förbereda julfirandet, men inte börja det i förväg. Tjuvstarter är sällan kul... Laga och baka, pyssla och förbereda ska vi såklart göra, men spara firandet till julafton! Sen kan man luta sig tillbaka och bara mysa, äta och umgås tills vardagen och det nya året börjar.
Tänd det första ljuset i adventsljusstaken idag och ta en funderare på vad du vill med advent!
Saturday, December 01, 2007
Välfärd och inofficiell ekonomi
Vad händer med välfärden i en krympande och alltmer inofficiell ekonomi? Vad händer när skatteunderlaget för omsorg – i alla dess former – minskar? Det är stora frågor, men viktiga. Om man propagerar för en informell ekonomi, med ett minskat flöde av pengar, så måste man vara medveten om att man faktiskt bidrar till att minska skatteintäkterna för en massa viktiga saker. Är vi beredda att ta konsekvenserna av det?
Jag tycker det är viktigt att vi har en skattefinansierad välfärd, att vi alla är med och betalar för skola, sjukvård, äldreomsorg och annat viktigt. Jag vill inte ha ett samhälle där allmosor och välgörenhet är basen för välfärden. OK att det går en hel del skattepengar till dumheter, men på det hela taget är det ett bra system vi har. Men kommer vi att kunna hålla systemet någotsånär vid liv till nästa och nästnästa generation?
Det är en jättesvår fråga att besvara – omöjlig – men jag tror man måste vara medveten om att en krympande ekonomi troligen innebär en sämre välfärd. Det MÅSTE inte bli så. Det går antagligen att hålla en hel del grundläggande funktioner igång också med mycket mindre skattepengar. Men då måste nog systemet göras om ganska grundligt och man kommer att tvingas till svåra beslut om prioriteringar. Vilket slags sjukvård ska betraktas som viktigast när vi inte har råd att betala för allt, t.ex.? Ska gamla människor få hjälp i hemmet, flytta till institutioner, eller ska de tas om hand av anhöriga? Hur stora barngrupper kan man ha i förskolan och skolan? Sådana beslut fattas redan idag och de kommer nog att bli allt flera.
I en ekonomi med fler arbetslösa och fler som jobbar hemma/hemifrån p.g.a. höga transportkostnader öppnas möjligheter för att både barn och gamla tas om hand hemma på ett annat sätt än idag. Med stigande kostnader för boende kan det också vara en ekonomisk vinst att låta gamla mamma flytta hem till ett barn. Och det kan naturligtvis vara trevligt för alla inblandade. Om nu alla kommer överens och om gamla mamma inte bor 30 mil från sina barn och inte vill lämna sitt kontaktnät av vänner och bekanta på hemorten. Eller gamla mamma blir dement och måste ha passning dygnet runt. Eller har så svårt att röra sig att hela huset måste handikappanpassas. Och så vidare.
Det är som sagt inga lätta frågor. Ändå är det jätteviktigt att vi tänker igenom dem och funderar ordentligt på hur vi vill att ett framtida samhälle ska se ut. Det är lätt att romantisera kring storfamiljen där mormor passar barnen medan mamma och pappa mjölkar kor och odlar potatis. I praktiken är det ett mycket verkligt problem – många av oss har barn, de flesta har gamla föräldrar och om inte annat kommer vi själva att bli gamla med tiden. Hur ska vi ordna för det – vågar vi lita på att samhällets resurser räcker till? Ska vi försöka hitta andra lösningar och i så fall vilka? Vad tycker våra anhöriga? Hur hittar vi en balans mellan beroende och självständighet om vi måste försörja varandra i mycket större utsträckning än idag? Hur långt sträcker sig solidariteten med dem som inte tillhör familjen?
Det pratas inte mycket om detta, vi gör det inte heller. Men det kanske är dags att börja?
Jag tycker det är viktigt att vi har en skattefinansierad välfärd, att vi alla är med och betalar för skola, sjukvård, äldreomsorg och annat viktigt. Jag vill inte ha ett samhälle där allmosor och välgörenhet är basen för välfärden. OK att det går en hel del skattepengar till dumheter, men på det hela taget är det ett bra system vi har. Men kommer vi att kunna hålla systemet någotsånär vid liv till nästa och nästnästa generation?
Det är en jättesvår fråga att besvara – omöjlig – men jag tror man måste vara medveten om att en krympande ekonomi troligen innebär en sämre välfärd. Det MÅSTE inte bli så. Det går antagligen att hålla en hel del grundläggande funktioner igång också med mycket mindre skattepengar. Men då måste nog systemet göras om ganska grundligt och man kommer att tvingas till svåra beslut om prioriteringar. Vilket slags sjukvård ska betraktas som viktigast när vi inte har råd att betala för allt, t.ex.? Ska gamla människor få hjälp i hemmet, flytta till institutioner, eller ska de tas om hand av anhöriga? Hur stora barngrupper kan man ha i förskolan och skolan? Sådana beslut fattas redan idag och de kommer nog att bli allt flera.
I en ekonomi med fler arbetslösa och fler som jobbar hemma/hemifrån p.g.a. höga transportkostnader öppnas möjligheter för att både barn och gamla tas om hand hemma på ett annat sätt än idag. Med stigande kostnader för boende kan det också vara en ekonomisk vinst att låta gamla mamma flytta hem till ett barn. Och det kan naturligtvis vara trevligt för alla inblandade. Om nu alla kommer överens och om gamla mamma inte bor 30 mil från sina barn och inte vill lämna sitt kontaktnät av vänner och bekanta på hemorten. Eller gamla mamma blir dement och måste ha passning dygnet runt. Eller har så svårt att röra sig att hela huset måste handikappanpassas. Och så vidare.
Det är som sagt inga lätta frågor. Ändå är det jätteviktigt att vi tänker igenom dem och funderar ordentligt på hur vi vill att ett framtida samhälle ska se ut. Det är lätt att romantisera kring storfamiljen där mormor passar barnen medan mamma och pappa mjölkar kor och odlar potatis. I praktiken är det ett mycket verkligt problem – många av oss har barn, de flesta har gamla föräldrar och om inte annat kommer vi själva att bli gamla med tiden. Hur ska vi ordna för det – vågar vi lita på att samhällets resurser räcker till? Ska vi försöka hitta andra lösningar och i så fall vilka? Vad tycker våra anhöriga? Hur hittar vi en balans mellan beroende och självständighet om vi måste försörja varandra i mycket större utsträckning än idag? Hur långt sträcker sig solidariteten med dem som inte tillhör familjen?
Det pratas inte mycket om detta, vi gör det inte heller. Men det kanske är dags att börja?
Friday, November 30, 2007
Grön revolution 5: Bygg en informell ekonomi
Det ska villigt erkännas: jag har svårt att begripa mig på ekonomi, utöver det mest basala (lön in – räkningar ut och förhoppningsvis lite pengar kvar innan nästa lön kommer…). Jag förstår inte vad som påverkar börsen och marknaden och varför räntor och aktiekurser rör sig hit och dit. En främmande värld.
Samtidigt är det ganska så skrämmande att man inte förstår sig på något som påverkar oss så mycket. För de allra flesta av oss är privatekonomin knuten till börsens svängningar upp och ned: det påverkar räntor, pensioner, priser, sparande o.s.v. Vad händer med ekonomin i en framtid med stora klimatförändringar och allmän oro? Vad händer när vi måste nå våra utsläppsmål och minska användningen av fossila bränslen ganska kraftigt? Det är inte bara bensin- och oljepriserna som kommer att öka, det påverkar transporter, tillverkningsindustrin, matproduktionen, alla basala samhällsfunktioner. Jag har ingen aning. Men i USA går börsen ned, dollarn är svag och många måste lämna sina hus eftersom de inte klarar av att betala stigande räntor. Kommer det att bli likadant här – det som händer i USA brukar ju påverka oss också?
Jag är hursomhelst övertygad om att det är viktigt att börja bygga en annan sorts privatekonomi, en som inte är beroende av börser och räntor. I stället för att bygga framtiden på en förhoppning om stigande löner och huspriser måste vi ställa in oss på att det kan bli betydligt sämre. Vi riskerar att fastna med hus som inte går att sälja, i arbetslöshet eller med klena pensioner. Löneutveckling riskerar att bli löneavveckling och ordet karriärplanering kan raskt bli föråldrat.
Deppigt, ja. Men det går ju att förbereda sig. Tillsammans med andra kan vi minska vårt beroende av den officiella ekonomin och bygga upp en inofficiell sådan. Det är inget konstigt, egentligen. Har du en trädgård eller andra odlingsmöjligheter? Odla så mycket mat du kan och lär dig att ta vara på den över vintern. Lär känna människor i din närhet som också odlar, har höns eller andra djur, har en biodling. Byt varor med varandra – mina potatisar mot dina ägg. Skapa nätverk med människor för ömsesidig hjälp. Odla kontakter med dem som bor nära dig så att ni kan träffas även om bensinen kostar 20 kr/litern.
Många av oss har flyttat flera gånger, till studier, jobb, kärlekar och vi har kompisgäng som är utspridda över stora delar av landet – världen, t.o.m. Det är såklart roligt och viktigt med gamla kompisar! Men vi behöver också lära känna dem som finns i närheten. Man behöver inte bli jättekompisar, det räcker långt med vardagliga kontakter – en stunds snack i butiken, en fika nån gång. Har man barn så brukar det ge sig av sig självt, man lär känna kompisarnas föräldrar och genom dem andra som bor i trakten. Har man inte barn så får man vara mer aktiv för att lära känna grannarna. Men det går och det är viktigt. I en krissituation är man utlämnad till de närmsta grannarna vare sig man vill eller inte. Om man då känner varandra och kan hjälpas åt så är det så mycket lättare.
Lika viktigt är det att gynna lokala butiker och hantverkare. Med stigande bensinpriser kommer du inte att ha råd att åka till någon lågprislada nånstans och handla. Du behöver den lokala butiken, även om deras mjölk kostar lite mera. Och du hjälper också andra – granntanten som inte längre kan köra bil får behålla butiken och kan gå och handla om du hjälper till att stötta den!
Har du en granne som är duktig hantverkare/fixare så ska du naturligtvis anlita henne/honom. Det gynnar alla – dig själv som får en bra kontakt, hantverkaren som får jobb och dina grannar som också kan ha behov av någon som kan fixa bilen, snickra något eller klippa håret. I ett krisläge finns också möjligheten att byta varor och tjänster utan att blanda in pengar – under förutsättning att ni redan har goda relationer. (Skattemyndigheten kan ha synpunkter på sånt, men i en ekonomisk krissituation torde man kunna strunta i det).
Fundera också på vad du själv har att erbjuda. Du kanske varken kan odla mat eller laga bilar. Men du kanske kan ta hand om barn, laga god mat, fixa krånglande datorer, begriper dig på juridik, kan sticka varma vantar eller nåt annat som behövs. Erbjud hjälp när det behövs – och ta emot hjälp som du blir erbjuden!
En annan sak, som hänger ihop med allt det här, är vad som händer med välfärden och den offentliga sektorn i en krympande och alltmer inofficiell ekonomi? Det är lätt att hävda att det är osolidariskt att dra sig undan den formella ekonomin eftersom samhällets skatteintäkter minskar. Och det är en viktig invändning – jag kommer att återkomma till den.
Samtidigt är det ganska så skrämmande att man inte förstår sig på något som påverkar oss så mycket. För de allra flesta av oss är privatekonomin knuten till börsens svängningar upp och ned: det påverkar räntor, pensioner, priser, sparande o.s.v. Vad händer med ekonomin i en framtid med stora klimatförändringar och allmän oro? Vad händer när vi måste nå våra utsläppsmål och minska användningen av fossila bränslen ganska kraftigt? Det är inte bara bensin- och oljepriserna som kommer att öka, det påverkar transporter, tillverkningsindustrin, matproduktionen, alla basala samhällsfunktioner. Jag har ingen aning. Men i USA går börsen ned, dollarn är svag och många måste lämna sina hus eftersom de inte klarar av att betala stigande räntor. Kommer det att bli likadant här – det som händer i USA brukar ju påverka oss också?
Jag är hursomhelst övertygad om att det är viktigt att börja bygga en annan sorts privatekonomi, en som inte är beroende av börser och räntor. I stället för att bygga framtiden på en förhoppning om stigande löner och huspriser måste vi ställa in oss på att det kan bli betydligt sämre. Vi riskerar att fastna med hus som inte går att sälja, i arbetslöshet eller med klena pensioner. Löneutveckling riskerar att bli löneavveckling och ordet karriärplanering kan raskt bli föråldrat.
Deppigt, ja. Men det går ju att förbereda sig. Tillsammans med andra kan vi minska vårt beroende av den officiella ekonomin och bygga upp en inofficiell sådan. Det är inget konstigt, egentligen. Har du en trädgård eller andra odlingsmöjligheter? Odla så mycket mat du kan och lär dig att ta vara på den över vintern. Lär känna människor i din närhet som också odlar, har höns eller andra djur, har en biodling. Byt varor med varandra – mina potatisar mot dina ägg. Skapa nätverk med människor för ömsesidig hjälp. Odla kontakter med dem som bor nära dig så att ni kan träffas även om bensinen kostar 20 kr/litern.
Många av oss har flyttat flera gånger, till studier, jobb, kärlekar och vi har kompisgäng som är utspridda över stora delar av landet – världen, t.o.m. Det är såklart roligt och viktigt med gamla kompisar! Men vi behöver också lära känna dem som finns i närheten. Man behöver inte bli jättekompisar, det räcker långt med vardagliga kontakter – en stunds snack i butiken, en fika nån gång. Har man barn så brukar det ge sig av sig självt, man lär känna kompisarnas föräldrar och genom dem andra som bor i trakten. Har man inte barn så får man vara mer aktiv för att lära känna grannarna. Men det går och det är viktigt. I en krissituation är man utlämnad till de närmsta grannarna vare sig man vill eller inte. Om man då känner varandra och kan hjälpas åt så är det så mycket lättare.
Lika viktigt är det att gynna lokala butiker och hantverkare. Med stigande bensinpriser kommer du inte att ha råd att åka till någon lågprislada nånstans och handla. Du behöver den lokala butiken, även om deras mjölk kostar lite mera. Och du hjälper också andra – granntanten som inte längre kan köra bil får behålla butiken och kan gå och handla om du hjälper till att stötta den!
Har du en granne som är duktig hantverkare/fixare så ska du naturligtvis anlita henne/honom. Det gynnar alla – dig själv som får en bra kontakt, hantverkaren som får jobb och dina grannar som också kan ha behov av någon som kan fixa bilen, snickra något eller klippa håret. I ett krisläge finns också möjligheten att byta varor och tjänster utan att blanda in pengar – under förutsättning att ni redan har goda relationer. (Skattemyndigheten kan ha synpunkter på sånt, men i en ekonomisk krissituation torde man kunna strunta i det).
Fundera också på vad du själv har att erbjuda. Du kanske varken kan odla mat eller laga bilar. Men du kanske kan ta hand om barn, laga god mat, fixa krånglande datorer, begriper dig på juridik, kan sticka varma vantar eller nåt annat som behövs. Erbjud hjälp när det behövs – och ta emot hjälp som du blir erbjuden!
En annan sak, som hänger ihop med allt det här, är vad som händer med välfärden och den offentliga sektorn i en krympande och alltmer inofficiell ekonomi? Det är lätt att hävda att det är osolidariskt att dra sig undan den formella ekonomin eftersom samhällets skatteintäkter minskar. Och det är en viktig invändning – jag kommer att återkomma till den.
Sunday, November 25, 2007
En dag i ett (inte alltid så) grönt liv
Jag blev inspirerad av Sharons inlägg där hon beskriver en dag i sitt liv och hur hon gör för att nå upp (ner?) till 10% av genomsnittsamerikanens energiförbrukning. Så här kommer en dag i mitt liv och den är inte ens i närheten av Sharons ambitioner – men ändå med ett och annat försök. Skriv om en dag i ditt liv du också och lägg upp en länk här!
06.00 (ca). Det regnar. Det är mörkt. Det är kallt i sovrummet. Jag har ingen lust att gå upp. Snark.
07.00. Det regnar fortfarande, låter det som i alla fall. Något ljusare men jag har fortfarande ingen lust att gå upp och det har uppenbarligen ingen annan i familjen heller.
07.30. Sambon sover gott men jag är obönhörligt vaken och det är ingen idé att streta emot längre. Drar på mig lite kläder från igår och går upp. Sjuåringen har också vaknat och gör mig sällskap ned till köket. Där är det knappt 15 grader varmt. Vi brukar ha det svalt inne, men det här är på gränsen. Tänder en brasa i kaminen i vardagsrummet, längtar efter den där vedspisen vi aldrig får loss tummarna att installera…Går till brevlådan för att hämta tidningen och konstaterar att det faktiskt inte regnar, men det är flera plusgrader, en mild sydvind och all den vackra snön som föll inatt töar bort i rask takt. Vägen är en enda slasksörja och jag inser att jag måste ut och köra bil i sörjan om några timmar – bläää. Möter en morgonpigg hundägare, men annars är allt tyst, bara droppandet från träden hörs i morgondiset. Ibland är det irriterande att behöva gå ut för att hämta tidningen, men för det mesta tycker jag väldigt mycket om den där morgonpromenaden med dess ständiga växlingar, allt från mörka knäpptysta vintermorgnar till vårmorgnar med fågelsång, ljumma sommarmorgnar och höstmorgnar med hög, krispig luft.
08.00. Går ned i källaren för att kolla pannan som mycket riktigt har slocknat under natten, vilket förklarar kylan i huset. Pannskrället är ett återkommande problem – vi har en urgammal panna med en ganska ny pelletsbrännare och nånting med pelletsmatningen hakar upp sig titt som tätt, trots att vi fått brännaren servad ganska nyligen. Har varken råd eller lust med pannbyte just nu, även om vi diskuterar att skaffa en modern vedpanna nångång. Svär en lång uttrycksfull ramsa, startar om pannan och går upp för att fixa frukost. Jag har inte duschat på ett par dagar och behovet börjar göra sig påmint, men jag har ingen lust att duscha i halvljummet vatten, så det får vänta tills pannan gått ett tag.
Kalla morgnar behövs varm frukost! Jag gjorde en brödpudding igår när jag insåg att vi hade en massa vitt bröd som inte blir uppätet. In med resterna av den i kall ugn, sätter på ugnen, när den är varm är puddingen också varm (spar el). Sätter på en kanna te – Änglamarks KRAV- och rättvisemärkta Ceylonte, jo det är gott också! Nioåringen har vaknat och vill inte ha frukost utan bara te med honung och det är väl OK. Fast han vill bara ha ett motbjudande fruktte i påse, försöker förgäves vänja honom av med det…Sjuåringen vill ha mannagrynsgröt och får det. Hemgjord vinbärssylt till gröt och brödpudding, mmm. Inte världens nyttigaste frukost, kanske, men alla blir mätta och glada. Köket börjar bli lite varmare av matlagningen.
08.30. Frukost och morgontidning – dagens första höjdpunkt. Jo, vi håller oss med papperstidning. Det är liksom inte riktigt samma sak att sitta med datorn i knät vid frukostbordet! Jag försvarar mig med att tidningarna i alla fall används till täckodling och braständning, det är inte mycket pappersavfall som går ut ur huset.
09.00. Dusch med hemgjord tvål – i halvljummet vatten, glömde kolla om pannan hade tänt. Det hade den inte. Brrrr! Går ned och tänder pannan manuellt med hjälp av de flesta svordomar som finns i min vokabulär (plus tänstickor). Lagom tills pannan brinner kommer sambon ned, pigg och nyter. Jaja, han får i alla fall varmt vatten att duscha i. Sjuåringen har varit ute en sväng i snörsörjan men nu hänger barnen framför Barnkanalen. Antagligen borde jag sysselsätta dem med något meningsfullt, men jag har jobb att göra, ett antal tentor ska rättas så de stackars studenterna får tillbaks dem i tid. Mot skrivbordet…
11.00. Tentorna rättade och klara. Nioåringen har äntligen fått i sig frukost, han använde det gamla brödet till att göra fattiga riddare. Det är väldigt skönt när barnen börjar laga mat själva! Alla är uppe, en kompis till barnen har anlänt och huset har värmts upp till 17 grader, lite mer uthärdligt. Barnen har varit ute i snösörjan och gjort snöänglar, de kommer in våta och kalla och utfordras med varm choklad (KRAV-mjölk, KRAV-kakao och lokal honung). Maten just nu är väldigt enkel, vi försöker spara pengar och samtidigt hålla igen lite inför julfrossandet. Så de närmsta veckorna blir det mycket vegetariskt, mycket mjölk- bröd- och potatisbaserat och de sista rotfrukterna från trädgården. Vi försöker också ta vara på alla rester för att slippa slänga mat – det spar både energi och pengar. Och så är det lite av en utmaning att hitta på god mat med ett kylskåp som mest innehåller rester!
11.30. Dags att ladda tvättmaskinen (äntligen lagad!) och ta hand om den tvätt som hänger på tork. Vi har en torktumlare som vi bara använder i yttersta nödfall när nånting MÅSTE bli torrt snabbt. Annars hänger vi tvätten utomhus när det går eller på flyttbara torkställningar inomhus. Det är lite bökigt ibland, men det känns ändå bra i miljösamvetet. Nioåringen är ute och skottar snö, mot löfte om varm svartvinbärssaft när han kommer in. Sjuåringen och en kompis sitter och ritar, teven är avstängd, det brinner en brasa i vardagsrummet. Nästan idylliskt…
12.45. Dags att skjutsa nioåringen till kalas. Ingen nära oss ska dit, så det blir till att köra både för att hämta och lämna. Den stora nackdelen med att bo som vi gör. Vi föräldrar brukar samordna oss kring skjutsandet och packa in så många barn i en bil som det går, men det fungerar inte alltid. Present ska ju med också, jag önskar att jag kunde skriva att vi ger bort något ekologiskt inslaget i brunt återvinningspapper… dessvärre blir det en plastmojäng inslagen i nåtslags garanterat oekologiskt papper. Man kan inte alltid styra över presentköpen, dessutom tenderar de att bli sista-minuten-inköp. Det borde kunna göras bättre!
13.15. Hemma igen. Nu är det rejält slaskigt, moddigt vinterväglag och inte roligt att köra. I år har jag dubbfria vinterdäck på bilen (kör man miljöbil, kan man ju inte gärna ha dubbdäck!) och det känns lite ovant. Men det gick bra. Dags att laga lunch, det blir en enkel och dessvärre inte helt lokal historia: pasta med korvsås (resterna av överbliven varmkorv från gårdagens barnkalas). Men barnen äter glatt och resterna går åt.Småsvalt i huset trots att pannan brinner. Jag kunde gå ned och höja värmen, men vi snålar på pelletsen, av flera skäl (privatekonomi och miljö). Får bli en brasa i vardagsrummet igen, veden är i alla fall gratis och lokal.
14.45. Dags att hämta sonen… ut i snömodden igen.
16.15. Det skymmer. Vi försöker att inte tända en massa lampor på ren slentrian utan bara tända precis där det behövs. Det ger utdelning på elräkningen, om inte annat. Men det blir mörkt i huset och ibland blir det en balansgång mellan att tända lampor och att famla i mörkret. Barnen spelar spel (utan att bli osams, märkligt nog) och jag stickar på sonens vantar.
17.45. Matlagning på gång. Det blir indisk-inspirerad mat: blandade grönsaker i currypasta, ugnsbakad pumpa med vitlök och chili, ris, hemgjord chutney på squash. Eftersom det är söndag blir det efterrätt: ugnsbakade äpplen med russin och honung, hemlagad vaniljsås till det. Vi har tyvärr gått ifrån en del av principen att äta lokalt på sista tiden och det har blivit mer ris och pasta än vad jag egentligen skulle vilja. Men hösten har varit rörig, med mycket bortajobb och alltför många genvägar vad gäller maten. Hoppas på bättring efter jul… vi har en hel del torkade, inkokta och frysta grönsaker kvar från sommaren, det är egentligen ”bara” att använda – för att inte tala om det som står kvar därute: palsternackor, jordärtskockor, kålrötter och lite gröna blad som för en tynande tillvaro i en kallbänk med plast över. En del av dagens mat kommer i alla fall från trädgården. Nu står det på spisen och luktar gott!
Nioåringen spelar dataspel, de får spela en viss tid per dag. Jag är egentligen inte så glad åt att detaljstyra deras teve- och datoranvändning, men om de fick sitta hur mycket de ville så skulle de aldrig sluta.
18.00. Bolibompa. Alla barnfamiljer sitter fast i Bolibompaträsket, det går liksom inte att värja sig, annat än att slänga ut teven (jag föreslog att den skulle åka ut vid digatalteveövergången för att vi skulle slippa köpa digitalbox, men blev nedröstad). Man får i alla fall trösta sig med att SVT:s barnprogram är bra mycket bättre än det som visas på de flesta andra kanaler.Det används alldeles för mycket datorer och teve i vårt hus, även vi vuxna är skyldiga, särskilt till datoranvändningen. Nåt vi borde styra upp men aldrig riktigt kommer fram till. Vissa uppoffringar är svårare än andra – ransonera datoranvändandet, nää jag vill inte!
19.15. Maten uppäten, det blev riktigt gott! Nu inträder den där efter-maten-koman när man är alldeles för mätt och trött för att göra mycket mera vettigt. En stunds stickning i soffan kan man ju alltid stå ut med. Teven står på, skulle vara skönt att stänga av, men jag är rätt ensam om den åsikten…
21.00. Vi stängde av teven, trots allt och satt en stund och pratade och spelade spel. Nu har barnen däckat, sonens vantar är nästan färdiga och jag lär inte göra många fler knop i kväll heller. Sambon som varit däckad en stor del av helgen med krånglande mage har piggnat till och börjat leta dragiga stället att täta (nyss gav han sig ned till pannan för att försöka övertala den att brinna hela natten). Tidig morgon i morgon, ska ut på jobb igen. Så snart blir det sängen och en trädgårdsbok, drömmar och planering inför nästa års köksträdgård som naturligtvis ska överträffa alla förväntningar…
06.00 (ca). Det regnar. Det är mörkt. Det är kallt i sovrummet. Jag har ingen lust att gå upp. Snark.
07.00. Det regnar fortfarande, låter det som i alla fall. Något ljusare men jag har fortfarande ingen lust att gå upp och det har uppenbarligen ingen annan i familjen heller.
07.30. Sambon sover gott men jag är obönhörligt vaken och det är ingen idé att streta emot längre. Drar på mig lite kläder från igår och går upp. Sjuåringen har också vaknat och gör mig sällskap ned till köket. Där är det knappt 15 grader varmt. Vi brukar ha det svalt inne, men det här är på gränsen. Tänder en brasa i kaminen i vardagsrummet, längtar efter den där vedspisen vi aldrig får loss tummarna att installera…Går till brevlådan för att hämta tidningen och konstaterar att det faktiskt inte regnar, men det är flera plusgrader, en mild sydvind och all den vackra snön som föll inatt töar bort i rask takt. Vägen är en enda slasksörja och jag inser att jag måste ut och köra bil i sörjan om några timmar – bläää. Möter en morgonpigg hundägare, men annars är allt tyst, bara droppandet från träden hörs i morgondiset. Ibland är det irriterande att behöva gå ut för att hämta tidningen, men för det mesta tycker jag väldigt mycket om den där morgonpromenaden med dess ständiga växlingar, allt från mörka knäpptysta vintermorgnar till vårmorgnar med fågelsång, ljumma sommarmorgnar och höstmorgnar med hög, krispig luft.
08.00. Går ned i källaren för att kolla pannan som mycket riktigt har slocknat under natten, vilket förklarar kylan i huset. Pannskrället är ett återkommande problem – vi har en urgammal panna med en ganska ny pelletsbrännare och nånting med pelletsmatningen hakar upp sig titt som tätt, trots att vi fått brännaren servad ganska nyligen. Har varken råd eller lust med pannbyte just nu, även om vi diskuterar att skaffa en modern vedpanna nångång. Svär en lång uttrycksfull ramsa, startar om pannan och går upp för att fixa frukost. Jag har inte duschat på ett par dagar och behovet börjar göra sig påmint, men jag har ingen lust att duscha i halvljummet vatten, så det får vänta tills pannan gått ett tag.
Kalla morgnar behövs varm frukost! Jag gjorde en brödpudding igår när jag insåg att vi hade en massa vitt bröd som inte blir uppätet. In med resterna av den i kall ugn, sätter på ugnen, när den är varm är puddingen också varm (spar el). Sätter på en kanna te – Änglamarks KRAV- och rättvisemärkta Ceylonte, jo det är gott också! Nioåringen har vaknat och vill inte ha frukost utan bara te med honung och det är väl OK. Fast han vill bara ha ett motbjudande fruktte i påse, försöker förgäves vänja honom av med det…Sjuåringen vill ha mannagrynsgröt och får det. Hemgjord vinbärssylt till gröt och brödpudding, mmm. Inte världens nyttigaste frukost, kanske, men alla blir mätta och glada. Köket börjar bli lite varmare av matlagningen.
08.30. Frukost och morgontidning – dagens första höjdpunkt. Jo, vi håller oss med papperstidning. Det är liksom inte riktigt samma sak att sitta med datorn i knät vid frukostbordet! Jag försvarar mig med att tidningarna i alla fall används till täckodling och braständning, det är inte mycket pappersavfall som går ut ur huset.
09.00. Dusch med hemgjord tvål – i halvljummet vatten, glömde kolla om pannan hade tänt. Det hade den inte. Brrrr! Går ned och tänder pannan manuellt med hjälp av de flesta svordomar som finns i min vokabulär (plus tänstickor). Lagom tills pannan brinner kommer sambon ned, pigg och nyter. Jaja, han får i alla fall varmt vatten att duscha i. Sjuåringen har varit ute en sväng i snörsörjan men nu hänger barnen framför Barnkanalen. Antagligen borde jag sysselsätta dem med något meningsfullt, men jag har jobb att göra, ett antal tentor ska rättas så de stackars studenterna får tillbaks dem i tid. Mot skrivbordet…
11.00. Tentorna rättade och klara. Nioåringen har äntligen fått i sig frukost, han använde det gamla brödet till att göra fattiga riddare. Det är väldigt skönt när barnen börjar laga mat själva! Alla är uppe, en kompis till barnen har anlänt och huset har värmts upp till 17 grader, lite mer uthärdligt. Barnen har varit ute i snösörjan och gjort snöänglar, de kommer in våta och kalla och utfordras med varm choklad (KRAV-mjölk, KRAV-kakao och lokal honung). Maten just nu är väldigt enkel, vi försöker spara pengar och samtidigt hålla igen lite inför julfrossandet. Så de närmsta veckorna blir det mycket vegetariskt, mycket mjölk- bröd- och potatisbaserat och de sista rotfrukterna från trädgården. Vi försöker också ta vara på alla rester för att slippa slänga mat – det spar både energi och pengar. Och så är det lite av en utmaning att hitta på god mat med ett kylskåp som mest innehåller rester!
11.30. Dags att ladda tvättmaskinen (äntligen lagad!) och ta hand om den tvätt som hänger på tork. Vi har en torktumlare som vi bara använder i yttersta nödfall när nånting MÅSTE bli torrt snabbt. Annars hänger vi tvätten utomhus när det går eller på flyttbara torkställningar inomhus. Det är lite bökigt ibland, men det känns ändå bra i miljösamvetet. Nioåringen är ute och skottar snö, mot löfte om varm svartvinbärssaft när han kommer in. Sjuåringen och en kompis sitter och ritar, teven är avstängd, det brinner en brasa i vardagsrummet. Nästan idylliskt…
12.45. Dags att skjutsa nioåringen till kalas. Ingen nära oss ska dit, så det blir till att köra både för att hämta och lämna. Den stora nackdelen med att bo som vi gör. Vi föräldrar brukar samordna oss kring skjutsandet och packa in så många barn i en bil som det går, men det fungerar inte alltid. Present ska ju med också, jag önskar att jag kunde skriva att vi ger bort något ekologiskt inslaget i brunt återvinningspapper… dessvärre blir det en plastmojäng inslagen i nåtslags garanterat oekologiskt papper. Man kan inte alltid styra över presentköpen, dessutom tenderar de att bli sista-minuten-inköp. Det borde kunna göras bättre!
13.15. Hemma igen. Nu är det rejält slaskigt, moddigt vinterväglag och inte roligt att köra. I år har jag dubbfria vinterdäck på bilen (kör man miljöbil, kan man ju inte gärna ha dubbdäck!) och det känns lite ovant. Men det gick bra. Dags att laga lunch, det blir en enkel och dessvärre inte helt lokal historia: pasta med korvsås (resterna av överbliven varmkorv från gårdagens barnkalas). Men barnen äter glatt och resterna går åt.Småsvalt i huset trots att pannan brinner. Jag kunde gå ned och höja värmen, men vi snålar på pelletsen, av flera skäl (privatekonomi och miljö). Får bli en brasa i vardagsrummet igen, veden är i alla fall gratis och lokal.
14.45. Dags att hämta sonen… ut i snömodden igen.
16.15. Det skymmer. Vi försöker att inte tända en massa lampor på ren slentrian utan bara tända precis där det behövs. Det ger utdelning på elräkningen, om inte annat. Men det blir mörkt i huset och ibland blir det en balansgång mellan att tända lampor och att famla i mörkret. Barnen spelar spel (utan att bli osams, märkligt nog) och jag stickar på sonens vantar.
17.45. Matlagning på gång. Det blir indisk-inspirerad mat: blandade grönsaker i currypasta, ugnsbakad pumpa med vitlök och chili, ris, hemgjord chutney på squash. Eftersom det är söndag blir det efterrätt: ugnsbakade äpplen med russin och honung, hemlagad vaniljsås till det. Vi har tyvärr gått ifrån en del av principen att äta lokalt på sista tiden och det har blivit mer ris och pasta än vad jag egentligen skulle vilja. Men hösten har varit rörig, med mycket bortajobb och alltför många genvägar vad gäller maten. Hoppas på bättring efter jul… vi har en hel del torkade, inkokta och frysta grönsaker kvar från sommaren, det är egentligen ”bara” att använda – för att inte tala om det som står kvar därute: palsternackor, jordärtskockor, kålrötter och lite gröna blad som för en tynande tillvaro i en kallbänk med plast över. En del av dagens mat kommer i alla fall från trädgården. Nu står det på spisen och luktar gott!
Nioåringen spelar dataspel, de får spela en viss tid per dag. Jag är egentligen inte så glad åt att detaljstyra deras teve- och datoranvändning, men om de fick sitta hur mycket de ville så skulle de aldrig sluta.
18.00. Bolibompa. Alla barnfamiljer sitter fast i Bolibompaträsket, det går liksom inte att värja sig, annat än att slänga ut teven (jag föreslog att den skulle åka ut vid digatalteveövergången för att vi skulle slippa köpa digitalbox, men blev nedröstad). Man får i alla fall trösta sig med att SVT:s barnprogram är bra mycket bättre än det som visas på de flesta andra kanaler.Det används alldeles för mycket datorer och teve i vårt hus, även vi vuxna är skyldiga, särskilt till datoranvändningen. Nåt vi borde styra upp men aldrig riktigt kommer fram till. Vissa uppoffringar är svårare än andra – ransonera datoranvändandet, nää jag vill inte!
19.15. Maten uppäten, det blev riktigt gott! Nu inträder den där efter-maten-koman när man är alldeles för mätt och trött för att göra mycket mera vettigt. En stunds stickning i soffan kan man ju alltid stå ut med. Teven står på, skulle vara skönt att stänga av, men jag är rätt ensam om den åsikten…
21.00. Vi stängde av teven, trots allt och satt en stund och pratade och spelade spel. Nu har barnen däckat, sonens vantar är nästan färdiga och jag lär inte göra många fler knop i kväll heller. Sambon som varit däckad en stor del av helgen med krånglande mage har piggnat till och börjat leta dragiga stället att täta (nyss gav han sig ned till pannan för att försöka övertala den att brinna hela natten). Tidig morgon i morgon, ska ut på jobb igen. Så snart blir det sängen och en trädgårdsbok, drömmar och planering inför nästa års köksträdgård som naturligtvis ska överträffa alla förväntningar…
Thursday, November 22, 2007
Julpanik - inte
Det är lätt att hamna i en massa måsten när det gäller julen. Saker man gör bara för att man TROR att man måste - men som kanske inte är så viktiga när allt kommer till kritan.
Ett enkelt tips som jag läste nånstans är att man sätter sig i lugn och ro med hela familjen (i vid bemärkelse) i god tid före jul (nu, ungefär!). Alla får sätta ihop varsin lista på vad man tycker är riktigt viktigt med julen. Vad vill man göra, vilka vill man fira tillsammans med, vad vill man ha på julbordet, ska man ha en massa klappar, allt från stort till smått. Antagligen kommer man att upptäcka en hel del saker som ingen egentligen bryr sig så mycket om och som man lika gärna kan strunta i. Mat som ingen egentligen frågar efter, traditioner som tappat sin betydelse, pliktskyldiga släktbesök som bara skapar stress. Sedan kan man börja forma sig eget julfirande, förhoppningsvis lite mer avslappnat än tidigare.
Det fungerar kanske inte för alla. Julen har en förmåga att sätta alla trassliga relationer inom familj och släkt på sin spets, det finns en massa mer eller mindre uttalade krav på att man måste träffas, måste ha det på ett visst sätt. Och hur man än gör är det alltid någon som kommer i kläm och blir arg, ledsen och besviken.
Men det är ändå värt ett försök. För hur meningsfullt är det med en helg där man bara stressar runt och lägger mycket mer pengar på mat, prylar och bensin än vad man skulle vilja? Ingen blir gladare av det och det går bara åt en massa onödig energi, både mental och verklig.
Vi har i flera år valt att stanna hemma på julen. Den som vill träffa oss får komma hit. Annars får man "träffas" via telefon och mejl. Avslappnat och trevligt och man slipper släpa runt barnen. I år har hösten varit rörig och stressig för hela familjen och julen ska bli rejäl viloperiod och tid att umgås både inom familjen och med sorgligt försummade släktingar och vänner (den som känner sig träffad är välkommen hit ;.)).
Ett enkelt tips som jag läste nånstans är att man sätter sig i lugn och ro med hela familjen (i vid bemärkelse) i god tid före jul (nu, ungefär!). Alla får sätta ihop varsin lista på vad man tycker är riktigt viktigt med julen. Vad vill man göra, vilka vill man fira tillsammans med, vad vill man ha på julbordet, ska man ha en massa klappar, allt från stort till smått. Antagligen kommer man att upptäcka en hel del saker som ingen egentligen bryr sig så mycket om och som man lika gärna kan strunta i. Mat som ingen egentligen frågar efter, traditioner som tappat sin betydelse, pliktskyldiga släktbesök som bara skapar stress. Sedan kan man börja forma sig eget julfirande, förhoppningsvis lite mer avslappnat än tidigare.
Det fungerar kanske inte för alla. Julen har en förmåga att sätta alla trassliga relationer inom familj och släkt på sin spets, det finns en massa mer eller mindre uttalade krav på att man måste träffas, måste ha det på ett visst sätt. Och hur man än gör är det alltid någon som kommer i kläm och blir arg, ledsen och besviken.
Men det är ändå värt ett försök. För hur meningsfullt är det med en helg där man bara stressar runt och lägger mycket mer pengar på mat, prylar och bensin än vad man skulle vilja? Ingen blir gladare av det och det går bara åt en massa onödig energi, både mental och verklig.
Vi har i flera år valt att stanna hemma på julen. Den som vill träffa oss får komma hit. Annars får man "träffas" via telefon och mejl. Avslappnat och trevligt och man slipper släpa runt barnen. I år har hösten varit rörig och stressig för hela familjen och julen ska bli rejäl viloperiod och tid att umgås både inom familjen och med sorgligt försummade släktingar och vänner (den som känner sig träffad är välkommen hit ;.)).
Monday, November 19, 2007
Att förenkla sin tillvaro
Att reducera, förenkla, minimera tillvaron och skapa utrymme för det som är viktigt är en väsentlig del i att försöka leva ett grönare liv. För mycket prylar stjäl tid och energi, kräver underhåll och kostar pengar. Alltför mycket engagemang kan också vara krävande, hur givande det än kan vara på andra sätt. Men någonstans måste man se till att det finns "tomma ytor", både mentalt och bokstavligt, för att man ska kunna reflektera över saker och ting och åstadkomma förändring. Läs mer i det här inlägget från bloggen Simple Living. Väldigt bra skrivet!
Sunday, November 18, 2007
En köpfri jul
Morgontidningen handlar om julshopping. Jag blir bara arg och bestämmer över frukostmackan (sambons hembakade rågbröd, mums!) att i år blir det en köpfri jul!! (Att ekonomin blöder lite efter inköp av vinterdäck, pellets, husrenovering och tandläkarbesök gör ju sitt till också). Sambon är med på noterna och vi drar snabbt upp några riktlinjer.
Vi kommer att köpa några julklappar till barnen och så mat förstås. Julgran försöker vi få tag på lokalt. Hade jag haft mer tid hemma och varit lite mera förutseende (inte min bästa gren!) så hade jag totat ihop hemstickat, heminlagt och hembakat att ge bort som klappar. Men jag brukar aldrig komma på sånt förrän det är alldeles för sent...
Men: inget pynt (vi har redan mer än vi behöver), inga julklappar till vuxna, inga julkort (det blir digitala sådana i år), inga julgrupper eller julstjärnor (men kanske nån liten hyacint som kan planteras ut i trädgården sedan), inte en massa trams som heter jul- någonting.
Maten blir lokal och KRAV så mycket som möjligt (ska försöka få tag på en julgris). Vi gillar att laga (och äta!) ganska traditionell julmat och den bygger ju faktiskt på inhemska råvaror till stor del. En del har vi t.o.m. från egen odling. Men grönkålen ville sig inte i år, tyvärr, jag gillar halländsk långkål. Får se om vi kan få tag på det på annat sätt (nån här i närheten som har för mycket?).
Jag är inte sådär pyssligt lagd av mig så det traditionella julpysslet med sax, silkespapper och tejp blir sällan av hos oss. Ungarna gör sånt i skolan så det räcker och blir över, för övrigt. Men jag ska försöka ta mig samman och göra lite kransar och sånt av material från trädgården och skogen.
Tanken med det här är förstås att spara både pengar och resurser. Men det innebär också mycket mindre springande i affärer och mycket mer tid till det som egentligen är viktigt – att koppla av, umgås med familjen, träffa vänner, gå långa promenader i skogen, att få den där välbehövliga återhämtningen efter en rörig och lite stressig höst. Och att t.o.m. fundera på julens egentliga innehåll, löftet om frid och försoning och hoppet om att det trots allt finns en framtid för oss alla!
Vi kommer att köpa några julklappar till barnen och så mat förstås. Julgran försöker vi få tag på lokalt. Hade jag haft mer tid hemma och varit lite mera förutseende (inte min bästa gren!) så hade jag totat ihop hemstickat, heminlagt och hembakat att ge bort som klappar. Men jag brukar aldrig komma på sånt förrän det är alldeles för sent...
Men: inget pynt (vi har redan mer än vi behöver), inga julklappar till vuxna, inga julkort (det blir digitala sådana i år), inga julgrupper eller julstjärnor (men kanske nån liten hyacint som kan planteras ut i trädgården sedan), inte en massa trams som heter jul- någonting.
Maten blir lokal och KRAV så mycket som möjligt (ska försöka få tag på en julgris). Vi gillar att laga (och äta!) ganska traditionell julmat och den bygger ju faktiskt på inhemska råvaror till stor del. En del har vi t.o.m. från egen odling. Men grönkålen ville sig inte i år, tyvärr, jag gillar halländsk långkål. Får se om vi kan få tag på det på annat sätt (nån här i närheten som har för mycket?).
Jag är inte sådär pyssligt lagd av mig så det traditionella julpysslet med sax, silkespapper och tejp blir sällan av hos oss. Ungarna gör sånt i skolan så det räcker och blir över, för övrigt. Men jag ska försöka ta mig samman och göra lite kransar och sånt av material från trädgården och skogen.
Tanken med det här är förstås att spara både pengar och resurser. Men det innebär också mycket mindre springande i affärer och mycket mer tid till det som egentligen är viktigt – att koppla av, umgås med familjen, träffa vänner, gå långa promenader i skogen, att få den där välbehövliga återhämtningen efter en rörig och lite stressig höst. Och att t.o.m. fundera på julens egentliga innehåll, löftet om frid och försoning och hoppet om att det trots allt finns en framtid för oss alla!
Friday, November 16, 2007
Grön revolution. 4 - På toaletten
Nu lämnar vi de snälla gröna utmaningarna och går över till lite mer hardcore-grejer. Toapapper. Det är ju ganska absurt egentligen – vi fäller träd för att göra papper för att torka oss i baken med för att sedan spola bort det med rent vatten och belasta reningsverken! Toapapper av returpapper är inte mycket bättre. Det ska fraktas hit och det, processas i fabrik och det blir också en miljöbelastning till slut.
Så dagens utmaning är ganska given: minska rejält på toapapperet. Eller sluta helt.
Hurdådå? Steg 1 är att minska på mängden man använder per toabesök, att inte slentrianmässigt rycka av en stor bit. Steg 2 är att fundera på om man verkligen MÅSTE torka sig med papper efter varje toabesök. Kan man kanske tvätta av sig med lite vatten i stället? Eller kan man gå över till tyglappar i stället? Klippa bitar av mjukt tyg, typ utslitna t-shirts och torka sig med för att sedan tvätta. Det är ju inte värre än att använda tygblöjor till barnen, egentligen. Vi är inte där än, jag försöker fortfarande vänja mig vid tanken ;-) Men det finns folk som faktiskt redan gör såhär . Och man kan ju alltid ha en toarulle till känsliga gäster.
Det här med toabesök är ju faktiskt ganska känsligt, mycket av våra idéer om rent och orent är ju kopplade till kroppens utsöndringar och det är ju som bekant väldigt lätt att få äckelkänslor inför kiss och bajs. Och just därför gör vi vad vi kan för att slippa påminnas eller komma i kontakt med sånt. Med resultat att vi tar till en del ganska onödiga och miljöskadliga metoder. Det är ju liksom lättare att köpa KRAV-bananer eller rättvisemärkt kaffe än att sluta med toapapper...
Ändå måste vi ju faktiskt tackla även den här biten av vår tillvaro. Egentligen skulle vi ju alla kompostera vår avföring och få gödsel till trädgården i stället för att skicka iväg den till reningsverken tillsammans med en massa prima dricksvatten. Att kompostera avföring verkar inte vara så krångligt som man kunde tro (men vi är inte där heller, än i alla fall) och i väntan på tillfället att bygga sin egen komposttoa kan man ju alltid ta till den enkla metoden att kissa i en spann med regnvatten och vattna trädgården med det. Gratis kvävegödsel!
Så dagens utmaning är ganska given: minska rejält på toapapperet. Eller sluta helt.
Hurdådå? Steg 1 är att minska på mängden man använder per toabesök, att inte slentrianmässigt rycka av en stor bit. Steg 2 är att fundera på om man verkligen MÅSTE torka sig med papper efter varje toabesök. Kan man kanske tvätta av sig med lite vatten i stället? Eller kan man gå över till tyglappar i stället? Klippa bitar av mjukt tyg, typ utslitna t-shirts och torka sig med för att sedan tvätta. Det är ju inte värre än att använda tygblöjor till barnen, egentligen. Vi är inte där än, jag försöker fortfarande vänja mig vid tanken ;-) Men det finns folk som faktiskt redan gör såhär . Och man kan ju alltid ha en toarulle till känsliga gäster.
Det här med toabesök är ju faktiskt ganska känsligt, mycket av våra idéer om rent och orent är ju kopplade till kroppens utsöndringar och det är ju som bekant väldigt lätt att få äckelkänslor inför kiss och bajs. Och just därför gör vi vad vi kan för att slippa påminnas eller komma i kontakt med sånt. Med resultat att vi tar till en del ganska onödiga och miljöskadliga metoder. Det är ju liksom lättare att köpa KRAV-bananer eller rättvisemärkt kaffe än att sluta med toapapper...
Ändå måste vi ju faktiskt tackla även den här biten av vår tillvaro. Egentligen skulle vi ju alla kompostera vår avföring och få gödsel till trädgården i stället för att skicka iväg den till reningsverken tillsammans med en massa prima dricksvatten. Att kompostera avföring verkar inte vara så krångligt som man kunde tro (men vi är inte där heller, än i alla fall) och i väntan på tillfället att bygga sin egen komposttoa kan man ju alltid ta till den enkla metoden att kissa i en spann med regnvatten och vattna trädgården med det. Gratis kvävegödsel!
Saturday, November 10, 2007
Grön revolution: 3. Mat utan livsmedelsindustri
Livsmedelsindustrin är en ganska ny företeelse i mänsklighetens historia. Den tar sin början med uppfinnandet av konservburken vid 1800-talets början, får en rejäl skjuts av den tilltagande industrialiseringen och urbaniseringen och firar nya triumfer när djupfrysningstekniken utvecklas. Idag har vi svårt att tänka oss att man skulle kunna klara sitt matbehov utan industrins hjälp. Och avigsidorna med dagens livsmedelsindustri behöver jag knappast skriva mera om.
Dagens revolutionära uppdrag är alltså: laga en måltid där en, helst flera ingredienser är införskaffade utanför livsmedelsindustrin.
Men hur gör man för att få mat på bordet "på egen hand"? Odla själv, förstås. Nu kan ju inte alla göra det. Men har du en egen liten markplätt kan du alltid odla något. Balkongägaren kan ha tomatplantor eller färska örtkryddor. Den som inte har en trädgård kan fundera på en odlingslott.
För de flesta av oss är det förstås inte möjligt att odla all mat vi behöver. Vi behöver köpa eller byta med andra odlare och uppfödare. Konsten är att hitta vägarna runt industrimaten och hitta de bra producenterna. Och det är förstås inte helt lätt. En del kan man hitta via gårdsbutiker och ekobutiker. Bondens egen marknad är ett lysande tillfälle att köpa produkter direkt från producenterna, lära känna dem och börja bygga upp nätverk med folk som odlar potatis, har en massa äppelträd, föder upp glada grisar, har fler ägg än de behöver o.s.v. Hitta någon som kan sälja ett lamm eller en halv gris när det är slakttid eller som har ett överskott av grönsaker att sälja. Har man väl börjat bygga upp ett sånt här kontaktnät så brukar det rulla på av bara farten. Det gäller bara att hitta den första kontakten!
Internet är förstår att bra sätt att hitta likasinnade och hitta de bra små lokala producenterna. Alternativ är ett diskussionsforum för den som är intresserad av självhushållning och småskalig odling – här kan man börja. Kom ihåg att varje måltid som inte tagit omvägen över livsmedelsindustrin är en liten revolutionär handling!
Dagens revolutionära uppdrag är alltså: laga en måltid där en, helst flera ingredienser är införskaffade utanför livsmedelsindustrin.
Men hur gör man för att få mat på bordet "på egen hand"? Odla själv, förstås. Nu kan ju inte alla göra det. Men har du en egen liten markplätt kan du alltid odla något. Balkongägaren kan ha tomatplantor eller färska örtkryddor. Den som inte har en trädgård kan fundera på en odlingslott.
För de flesta av oss är det förstås inte möjligt att odla all mat vi behöver. Vi behöver köpa eller byta med andra odlare och uppfödare. Konsten är att hitta vägarna runt industrimaten och hitta de bra producenterna. Och det är förstås inte helt lätt. En del kan man hitta via gårdsbutiker och ekobutiker. Bondens egen marknad är ett lysande tillfälle att köpa produkter direkt från producenterna, lära känna dem och börja bygga upp nätverk med folk som odlar potatis, har en massa äppelträd, föder upp glada grisar, har fler ägg än de behöver o.s.v. Hitta någon som kan sälja ett lamm eller en halv gris när det är slakttid eller som har ett överskott av grönsaker att sälja. Har man väl börjat bygga upp ett sånt här kontaktnät så brukar det rulla på av bara farten. Det gäller bara att hitta den första kontakten!
Internet är förstår att bra sätt att hitta likasinnade och hitta de bra små lokala producenterna. Alternativ är ett diskussionsforum för den som är intresserad av självhushållning och småskalig odling – här kan man börja. Kom ihåg att varje måltid som inte tagit omvägen över livsmedelsindustrin är en liten revolutionär handling!
Grön revolution: 2. I badrummet
Vad har du egentligen i badrummet? Antagligen mängder med flaskor, burkar och tuber som du köpt i tron att du "måste" ha dessa produkter för att bli ren/fräsch/mjuk/vacker/väldoftande etc. Har du någonsin tänkt tanken att du är lurad? Att du är offer för en mycket aggressiv skönhetsindustri som gör sitt bästa för att lura i dig att du inte duger som du är, att du måste köpa alla deras grejer för att bli socialt accepterad och attraktiv. Och har du funderat på alla miljöproblem som den här industrin skapar: transporter, mängder med avfall (förpackningar!) och framför allt en massa kemiska ämnen som inte alls borde släppas ut i avloppet på det sätt vi gör dagligen?
För inte så väldigt länge sedan klarade man sig ganska bra med tvål och vatten, lite schampoo och kanske lite hudkräm emellanåt. Hygien idag innebär stora mängder varmvatten, duschkräm, schampoo, balsam, rengöringskrämer, återfuktande krämer, återfettande krämer, antirynkkrämer o.s.v. i all oändlighet (och då har jag inte ens nämnt sminket!).
Det är klart att man vill känna sig ren och fräsch. Lukta gott. Känna sig fin och attraktiv. Det är kul att sminka sig emellanåt, till fest eller så. Inget fel i det. Men den dagliga användningen av en massa mer eller mindre onödiga hygienprodukter är ett klart miljöproblem!
Dagens revolutionära uppdrag är alltså följande: När något tar slut i badrummet, så tar du en rejäl funderare på om du verkligen MÅSTE köpa det här igen. Kanske kan du klara dig helt utan, kanske kan du använda lite mindre, kanske kan du hitta ett miljövänligare alternativ.
Du kan t.ex. byta flytande duschkräm mot fast tvål (mindre förpackningsavfall, mindre vatten att transportera), du kan pröva ett schampoo i tvålform, strunta i balsamet ibland eller kanske strunta i någon kräm eller rengöringsprodukt. Spara sminket till fest och gå osminkad till vardags. Fundera på om du behöver deo varenda dag.
Kanske behöver du inte ens duscha varje dag? Pröva att duscha varannan dag och kör en "kattatvätt" dessemellan (tvätta "känsliga områden" i handfatet, kanske med tvättlapp).
Nästa steg är att göra dina egna produkter, skräddarsydda för dig och med få och säkra ingredienser. Jag har gradvis börjat göra mer och mer eget och idag använder jag väldigt få hygienprodukter överhuvudtaget. Egengjord tvål, även i håret (fast jag fuskar med schampoo ibland). Balsam hoppas jag över för det mesta, jag låter håret självtorka, reder ut det med fingrarna och sedan med borste, det fungerar bra. Deo ibland, men inte om jag bara ska vara hemma. Med hemgjord tvål blir man inte lika torr som med köpetvål, men ibland använder jag ringblomssalva, gjord på ringblomsolja och bivax. Det är det hela! En skön känsla att inte gynna hudvårdsindustrin överhuvudtaget :-)
För inte så väldigt länge sedan klarade man sig ganska bra med tvål och vatten, lite schampoo och kanske lite hudkräm emellanåt. Hygien idag innebär stora mängder varmvatten, duschkräm, schampoo, balsam, rengöringskrämer, återfuktande krämer, återfettande krämer, antirynkkrämer o.s.v. i all oändlighet (och då har jag inte ens nämnt sminket!).
Det är klart att man vill känna sig ren och fräsch. Lukta gott. Känna sig fin och attraktiv. Det är kul att sminka sig emellanåt, till fest eller så. Inget fel i det. Men den dagliga användningen av en massa mer eller mindre onödiga hygienprodukter är ett klart miljöproblem!
Dagens revolutionära uppdrag är alltså följande: När något tar slut i badrummet, så tar du en rejäl funderare på om du verkligen MÅSTE köpa det här igen. Kanske kan du klara dig helt utan, kanske kan du använda lite mindre, kanske kan du hitta ett miljövänligare alternativ.
Du kan t.ex. byta flytande duschkräm mot fast tvål (mindre förpackningsavfall, mindre vatten att transportera), du kan pröva ett schampoo i tvålform, strunta i balsamet ibland eller kanske strunta i någon kräm eller rengöringsprodukt. Spara sminket till fest och gå osminkad till vardags. Fundera på om du behöver deo varenda dag.
Kanske behöver du inte ens duscha varje dag? Pröva att duscha varannan dag och kör en "kattatvätt" dessemellan (tvätta "känsliga områden" i handfatet, kanske med tvättlapp).
Nästa steg är att göra dina egna produkter, skräddarsydda för dig och med få och säkra ingredienser. Jag har gradvis börjat göra mer och mer eget och idag använder jag väldigt få hygienprodukter överhuvudtaget. Egengjord tvål, även i håret (fast jag fuskar med schampoo ibland). Balsam hoppas jag över för det mesta, jag låter håret självtorka, reder ut det med fingrarna och sedan med borste, det fungerar bra. Deo ibland, men inte om jag bara ska vara hemma. Med hemgjord tvål blir man inte lika torr som med köpetvål, men ibland använder jag ringblomssalva, gjord på ringblomsolja och bivax. Det är det hela! En skön känsla att inte gynna hudvårdsindustrin överhuvudtaget :-)
Grön revolution: 1. I mataffären
Dagens revolutionära uppmaning handlar om livsmedelsindustrin. Den är i alla delvis inspirerad av en artikelserie i GP om vad vår mat egentligen innehåller. Läs den gärna: från länken ovan kommer man vidare till flera artiklar.
Så dagens utmaning är denna: Gå (eller cykla) till en närbelägen livsmedelsbutik. Ta med någon, kompis, äkta hälft eller allra helst ett eller flera barn. Ta en förpackning med nästan vadsomhelst, förslagsvis ur frysens färdigmatsortiment och läs högt och tydligt på innehållsförteckningen. Med största sannolikhet kommer ni att hitta en flertal ingredienser som är a) obegripliga, b) inte går att uttala, c) är osmakliga i största allmänhet. Fråga ditt sällskap "Skulle DU vilja äta det här?" "Nä, inte jag heller!!". Lägg tillbaka förpackningen med en tydlig min av avsmak (barn är särskilt bra på det här). Gör om övningen t.ex. vid frukostflingorna eller godishyllan.
Fortsätt till frukt- o grönsaksdisken. Kolla varifrån allting kommer. Deklarera högt och tydligt för ditt sällskap att du VERKLIGEN inte tänker köpa något som har åkt flyg eller lastbil från Långtbortistan och släppt ut en massa växthusgaser.
Del tre av uppmaningen är att hitta något som du faktiskt kan tänka dig att köpa. Mitt förslag: köp lite köttfärs, potatis, morötter, svenska äpplen, mjölk, smör och en burk med lingonsylt (lingon, vatten och socker, nåt annat ska det inte finnas i lingonsylt). Allt detta brukar utan problem finnas KRAV-märkt. Ta vägen förbi biblioteket om du inte har någon baskokbok hemma.
Blanda köttfärsen med brödsmulor eller havregryn, lite vatten, salt och peppar (kryddpeppar är gott!). Rulla köttbullar och stek i lite smör på medelvärme. Skala potatisen, skär den i bitar, smaksätt med salt och peppar, koka mjuk och mosa med smör och mjölk till potatismos. Servera med rårivna morötter och lingonsylt. Äpplen till efterrätt. God mat med bra ingredienser!
Man kan göra revolution med köttbullar också :-)
Så dagens utmaning är denna: Gå (eller cykla) till en närbelägen livsmedelsbutik. Ta med någon, kompis, äkta hälft eller allra helst ett eller flera barn. Ta en förpackning med nästan vadsomhelst, förslagsvis ur frysens färdigmatsortiment och läs högt och tydligt på innehållsförteckningen. Med största sannolikhet kommer ni att hitta en flertal ingredienser som är a) obegripliga, b) inte går att uttala, c) är osmakliga i största allmänhet. Fråga ditt sällskap "Skulle DU vilja äta det här?" "Nä, inte jag heller!!". Lägg tillbaka förpackningen med en tydlig min av avsmak (barn är särskilt bra på det här). Gör om övningen t.ex. vid frukostflingorna eller godishyllan.
Fortsätt till frukt- o grönsaksdisken. Kolla varifrån allting kommer. Deklarera högt och tydligt för ditt sällskap att du VERKLIGEN inte tänker köpa något som har åkt flyg eller lastbil från Långtbortistan och släppt ut en massa växthusgaser.
Del tre av uppmaningen är att hitta något som du faktiskt kan tänka dig att köpa. Mitt förslag: köp lite köttfärs, potatis, morötter, svenska äpplen, mjölk, smör och en burk med lingonsylt (lingon, vatten och socker, nåt annat ska det inte finnas i lingonsylt). Allt detta brukar utan problem finnas KRAV-märkt. Ta vägen förbi biblioteket om du inte har någon baskokbok hemma.
Blanda köttfärsen med brödsmulor eller havregryn, lite vatten, salt och peppar (kryddpeppar är gott!). Rulla köttbullar och stek i lite smör på medelvärme. Skala potatisen, skär den i bitar, smaksätt med salt och peppar, koka mjuk och mosa med smör och mjölk till potatismos. Servera med rårivna morötter och lingonsylt. Äpplen till efterrätt. God mat med bra ingredienser!
Man kan göra revolution med köttbullar också :-)
Wednesday, November 07, 2007
Revolution för klimatet
Klimatlarmen duggar allt tätare och det verkar som om varje ny rapport visar att situationen blir värre mycket fortare än vad man tidigare trott. Och ändå kör vi på som vanligt med våra liv, både vi själva och de som ska fatta kloka beslut om allas vår framtid. Har vi sett NÅGON politiker eller annan beslutsfattare överhuvudtaget som har lyckats få någon verklig förändring till stånd? Små detaljer, javisst, små steg i rätt riktning tas både här och där. Men de drunknar i helheten av ständigt tilltagande konsumtion av resurser med åtföljande utsläpp av växthusgaser och annat otrevligt.
Den dystra sanningen är att vi inte kan vänta på att våra politiker ska göra något. Lika lite som vi kan vänta på att forskningen ska komma på någon patentlösning som fixar energibehovet, binder växthusgaserna och gör oss alla lyckliga. Det kommer inte att hända. Den politiker som skulle våga föreslå verkligt genomgripande förändringar när det gäller t.ex. energianvändning skulle få en mycket kort karriär. Och forskning tar tid, mycket längre tid än vad vi har på oss för att vända utvecklingen åt rätt håll.
För politiker, forskare och alla vi andra sitter fast i ett samhällssystem som bygger på ständig tillväxt och ständigt tilltagande konsumtion. Alla politiskt gångbara lösningar på klimatfrågan måste passa in i den samhällsmallen för att överhuvudtaget vara möjliga att föreslå. Därför kommer de mest radikala idéerna knappt upp ens till diskussion, fast det är de som kanske skulle göra allra mest nytta. Och forskningspengar går bara till sådant som är lite lagom radikalt och nytänkande. Alltför udda och alltför långt från normen är lika med inga forskningsanslag.
Nej, ska något hända måste vi göra det själva. Nu behöver vi en gräsrotsrevolution för miljön och klimatet, människor som ställer sig utanför tillväxtsamhället och verkligen får något att hända. Alla kan inte ställa sig helt utanför systemet (knappt någon kan göra det). Men vi kan alla göra NÅGOT. Vi måste låta allt större delar av våra liv utspela sig på en ny spelplan, där reglerna bestäms av vad som är långsiktigt vettigt och inte av vad som är trendigt eller för tillfället politiskt korrekt.
Jag ska försöka samla ihop och skriva om några sådana revolutionära handlingar, konkreta saker man kan göra för att motarbeta eller bara välja bort tillväxtsamhället. Egna idéer och sådana jag lånat från andra. Någon systematik kan jag inte utlova, de får dyka upp lite då och då. Mina egna funderingar handlar mycket om livsmedelsindustrins märkliga substitut för mat, om den ofta miljövidriga textilindustrin, om transporter och om avfall och återanvändning. Helt enkelt om alternativ till en del av de värsta aspekterna på tillväxtsamhället. Och det behöver inte vara några stora märkvärdiga ting - inte sällan är det de många små handlingarna tillsammans som skapar något nytt. Minns ni när alla slutade använda klorblekt papper för många år sedan? Plötsligt, nästan över en natt, försvann det klorblekta från butikshyllorna. Ingen köpte det. I stället kom det alternativ som var betydligt mindre miljöskadliga. Det är sådana saker jag tänker på.
Återkommer med idéer och funderingar!
Den dystra sanningen är att vi inte kan vänta på att våra politiker ska göra något. Lika lite som vi kan vänta på att forskningen ska komma på någon patentlösning som fixar energibehovet, binder växthusgaserna och gör oss alla lyckliga. Det kommer inte att hända. Den politiker som skulle våga föreslå verkligt genomgripande förändringar när det gäller t.ex. energianvändning skulle få en mycket kort karriär. Och forskning tar tid, mycket längre tid än vad vi har på oss för att vända utvecklingen åt rätt håll.
För politiker, forskare och alla vi andra sitter fast i ett samhällssystem som bygger på ständig tillväxt och ständigt tilltagande konsumtion. Alla politiskt gångbara lösningar på klimatfrågan måste passa in i den samhällsmallen för att överhuvudtaget vara möjliga att föreslå. Därför kommer de mest radikala idéerna knappt upp ens till diskussion, fast det är de som kanske skulle göra allra mest nytta. Och forskningspengar går bara till sådant som är lite lagom radikalt och nytänkande. Alltför udda och alltför långt från normen är lika med inga forskningsanslag.
Nej, ska något hända måste vi göra det själva. Nu behöver vi en gräsrotsrevolution för miljön och klimatet, människor som ställer sig utanför tillväxtsamhället och verkligen får något att hända. Alla kan inte ställa sig helt utanför systemet (knappt någon kan göra det). Men vi kan alla göra NÅGOT. Vi måste låta allt större delar av våra liv utspela sig på en ny spelplan, där reglerna bestäms av vad som är långsiktigt vettigt och inte av vad som är trendigt eller för tillfället politiskt korrekt.
Jag ska försöka samla ihop och skriva om några sådana revolutionära handlingar, konkreta saker man kan göra för att motarbeta eller bara välja bort tillväxtsamhället. Egna idéer och sådana jag lånat från andra. Någon systematik kan jag inte utlova, de får dyka upp lite då och då. Mina egna funderingar handlar mycket om livsmedelsindustrins märkliga substitut för mat, om den ofta miljövidriga textilindustrin, om transporter och om avfall och återanvändning. Helt enkelt om alternativ till en del av de värsta aspekterna på tillväxtsamhället. Och det behöver inte vara några stora märkvärdiga ting - inte sällan är det de många små handlingarna tillsammans som skapar något nytt. Minns ni när alla slutade använda klorblekt papper för många år sedan? Plötsligt, nästan över en natt, försvann det klorblekta från butikshyllorna. Ingen köpte det. I stället kom det alternativ som var betydligt mindre miljöskadliga. Det är sådana saker jag tänker på.
Återkommer med idéer och funderingar!
Sunday, November 04, 2007
Miljöblogg och färdigt rum
Man har kommit med på MiljöBloggAktuellts lista över svenska miljöbloggar, så nu är Elins trädgård "officiellt" en miljöblogg :-) Jag antar att det förpliktigar en smula... Samtidigt är det ibland svårt att skriva om miljö/klimatfrågor, det känns som om man tuggar samma sak om och om igen, det blir tjatigt utan att göra någon nytta.
Idag kan jag i alla fall stolt meddela att vår hyfsat miljövänliga renovering av arbetsrummet är färdig! Vi tog bort all gammal tapet och golvmatta. Tapetskräpet får gå till tippen, golvmattan tänkte jag ha till ogräskvävning i trädgården. Masonitbitar går att återanvända till allt möjligt.
Väggen målade vi sedan med limfärg, bruten med gulockra till en varm, mild gul nyans. Golvet är skurat och delvis slipat och sedan behandlat med linolja. Summa summarum: inte så mycket avfall och miljövänliga material.
Nu återstår bara att montera ihop alla bokhyllor, flytta böcker och inreda i största allmänhet. Böcker har vi på tok för många, men de är ju i alla fall bra isolering på ytterväggen ...
Idag kan jag i alla fall stolt meddela att vår hyfsat miljövänliga renovering av arbetsrummet är färdig! Vi tog bort all gammal tapet och golvmatta. Tapetskräpet får gå till tippen, golvmattan tänkte jag ha till ogräskvävning i trädgården. Masonitbitar går att återanvända till allt möjligt.
Väggen målade vi sedan med limfärg, bruten med gulockra till en varm, mild gul nyans. Golvet är skurat och delvis slipat och sedan behandlat med linolja. Summa summarum: inte så mycket avfall och miljövänliga material.
Nu återstår bara att montera ihop alla bokhyllor, flytta böcker och inreda i största allmänhet. Böcker har vi på tok för många, men de är ju i alla fall bra isolering på ytterväggen ...
Friday, November 02, 2007
Inte så lätt alla gånger...
Läser en artikel på morgonen i GP där författaren med rätta ifrågasätter hur många klimatlarm som behövs innan folk börjar ta dem på allvar och förändra sin livsstil. Sedan kör jag ett antal (onödiga?) mil till Coop Forum i Borås och handlar mat (mest KRAV i och för sig) för en tusenlapp (!) varefter jag tar ungarna till McDonalds...
Det är så lätt att vara miljövänlig och klimatmedveten i teorin, men så kommer verkligheten hela tiden och lägger sig emellan. Och samtidigt - vad är bäst? Att köra några extra mil för att handla KRAV-mat eller att handla i den närmare butiken med sämre utbud? Det kanske kan diskuteras. Att jag tar barnen till McDonalds kan jag nog inte försvara hur mycket jag än försöker...
Det är så lätt att vara miljövänlig och klimatmedveten i teorin, men så kommer verkligheten hela tiden och lägger sig emellan. Och samtidigt - vad är bäst? Att köra några extra mil för att handla KRAV-mat eller att handla i den närmare butiken med sämre utbud? Det kanske kan diskuteras. Att jag tar barnen till McDonalds kan jag nog inte försvara hur mycket jag än försöker...
Subscribe to:
Posts (Atom)